Förhållningssätt till
barns sexualitet
En intervjustudie bland förskolepersonal
i Malmö stad
Sociala resursförvaltningen
Anna Kosztovics, socialpedagog
På uppdrag av Sexuell hälsa Malmö stad
1
Tack
Inledningsvis vill jag tacka all den förskolepersonal som ställt upp och medverkat i
intervjuerna.
Därtill Jack Lukkerz, sexolog och doktorand vid Malmö högskola, Camilla Löf, doktor i
pedagogik anställd vid Malmö stad, Lena Oxelgren, gymnasierektor i Lund för råd under
arbetet med denna undersökning.
Niclas Olsson, utvecklingssekreterare Sexuell Hälsa, Malmö stad, för genomgång och
strukturering av materialet.
Och ett speciellt stort tack till barnen som ritat bilderna.
Anna Kosztovics
2
Förord
Denna rapport har tagits fram inom ramen för arbetet för sexuell hälsa i Malmö stad.
Verksamheten finns organisatoriskt inom Sociala resursförvaltningen. Rapporten har
tagits fram i samverkan med Förskoleförvaltningen och har författats av socialpedagog
Anna Kosztovics som har en lång erfarenhet av arbete med barns sexualitet.
En strävan är att arbetet med sexuell hälsa i Malmö stads olika verksamheter ska vara
kunskapsbaserat. En viktig del är då att ta fram underlag som beskriver och ger förslag
på hur vi på bästa sätt kan möta de faktiska behov som finns inom olika verksamheter
och dess professioner.
En viktig yrkesgrupp att uppmärksamma är förskolepersonalen då de dagligen möter
våra barn. De fyller en viktig funktion för att främja goda relationer och samspel på såväl
grupp- som individnivå. De bidrar till det förebyggande arbetet bland de barn som
riskerar att fara illa. Utgångspunkten måste vara ett välfungerande dynamiskt samspel
mellan barn, föräldrar och personal.
Inom denna sfär ryms även barns sexualitet, ett område som kan förefalla svårtillgängligt
och som man kan behöva stöd i för att kunna ha ett professionellt förhållningssätt till.
Ett förhållningssätt som är inkluderande där varje barn möts utifrån sin unika person
och behov.
Förskolan och dess personal kan då skapa en miljö som både är hälsofrämjande och
förebyggande, som ger trygga individer med en god självkänsla. En viktig del i att skapa
social hållbarhet för framtidens Malmöbor.
Annelie Larsson
Förvaltningsdirektör
Sociala resursförvaltningen
3
Sammanfattning
4
• Förskolepersonalen på de 22 förskolor som ingår i undersökningen är överens om att förhållnings sättet till barns sexualitet är av stor betydelse för barnens utveckling och identitet.
• Det finns stora skillnader på förhållningssättet både inom personalgruppen på en och samma förskola
och mellan olika förskolor. Pedagogerna efterlyser en samsyn.
• Förskolepersonalen anser att onani och lekar med sexuellt innehåll ingår i barns sexualitet men många uttrycker svårigheter att förhålla sig till det på ett professionellt sätt. Flera lyfter vikten av att besvara barnens frågor om sexualitet men även det är förenat med svårigheter.
• Identifierade hinder till att förskolepersonalen inte kan förhålla sig till barns sexualitet på det sätt att de önskar, är:
- Rädsla för negativa föräldrareaktioner.
- Oro för kollegors negativa reaktioner.
- Kunskapsbrist gällande barns sexualitet.
- Osäkerhet inför vilket förhållningssätt som är det bästa för barnen.
- Förskolepersonalen ser en förändring över tid angående barns minskade handlingsutrymme
kopplat till möjligheter att uttrycka och utforska sin sexualitet.
• Flera pedagoger har uppmärksammat barn som menar att de har en annan könstillhörighet än vad
kroppen visar.
• Förskolepersonal i undersökningen lyfter kollegors homofobiska uttalanden som ett problem i det
vardagliga arbetet med barnen.
• Hen är ett ord som sällan används på förskolorna. Inte heller orden hetero-, homo-, bi- och
transsexualitet används.
• Det finns ingen självklar stödfunktion inom Malmö stad dit man kan vända sig med frågor och
funderingar kring barns sexualitet. I många fall har de pedagoger som sökt stöd antingen fått
beskedet att stödet inte finns eller fått flera olika och ibland motsägelsefulla svar.
•
Personal inom förskolan uttrycker behov av fortbildning inom området barns sexualitet. Önskemålen
är: Utbildning i ämnet, professionellt ledda diskussioner inom personalgruppen för att hitta ett ge-
mensamt förhållningssätt, redskap för att prata med föräldrar samt stöd från Malmö stad i form av en policy eller dylikt.
Sammanfattning
5
Innehållsförteckning
Sammanfattning
Inledning
Bakgrund och uppdrag
Metod och urval
Tidigare forskning på området
Resultat
Barnens sexualitet
Hur skulle ni beskriva vad barns sexualitet är?
Ingår onani i barns sexualitet?
Ingår lekar med sexuellt innehåll i barns sexualitet?
Ingår prat i barns sexualitet?
Personalens förhållningssätt
Hur tycker ni att ett öppet förhållningssätt till barns sexualitet ser ut?
Vilken skillnad gör det för barnen om man har ett öppet förhållningssätt?
På vilka sätt tror ni att ert förhållningssätt till barnens sexualitet har betydelse för barnens utveckling och identitet?
Tycker ni det är viktigt att ha en samsyn i de här frågorna?
Rädslan för negativa föräldrareaktioner
Förskolans bemötande
Vilka uttryck för sexualitet ser ni hos barnen på förskolan?
Hur förhåller ni er till dessa uttryck för sexualitet?
Gör de flesta på samma sätt?
Hur är skillnaden på ”då” och ”nu”?
Förklara hur ni förhåller er till lekar med sexuellt innehåll mellan barn av samma
kön? Och hur ni förhåller er till lekar med sexuellt innehåll mellan barn av olika kön?
Har ni erfarenhet av barn som menar att de har en annan könstillhörighet än den
kroppen visar? I så fall hur bemöts dessa barn?
Hur pratar ni om hetero- homo- bi – och transsexualitet i den pedagogiska verk-
samheten med barnen?
Hur används ordet Hen på förskolan?
6
Innehåll
4
8
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
24
26
27
28
29
30
31
33
34
35
Hur pratar ni om sexualitet i den pedagogiska verksamheten med barnen?
Hur pratar ni om kärlekar i den pedagogiska verksamheten med barnen?
Förskolans lärande och hur personalen hanterar frågor om sexualitet inom
personalgruppen
När och vid vilka tillfällen pratar ni om barnens sexualitet i personalgruppen?
Hur diskuterar ni inom personalen om att prata med barnen om hetero-, homo-, bi- och transsexualitet?
Upplever ni att dessa frågor har stöd i läroplanen?
Vet ni vart/till vem ni ska vända er för att få hjälp i frågor kring barns sexualitet?
Är ni nöjda med det?
Förskolepersonalens tankar om – behov, framtida arbete med barns sexualitet
Vad skulle behövas för att ni ska bli mer nöjda mer ert förhållningssätt till barns
sexualitet? Vilken skillnad skulle det göra för er och barnen?
Vad skulle en relevant fortbildning för förskolepersonal innehålla?
Diskussion och rekommendationer för framtida arbete
Innehåll
35
38
40
41
41
42
43
44
45
46
48
7
Inledning
Barn har en sexualitet och den tar sig olika uttryck utifrån deras perspektiv och ålder. De som möter barnen varje dag är förskolepedagogerna. Denna yrkesgrupp har störst kompetens kring hur man bemöter
barn, då de varje dag bidrar med trygghet och nyfikenhet i barnens liv. Detta är bakgrunden till att
förskolepedagogerna har medverkat i denna unika intervjustudie. De har fått besvara frågor om hur de
uppfattar och förhåller sig till barns sexualitet utifrån sin yrkesroll på sin arbetsplats.
I intervjuer på 22 förskolor i Malmö har pedagoger fått uttrycka sina upplevelser och reflektioner kopplade
till situationer där sexualitet står i fokus. Sexualitet är för många ett tabubelagt ämne men dessa pedagoger
har med lust och engagemang vågat besvara och diskutera dem tillsammans.
Detta är ingen totalundersökning som ger en helhetsbild utan istället en undersökning som kan bidra
med att ge olika bilder kring förhållningssätt, barn och sexualitet bland förskolepersonal.
Syftet är att söka svar på följande;
• Hur uppfattar pedagogerna barns sexualitet?
• Hur förhåller pedagogerna sig?
• Vilka möjligheter och hinder ser pedagogerna att arbeta utifrån ett förhållningssätt de tycker är lämpligt?
• Hur vill förskolepersonalen gå vidare med arbetet i framtiden?
Bakgrund och uppdrag
Malmö stads har en strategi för sexuell hälsa som sträcker sig över åren 2010-2017. Det första handlingsprogrammet, 2010-2013, har som en av sina åtgärder genomfört en kartläggning av sex- och samlevnadsarbetet på två förskolor per stadsdel. Detta har gjorts med hjälp av intervjuer med förskolepersonal
på förskolorna. Utförare av intervjuerna och författare till denna rapport är Anna Kosztovics, socialpedagog. Anna har genom sitt engagemang för RFSU varit en drivande kraft bakom det numera etablerade
ordet ”snippa” för flickors könsorgan. Hon har också skrivit boken ”Snippor och Snoppar” och rapporten
”Barns sexualitet”, RFSU-2001. Anna föreläser i ämnet på Malmö högskolas sexologi, 15 hp.
Till sin hjälp har Anna haft Frida Jönsson, folkhälsovetare och medarbetare i projektet SåSant. Projektet
arbetar med utveckling av skolor kring sex och samlevnadsundervisning utifrån en normkritisk metod
8
Inledning
och tillhör Centrum för pedagogisk inspiration (CPI), Malmö stad. Frida har fungerat som administrativt
stöd under intervjuerna och har sammanställt det stora material som 18 intervjuer omfattar. Därtill har
Linda Leveau, projektledare för SåSant och kollega till Anna i fortbildningsuppdrag kopplat till barns sexualitet, fungerat som konsult till Anna i framtagandet av frågor och sammanställning av texten.
Metod och urval
Uppdraget från Malmö stad bestod i att intervjua pedagoger och förskolechef på två förskolor per
stadsdel. Det fanns tio stadsdelar i april och maj månad år 2013 då intervjuerna utfördes. Barn- och
ungdomscheferna i respektive stadsdel fick i uppdrag att välja ut två förskolor vardera. Uppdraget
fördelades sen ut på förskolecheferna inom de olika stadsområdena.
Detta innebar att det sammanlagt blev 18 intervjutillfällen med personal från 22 förskolor med sammanlagt 54 personer varav 16 var förskolechefer. 5 personer av de som deltog i intervjuerna var män.
De två extra förskolorna som deltog gjorde det på grund av intresse från personalen eller för att chefen
beslutade att ta med en personal från vardera av sina förskolor i stället för två från samma. Intervjuerna
pågick i cirka två timmar, mellan en och fem pedagoger deltog och vid nästan alla intervjuer deltog
även förskolechefen.
Intervjuerna har gjorts av två personer, en som skött samtalet med förskolepersonalen och en som
antecknat och bidragit med reflektioner. Samtalen spelades in på bandspelare för att intervjuarna
skulle kunna kontrollera citat.
Materialet kan inte ses som en heltäckande kartläggning över hur förskolepersonalen i Malmö stad ser
på barns sexualitet. Resultatet ger istället en bild av hur man förhåller sig till barns sexualitet inom förskolan. Därtill vad man som förskolepersonal skulle behöva för att utvecklas vidare i arbetet med barns
sexualitet.
Upplägget med att redovisa resultatet i form av fråga, citat och kommentarer har inspirerats av en rapport
från en forskningscirkel; ”Från normativ till nyfiken”, FOU Malmö-utbildning – 2011. Författarna till den
rapporten har i sin tur inspirerats av sin handledare; Bim Riddersporre, universitetslektor och prodekan på
Malmö högskola.
