Omslag med bakgrundsf.rg - Studera med funktionshinder

För en öppen högskola
Om förutsättningar för studenter med psykiska
och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Ann Holmlid
Rapport
Stockholms universitet
Mars 2002
För en öppen högskola
Om förutsättningar för studenter med psykiska
och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Ann Holmlid
Rapport
Stockholms universitet
Mars 2002
Denna rapport är framtagen av:
Ann Holmlid
Tegel kommunikation
mars 2002
Ytterligare information lämnas av:
Ann Holmlid
Tegel kommunikation
tel: 013 – 39 71 40
Stockholms universitet
Studentbyrån
Monica Svalfors
tel: 08 - 16 21 70
Tryck: Pitney Bowes Management Services, PrintCenter 2002
”Mamma var deprimerad. Pappa stängde in sig och lyssnade på musik. I
skolan var jag tyst, blyg och rädd och vågade inte säga någonting. Värstingarna tog skolan hand om. Men flickan som balanserade på gatstenen eller
klättrade upp och satte sig i trädet på rasterna var det ingen som såg.
Första gången jag funderade på att ta livet av mig var jag 10 år. När jag verkligen försökte var jag 17. Men tåget hade redan gått och jag överlevde. Sov
inte på tre dygn. Kunde knappt äta. Hamnade på psyket. Sedan började medicineringen. Neuroleptika. Jag kunde inte röra mig. Inte fixera blicken.
För mig var psykosen nödvändig. Före den kunde jag inte tänka en elak tanke
om någon. Allt vändes inåt. På folkhögskolan började jag läsa böcker om
psykiatri och psykologi. Då förstod jag att allt inte var mitt fel. Jag började ta
makten över mitt liv och det första jag gjorde var att sluta med medicinen. På
folkhögskolan träffade jag människor som ville tillbringa tid med mig. Riktiga kompisar. Jag skaffade mig gymnasiekompetens och drömde om universitetet. Så småningom tog jag mig dit. Jag var förvånad över att de överhuvudtaget släppte in mig i en föreläsningssal.
Idag är jag 29 år och forskar och får stipendier. Håller föredrag på engelska.
Får uppskattande brev. De gånger jag har varit inlagd har jag fått stöd av familjen. Särskilt av min storebror.
En gång kom han med smultron på ett strå. Han gav mig friheten.”
Rapport från Sveriges inre, s 56. (Psykekampanjen)
Innehållsförteckning
Sammanfattning
Arbetsgruppens förslag
7
8
Bakgrund
Arbetsgruppens sammansättning
9
10
Uppdraget
11
Utredningens genomförande
11
Definition av begreppet funktionshinder
Förslag – definition av begreppet funktionshinder
13
13
Diskussion
13
Definition av målgrupper
15
Att komma in på högskolan
Att komma in första gången
17
17
Att ”komma in” en andra gång
18
Intyg
19
Att studera vid högskolan
Stöd från högskolan
21
22
Assistans
25
”Det dolda stödet”
30
Exempel på riktade insatser
Studentprojektet i Uppsala
31
31
Studentprojektet vid Lunds universitet
31
Internationella utblickar
33
Kan vi förbättra högskolans stöd?
Organisation, resurser och kompetens
37
37
Förslag – stödformer
40
5
Bättre stöd genom utökad samverkan kring studenten
43
Finansiering av högskolestudier
Studiemedelssystemet
47
47
Förtidspension och sjukbidrag
49
Handikappersättning
49
Den optimala modellen för ekonomiskt stöd
49
Offentlighet och sekretess
Sekretesslagen
53
53
Personuppgiftslagen
54
Exempel från Lunds universitet
54
Ett alternativt förfaringssätt
55
Behov av översyn
55
Slutord
57
Referenser, litteratur och länkar
Referenser
59
59
Litteratur och länkar
60
Bilaga 1 Beslut om studien
Bilaga 2 Enkätresultat
Bilaga 3 Skrivelse från RSMH
Bilaga 4 Exempel på intyg från behandlande läkare
Bilaga 5 Exempel på överenskommelse
6
Sammanfattning
I denna rapport diskuteras förutsättningar för personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inom högskolan. Rapporten är resultatet av en
övergripande studie som genomförts av en arbetsgrupp med representanter från
högskolan och Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH. Arbetsgruppen
tillsattes av Stockholms universitet på förslag från samordnare för studenter med
funktionshinder vid universitet och högskolor och är även genomförd ur ett samordnarperspektiv. En fristående utredare har bistått arbetsgruppen. Rapporten har
särskilt fokus på olika frågeställningar kring utvecklingen av högskolans pedagogiska stöd till studenterna ifråga.
