Norrbottens hälsosamtal

Norrbotten
Norrbottens hälsosamtal
Manual och vägledning
Innehåll
Inledning........................................................................ 2
En god hälsa i Norrbotten............................................................................................2
Erfarenheter från andra landsting ............................................................................2
Hälsofrämjande insatser och hälsosamtal..................................................................2
Hälsa.............................................................................. 3
Hälsofrämjande sjukvård ..............................................................................................3
Sjukdomsbördan..............................................................................................................3
Hälsoutveckling i Sverige och Norrbotten................................................................3
Förändring som process.............................................. 5
Motiverande samtal..................................................... 6
Verktyg för att bedöma motivation............................................................................7
Metod............................................................................ 8
Inbjudan.............................................................................................................................8
Hälsosamtal med personlig stjärnprofil......................................................................8
Kriterier för stjärnprofil............................................................................................. 10
Tillvaratagande av ifylld enkät.................................................................................... 11
Information till deltagare i hälsosamtalet om deltagande
i forskningsstudie.......................................................................................................... 11
Dokumentation.......................................................... 12
Vårdkontaktsregistrering för hälsosamtal 30-åringar........................................... 12
Journalföring av hälsosamtal...................................................................................... 12
Självskattad hälsa....................................................... 13
Vikt & övervikt/fetma................................................ 14
Viktigt om vikten.......................................................................................................... 14
BMI och midjemått...................................................................................................... 14
Bukfetma och Metabolt syndrom............................................................................. 15
Blodtryck..................................................................... 16
Stress och sömn......................................................... 18
Vad är stress? ............................................................................................................... 18
Vad stressar oss? ......................................................................................................... 19
Sömn........................................................................... 20
Fysisk aktivitet och stillasittande.............................. 22
Viktigt om fysisk aktivitet........................................................................................... 22
Rekommendationer om fysisk aktivitet.................................................................. 22
Viktigt om stillasittande.............................................................................................. 23
Fysisk aktivitet på recept, FaR................................................................................... 24
Matvanor..................................................................... 26
Liten fettguide............................................................................................................... 26
Kolhydrater och Glykemiskt index.......................................................................... 27
Salt................................................................................................................................... 27
Olika typer av diet – vad är rätt?............................................................................. 28
Tobak........................................................................... 30
Alkohol........................................................................ 31
Droger och Läkemedel.............................................. 33
Droger............................................................................................................................ 33
Läkemedel...................................................................................................................... 34
Vad är dopning?.......................................................... 36
Sexuell hälsa............................................................... 38
Hot och våld................................................................ 39
Publicerad: 2014-02-17
Version: 2.0
Inledning
En god hälsa i Norrbotten
Hälso- och sjukvården ska verka för att förebygga
ohälsa och det sjukdomsförebyggande arbetet är en
del av hälso- och sjukvårdens uppgifter enligt hälsooch sjukvårdslagen (1982:763).
Norrbottens läns ländsting har till uppgift att verka
för en god hälsa i befolkningen. En god hälsa ligger
till grund för en positiv utveckling i länet.
Hälsosamtal för 30-40-50-60-åringar ska:
•
•
•
•
Landstingets folkhälsoarbete ska baseras på ett helhetsperspektiv, det vill säga livsvillkor, miljöer och
levnadsvanor som påverkar hälsan. Landstinget ska
genom aktiva förebyggande och hälsofrämjande insatser bidra till en jämställd och jämlik hälsa hos
norrbottningarna.
bidra till att underlätta för individen att leva
ett hälsosamt liv
förbättra individens kunskap om samband mellan levnadsvanor och hälsoproblem
finna och ge särskilt stöd till de som har hög
risk att utveckla livsstilsrelaterad ohälsa
ge underlag för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande medicinsk forskning
Manualen har flera syften:
•
•
den ger stöd till den som utför hälsosamtalet
den vägleder vid bedömning av resultatet av
hälsosamtalet
den ger rekommendationer för vilka som ska
bli föremål för uppföljning
den ger rekommendationer till ansvarsfördelning mellan deltagare, utförare av hälsosamtal
och läkare i fråga om uppföljning av individer
med förhöjd risk
För att stärka det hälsofrämjande arbetet beslutade
Landstingsfullmäktige 2012 att alla 30-åringar från
och med 2013 ska erbjudas ett kostnadsfritt hälsosamtal på den hälsocentral som personen är listad på.
Från och med 2014 ska även 40-50 och 60-åringar
erbjudas hälsosamtal.
•
Erfarenheter från andra landsting
Norrbottens läns landstings hälsosamtal följer en metod som utvecklats från satsningen Livsviktigt i Piteå
och Gällivare, Västerbottens hälsoundersökningar
och de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder.
I Västerbotten har ett systematisk och långsiktigt
förebyggande arbete pågått med hälsoundersökningar
riktade till åldergrupperna 40-50-60 år tillsammans
med befolkningsinriktade insatser.
Aktuella utvärderingar tyder på att detta bidragit
till att sänka insjuknandet och dödligheten i hjärtkärlsjukdomar.
I Skaraborg har man visat att 30-åringar som erbjöds
hälsosamtal och hälsoundersökningar hade en gynnsammare utveckling avseende stress, matvanor, vikt,
BMI, midjemått, blodtryck och kolesterol vid 35-års
ålder, jämfört med de som bara erbjöds hälsoundersökning vid 35 år.
Hälsofrämjande insatser och hälsosamtal
Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser
handlar om att stödja förändringar. I samtalet mellan
individ och vårdpersonal kan en sådan process starta
eller förstärkas. Därför är hälsosamtalet en nyckel
i förändringsarbetet. Även om utgångsläget varierar
finns möjligheter till förändring. Utgångspunkten är
att stärka den enskilda människans kontroll över
sin situation.
- ­2 -
•
Delar av innehållet i manualen är hämtat från Västerbottens hälsoundersökningar (VHU), landstinget
Västernorrland, sjukvårdsupplysningen 1177 och
modifierat av Norrbottens läns landsting.
Vid frågor om innehållet, kontakta
Folkhälsocentrum: https://www.nllplus.se/Folkhalsa
Hälsa
Hälsofrämjande sjukvård
Det nationella målet för folkhälsoarbetet är att skapa
samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika
villkor för hela befolkningen. Utgångspunkten för
folkhälsoarbetet i Sverige är de elva övergripande
målområdena för folkhälsa. De anger centrala bestämningsfaktorer för hälsan.
Hälsofrämjande sjukvård är ett av de elva målområden som är kopplade till att förverkliga det målet
vilket tydligt pekar ut hälso- och sjukvården som
en betydande aktör för att förebygga sjukdom och
hälsa i befolkningen.
Hälsans bestämningsfaktorer
Hälsan påverkas av många faktorer som på olika
sätt samspelar med varandra. För individen har såväl
omgivningsfaktorer, livsvillkor, levnadsvanor/livsstil,
tillgång till sociala nätverk/kontakter, ålder, kön och
genetiskt och socialt arv betydelse för hälsotillståndet.
Den fysiska och sociala miljö som individen lever i kan
främja god hälsa men också ibland vara ett hot. Olika
livsvillkor som tillång till utbildning, arbete, sjukvård,
social trygghet, fritid/rekreation och möjlighet att
påverka sin tillvaro är viktiga faktorer.
Levnadsvanor och livsstil kan individen själv påverka
genom individuella ställningstaganden, men de påverkas i stor utsträckning av kultur och omgivning och
sociala relationer.
Ojämlikhet i hälsa
I Sverige är t.ex. andelen rökare högst bland lågutbildade och ensamstående kvinnor. Ensamstående
kvinnor med barn har mer besvär med svår värk
och har oftare nedsatt psykiskt välbefinnande och
övervikt. De är också en våldsutsatt grupp.
Riskabla alkoholvanor är vanligast bland unga i åldern
16-29 år och mest dricker unga män. Svår värk och
dåligt allmäntillstånd är vanligare bland arbetare än
tjänstemän.Tandhälsan är betydligt sämre i socioekonomiskt svaga grupper.
Även förekomsten av levnadsvanerelaterade sjukdomar som fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar är
högre bland socioekonomiskt svagare grupper t.ex.
lågutbildade, och utlandsfödda.
Högutbildade lever också längre än personer med
kortare utbildning. Personer med lång utbildning och
god ekonomi har bättre matvanor och är mer fysiskt
aktiva än personer med kort utbildning. Kvinnor äter
mer frukt och grönsaker än män och manliga arbetare
- ­3 -
äter minst. Stillasittande fritid är också vanligare bland
män än bland kvinnor och tre gånger vanligare bland
personer födda utanför Europa.
Sjukdomsbördan
Sjukdomsbördan är ett mått på hur olika sjukdomar
påverkar hälsotillståndet och hur mycket de bidrar
till förtida död. Bland både män och kvinnor bidrar
hjärt- och kärlsjukdom mest till förtida död och
neuropsykiatriska sjukdomar (ex. depressioner) mest
till nedsatt hälsotillstånd.
När sjuklighet och dödlighet vägs samman bidrar
hjärt- och kärlsjukdomar med den största andelen,
26 procent, bland män, medan neuropsykiatriska
sjukdomar bidrar mest bland kvinnor, 24 procent.
Olika riskfaktorers betydelse för sjukdomsbördan
dvs. vilka riskfaktorer som har störst betydelse för
sjukdomsutveckling har också beräknats.
Högt blodtryck har stor betydelse och beräknas
bidra med tolv procent, därefter kommer tobak
(10 procent), höga blodfetter (8 procent) och övervikt (7 procent).
Riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodetter
och fetma orsakas till största delen av ohälsosamma
levnadsvanor. Levnadsvanor som rökning, otillräcklig
fysisk aktivitet, riskbruk av alkohol och ohälsosamma
kostvanor beräknas stå för cirka 20 procent av sjukdomsbördan, förutom den betydelse de har för de
olika riskfaktorernas uppkomst.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) orsakar
ohälsosamma levnadsvanor 80 procent av all kranskärlssjukdom och stroke samt 30 procent av all cancer.
Regelbunden fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor,
normal kroppsvikt och rökfrihet kan också förebygga
eller fördröja utvecklingen av typ 2 diabetes.
Hälsoutveckling i Sverige och Norrbotten
I Sverige har hälsan förbättras under de senaste
decennierna vilket avspeglas i att medellivslängden
successivt ökar bland både kvinnor och män. Den
främsta orsaken är att allt färre insjuknar i hjärtkärlsjukdomar och att bland dem som insjuknar så
har dödligheten minskat kraftigt.
En förklaring till det minskade insjuknandet är minskad rökning samt lägre blodfetter och blodtryck.
Trots minskningen är hjärt- och kärlsjukdomar den
vanligaste dödsorsaken, följt av tumörsjukdomar.
Dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar har minskat kraftigt även i Norrbotten men är fortfarande högre än
genomsnittet för riket. Folkhälsoenkäten ”Hälsa på
lika villkor” från 2010 visar att förekomsten av högt
blodtryck, diabetes och fetma är högre i Norrbotten
än i riket. Bland norrbottningarna har åtta procent av
männen och sex procent av kvinnorna diabetes och
23 procent respektive 21 procent har högt blodtryck.
Fetma och övervikt ökar i länet, framförallt bland
männen, men även bland ungdomar. Mer än hälften
av norrbottniska män har övervikt eller fetma, 43
procent är överviktiga och 17 procent är feta. Hälsosamtalet i skolan visar att var tredje pojke i årskurs
1 i gymnasiet är överviktig och att Norrbotten har
fler överviktiga pojkar i denna ålder än vad Jämtland
och Västernorrland har.
Fetma, framför allt bukfetma har konsekvenser för
individen, som ökad risk för typ 2 diabetes, hjärt- och
kärlsjukdom och stroke. Fetma ökar även risken för
sjukdomar i rörelseorganen och vissa cancerformer.
Ökad andel människor med fetma innebär också
ett ökat behov av sjukvård och ökade kostnader för
sjukvården. I Norrbotten är andelen personer med
svår värk från rörelseorganen något högre än i riket,
framförallt bland kvinnorna. Däremot är andelen
som känner sig mycket stressade eller har svåra
sömnbesvär eller svåra besvär med ängslan och oro
något lägre än i riket.
Levnadsvanorna i Sverige och Norrbotten
Levnadsvanorna i Norrbotten följer samma mönster
som i Sverige i övrigt med några undantag. Drygt
hälften (53 procent) av norrbottningarna är fysiskt
aktiva minst 30 minuter om dagen, siffror som är
samstämmiga med genomsnittet i riket.
- ­4 -
Detta innebär att nästan hälften av norrbottningarna är otillräckligt fysisk aktiva. Andelen personer med stillasittande fritid (14 procent) är också
i samma nivå som i riket, liksom andelen dagligrökare (12,5 procent). Däremot röker fler kvinnor
(14 procent) än män (11 procent) i Norrbotten. Andelen snusare är högre i Norrbotten än genomsnittet
i riket bland både kvinnor och män. I Norrbotten
snusar 25 procent av männen och sju procent av
kvinnorna. Samstämmigt med riket har fler män
(16 procent) än kvinnor (8 procent) i Norrbotten
riskabla alkoholvanor. Norrbottningen äter mindre
frukt och grönsaker än genomsnittet i riket. Endast
fyra procent av de norrbottniska männen och tio
procent av kvinnorna når rekommendationen om
500 gram frukt och grönt om dagen.
Ur hälsosynpunkt finns det i Norrbotten ett stort
behov hos många av att röra på sig mer, att dricka
mindre läsk, att äta sunt och mer grönt. Skulle fler
göra sådana val, förespår vi att trenden med ökande
övervikt och fetma skulle vändas. När det också är
belagt att fysisk aktivitet och en sundare livsstil ökar
välbefinnandet, tror vi också att norrbottningarna i
allmänhet också skulle komma att må bättre.
Referenser:
Landstingsplan 2013-2015, Norrbottens läns landsting.
Folkhälsopolitisk rapport 2010, FHI, Statens folkhälsoinstitut
Folkhälsorapport 2009, Socialstyrelsen.
Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011,
Socialstyrelsen.
Hälsa på lika villkor, 2010.
Skolbarns hälsa och levnadsvanor i Norrbotten, 2011/2012.
Färnkvist L, Olofsson N,Weinehall L. Scand J Prim Health Care
2008. Lingfors H. Preventiv Medicine 2009
Förändring som process
All beteendeförändring sker steg för steg i en
process. Många är initialt nöjda med sina beteenden vare sig det rör sig om högt matintag, brist
på motion, rökning eller hög alkoholkonsumtion.
De funderar alltså inte på någon förändring och har
kanske inte alls reflekterat över samband mellan
kroppsliga symtom och sitt beteende.
Sättet på vilket man genomför en förändring är också
individuellt och i de flesta livsstilsförändringar ingår
återfall som en naturlig del. Ett återfall är ingen
”katastrof” och betyder inte att man återgår till ursprungsläget.
Vad som gör att man börjar överväga en förändring
är olika för olika personer. Det kan t ex vara att
man upplever ett allmänt obehag, att omgivningen
har reagerat eller utifrån informationen i samtalet
i samband med hälsosamtalet. Det är dock mycket
vanligt med ambivalenta känslor inför en eventuell
beteendeförändring.
I stället kan man lära mycket av ett återfall vilket kan
tas upp i en diskussion som tex. ”Vad som gjorde att
man fick ett återfall, vad man lärt av återfallet och
hur man kan gå vidare.” Det kan fungera som skydd
mot nya återfall. I stället kan man av återfallet lära
mycket som kan tas upp in i en diskussion om hur
man bäst går vidare och som också kan fungera som
skydd mot nya återfall.
Figur 1. Steg i en förändringsprocess enligt den transteoretiska modellen (Prochaska och DiClemente).
- ­5 -
Motiverande samtal
Motiverande samtal, motivational interviewing, (MI)
syftar till att hjälpa deltagaren att fatta konstruktiva
beslut när det gäller livsföring och beteende. Det
utmärkande draget i MI är att metoden vill hjälpa
deltagaren att hitta en riktning, men utan att deltagaren ska uppleva det som att han/hon blir övertalad.
Framförallt strävar man efter att inte väcka deltagarens motstånd utan fullt ut låta deltagarens olika
uppfattningar komma till utryck och visa respekt för
dem.Argumentation, övertalning och ordergivning är
därför inte några positivt verksamma ingredienser i
ett samtal som handlar om livsstil.
För ett konstruktivt samtal är det viktigt att fastställa
var deltagaren befinner sig i sin förändringsprocess
för att hitta rätt nivå på interventionen, Figur 1 och 2.
Till exempel att ge uppmanande konkreta råd till en
person som aldrig ens funderat på en förändring kan
väcka motstånd, medan däremot information, efter
att man ”bett om lov” att få informera, om samband
mellan symtom/sjukdom och t.ex. alkoholintag kan
”så ett frö” för senare handling. Är deltagaren ambivalent till förändring kan man med fördel hjälpa till
att utveckla denna ambivalens, bland annat genom att
hjälpa till att sätta ord på de känslor som väcks. Om
deltagaren får möjlighet att berätta vad han/hon ser
som ”bra” respektive ”mindre bra” med sina alkoholvanor, kan en god och respektfull samtalsatmosfär
skapas. Att i ett samtal kort diskutera vinster och
förluster med förändrade vanor är också en grund
för ett väl förankrat livsstilsbeslut.
Det är av vikt att förstå hur deltagaren har det och
att ge honom/henne en känsla av att man som behandlare verkligen bryr sig om hur deltagaren tänker
och känner inför en eventuell livsstilsförändring. Det
kan man bl a göra genom att ställa öppna frågor i
stället för slutna. Öppna frågor är förenklat sådana
som inte kan besvaras med ett kort ”Ja” eller ”Nej”.
