2. Definition av målgruppen för en inventering 2.1 Kriterier för att en person ska ingå i målgruppen Socialstyrelsen utgår från den definition av psykiskt funktionshinder som Nationell psykiatrisamordning tagit fram och som hänvisar till konsekvenserna av psykisk sjukdom i form av väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden. Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt funktionshinder. Rapport 2006:5 från Nationell psykiatrisamordning. En person har ett psykiskt funktionshinder om hon eller han har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden, och om dessa begränsningar har funnits, eller kan antas komma att bestå, under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning. (SOU 2006:100 s. 325) I oktober 2007 beslutade Terminologrådet vid Socialstyrelsen att förändra definitionen av termen funktionsnedsättning, stryka begreppet handikapp som termpost samt införa termen funktionshinder som egen termpost. Detta har medfört att Socialstyrelsen har anpassat Nationell psykiatrisamordnings definition till dessa förändringar. Den förändrade lydelsen innebär dock inte en utvidgning eller inskränkning av den kategori personer som Psykiatrisamordnaren avsåg att beskriva. Den målgrupp som Nationell psykiatrisamordning definierat består av personer med psykisk funktionsnedsättning som upplever väsentliga svårigheter att utföra aktiviteter på viktiga livsområden. Dessa svårigheter kan bestå av funktionshinder, det vill säga begränsningar som uppstår i relation mellan en person med en funktionsnedsättning och brister i omgivningen, eller vara direkt effekt av funktionsnedsättningen. De kriterier som bestämmer vilka som tillhör målgruppen utgår från de kriterier som Nationell psykiatrisamordning angivit i sin rapport ”Vad är psykiskt funktionshinder?”. • Åldersgräns 18 år och äldre • Viktiga livsområden Exempel på viktiga livsområden är de som handlar om en persons basala liv i samhället: boende, studier, arbete, sysselsättning, social gemenskap, relationer och fritid. • Varaktighet 1 En person som haft en påtaglig aktivitetsbegränsning under minst ett år eller som kan bedömas få en förutsedd begränsning under en avsevärd, minst årslång period. • Väsentlig svårighet En svårighet är väsentlig i kraft av att den försvårar ett självständigt liv • Konsekvens av psykisk störning/sjukom Alla tillstånd som diagnosticerats eller som kan ha diagnosticerats som psykisk störning/sjukdom ingår Vilka psykiska tillstånd ingår i de psykiska störningar/sjukdomar som enligt definitionen kan ge konsekvensen psykisk funktionsnedsättning? Principen är att alla tillstånd som diagnosticerats (eller som kunde ha diagnostiserats) som psykiska sjukdomar eller störningar ingår som möjliga att ge konsekvensen psykisk funktionsnedsättning. Erfarenhetsmässigt kommer gruppen att domineras av personer med psykossjukdom, personlighetsstörning eller allvarligare affektivt syndrom. Även högfungerande personer (utan utvecklingsstörning) med ett neuropsykiatriskt tillstånd ingår. Samsjuklighet mellan missbruk/beroende och annan psykisk störning/sjukdom ingår, s.k. ”dubbeldiagnos”. Långvariga och genomgripande psykiska stresstillstånd, som vid diagnosen PTSD (post-traumatiskt stress-syndrom) och ”utmattningsdepression” ingår även i den grupp störningar som kan ge konsekvensen psykiskt funktionshinder. Vilka psykiska tillstånd ingår inte i de psykiska störningar/sjukdomar som enligt definitionen kan ge konsekvensen psykisk funktionsnedsättning? • Missbruk/beroende av alkohol eller andra droger utan psykiatrisk samsjuklighet • Psykisk utvecklingsstörning utan samtidig annan psykisk störning/sjukdom • Psykiatriska tillstånd som per sin diagnostiska definition är av kortvarig och övergående natur, exempelvis diagnosen Akut stressyndrom eller Anpassningsstörning • Demenssjukdomarna, exempelvis Alzheimers sjukdom utan annan samtidig psykisk störning/sjukdom 2 2.2 Fallbeskrivningar för inventering Följande korta fallbeskrivningar syftar till att exemplifiera tillämpningen av begreppet psykisk funktionsnedsättning. Personerna i exemplen har inga direkta motsvarigheter i verkligheten. Fallen är fingerade. Kalle, 42 år Kalle lever ensam i en hyresrätt, och han har inga problem med att klara av sitt boende. Han har vårdats inneliggande i psykiatrin under diagnosen schizofreni vid ett tiotal tillfällen, och är