Inledning
9
Citaten som valts ut är de som är mest representativa kring hur förskolepersonalen svarat på frågorna.
Vissa av citaten har valts ut för att de innehåller illustrativa berättelser. I andra fall är svaren från intervjupersonerna samstämmiga vilket har inneburit att färre citat valts ut.
Tidigare forskning på området
Det finns vetenskapliga undersökningar, även om det inte är mycket, på barns sexuella beteenden men
det är stor skillnad på att undersöka hur barns sexualitet yttrar sig jämfört med hur vuxna förhåller sig till
den. Nedan redovisas två undersökningar som gjorts i Sverige.
En större studie som gjorts i Sverige angående barns sexualitet kan man hitta i avhandlingen: ”Children
and sexuality. Normal sexual behaviour and experiences in childhood”. Skriven av Ing-Beth Larsson.
Linköping university, 2001. Ing-Beth Larsson har bland annat låtit förskolepersonal observera barnens
sexuella beteenden på förskolan samt låtit föräldrarna till samma barn iaktta beteendena i hemmen. I
sammanfattningen kan man bland annat läsa (författarens översättning inom parentes):
” Explorative sexual activities among preschool children are common both at home and in preschool
groups”(Undersökande sexuella aktiviteter bland förskolebarn är vanligt både hemma och i förskolegrupper).
”Parents observe more sexual behavior in their children at home than do staff in observations at preschool”.
(Föräldrar observerar mer sexuellt beteende hos sina barn I hemmet än personalen gör på förskolan).
”Gender aspects influence behavior and possibly also adult reports”. (Kön-/genusaspekten påverkar beteenden
och möjligen också vuxnas iaktagelser).
” Adults´ openness influence reported, and possibly expressed, sexual behavior in children. (Öppenheten hos
vuxna påverkar iakttagna, och eventuellt också uttryckta sexuella beteenden hos barn).
I Ing-Beth Larssons avhandling finns flera studier, en av dem är unga vuxna som svarar på frågor om
sexuella beteenden de haft i sin barndom, denna studie ger ytterligare en dimension åt Ing-Beth
Larssons slutsatser.
År 1995 gjordes en ny studie: Preschoolers´sexual behavior at daycare centers: An epidemiological study.
Frank Lindblad, Huddinge university hospital, Karolinska institutet samt Per A Gustafsson, Ing-Beth Larsson
10
Inledning
och Björn Lundin, alla från: Department of Child and Adolescent Psychiatry, Faculty of Health Sciences,
Linköping, Sweden.
Denna studie består av en enkätundersökning med 50 förskolepersonal angående barns sexuella uttryck.
Förskolepersonalen har fyllt i enkäter om 251 barns sexuella beteenden de senaste två månaderna. Man
vill se vilka beteenden som är ”normala” och kommer fram till att många av de beteenden man tidigare
sett som möjliga tecken på barn som varit utsatta för sexuella övergrepp sällan observeras av förskolepersonalen. Man kommer också fram till att onani inte är ovanligt bland små barn samt att bristen på
epidemilogisk forskning (forskning som har som målsättning att identifiera och värdera betydelsen
av olika riskfaktorer för ohälsa – i detta fall handlar det om att identifiera barns som utsatts för sexuella
övergrepp) är slående.
Forskning på personals förhållningssätt till sexuella uttryck hos ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, pågår just nu på Malmö högskola av Jack Lukkerz. Resultatet av den forskningen kan vara
intressant även för förskolans personal i deras vidare arbete med sitt förhållningssätt till barns sexuella
uttryck.
Vid sökningar på vetenskapliga artiklar som handlar om förskolepersonals förhållningssätt hittar man en
undersökning som gjorts i Grekland och Skottland. I den kommer man fram till att förskolepersonalen
i båda länderna tycker att det är viktigt med sexuell utveckling och sexualkunskap. Trots att man tycker
att detta är viktigt är det inte någon person som deltagit i undersökningen som tycker att familjerna eller
förskolorna kan erbjuda lämplig sexualundervisning. I studien diskuteras läroplaner och behovet av
utbildning för personalen samt det faktum att personalen borde bli mer medvetna om vad de faktiskt
redan gör för barnen inom detta område. (Joan Menmu1r & Alexandros Kakavoulis (1999) Sexual Development and Education in Early Years: A Study of Attitudes of Pre-school Staff in Greece and Scotland,
Early Child Development and Care, 149:1, 27-45.).
Resultat
Resultatet från intervjuerna redovisas med en inledande huvudrubrik. Därefter sker en uppdelning på
de olika delfrågetställningar vilka förklaras i en inledande text och sammanfattas i en avslutande kommentar. Citaten där emellan syftar till att bidra med olika representativa beskrivningar. För tydlighetens skull
är citaten indelade i underrubriker.
Inledning
11
Barnens sexualitet
Den första delen av resultatredovisningen handlar om hur barns sexualitet beskrivs ur förskolepersonalens perspektiv, hur man tänker och reflekterar kring
barns sexualitet. (Detta behöver inte vara kopplat till hur man gör i sitt arbete.)
12
Hur skulle ni beskriva vad barns sexualitet är?
En öppen fråga där vi ber om pedagogernas egen definition på barns sexualitet.
Utan undantag säger intervjupersonerna att barn har en sexualitet. I nästan alla intervjusvar återfinns
ordet ”upptäcka”. Många pratar om onani när man frågar om barns sexualitet och nämner också orden
nyfikenhet, lust och kön. Flera berättar om hur barn jämför könsorgan flicka-flicka/ pojke-pojke och
flicka-pojke men med ganska stor tonvikt på jämförelsen flicka–pojke.
De som uttrycker svårighet utifrån otydlighet och tystnad kring sexualitet
”Barns sexualitet är något som aldrig diskuteras. Man har hamnat i situationer där man inte riktigt vet hur
man ska tackla det, för man vill inte lägga locket på och inte skuldbelägga.”
De som nämner upptäckt, nyfikenhet och kroppen i förhållande till barns sexualitet
”Det är barnets upptäcktsfärd. Jag tror inte att det är sexualitet så som vi ser sexualitet.”
”Hur barn upptäcker sin kropp och andras kroppar. Med små barn är det mycket kring kroppen, våra barn är
väldigt intresserade av att titta på varandra, den har snopp där … och så vidare. Vad är sexualitet? Det kan
man ju också fråga sig!”
”Barns sexualitet är den här nyfikenheten, att undersöka sin egen kropp och att titta på andra, men också att
känna på sin egen kropp. När det väcks någonting, barnen upptäcker att det finns något skönt att gör, några
gör det mycket, andra gör det bara någon gång, vad vi kan se.”
”Olikheter mellan pojkars och flickors fysiska kroppar, det är mycket prat om det. Att barnen gömmer sig eller
är hämmade i att prata om sexualitet och att vi är olika med mera. Jag skulle vilja att det var mer öppet. Det
är helt naturligt, barnen upptäcker sin kropp och dess funktion.”
De som tar upp onani och skillnaden i förhållande till vuxna
”Barns sexualitet är som ord, det har väldigt lite att göra med vuxnas sexualitet. För vuxna är det en medveten handling, vuxna som onanerar vet att de gör det och går undan då. Men när barn kommer på att det är
skönt att ta på sig själv så gör de det oavsett var de är, om det nu är soffan eller var de än befinner sig. Sen när
de är klara är det inte mer med det men jag tror inte att barnen vet att det är onani de gör.”
”Små barns sexualitet, njutning. Barnen upptäcker något som är behagligt, ett slags kittel.”
”Jag har hört att barns sexualitet inte är som vuxen sexualitet så då kanske onani och pill inte borde vara
barns sexualitet, men jag tycker nog att det är det ändå.”
Barnens sexualitet
13
Kommentar:
En del vill skilja ut barns sexualitet från vuxnas och man pratar till exempel om en ”omedveten” onani
där man betonar att barnen inte vet vad de gör. Man pratar om en så kallad ”omedveten sexualitet” i
motsats till den vuxna som är ”medveten”. Denna diskussion återkommer i intervjuerna och kanske är
det ett sätt att hålla barns sexualitet på ett behörigt avstånd från vuxnas. Omgivningen uppfattar att
barnet gör en handling för att det känns skönt, en handling som det saknas ord för. Något som dessutom sker vid upprepade tillfällen. En reflektion blir då att detta handlingsmönster skulle kunna betecknas
som en medveten handling.
Ingår onani i barns sexualitet?
Inför intervjuerna hade vissa nyckelord förberetts. Detta i syfte att ytterligare undersöka vad pedagogerna
upplever ingår i barnenens sexualitet. Ett nyckelord var onani.
Alla de tillfrågade är överens om att onani ingår i barns sexualitet. Alla har vid något tillfälle sett det.
Vanliga situationer där personalen uppfattar att barn onanerar är: på vilostunden, mot pinnen i barnstolen eller mot bordskanter.
De som ser onani som något naturligt och oproblematiskt
”Onani ingår, att till exempel gnida sig mot något. De förstår inte att det är onani men de tycker det är skönt. ”
”Barnens onani är när de tar på sig själv, det är inget som är hemligt och farligt. Små barn onanerar mycket
och sen går det över, onani är en naturlig del”.
De som ser onani som något naturligt men samtidigt ser behov av gränser och tydlighet
”Absolut, helt klart. Det är väldigt naturligt. Man får inte skambelägga men lära barnen att förstå att onani
inte passar vid alla tillfällen. Men onani är okej, det får bara inte gå över en gräns där onanin tar över. Onani
passar inte i köket eller vid matbordet. Det är inte handlingen vi fokuserar på, utan tillfället.”
”Det har inte varit många gånger under åren, men de gånger det har varit så har det varit ganska omfattande
vid alla tillfällen och det är väl kanske det som är lite störigt för oss vuxna att barnen inte går undan med det.
Men för dem är det ju inte något mer än att dricka vatten ur kranen, det är väl vi vuxna som gör det till något
mer och säger: - så ska du inte göra här, och blir alldeles upprörda och tänker: -vad ska vi nu göra? -Måste jag
ta ställning, ska jag ingripa?”
14
Barnens sexualitet
Kommentar:
Vissa pedagoger påpekar att det kanske inte kan kallas onani när barnen inte vet att det de gör kallas
onani. Man är ofta ute efter att belysa det omedvetna i handlingarna.
Många talar om vikten av att inte skambelägga barnen, att det är väldigt viktigt att man får utforska sin
kropp och njutning. Samtidigt är det många som betonar gränser, att onanerandet inte får ”ta över” och
hindra barnen i leken. De flesta pedagoger verkar dock tycka att man ska ta barnens egna utforskande
av sitt kön med ro. ”Låt dem pilla”, som en av intervjupersonerna uttryckte sig.
Ingår lekar med sexuellt innehåll i barns sexualitet?
Att lekar med sexuellt innehåll ingår i barns sexualitet är de flesta pedagoger också överens om, det blir
dock ytterligare ett snäpp svårare att förhålla sig till, av flera skäl.
Exempel på lekar med sexuellt innehåll som pedagogerna nämner och som man tycker ingår i barns
sexualitet är: Att klä av sig och visa varandras kroppar och kön, att jaga varandra och pussas, att ligga
ovanpå varandra, att leka gravid och föda barn och att gå på toaletten ihop. Trots att man tycker att lekar med sexuellt innehåll är en del av barns utforskande av sin sexualitet glider många intervjupersoner
över till att problematisera.
De som beskriver sexualitet som en naturlig del av leken.
”Lekar med sexuellt innehåll ingår, det är en form av nyfikenhet.”
”Jag tror inte att barnet ser det som sexuellt relaterat, det är inget begrepp som de känner till. Det är ju vi vuxna
som känner till det begreppet, jag tror det är mer en undersökning av kroppen, sen är det vi vuxna som gör att
det blir sexuellt laddat och det är vi som överför den sexuella laddningen. Barnen vill upptäcka. Om man upptäcker att något är skönt och fortsätter leka så ingår det i barnens sexualitet.”
De som problematiserar handlingarna
”Ja, det ingår men kläderna ska vara på så att de inte stoppar in något i snippan eller rumpan.”