Med andra ord frågor som ”Kan Du berätta för
mig” … ”Hur ser Du på att ….” etc. Öppna frågor
betyder dock inte att man under samtalet ska prata
om vadsomhelst. De ska användas inom det fokus
som ett livsstilssamtal är. En annan viktig faktor är
aktivt lyssnande. Det innebär att man då och då
under samtalet visar deltagaren att man lyssnat och
vill förstå det han/hon sagt.
Man kan t ex säga ”Om jag förstått Dig rätt menar
Du att….”. Ett annat sätt är att använda sig av reflektioner, ex ”Du känner Dej besviken”. Kom ihåg
att reflektioner sjunker i tonfallet. En tredje viktig
ingrediens i ett motiverande samtal är summeringar.
Det betyder att man då och då under samtalet, och i
slutet gör en sammanfattning av det som ni talat om.
Man kan då säga t ex ”Jag uppfattar att det är dessa
tre saker som Du vill arbeta med ….” En sammanfattning kan leda till korrigeringar och vidareutveckling av
ämnet, vilket är bra.
Genom att ha med dessa tre ingredienser i det motiverande samtalet har vi genom öppna frågor gett
deltagaren möjlighet att säga det han/hon verkligen
vill ha sagt, vi har genom aktivt lyssnande visat att
vi verkligen lyssnat och försökt minimera risken för
att vi missförstått och vi har gjort en sammanfattning
som gör att både vi och deltagaren är överens om
vad vi sagt, menat och kanske kommit överens om.
Är individen vid besöket redan besluten att skrida
till handling men osäker om hur det ska gå till, är det
givetvis rätt att komma med råd. Då har ju deltagaren
bett om dem.
Med detta förhållningssätt – framlockande och respektfullt – byggt på samtalsmetodiken MI kan man i
många fall med enkla medel åstadkomma en positiv
livsstilsförändring.
Öppna frågor
Aktivt lyssnande
Summering
Ej beredd
Osäker
Beredd
Erbjud
information
Förstärk
ambivalensen
Stöd
handling
Följ upp samtalet
Fig 2
- ­6 -
Verktyg för att bedöma motivation
Skala för beredskap
Skalor
•
Motivationskala
Här kan du komma med en följdfråga både uppåt och
nedåt på skalan.Avsluta gärna utforskningen med att
göra en sammanfattning och förstärka det prat som
leder till en positiv förändring.
Använd gärna skalor för att utforska hur stor motivationen eller tilliten är till den egna förmågan att göra
en förändring, samt för att locka fram förändringsprat.
• Hur viktigt är detta för dig?
0..................................................................................... 10
inte viktigt .....................................................jätteviktigt
Hur kommer det sig att du säger så högt som 5 och
inte 2?
Denna följdfråga stärker och kan locka fram förändringsuttalanden som beskriver mer ingående varför
något är viktigt.
Skala om tilltro till förmåga
•
Om du bestämmer dig för att förändra detta. Hur
säker är du på att du skulle lyckas?
0..................................................................................... 10
inte alls säker ................................................ helt säker
Hur kommer det sig att du sätter så högt som 4 och
inte 2?
Denna följdfråga kan locka fram uttalanden om egna
styrkor och förmåga.
Vad skulle krävas för att du skulle säga en högre siffra,
till exempel 6?”
Denna följdfråga kan ge information om eventuella
hinder för att genomföra en förändring, något som
vi kan arbeta vidare med.
- ­7 -
Om du bestämmer dig för att förändra detta, hur
beredd är du att göra det nu?
0..................................................................................... 10
inte alls beredd ..........................................helt beredd
Ur: Motiverande samtal av Malin Scharffenberg, Fiffi Tegenrot, Fredrik
Jönsson och Lena Rahle Hasselbalch, Malmö februari 2012
Metod
Hälsosamtal riktade till personer i åldersgrupperna
30-40-50-60 år är kostnadsfria. Används denna modell
för andra, ex vis patienter så tas patientavgift enligt
gällande regelverk. Allt material rörande dessa hälsosamtal finns samlade under denna adress:
https://nllplus.se/Forskning-utveckling-och-forbattringsarbete/
Folkhalsa/Halsosamtal-vuxna/
Inbjudan
tagning på alla deltagare i någon av åldersgrupperna 30- 40- 50- eller 60 år. Provtagning av t.ex.
blodglukos, blodfetter eller andra prover utförs
efter bedömning av en individs totala riskprofil
utifrån vad som framkommit under hälsosamtalet,
dvs. aktuella levnadsvanor, resultat av de kliniska
mätningarna och hereditet för t.ex. diabetes och
hjärt-kärlsjukdom. Bedömningen utförs av utföraren av hälsosamtalet i samråd med patientansvarig läkare i enlighet med hälsocentralens rutiner.
Samtliga länsbor kallas till hälsosamtal det år de fyller
30-40-50-60 år. Kallelserna skall spridas med hänsyn
till vilken månad deltagaren är född på så sätt att de
som är födda i slutet av året har samma chans att
komma som de som är födda i början av året.
Enkät och stjärnprofil
•
•
•
•
Kontaktuppgifter till de aktuella åldergrupperna tas fram via Listningssystemet, LISA
Informationsbrev skickas tillsammans med
inbjudan/kallelse till deltagaren. Informationsbrevet skrivs ut från
•
https://nllplus.se/Forskning-utveckling-och-forbattringsarbete/
Folkhalsa/Halsosamtal-vuxna/
•
•
•
Tidsbokning kan ske på olika sätt. Hälsocentralen väljer det alternativ som passar bäst.
- kallelse med bokad tid
- kallelse med erbjudande om att kontakta
hälsocentralen för att boka en tid, genom att
ringa eller använda webbokning
- hälsocentralen ringer upp för att boka en tid
Påminnelse – rekommendation att en påminnelse skickas ut vid uteblivet besök.
•
•
Hälsosamtal med personlig stjärnprofil
I hälsosamtalet ingår kliniska mätningar och en frågeenkät. Hälsosamtalet utförs av legitimerad personal som fått särskild utbildning. Se kravspecifikation,
https://nllplus.se/Forskning-utveckling-och-forbattringsarbete/Folkhalsa/
Halsosamtal-vuxna/
Kliniska mätningar
•
•
•
Mätning av midjemått, längd och vikt samt
beräkning av body mass index (BMI).
Mätning av systoliskt och diastoliskt blodtryck.
Mätvärden registreras i laboratorielistan i
patientjournalen och i enkäten.
Provtagning
I hälsosamtalet ingår inte någon generell prov- ­8 -
En speciellt utarbetad enkät används som
stöd för samtalet
Deltagaren fyller i enkäten i samband med
hälsosamtalet
Resultaten av de kliniska mätningarna och
några av enkätfrågorna förs in i ett diagram i
form av en stjärnprofil . Utföraren av hälsosamtalet gör detta tillsammans med deltagaren
Stjärnprofilen utgör sedan underlag för ett
motiverande samtal om levnadsvanor
Stjärnprofilen tillsammans med målformulering lämnas sedan till deltagaren
Hälsosamtalet dokumenteras i levnadsvanejournalen i VAS enligt uppgjord rutin
(se sidan 12)
De frågeområden som är relevanta för deltagarens
hälsotillstånd dokumenteras i journalen. Bakgrunsdfrågor som utbildning etc dokumenteras inte. Ett
särskilt syfte med hälsosamtalet är att ge deltagaren
en helhetsbild av resultaten. Genom att använda stjärnan som verktyg underlättas att både sammanfatta
helheten och att visa på hur olika faktorer påverkar
varandra. Därigenom kan deltagaren få ökad insikt
om hur levnadsvanorna har samband med sjukdom
eller risk för sjukdom. Det är viktigt att hälsosamtalet
har ett hälsofrämjande perspektiv, t ex genom att
stödja goda levnadsvanor som regelbunden motion,
bra matvanor, tillräcklig sömn, vila och rekreation.
Genom att både prata om hälsofaktorer (hälsofrämjande) och riskfaktorer (sjukdomsförebyggande) blir samtalet balanserat. Även om det
finns samband mellan förekomst av riskfaktorer (t.ex.
rökning, högt blod tryck, övervikt) innebär det inte
att alla med någon riskfaktor kommer att insjukna,
vilket är viktigt att förklara.
Så här ser utgångsläget ut. En del av ”stjärnuddarna” har 4 nivåer: full udd, 2/3-udd, 1/3-udd och tom udd. En
del av stjärnuddarna har 3 nivåer: full udd, halv udd & tom udd.
Självskattad hälsa
Alkoholvanor
Kroppsmått
FULL UDD
Blodtryck
Tobak
TOM UDD
2/3 UDD
Matvanor
Sömn
1/2 UDD
1/3 UDD
Fysisk aktivitet/
stillasittande
Figur: 2:1
Stress
Källa stjärnprofil: Dr Claes Lundgren, VLL, modifierat för NLL
I samband med hälsoundersökningen fylls stjärnan i – utifrån de enkätsvar och mätresultat som erhålls.
Självskattad hälsa
Alkoholvanor
Kroppsmått
Blodtryck
Tobak
Matvanor
Sömn
Fysisk aktivitet/
stillasittande
Figur: 2:2
Stress
Källa stjärnprofil: Dr Claes Lundgren, VLL, modifierat för NLL
De flesta får inte en perfekt niouddig stjärna. Men stjärnan pekar också på möjligheter: Om man blir mer fysisk
aktiv påverkas kanske också vikt, midjemått och blodtryck åt rätt håll. I rätt omfattning ökar också självskattad
hälsa. Bitarna sitter ihop!
Självskattad hälsa
Kroppsmått
Alkoholvanor
Blodtryck
Tobak
Matvanor
Sömn
Figur: 2:3
Fysisk aktivitet/
stillasittande
Stress
Källa stjärnprofil: Dr Claes Lundgren, VLL, modifierat för NLL
- ­9 -
Kriterier för stjärnprofil
Svaren på enkätfrågorna indelas i olika nivåer och förs in i stjärnan. Uddarna för självskattad hälsa, matvanor
och tobak har tre nivåer, dvs. full udd, halv udd och tom udd. Uddarna för BMI, midjemått, blodtryck, sömn,
stress, fysisk aktivitet och alkoholvanor (berusningsdrickande) har fyra nivåer, dvs full udd, 2/3-udd, 1/3-udd
och tom udd.
Tabell 1
Kriterium
Kommentar
Nivåer för stjärnan
Självskattad hälsa
Obs! Tre nivåer på stjärnudd.
Kroppsmått
Obs! Fyra nivåer på stjärnudd
BMI och midjemått sammanvägs, det
sämsta värdet används.
Blodtryck
Obs! Fyra nivåer på stjärnudd
Full udd: Mycket gott eller gott
1/2 udd: Någorlunda
Tom udd: ganska dåligt eller dåligt
BMI
PA 15
Skriv in på lab-lista
Full udd: under 25
2/3 udd: 25 – 27,9
1/3 udd: 28 – 29.9
Tom udd: 30 eller mer
Midjemått
Skriv in på lab-lista
Full udd
2/3 udd
1/3 udd
Tom udd
Skriv in på lab-lista
Full udd: < 130/< 85
2/3 udd: 130-139/ 85-89
1/3 udd: 140-159/ 90-99
Tom udd: ≥ 160 /≥ 100 (När det systoliska o diastoliska trycket
ligger i olika uddar används det högsta värdet för att bestämma i
vilken udd värdet ska ligga)
För personer med blodtrycksmedicin:
Full udd < 140/< 90 Tom udd: ≥ 140/≥ 90
För diabetiker:
Full udd: < 130/< 80 Tom Udd: ≥ 130/≥ 80
Medeltryck av två mätningar. Det
högsta värdet anger nivån för
stjärnan.
Män
<94 cm
94 – 97,9 cm
98 – 102 cm
>102 cm
Sömnsvårigheter
Obs! Fyra nivåer på stjärnudd
Full udd: Nej
2/3 udd: Ja, lätta besvär
1/3 udd: Ja, måttliga besvär
Tom udd: Ja, svåra besvär
Stress
Obs! Fyra nivåer på stjärnudd
Full Udd: Inte alls
2/3 udd: I viss mån
1/3 udd: Ganska mycket
Tom udd: Väldigt mycket
Kvinnor
<80 cm
80 – 83,9 cm
84 – 88 cm
>88 cm
Fysisk aktivitet/stillasittande
Obs! Fyra nivåer på stjärnudd
Full udd: minst 150 aktivitetsminuter/vecka och stillasittande
Totalt antal aktivitetsminuter.
< 8 timmar/dag på vardagar.
Summera antal minuter i fråga 19
och 20 och sammanväg stillasittande 2/3 udd: minst 150 aktivitetsminuter/vecka och stillasittande
8 timmar/dag eller mer på vardagar.
på fråga 25.
1/3 udd: 90-149 aktivitetsminuter/vecka
Tom udd: mindre än 90 aktivitetsminuter/vecka
Matvanor
Obs! Tre nivåer på stjärnudd
Kostindex – se manual
Svarsalternativen i fråga 26-29 poängssätts enligt följande:
Alt 1 = 3p Alt 2 = 2p Alt 3 = 1p Alt 4 = 0p
Full udd: 9-12p
1/2 udd: 5-8 p
Tom udd: 0-4p
Tobak
Obs! Tre nivåer på stjärnudd
Cigaretter/snus
Full udd: aldrig varit rökare/slutat , aldrig varit snusare/slutat
1/2 udd: röker, men ej dagligen /snusar, men ej dagligen
Tom udd: röker dagligen/snusar dagligen
Alkoholvanor
Veckokonsumtion och
intensivkonsumtion/berusningsdrickande sammanvägs, det ”sämsta”
värdet används
Veckokonsumtion
Full udd: Mindre än ett glas eller inte alls, samt kvinnor 1-9 glas,
män 1-14 glas
Tom udd: kvinnor 10 glas eller fler, män 15 glas eller fler
Intensivkonsumtion
Full udd: Aldrig/mer sällan än en gång i månaden
2/3 udd: Varje månad
1/3 udd: Varje vecka
Tom udd: Dagligen eller nästan dagligen
- ­10 -
Tillvaratagande av ifylld enkät
Om deltagaren godkänt deltagande i framtida forskning skickas ifylld enkät till
Margareta Eriksson, Folkhälsocentrum, Robertsviksgatan 7, 971 89 Luleå.
Information till deltagare ges enligt nedan.
Information till deltagare i hälsosamtalet om deltagande
i forskningsstudie.
Norrbottens läns landsting arbetar för att förbättra hälsan bland norrbottningarna.
Folkhälsocentrum inom landstinget har därför start ett forskningsprojekt. Syftet är
följa hälsoutvecklingen i länet över tid och därigenom kunna utveckla och förbättra
hälso- och sjukvårdens insatser. För att kunna göra detta behövs uppgifter från
befolkningen.
Dina svar från den strukturerade intervjun vid hälsosamtalet är därför värdefulla
uppgifter. Svaren kommer att behandlas utan identitetsuppgifter och jämföras med
andra norrbottningar som deltagit i hälsosamtal. Resultaten kommer att presenteras
i sammanställningar på gruppnivå. Därför kommer inga enskilda personer att kunna
identifieras. Deltagandet är frivilligt och kan när som helst avslutas.
Dina svar kommer att behandlas så att inga obehöriga kan ta del av dem. Ansvarig
för behandlingen av dina personuppgifter är Norrbottens läns landsting. Du kan
när som helst vända dig till kontaktpersonerna om du inte längre vill vara med i
studien och vill ha dina uppgifter raderade. Enligt personuppgiftslagen (PUL) har
du rätt att gratis en gång per år få ta del av uppgifter om dig och vid behov få
eventuella fel rättade.
Om du önskar detta eller har frågor är du välkommen att kontakta:
Margareta Eriksson 0920-28 45 44
E-post: [email protected]
Annika Nordstrand 0920-28 42 57
E-post: [email protected]
Margareta Eriksson
Folkhälsostrateg, Med Dr
Folkhälsocentrum Norrbotten läns landsting
Annika Nordstrand
Folkhälsochef, Fil Dr
Folkhälsocentrum
Norrbottens läns landsting
För utskrift: www.nllplus.se/folkhalsa
- ­11 -
Dokumentation
Vårdkontaktsregistrering för hälsosamtal
Tabell: 2.
Händelse
Mottagning
Vgiv-kat
Besöksorsak
Besökstyp
Besöksform
Avgiftstyp
Hälsosamtal,
erbjudet till dem
som fyller 3040-50-60 år.
Valfri
Valfri
hsamHälsosamtal
n – Nybesök,
planerat
00 – Enskilt
besök på mott
H8 -
Journalföring av hälsosamtal
Journalanteckning i journaltypen Levnadsvanor, som innehåller sökord för de flesta av frågorna i enkäten. Se
särskild bilaga, flik 5 i pärmen för hälsosamtal eller https://nllplus.se/Forskning-utveckling-och-forbattringsarbete/
Folkhalsa/Halsosamtal-vuxna/.
•
•
•
•
•
Diagnos: Z10 – Hälsokontroll av definierad befolkningsgrupp
Åtgärd: UU005 – Strukturerat hälsosamtal registreras under sökordet Åtgärd.
Mätvärden journalförs i LA1 - Lablista: vikt, längd, midjemått, BMI och blodtryck
Hjälp vid uträkning av BMI i PA15 - BMI
Mall journalföring
Länk till levnadsvanejournal:
https://portal3.nll.se/Primarvard/Stab/Informatik/DOKUMENTATIONSSTOD/Levnadsvanor1/
- ­12 -
Självskattad hälsa
Självskattad hälsa och hälsorelaterad livskvalitet är
subjektiva mått på hur individen upplever sitt fysiska
och psykiska hälsotillstånd. Självskattad hälsa mäts
med hjälp av standardiserade frågor eller frågeformulär.