ordinerad att ta psykosmedicin kontinuerligt. Kalle är förtidspensionär sedan snart 20 år tillbaka. Han skulle vilja ha bättre ekonomi – mer pengar att röra sig med, och inser att ett arbete skulle kunna medföra detta. De försök han gjort att jobba på öppna marknaden har inte fungerat, bland annat eftersom Kalle vissa mornar har väldigt svårt att komma upp ur sängen. Han har också svårt att förstå muntliga instruktioner, och man har sagt att det inte finns tillgång till så konstant handledning som skulle behövas för att han skulle fungera på jobben. Sedan ett halvår har Kalle börjat besöka en närbelägen dagverksamhet som drivs av en brukarorganisation med ekonomiskt stöd från kommunen. Kalle är en person med psykisk funktionsnedsättning. Hans delaktighetsinskränkning – på ett viktigt livsområde – är kopplad till väsentliga aktivitetsbegränsningar vilka är en konsekvens av hans psykiska sjukdom. Förmodligen bidrar även det faktum att han redan som dryg 20-åring blivit beviljad en passiv ekonomisk förmån till att arbetsmarknaden blivit otillgänglig för honom. Kalle inventeras både av sin kontaktperson inom det psykiatriska psykosteamet och från dagverksamheten där han regelbundet brukar vistas. Anna, 18 år Anna bor tillsammans med sin pappa i ett radhus. Hon träffar sin mamma (som bor i en annan stad) sporadiskt. Anna går i gymnasieskolan, i en specialklass för elever med företrädesvis Aspergers syndrom. Hon är framgångsrik i skolarbetet, och tros komma att lämna gymnasiet med höga betyg. Anna har en kompis, som går i samma klass. De träffas efter skolan nästan varje dag hemma hos Anna. Deras samvaro består ofta i att de sitter i varsin stol och läser sina läxor. Ibland lyssnar de på musik, men oftast inte till samma låt (de har var sin mp3-spelare med hörlurar). I övrigt saknar Anna kompisar och längtar efter ett större umgänge, inte minst efter att bli ihop med en kille. Hennes försök att träffa jämnåriga i ”vanliga” miljöer har hittills inte varit framgångsrika. Anna ses i dessa situationer nog som väldigt udda och självupptagen, blir gärna lite långrandig och tjatig och har svårt anpassa sig till det som andra sysslar med eller är intresserade av. Anna skulle också gärna vilja flytta hemifrån, för det är ofta konflikter mellan far och dotter. Annas pappa tror inte att Anna skulle klara av att bo på egen hand. Han påpekar att Anna inte förmår att sovra bland information – för henne är reklambladet lika viktigt som elräkningen, och när någonting utanför rutinen inträffar (t.ex. att sotaren kommer) blir hon väldigt störd. Det är ännu oklart vad Anna ska göra och var hon ska bo när hon går ur gymnasiet om ett år. Hon oroar sig ganska mycket för framtiden, en oro som delas av föräldrarna. Anna är en person som har psykisk funktionsnedsättning. Hon har väsentliga svårigheter på livsområdet sociala relationer, och dessa svårigheter är en konsekvens av hennes psykiska störning. Det kan förväntas att hennes problem blir bestående under 3 flera år framåt, och hon skulle behöva professionell hjälp med att planera sin framtid. Anna inventeras av sin kontakt inom ”råd & stöd-teamet” inom landstingets verksamhet för stöd och habilitering. Alf, 32 år Alf lever i ett särboförhållande med en jämnårig man. Alf studerade efter gymnasiet under några år på universitetet, hade inriktning mot att bli språklärare men slutförde inte någon examen. Under studietiden, och därefter periodvis på heltid, har Alf arbetat som taxiförare. Han har nyligen beviljats hel sjukersättning. Taxijobbet är inte tillgängligt eftersom Alfs körkort drogs in i samband med att han fälldes för rattonykterhet. Alf har vid fyra tillfällen varit inlagd på psykiatrin, de tre första tillfällena enligt LPT. Vid det senaste vårdtillfället, som inträffade för ett halvår sedan, gick han med på frivillig vård. Alf medicinerar sedan fem år regelbundet med stabiliseringsmedicin mot sin bipolära affektiva sjukdom, vilket tycks ha medfört att hans skov av mani kommer något mer sällan och inte blossar upp lika snabbt och oförväntat. Alfs depressiva perioder har med åren blivit längre och inte lika tydligt avgränsbara från hans normaltillstånd. Alf tycker sig inte ha något mer på arbetsmarknaden att hämta – han skäms förfärligt över att ha kört rattfull. Han tror att många människor i stan vet om vad han har gjort och att ”alla” vet att han har legat på