”Lekar ingår. Barnen ser mycket i media hemma och det kommer fram i leken. Jag tänker mycket på föräldrarna för jag tror inte att de tänker att deras barn är sexuella varelser. Så jag är rädd att de ska komma hit och
fråga mig vad det är vi tillåter här.”
Barnens sexualitet
15
”Jag det är en del av barns sexualitet. Jag låter dem vara men håller mig i närheten i fall en annan personal
skulle komma. När annan personal avbryter viker jag mig oftast, det är liksom redan slut på leken då”.
”Lekar ingår i barns sexualitet, doktorslekar där det handlar om utforskande, spänning, det känns som att det
är en klyscha men det är ju faktiskt det barnen leker. Men vi släpper dem inte ensamma i ett rum och leka doktor, någonstans har man det in bakhuvudet, så man vill vara i närheten så att det inte går över en gräns, men
var går den gränsen? /…/Det får ju absolut inte bli fel, och det är jättesvårt!”
Kommentar:
De intervjuade belyser vikten av att en vuxen ska finnas till hands och se så att allt går rätt till. Det är flera som understryker gränser som måste finnas i lekarna och att inget barn ska bli utsatt för något som
de inte vill. Några är oroliga för att barnen ska stoppa in något i rumpan eller snippan. Vissa poängterar
åter att barnen inte ser det som någon sexuellt utan det är vuxna som ser det så.
I frågan om lekar med sexuellt innehåll är de intervjuade mer kluvna i sin inställning än till onani, vilket
inte är så konstigt eftersom allt mellanmänskligt är mer komplicerat att förhålla sig till. Man är rädd för
föräldrars reaktioner, man är osäker på övrig personals inställning. Flera berättar historier om när annan
personal reagerat på ett sätt man tycker är överdrivet och som kan skambelägga barnen. En del är rädda att barnen ska göra varandra illa fysiskt men ännu mer att barnen ska utöva kontroll över varandra
och att de som inte vill ska tvingas att delta. Oron över detta är stor och personalgrupperna behöver
prata om det.
Ingår prat i barns sexualitet?
Med prat menas till exempel barnens samtal och frågor om snippor och snoppar, om hur barn blir till,
om skönkänslor och nejkänslor.
Enligt de intervjuade förskolepedagogerna pratar barnen om sexualitet. Barnen pratar om vem som har
snopp och vem som har snippa, vem man kan vara kär i, hur kärlek känns, andra känslor samt prat om
olika familjebildningar.
De som pratar om språk, utveckling och mångfald
”Språket är en influens som gör att man växer som människa och blir trygg och säker i sin sexualitet. Det är en
balans, man måste prata om det, men inte prata sönder det. Man måste göra det med respekt. Man ska heller
inte värdera med ord eller handling, aldrig skuldbelägga. Att prata om sexualitet är en del i att leda framåt.”
16
Barnens sexualitet
”Våra barn pratar mycket om kärlek, de ligger och gosar och säger att de tycker om varandra. Dessa känslor
är starka och jag tycker nog att det ingår i barns sexualitet. Flickor blir kära i flickor, viktigt att bejaka det och
prata om att alla kan vara kära.”
De som pratar om att sätta ord på sexualitet samt ser paralleller till andra känslor
Det är bra att få ord på det, pratet är ett steg i utforskandet och intresset”.
”Jag jobbar med de små barnen. Jag pratar hela tiden med barnen om känslor och sätter ord på känslor och
allt som händer, exempelvis: jag ser att du är arg nu eller jag ser att du är ledsen, så varför skulle inte känslor
där sexualitet är inblandat sättas ord på? Men gör vi det som vuxna, sätter vuxna ord på känslor där sex är inblandat, kanske det inte är så? Och då är det kanske därför vi inte pratar om det med barnen? För egentligen
är det också en känsla, precis som ilska och glädje till exempel.”
De som tar upp skillnaden mellan pojkar och flickor
”Barn är nyfikna på sina kroppar och på andras kroppar och de diskuterar fram och tillbaka: – du har snopp,
jag har ingen snopp. De undrar hur barnen kommer in i magen, de ser ju både mammor och personal med
bebisar i magen, vissa vet precis hur det går till.”
”Prat ingår. Snoppar är roliga, snippan hör man inte så mycket om, väldigt sällan. Pojkar snackar om snoppar
men inte om snippor.”
Kommentar:
Förskolepersonalen menar att barnen pratar mer om snoppar än om snippor. På många förskolor är
snippa ett vedertaget ord men det används ändå inte i samma utsträckning som ordet snopp. På en
förskola lyfte man att det är mer ovanligt att barnen ritar snippor än snoppar och flera pedagoger
nämnde att barn knappt ritar nakna människor alls.
Barnens sexualitet
17
Personalens förhållningssätt
Den andra delen av resultatredovisningen handlar om förskolepersonalens förhållningssätt och om hur de reflekterar över detta samt vilken skillnad det skulle
göra med ett förhållningssätt man är nöjd med. Även här frågar vi efter hur man
tycker och tänker, inte hur man gör i sitt arbete.
18
Hur tycker ni att ett öppet förhållningssätt till barns sexualitet ser ut?
Ordet förhållningssätt inkluderar hur man pratar/låter bli att prata, betonar/inte betonar, bemöter/inte
bemöter, synliggör/osynliggör, ord man använder, kroppsspråk och så vidare. Att definiera ”öppet förhållningssätt” är en förutsättning för att kunna diskutera skillnaden i hur man skulle vilja förhålla sig och
hur det ser ut i verkligheten.
De intervjuade betonar att ett öppet förhållningssätt bottnar i att barnen inte skall skuld- och skambeläggas, att barnen skall få utforska sig själv och andra samt att vikten av att svara enkelt och ärligt på
barns frågor.
De som positivt bekräftar barnen och deras handlingar
”Ett öppet förhållningssätt skulle vara att le när man ser barn onanera eller att när de leker doktor fråga vad
de leker och sen bekräfta. Man ska också svara ärligt på barns frågor”.
”I skolan har jag fått lära mig att vi inte ska göra något, till exempel att inte avbryta onani på en samling. Jag
har varit chockad och anti men tänkt om. Och nu tycker jag att man ska låta dem onanera. När det gäller
lekar så tänker jag också att jag ska låta dem vara”.
”Att prata öppet om det, svara på deras frågor. Man ska inte svara det man tycker utan det som är rätt, till
exempel får man aldrig uttrycka homofobi även om man har sådana åsikter”.
”Det ska inte finnas någon fråga som chockerar personalen. Frågor jag har hört är att barn undrar över
graviditeter och när flickans snopp försvann. Barn behöver svar på sina frågor och därför måste vi vuxna
vara förberedda”.
De som ser resonerar kring sina egna begränsande handlingar
”På toaletten är det okej att visa sig naken men det får ju bara vara i sammanhang där man tar av sig. Kläderna
får vara på när man exempelvis är i en koja. När man får frågor ska man svara som om det inte är något
konstigt, man behöver inte göra det komplicerat, kanske låna böcker. Det är ett känsligt ämne för föräldrar är
olika. Vissa vill inte att det ska pratas om det, jag tänker på olika religioner och så, då får man respektera det.”
”En gyllene regel är att behålla kläderna på.”
”Barnen tycker om att pussas men här är det inte tillåtet att pussas på munnen, det är mest av hygieniska skäl.”
”Det är fortfarande tabu, pratar inte mycket om det. Jag känner att jag vill att det ska vara naturligt även om
jag inte själv är uppväxt så. Ett öppet snack om till exempel hur barn blir till, på barns nivå, det är naturligt.”
Personalens förhållningssätt
19
Kommentar:
De intervjuade glider även i detta sammahang över till att prata om var gränserna för barns sexuella
beteenden går. De pratar om vikten av att behålla kläderna på när man är på förskolan, trots att man
tycker att barn ska få utforska sin egen och andras kroppar. Man pratar om att inte skuld- och skambelägga men vill ändå avleda onani och förbjuda pussar på munnen. Man vill svara ärligt och enkelt på
barns frågor men blir väldigt osäker när det gäller att besvara frågan om hur barn blir till. Ambivalensen
inför dessa frågor blir tydlig.
Det finns stora olikheter mellan vad personal tycker om ett öppet förhållningssätt, både inom en och
samma förskola samt på olika förskolor. Vissa intervjupersoner skulle exempelvis låta barn utforska sig
själva och pussa på andra barn medan andra skulle avbryta eller förbjuda pussar på munnen. Positivt
och gemensamt för alla är dock att man efterlyser stöd i att komma fram till ett gemensamt förhållningssätt som är bra för barnen.
Vilken skillnad gör det för barnen om man har ett öppet förhållningssätt?
I föregående fråga om vad som är ett öppet förhållningssätt var svaren från pedagogerna förhållandevis
olika. I frågan om vilken skillnad det gör för barnen med ett öppet förhållningssätt är svaren enstämmiga;
det är mycket viktigt, det gör stor skillnad och det påverkar barnen i hög grad.
Man pratar också mycket om vikten av ett förhållningssätt som gör att barn får förtroende för personalen
på förskolan.
De som ser kopplingen till sig själv, barnens självkänsla och helheten
”Stor skillnad. Om jag är öppen och kan prata om det utan att bli generad så behöver inte barnen heller känna att de blir generade. Det öppnar upp för ett framtida öppet förhållande till sig egen sexualitet.”
”Jag tror att det skulle vara positivt för barnens självkänsla och identitet. Sexualiteten är en del av en människa,
personligheten, allt ingår ju i det. Man måste bejaka det.”
”Jag tror att det skulle kunna bli en lugnare barngrupp, lite mer avspänt. Det är så mycket nej fy och usch i dag
och det blir för mycket för barnen att hålla koll på.”
”Jag tror att barnen hade känt ännu mer att de kan komma till oss med vad som helst, att det är naturligt, att
det inte är något konstigt, att barnens förtroende för oss skulle öka.”
”Att barnen är trygga i sig själva och känner att man får se olika ut och att det är okej, det ökar barnens självsäkerhet. Det är viktigt att man pratar om kroppen, det stärker identiteten.”
20
Personalens förhållningssätt
”För oss som jobbar i förskolan handlar det mest om lärande. Barns sexualitet och att sätta ord på det är också
ett lärande och det ingår i förskolans uppdrag.”
De som tar upp behovet av ökat fysiskt utrymme för barnen samt ambivalens
”Hade vi haft fler utrymmen hade barnen kunnat dra sig undan och experimentera vilket hade utvecklat deras
sexualitet. För barnen skulle det göra skillnad på det viset att de skulle känna att de duger som de är och att de
får öva på att säga ja eller nej till saker. Däremot kan vi få föräldrar mot oss, det var väl på 80-talet det vände,
att man tror att barnen skadar sig”.
”Lugnare för oss i personalen också, en situation mindre att säga till om. Hela tiden säger man till bara - du får
inte göra det och du får inte göra det. Det är som när Emil i Lönneberga säger: -Om jag inte har några pengar
så kan jag inte dricka sockerdricka, men nu har jag pengar och nu får jag inte dricka sockerdricka. När hundan
ska jag dricka sockerdricka?”.
Kommentar:
Alla intervjuade är överens om att ett öppet förhållningssätt gör stor positiv skillnad för barnen. Både för
deras tillvaro här och nu samt för deras framtid som vuxna människor. Att det skulle vara bra med mer
fysiskt utrymme på förskolan kommer också upp i samtalen, rum som barnen kan dra sig undan till och
utforska sin sexualitet i lek.
På vilka sätt tror ni att ert förhållningssätt till barnens sexualitet har
betydelse för barnens utveckling och identitet?
En fördjupning av frågan om vad för skillnad ett öppet förhållningssätt till barns sexualitet gör, med betoning på utveckling och identitet.
Samstämmighet råder utifrån att de intervjuade ser en stark koppling mellan förhållningssätt, utveckling
och identitet.
De som ser kopplingen till minskade framtida problem
”Det har stor betydelse. Det är ett ämne som kommer i skolan och vi är ju skolförberedande i allt annat. Du får
ett mindre skuldbelagt barn och mindre skuldbelagd sexualitet. Det blir personlig frihet.”