Självskattad hälsa varierar under livet och försämras
oftast med stigande ålder. Den upplevda hälsan och
livskvaliteten påverkas vanligtvis av förekomsten av
riskfaktorer och olika kroniska sjukdomar. Personer
som t. ex är feta, har diabetes eller långvarig smärta
skattar på gruppnivå sin upplevda hälsa och livskvalitet som sämre än personer som inte tillhör dessa
grupper. Detsamma gäller personer som röker eller
har ett alkoholmissbruk.
Även sömnstörningar har samband med sämre självskattad hälsa. Fysiskt aktiva skattar sin hälsa och
livskvalitet högre än inaktiva personer. Men även
personer med kroniska sjukdomar kan uppleva god
hälsa och livskvalitet medan avsaknad av sjukdom inte
självklart innebär god hälsa och livskvalitet.
Självskattad hälsa har god förmåga att förutsäga framtida sjuklighet och dödlighet. En studie i Västerbotten
illustrerar den roll hälsoperspektivet kan spela för
helheten. Resultaten visade på en samvariation mellan
upplevd hälsa och risken för att insjukna i hjärtinfarkt
och förekomsten av riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdom (blodtryck, rökning och kolesterol). Personer
som skattade sin hälsa som god hade mindre risk att
insjukna jämfört med de som skattade sin hälsa som
”någorlunda” eller sämre, vid förekomst av samma
antal riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Hos de som
inte hade någon av riskfaktorerna fanns ingen ökad
infarktrisk.
Risken ökade sedan dramatiskt: vid 1 riskfaktor hade
de med låg egenupplevd hälsa dubbel risk, vid 2 faktorer tredubbel och vid 3 riskfaktorer sexdubbel risk
för hjärtinfarkt (figur 3).
Figur 3. Samvariation mellan upplevd hälsa och riskfaktorerna blodtryck, rökning och kolesterol till risk att drabbas av akut hjärtinfarkt
Så här tolkas resultatet:
När den som fyllt i enkäten anger sig uppleva den
egna hälsan som mindre god, kan det finnas särskild
anledning till att fördjupa samtalet samt försöka bedöma behovet av ytterligare (exempelvis medicinska)
insatser. Ett dåligt hälsoläge innebär även att övriga
riskfaktorer får större ”tyngd”.
Hälsosamtalsutförarens ansvar
Deltagare som angett att deras hälsoläge är dåligt
eller mycket dåligt bör få ett fördjupat hälsosamtal
och ev. tid till läkare.
- ­13 -
Vikt & övervikt/fetma
Viktigt om vikten
BMI och midjemått
Det är viktigt att befolkningen som helhet inte går
upp i vikt och att högriskpersoner går ner i vikt. Den
främsta anledningen är att det finns ett starkt samband mellan övervikt/fetma och hjärt-kärlsjukdomar
och typ 2 diabetes. Kontrollerade kliniska försök för
att förebygga diabetesutveckling via beteendeförändringar och viktnedgång, t.ex. den finska och den
amerikanska diabetespreventiva studien visar att en
beskedlig viktnedgång på ca 5-7 % kombinerat med
kostförändring och ökad fysisk aktivitet, minskat
insjuknande i diabetes med 58 % hos personer med
nedsatt glukostolerans sett över en period på några år.
I samband med hälsosamtalet används två mått – midjemått och Body Mass Index (BMI) - för att bedöma
om övervikt eller fetma föreligger. Midjemått används
som komplettering till BMI och har som mått på
bukfetma ett starkare samband med risk för hjärtkärlsjukdom och diabetes än fettfördelning på andra
delar av kroppen. Vid ökad fysisk aktivitet ses ofta
en minskning av midjemåttet och den förändringen
kommer oftast snabbare än minskningen i vikt och
BMI, vilket kan vara en bra morot för patienten.
BMI:
BMI ger ett mått på ”kroppshyddan” och räknas ut
genom att man dividerar vikten med längden i kvadrat:
vikten i kilo
BMI = ---------------------------------------------(längd i meter) x (längd i meter)
Då många är både överviktiga och lever ett stillasittande liv har alla gynnsamma förändringar en
positiv inverkan. Ökad fysisk aktivitet utan påtaglig
viktnedgång medför också minskning av riskfaktorerna.
Men de personer som både kan minska sin vikt och
öka den fysiska aktiviteten och äta rätt uppnår de
största vinsterna, och därmed minskat insjuknande i
diabetes, förbättrade blodfetter och blodtryck – och
därmed sannolikt minskad risk för hjärtkärlsjukdom.
Viktnedgången bör här ses som en markör för förändrade levnadsvanor.
Kom ihåg: Det är mycket svårt att nå stora viktreduktioner. Kanske är det inte heller nödvändigt för att
förebygga t.ex. diabetes. Detta resonemang innebär
inte att övervikt och fetma kan negligeras. Det är
viktigt att både förebygga viktökning i befolkningen
och att åstadkomma viktreduktion hos vissa riskgrupper. Men individen måste sätta realistiska mål. Först
då kommer andelen som lyckas att bli stor.
Så här tolkas resultaten:
BMI-värde (heltal)
• Undervikt ≤ 18.5
• Normal
18.5 – 24,9
• Övervikt
25 – 29,9
• Fetma
≥ 30
Midjemått:
En individ som är otillräckligt fysiskt aktiv, har fetma
eller har ärftlighet för diabetes men som satsar rejält
för att förändra livsstil och ändå ”bara” går ned 3-5 kg
i vikt (och som - enligt de studier som gjorts – rejält
minskat sin risk att utveckla diabetes), kan kanske
känna sig misslyckad och på grund av detta återfalla i
sina gamla levnadsvanor. Därför är det särskilt viktigt
att informera om de forskningsrön som visar att
denna ”lilla” viktnedgång nästan kan halvera risken
att insjukna i diabetes, i synnerhet om man samtidigt
är fysiskt aktiv minst 30 minuter varje dag och har
hälsosamma matvanor.
- ­14 -
Midjemåttet ger ett mått på bukfetman och mäts
med måttband. Det redovisas med antal centimeter
på bukomfånget, mätt med personen i stående efter
en lugn utandning. Mätningen, som görs ”horisontellt”,
görs mitt emellan nedersta revbenet och höftbenskammen. Gränsvärdet/kriteriet för lätt bukfetma/
bukfetma är olika för kvinnor och män.
Midjemått (cm):
• Normal
• Lätt bukfetma
• Bukfetma
Män
< 94 cm
94 – 102 cm
> 102 cm
Kvinnor
< 80 cm
80 – 88 cm
> 88 cm
Behandlingsmål vid övervikt eller fetma är:
• Viktnedgång motsvarande 5 % av kroppsvikten
Bukfetma och Metabolt syndrom
kan förekomma i olika kombinationer.
Kriterierna för det metabola syndromet uppfylls om
tre av fem faktorer förekommer:
Det metabola syndromet är en benämning för samtidig förekomst av ett antal riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar. Det metabola syndromet definierar
inte en sjukdom utan en störd ämnesomsättning och
ett riskfaktorkomplex som kan påverkas av livsstil
och sociala faktorer. De riskfaktorer som kännetecknar det metabola syndromet är bukfetma, dvs. ökad
inlagring av visceralt fett i buken, insulinresistens,
dvs. kroppens oförmåga att svara på insulinstimuli,
blodfettsstörning, hypertoni och glukosintolerans.
Den nedsatta insulinkänsligheten leder till kompensatorisk ökad insulinproduktion för att normalisera
blodsockret. När bukspottkörteln inte längre klarar
att producera tillräcklig mängd insulin utvecklas glukosintolerans och blodsockernivåerna stiger efter
måltid. Ungefär 50 % av personer med nedsatt glukostolerans utvecklar diabetes inom en 10-års period.
Även nedsatt fibrinolys dvs. förmåga att lösa upp
proppar och ökad inflammation har samband med
det metabola syndromet. Det metabola syndromet
medför förutom ökad risk för diabetes ökad risk för
hjärt-kärlsjukdomar och påverkar även utvecklingen
av cancersjukdomar och demens.
Fetma, framför allt bukfetma, och en metabol känslighet som medför försämrad insulinkänslighet antas
spela en nyckelroll för uppkomsten av det metabola
syndromet. Ackumulering av bukfett kan vara starten på processen. Livsstilen och genetiska faktorer
interagerar i ett komplicerat samspel. När personer
med metabol känslighet utvecklar fetma uppkommer
det metabola syndromet. För högt energi intag, otillräcklig fysisk aktivitet, stillasittande och låg syreupptagningsförmåga är starkt kopplat till det metabola
syndromet. Andra predisponerande faktorer är bl.a.
stress, rökning, högt alkoholintag, sömnstörningar,
sömnapné och vissa läkemedel. Livsstilsförändring
med framförallt ökad fysisk aktivitet är den bästa
behandlingen.
•
•
•
•
•
Ökat midjemått
Män ≥ 102, kvinnor ≥ 88 cm (gäller europeiskt
ursprung) Män ≥ 94, kvinnor ≥ 88 cm (vid insulin resistens)
Förhöjda nivåer av triglycerider alt. läkemedelsbehandling ≥ 1,7 mmol/l
Låga nivåer high-density lipoprotein kolesterol
(HDL) Män < 1,0, kvinnor < 1,3 mmol/l
Förhöjt blodtryck alt. läkemedelsbehandling
Systoliskt ≥ 130 mmHg, Diastoliskt ≥ 85mmHg
Förhöjt fasteblodglukos alt. läkemedelsbehandling ≥ 5,6 momol/l
De olika organisationerna har enats om samma gränsvärden för alla riskfaktorer förutom för midjemåttet,
där hänvisas till populationsbaserade gränsvärden.
Det metabola syndromet ska ses som ett komplement till andra konventionella riskfaktorer för
hjärt-kärlsjukdom som rökning, total kolesterol, LDLkolesterol, diabetes, hög ålder och ärftlighet. De flesta
är eniga om att det är kliniskt värdefullt att påvisa
förekomst av det metabola syndromet. Framförallt
därför att metabola syndromet identifierar personer
med ohälsosam fetma som har förhöjd sjukdomsrisk
på lång sikt och är i behov av livsstilsintervention.
Åsikterna går däremot isär om påvisande av det metabola syndromet ytterligare bidrar till att identifiera
personer som löper ökad risk för hjärt-kärlsjukdom
på kortare sikt om de konventionella riskfaktorerna är
kända. Likaså om det metabola syndromet isig utgör
en högre risk än de var för sig ingående riskfaktorerna.
Begreppet metabola syndromet har används under
flera decennier men konsensus har inte rått om hur
det metabola syndromet ska definieras. 2009 kom en
rapport där olika expertorganisationer enats om en
enhetlig definition som innebär att fem riskfaktorer
- ­15 -
Deltagarens ansvar vid övervikt/fetma:
Vid övervikt måste deltagaren själv – utifrån hälsosamtalet - formulera målsättning för sin viktminskning
och bestämma sig för vilken eller vilka metoder som
är bäst lämpade för att nå dit.
På grund av att olika problem ofta uppstår under tiden
då man utvecklar nya hälsovanor, behöver deltagaren
få kännedom om metoder för att själv kunna lösa de
problem som uppstår. I det långa loppet är det alltid
individen som har ansvar för att han/hon fortsätter
att använda redskapen.
Att vid t.ex. bukfetma göra en sammantagen bedömning av förekomst av övriga riskfaktorer som exempelvis förhöjt blodtryck, ohälsosamma levnadsvanor
och hereditet och behov av vidare utredning, t.ex.
provtagning, i samråd med patientansvarig läkare.
Vid behov hänvisa deltagaren vidare till dietist och/
eller läkare.
Hälsosamtalsutförarens ansvar vid undervikt:
Utifrån hälsosamtalet och enkäten föra ett hälsosamtal med deltagaren och där så bedöms lämpligt
uppmuntra till livsstilsförändringar, t.ex. angående
matvanor, måltidsordning eller andra faktorer som
framkommit. Erbjuda lämplig uppföljning och vid misstanke om t.ex. nutritionsproblem, sjukdomstillstånd
eller ätstörningar hänvisa till dietist och/eller läkare.
Hälsosamtalsutförarens ansvar
vid övervikt/fetma:
Att utifrån stjärnprofilen och enkäten föra ett hälsosamtal med deltagaren och där så bedöms lämpligt,
uppmuntra till livsstilsförändringar.
Att förmedla kunskaper och färdigheter till deltagaren med anledning av resultatet av mätvärdena och
samtalet, samt stödja individen att komma igång.
FaR-recept är lämpligt.
Att vid avvikande mätvärden erbjuda lämplig individuell uppföljning (utifrån manualens riktlinjer).
Läkarens ansvar vid övervikt/fetma:
Erbjuda behandling utifrån deltagarens behov och i
enlighet med HÖK Obesitas.
HÖK Obesitas: https://nllplus.se/For-vardgivare-inom-halso--ochsjukvard/Lansgrupper/
Läkarens ansvar vid undervikt.
Vid misstanke om nutritionsproblem, sjukdomstillstånd eller ätstörningar planera och erbjuda relevant
utredning och behandling.
Blodtryck
Mät blodtrycket i sittande efter 5 minuters vila (helst
i höger arm). Tyst och lugnt i rummet. Armen läggs
på en liten kudde (eller på en bordsskiva om deltagaren sitter i vanlig stol) så att blodtrycksmanschetten hamnar i jämnhöjd med hjärtat. I annat fall får
man felaktigt mätvärde. Det är likaså viktigt att rätt
manschettbredd används. För smal manschett ger
för högt mätvärde.
•
•
•
Armomfång 22-31 cm: normal manschett
12 cm bred
Armomfång 32-44 cm: bred manschett
15 cm bred
Armomfång 45 cm och mer:
18 cm bred manschett
Palpera puls i armbågsvecket, pumpa tills radialispulsen försvinner (+30 mm Hg). Avläs blodtrycket +- 2
mm Hg (inte jämna 5 eller 10). Blodtrycksmätaren
skall vara godkänd och kalibrerad. Personer som har
blodtrycksmedicin ska ta det som vanligt på morgonen med lite vatten. Blodtrycket skall mätas 2 gånger
med 2 minuters mellanrum och medeltrycket av dessa
två mätningar registreras i enkäten och dokumenteras
i journalen (Ex: De två trycken är 150/96 och 144/94,
då anges 147/95 som det uppmätta trycket).
För att man skall kunna fastställa om en persons
blodtryck är varaktigt förhöjt, dvs. om personen har
hypertoni, krävs vanligen ytterligare två blodtrycksmätningar med någon/några veckors mellanrum.
- ­16 -
Så här tolkas resultaten:
Normalt blodtryck definieras som lägre än 130/85.
Helst bör trycket vara under 120/80 vilket definieras som Optimalt blodtryck. Risken för att utveckla
hypertoni ökar ju närmare gränsen för hypertoni
man kommer.
Blodtryck 130-139/85-89 benämns Högt-normalt
blodtryck. Personer med Högt-normalt blodtryck har
ungefär dubbelt så hög risk att inom 10 år utveckla
hypertoni jämfört med personer med blodtryck
under 130/85.
Det är viktigt att berätta om de goda möjligheter som
finns att påtagligt minska risken för att blodtrycket
ska utvecklas vidare till hypertoni genom framför
allt viktminskning, ökad fysisk aktivitet, alkoholreduktion (om högt), saltreduktion, stressminskning.
FaR-recept är lämpligt. Deltagare med Högt-normalt
blodtryck uppmanas att själva se till att blodtrycket
kontrolleras någon gång årligen (inte nödvändigtvis
på hälsocentralen).
Hälsoundersökarens ansvar vid värden 140
eller högre systoliskt och/eller 90 eller högre
diastoliskt:
Råd ges om matvanor, fettintag och saltreduktion,
samt råd om fysisk aktivitet/FaR-recept och viktreduktion utifrån en bedömning av vad som mest
lämpligt i det enskilda fallet. För rökare är rökstopp
särskilt viktigt för att minska risken för både infarkt
och slaganfall. Ibland ligger en alltför hög alkoholkonsumtion bakom hypertonin.
Därför bör rådgivningen också bidra till att stödja
högkonsumenter att sänka sin konsumtion rejält.
Minskad stress är även angeläget.
Högt blodtryck, hypertoni definieras som systoliskt
blodtryck 140 eller högre och/eller ett diastoliskt
blodtryck 90 eller högre (för diabetiker är målet
ett blodtryck under 130/80). Systoliskt blodtryck
≥140 och/eller diastoliskt ≥90 mmHg bedöms som
möjlig hypertoni och bör handläggas. Högt blodtryck,
i synnerhet högt systoliskt tryck, är den viktigaste
riskfaktorn för stroke.
Hypertoni delas in i tre grader (se tabell 3) enligt
Världshälsoorganisationen (WHO) och Internationella hypertonisällskapet (ISH). När det systoliska
och diastoliska trycket ligger i olika kategorier gäller
den högsta för att ställa diagnos.
Om det systoliska blodtrycket vid något av de tre
mättillfällena är högre än 180 eller det diastoliska
trycket är över 110 kontaktas/konsulteras läkare
i samband med besöket för ställningstagande till
behandling.
Tabell: 3. Hypertoni enligt WHO/ISH
Systoliskt
blodtryck,
mmHg
Diastoliskt
blodtryck,
mmHg
Grad 1, mild
140-159
90-99
Grad 2, måttlig
160-179
100-109
Grad 3, svår
180 eller mer
110 eller mer
Deltagarens ansvar vid högt blodtryck:
Om blodtrycket systoliskt är 140 eller högre och/
eller det diastoliska trycket 90 eller högre inbokas
på en gång två återbesök hos sköterska eller på lab,
med minst en vecka mellan varje mätning.
Om det systoliska blodtrycket är 140 mmHg eller
högre eller det diastoliska blodtrycket är 90 mmHg
eller högre efter det andra återbesöket(för diabetiker
130/80), skrivs remiss till läkare.
Vid högt blodtryck är det angeläget att deltagaren
utifrån hälsosamtal, stjärnprofil och självkännedom
utformar egna mål kring fysisk aktivitet, vikt, alkoholvanor och tobaksvanor.