psyket. Han tror att folk tittar snett på honom för att han är homosexuell. Han lever sedan något år ett mycket begränsat liv, med få vänner och få saker att göra. Alf är en person som har psykisk funktionsnedsättning. I konkret mening kan Alf sedan flera år inte leva ett aktivt liv ute i samhället (men har troligen goda möjligheter att kunna göra det, vilket bör kunna underlättas av adekvata stöd- och rehabiliteringsinsatser). Alf inventeras av personal vid den psykiatriska vårdavdelning där han brukar bli inlagd. Jenny, 72 år Jenny är ensamstående, vilket hon varit nästan hela livet. En kort tid i ungdomen var hon förlovad, men förhållandet bröts i och med att hon blev intagen på mentalsjukhus år 1955. Hon vårdades under diagnoserna schizofreni och lätt utvecklingsstörning. I sjukhuslika miljöer (med undantag av en kortare tid i familjevård, och några perioder på sjukhem) kom hon med korta avbrott att vistas i nära 40 år. Hon skrevs ut som medicinskt färdigbehandlad i psykiatrisk heldygnsvård 1995, och fick ett särskilt boende i kommunal regi, alldeles i närheten av det f.d. mentalsjukhuset där hon hade bott de senaste 10 åren. Jennys person och uppträdande är präglade av den långa vårdtiden. Hon säger sig vara nöjd med sitt nuvarande boende, tycker om att ha en egen dörr att stänga om sig, men kan sakna tillgången till arbetsterapin som fanns på sjukhuset, eftersom hon fann glädje och kände sig nyttig när hon fick väva mattor och dukar. Hon saknar inte gemenskapen från vårdavdelningen – dessutom bor några av hennes gamla medpatienter i samma hus, så om hon skulle vilja vore det lätt att träffas. Jenny sätter värde på att några ur personalen följde med till det nya stället – det innebar en viss trygghet, även om hon kan tycka att personalen är lite väl sträng med henne när de håller på husets regler (bland annat ingen rökning i den gemensamma delen av gruppbostaden, att kylskåpet låses efter klockan 17.00 och att man inte får ha besök på rummet nattetid). Jenny begränsas även av dålig ekonomi, hon tycker att hon blev fattigare när hon fick flytta ut från sjukhuset. Hon har en god man som hjälper till med räkningarna och fördelar fickpeng till henne varje vecka. 4 Jenny är en person med psykisk funktionsnedsättning. Hennes dagliga liv bär fortsatt en institutionsprägel med stark delaktighetsinskränkning. Jenny inventeras av den handläggare på socialtjänsten som har ansvar för att följa upp hennes behov av stöd i boendet. Mustafa, 54 år Mustafa är en kurdisk flykting som beviljats politisk asyl i Sverige. Han kom till Sverige för fyra år sedan. I iranska Kurdistan arbetade Mustafa bland annat som byggnadsarbetare. Han har gått i skola endast tre år och förmodas ha begränsade läs- och skrivfärdigheter på sitt eget språk. Mustafa bor i en hyreslägenhet anvisad av flyktingmottagningen i en mindre mellansvensk kommun. Det finns några fler kurder i kommunen, men Mustafa har endast sporadisk kontakt med dem. Han berättar inte gärna om sin bakgrund och om sina upplevelser, men asylskälen talar för att han kan ha varit utsatt för en längre fängelsevistelse eventuellt med inslag av tortyr. Mustafa har aldrig haft något arbete i Sverige, och han har inte lärt sig svenska så bra att han skulle kunna fungera på särskilt många arbetsplatser. Han har gått SFI (svenska för invandrare) under flera år med måttliga resultat. Mustafa försörjer sig på socialbidrag. Han mår inte bra, tycker socialsekreteraren, som remitterat Mustafa till psykiatrin för bedömning. Mustafa var mycket misstänksam mot den psykolog han fick träffa, och kontakten avslutades efter ett par besök. Den psykiatriska bedömningen blev osäker – man funderade på om patienten kunde lida av ”PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) med paranoida inslag”. Mustafa verkar ha något större förtroende för primärvården. Han går ofta till vårdcentralen och söker för sina besvär med värk i hela kroppen och för sin dåliga sömn. För husläkaren har Mustafa berättat att han är väldigt rädd för ”repressalier” av olika slag. Han sover alltid med lamporna tända i lägenheten och törs aldrig vistas utomhus när det är mörkt. Mustafa är en person med psykisk funktionsnedsättning. Det är inte utrett vilken psykisk störning han lider av, men tillräckligt mycket talar för att psykisk sjukdom bidrar till hans starkt inskränkta dagliga liv. Möjligen