I kapitlet "Bakgrund" beskrivs bakgrunden till att rapporten har tagits fram och
hur arbetet utförts. I följande kapitel "Definition av begreppet funktionshinder"
lämnas ett förslag på ny definition av begreppet för högskolans praxis. Därefter är
rapporten huvudsakligen strukturerad efter studentens väg genom högskolan. I kapitlet "Att komma in på högskolan" redogörs för hur studenter kan söka till högskolan med särskilda skäl och få individuell prövning, och hur man från högskolans sida kan underlätta en återgång till studier för studenter som avbrutit sina
högskolestudier för en längre period p g a psykisk sjukdom/ohälsa. Slutligen förs
här ett resonemang om intyg i samband med ansökan till högskolan och när studenten ansöker om särskilt pedagogiskt stöd.
Kapitlet "Att studera vid högskolan" inleds med ett kort resonemang om det utbildningspolitiska läget. Därefter följer en redogörelse för olika former av stöd för
dessa studenter i samband med studier vid högskolan. I det följande kapitlet har ett
antal exempel på riktade insatser och projekt lyfts fram; studentprojekten i Lund
och Uppsala, ett mentor-projekt vid University of Southampton, Storbritannien, en
programverksamhet som benämns ”Supported Education” i staten Massachusetts,
USA, samt ett exempel från Islands universitet i Reykjavik om skriftliga överenskommelser kring individuella studieplaner och särskilt stöd.
Under rubriken "Kan vi förbättra högskolans stöd?" förs en diskussion kring organisatoriska, ekonomiska och kompetensfrågor. Därefter listas och diskuteras olika
förslag på särskilt pedagogiskt stöd vid högskolestudier. Kapitlet avlutas med ett
avsnitt som diskuterar behovet av utökad samverkan kring studenten.
Studenternas ekonomiska situation under studietiden diskuteras under rubriken
"Finansiering av högskolestudier". Här lämnar arbetsgruppen förslag på hur den
ekonomiska situationen kan förbättras för de studenter som återupptar sina studier
efter uppehåll p g a psykisk sjukdom. I det avslutande kapitlet behandlas offentlighet och sekretess i administrationen kring dessa studenter.
7
Arbetsgruppens förslag
Arbetsgruppen lämnar följande förslag:
- Att följande definition av begreppet funktionshinder används för högskolans
praxis: ”Med begreppet funktionshinder avses en varaktig funktionsnedsättning.
Detta inbegriper även dokumenterade specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, kvarstående s.k. barnneuropsykiatriska funktionshinder samt dokumenterade psykiska besvär.”
- Att personalen vid studenthälsorna ber studenter som sjukskriver sig eller gör
studieuppehåll p.g.a. psykisk ohälsa om tillstånd att underrätta samordnaren för
studenter med funktionshinder. På så sätt har samordnaren möjlighet att själv
hålla kontakt med studenten eller hålla kontakt via studenthälsan för att underlätta en eventuell återgång till studierna.
- Att de regionala nätverk som finns nyttjas för att samverka kring högskolans
stöd till dessa studenter. En möjlighet att samverka konkret kring kompetens och
resurser är att mindre högskolor köper konsulttjänster av ett universitet eller en
större högskola i regionen där man anställer en särskild person för att utveckla
stödverksamhet för studenter med psykiska besvär och neuropsykiatriska funktionshinder.
- Att de nationella medel som fördelas till universitet och högskolor genom Stockholms universitet höjs så att de högskolor som får förhöjda kostnader för studenter med psykiska besvär och neuropsykiatriska funktionshinder kan ersättas.