Personer med Högt-normalt blodtryck (130-139/8589) informeras om risken att utveckla hypertoni och
möjliga följder av detta.
Läkarens ansvar vid högt blodtryck:
Att med hänsyn tagen till andra riskfaktorer och
samtidiga sjukdomar tillämpa gällande guidelines
avseende blodtrycksbehandling och behandlingsmål.
- ­17 -
Stress och sömn
Vad är stress?
En livsviktig reaktion
Att uppleva stress, eller att bli stressad som det oftast
brukar kallas, är en del av livet. Alla blir stressade
ibland, både människor och djur.
Stress är en normal reaktion på en utmanande situation och är kroppens sätt att göra sig redo för aktion,
ofta i form av antingen flykt eller försvar. Den kallas
ibland ”kamp- och flyktreaktionen”, och innebär
bland annat att mer blod pumpas ut till musklerna
och att man blir mer fokuserad och klarar sig med
mindre sömn en period. På så sätt får kroppen extra
kraft och energi.
stressiga perioder utan att kroppen tar skada.
Vissa stressande situationer går inte att vila upp sig
från. Exempel på sådana situationer kan vara mobbing,
svår ekonomisk kris, misshandel eller hög arbetsbelastning. För att ta sig ur en sådan situation behöver
man oftast stöd och hjälp från någon utomstående.
Ibland kan man behöva professionell hjälp.
Balans mellan arbete och vila
För att kunna hantera stress i sin vardag är det viktigt
att man hittar en bra balans. Balans mellan arbete
och fritid, vakenhet och sömn, krav utifrån och krav
som man ställer på sig själv. Att leva i obalans under
en längre period kan leda till att arbete, familjeliv och
den egna hälsan påverkas negativt. Om kroppen hela
tiden har stressreaktionen påslagen kan det också
leda till att man inte har några reserver kvar vid en
stor påfrestning, till exempel om man får en sjukdom,
hamnar i arbetslöshet eller om någon i familjen dör.
Stressreaktionen är livsnödvändig, men i det moderna samhället behöver vi sällan på samma konkreta
sätt kämpa för vår överlevnad. Ändå händer ungefär
samma saker i kroppen oavsett om man upplever
ett verkligt hot eller om man springer ikapp en
buss. Stressreaktionen sätts även igång vid psykiska
ansträngningar när vi föreställer oss olika utmaningar,
till exempel när man blir arg på någon eller har för
många arbetsuppgifter att utföra.
Situationerna som orsakar stress behöver således inte
bara vara negativa. Man kan bli stressad när man till
exempel ska ställa upp i en tävling, gifta sig, anordna
en stor fest eller hålla ett föredrag. Då upplever man
ofta att man får de extra krafter man behöver för
att orka, och känner sig stark och stimulerad. Det
brukar kallas positiv stress.
Hjärnan kan inte skilja på riktigt eller tänkt hot
En viktig skillnad mellan oss och djuren är att vi
människor kan bli stressade bara av att föreställa oss
en situation: ”Tänk om det händer barnen något på
utflykten”, ”Undrar om jag får behålla jobbet nu när
personalstyrkan minskas”.
Vi kan alltså med hjärnans hjälp föreställa sig ett hot
eller en utmanande situation som egentligen inte
finns och som kanske aldrig kommer att inträffa, men
kroppen reagerar ändå på hjärnans signaler.
Skadlig stress
Man kan föreställa sig den här balansen som en våg
där den egna förmågan att hantera stress ligger i
den ena vågskålen och kraven i den andra. Det finns
två olika sätt att hålla jämvikten. Antingen kan man
minska på kraven i den ena vågskålen eller så kan man
öka sin egen förmåga att hantera stress i den andra.
Det bästa och mest effektiva sättet är att försöka göra
förändringar i båda vågskålarna. Ibland kan det vara
enklare att göra flera små än mycket stora, enstaka
förändringar. Om man till exempel märker att man
ofta tar på sig nya arbetsuppgifter kan man försöka
ta för vana att säga ”Det där låter intressant! Jag
måste få tänka på ditt förslag till i morgon.”
I stället för att automatiskt ta på sig mer att göra får
man då lite tid på sig att fundera igenom om man
verkligen hinner med en arbetsuppgift till.
Att kunna fatta egna beslut och påverka sin situation
är ett bra sätt att hantera stress. Har man kontroll
över det som stressar har man också större möjlighet
att påverka. Det är också bra att lära sig hur långt
den egna förmågan sträcker sig och när det är dags
att sätta gränser för vad man orkar med.
Själva stressreaktionen är inte farlig i sig. Skadlig
blir stressreaktionen först om man under en längre
period befinner sig i stressande situationer, både
verkliga och tänkta. Men så länge man tar sig tid till
återhämtning och vila klarar de flesta av att hantera
Man kan också hamna i obalans om kraven inte är
tillräckligt höga i förhållande till den kapacitet man har.
Därför kan man bli stressad om man inte har tillräckligt många meningsfyllda uppgifter eller utmaningar i
sitt liv, till exempel under en längre tids arbetslöshet.
- ­18 -
Varningssignaler
För mycket stress utan möjlighet till återhämtning kan
visa sig genom att man till exempel får svårt att sova,
svårt att koncentrera sig, dåligt minne, ångest eller
ont i kroppen. Man kan känna sig trött och nedstämd
eller få svårt att koppla av. Om man inte kan varva
ner och komma i balans igen på egen hand, ska man
söka hjälp så att inte besvären förvärras.
Vad stressar oss?
Vi reagerar olika
Samma situation som av en person uppfattas som
stressande kan av en annan person uppfattas som
betydelselös. Hur man tolkar en situation beror
bland annat på vad man har varit med om tidigare i
livet och hur man fungerar som person. Om man till
exempel varit med om en svår bilolycka oroar man
sig förmodligen lättare över om en familjemedlem
som gör en bilresa blir försenad.Vissa har sedan tidig
ålder lätt att finna ett lugn även i en orolig situation
medan andra har lättare för att reagera med oro.
Det är med andra ord inte konstigt att människor
reagerar olika i pressade situationer, eller att man
själv reagerar på olika sätt vid skilda tidpunkter i livet.
Om man värderar sig själv utifrån det man presterar,
eller tror att andra gör det, har man det som brukar
kallas prestationsbaserad självkänsla. De allra flesta
har nog någon gång tänkt så om sig själv, men om man
hela tiden värderar sig själv utifrån vad man presterar
kan det leda till att man pressar sig själv att uträtta
mer och mer för att känna att man duger. Det kan
också innebära att situationer som medför att man
inte kan prestera lika mycket som vanligt, till exempel
vid sjukdom eller en livskris, leder till att man tappar
sin självrespekt och slutar tycka om sig själv.
Om självkänslan bottnar i respekt för den man är
istället för det man presterar blir en tillfällig svacka
i prestation inte lika hotfull för den egna personen.
Tecken på för mycket stress
Eftersom stress påverkar så många delar av kroppen
och eftersom symtomen på för mycket stress är olika
mellan olika personer, kan det visa sig på flera sätt.
Till exempel kan man få sömnproblem
•
•
•
Stress i både arbetslivet och privatlivet
Dödsfall, sjukdom eller en separation är svåra händelser som de allra flesta upplever som stressande.
Men även positiva händelser, som exempelvis ett
bröllop eller planering inför en stor fest, kan vara
stressande. Beroende på vem som upplever den kan
i stort sett vilken situation som helst verka stressande.Vad man reagerar på är högst individuellt och
ingenting är ”rätt eller fel”.
Men det finns vissa omständigheter eller situationer
som man vet att många upplever som stressande.Till
exempel upplever många en stark press i sitt arbete.
Även privatlivet med vänner och familj innebär för
många krav som kan vara svåra att leva upp till, vilket
i sin tur kan resultera i stress. Ett ganska nytt inslag
i både arbetslivet och privatlivet är kravet på att
ständigt vara tillgänglig. Om man aldrig stänger av
mobiltelefonen eller hela tiden läser och uppdaterar
sig på sociala medier kan det leda till stress.
•
•
•
•
känna stor trötthet som inte går att vila bort
känna sig rastlös, ha svårt att koppla av och
varva ner
känna sig irriterad, rädd, nedstämd eller få
ångest
få sämre minne och svårt att koncentrera sig
få hjärtklappning, högt blodtryck eller känna
att det är svårt att andas ordentligt
få problem med magen, till exempel magkatarr eller förstoppning
få huvudvärk eller känna sig stel, spänd och få
ont i kroppen
Ta varningssignalerna på allvar
Om man känner att man börjar må dåligt av stress
ska man ta varningssignalerna på allvar och
så snart som möjligt försöka återställa balansen i livet.
Man kan se stressymptomen som en anledning att se
över och prioritera mellan sina åtaganden.
Värde efter prestation eller person
Många upplever att kraven utifrån ökar, men ibland
är det de egna kraven som man egentligen blir mest
stressad av.Vilka krav man ställer på sig själv och hur
höga de är kan till exempel bero på tidigare erfarenheter eller hur man har blivit uppfostrad.
- ­19 -
Man kan också se det som att man kan behöva stärka
sitt eget försvar mot stress. Om man mår dåligt av
stress och känner att man inte kan hantera det på
egen hand är det viktigt att man söker och får hjälp
i tid, annars riskerar man att bli sjuk av stress. Om
man inte förstår eller lyssnar till varningssignalerna
kan man också bli sjuk. Med tiden blir man tröttare
och risken är stor för fysisk och psykisk utmattning,
så kallat utmattnigssyndrom.
Deltagarens ansvar vid stressproblem:
Identifiera varningssignaler, beskriva yttre faktorer,
tidsaspekter och egna vanemönster.
Hälsosamtalsutförarens ansvar
vid stressproblem:
Läkarens ansvar vid stressproblem:
Observation av symtom som kan behöva utredas,
normalisering av symtom som inte bedöms allvarliga –
ge information ifall deltagaren verkar vara intresserad.
Öppna frågor, bekräfta och stödja deltagarens egna
reflektioner, ge information om kroppens och hjärnans sätt att fungera ifall behov och motiv finns hos
deltagaren. Vid behov hänvisa/remittera till beteendevetare/kurator/personal med KBT-kompetens.
Sömn
Allmänt
Som vuxen behöver man oftast mellan sex och nio
timmars sömn per dygn för att hjärnan ska få vila,
återhämta sig och bearbeta intryck. Spädbarn och
tonåringar behöver ännu mer sömn.
Sömn är den främsta faktorn för återhämtning efter
påfrestningar. Det är vanligt med problem med sömnen och ungefär var tredje person har sömnbesvär då
och då, kvinnor något oftare än män. För småbarnsföräldrar blir nattsömnen ofta störd. Bland tonåringar
och yngre vuxna är det vanligt med oregelbundna
sovtider och förskjuten dygnsrytm, som påverkar
sömnen negativt. Man kan också få sömnproblem av
skiftarbete, sena måltider, rökning, alkohol, värk eller
av att man själv eller någon annan snarkar. Sömnproblem har ofta samband med stress som riskerar
att utveckla en negativ utveckling för hälsan. Man
är uppe i varv och hela nervsystemet ställer in sig
på vakenhet. Man får svårt att varva ner och somna.
Sömnen kan bli ytligare och man vaknar kanske tidigt
på morgontimmarna, och har då svårt att somna om.
Stress kan ha många orsaker. Det kan vara tidspress,
krav i arbetet och på fritiden eller kanske ekonomiska
problem. Men det kan också handla om att man ställer väldigt höga krav på sig själv.
Obearbetade upplevelser från tidigare, negativa tankar
och känslor kan också vara orsaker till stress.
Ofta går anledningarna till sömnsvårigheterna att
behandla. Därför ska man ta kontakt med vården
om man har långvariga sömnbesvär.
Vanligt med sömnbesvär
Nästan alla sover dåligt någon gång. Då kan man
känna sig trött och mindre kreativ dagen efter, men
man brukar ändå klara av det man ska göra. Sömnen
brukar återgå till det vanliga av sig själv. Ungefär var
tredje person har sömnbesvär då och då. Kvinnor
har oftare än män svårt att sova. Funderingar, oro
och stress av olika slag är en vanlig orsak till sömnproblemen och sömnbristen i sig bidrar dessutom till
att höja stressnivån. Därför är det bra om man ger
kroppen möjlighet att varva ner, även om man känner
sig lugn och avspänd. De flesta behöver sova mellan
sex och nio timmar per dygn. Vuxnas genomsnittssömn är cirka sju timmar under arbetsveckan, men
variationerna är stora. När man blir äldre minskar
vanligtvis sömnbehovet.
Sömnen är viktig för återhämtningen
Sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila,
återhämta sig och bearbeta intryck. Under sömnen
varvar kroppen ner, blodtrycket sjunker, pulsen och
kroppstemperaturen går ner, andetagen blir färre
och musklerna slappnar av. I delar av hjärnan minskar
aktiviteten, samtidigt lagras minnen och ny kunskap
och nya intryck bearbetas. Under sömnen aktiveras
kroppens immunsystem och viktiga hormoner bildas
samtidigt som produktionen av stresshormoner minskar. För barn och ungdomar som växer har sömnen
stor betydelse eftersom tillväxthormon bildas då.
Dålig sömn kan påverka hälsan
Allvarliga och långvariga sömnproblem leder ofta till
sämre livskvalitet. Dessutom visar forskning att det
verkar finnas ett samband mellan sömnsvårigheter
och ökad risk att få hjärt-kärlsjukdom och depression. Sömnbrist kan också bidra till att man blir mer
känslig för smärta och därför kan man få mer ont,
till exempel om man har ledgångsreumatism eller
fibromyalgi.
- ­20 -
Dålig sömn kan också bidra till förhöjt blodtryck.
Sömnen har i sig en blodtryckssänkande effekt och
för lite sömn försämrar kroppens förmåga att reglera
blodtrycket så att det hålls på en bra nivå.
Psykisk ohälsa
Sömnproblem är vanliga när man mår psykiskt dåligt,
till exempel om man har en depression eller ångest.
Dessutom kan långvarig sömnbrist ge symtom som
liknar depression. Eftersom sömnen är viktig för att
man ska må bra psykiskt bör man söka läkare om
man har långvariga sömnbesvär.
Sömnen har olika stadier
När man har lagt sig, släckt lampan och börjar känna
sig dåsig sjunker vakenhetsgraden och man somnar.
Sömnen är först ytlig och man är lättväckt. Ibland kan
detta upplevas som om man inte sover alls.
Efterhand kommer man in i en djupare fas av sömnen.
Musklerna slappnar av och man är svår att väcka. Om
man blir väckt nu kan man känna sig förvirrad och
det tar tid innan man känner sig vaken.
Den ytliga och djupa sömnen återkommer regelbundet under natten tillsammans med perioder av
drömsömn, så kallad REM-sömn. REM står för rapid
eye movement, och innebär att ögonen rör sig snabbt
åt olika håll under drömsömnen. I början av natten
domineras sömnen av den djupa sömnen. Därefter blir
perioderna med djupsömn kortare och perioderna
med drömsömn längre.
När man blir äldre ändras sömnmönstret och djupsömnen minskar. Det beror bland annat på att vissa
hormoner, som produceras under djupsömnen, inte
längre behövs i samma utsträckning. Då sover man
ytligare och vaknar lättare till. Det kan upplevas som
att man sover sämre, men är helt normalt. Kroppen
behöver inte mer sömn.
Kvinnor kan märka förändringen i samband med
klimakteriet. Sömnen kan påverkas av svettningar på
natten, men också av att sömnmönstret förändras
och att sömnen blir ytligare.
Kroppen har en biologisk sömnrytm
Sömnrytmen styrs och regleras från ett centrum
i hjärnan. När kroppen förbereder sig för sömn
börjar den automatiskt gå ner i ett viloläge. Bland
annat börjar kroppstemperaturen sjunka och man
känner sig sömnig. Om man kör över kroppens
sömnsignaler och fortsätter att vara aktiv avbryts
nedvarvningen inför sömnen. Då får man svårt att
somna och behöver vänta till kroppen på nytt går ner
i ett viloläge. Det kan dröja någon timme. Har man
problem med sömnen gäller det alltså att planera
- ­21
sin kväll och kanske inte börja nya aktiviteter just
före man ska sova. Det kan vara viktigt att hoppa på
”sömntåget” när det går.
Sovtiden varierar med åldern
Ett nyfött barn sover ungefär 20 timmar per dygn.
Sedan minskar sömnbehovet efterhand, bortsett
från en tillfällig ökning under tonåren.Vuxna behöver
oftast sova 6–9 timmar per dygn, men det varierar
från person till person.
Ibland är sömnen bättre än man tror
Alla är vakna korta stunder på natten. Men man
minns det bara om man har varit vaken längre
än två minuter. Det kan räcka med ett par lite
längre uppvakningar en natt för att man ska uppleva det som om nattsömnen har varit sämre.
Men sömnen kan vara tillräcklig i alla fall.
Trötthet på morgonen behöver inte betyda att man
har sovit dåligt. Om man befinner sig i djupsömn
när väckarklockan ringer, kan man ha svårare att
vakna och känner sig trött och dåsig. Därför bör
man bedöma sin nattsömn efter hur man mår längre
fram på dagen.
Kroppen tar snabbt igen förlorad sömn
En eller ett par sömnlösa nätter är ingen större fara.
Kroppen kompenserar för den förlorade sömnen
så att nästa natts sömn innehåller extra mycket
djupsömn.
Alkohol, nikotin och koffein kan störa sömnen
Att dricka alkohol för att kunna somna är ingen bra
metod. Sömnen blir ytligare under alkoholpåverkan,
tvärtemot vad man vanligen tror. Man somnar visserligen lättare men senare under natten blir sömnen
oroligare än den annars skulle ha varit. Dessutom
förkortar alkohol sömnen och man vaknar upp tidigare än vanligt. Alkohol kan genom sin avslappnande
effekt dessutom bidra till att man snarkar mer. Nikotin
och koffein kan också störa sömnen. Det är vanligt
att det tar längre tid att somna om man är rökare
eller snusare. Man vaknar också oftare under natten
om man är rökare eller snusare.