”Jag hoppas verkligen att min öppenhet att prata med dem gör att barnens sinnen vidgas. Sen är jag väldigt
rädd att det tyvärr inte är så, jag tror att barnen möts av helt andra värderingar på andra ställen. Jag hoppas
att våra attityder ger barnen en push på vägen.”
Personalens förhållningssätt
21
”Om vi gör detta för våra barn så att de kan växa upp med att sexualitet är något naturligt. Då skulle inte sexualitet bli tabu i framtiden och då skulle man inte behöva prata om detta som ett problem! Framtidens pedagoger går ju i förskolan nu och då skulle de kunna föra vidare en friare syn.”
De som resonerar om självkänsla, likheten i förhållande till vuxna och kön
”Sexualdriften är en av de starkaste drifterna vi har och det är lika viktigt som mat tycker jag. Har man ett öppet
förhållningssätt så bejakar vi barnens känslor, dels deras känslor gentemot oss men även känslor mot sina
kompisar. Det är viktigt för dem med kroppskontakt och kramar. Om vi skulle vara stängda för barnens sexualitet, då känner jag att vi inte bejakar barnet som människa/…/. Barn är som vi vuxna fast mindre bara.”
”Att verkligen stärka barnet i sin egen känsla, det tycker jag är jätte, jätte viktigt, kan inte nog tryckas på! Och
här har vi en stor möjlighet att stärka barnens självkänsla för det är ju det som ligger till grunden för barnens
utveckling”.
”Stor betydelse, speciellt för flickor. Om man bekräftar barnets sexualitet och hela personen så är det ett sätt
för dem att bli starkare kvinnor.”
Kommentar:
Det framgår med tydlighet att personalens förhållningssättet till sexualitet har en stor påverkan gällande
barnens utveckling och identitet. Svaren på de tre senaste frågorna sammantaget visar att olikheterna
gällande hur ett öppet förhållningssätt är en mycket viktig fråga att diskutera i ljuset av att intervjupersonerna har en stark övertygelse om att förhållningssättet till barns sexualitet spelar stor roll för barnens
utveckling och identitet.
Tycker ni det är viktigt att ha en samsyn i de här frågorna?
Engagemanget i den här frågan var mycket stort. En samsyn verkar vara viktigt för att kunna känna sig
trygg i sitt förhållningssätt. Ingen tror att det blir lätt att nå en samsyn men man behöver varandra för
att kunna förmedla den värdegrund som förskolan vilar på.
Frågan om en samsyn inom personalgruppen är enligt pedagogerna avgörande för att kunna praktisera
det förhållningssätt som personalen tror är det bästa för barnen. De intervjuade understryker att en
samsyn skulle leda till att man som personal kände sig mindre utlämnad till det man tror att man vet, till
det man känner eller tror är rätt. Med en samsyn skulle man inte heller behöva ta så mycket hänsyn till
föräldrar och kollegers olika tyckande utan i stället känna att man gör det som är professionellt.
22
Personalens förhållningssätt
De som pratar om vikten av ett professionellt förhållningsätt och ser paralleller till andra frågor
”Det är viktigt att ha ett professionellt förhållande till barns sexualitet så länge vi inte har det så blir det personligt och det är det inte. Barns sexualitet ska ingå i värdegrunden. Det skulle skapa trygghet och göra det
mycket lättare för personalen. En del skulle säkert känna sig maktlösa, en del obekväma, en del lättade. Det
borde vara precis som med matte, att vi har vissa riktlinjer. Trygghet i personalgruppen leder till att barnen
inte blir förvirrade. Och det leder till likvärdighet, att alla barn får lov och tillåts utrycka en sexualitet. Detta är
första gången vi pratar om det men nu ska det ingå! Personalen får lämna egna åsikter och tankar om detta
hemma, här på förskolan ska vi vara professionella.”
”Jag tycker man ska prata i personalen om vilket förhållningssätt man ska ha, precis som vi gör med allt annat
som till exempel regler ute på gården eller vår sockerpolicy. När det kommer till barns sexualitet så lämnas det
till den enskilde personalen, så att var och en får ta ansvar själv för detta.”
De som ser kopplingen till ökad trygghet, minskad skuldbeläggning och barns rättigheter
”Samsyn skapar en trygghet för barnen men sen vore det ju hemskt om man hade en gemensam syn som sa
fy fy, så det beror på vilken samsyn.”
”Förhållningssättet handlar inte bara om att komma överens, det handlar även om vad som är rätt, det finns
inget utrymme för att skuldbelägga barnens sexualitet.”
”I slutändan är det en fråga om vad barnen har rätt till, någonstans måste man ju ändå ha en samsyn och ett
gemensamt förhållningssätt. Det går ju inte att alla tycker som de själva vill, någonstans måste man ju ändå
se till barnens rätt”.
Kommentar:
Det som är barnens rätt får mer plats i svaren på denna fråga än vad rädslor för omgivningens reaktioner
får. Just barnens rättigheter är ett viktigt perspektiv i frågan om barns sexualitet. Förskolans läroplan är
full av strävanden för barns utveckling; ” Varje barns ska få sina behov respekterade och tillgodosedda
och få uppleva sitt eget värde”, man ska sträva efter att ” barn utvecklar sin kroppsuppfattning och förstår vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande”.
Rädslan för olika reaktioner hos omgivningen får inte stå i vägen för barnens rättigheter. Därför vill också
alla pedagoger i vår undersökning lära sig mer om barns sexualitet. Så att den samsyn man eftersträvar
blir en samsyn som är i barnens intresse och inte bara något man inom personalen kommer överens
om.
Personalens förhållningssätt
23
Rädslan för negativa föräldrareaktioner
Eftersom intervjupersonerna i nästan alla frågor tog upp den rädsla de känner för föräldrars eventuella
negativa reaktioner, och de negativa reaktioner från föräldrar som de redan varit med om, angående
barnens sexualitet och personalens bemötande av den, har vi här lyft fram en del av de intervjusvaren.
Oron för vad föräldrar ska tycka är enligt förskolepersonalen ett hinder för att praktisera det öppna förhållningssätt de skulle önska. Föräldrars reaktioner och inverkan gällande frågor som rör sexualitet har
lyfts på samtliga förskolor som deltagit i undersökningen. Samtidigt tror en del av intervjupersonerna
att detta hinder kan avvärjas om personalen får möjlighet att komma fram till ett gemensamt förhållningssätt som sedan kan kommuniceras ut till föräldrarna
De som ser lösningen i ett öppet förhållningssätt
”Om vi hade ett öppet förhållningssätt till barns sexualitet här på förskolan så kunde man prata med föräldrar,
det skulle jag tycka vara det bästa”.
”Jag hade känt mig ärligare och mer bekväm om vi varit öppna om detta till föräldrar. Till exempel om man
säger till föräldrarna att så här gör vi med barns sexualitet, då blir vi mer trygga i det. Vi har ett ansvar inför
föräldrarna med därför är det viktigt att vi är överens. Vi har rätt bra kommunikation och det är A och O.”
”Jag känner att det skulle vara lättare för mig om vi hade ett gemensamt förhållningssätt, man får ett bättre
förhållande till barn och föräldrar. Alla i personalen har kanske inte samma tankar. Det är lättare om man
pratar om det på ett naturligt sätt. Det handlar också om kultur, olika kulturer har olika syn på sexualitet.”
”Det hade varit jättebra för oss med ett öppet förhållningssätt, vi hade sluppit ta en massa strider med föräldrar.”
De som lyfter fram kultur samt motsättningar i förhållande till föräldrarnas värderingar
”Kulturer möts här, föräldrar måste få information och grundsynen måste vara densamma. Sen kan man inte
förändra alla. Jag vet en pojkes föräldrar som blev helt galna för att han ville ha klänning på sig, de sa att det
var mitt fel om han blev homosexuell sen”.
”En pappa var jättearg på mig, det var väldigt obehagligt. Jag sa till honom att vi inte kan säga på något annat
vis än att flickor kan och får vara kära i flickor, det står i vår värdegrund. Han tyckte att sådana värderingar ska
komma hemifrån. Det är inte alltid lätt att möta föräldrar med de värderingar vi har här.”
”Det kan vara svårt att möta föräldrar som har med sig saker hemifrån, där sex har varit tabubelagt. Det skulle
vi vilja ha hjälp med, sa att vi kan prata med föräldrar och barn på ett sätt så att det inte blir fel.”
24
Personalens förhållningssätt
”Om föräldrarna här fick veta att vi läst en bok om homosexualitet skulle det bli liv.”
”Jag skulle även vilja prata med föräldrarna men det är väldigt känsligt. Jag är rädd att föräldrarna sen ska
sätta dit oss.”
De som tar upp sexuella övergrepp och barnens kunskap kring sexualitet
”Men det värsta som kan hända är att bli misstänkt för sexuella övergrepp. Om barnen måste ha salva i rumpan
så är vi alltid två för säkerhets skull. Vi har även haft föräldrar som inte tillåter vår manliga personal att byta
blöjor, då kopplade vi in facket och sökte hjälp från Malmö stad men ingen ville ta i frågan.”
”Jag har som chef varit i kontakt med pedagoger som nästan velat anmäla för att de tycker att barnen kan för
mycket.”
”Vi svarar på barnens frågor. Men märker vi att barnen kan för mycket om sexualitet så börjar vi undra vad
barnet har varit med om.”
Kommentar:
Ett samlat intryck från dessa intervjutillfällen är att man är mest rädd för negativa föräldrareaktioner då
man låter barn vara nakna och leka ihop, man oroar sig även för kollegors olika åsikter samt för att bli
anklagad för sexuella övergrepp.
Förskolepersonal ska enligt läroplanen ”visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas
en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer”. De pedagoger vi mött tar sig an
den uppgiften och man verkar ha ett bra förhållande till föräldrar generellt. Vad det gäller barn och sexualitet är kommunikationen mer problematisk. En av svårigheterna med det är att personalens föreställningar om föräldrars negativa reaktioner läggs till grund för personalens förhållningssätt i praktiken.
Det finns en del skillnader i hur man förhåller sig till sexuella uttryck och de flesta som intervjuats anger
att de är präglade av rädsla för föräldrars reaktioner. Möjligen är föräldrar också rädda för vad pedagogerna ska tänka om deras barn visar sexuella beteenden, i några av citaten ovan säger man att man
börjar undra vad ett barn varit med om ”det kan för mycket om sexualitet”. Detta är en svår balansgång,
förskolepersonal ska ju reagera och anmäla om de tror att det pågår sexuella övergrepp och likadant
är det för föräldrar. Däremot ska förhållningssättet inte vara genomsyrat av rädsla för andra vuxnas reaktioner. Möjligen skulle denna rädsla kunna nyanseras genom en undersökning av småbarnföräldrars
förhållningssätt till barns sexualitet.
Personalens förhållningssätt
25
Förskolans bemötande
Tredje delen av resultatredovisningen handlar om hur personalen pratar och gör i
mötet med barnen
26
Vilka uttryck för sexualitet ser ni hos barnen på förskolan?
De uttryck för sexualitet man ser inom förskolan är onani, lekar med sexuellt innehåll, till exempel: leka
familj, visa upp kön, ta på varandras kön osv.
De som tar upp onani och ambivalens i personalgruppen
”Onani, ja vi har en som nyligen börjat på vilostunden och en som sitter och gungar och en annan på vilan
spänner sig och håller andan.”
”Vi ser onani, gnidningar och att de juckar. I början blev vi helt i från oss, man drar det liksom till sin egen onani
och tycker att det är lite svårt. Man skulle vilja säga sluta men det kan man ju inte.”
”En flicka som jag vet fick orgasm när hon satt i en personals knä. Sedan fick hon inte längre sitta i en barnstol med en pinne. Då sa jag emot men ville inte gå in i någon diskussion, jag lägger mig och det måste jag
erkänna.”
De som tar upp sexuella uttryck i förhållande till de fysiska platser barnen använder
”Barnen vill vara i fred men har så få ställen att vara på men i Dockis är de i bland och där ligger de ovanpå
varandra i sängen eller under bordet, de brukar dölja sig med ett täcke. Vi har gympa i bland och det bästa
barnen vet är när de får duscha ihop efteråt, då tittar de på varandra.”
