Ett utvidgat skydd
mot diskriminering
FAK TABLAD
Justitiedepartementet
Ju 03.12 • Juni 2003
I Sverige finns i dag flera lagar mot diskriminering.
Fyra av dessa gäller i arbetslivet:
De två direktiven behandlar olika diskrimineringsgrunder och omfattar delvis olika samhällsområden.
Båda direktiven skall vara genomförda i medlemsstaterna under 2003, med undantag av bestämmelserna
om diskriminering på grund av ålder och funktionshinder. För dem har medlemsstaterna ytterligare tre år
på sig.
I Sverige genomförs de båda EG-direktiven i
huvudsak genom en ny lag om förbud mot diskriminering och genom en del ändringar i befintliga lagar
mot diskriminering. (Diskriminering som tar sikte på
skolväsendet och andra utbildningsformer än högskoleutbildning samt frågan om i vilken utsträckning
och under vilka förutsättningar en privatperson skall
omfattas av ett diskrimineringsförbud utreds vidare
inom Regeringskansliet.)
– jämställdhetslagen (1991:433),
Ny lag om förbud mot diskriminering
– lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,
Syftet med lagen är att motverka diskriminering som
har samband med etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.
Från den 1 juli 2003 gäller en ny lag om förbud
mot diskriminering. Den nya lagen innebär att ett
effektivt skydd mot diskriminering införs även på
vissa andra samhällsområden utanför arbetslivet
och högskolan. Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO)
och Handikappombudsmannen (HO) skall övervaka att lagen följs.
Bakgrund
– lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder, och
– lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning.
De tre sistnämnda kallas ofta 1999 års lagar. Härutöver finns lagen (2001:1286) om likabehandling av
studenter i högskolan, vilken gäller för diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, funktionshinder
och sexuell läggning inom högskolan. Tillsynen och
efterlevnaden av lagarna ligger på fyra ombudsmän:
Jämställdhetsombudsmannen, DO, HomO och HO.
Skyddet mot diskriminering utanför arbetslivet och
högskolan på grund av etnisk tillhörighet och homosexuell läggning finns i den straffrättsliga bestämmelsen om olaga diskriminering. Anmälningar om olaga
diskriminering hanteras av polis och åklagare.
Under år 2000 antog EU:s ministerråd två direktiv:
– direktivet (2000/43/EG) om genomförandet av
principen om likabehandling av personer oavsett
deras ras eller etniska ursprung, och
– direktivet (2000/78/EG) om inrättandet av allmän
ram för likabehandling i arbetslivet.
Områden
Förbudet mot diskriminering som har samband med
etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder gäller i
fråga om
– arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
– start eller bedrivande av näringsverksamhet,
– yrkesutövning,
– medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i
arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer
eller yrkesorganisationer, samt
– varor, tjänster och bostäder.
Därutöver gäller förbudet för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning i fråga om
– socialtjänsten, färdtjänst, riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag,
– socialförsäkringen och anslutande bidragssystem,
– arbetslöshetsförsäkringen, och
– hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet.
Diskrimineringsbegreppet
Lagen förbjuder både direkt och indirekt diskriminering. Trakasserier och instruktioner att diskriminera en
person definieras som diskriminering och omfattas av
diskrimineringsförbudet.
Direkt diskriminering är när en enskild person
missgynnas genom att behandlas sämre än någon
annan behandlas, har behandlats eller skulle ha
behandlats i en jämförbar situation. Det räcker att
någon av grunderna är en av orsakerna till missgynnandet för att det ska räknas som diskriminering.
Avgörandet är att en negativ effekt inträder, inte
vilken orsak som kan ligga bakom missgynnandet.
Indirekt diskriminering är när en enskild person
missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett
kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som
neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar
personer med viss etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning eller visst
funktionshinder. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet kan motiveras
av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och
nödvändiga för att uppnå målet.
Trakasserier avser ett uppträdande som kränker en
persons värdighet och som har samband med etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
sexuell läggning eller funktionshinder.
Med instruktioner att diskriminera avses en situation där någon ger en person order eller instruktioner
att diskriminera en annan person.
Vidare är det enligt lagen förbjudet för den som
påstås ha diskriminerat att utsätta en enskild person
för repressalier på grund av att han eller hon anmält
eller påtalat diskrimineringen eller medverkat i en
utredning om diskriminering.
Bevisbördan
En bevisregel med följande lydelse har förts in i den
nya lagen: Om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier visar omständigheter som
ger anledning att anta att han eller hon blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det svaranden som
skall visa att diskriminering eller repressalier inte
förekommit.