Koffein finns i kaffe, te och coladrycker och det
varierar från person till person hur sent man kan
dricka sådant som innehåller koffein om man vill
kunna somna utan problem.
Behandling
Har man svårt att sova är det viktigt att tänka igenom
sina sovvanor och fråga sig om man behöver ändra
på något. Det finns en hel del man kan göra själv för
-
att komma tillrätta med sömnproblemen.
Regelbunden motion brukar förbättra sömnen och
man kan öva upp förmågan att slappna av.
I en del fall kan man bli av med sömnproblemen med
enkla saker som att använda öronproppar vid buller
eller genom att se till att det är mörkt i sovrummet.
Ibland kan man behöva få hjälp av en sjukgymnast
med avslappningsövningar som man sedan kan öva
på hemma.
En läkare kan skriva ut läkemedel mot sömnsvårigheter, men sömnmedel bör användas under så kort
tid som möjligt.
Hälsosamtalsutförarens ansvar
vid sömnproblem:
Värdera deltagarens sömnvanor och diskutera möjligheter till eventuella förbättringar.
Läkarens ansvar vid sömnproblem:
Att ge information om sömnmedels för- och nackdelar, samt hur man bör använda dem på kort och
lång sikt. Påtala effekter av samtidig användning av
insomningspreparat och KBT-behandling.
Sömnboken
www.nllplus.se/folkhalsa
Deltagarens ansvar vid sömnproblem:
Att beskriva sina sömnvanor.
Fysisk aktivitet och stillasittande
Viktigt om fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet ingår numera som en viktig komponent för att både förebygga och behandla många sjukdomar. Ökad fysisk aktivitet har unika möjligheter att
förbättra folkhälsan. Regelbunden fysisk aktivitet har
en positiv effekt på kroppens olika fysiologiska system.
Hjärtat stärks och kroppen förmåga att transportera
och ta upp syre förbättras – konditionen förbättras.
Vanliga gynnsamma metabola effekter är förbättrad
blodfettsprofil, insulinkänslighet och sockertolerans.
Regelbunden fysisk aktivitet sänker blodtrycket och
minskar risken för blodproppar samt minskar inflammation. Andra positiva effekter är förbättrad
muskelfunktion och starkare skelett, vilket medför
minskad risk för ledsvikt/artros, fallolyckor och frakturer. Regelbunden fysisk aktivitet reducerar även
stress, förbättrar sömnen och ökar välbefinnandet.
Stillasittande livsstil medför ökande förekomst av
vällevnadssjukdomar som fetma, diabetes och hjärtkärlsjukdomar, men också av flera cancerformer,
psykiska besvär och problem från rörelseapparaten.
terat hälsofrämjande effekter även om vikten inte
minskar eller om man inte kan mäta några påtagliga
ändringar i t.ex. blodfetter.
En överviktig eller fet person med god kondition
har mindre risk för hjärt-kärlsjukdom eller förtida
död, jämfört med en normalviktig person med dålig
kondition. Det är därför inget misslyckande om ökad
fysisk aktivitet inte direkt kan avläsas i förbättrade
mätvärden av exempelvis kroppsvikten.
Rekommendationer om fysisk aktivitet
Nya rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna
från 18 år och uppåt togs fram 2011 av Yrkesföreningen för fysisk aktivitet (YFA) och Svenska Läkaresällskapet, se www.yfa.se. För att främja hälsa, minska
risk för kroniska sjukdomar, förebygga förtida död
samt för att bevara eller förbättra fysisk kapacitet
rekommenderas:
1. Aerob aktivitet
De som är fysiskt inaktiva har allra mest att vinna på
att öka sin fysiska aktivitet. Man räknar med att denna
grupp minskar sin sjukdomsrisk för hjärtkärlsjukdom
med 30-50 % genom att börja med regelbunden, helst
dagligen, måttligt intensiv aktivitet t.ex. promenader.
Vid övervikt och fetma då minskad vikt ofta är ett
mål underlättar fysisk aktivitet viktnedgång genom
att energiförbrukningen ökar, om inte energiintaget
samtidigt ökar. Fysisk aktivitet har även dokumen- ­22 -
•
•
•
Minst 150 minuter per vecka med minst
måttlig intensitet eller minst 75 minuter med
hög intensitet.
Måttlig intensitet innebär ökning av puls och
andningsfrekvens, intensiv aktvitet innebär en
markant ökning av puls och andning.
Aktiviteten bör spridas ut över flera av
veckans dagar och utföras i pass om minst 10
minuter.
•
•
•
•
Viktigt om stillasittande
Aktiviteten ska vara utöver lågintensiva vardagsaktiviteter.
Rekommendationen uppfylls vid exempelvis 30 minuters rask promenad 5 dagar per
vecka eller 25-30 minuters löpning 3 dagar
per vecka eller en kombination av dessa.
Ytterligare hälsoeffekter uppnås om mängden
fysisk aktivitet ökas genom att öka antalet
minuter eller intensiteten eller bådadera.
För viktnedgång krävs ofta 60-90 minuter
fysisk aktivitet dagligen
Att sitta stilla många timmar utan avbrott ökar risken
för en mängd sjukdomar, även om man är fysiskt aktiv
minst 30 minuter dagligen så att man blir lite varm
och pulsen ökar.
Detta är relativt nya forskningsresultat som inte är
allmänt kända. Ju fler stillasittande timmar/dag, desto
mer ökar risken för metabolt syndrom och dess
komponenter t.ex. typ 2 diabetes.
Risken för hjärt-kärlsjukdomar och förtida död ökar
också. Innebörden är att ju fler timmar av stillasittande,
desto mer ökar risken, och det är oberoende av om
man även är fysiskt aktiv på fritiden eller i arbetet.
2. Styrketräning
•
Muskelstärkande fysisk aktivitet för flertalet
stora muskelgrupper minst 2 gånger per
vecka. Äldre vuxna över 65 år bör även träna
balans
Enligt forskningen kan detta delvis bero på att muskelaktivitet är nödvändig för blodfetterna ska ha en
hälsosam balans, t.ex. för att hålla det sk goda kolesterolet uppe (HDL-kolesterol). Ett vanligt mönster
idag är att vara ”aktiv soffpotatis” – man gör sina
löparrundor, pass och timmar på gymmet eller i skidspåret, vilket naturligtvis är bra och hälsofrämjande,
men man sitter på arbetet och stor del av kvällen.
3. Långvarigt stillsittande
Bör undvikas och avbrytas med regelbundna ”bensträckare” med någon form av muskelaktivitet under
några minuter. Detta gäller även dem som uppfyller
rekommendationen om fysisk aktivitet. Gravida rekommenderas vara regelbundet fysiskt aktiva men
aktiviteterna kan behöva anpassas. Individer med
funktionsnedsättningar eller sjukdomar och äldre,
som inte kan nå upp till rekommendationerna ska
vara så aktiva som tillståndet medger.
Se även FYSS www.fyss.se
Som stillasittande tid räknar man ihop all tid i bilen/
bussen till och från arbetet, vid skrivbordet, framför TV:n eller datorn på fritiden, stillasittande vid middagsbordet eller soffan etc.
Vad som också är ny och viktig kunskap är att avbrott
i stillasittandet minskar den negativa effekten av att
sitta många timmar.
Målgrupper för ökad fysisk aktivitet
Förslag för att minska stillasittandet:
•
•
•
•
•
•
•
•
Individer som är otillräckligt fysiskt aktiva dvs.
inte uppfyller rekommendationerna om fysisk
aktivitet.
Individer med riskfaktorer som ännu inte
utvecklat sjukdom, t.ex. vid högt blodtryck,
blodfettsrubbningar, övervikt/fetma, rökare
m.fl. och de med ärftlighet för diabetes eller
hjärt-kärlsjukdom.
Vid stress- sömn- och smärtproblem
Vid psykisk sjukdom t.ex. depression.
Vid olika funktionsnedsättningar.
Individer med manifest sjukdom som är otillräckligt fysiskt aktiva t ex vid diabetes, astma,
reumatologiska sjukdomar m.fl.
Det är även viktigt att uppmuntra till bibehållen nivå av fysisk aktivitet bland redan fysiskt
aktiva personer, som inte har så många riskfaktorer för sjukdom.
•
•
•
•
•
•
- ­23 -
stå och arbeta, gärna vid höj och sänkbart
skrivbord
om du måste sitta och arbeta, ta paus ofta och
ställ dig upp en stund (äggklocka vid datorn).
”smygträna” när du sitter länge (vid skrivbordet,
på konferens, på resa), bra tips finns på www.
stillasittare.se
ställ skrivaren i ett annat rum
stå upp när du pratar i telefon
res dig upp i reklampausen på TV och gå runt
lite
placera även datorn hemma så att du står
framför den
Fler tips:
•
•
•
•
•
Ordinationen bör följas upp på liknande sätt som vid
farmakologisk behandling vid såväl preventiv behandling som behandling av sjukdomstillstånd. Personen
bör uppmuntras till att själv registrera sin fysiska
aktivitet t.ex. genom träningsdagbok eller stegräknare
och det är viktigt att personen också får besked om
när uppföljning ska ske.
om du måste ta bilen, parkera längst bort på
parkeringsplatsen
köp ett par stavar och gå ut en sväng på
lunchen
ha flera gympaskor varav ett på jobbet
välj ett matställe en bit bort
åk kommunalt (data från Västerbottens hälsoundersökningar, m.fl. studier, visar att den
som åker buss har lägre risk för hjärtinfarkt
än den som åker bil till jobbet. Bussåkaren
måste i alla fall gå till busshållplatsen).
Att ordinera fysisk aktivitet
•
Metoder att stödja fysisk aktivitet
Sjukvården kan på olika sätt stödja ökad fysisk aktivitet. SBU:s rapport ”Metoder att främja fysisk
aktivitet” visar att såväl rådgivning som teoribaserade
beteendeinterventioner, livsstilsinterventioner och
gruppträning leder till ökad fysisk aktivitetsnivå.
Rådgivning som upprepas eller förstärks med fysisk
aktivitet på recept, FaR, stegräknare, eller träningsdagbok är effektivare än enbart rådgivning. I Socialstyrelsens ”Nationella riktlinjer för sjukdoms-förebyggande
metoder” är rådgivande samtal med tillägg av FaR
och/eller stegräknare och med särskild uppföljning
den metod som ges högsta prioritet.
•
•
Fysisk aktivitet på recept, FaR
Ett recept på fysisk aktivitet ska vara skriftligt och
individuellt utformat. Receptet ska innehålla vilken
träningsform och typ av aktivitet som är lämplig
samt dosering, dvs. intensitet, duration (hur länge)
och frekvens (antal gånger/vecka).
Det är viktigt att aktivitetsnivån sätts lagom högt,
framförallt för de helt ovana, för att undvika bakslag
och för att nå bra följsamhet. Det är även av vikt
att balansera en högre grad av fysisk aktivitet med
väl avvägd vila och rekreation. Förskrivning av fysisk
aktivitet på recept (FaR) förutsätter ett individcentrerat förhållningssätt där personen tar aktiv del i
besluten om behandling. Det motiverande samtalet
är grunden.
Det är viktigt med stöd och uppmuntran och att man
tillsammans med personen kommer överens om hur
det hela ska genomföras, t ex egna aktiviteter och/
eller hänvisning till lämplig aktivitetsarrangör utanför
sjukvården. För att FaR ska fungera måste individen
vara motiverad och ha resurser att genomföra aktiviteterna.
Undersök och bedöm individens motivationsnivå. Använd t.ex.VAS- skalorna. Är personen
motiverad eller behövs ytterligare motivationsstöttning? Vilka resurser har personen?
Finns tillgång till stöd i personens omgivning?
Anamnes på fysisk aktivitet och stillasittande
tid. För att kunna riskbedöma personen
(hög/lågrisk individ) avseende aktuell fysisk
aktivitetsnivå och för att kunna dosera och
hitta en lämplig aktivitet, måste den aktuella
fysiska aktiviteten och även stillasittande tid
under fritiden, såväl som i arbetet diskuteras.
Samtalet bör även innehålla frågor om tidigare fysiska aktivitet, vad personen tycker är
roligt och är intresserad av och hur mycket
patienten tycker sig hinna med, dvs. vad som
är realistiskt.
Riskbedömning. Ordinationen måste individualiseras med hänsyn till patientens hälsotillstånd och behov. Funktionsnedsättningar,
förekomst av riskfaktorer, aktuella sjukdomar,
medicininteraktioner och eventuella kontraindikationer för viss aktivitet beaktas. Efter
detta rekommenderas lämplig dos och form
av aktivitet.
Så här tolkas resultatet:
•
•
•
- ­24 -
En person som inte når rekommendationen
om fysisk aktivitet har ökad risk för framtida
ohälsa.
En person som inte uppfyller rekommendationen om fysisk aktivitet och som också är
stillasittande stor del av dagen har hög risk för
framtida ohälsa och sjukdomsutveckling.
En person som uppfyller rekommendationen
om fysisk aktivitet men för övrigt är stillasittande stor del av dagen har ökad risk att
utveckla sjukdom, jämfört med en person som
uppfyller rekommendationen men som sitter
stilla begränsad tid.
Behandlingsmål för fysisk aktivitet:
Se rekommendation för fysisk aktivitet. T ex. Minst
en halvtimmes måttligt intensiv aerob fysisk aktivitet minst fem dagar per vecka. Dessutom önskvärt
med minst 2 pass muskelstärkande fysisk aktivitet
per vecka. Men obs! dosen måste anpassas till den
enskilda individens aktivitetsnivå och hälsostatus och
behandlingsmålet kan därför variera.
Läkarens ansvar vid låg fysisk aktivitet:
För deltagare med hög risk eller ev. kontraindikationer (bla kranskärlssjukdom) förs en dialog med
läkaren för att utforma lämplig aktivitet och dess
dosering, samt när uppföljning ska görasoch av vem.
Se hälsocentralens handlingsplan och rutin för FaR
samt landstingets rutin för FaR, www.nll.se/folkhalsa
HÖK- sjukdomsförebyggande metoder: www.nllplus.se/
For-vardgivare-inom-halso--och-sjukvard/Lansgrupper/
Deltagarens ansvar vid otillräcklig
fysisk aktivitet:
Vad vinner man på att vara fysiskt aktiv?
Att formulera sin egen målsättning för den fysiska
aktiviteten och hur den ska genomföras. Att själv
registrera sin fysiska aktivitet t.ex genom stegräknare
eller träningsdagbok.
•
•
•
Hälsosamtalsutförarens ansvar vid otillräcklig
fysisk aktivitet:
•
Att föra en dialog med deltagaren för att hjälpa denne
att hitta en lämplig aktivitet utifrån sina individuella
förmågor och behov. I princip alla deltagare ges råd
att vara/bli fysiskt aktiva. Hälsosamtalsutföraren erbjuder deltagaren ett FaR- recept som är individuellt
utformat och innehåller vilken typ av aktivitet som
är lämplig och dosering, samt när uppföljning bör
ske. Hänvisar till lämplig aktivitetsarrangör när det
är aktuellt.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
- ­25 -
Bättre livskvalitet
Bättre psykiskt välbefinnande
Ökad fysisk prestationsförmåga
– bättre kondition
Lättare att hålla vikten och lättare att gå ner
i vikt
Gynnsammare blodfettsprofil
Ökad insulinkänslighet och förbättrad glukostolerans - minskad risk för diabetes och
bättre diabetesläge
Lägre blodtryck
Mindre risk för blodpropp
Minskad inflammation
Minskad risk för hjärtkärlsjukdom
Mindre risk för benskörhet
Starkare muskler och minskad fallrisk och
mindre risk för artros
Lägre risk för tjocktarmscancer
Matvanor
Mat i lämpliga mängder och av god kvalitet är en
av förutsättningarna för att må bra och att orka
med både arbete och fritid. Till hjälp har vi Svenska
näringsrekommendationer som ger riktlinjer för hur
vi alla bör äta. Det viktigaste i dessa är ganska enkelt
att komma ihåg:
Förslag till förändringar - valet är den enskildes
•
Måltidsordning: Fördelning av maten över dagen
•
•
•
•
Ge maten och måltiden tid
•
•
Ät mycket frukt och grönt, gärna 500 gram
om dagen. Det motsvarar till exempel tre
frukter och två rejäla nävar grönsaker
Välj i första hand fullkornsprodukter när du
äter bröd, flingor, gryn, pasta och ris.
Välj nyckelhålsmärkta livsmedel (gäller även
mejeri och charkuterivaror)
Ät fisk ofta, gärna tre gånger i veckan
Använd flytande margarin eller olja i matlagningen
•
•
•
•
Begränsa intaget av salt till sammanlagt
5-6 gram/dag, i detta inräknas ”dolt salt” i
tex restaurangmat, köpt bröd, mejeri- och
charkuteri produkter (normalt äter svenskar
10-12 gram, dvs en halvering rekommenderas).
Minimera intaget av godis, söta drycker, glass,
bakverk och snacks
Fördelning efter tallriksmodell och val av livsmedel
•
Detta tillsammans med ett till åldern anpassat intag
av mjölkprodukter/ost bidrar till matens innehåll av
viktiga vitaminer och mineralämnen.
Idag äter vi många måltider där vi inte kan påverka
tillagningen, ex vis i lunchrestauranger. Större utbud
av snabb- och färdigmat och mindre tid för matlagning
ställer egentligen större krav på oss som konsumenter.
Det blir allt viktigare att veta hur vi kan komplettera
eller förändra så att helheten blir så bra som möjligt.