”Barnen har lekar med sexuellt innehåll när de leker själva, till exempel sitter de i buskarna och tittar på vad de
har mellan benen. De gömmer sig, undras varför… kanske de känner att de inte får. Fast det får de ju å andra
sidan inte heller. Byxorna ska vara på här på förskolan. Barnen jagar och pussar varandra, men inte på munnen,
det får de inte. De leker också att de är kära och gifter sig.”
”De stora barnen låser in sig på toa, jag säger till dem att de inte får låsa, rädd att de inte kan komma ut. Jag
har inte tänkt på att det kanske är bra för dem att få vara i fred och att det kan finnas en koppling till sexualitet
men det börjar hända mer privata saker på toa. Pojkarna drar i snoppen ofta men flickorna är inte likadana.
Ibland är det en hand ner i blöjan men inte alls lika mycket.”
Ett citat som exemplifierar hur pedagogiska material kan göra skillnad
/…/”Sen kom frågan om pojkar kan ha trosor, jag blev ställd men fick improvisera och säga ja, självklart men
det är kanske skönare med kalsonger. Efter det kom en kollega med en bok om snippor och snoppar. Vi berättade
för föräldrarna om boken och fick lite problem med några föräldrar men vi förklarade att det handlade om
självkänsla och så. De lugnade ned sig så det gick bra sen.”
Förskolans bemötande
27
Kommentar:
Pedagogerna berättar om många olika situationer och lekar som de uppfattar har att göra med barns
sexualitet. Flera talar om hur barnen tittar på varandra, att de känner på sig själva, att de vill dra sig undan
för att få vara i fred och att de blir kära i varandra. Pedagogerna är överens om hur uttrycken ter sig och
att det förekommer i olika stor utsträckning.
Hur förhåller ni er till dessa uttryck för sexualitet?
Med tanke på hur överens intervjupersonerna är i frågorna om att onani och lekar med sexuellt innehåll
ingår i barns sexualitet är det viktigt att ta reda på hur personalen förhåller sig till dessa uttryck.
De framgår att de intervjuade inte är överens kring hur de ska förhålla sig till dessa uttryck i vardagen på
förskolan.
Olika uttryck och inriktningar gällande förhållningssätt
”Vi gör ingenting när barnen onanerar när de ligger på madrasser med filt och så, inte heller när flickorna
gnider sig mot kanter på soffor och bord. De får gnida länge innan vi reagerar men om andra barn reagerar
så vill vi ju hjälpa barnet i det sociala samspelet.”
”Vi har fått råd av vår specialpedagog att avleda barn som onanerar, diskret.”
”Låt dem vara, fråga inte: vad sysslar du med? Du vet ju som vuxen vad barnet gör. Har barnen händerna i
brallan kan man fråga om det kliar och be dem gå in på toaletten och klia vidare. Avdramatisera det. Men det
är laddat idag, man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till det. /…/Jag ber dem gå in på toaletten för att
ingen av mina kollegor ska komma och be barnet sluta och på så vis visa att det är fel. Jag vill skydda barnet.
De andra barnen bryr sig inte, det är en myt.”
”Vi är öppna, de får prata om att pojkar har snoppar och flickor har snippor. Det är naturligt, inget man
hyschar om.”
Kommentar:
Förhållningssättet till barns sexuella uttryck skiljer sig åt mellan förskolorna och även mellan personalen
inom samma förskola. Det verkar vara gemensamt för nästan alla att de låter onani pågå när de ser det.
Man pekar dock på vissa restriktioner som till exempel att man avbryter om andra barn ser det. Man vill
inte göra så stor sak av att ett barn onanerar men man känner sig generellt osäker på hur man ska förhålla sig och man vet om att det kan finnas pedagoger som tycker annorlunda. Några berättar även att
de avstyrt barnens onani på ett sätt som de egentligen inte står för själva men som de ansett nödvändigt
då de tror att deras kollegor skulle avstyra på ett sämre sätt än de själva gjort.
28
Förskolans bemötande
Angående lekar med sexuellt innehåll verkar personalen mer osäker. Vissa säger absolut nej till att låta
sådana lekar pågå, vissa tycker det är okej om kläderna stannar på och en liten del av de tillfrågade svarar
att de tillåter lekar med sexuellt innehåll vare sig kläderna är på eller av. Precis som på frågorna innan
anger man rädsla för föräldrareaktioner som främsta skäl till att avbryta dessa lekar. När det kommer till
prat om sexualitet säger de flesta att man svarar på barnens frågor så rakt och ärligt man kan. Flertalet
av intervjupersonerna känner sig dock osäkra på vilka svar de ska ge.
Många av de intervjuade pratar om samtal angående onani och lekar med sexuellt innehåll som de haft
med specialpedagoger och att olika specialpedagoger svarat olika.
Gör de flesta på samma sätt?
Personalen har poängterat att det är viktigt med en samsyn kring barns sexualitet och att det är en
viktig del i förhållningssättet. Ibland krockar personalens visioner om hur ett öppet förhållningssätt ska
vara med hur man förhåller sig i praktiken. Det kan vara meningsfullt att tydliggöra skillnaden.
De allra flesta svarar nej eller att de inte vet på frågan om man förhåller sig på samma sätt inom förskolan
till barns sexuella uttryck. Ett fåtal säger att man pratat med de närmsta arbetskamraterna på sin avdelning.
Uttryck kring osäkerhet, tystnad och olikhet
”Nej, alla är inte så klara på förhållningssättet. Jag tror att många tycker att det är ganska jobbigt.”
”Det är olika. Det är nog väldigt personligt. Att vi lämnar barnen i fred och inte stör barn har vi en samsyn i
men inte när det gäller sexualitet. All tycker olika, det är därför det är så svårt att prata om. Hade vi pratat om
det i personalen hade vi också kunnat prata med föräldrar. Vi behöver börja prata om det, gör vi det så kommer
det att bli bättre.”
”Vi har pratat lite om onani för att någon i personalen sa att man inte skulle onanera. Vi har dock inte hittat
någon gräns för hur vi ska ha det. Vi har ett par barn just nu som håller på med onani. Vi skulle kunna sätta
oss ner och prata om det, det hade varit viktigt att göra det. Pussar är okej om alla involverade vill, det är oftast inte på munnen men även det hade varit okej. Barn som vill pussa pedagoger på munnen avleds, det är
ännu värre för manliga pedagoger när det händer.”
”Svårt att svara på för vi diskuterar ju aldrig det, jag tror det är stora skillnader. Jag har mött en kollega som
var jätteupprörd, då frågade jag barnen vad det var och de sa at de bara hade velat visa snoppen. På min
avdelning nu pratar vi om det om något kommer upp, det är ganska öppet mellan oss.”
Förskolans bemötande
29
Kommentar:
I ett av citaten berättar de om personal som inte tycker att onani är okej på förskolan. De har svårt att
prata ordentligt om det och komma fram till ett förhållningssätt, trots att det just nu finns barn som
onanerar på förskolan. Intervjupersonerna har tidigare sagt att det är väldigt viktigt för barnen med
samma budskap från personalen, för trygghetens skull. Man tycker också att det är viktigt med ett öppet
förhållningssätt och man anser onani vara något som ingår i barns sexualitet.
Hur är skillnaden på ”då” och ”nu”?
I många intervjuer pratade förskolepersonalen mycket om skillnaden mellan förr och nu, vidare frågor
ställdes därför kring vad skillnaden består i.
Upplevelsen är att barns uttryck för sexualitet har minskat de senaste 10 till 30 åren. Flera ser att man
skulle kunna prata mer med barnen om man vågade, till exempel i barnens samtal om hur barn blir till
eller när de visar sig nakna för varandra. Ingen förskola har berättat att de initierar samtal i ämnen som
rör nakna kroppar eller hur barn blir till.
De som tar upp rädslor, nakenhet, begränsat utrymme och lekar med sexuellt innehåll
”Man är mycket mer rädd nu, för föräldrar och sådant. För tio år sedan duschade vi på Friskis, det skulle aldrig
hända nu”.
”Det är väldigt stor skillnad på barns nakenhet nu och då (30 år sedan), man gick ofta till bad då och barnen
var nakna. Nu för tiden är det så att man alltid behåller kläderna på.”
/../”Det var mer nakenhet förr, tjejerna var mer stolta över sina snippor och pojkarna ville gärna visa sin nakenhet. Det var mer förr, fler lugna stunder där barnen kunde slappna av och vila, nu är det inte så.”/…/
”Jag minns på 80-talet, då lektes det jättemycket sexlekar. Då var man som fröken lite vakt. Det var mycket
doktorslekar då men det ser jag inte nu. Barnen tog även av sig kläderna mycket med, man badade naken
och man gömde sig i buskar och höll på. På TV fanns det barnprogram där folk var nakna och man visade
hur barn föddes. Synen på sex har ändrats i samhället, det är mindre tabu nu men barnens lekar har ändå
avtagit. ”/…/
/../”Det var mer lekar med sexuellt innehåll förr och fler barn som onanerade. Kanske det beror på större barngrupper, mindre plats, färre rum att dra sig undan till. Man är rädd som personal, vågar inte bygga kojor och
sådant för man vet inte hur man ska möta föräldrar i frågan, man har så dåligt på fötterna i detta.”
30
Förskolans bemötande
De som ser påverkan av kultur på olika sätt
”Nu möter vi olika kulturer, pojkar får inte vara på toaletten samtidigt. Föräldrar som säger att barnen inte får
pussas och kramas. Det mötte vi inte på förr. Vi har sagt till föräldrarna att det inte handlar om sex utan om
glädjen att mötas.”
”Det är så lätt att skylla på andra kulturer. Sanningen är den att det finns så många olika tyckande inom varje
kultur”.
Kommentar:
Samtal kring olika kulturer kom ofta upp i intervjuerna, i sammanhanget nämndes att kulturkrockar existerar. På de förskolor där barn och familjer med ursprung i andra kulturer än den svenska nästan saknas, fanns dock samma tankar kring att barnens uttryck för sexualitet minskat mycket på senare år. Man
anger även andra skäl som minskat barnens handlingsutrymme att utforska sin sexualitet: Färre utrymmen
att dra sig undan till, större rädsla för att bli anmäld för sexuella övergrepp (speciellt för manlig personal),
att äldre barn inte vilar på madrasser på golvet längre samt mer övervakning från föräldrars sida.
Ett annat skäl till skillnaden mellan då och nu kan handla om en förändring i pedagogiken man arbetar
utifrån. Nu handlar pedagogiken om att följa barnen i deras intressen och utifrån det prata vidare med
dem om saker. Man ska som pedagog vara nyfiken och ställa frågor till barnen men inte ta så mycket
eget initiativ, ”möta barnen där de är”. Den lite äldre pedagogiken som bland annat handlade om att
man lärde barnen saker utifrån teman som till exempel: Tema Våren, Tema Skogen, Tema Kroppen och
så vidare existerar till viss del fortfarande men barnens intressen ska styra. Många förskolor har dock
”ämnen” som: matematik, återvinning, empati och naturen i sin verksamhet. En del av pedagogerna
hänvisar till detta nyare sätt att tänka kring pedagogik när de säger att det inte är mycket prat om barns
sexualitet, att det beror på att barnen inte visar så mycket intresse. Samtidigt, menar en del, är man också
medveten om att man väljer vad man ser och vilka intressen man plockar upp.
Förklara hur ni förhåller er till lekar med sexuellt innehåll mellan barn av
samma kön? Och hur ni förhåller er till lekar med sexuellt innehåll mellan
barn av olika kön?
Merparten av personalen reflekterar kring den här frågan och det blir tydligt att alla sett både lekar mellan
barn av samma och av olika kön.
Trots att nästintill alla de intervjuade svarar att det inte är någon skillnad på deras reaktioner på lekar
med sexuellt innehåll vare sig det gäller barn med samma eller olika kön så är svaren ofta sammankopplade med ett ”men”.
Förskolans bemötande
31
De som uttrycker att ingen skillnad görs med reservationen ”men”
”Jag bemöter det likadant men jag tror dessvärre inte att det är likadant för all personal här.”
