Rönn – Sorbus aucuparia
Familjen Rosväxter
Rönnen är med sina sågade småblad, sin gråa släta stam och sina skarpt röda bärkvastar lätt att känna
igen. I Femsjötrakten blommar rönnen oftast i första halvan av juni. De vita blommorna sitter då
samlade i kvastlika blomställningar. Bären blir oftast mest iögonenfallande i augusti men sitter sedan
kvar långt in på hösten.
Rönnen, åskguden Tors eget träd, har traditionellt sett varit starkt förknippad med olika magiska
egenskaper, vilka utnyttjats för att ge skydd åt egendom och hälsa. En rönnkvist instucken i
plogen sades ge god skörd och rönnar vid ladugårdar och gödselstackar skyddade djuren från olika
illvilliga väsen. De så kallade flygrönnarna, rönnar som grott i grenklykor, ansågs särskilt verksamma
mot olika väsen och placerades ofta på eller nära gårdens djur, till exempel på hornen eller oken.
De C-vitaminrika bären har använts mot skörbjugg, men också för att bli av med njurstenar. Den
behållning vi människor har av rönnen är framför allt de talrika bären, som används till att göra
rönnbärsgelé. De har förr i tiden också använts vid tillverkning av brännvin. Bladen samlades förr in och
användes som vinterfoder till de stallade djuren. Ett barkavkok kunde användas för sårvård.
Rönnen är ofta hårt betade av vilda djur. Ibland hålls unga skott därigenom tillbaka så effektivt att de
har svårt att växa upp till träd.
Lästips
Här hittar du rönn
Den nya nordiska floran - s. 316
Hallands flora - s. 385
Smålands flora - s. 459
Flora Femsionensis - s. 23
Människan och floran - s. 161
Örtmedicin och växtmagi. - s. 240
Vilda växter som mat och medicin - s. 136-137
Nyttiga växter för människor och bin - s. 141-142
Nyttans växter - s. 363
Rönnar finns här och var i skogar och hagar i
Femsjötrakten. En fin rönn finns vid
Haggården, 6310697 N, 1348773 Ö.