Matvanor som oftare än andra leder till högt energiintag är: att regelbundet äta restaurang- och snabbmat,
äta stora portioner, dricka energirika drycker, äta lite
frukt och grönt och att ha oregelbundna frukostvanor.
Att förändra sina matvanor betyder inte att allt måste
hända genast. Det är oftast både bättre och effektivare
att gå långsamt fram och göra små förändringar som
successivt förbättrar helhetsbilden.
starta med en bra frukost
ät lunch och middag
tillåt 1-3 små bra mellanmål
Människan har en bristande förmåga att registrera
när vi fått i oss lagom mängd energi. Det bidrar till
att vi äter för mycket. Däremot har vi god förmåga
att registrera lagom stor volym. Livsmedel som ger
en stor volym i förhållande till energiinnehållet, t.ex.
frukt och grönsaker, leder därför ofta till en god
mättnadskänsla. Protein ger även god mättnadskänsla.
Ju mer fett och socker man äter desto mer energi
intar man innan man känner sig mätt. Restaurangmat
och snabbmat innehåller ofta mycket fett och socker.
Dessutom kan man rekommendera att:
•
tid att planera, tillaga, äta, njuta
tid för samvaro vid matbordet
•
•
som mättar: fullkornsprodukter, grönsaker,
rotfrukter, bönor och linser, frukt, bär
som är matigt: kött, fisk, ägg, mjölkprodukter,
bönor, linser
som ger livsnödvändigt fett: fisk, oljor (raps,
oliv) och andra mjuka fetter
Anpassa portionsstorleken utifrån ålder, vikt och
fysisk aktivitet
Liten fettguide
Fett ger energi, men behövs också för uppbyggnad av
celler och hormoner. Behovet är ca 60-90 gram per
dag. I denna mängd ingår både synligt och osynligt
fett. Alla typer av fett innehåller lika mycket energi,
men de är inte likvärdiga ur näringssynpunkt.
Det synliga finns i smör, margarin, olja och utgör ca
1/3 av mängden, medan resten alltså 2/3 är osynligt
och finns ex vis i mjölk och gräddprodukter, ost,
charkuteriprodukter, godis, kaffebröd, snacks mm.
Enligt Jordbruksverkets statistik ökar användningen
av produkter med osynligt fett, vilket inte är till
fördel för folkhälsan.
- ­26 -
Rätt sorts fett?
Kolhydrater delas in i
Fett består av olika fettsyror som kan vara mättade
eller omättade. De omättade kan vara enkelomättade och fleromättade till sin struktur. Det är viktigt
att den mat vi äter ger en bra balans mellan mättat
och omättat fett = fettbalanserad mat. Detta gäller
alla oavsett ålder och allmäntillstånd.Vid behandling
av höga kolesterolvärden är det viktigt att såväl
fettmängd som fettbalans diskuteras.
Mättat fett finns framför allt i animaliska produkter
ex vis smör, mjölk- och gräddprodukter, ost, hårda
margariner, charkuteriprodukter men även i det
vegetabiliska kokosfettet. Kroppen har inget behov
alls av mättat fett. Mättat fett höjer det dåliga kolesterolvärdet (LDL-kolesterol), bidrar till fettinlagring
runt inälvorna och bidrar till åderförkalkning.
Omättat fett (enkelomättat och fleromättat) finns
framför allt i vegetabiliskt fett som oljor (rapsolja,
olivolja), mjuka och flytande matfetter men även
i fisk (mest i fet fisk), kyckling, nötter och mandel.
Kroppen kan inte själv tillverka långa fleromättade
fettsyror utan vi måste tillföra dem via födan. De är
livsnödvändiga och inblandade i reglering av blodtryck,
blodflöde och immunförsvar.
Omega-3-fettsyror hör till denna grupp och finns
särskilt i fet fisk, skaldjur och i rapsolja. Transfett
har samma negativa effekt på det dåliga kolsterolet
(LDLkolesterol) som mättat fett och dessutom sänker
det det goda kolesterolet (HDL-kolesterol) Finns
naturligt i feta mjölkprodukter och uppstår genom
härdning av raps- och olivolja. Sådant härdat fett
finns bla i småkakor och chips. Minskad konsumtion
av feta mjölkprodukter, pommes frites, kakor och
snacks leder till minskat intag av transfett.
•
•
Blodsockerhöjande kolhydrater : socker och
stärkelse
Kolhydrater som inte höjer blodsockret: Kostfibrer (dessa tas inte upp i blodbanan utan passerar till tarmen där de stimulerar tillväxt av
gynnsamma tarmbakterier)
Socker, vitt bröd, godis, potatis, skalat ris och vanlig
pasta hör till den första gruppen.
Fiberrika livsmedel dvs fullkornsprodukter och gryn,
många grönsaker och frukter hör till de senare. Kostfiber innehåller dessutom många bioaktiva substanser,
mineraler och vitaminer.
Glykemiskt index rangordnar enskilda livsmedel efter hur snabbt de höjer blodsockret. Kolhydratrika
livsmedel som är fiberfattiga och finmalda ger snabb
blodsockerstegring. Fullkornsprodukter leder till
långsammare sockerstegring. Hur maten är tillagad
(hur finfördelad) och andra måltidskomponenter som
man äter tillsammans med kolhydraterna har också
betydelse för hur snabbt blodsockret stiger. Glykemiskt index kan därför bli missvisande eftersom det
inte tar hänsyn till dessa andra faktorer som också
påverkar blodsockerstegringen.
Det är i dagsläget oklart vilken betydelse mat med
lågt GI har för att motverka sjukdom hos friska. Men
mat med lågt GI är ofta sund mat med mycket fiberrika livsmedel och förknippas med sunda matval över
huvudtaget. En kost med lågt GI innehåller mycket
fullkorns-produkter, baljväxter, frukt och grönsaker.
GI-förespråkare utesluter dock rotfrukter, medan
Livsmedelsverket förespråkat rotfrukter pga av deras låga energitäthet och höga näringstäthet (inte
energitäthet!).
För att få tillräckligt av omättat fett kan det vara
klokt att större delen av de ca 2-3 matskedar synligt
fett som behövs per dag hämtas från mjuka fetter
till smörgås, flytande fetter till matlagning och oljedressing till sallad. Vilka märken som kan rekommenderas är en individuell fråga, såväl medicinskt
som smakmässigt.
Kolhydrater och Glykemiskt index
Hjärnan är beroende av kolhydrater och behöver
kontinuerlig tillförsel av socker, vilket kräver regelbunden tillförsel av kolhydrater via kosten.
- ­27 -
Salt
Höjer blodtrycket och ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och njursjukdom. Svenskar äter i genomsnitt 10-12 gram salt per dag vilket är det dubbla
av vad vi borde äta. 60-70 procent av saltet finns i
färdiga livsmedel dvs charkprodukter, bröd, matfett,
ost, färdigmat. För att minska på saltmängden kan
man minska på salta charkprodukter, extrasaltat
bordsmargarin, välja mindre salta bröd, pålägg och
frukostflingor, salta mindre vid matlagning (soja och
buljong är väldigt salta liksom färdiga kryddblandningar!), använda färska örtkryddor vid smaksättning.
Man bör inte salta extra på maten, välja mineralörtsalt
i stället för vanligt salt eftersom det innehåller mindre
natrium. Välj nyckelhålsmärkta produkter eftersom
de inte får innehålla mer än en viss mängd salt.
Olika typer av diet – vad är rätt?
Vi har starka mekanismer som skyddar mot viktminskning (tex hungerkänslor, sänkt ämnes-omsättning vid svält) men svaga som skyddar mot viktökning
(mättnadskänslor svaga, oförändrad ämnesomsätting
trots för högt energiintag).
Med stigande ålder minskar muskel-massan vilket
leder till minskad energiförbrukning och det blir
lättare att öka i vikt. För att minska i vikt måste
energiintaget understiga energiförbrukningen.
Det finns inga genvägar. Misslyckade viktminsknings
försök, sk jo-jo-bantning, leder till att muskler byts
ut mot fett. På senare tid har olika typer av dieter
diskuterats livligt:Atkins, Stenåldersdiet, LCHF (LowCarbohydrate High-Fat) m fl.
Några vetenskapliga belägg för att den ena kosten är
överlägsen den andra i viktreducerande syfte finns
inte, utan alla kostvarianterna verkar ha en likvärdig
viktsänkande effekt på i genomsnitt ca 3-5 kg på 2 år,
förutsatt att man följer dem konsekvent.
Även en sådan, till synes liten, viktnedgång kan åtföljas
av påtagliga förbättringar av andra mätvärden och
välbefinnandet och vara uttryck för generellt mer
hälsosamma levnadsvanor. Kost som inte medför
snabb och kraftig blodsockerstegring kan däremot
rekommenderas,
i synnerhet för personer som riskerar att utveckla
eller har diabetes, eftersom sådan kost även höjer
insulinvärdena vilket bör motverkas.
mendationer eller sk medel-havskost. I viktreducerande syfte kan man däremot alltid rekommendera
ökad fysisk aktivitet (överväg/erbjud FAR-recept!) i
kombination med en konsekvent kostförändring som
innebär minskat energiintag.
Mer moderata viktminskningsmetoder såsom GImetoden eller tallriksmodellen för vikt-minskning
rekommenderar fiberrik mat och minskad mängd
näringsfattig mat (godis, läsk, snacks, alkohol).
De utesluter inga livsmedel och viktminskningen sker
långsammare än med extrema metoder. Efter ett
år har man gått ner lika mycket som med extrema
metoder. Men vilken typ av kostordning varje individ
bör följa verkar alltså vara en fråga som inte kan
besvaras generellt, utan än så länge får var och en
välja det som passar den personen bäst
Om vi i framtiden baserat på ny forskning, ska kunna
föreslå individuella kostval, är i dagens läge mer av
typ spekulationer. Vad som visat sig viktigt för att
lyckas är att individen känner sig delaktig, känner
att de kan påverka och kan stärkas genom framgång.
Det har visat sig att de som lyckas gå ner i vikt genom
att skära ner på kolhydrater har inte ökat mängden
fett, och de som skurit ner på fettet har inte ökat
mängden kolhydrater! Båda grupperna ersätter det
man tar bort med grönsaker!
Viktigt att tänka på vid rådgivning om matvanor
och matvaneförändringar:
När det gäller långsiktiga effekter avseende risk för
hjärt-kärlsjukdom finns idag vetenskapliga belägg som
talar för den kost som följer livsmedelsverkets rekom-
- ­28 -
•
•
•
•
•
Regelbundna måltider - ät frukost, lunch, middag samt ett par mellanmål. Ät sparsamt på
kvällen
Använd tallriksmodellen som idé för hur måltiden bör ”komponeras”.
Portionsstorleken avgörs av om man är normal, låg- eller högenergiförbrukare
Ta kontroll över ”vid-sidan-om-ätandet”
Maten ska vara god!
Så här tolkas resultatet:
Utifrån Svenska näringsrekommendationerna har
Socialstyrelsen i Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder (2011) utarbetat ett kostindex
som omfattar följande områden
Grönsaker och rotfrukter, frukt och bär, fisk och
skaldjur och kaffebröd, choklad/godis, chips och läsk/
saft. Svarsalternativen inom respektive område, fråga
26-29 i enkäten har poängsatts i fallande ordning från
3-0 poäng, förutom fråga 30, om måltidsordning, som
inte ger några poäng.
(OBS! I VAS är frågorna poängsatta i stigande ordning dvs 0-3p)
•
•
•
Kostindex 0-4 - betydande ohälsosamma
matvanor (20% av befolkningen)
Kostindex 5-8 - uppnår inte rekommendationerna fullt ut
Kostindex 9-12 - enligt rekommendationerna
(10% av befolkningen)
Kostindex tar ej hänsyn till energiintag – vilket är en
viktig del i matvanor. Dock vet man att personer med
ohälsosam sammansättning av sin kost ofta också har
för högt energiintag. Målsättningen med de föreslagna
frågorna är att de ska fånga upp dem med störst
förbättringspotential när det gäller matvanorna, det
vill säga de som får 0–4 poäng.
Komplettera enkätsvaren med muntliga frågor om
måltidsordning, tallriksmodell, matintresse, utnyttjande
av snabbmat, mm. I hälsosamtalet tas dessutom hänsyn
till ev. övervikt, om deltagaren har hjärt-kärlsjukdom
eller diabetes bland nära släktingar. För kvinnor tas
även hänsyn till om de haft graviditetsdiabetes.
Deltagarens ansvar vid ohälsosamma kostvanor
Det är deltagaren själv som måste ta ansvar för eventuella förändringar rörande kostvanorna. Det gäller
även på vilket sätt han/hon vill förändra sin livsstil
och också den takt i vilken förändringarna ska ske.
Hälsosamtalsutförarens ansvar vid ohälsosamma
kostvanor:
Att utifrån den information som finns fastställa var
i förändringsprocessen deltagaren befinner sig och
därefter hjälpa honom/henne att utveckla den ambivalens som han/hon har i fråga om sina kostvanor,
och därigenom hjälpa deltagaren att ta ett välgrundat
beslut om förändring.
Ett kostindex 0-4 vid fetma, erbjud mera individuellt
stöd vid några tillfällen.Vid behov remiss till dietist.
Läkarens ansvar vid ohälsosamma kostvanor:
Att erbjuda deltagaren adekvat information om eventuella samband mellan symptombild och kostvanor,
samt att tillsammans med henne/honom diskutera
kostvanorna i relation till hälsoproblemen i fråga och
att på ett respektfullt sätt stödja och förstärka deltagarens vilja till en hälsobefrämjande relation till kost.
Att för deltagare med hög risk och vissa sjukdomstillstånd, t ex svår fetma, ätstörning föra en dialog med
hälsosamtalsutföraren om lämpliga åtgärder.
HÖK- sjukdomsförebyggande metoder: www.nllplus.se/
For-vardgivare-inom-halso--och-sjukvard/Lansgrupper/
Livsmedelsverket:
http://www.slv.se/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/
Nätverket hälsofrämjande sjukvård:
http://www.natverket-hfs.se/matwebben
Socialstyrelsen: Kostråd vid diabetes.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-11-7
- ­29 -
Tobak
Långvarig rökning leder ofta till allvarliga sjukdomar.
Snusning kan också skada hälsan. De flesta som röker
vet att det är skadligt och vill sluta.
Så här tolkas resultatet:
Av enkäten framgår hur deltagaren besvarat frågor
kring rökning och snusning. Ta särskilt reda på hur
länge man brukat tobak och hur mycket man använder. Mycket tyder på att den som rökt sedan
tonåren, men slutar som 40-åring, inte åsamkats så
stora skador. Däremot blir skadorna långt mer omfattande i första hand i lungvävnad och slemhinnor
för de som därefter fortsätter röka. Storrökare, dvs
15 cigaretter eller mer/dag, löper större risk och
drabbas tidigare av skador.
I samband med rökstopp går män i genomsnitt upp
tre kilo och kvinnor fyra kilo. Ungefär var åttonde
kvinna som slutar röka går upp mer än 13 kg. Huvudorsaken till viktuppgången är dock inte en förändrad
ämnesomsättning utan att individen ändrar sitt ätbeteende. Påståendet att hälsovinsten av rökstoppet ofta försvinner på grund av viktuppgång saknar
vetenskaplig grund.
För att fördelarna med rökslut och nackdelarna med
viktuppgång ska ta ut varann, måste nämligen vikten
öka med 70 – 80 kg.
(Källa: Läkartidningen nr 22, 1996: sidan 2146-47).
•
•
•
Stöd för tobaksavvänjning erbjuds på hälsocentralen som har diplomerade tobaksavvänjare.
Informera om Sluta-Röka-Linjen telefon
020-84 00 00 som är bemannad med utbildade tobaksavvänjare som uppvisar mycket
goda resultat.
Farmakologisk terapi i samband med rökavvänjning har sin givna plats eftersom detta
ökar sannolikheten att patienten blir tobaksfri och bör erbjudas till personer med KOL,
hjärt- kärlsjukdom eller diabetes och som vill
sluta röka. Förstahandsmedel är nikotinersättningsmedel. Bupropion och vareniklin är
andrahandspreparat.
Även om hälsoeffekterna med snusande inte är lika
dramatiska som rökningens, ger dock snuset ett stort
nikotinberoende. Flera svenska studier visar även att
snusare har större risk att bli överviktiga. Vilka de
långsiktiga följderna av snusets olika beståndsdelar
blir, är det idag inte möjligt att bedöma. Även om
forskningen kring snuset kommer att kunna ge svar på
dessa frågor först under kommande decennier, finns
det all anledning att hävda att nikotinfritt är bättre!
Deltagarens ansvar i fråga
om tobaksbruk:
Det är deltagaren själv som – utifrån hälsosamtalet
– ska formulera sitt mål beträffande rök- och snusvanorna och som också bestämmer sig för vilken/a
metoder som är bäst för att nå resultat.
Hälsosamtalsutförarens ansvar
i fråga om tobaksbruk:
Att utifrån enkät och mätresultat samtala med deltagaren om rökningens hälsokonsekvenser och om
metoder att bli tobaksfri. Om deltagaren vill ha ytterligare stöd görs överenskommelse om fortsatta
insatser hos hälsocentralens tobaksavvänjare eller
remiss till läkare för ställningstagande till farmakologisk behandling.
Läkarens ansvar i fråga om tobaksbruk:
Att i samtalet med deltagaren aktualisera det hälsofrämjande värde som ligger i tobaksfrihet, samt
att ge stöd till medicinska insatser för tobaksfrihet.
Överväga förskrivning av läkemedel för tobaksavvänjning, bupropion, vareniklin.
www.nllplus.se/folkhalsa
HÖK- sjukdomsförebyggande metoder: www.nllplus.se/
For-vardgivare-inom-halso--och-sjukvard/Lansgrupper/
- ­30 -
Alkohol
Den totala årskonsumtionen av alkohol är i dag ca
9,2 liter ren alkohol per invånare 15 år eller äldre.