”På samma sätt men det blir oftare diskussion mellan kollegor när två av samma kön leker, om att barnet
skulle kunna vara homosexuellt – men inte som ett problem. En del personal reagerar mer om det är två killar
som leker än en av varje. När två tjejer leker ser man inte ens det som sexualitet.”
”Det är ingen skillnad men generellt så känns det mer naturligt med en pojke och en flicka, jag kan se en tendens
till heteronorm – att man mer uppmuntrar pojke-flicka att leka mamma, pappa barn.”
”Det är ingen skillnad men sen tror jag att det är så att det oftare är flickor som gör det med varandra.”
De som har tankar utifrån heteronormativitet
”På en annan avdelning hade en pedagog sagt att man inte får gifta sig med någon av samma kön men då
hade barnen protesterat”.
Meningsutbyte mellan två intervjupersoner: 1 -”Ingen skillnad men skulle pojkarna börja leka att de föder
barn hade jag kollat av med dem hur de tänker.” 2 – Det skulle inte jag ha gjort, pojkar vill kanske testa hur det
är att föda barn.”
”En gång var jag med om två barn som träffades för första gången och blev kära direkt, det var två pojkar och
de ville bara ta på varandra, det var skithäftigt. Jag trodde att det var en vuxen grej det här men man såg på
dem att det var precis samma för dem. Ungefär vid 4-års åldern tycker jag att barn medvetna om heteronormativitet, då börjar de anpassa sig efter samhället.”
Kommentar:
En del säger att det finns personal på deras förskolor som reagerar negativt när barn av samma kön
leker en lek med sexuellt innehåll. Någon intervjuperson reflekterar kring att man kanske inte alltid är
medveten om sin egen heteronormativitet, att det skulle kunna vara så att man uppmuntrade barn av
olika kön mer till att leka ”mamma, pappa, barn”. Det finns också tankar kring att man ser mer sexualitet
i leken om det är en flicka och pojke som leker än två barn av samma kön. Men å andra sidan finns det
också tankar om att flickor är de som oftast leker lekar med sexuellt innehåll med varandra.
Enligt en del svar på denna fråga finns det personal inom förskolan som säger till barnen att man inte
får gifta sig med någon av samma kön. Det är mycket allvarligt och strider inte bara mot diskrimineringslagen utan också mot förskolans värdegrund.
32
Förskolans bemötande
Har ni erfarenhet av barn som menar att de har en annan könstillhörighet
än den kroppen visar? I så fall hur bemöts dessa barn?
Transpersoner vittnar i olika grad om att de ofta blir osynliggjorda. Detta är en fråga som sällan diskuteras
när det gäller små barn.
I mer än hälften av intervjuerna säger personalen att de under sitt yrkesliv har träffat barn som menar att
de har en annan könstillhörighet än den kroppen visar. Det finns också någon som är osäker på om det
förhållit sig så eller inte.
Uttryck kring en tillåtande inställning
”Ja, en treårig pojke som absolut skulle ha utklädnings-princessskläder på sig och det är ingenting konstigt, det
är många pojkar som vill det men den här pojken hade ett så starkt behov av det och av att ha på sig klackskor.
Han kunde inte leka utan dessa kläder och hemma ville han bara ha flickkläder. Pojkens pappa tyckte att det
var fruktansvärt jobbigt och ville att vi skulle ta bort alla utklädningskläder, vilket vi gjorde ett tag men pojken
mådde så himla dåligt av det så vi var tvungna att ta fram kläderna igen. Detta hände för längesedan och i
dag lever personen som kvinna.”
Vi bemöter dem som alla andra. De andra barnen frågade och ibland berättade hon själv och ibland berättade
vi. Vi tog också fram tidningar med flickor med kort hår. Det var positivt för barnen, de fick mer kunskaper.”
”Barnen runtomkring blev jättefrustrerade. Pojken sa: -Jag är en flicka och då blev de andra barnen frustrerade
men jag sa tydligt att de måste lyssna till vad han säger, han vill vara en flicka.”
”Ett barn har sagt att han är flicka och att han i nästa liv ska bli flicka och då vet han vad han ska heta. Jag
har sagt till honom att man kan byta i detta livet om man vill, inga problem. Men jag tror inte att det här
hade kommit fram om vi inte hade hållit på med genus förra terminen.”
”Pojkflickor är också vanligt men föräldrar har inte lika stora problem med det. Pojkflickor är mer accepterade
och mindre markant.”
Kommentar:
Alla intervjupersoner gör en klar och tydlig skillnad i sina svar på barn som menar att de har en annan
könstillhörighet än den kroppen visar och barn som tycker om att klä sig i icke-könsstereotypa kläder.
Exempel på det senare kan vara pojkar som klär sig i prinsesskläder, barn som är ett annat kön vissa
dagar, eller så kallade ”pojk-flickor” eller” flick-pojkar”. Att ett barn upplevs ha en annan könstillhörighet
än den kroppen visar går djupare än så, de flesta barn som känt så har också verbalt uttryckt att de har
en annan könstillhörighet.Många nämner också att de upplever det som vanligare med pojkar som vill
vara flickor än flickor som vill vara pojkar.
Förskolans bemötande
33
På det stora hela verkar förskolan vara en förhållandevis tillåtande plats för barn som känner/menar att
de har en annan könstillhörighet än den kroppen visar. I intervjuerna pratar man mycket om att alla
barn måste få vara de de är och vad det gäller pojkar i flickkläder verkar det sällsynt att man är tillåtande.
I denna fråga är det flera förskolepedagoger som berättar att de tagit strid för barn som haft föräldrar
som inte velat att förskolan ska tillåta icke-könsstereotypt beteende eller klädsel.
Hur pratar ni om hetero-, homo-, bi – och transsexualitet i den
pedagogiska verksamheten med barnen?
Enligt de svarande används inte dessa begrepp i samtal med barnen men det finns andra sätt att förmedla budskap, menar pedagogerna.
Alla berättar att man bekräftar och berättar om att flickor kan vara kära i flickor och pojkar i pojkar. Men
väldigt få pratar om de tre andra kategorierna; hetero, bi och trans. I de fallen utgår man från heterosexualitet som norm och bisexualitet och transsexualitet menar man aldrig har kommit upp. Vissa ser
filmer exempelvis med ”transartister” som Yohio eller After Dark och att man läser böcker om samkönade
föräldrapar.
De som pratar om olika familjekonstellationer istället för homo, bi och trans
”Vi använder inte de orden men vi pratar om olika familjekonstellationer, vi har samkönade föräldrapar här.
Transdelen kommer ju fram i att alla får klä ut sig till vad de vill och bisexualitet kommer fram när vi bekräftar
ett barn som är kär i personer av båda könen.”
”Vi pratar inte om det. Vi har en hen-pojke här men ingen frågar eller så. Vi känner inte behovet av att prata
om det. Vi pratar om att alla kan gifta sig med den de vill, oavsett kön men använder inte de orden.”
De som tar upp frågan utifrån när situationen och barnen kräver det
”En kollega till mig berättade hur de gjorde när de hade ett barn där storken i Köpenhamn var pappan (Storkkliniken heter den klinik i Köpenhamn som utför inseminering av ensamstående kvinnor eller kvinnor i par,
författarens anm.) Mamman ville att de skulle vara öppna med att han bara har en mamma. Barnen frågade
då hur det kunde vara så, de har ju fack i hallen där det står: Min mamma heter så och min pappa heter så
och då har ju barnet endast: -min mamma heter så. Då gäller det ju för oss personal att fråga mamman hur
vi ska göra. I det här fallet var det okej att säga som det är och många av de kvinnorna har just den uppfattningen. Vi är noga med att poängtera att alla har en mamma och en pappa, sen behöver man ju inte ens ha
träffat pappan.”
34
Förskolans bemötande
”Det skulle inte vara pedagogiskt oriktigt att prata om det men vi vill att barnen ska ha lyft det innan vi gör det.”
Kommentar:
Samtal om familjer med samkönade föräldrar tycks i flera fall hänga på om man har barn till samkönade
föräldrar på förskolan. Om inte utgår förskolorna oftast från en heterosexuell familjesammansättning.
Det kan t.ex visa sig med namnskyltar där en mamma och en pappa ska presenteras vid barnets plats i
kapprummet.
En svårighet med detta är att ansvaret för om barnen erbjuds möjligheter att få komma i kontakt med
flera olika bilder av familjer läggs på de föräldrar som bryter mot heteronormen.
En utvidgning av begreppet familj, kärlekspar m.m. kan motverka missförstånd när förskolan kommer i
kontakt med barn vars föräldrar inte lever i heteronormativa relationer.
Hur används ordet Hen på förskolan?
Ordet hen kan användas på flera olika sätt: som pronomen i en text eller i ett samtal. Eller för att ge barnen
själva ett alternativ till hon eller han, antingen för att ett barn kan behöva det eller för vidga de bestämda
könsuppfattningarna bland barnen. Diskussionen om ordet hen har förts på flera förskolor. Det var
upprörda känslor i många av intervjuerna vid denna fråga.
Nästan ingen av intervjupersonerna säger sig använda sig av begreppet hen.
De som enbart ser problem med Hen
”Aldrig, aldrig i hela mitt liv jag skulle använda det, man är en han eller hon.”
”Vi använder det inte alls, jag tycker att det är så löjligt. Hen – då är man ju ingenting, det handlar inte om
det, det handlar om människan, man bemöter varje individ där den är. Man är ju ändå det man är, man är ju
ändå ett kön.”
”Jag tycker att det är fel. Jag hade blivit arg om någon sa till min dotter att hon är en Hen. Biologiskt sett är
man flicka eller pojke och sen handlar det om hur man förhåller sig”./…/
De som sätter Hen i ett större sammanhang
”Det finns mycket åsikter om Hen men jag tror inte att det är fel att använda det. Förr på samlingar räknade
vi pojkar och flickor, det har vi slutat med nu och det var Hen-diskussionen som gjorde att vi började tänka på
det. Vi har också ändrat från Mamma och Pappa till Vårdnadshavare på våra barnkort.”
Förskolans bemötande
35
”Det känns så anonymt att säga Hen. Jag använder mig mer av Den, tycker att Hen är överflödigt. Vi vill inte
köna personer, vi nämner namn. Om vi till exempel ser en musikvideo med Yohio eller Willow säger vi inte hon
eller han utan nämner namnen.”
Kommentar:
Ett fåtal av de pedagoger vi träffade är positiva till- och använder ordet hen, dock i liten utsträckning.
Många anser att ordet är löjligt och ett dåligt sätt att komma åt orättvisor baserat på biologiskt kön.
Flera anser också att man inom förskolan redan är bra på att bemöta barnen könsneutralt och därför är
ordet hen inte nödvändigt. Vissa tolkar det som ytterligare ett sätt att könsbestämma barn i stället för
att utgå från individen. En del av intervjupersonerna anser bestämt att det bara finns flickor eller pojkar,
därför behövs inte ett ord som hen. Många säger också att det är fel att inte tilltala barn som hon eller
han. Man ser en risk att det gör barnen förvirrade och kan tycka att det är svårt att förklara syftet med
ordet för barnen.
Många bland förskolepersonalen använder samma argument mot ordet som vanligtvis används för
samma ord. I båda argumentationerna lyfts vikten av att inte medvetet eller omedvetet applicera egenskaper och förmågor på barnen baserat på deras biologiska kön.
Pedagogerna som är kritiska till användandet av hen i förskolan kan ändå tänka sig att använda ordet
om föräldrarna specifikt önskar att deras barn ska benämnas som hen. Detta är ytterligare ett exempel
på hur pedagogerna agerar utifrån föräldrars vilja trots att de själva anser det vara felaktigt.
En diskussion som inte verkar finnas alls är den om barn som faktiskt känner sig eller kroppsligen är
någonstans mittemellan eller inget av flick- eller pojkkön.
Hur pratar ni om sexualitet i den pedagogiska verksamheten
med barnen?
Pratar man på förskolan om hur barn blir till, används ord för könsorganen, ritar barnen nakna
människor, pratas det om ja- och nejkänslor?