bidrar någon form av kognitiv begränsning, vilket heller inte är utrett. Problemen har funnits under flera års tid, och inget talar för att han är på väg att komma över dem. Mustafa har även konsekvenser av bristen på språkkunskaper och mer generellt – invandrarskapets utsatthet. Han har påtagliga behov av hjälp från flera myndigheter och vårdgivare. Mustafa inventeras av sin distriktsläkare. Alma, 67 år Alma har fram till 55-årsåldern arbetat inom hemtjänsten. Hon fick sedan förtidspension på grund av värk i axlarna och högt blodtryck. Hon har varit gift två gånger, har inga biologiska barn, men väl tre vuxna bonusbarn från det andra äktenskapet. Alma skilde sig från första maken 1970 och gifte om sig 1978. Det äktenskapet varade endast i fyra år innan det slutade med skilsmässa. Hon bor nu ensam i en hyresrätt och har hemtjänst två timmar per dag varje vardag. Under hela sitt vuxna liv har Alma mer eller mindre dragits med ångest och nedstämdhet – vid något tillfälle fick hon diagnoserna dystymi och småkärlssjuka. Hon är nyligen utredd vid geriatrisk klinik utan att man fann tecken till demens. Alma medicinerar mot högt blodtryck, kärlkramp, höga blodfetter, åldersdiabetes och mot ångest. Hennes liv är idag i hög grad präglat av hennes ångestbesvär och initiativsvårigheter. Alma ser få ljuspunkter i tillvaron, och träffar i princip endast hemtjänstpersonalen samt f.d. makens barn (några gånger per år). Det hon skulle önska är att få komma in på någon form av äldreboen5 de, eftersom hon har svårt att orka med att sköta sin bostad och sig själv. Alma har dock hittills inte bedömts ha behov som motsvarar särskilt boende. Alma är en person som har psykisk funktionsnedsättning. Hennes aktiviteter på väsentliga livsområden är starkt begränsade. Detta har varat under flera år, och mycket talar för att tillståndet ska bli bestående under längre tid. Hennes delaktighetsinskränkning är en konsekvens av den psykiska störningen i kombination med ökad sårbarhet i form av metabolt syndrom/småkärlssjuka. Alma inventeras av handläggaren inom socialtjänsten. Peder, 24 år De senaste sju åren i Peders liv har periodvis varit stökiga – han har gått in och ut ur relationer till ett flertal tjejer, och när det varit dags att bryta upp har detta medfört mycket dramatik för Peder: han har betett sig självdestruktivt och även gjort självmordsförsök som hade kunnat sluta illa. Även utbildningen och yrkeslivet är stökigt – just nu går Peder en Lernia-utbildning till bilelektriker, men han har hög frånvaro och tycker själv att yrket inte verkar vara något för honom. Han hoppade på kursen eftersom han kände sig tvungen att nappa på något av de förslag som arbetsförmedlingen gav honom. Peder har haft kortare jobb som försäljare, jobbat på dagis och varit musiklärarvikarie. Musiken är hans stora intresse och drömmen har funnits där att en dag slå igenom som rocksångare. Oftast tvivlar dock Peder på sin egen förmåga, och han har svårt att hålla fast vid sina mål och planer under någon längre tid. Peder använder alkohol dagligen, och ibland i stora mängder. Det händer att han röker hasch. Han bor kvar hemma, hans föräldrar har inrett villans garage till ett rum åt honom med egen ingång ett rum som också är en välutrustad musikstudio. Peder är en emotionell person som lätt blir starkt engagerad och då har förmågan att kunna engagera andra. Men han bringas lätt ur balans (även smärre motgångar och oklarheter stjälper honom) och han kan då reagera mycket kraftigt och svårförståeligt för folk i hans omgivning. De i praktiken enda varaktiga relationer som Peder har tillgång till finns inom den närmaste familjen. Peder har (i början tillsammans med föräldrarna) sökt hjälp hos skolhälsovården, hos barn- och ungdomspsykiatrin, på ungdomsmottagning och även hos privata psykoterapeuter. I samband med självmordsförsöken har han varit inlagd på vuxenpsykiatrisk klinik under några dagar. Utskrivningsdiagnos vid det senaste vårdtillfället var emotionellt instabil personlighetsstörning. Hittills har inte Peder stannat kvar mer än under några månader i behandlingskontakterna. Peder har för närvarande kontakt med kommunens missbruksgrupp, och det är därifrån som han inventeras. Peder är en person med psykisk funktionsnedsättning. Hans aktiviteter på viktiga livsområden är sedda över tid inskränkta – även om han i perioder kan fungera bra. 6