- Att någon högskola inleder en försöksverksamhet där studenter/doktorander som
arbetar som mentorer för studenter med funktionshinder får akademiska poäng
för det arbete de utför.
- Att den modell som bygger på att särskilda rehabiliteringsplaner tas fram för
arbetstagare som är i behov av extra stöd för att återställa arbetsförmågan eller
stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden också tillämpas för studenter
med psykiska funktionsnedsättningar.
- Att regler kring sekretess i samband med ansökan till högskolan med särskilda
skäl redovisas i utbildningskataloger och ansökningsmaterial så att detta blir
tydligt för den ansökande.
- Att sekretesskyddet för studenter vid universitet och högskolor ses över i särskild
ordning.
8
Bakgrund
I Högskoleverkets rapport "Högskolestudier och funktionshinder" (2000:4 R),
som lades fram i januari 2000, framkom kritik rörande högskolans definition av
begreppet funktionshinder. Utredarna konstaterade i rapporten att flertalet högskolor i sina riktlinjer för särskilt stöd till funktionshindrade studenter använde
den definition som rekommenderades av Svenska Akademiska Rektorskonferensen 1993, d.v.s. "Med funktionshinder avses en permanent eller långvarig somatisk funktionsnedsättning. Även dokumenterade läs- och skrivsvårigheter/dyslexi
jämställs med funktionshinder". Studenter med psykiska funktionsnedsättningar
inkluderades ej i denna definition. I budgetpropositionen för 2001 tog regeringen
fasta på Högskoleverkets kritik, och uppmanade högskolan att se över sina definitioner av begreppen funktionshinder och handikapp så att de stämmer överens
med intentionerna i "FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet". (FN:s generalförsamling 1993)
I april 2001 framförde samordnare för studenter med funktionshinder vid universitet och högskolor önskemål (i det följande benämns denna funktion 'handikappsamordnare') om att Stockholms universitet skulle ta initiativ till att genomföra en
övergripande studie om förutsättningarna för studenter med psykiska funktionsnedsättningar.1 I studien skulle frågeställningar kring pedagogiskt stöd till studenter med psykiska funktionsnedsättningar belysas. I juni 2001 beslutade Stockholms universitet att ta initiativ till en sådan övergripande studie. Beslutet biläggs
denna rapport, se bilaga 1. En arbetsgrupp tillsattes för att genomföra studien.
Studien är således initierad på förslag av handikappsamordnare vid universitet och
högskolor. Studien är också genomförd ur ett samordnarperspektiv. Handikappsamordnarna ansvarar för att studenter med funktionsnedsättning får ta del av de
kompensatoriska pedagogiska stödåtgärder som högskolan erbjuder. Därutöver är
annan personal vid högskolorna delaktiga i arbetet med att erbjuda studenter stöd i
olika situationer. Lärare, personal vid studenthälsan och studievägledare är exem1 Stockholms universitet har genom regleringsbreven sedan 1993 givits det särskilda åtagandet att årligen
samla in uppgifter om de akademiska lärosätenas kostnader för särskilt pedagogiskt stöd till studenter med
funktionshinder, sammanställa uppgifter om antalet studenter med funktionshinder vid lärosätena med fördelning per lärosäte och funktionshinder, samt att i mån av behov fördela ett extra nationellt anslag för att täcka
merkostnaderna för detta stöd vid de lärosäten där de egna avsatta medlen om 0,15 procent av resp. grundutbildningsanslag inte täckt kostnaderna. Universitetet skall även i sin årsredovisning redovisa vilka åtgärder
som sammantaget vidtagits vid lärosätena för att förbättra situationen för studenter med funktionshinder samt
kostnaderna för de pedagogiska stödåtgärderna. För att genomföra detta, finns det vid universitetet en "handläggare av nationellt stöd till studenter med funktionshinder", ett nationellt nätverk med de handläggare som
är samordnare för studenter med funktionshinder vid resp. lärosäte, samt en nationell referensgrupp med samordnare för studenter med funktionshinder. Stockholms universitet organiserar årligen en nationell samordnarkonferens för och med det nationella nätverket, och det var vid denna konferens i april 2001 som förslaget
om en övergripande studie framfördes till Stockholms universitet.