De flesta svarar att man pratar om ord för könsorgan och hur barn blir till när frågan kommer upp men
många utrycker en stor osäkerhet i hur man ska berätta hur barn blir till, endast ett fåtal har pratat i
personalgruppen om saken. Många har ord för könsorganen men inte alla. Även i denna fråga kommer
mycket av rädsla för föräldrareaktioner upp.
36
Förskolans bemötande
De som uttrycker osäkerhet utifrån föräldrar och styrdokument
”Vi har pratat om kroppen men hoppade över snopp, snippa och rumpa. Jag gjorde en egen bok då där barnen
ska skriva in orden men jag har inte vågat använda den på grund av föräldrarna.”
”Vi har det inte som tema, förr hade vi det – tema människokroppen – men inte nu för de nya styrdokumenten
säger att barnens intresse ska styra, kanske har vi blivit hämmade av det.”
De som tar upp frågan när barnen undrar
”Vi pratar om graviditet när barn ska ha syskon eller pedagoger är gravida, då frågar barnen hur barn blir till,
då är det bra att ha böcker som förklarar. Vi har inte pratat i personalen om hur vi ska svara på frågorna, det
vore skönt att göra det så att alla säger samma sak, på rätt sätt.”
”När det kommer upp, när barnen visar intresse. Ett barn frågade oss om hur barn blir till, då sa vi att vi skulle
ta reda på svaret – så att vi skulle hinna prata ihop oss lite. Barnen kom jagande om svar från oss. Ungefär
så här blev det: När en mamma och en pappa tycker om varandra, när de älskar varandra så vill de ha barn.
En man och en kvinna, snopp och snippa. I kvinnan finns det ägg och mannen har spermier och för att få et
ett barn måste sperma komma till äggen och då får man ha samlag. En vecka senare läste vi en bok om två
mammor som hyrde in en pappa.”
De som inte pratar så mycket där dessutom flickorna saknar ord för sitt könsorgan
”Vi pratar inte så mycket. Barnen säger inte könsorgan, pojkarna säger snopp men flickorna säger inte något.
På vår ena avdelning har vi pratat lite om ja- och nejkänslor.”
Kommentar:
Enligt pedagogerna tar man upp diskussionen kring könsorgan och hur barn blir till när diskussion
kommer upp. Detta utifrån att det är barnens egna intressen den pedagogiska verksamheten ska vila
på. Frågan är hur man vet att barnen vågar visa intresse eller nyfikenhet för ett ämne som är så tabubelagt som deras sexualitet. Hur skapar man ett klimat som bäddar för att frågor faktiskt kommer upp?
Om pedagogerna undviker att svara på frågan för att de inte vet hur de ska svara. Där bakgrunden
antingen kan vara osäkerhet eller rädsla för var föräldrar och övrig personal ska tycka. Kan man utifrån
dessa förutsättningar förlita sig på att barn verkligen frågar och visar intresse?
Föreliggande undersökning i övrigt visar att barn ganska ofta är intresserade av kropp och kön men
ändå hänvisar en del personal till pedagogiken, som förespråkar att barnen ska ta upp en fråga innan
pedagogerna spinner vidare på den, när de svarar att de inte pratar med barnen om detta.
Barnen använder ordet snopp mer än ordet snippa. Det märks även i barnens teckningar där det är mer
vanligt att snoppar än snippor illustreras.
Förskolans bemötande
37
Trots att många gör goda och välmenande försök att förklara hur barn blir till blir svaren normativa på
många sätt. Samlag mellan man och kvinna, grundat på att alla är mammor och pappor, att alla som får
barn älskar varandra och så vidare. Många barn faller utanför detta, till exempel: Barn som kommit till
med hjälp av IVF, både ensamstående samt hetero- och homopar. Andra exempel är barn som inte har
en mamma och en pappa och adopterade barn.
Hur pratar ni om kärlekar i den pedagogiska verksamheten med barnen?
I förskolan blir barnen kära i varandra, blir ihop och gör slut. Barnen befinner sig också mitt i vuxnas kärlekshistorier och har många gånger tankar om det. Förskolan finns med som en viktig samtalspartner i
detta.
Barn pratar mycket om kärlek och pedagogerna pratar mycket med barnen om det. Man pratar om olika
sorters kärlekar som till exempel den till husdjur, föräldrar, bonusföräldrar och vänner. Man pratar mycket
om att vara kär i och vad det kan betyda men också om när man slutar vara kär i någon. Kärlek mellan
två eller flera av samma kön bekräftas och pratas om.
Uttryck för vad olika kärlekar och pussar kan stå för
”Ett vanligt samtalsämne. Det tas inte upp som ämne utan mer när det kommer. Barnen pratar om kärlek
mellan föräldrar, om att vara kär i syskon och så vidare. Vi har då samtal om alla olika sorters kärlekar.”
”De är kära i varandra här inne nu och de säger det till varandra. De är oftast kära i någon av samma kön.”
”De pratar så: -Jag är kär i den och du i den. Jag sa att jag själv var kär i en annan pojke, så fick vi en diskussion
om det. När man är kär pussas man så vi har pusslekar, jag ger dem läppstift, då pussas de på kinderna. Viktigt att uppmuntra barnen till detta tycker jag men jag tror inte att det är många som tycker som jag. Pussar
på munnen är inte förbjudet hos oss, bara när det går maginfluensa.”
”Vid skilsmässor pratar vi om det att sluta tycka om varandra. Vi pratar också om pussandet, att man pussar
för att man tycker om varandra.”
Kommentar:
Kärlek verkar i motsats till sexualitet vara ett ämne som man tycker är lätt att prata om. En del säger
även här att man pratar om det när det kommer upp men man säger också att det ofta kommer upp.
38
Förskolans bemötande
Diskussionerna om kärlek tycks vara öppna, man pratar om giftermål mellan personer av samma kön,
barnen leker vigslar, man pratar om skuldkänslor för att man tycker om en bonusförälder. Viss rädsla för
föräldrareaktioner finns men inte på samma sätt som angående sexualitet.
Ändringen i lagen om att samkönade kan gifta sig verkar ha haft en stor inverkan på förhållningssättet
på förskolorna. Personalen tycker att det är enkelt och bra att bara kunna säga – Ja, pojkar kan gifta sig
med pojkar och flickor med flickor. Man har också en lag att luta sig mot om föräldrar eller en annan
pedagog ifrågasätter och det verkar vara till stor hjälp.
Förskolans bemötande
39
Förskolans lärande och hur personalen
hanterar frågor om sexualitet inom personalgruppen
Det fjärde avsnittet i undersökningen handlar om hur man pratar om barnens
sexualitet och frågor kring det inom personalgruppen.
40
När och vid vilka tillfällen pratar ni om barnens sexualitet i
personalgruppen?
Vi undrade om man pratar om barnens sexualitet utan att det kommer upp som ett problem.
Nästan alla svarar att frågor och funderingar kring barns sexualitet kommer upp när något har skett.
De som diskuterar när något hänt
”Bara om det händer något, aldrig på arbetsplatsträffar eller så. En gång upptäckte en kollega en pojke som
onanerade på vilan, hon frågade mig vad han gjorde och jag sa att han onanerade. Vi pratade om ifall vi
skulle låta honom fortsätta och vi valde att låta honom göra det, men hur ska man veta vad man ska göra?”
”På en arbetsplatsträff har vi har pratat om att vi ska säga snippa. Ibland pratar vi om det ifall det blir något
negativt från föräldrar kring det eller om ett barn onanerar för mycket.”
De som dessutom ser en koppling till personalens egna värderingar
”När saker händer. Om ett barn onanerar eller det är nakenlekar, det kan komma upp både när det är problem
och när det inte är problem. Om vi pratar om hur vi ska göra innebär det ju inte att det behöver vara ett problem utan mer hur vi ska förhålla oss. Detta är mycket en kulturell grej bland personalen. Yngre har nog också
lättare att prata om det, de är mer öppna, de yngre. Äldre personal har fler värderingar, det är skam, det är
privat och det är intimt.”
”När det händer något, som en gång när ett barn lekt sådana här lekar mycket, han framställdes nästan som
en våldtäktsman av många, jag ville försvara honom. Det handlar om pedagogerna ryggsäckar, vad man
själv har med sig.”
Kommentar:
Bland knappt hälften av de intervjuade uppkommer diskussion om sexualitet bara när det är något
problem eller oro kring hur man ska bemöta ett sexuellt beteende. Det kan till exempel vara onani eller
barn som initierat många lekar med sexuellt innehåll. Övriga intervjuade svarar att det också kan vara
positiva händelser som till exempel när barnen säger roliga saker, onani som något positivt eller man
berättar anekdoter för varandra.
Hur diskuterar ni inom personalen om att prata med barnen om hetero-,
homo-, bi- och transsexualitet?
Även om personalen inte använder dessa begrepp i samtal med barnen, är det intressant att få svar på
om dessa frågor kring olika sexualiteter diskuteras i personalgruppen.
Förskolans lärande och hur personalen hanterar frågor om sexualitet inom personalgruppen
41
I mer än hälften av intervjuerna svarar man att man inte diskuterar detta i personalgruppen.
De som inte eller i ringa omfattning diskuterar begreppen
”För oss är det inte något konstigt så vi pratar inte om det. När det gäller barn till samkönade föräldrar så
hoppas jag att man pratar om de barnen som alla andra barn, på de förskolor där de är.”
”Nej, vi hinner inte”
”Inte mycket”
De som ser kopplingen till helheten och diskussionen som naturlig
”Genom ett aktivt genusarbete. Det ingår i den mer normkritiska pedagogiken, vi har jobbat med det.”
”När vi pratar om likabehandlingsplanen på arbetsplatsträffar, när vi jobbar med genus och när vi får hit
samkönade föräldrapar. Barnen leker ofta: Mamma, mamma, hund.”
Kommentar:
För den hälft av de intervjuade som diskuterar begreppen framgår att olika praktiska hjälpmedel och
övergripande arbete har underlättat detta. De nämner exempelvis Malmö stads mångfaldsspel, en
RFSL-film eller det genusarbete som bedrivits inom förskolan i Malmö.
Upplever ni att dessa frågor har stöd i läroplanen?
En tolkningsfråga som gav intressanta diskussioner personal emellan. Där ett flertal ser vissa kopplingar
till skrivningen som finns i läroplanen. Dock mycket beroende av de intervjuades egna tolkningar i förhållande till sexualitet och helhet.
Olika uttryck kring samma läroplan
”Nej, eller kanske, beroende på hur man tolkar det. Kanske i samband med barns identitet, för jag anser ju att
sexualitet är en del av identiteten.”
”Absolut, det handlar om, förutom värdegrund, demokrati och barns rättigheter, om lärande och naturkunskap.
Barnens intressen, att möta dem där de är. Sexualitet är en grundkänsla, det borde stå om det i läroplanen
men inte i samband med genus, då blir det för politiskt korrekt. I ställer mer om vad som ingår i barns sexualitet
och så.”
Nej, det är väldigt diffust. Som det är nu kan man tolka ganska fritt.”
42
Förskolans lärande och hur personalen hanterar frågor om sexualitet inom personalgruppen
Kommentar:
Intervjupersonerna ser kopplingar till det som står i läroplanen om värdegrunden: alla människors lika
värde, om identitetsutveckling, om att få utvecklas utanför traditionella könsroller, om diskrimineringsgrunderna, med mera. Flera anser dock att man skulle ha orden ”barns sexualitet” med i läroplanen för
att förtydliga att man ska arbeta med det och som stöd när man behöver ta upp något med föräldrar.
Vet ni vart/till vem ni ska vända er för att få hjälp i frågor kring barns
sexualitet? Är ni nöjda med det?
Det visar sig att ganska många av de svarande någon gång haft frågor kring barnens uttryck för sexualitet.
Främst har de haft frågor kring förhållningssätt till barns onani.
Den övervägande delen av intervjupersonerna vet inte riktigt var de ska vända sig. Det finns ingen stödfunktion som pedagogerna kan vända sig till i frågor och funderingar kring barns sexualitet. En mindre
del av intervjupersoner är nöjda med de svar de fått från resursteam som är kopplade till förskolan.