Bevisregeln innebär att om det är troligt att diskriminering har förekommit, måste den som antas ha
diskriminerat bevisa att så inte var fallet. Det är alltså
inte den som anser sig ha utsatts för diskriminering
eller trakasserier som skall bevisa det.
Skadestånd
Den som diskriminerar någon eller utsätter någon för
repressalier på ett sätt som är förbjudet enligt lagen
skall betala skadestånd för den kränkning som diskrimineringen eller repressalierna innebär. Om en
arbetstagare diskriminerar någon eller utsätter någon
för repressalier skall skadeståndet betalas av arbetstagarens arbetsgivare. Regeringen framhåller i förarbetena till lagen att brott mot diskrimineringslagstiftningen skall ses som en allvarlig kränkning och
att rättstillämpningen borde leda till högre skadeståndsnivåer i diskrimineringsmål än vad som är
vanligt i andra arbetsrättsliga tvister.
Tillsyn
I likhet med 1999 års lagar och lagen om likabehandling av studenter inom högskolan har DO,
HomO och HO tillsynsansvar över den nya lagen.
Med denna lag utökas alltså befogenheterna för
Ombudsmännen till ytterligare samhällsområden.
Ombudsmännen har rätt att föra skadeståndstalan för
den som anser sig ha blivit diskriminerad även inom
de nya områdena. Ombudsmännen skall försöka
förmå dem som omfattas av diskrimineringsförbuden
att frivilligt följa lagen. Talan skall väckas inom två år
efter det att den påtalade handlingen företogs eller en
skyldighet senast skulle ha fullgjorts. I annat fall är
rätten till talan förlorad.
Ändringar i bl.a. 1999 års lagar
För att fullt ut genomföra EG-direktiven görs också
en del ändringar i 1999 års lagar och lagen om
likabehandling av studenter i högskolan. Ändringarna
syftar bl.a. till att få samma definitioner av
diskrimineringsgrunderna och diskrimineringsbegreppet samt att regeln om delad bevisbörda
framgår direkt av lagtexterna. Härutöver sker följande
ändringar i 1999 års lagar:
– lagarna gäller även när en arbetsgivare beslutar om
eller vidtar åtgärder som rör yrkespraktik, utbildning eller yrkesvägledning, och
– lagarnas tillämpningsområde utvidgas så att
diskrimineringsförbuden och förbudet mot repressalier skall gälla till förmån även för den som utan
att vara anställd söker eller genomgår yrkespraktik
på en arbetsplats.
Diskrimineringskommittén
Regeringen anser att skyddet mot diskriminering skall
vara så likartat för de olika diskrimineringsgrunderna
som det är praktiskt och rättsligt möjligt. Regeringen
har därför tillsatt en parlamentarisk kommitté med
uppgift att överväga en sammanhållen diskrimineringslagstiftning som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.
2002:11). I uppdraget ingår att lämna förslag till hur
bestämmelserna om åldersdiskriminering i EGdirektivet skall genomföras. Vidare skall kommittén
överväga om skydd mot missgynnande av personer
med funktionshinder p.g.a. bristande tillgänglighet
bör införas på andra samhällsområden än i arbetslivet
och högskolan. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag
senast den 1 juli 2005.
Mer fakta
Den som vill läsa mer om lagen kan ta del av regeringens
proposition 2002/03:65 Ett utvidgat skydd mot
diskriminering. Propositionen finns tillgänglig på
regeringens webbplats www.regeringen.se. Den kan
också köpas hos Riksdagens Tryckeriexpedition, tel.
08-786 58 10.
Adresser
Handikappombudsmannen (HO)
Box 49132, 100 29 STOCKHOLM
Tfn 08–20 17 70
www.ho.se
Jämställdhetsombudsmannen (JämO)
Box 3397, 103 68 Stockholm
Tfn 08–440 10 60
www.jamombud.se
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO)
Katarina Bangata 79, 116 42 Stockholm
Tfn 08–55 60 95 25
www.homo.se
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)
Katarina Bangata 79, 116 42 Stockholm
Tfn 08–55 60 95 00
www.do.se
Fler exemplar av faktabladet kan beställas från Justitiedepartementet,
tfn 08-405 10 00. Fax 08-20 27 34. Regeringens webbplats: www.regeringen.se
Justitiedepartementets e-postadress: [email protected]
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
Tryckt av XBS Grafisk Service juni 2003. Faktabladet är producerat av
Justitiedepartementet. Artikelnr. Ju 03.12