9
pel på personer som alla studenter kan vända sig till för olika former av rådgivning och stöd i vid bemärkelse.
Under 2000 och 2001 kom flera propositioner och rapporter som behandlar studievillkoren inom den svenska högskolan. Propositionen ”Den öppna högskolan”
(SOU 2001/02:15) bygger på en rad utredningar som genomförts de senaste åren
t.ex. ”Mångfald i högskolan – reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan” (SOU 2000:47), ”Advantage Sweden – Insatser för ökad rekrytering av utländska studenter till den svenska högskolan” (SOU 2000:92) och
”Nya villkor för lärandet i den högre utbildningen” (SOU 2001:13). I och med att
Lagen om lika behandling (SOU 2001/02:27) av studenter trädde i kraft den 1
mars 2002 skärptes kraven på att högskolan är tillgänglig och öppen för alla studenter, oavsett könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller funktionshinder. I rapporten ”Funktionshinder och distansutbildning” visar Distansutbildningsmyndigheten2 (Distum) hur universitet och högskolor kan ta till vara de
senaste årens utveckling inom informations- och kommunikationsteknologi för att
göra högskoleutbildning mer tillgänglig för fler studerande.
Denna utredning försöker inte sia om hur den pedagogiska förnyelse som högskolan står inför kommer att påverka eller underlätta situationen för studenter med
psykiska funktionsnedsättningar. Istället utgår utredningen från nuvarande förutsättningar, den roll handikappsamordnare vid högskolorna har idag och hur högskolorna hittills arbetat med stöd till dessa studenter. Syftet är att ta fram ett konkret dokument där nuläget sätts i fokus och besvarar frågor som: Vad erbjuds de
studenter med psykiska och neuropsykiatriska funktionshinder som kommer till
högskolan idag? och hur utvecklas detta stöd på bästa sätt? Vilka resurser finns för
detta arbete?
Arbetsgruppens sammansättning
I arbetsgruppen har följande personer ingått: Elisabet Flennemo, samordnare för
studenter med funktionshinder samt kurator och verksamhetsansvarig för Studenthälsan vid Växjö universitet, Monica Svalfors, Stockholms universitets handläggare av nationellt stöd till studenter med funktionshinder, sammankallande, Jimmie Trevett, representant för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)
samt Eva Wollmér, samordnare för studenter med funktionshinder och ansvarig
för Avd. för Handikappverksamhet vid Lunds universitet. Ann Holmlid, Tegel
kommunikation, har varit utredare.
2
Distum upphörde den 28 februari 2002. Därefter har myndigheten för Sveriges nätuniversitet inrättats samt
Nationellt Centrum för Flexibelt Lärande.
10
Uppdraget
Arbetsgruppen fick i uppdrag att:
·
ta fram förslag till en ny definition av begreppet funktionshinder för högskolans praxis
·
tydliggöra och definiera målgruppen studenter med psykiska funktionshinder,
funktionsnedsättningar alt. mental ohälsa
·
analysera vilka stödformer som kan förutses för dessa studenter
·
analysera hur åtgärder hänger ihop med definitionen av funktionshinder
·
identifiera förutsättningar och villkor för studenterna
·
identifiera förutsättningar och villkor för högskolan
·
kartlägga vilka resurser som finns och/eller kan tas tillvara
·
förutse kostnader
·
identifiera former för samarbete med studenthälsan
·
identifiera former för samarbete mellan handikappsamordnare och behandlare
·
identifiera former för samarbete med andra samhällsinstanser, inkl. intresseorganisationer
·
avlämna slutrapport den 19 mars 2002
Utredningens genomförande
Arbetsgruppen har sammanträtt sex gånger. Erfarenheterna från Studentprojekten
i Uppsala och vid Lunds universitet (se avsnitt Exempel på riktade projekt) har varit viktiga i gruppens arbete. Studentprojektet i Uppsala har pågått sedan våren
1997 medan projektet i Lund påbörjades våren 2001. Båda projekten vänder sig
till studenter som haft problem att genomföra eller avsluta sina högskolestudier
p.g.a. psykiska besvär. Syftet är att erbjuda studenterna stöd så att de kan fortsätta/slutföra sina studier. Dessutom har erfarenheter från försöksverksamheten med
Personliga ombud uppmärksammats.