De som uttrycker osäkerhet och ser utvecklingsbehov
”Ingen aning, till chefen kanske, kanske internet, Ungdomsmottagningen eller RFSU.”
”Nej, vi hade nog tänkt tillsammans. Hade behövt veta var jag skulle vända mig, till exempel med en sak i höstas,
nu blev det tio olika synsätt och ingen som visste vad som var rätt och fel.”
”Specialpedagog eller psykolog. Där har vi pratat om behov av fortbildning och kompetensutveckling. Detta
är en tystfråga som måste lyftas. Jag är inte nöjd med det, behövs en rejäl satsning på barns sexualitet, förskolan
behöver det.”/…/
De som sökt hjälp men fått olika besked
”Jag har fått två helt olika svar, från olika resursteam angående barn som onanerar mycket. Den ena sa: Inga
problem, låt det vara. Den andra sa: Be barnet sätta ett ord på vad det gör och säg sen till att det inte är tillåtet
på förskolan.”
Kommentar:
Det kan hända att en viss yrkesgrupp, specialpedagoger eller psykologer, skulle ha denna uppgift men i
så fall behövs det utbildning för det. Problemet är att det inte lärs ut så mycket om barns sexualitet, varken på förskollärarutbildningen eller på andra utbildningar.
Förskolans lärande och hur personalen hanterar frågor om sexualitet inom personalgruppen
43
Förskolepersonalens tankar om behov, framtida arbete
med barns sexualitet
Det femte och sista avsnittet handlar om framtiden. Hur personalen skulle vilja
jobba i förhållande till barns sexualitet och vad som behövs för att nå dit.
44
Vad skulle behövas för att ni ska bli mer nöjda mer ert förhållningssätt till
barns sexualitet? Vilken skillnad skulle det göra för er och barnen?
Majoriteten av de intervjuade menar att deras förhållningssätt till barns sexualitet är bra men att deras
agerande i den pedagogiska vardagen ibland inte stämmer överens med deras tankar om hur ett bra
förhållningssätt är. Många menar att de behöver lära sig mer. Det man främst vill förbättra är det gemensamma förhållningssättet på förskolan.
Intervjupersonerna är väl medvetna om att det finns en bredd av olika uppfattningar kopplade till sexualitet och barn på förskolan. Man anser att detta är något man måste jobba med tillsammans just på
grund av olikheterna.
De som ser behov av tydlighet med understöd av övergripande dokument
”Att vi pratar mer om det med barnen, att vi har det som ett ämne på förskolan och leder samtalet och berättar. /…/Vi skulle behöva ha ett övergripande dokument, en policy, det är lika sant som värdegrunden. Så här
jobbar vi! ska det stå. Ingen på förskolan ska jobba efter sina egna värderingar utan efter policyn.”
”Malmö stad borde lätta upp med sina regler, att man vågar mer med vattenlek och nakenhet.
”Jag skulle vilja ha en information till föräldrar när barnen börjar på förskolan där vi kan säga att detta och
detta kommer vi att berätta för era barn, om hur barn blir till, till exempel.”
De som ser behov av trygghet, gemensamt förhållningssätt och professionalitet
”Trygghet. Jätteviktigt att alla är eniga. Vi behöver tid att bli eniga. Vi har haft föreläsningar om allt men inte
om detta. Nu, efter intervjun, har vi fått ögonen öppnade.”
”Alla har vi våra personliga åsikter om vad som är rätt eller fel men det viktiga är att det här är en arena där vi
tar hand om barn som är nästa generation. Vi måste ha ett förhållningssätt som är acceptabelt och respektabelt,
vi har ett ansvar. Du kan ha vilka åsikter du vill privat men här på förskolan måste du vara professionell.”
”Vår sexualitet är en sådan sak som är väldigt individuell, att vi tycker olika, vi har olika med oss i vår livsryggsäck vi har olika religioner och olika kulturer men ändå måste vi hitta ett gemensamt förhållningssätt.”
Kommentar:
Flera poängterar vikten av att vara professionell. Man ser kollegorna reagera på olika vis och ibland har
man gjort ansträngningar för att prata om det. Svaren visar att barns sexualitet finns där oavsett vad vi
gör, och det bästa vi kan göra är att prata om det, skaffa kunskap och ett gemensamt förhållningssätt.
Förskolepersonalens tankar om – behov, framtida arbete med barns sexualitet
45
Vad skulle en relevant fortbildning för förskolepersonal innehålla?
All personal som intervjuats återkommer ständigt till att man måste få mer kunskap om barns sexualitet
samt möjlighet till gemensamma diskussioner om man ska kunna förhålla sig på ett sätt som är bra för
barnen.
De som vikten av att Malmö stad är avsändare i utbildnings- och policysammanhang
”Fortbildning och kunskap./../. Jag tror att det gäller all personal i Malmö stad så jag vill ha en policy från Malmö
stad, vill ha Malmö stad i ryggen.”
”Det som ger mycket är diskussion. Malmö stad kan ta fram ett underlag, en film. Det kan vara bra om någon
utanför som kan ställa utmanande frågor, håller i det. Man kan också göra något i studiecirkelform.”
De som ser vikten av nätverk samt att alla i personalgruppen inklusive chef ges ökad kompetens
/.../.”Skulle vilja slå hål på myten om att barn inte har en sexualitet. All personal på förskolan ska få fortbildning,
att skicka en person ger ingenting.”
”Vi vill ha fortbildning och det behövs./…/Vi behöver grundläggande utbildning, vi är många som inte vet så
mycket, man inser inte att barn har en sexualitet.”
”Diskussioner i personalgruppen utifrån exempel. Studiedagar med all personal, om bara några få går i väg på
utbildning hinns det aldrig med att sprida det de lärt sig. Det är viktigt att cheferna är med på utbildningen så
att de förstår hur viktigt detta ämne är och att de ställer sig bakom personalen i diskussioner med föräldrarna.
Jag tycker det ska prioriteras till nästa studiedag.”
”Det är viktigt med fortbildning i detta./…/ Utbildning i hur andra kulturer ser på sexualitet. Gärna i forum
utanför förskolan.”
”Vi vill synka det med genus. Vi vill få fortbildning i det och att alla kolleger på avdelningen får samma. Det är
viktigt att det händer inom snar framtid. Vi vill ha ett -Nätverk Sex- i vårt förskoleområde, en som är ansvarig
för det och som sen byts ut mot en annan. Även större nätverk skulle vara bra.”
46
Förskolepersonalens tankar om – behov, framtida arbete med barns sexualitet
Kommentar:
All personal tycker att man på något vis måste ta upp den här frågan. Man har många förslag: Diskussioner
på arbetsplatsträffar, utbildning och diskussion med ”någon utifrån”, nätverksträffar, diskussionskvällar,
litteratur, film, policy i frågan från Malmö stad, med mera.
De flesta tycker att hela personalgruppen bör delta i diskussioner men några föreslår att man har ett
liknande tillvägagångssätt som i genussatsningen där man bland annat bildat nätverk med pedagoger
från olika förskolor och har träffar med diskussion och utbildning. Att få byta erfarenhet med andra förskolor är också intressant.
Förskolepersonalens tankar om – behov, framtida arbete med barns sexualitet
47
Diskussion och rekommendationer
för framtida arbete
48
En intressant och inledande reflektion är att det bland intervjupersonerna efterfrågas en policy i frågan
om förhållningssätt till barns sexualitet. Viktigt blir då att inleda med en bred och erkänd definition av
sexualitet. WHO uttrycker följande:
”Sexualitet är en central aspekt av att vara människa genom livet och innefattar sex, könsidentiteter och
roller, sexuell orientering, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks i
tankar, fantasier, lust, livåskådning, attityder, värden, beteenden, praktiker, roller och relationer. Medan
sexualiteten inkluderar alla dessa dimensioner så upplevs eller uttrycks de inte alltid alla på en gång.
Sexualiteten är influerad av interaktionen av biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska,
kulturella, etiska, legala, historiska och religiösa samt filosofiska faktorer.”
För att sedan sätta ämnet i en kontext som är relevant för förskolepersonalen kan följande klargörande
vara utgångspunkter:
• Barn är nyfikna på kropp och kön, barns upptäckande av detta ska bekräftas.
• Onani och lekar med sexuellt innehåll är en naturlig del av barns sexualitet och bör bemötas med
respekt.
• Barn har frågor kring sexualitet, tex hur barn blir till, hur deras och andras kroppar fungerar, om olika sexualiteter och om ord med sexuellt innehåll. Dessa frågor har barn rätt att få svar på.
• Att få växa upp utan skuld och skam kring sexualitet är en rättighet för barn.
Dessa utgångspunkter ligger i linje med vad majoriteten av intervjuade uttrycker kring betydelsen av
förhållningssätt. Det framgår samstämmigt att personalens förhållningssätt till barns sexualitet är av stor
betydelse för förskolebarnens utveckling och identitet. Ramarna för en förändring i förhållningssättet är
på så vis klara, innehållet och samtalet i personalgruppen behöver formas.
En intervjuperson i undersökningen säger: ”Barn är som vi vuxna, fast mindre”, kanske barns sexualitet
förstås bäst utifrån den tesen. Den skulle kunna bidra till att underlätta samtalet i personalgruppen.
En annan intervjuperson säger: ”Rädslan för negativa reaktioner hos omgivningen får inte stå i vägen
för barnens rättigheter”. Även det verkar vara en gemensam hållning från de intervjuade pedagogernas
håll.
För att tillgodose barnens behov på det här området måste det till utbildning och samtal personal
emellan. Intervjupersonernas egna förslag på hur det ska utformas är mycket bra. De tror dessutom att
detta kommer att leda till att förskolan på ett bättre sätt än idag kan möta föräldrarna i frågor om barnens
sexualitet.
Diskussion och rekommendationer för framtida arbete
49
I intervjuerna har många i positiva ordalag nämnt de diskussioner om genus som förts inom förskolan
de senaste åren.
– Ett förslag är därför att integrera utbildning i barns sexualitet med förskolans pågående
utvecklingsarbete med genus som i nuläget drivs från FoU, Grundskoleförvaltningen.
Intervjupersonerna beskriver situationer där personal uttryckt sig homofobiskt såväl mot barn som mot
kollegor.
– Ett annat förslag är därför att Malmö stad genom utbildningar och annan form av påverkansarbete
lyfter upp de fördomar som finns kring hetero- homo- bi och transfrågor bland personalen inom
förskolan.
I frågan om barn som menar att de har en annan könstillhörighet än den kroppen visar, liksom i frågan
om barns onani och lekar med sexuellt innehåll skulle förskolepersonalen behöva kommunicera ut sina
kunskaper mer. Många i samhället skulle kunna ha nytta av förskolans kunnande.
–
Ett tredje förslag är därför att erfaren förskolepersonal kan vara till hjälp när det gäller att inte göra
en stor sak kring en annan könstillhörighet eller att barn klär sig i icke-könsstereotypa kläder eller uppför sig mindre könsstereotypt. Barnen skulle vinna på att få stöd i sin identitetsutveckling. Vinsten vore stor om fler i samhället och inom förskolan kunde stå för samma öppenhet kring dessa frågor som förskolepersonalen i den här undersökningen vittnar om.
Ingen av de intervjuade använde begrepp som hetero- homo- bi och transsexuell i samtal med barnen.
–
50
Ett fjärde förslag är därför att använda dessa begrepp mer generellt tillsammans med barnen. För
samtal och främjande av litteracitet behövs ord som klarar av att beskriva en företeelse. Nya ord är
något man lär sig hela tiden och samtal om olika sexualiteter, olika samlivsformer och familjer är
ett sätt att minska fördomar. Dessa samtal behövs bland annat för att minska den stora andel homooch bisexuella ungdomar som lider av ohälsa och i hög grad är överrepresenterade i statiskt bland
ungas försök att begå självmord (Hon, Hen, Han Rapport Ungdomsstyrelsen 2010).
Diskussion och rekommendationer för framtida arbete
Malmö Stad Sociala Resursförvaltningen
Anna Kosztovics, Socialpedagog
På uppdrag av Sexuell hälsa Malmö stad
52