De senaste 15 åren, från 1996 och fram till i dag,
har svenskarnas genomsnittliga alkoholkonsumtion
stigit från 8,1 till 9,2 liter eller 13,4 procent. Om
man räknar bort de vuxna som inte dricker alkohol
alls så är alkoholkonsumtionen i storleksordningen
16 liter ren alkohol per man och 8 liter per kvinna.
I dag konsumerar vi mindre spritdrycker och folköl
än vid EU-inträdet, medan vi dricker mer vin och
starköl. Riskabla alkoholvanor är betydligt vanligare
bland unga vuxna än i andra åldersgrupper.
Kvinnor:
•
•
Mer än 9 standardglas per vecka indikerar riskfylld/skadlig alkoholkonsumtion
4 standardglas eller mer vid ett och samma
tillfälle minst en gång per månad indikerar riskfylld/skadlig alkoholkonsumtion
Män:
Oavsett om man senare i livet drar ned på sin konsumtion innebär sådana alkoholvanor alltid en större
risk för skador, framför allt akuta sådana. I EU är 1 av
4 dödsfall bland unga män 15-29 år alkoholrelaterat.
Hos unga homo- eller bisexuella är det vanligare med
riskabla alkoholvanor än bland heterosexuella unga.
•
•
Mer än14 standardglas per vecka indikerar riskfylld/skadlig alkoholkonsumtion
5 standardglas eller mer vid ett och samma
tillfälle minst en gång per månad indikerar riskfylld/skadlig alkoholkonsumtion
Ett standardglas är 12 g alkohol och motsvarar
något av följande:
Alkohol orsakar ett 60-tal olika sjukdomstillstånd,
varav de vanligaste är olika former av hjärt-kärlsjukdomar, leverskador, cancer och psykisk ohälsa.
År 2009 hade drygt 4 500 dödsfall ett konstaterat
orsakssamband med alkoholkonsumtion.
Två flaskor 33 cl lättöl
Upp till 400 000 svenska barns psykiska eller fysiska
hälsa riskerar att påverkas negativt av att de har
en förälder som dricker för mycket. Runt 700 000
svenskar bedöms ha en riskabel alkoholkonsumtion
och ytterligare 300 000 ett beroende.
50 cl folköl eller cider
De positiva hälsoeffekterna av låg till måttlig regelbunden alkoholkonsumtion skattas av WHO till ungefär
3 procent av de skadliga effekterna, och gäller bara
vissa i befolkningen. Bland annat mot bakgrund av
alkoholens cancerframkallande effekter bör alkoholkonsumtion inte rekommenderas ur hälsosynpunkt.
33 cl starköl eller cider
15 cl vitt eller rött vin
Med riskbruk av alkohol avses en hög genomsnittlig
konsumtion (veckokonsumtion) av alkohol eller intensivkonsumtion (berusningsdrickande) av alkohol
minst en gång i månaden.
Alkoholkonsumtion mäts i veckokonsumtion och i
intensivkonsumtion enligt följande:
4 cl sprit
Styrkan på ölen är också viktig
•
•
•
- ­31 -
1 burk (50 cl) starköl 5% är 1,5 standardglas
1 burk( 50 cl) starköl 7-8% är 2 standardglas
1 burk (50 cl) starköl 9-10% är 3 standardglas
Tolkning av antal standardglas per vecka
Gränsvärdena gäller under förutsättning att personen
är vuxen, frisk, har genomsnittlig vikt och fördelar
konsumtionen över veckan Eftersom kvinnor är
känsligare för alkohol så är också deras gränsvärden
både när det gäller veckokonsumtion och intensivkonsumtion lägre än männens. Den som använder
mediciner ligger på en lägre nivå. Det föreligger stora
individuella skillnader, vad man kan dricka utan att
få skador och symtom. Alkohol är ett vattenlösligt
toxin (gift) som därför lätt sprider sig till nästan alla
organ i kroppen utan hinder och orsakar organskador.
4. Om deltagarens sjukdomshistoria ger anledning att leta grundorsaken i högt alkoholintag.
5. För djupare analys – använd audit
www.nllplus.se/folkhalsa
Det är viktigt att deltagarens alkoholvanor tas upp
på ett respektfullt och icke anklagande sätt. Det är
t ex bättre att fråga ”Dricker du alkohol?” snarare
än ”Hur mycket dricker du?”. En god strategi när
man samtalar om alkohol är att använda s k ”öppna
frågor”, d v s sådana som ger deltagaren möjlighet
att svara med annat än ”Ja” eller ”Nej”. Ett exempel
på en sådan öppen fråga är: ”Kan du berätta för mig
hur du ser på dina alkoholvanor?”.
Ökad risk för påverkan av hälsan
Man som dricker 15-20 standardglas bedöms ha
ett ”riskbruk” av alkohol. Kvinna som dricker mellan 10-14 standardglas bedöms ha ett ”riskbruk” av
alkohol. Med denna konsumtion finns det risker
för hälsoproblem: t.ex. trötthet, depression, magproblem, sömnrubbningar, högt blodtryck, irritation,
oregelbunden hjärtrytm, oro. Det kan även leda till
ett alkoholberoende. Här ser man även en ökning av
sociala problem. Hos män t.ex. i form av ökat våld.
Kraftigt ökad risk för skada av alkohol
Här är en hög risk att dra på sig allvarliga skador,
varav vissa är svåra att reparera. Det kan röra sig om
högt blodtryck, ryggbesvär och andra muskelbesvär,
infektioner, psykiska besvär, leverskador, impotens
eller infertilitet och sociala problem. Här föreligger
även kognitiva (tankemässiga) störningar. Risken är
dessutom stor att hamna i ett beroende.
1. Om deltagaren vid hälsosamtalet dricker 10
glas eller mer per vecka eller 4 glas eller mer
per tillfälle (kvinnor) eller 15 glas eller mer
per vecka eller 5 glas eller mer per tillfälle
(män).
2. Om deltagaren bejakar eller uppvisar symtom
som kan vara alkoholrelaterade, t ex förhöjt
blodtryck, magbesvär eller storrökning.
3. Om deltagarens uppträdande, t ex alkoholdoft,
lynnighet, förnekande attityd rörande alkohol
medför misstanke om riskabel/skadlig alkoholkonsumtion.
Det är deltagaren själv som måste ta ansvar för eventuella förändringar rörande alkoholvanorna. Det gäller
även på vilket sätt han/hon vill förändra sin livsstil
och också den takt i vilken förändringarna ska ske
Hälsoutförarens ansvar vid
ohälsosamma alkoholvanor:
Att utifrån den information som finns fastställa var
i förändringsprocessen deltagaren befinner sig och
därefter hjälpa honom/henne att utveckla den ambivalens som han/hon har i fråga om sina alkoholvanor,
och därigenom hjälpa deltagaren ta ett välgrundat
beslut om förändring.
Man som dricker ≥ 20 standardglas bedöms ha ett
”skadligt bruk” av alkohol
Kvinna som dricker ≥ 14 standardglas bedöms ha
ett ”skadligt bruk” av alkohol.
När ska man inleda ett samtal om
deltagarens alkoholvanor?
Deltagarens ansvar vid
ohälsosamma alkoholvanor:
Läkarens ansvar vid
ohälsosamma alkoholvanor:
Att erbjuda deltagaren adekvat information om eventuella samband mellan symptombild och alkoholvanor,
samt att tillsammans med henne/honom diskutera
alkoholvanorna i relation till hälsoproblemen i fråga,
och att på ett respektfullt sätt stödja och förstärka
deltagarens vilja till en hälsobefrämjande relation till
alkohol. Förskriva läkemedel i enlighet med gällande
terapirekommendationer.
HÖK- sjukdomsförebyggande metoder: www.nllplus.se/
For-vardgivare-inom-halso--och-sjukvard/Lansgrupper/
Alkoholprofilen: http://alkoholprofilen.se/#0
Alkoholhjälpen: https://www.alkoholhjalpen.se/
Alkohollinjen: http://www.vardguiden.se/Tema/Alkohol/Alkohollinjen/
Rutindokument Alkohol: https://nllplus.se/upload/IB/pv/stpv/rutiner/
V%c3%a5rdvalportal%20rutiner/rutiner_alkohol_pv_norrbotten.pdf
Alkoholberoende 1177.se: http://www.1177.se/Norrbotten/Fakta-ochrad/Sjukdomar/Alkoholberoende/
- ­32 -
Droger och Läkemedel
Droger
i årskurs nio, samt 15 procent av flickorna och 20
procent av pojkarna i årskurs två i gymnasiet och
det är cannabis som är det mest använda preparatet.
De vanligaste narkotiska preparaten är följande:
Tabell 4
I frågeundersökningar svarar ungefär 150 000 svenskar
att de använt cannabis åtminstone en gång under
senaste året. Detta säger dock inte så mycket om
allvarligare former av missbruk. I dagligt tal syftar
missbruk snarare på ett relativt omfattande drogintag
som leder till någon form av skador.
Cannabis
Marijuana
Hasch
Hascholja
Amfetamin/centralstimulansia
Metamfetamin
Fenmetralin
Khat
Betelnöt
Ritalina
Kokain
Missbruksutredningen (2010) skattade antalet tunga
missbrukare till drygt 29 000, (resultat från en studie
som då ännu inte var publicerad). I Sverige räknas
också flera läkemedel som narkotika om de används
illegalt (utan läkarordination). Dessa kan vara insmugglade eller förskrivna i Sverige och sedan vidaresålda.
Främst handlar det om s.k. bensodiazepiner, dvs. sömnmedel eller lugnande medel (t ex Rohypnol), men
även om olika smärtstillande preparat, så kallade
opioider, exempelvis Tramadol och Citodon som är
narkotikaklassade.
Läkemedel missbrukas inte minst av personer med
ett tungt narkotikamissbruk, men även av ungdomar
och andra som experimenterar med narkotika eller
blandar läkemedel med alkohol.
Kokain
Crack
Freebase
Kokablad
Opiater
Rökheroin
Heroin
Opium
Morfin
Hallucinogener
Ecstasy
LSD
Meskalin
Peyote
PCP
Psilocybin
DMT
Lösningsmedel
Thinner
Trikloretylen
Bensin
Gas
Solution
Lim
Konsekvenser av droganvändning
GHB och övriga
GHB
Anabola steroider
Lustgas
Amylnitrat (poppers)
Antikolinergika
Den allra vanligast förkommande narkotikasorten i
Sverige är cannabis, d v s hasch eller marijuana.
Tillgängligheten till droger har ökat genom försäljning
av droger via internet, sk internetdroger som spice
och olika syntetiska centralstimulantia.
För första gången har CAN ställt frågor om nätdroger
i undersökningen Skolelevers drogvanor. Undersökningen genomfördes våren 2012 och visar att två
procent av flickorna och tre procent av pojkarna i
årskurs nio, samt tre procent av flickorna och fem
procent av pojkarna i årskurs två i gymnasiet någon
gång har använt en nätdrog. Spice eller liknande rökmixar är den vanligaste preparatgruppen.
Den totala narkotikaerfarenheten 2012 ligger på sju
procent för flickorna och nio procent av pojkarna
Det är viktigt att identifiera individer med ett eventuellt drogmissbruk för att kunna erbjuda stöd och
hjälp att komma ur missbruket. Även om personen
uppger att han/hon inte använt droger, bör man ändå
fråga om personen tänkt eller kan tänka sig det och
vad det då kan få för konsekvenser. Att få personen
att reflektera över detta och öka medvetenheten om
risker ger motivation till att avstå droger.
Missbruk av olika droger i kombination (s k blandmissbruk) är idag den vanligaste formen av missbruk.Vissa
droger kan administreras på olika sätt, bland annat
genom att injicera drogen. I UNGASS-rapport från
2010 beräknas att 70-90 % av dem med problematiskt
missbruk injicerat någon gång det senaste året.
Blodburna infektioner
Om man injicerar droger riskerar man att smittas
av olika blodburna infektioner som till exempel hiv,
hepatit B och hepatit C. Dessa sjukdomar kan leda
till allvarliga konsekvenser för hälsan och den som
smittats kan riskera att smitta andra. Det är därför
- ­33 -
Tecken på påverkan av läkemedel och droger
viktigt att hitta smittade personer i ett tidigt skede
för att kunna erbjuda stöd, vård och behandling.
Gemensamt för dessa infektioner är att man kan vara
smittad utan att ha några symtom och att de även
kan smittas via oskyddat sex.
Allmänna tecken på missbruk kan ibland också avläsas i en persons beteende och livsstil. Kortfattat
kan man säga att:
•
I Norrbotten har vi de senaste åren sett en klar
ökning av unga personer som smittats av hepatit C
på grund av att de injicerat droger. Om misstanke
finns att en person har utsatts för risk att smittas,
till exempel på grund av man injicerat droger eller
haft oskyddat sex ska personen erbjudas provtagning. Personer med ett pågående drogmissbruk bör
testas minst var 6:e månad, samt efter incident med
risk för smitta. Det räcker med att injicera en gång
för att riskera att bli smittad.
•
•
•
•
•
•
•
Mer information finns i NLL´s handlingsplan – blodsmitta. Den innehåller råd och anvisningar om hur
misstänkt eller konstaterad blodsmitta som hepatit B,
hepatit C och hiv handläggs. Här finns också information om var man kan vända sig för stöd och hjälp vid
drogmissbruk. Den är också avsedd som ett stöd vid
preventionssamtal när man möter personer med ett
drogmissbruk som riskerar att smittas.
•
•
I undersökningen UngKab09 där 15 000 personer
mellan 15-29 år deltog visade resultaten att andelen
som haft oskyddat samlag är högre bland högkonsumenter av alkohol, cannabis och andra droger. Att
vara påverkad av alkohol och droger ökar risken
för negativa sexuella upplevelser som oskyddat sex
och sexuellt tvång eller våld. Ett drogmissbruk kan
också leda till att man säljer sexuella tjänster. Dessa
faktorer ökar risken att smittas av könssjukdomar,
hepatit och hiv.
Läkemedel
Tabletter räknas som droger när man tar
•
läkemedel mer eller oftare än läkaren sagt att
man ska göra det
• tabletter för att man vill ha kul, må bra, bli
”hög”, eller vill testa vilken effekt man får av
dem
• tabletter man fått av en släkting eller vän
• tabletter som man köpt ”svart” eller stulit
•
En person som missbrukar klarar av vardagslivet sämre och får problem inom flera
livsområden
Att personen råkar ut för olika typer av
olycksfall är heller inte ovanligt
Snabba humörsvängningar
Minskat intresse för arbete, skola och fritidsaktiviteter,
Försämrade relationer, byte av umgänge
Ändrad dygnsrytm, ökad trötthet, framför allt
på morgonen
Ökad frånvaro från arbete eller skola
Asocialt beteende, rastlöshet, dålig hygien,
bristande känsla för gemenskap och ökad benägenhet att hamna i konflikter. Lögner och
svikna löften kan höra till.
En del blir mer irriterade, aggressiva och till
och med våldsbenägna. Kriminalitet är heller
inte ovanligt tillsammans med ett utpräglat
missbruk.
Typiska fysiska tecken kan vara darrighet,
frossa eller svettningar.
De mer specifika tecknen skiljer sig åt
beroende på preparaten. Informationen som
ambulanspersonalen kan få på plats om vilken
drog det kan handla om är värdefull för personalen på sjukhuset.
Deltagarens ansvar vid drog
och läkemedels missbruk:
Att aktualisera om han/hon vill ha hjälp att komma
ur sitt drog- och/eller läkemedelsmissbruk.
Hälsoutförarens ansvar vid drog
och läkemedels missbruk:
Förmedla kontakt till läkare, socialtjänst, beroendeenhet med mera. Om deltagaren någon gång injicerat
droger eller på annat sätt utsatt sig för risk att smittas
skall han/hon erbjudas provtagning. Om deltagaren
har ett pågående missbruk - motivera till missbruksvård alternativt erbjuda fortsatta samtal/vårdkontakt.
Handlingsplan – Blodsmitta
http://insidan.nll.se/NLL/For-vardgivare-inom-halso--och-sjukvard/
Smittskydd/Handlingsplan-blodsmitta-huvudlop/
- ­34 -
Läkarens ansvar vid drog
och läkemedels missbruk:
Att erbjuda deltagaren adekvat information om
droger och dess påverkan på hälsan och eventuella
samband mellan symptombild och droger.
Erbjuda stöd till drogfrihet och provtagning.
Länkar:
CAN : http://www.can.se/sv/Drogfakta/
Kunskapsstöd – alkohol och andra droger
http://www.vgregion.se/sv/Ovriga-sidor/Alkohol-och-andra-droger--kunskapsstod/
DUDIT – testformulär http://www.slso.sll.se/upload/Administrationen/DUDIT%20version%202.pdf
Dudit – tolkning av resultat
http://www.viss.nu/Global/Blanketter/Tolkning_Dudit_Dudit-E.pdf
Dudit - manual
http://www.bd.komforb.se/downlod/18.29f12cf1201e
7b462180001724/DUDIT+manual+version+1+1.pdf
Referens:
Government offices of Sweden UNGASS. Country progress report
2010 Sweden
Webbpublicerad: http://www.socialstyrelsen.se/folkhalsa/hivaids/
Documents Uppdaterad 2010-03-29
UngKAB09 Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga.
Tikkanen R H, Abelsson J, Forsberg M. Göteborgs Universitet. Inst
för Socialt arbete
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/25017/2/gupea_2077_25017_2.pdf
- ­35 -
Vad är dopning?
Vad är dopning?
Med dopning menas missbruk av hormonpreparat
och andra läkemedel med avsikt att öka musklernas
styrka och volym. Doping används i betydelsen när
idrottsutövare förbättrar sin prestationsförmåga
med hjälp av de substanser eller metoder som är
förbjudna enligt den lista som World Anti-Doping
Agency (WADA) upprättat och som tillämpas av
Riksidrottsförbundet i Sverige. Till dopningsmedel
hör anabola androgena steroider (AAS), testosteron,
tillväxthormon och andra kemiska substanser som
ökar produktion eller frisättning av testosteron och
tillväxthormon. Dopningsmedlet AAS är en sammanfattning för syntetiska och kroppsliga manliga
könshormoner som både är anabola och androgena.
Den mest kända substansen är testosteron.
kulös kropp, i kombination med ett socialt tryck i
träningslokalen kan vara en inkörsport till att börja
experimentera med dopningsmedel. Det finns också
personer som styrketränar och som samtidigt har ett
blandmissbruk med narkotika, eller andra läkemedel.
Ofta handlar det om en slags självmedicinering då
man kan må psykiskt eller fysiskt dåligt efter att ha
slutat med AAS. Detta kan vara en inkörsport till
kontakt med annan kriminalitet.
I Dopingjourens samtal med personer som missbrukar AAS framkommer det att vägen in i missbruket
ofta har varit kantat av utanförskap, störda vuxenrelationer eller tidigare alkohol och/eller narkotikamissbruk.
Det finns många motiv för ett missbruk av AAS:
• Önskan om en snyggare kropp, utifrån våra
kulturella värderingar, ”vill vara stor”
• Önskan om ökad muskelmassa och styrka
• Önskan om snabbare återhämtning för att
kunna öka träningsfrekvensen, lika med bättre
träningsresultat
• Önskan om bättre tävlingsresultat (framförallt
bodybuildingtävlingar)
• Önskan om en snabbare rehabilitering efter
skada
• Längtan efter bekräftelse och respekt
• Grupptryck
• Lättillgänglighet
• Nyfikenhet
• ”Drogeffekter” Önskan om en bättre självkänsla/
självförtroende och välbefinnande
• Ökad sexlust, ”vill hela tiden”
Dopning som samhällsproblem
Missbruk av AAS räknas idag som ett samhällsproblem.
Vi lever i en tid där utseende och krav på skönhet
spelar en stor roll i många människors liv. Idag förekommer missbruket huvudsakligen utanför tävlingsidrotten, där missbruket sker främst av estetiska skäl.
Men också i syfte att öka aggressiviteten och ta bort
empati för att kunna skada andra människor.
Det är inte bara den person som missbrukar AAS ()
som kan drabbas negativt, utan även de i personens
närhet.Anhöriga beskriver ofta att deras liv påverkats
negativt när någon som står dem nära missbrukar
AAS på grund av att impulskontrolen och empatin
minskar. AAS säljs till största delen på internet. Det
finns mängder av webbplatser som säljer både AASpreparat och kosttillskott innehållande prohormoner
eller AAS. De olagliga webbplatserna, kopplade till
Sverige är många, då straffsatsen för försäljning av
AAS-preparat är lägre än för narkotika. Vinsterna
för säljarna är dock lika stora. Polisen har svårt att
komma åt den illegala försäljningen, då handel med
AAS är lagligt i många andra länder i världen exempelvis Karibien och Sydostasien.
Vem använder dopningsmedel och varför?
Missbruk av AAS är vanligast i åldrarna 18-35 år
och debuten sker ofta i 20- årsåldern. Andelen som
missbrukar är större bland de som tränar på gym.
Anabola androgena steroider (AAS) och andra dopningspreparat missbrukas av både ungdomar och
vuxna. Majoriteten som Dopingjouren kommer i
kontakt med är av manligt kön (99%).
En längtan efter en snyggare och/eller mer mus-
AAS ger en snabb viktökning. Musklerna ökar i volym
och man orkar träna hårdare än tidigare. Många upplever att självkänslan ökar i och med att man känner
sig starkare och större. Ökad sexlust och energi
kan ge en ytterligare träningsmotivation. AAS är en
snabb genväg till en större kropp men de positiva
effekterna kan vändas till att bli negativa. Risken att
få fysiska och psykiska biverkningar är stor. Ett stort
intag av syntetiskt könshormon ger alltid biverkningar
förr eller senare.
- ­36 -
Biffekter :
• Hjärt kärlbesvär
• Högt blodtryck
• Testikelförtvining och impotens
• Akne
•
•
•
Gynekomasti
Depressioner
Humörsvängningar
Vilka biverkningar man får beror på individuella arvsanlag, ålder, kön, dos och hur länge man tagit preparaten. Alla människor är olika och det som fungerar
för en person kan för någon annan ge mycket svåra
biverkningar. Man vet ännu inte hur bestående de psykiatriska och hormonella biverkningarna är efter ett
avslutat missbruk. Risken finns att normal hormonell
funktion inte återfås fullt ut efter avslutat missbruk.
Kvinnor och Anabola Androgena Steroider (AAS)
Ett AAS-missbruk för en kvinna kan snabbt ge permanenta skador som kan vara mycket svåra att komma
till rätta med. Missbruk av AAS är inte längre bara
ett manligt problem. I USA finns en tydlig trend med
kvinnliga kroppsbyggare som missbrukar AASoch
tävlar i bodybuilding. Dessa kvinnor går under benämningen ”det tredje könet”, ett uttryck som första
gången användes under OS 1984 om dopade kvinnliga
idrottare från östblocket. Hos flera av de kvinnor som
missbrukar AAS blir biverkningarna så allvarliga att
det kan liknas vid processen vid ett könsbyte, då det
sker en maskulinisering av kroppen, med exempelvis
skäggväxt, mörk röst och klitorisförstoring. Skadorna
kan komma redan efter ett par veckors missbruk. De
förändringar som kvinnor får av ett AAS-missbruk
kan bli bestående, trots att missbruket upphört. De
kvinnor som ringer till Dopingjouren hör ofta av sig
när förhållandet med en AAS-missbrukande man tagit
slut och de står redo att inleda en ny relation. De
lider av sina kroppsliga förändringar och vill ofta ha
hjälp med sjukvårdskontakter. Framför allt kan det
vara svårt att få tillbaka sin fertilitet.
5. Klötz F, Petersson A, Isacson D,Thiblin I.Violent crime and substance abuse: a medico-legal comparison between deceased users
of anabolic androgenic steroids and abusers of illicit drugs. Forensic
Sci Int. 2007 Nov 15;173(1):57-63. Epub 2007 Mar
6. Lundholm L, Käll K,Wallin S,Thiblin I. Use of anabolic androgenic
steroids in substance abusers arrested for crime.Department of
Surgical Sciences, Forensic Medicine, Uppsala University, Sweden.
Drug Alcohol Depend. 2010 Jun 3.
Källa: http://www.dopingjouren.se
Dopning och kosttillskott
Generellt gäller om kosttillskott:
• Kosttillskott räknas som livsmedel och det är
Livsmedelsverket som är ansvarig myndighet.
• Kontrollen och granskningen av kosttillskott
är mycket bristfällig i Sverige. Konsumtion sker
därför alltid på egen risk.
• Svenska som internationella studier (Malmö Stad
2010/2012, Livsmedelsverket 2011, HFL 2007,
IOK 2002) visar att det förekommer felmärkning,
kontaminering och otillåtna substanser i kosttillskott som marknadsförs som rena produkter.
• Kosttillskottsprodukter har orsakat positiva
doping- och narkotikatester.
• Kosttillskott har sällan någon särskild effekt för
en motionär. Det finns inga vetenskapliga belägg
för de flesta av påståenden gällande kosttillskott.
• En frisk människa behöver inga tillskott så länge
man äter en normal kost, särskilt inte en ung
människa. Däremot kan en överkonsumtion av
tillskott bli påfrestande och riskfylld för kroppen.
• Kosttillskott kan vara befogat på medicinska
grunder om man är sjuk, allergisk, är vegan eller
har en brist på något ämne i kroppen och är
ordinerad tillskottet av sin läkare.
Muskelökande och testosteronhöjande kosttillskott,
så kallade prestationshöjande testoboosters, kan
innehålla förbjudna och farliga substanser enligt Dopningslagen. Dopingjouren avråder från användande
av dessa och rekommenderar enbart produkter som
kan styrka sina reklampåståenden med vetenskaplig
bevisning och som kontrollerats och publicerats i
kvalificerade vetenskapliga tidskrifter.
1. Skarberg K, Nyberg F, Engstrom I. Multisubstance use as a
feature of addiction to anabolic-androgenic steroids.Eur Addict Res.
2009;15(2):99-106. Epub 2009 Feb 2.
2. Skårberg K, Nyberg F, Engström I.Is there an association between
the use of anabolic-androgenic steroids and criminality? Eur Addict
Res. 2010;16(4):213-9. Epub 2010 Aug 26.
3. Klötz F et al. Criminality among individuals testing positive for
the presence of anabolic androgenic steroids, Archives of General
Psychiatry, 63(11):1274-9, Nov. 2006.
4. Petersson A, Garle M, Holmgren P, Druid H, Krantz P,Thiblin
I.Toxicological findings and manner of death in autopsied users
of anabolic androgenic steroids. Drug Alcohol Depend. 2006 Feb
28;81(3):241-9. Epub 2005 Aug 30.Department of Forensic Medicine, Karolinska Institute, Sweden.
Enskilda studier, ofta utförda av företaget bakom
produkten, ger inte tillräcklig information. Var och
en ansvarar själv för vad han/hon äter. Detta gäller
också om en person blir positiv i dopingtest.
Källa: http://www.dopingjouren.se/
- ­37 -
Sexuell hälsa
Definitionerna av sexuell hälsa, sexuella rättigheter,
reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter utgår
från existerande internationella överenskom¬melser.
Sexuell hälsa handlar om livskvalitet och personliga
relationer, om rådgivning och hälsovård. Sexuella
rättigheter innefattar rätten för alla människor, att
bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt,
psykiskt och socialt välbefinnande kring det reproduktiva systemet och alla dess funktioner och inte
bara frånvaro av sjukdom. Reproduktiva rättigheter
omfattar den enskilda individens rätt att bestämma
antalet barn och hur tätt dessa ska komma.
Dessa rättigheter ska varje människa kunna hävda
utan risk för diskriminering, våld eller tvång.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/49/89/6cd21f93.pdf
samt varit utsatt för sexuella handlingar mot sin vilja.
I UngKab09 svarade 46 % att de någon gång utfört
sexuella handlingar mot sin vilja. Man kan i undersökning se att självkänslan är en betydelsefull faktor.
Att samtala om sexuellt risktagande och utsatthet är
viktigt. Det är då bra att ha i åtanke att hos personer
som blivit utsatt för övergrepp tidigare i livet kan
känslor och tankar ligga väl inkapslade så att han
eller hon inte vill eller kan förstå att det påverkar
sexuellt risktagande och sexuell utsatthet.
Om man varit utsatt för övergrepp är det oftast förknippat med skuld och skam som ger dålig självkänsla
och tankar som att jag är inte värd något bättre. Detta
är en utmaning att ta upp frågan på ett sådant sätt att
personer vågar prata om det och känner förtroende.
Sex är inte bara samlag
Ofta används samlag som en måttstock på sex och
sexuell hälsa. Sexuell njutning är olika för olika personer, vad man tycker om och med vem. Så länge man
gör något som känns bra för alla inblandade och inte
gör något mot någons vilja eller skadar någon. Det
är idag känt att det är stora skillnader mellan mäns
och kvinnors sexuella njutning i relation till samlag.
Av den anledningen bör man utgå mer från ett verklighetsnära synsätt som är mer livsbejakande, vilket
skulle innebära att sexualitet ses som något mycket
mer komplext än antalet samlag under en viss tid.
Perspektivet behöver därför vidgas till att inkludera
många olika sexualiteter som varierar mellan individer,
kön, sexuell identitet, etnisk bakgrund, klass, fysiska
förutsättningar, livsåskådning och åldrar. Därmed blir
det också logiskt att tänka sig att vad som definieras
som sex skiljer sig mellan olika människor, kulturer,
platser och tider.
(Hulter, 2004; Lewin et al., 1998a)
Tänk på att vid samtal om sexuell hälsa att använda
ordet partner så personer förstår att vi inte förutsätter att alla lever i ett heterosexuellt förhållande
och även om man är gift så kan vi inte förutsätta att
man inte har andra partners, både män och kvinnor.
Det är viktigt att tänka på att man ger tid om personer
börjar berätta. Man skall också ge tid för uppföljning,
samt diskutera med personen vilken hjälp han/hon vill
ha och vara behjälplig med detta. Lämnas personen
utan att man tagit upp frågan om hur hjälpen ska se
ut blir personen återigen sviken.
Även om en person antyder att han/hon varit utsatt
för övergrepp är personen inte alltid mogen att
prata om det vid hälsosamtalet. Det är viktigt att
vara lyhörd och att förmedla till personen var han/
hon kan vända sig när de känner sig redo att samtala
om det som varit svårt.
Sexuellt överförbara sjukdomar
Samtala också om sexuellt överförbara sjukdomar
och då även HIV. I studien UngKAB 09 framkom det
att nästan samtliga svarade att de upplever hiv som
något väldigt allvarligt men att risken att drabbas
av hiv bedömde de flesta som väldigt liten. Även
till personer som lever i ett förhållande och som
vi bedömer inte har ett riskbeteende är det ändå
viktigt att samtala om sexuellt överförbara sjukdomar. Kunskapen om hur och vem som kan smittas
är ofta otillräcklig.
Sexuellt risktagande
Ett sexuellt risktagande är nära förknippat med andra
typer av risktagande och med social utsatthet. Det
kan vara att man har större erfarenhet av alkohol och droger än andra, har fler sexpartners, tidig
sexdebut, erfarenhet av att ge och få sexuella tjänster,
- ­38 -
Det är viktigt att vi inom sjukvården inte tänker
att hiv bara drabbar vissa grupper i samhället. Det
enda sättet att skydda sig från sexuellt överförbara
sjukdomar är att använda kondom och det är viktigt
att samtala om fördelar med att använda kondom!
Hälsoutförarens ansvar vid sexuell ohälsa:
Fånga deltagarens eventuella oro/funderingar kring sin
sexuella hälsa och sexualitet och hänvisa till lämplig
vårdgivare, barnmorska, läkare, kurator m fl
Erbjuda provtagning om deltagaren haft oskyddat sex
och det finns risk för sexuellt överförbar infektion
Läkarens ansvar vid sexuell ohälsa:
Erbjuda hjälp och stöd, utredning samt vid behov
remittera till annan vårdgivare
Länkar
Hivportalen – om hiv/STI prevention och sexuell hälsa
http://www.hivportalen.se/Sidor/default.aspx
UngKAB09 Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga.
Tikkanen R H, Abelsson J, Forsberg M. Göteborgs Universitet.
Inst för Socialt arbete
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/25017/2/gupea_2077_25017_2.pdf
Hivprevention och sexuell hälsa.
Smittskyddsinstitutet
http://www.smittskyddsinstitutet.se/amnesomraden/hivsti-prevention/
Hot och våld
Hälso- och sjukvården har en nyckelroll när det gäller att upptäcka och identifiera våldsutsatta i nära
relation. Hälso- och sjukvården har också ett ansvar
att stödja och hjälpa de barn, kvinnor och män som
lever med våld i nära relationer. De prioriterade
grupperna 2011-2014 är:
•
•
•
•
mäns våld mot kvinnor och barn
hedersrelaterat våld och förtryck
våld i samkönade relationer
prostitution och människohandel för sexuella
ändamål
Samhällsfenomen såsom människohandel och hedersrelaterat förtryckt och våld är en realitet i Sverige idag. Inom våld i nära relation är det viktigt
att uppmärksamma särskilt utsatta grupper: äldre,
fysiskt och psykiskt funktionsnedsättning, missbrukare,
personer inom samkönade relationer, kvinnor med
utländsk bakgrund, etniska minoriteter, prostitution
och människohandel samt barn och ungdomars utsatthet för våld.
Hälsoutförarens ansvar vid hot och våld:
Många våldsutsatta orkar inte och vågar inte söka
hjälp när de blir misshandlade. Många vet inte heller
vart de kan vända sig eller vilken hjälp som de kan
få.Våld i nära relation omfattar alla former av fysiskt,
psykiskt och sexuellt våld.Även ekonomiskt/materiellt
våld, hot och trakasserier innefattas i definitionen våld
i nära relation. För hälso- och sjukvårdspersonal är
det viktigt att veta att våld i nära relationer är ett
folkhälsoproblem. Våld i nära relationer är en av de
vanligaste skadeorsakerna bland kvinnor. Vården är
ofta den första instans som våldsutsatta personer
söker sig till.Våldet är ofta en bakomliggande orsak
till andra ospecifika symptom.
Om deltagaren uppger att hon/han blivit utsatt för
hot och/eller våld och vill ha någon
att prata med – hänvisa till
•
•
•
•
•
beteendevetare/kurator, barnmorska på hälsocentralen
Freda-mottagningen, Luleå
Relationscenter, Piteå
Kvinnofridssamordnarna i kommunerna
Övrigt – se vårdprogram ”Våld i nära relation”
Läkarens ansvar vid hot och våld:
Att fråga om våldutsatthet och ge deltagaren adekvat
information om råd och stöd som finns att få. Att
dokumentera enligt vårdprogram och rutiner.
Barn som lever med våld far illa och löper ökad risk
för framtida ohälsa. Partnervåld och mäns våld mot
kvinnor, är ett sammansatt, mångfacetterat problem.
Det omfattar såväl rättsliga som sociala och hälsooch sjukvårdsaspekter. Sverige är ett mångkulturellt
land och därför är det viktigt att också uppmärksamma kulturella olikheter såsom olika religioners makt
och styrning över flickor, pojkar, kvinnor och män.
- ­39 -
http://insidan.nll.se/valdsutsatt
http://www.våldmotnära.se/
http://www.nck.uu.se/
Cay Hedberg, informationsenheten
Grafik omslag:
NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING
Telefon 0920-28 40 00 - Robertsviksgatan 7 - 971 89 Luleå
www.nll.se