Arbetsgruppen har rådgjort med Lennart Lundin leg psykolog, specialist i klinisk
psykologi, sektionschef för psykosvården, Psykiatri Sahlgrenska, Lena Nylander,
överläkare i neuropsykiatriska diagnosteamet för vuxna i Lund samt utbildningsansvarig för vuxenprojektet vid Barnneuropsykiatriska Kliniken (BNK), Göteborgs universitet, och Agneta Borgare, psykiater, GFS Studenthälsan i Göteborg, i
särskild ordning.
Arbetsgruppen har genomfört tre enkätundersökningar riktade till följande grupper: studenter med psykiska funktionshinder, studenthälsan vid universitet och
högskolor samt handikappsamordnare för studenter med funktionshinder vid landets universitet och högskolor. Projektledarna för Studentprojektet i Uppsala har
11
besvarat den enkät som gått till handikappsamordnare i tillämpliga delar. Enkätsvaren redovisas i bilaga 2.
Arbetsgruppen har studerat ”Mångfald i högskolan” (SOU 2000:47), budgetpropositionen 2002, ”Den öppna högskolan” (SOU 2001/02:15), "Likabehandling av
studenter i högskolan" (SOU 2001/02:27) samt ”Åtgärder mot diskriminering i
högskolan” (Ds 2000:71) med fokus på de avsnitt som berör utredningens uppdrag. Vidare har arbetsgruppen studerat hur utländska universitet arbetar med stöd
till studenter med psykiska funktionshinder. Följande universitet har studerats;
University of Southampton i Storbritannien, Boston University i USA och Islands
universitet i Reykjavik. En skrivelse från RSMH utgör bilaga 3.
Arbetsgruppen räknar med att rapporten kommer att bli föremål för sedvanlig remissbehandling.
12
Definition av begreppet funktionshinder
Den definition av begreppet funktionshinder som rekommenderades av Svenska
Akademiska Rektorskonferensen 1993 har kritiserats för att vara för snäv och inte
inkludera psykiska funktionshinder: "Med funktionshinder avses en permanent
eller långvarig somatisk funktionsnedsättning. Även dokumenterade läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi jämställs med funktionshinder."
Förslag – definition av begreppet funktionshinder
I sina diskussioner om ny definition av begreppet funktionshinder har arbetsgruppen fått viktigt stöd från överläkare Lena Nylander och psykolog Lennart Lundin.
Här redovisas endast arbetsgruppens förslag. Under rubriken Diskussion nedan redogörs för den diskussion arbetsgruppen fört kring definitionen.
Arbetsgruppen föreslår att följande definition av begreppet funktionshinder
används för högskolans praxis: ”Med begreppet funktionshinder avses en
varaktig funktionsnedsättning. Detta inbegriper även dokumenterade specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, kvarstående s.k. barnneuropsykiatriska
funktionshinder samt dokumenterade psykiska besvär.”
Nedan används den enklare formuleringen neuropsykiatriska funktionshinder
istället för ”kvarstående s.k. barnneuropsykiatriska funktionshinder.”
Diskussion
Det finns många svårigheter vad gäller definition av begreppet funktionshinder.
Nedan redogörs för arbetsgruppens diskussioner kring begreppen varaktig och
psykiskt funktionshinder.
Begreppet varaktig
Begreppet varaktig används i definitioner av grupper i vilka personer med olika
typer av funktionshinder ingår, så kallade personkretsar. I Lagen om lika behandling inom högskolan, som trädde i kraft den 1 mars 2002 definieras begreppet
funktionshinder på följande sätt: ”Funktionshinder: varaktiga fysiska, psykiska
eller begåvningsmässiga begränsningar av funktionsförmågan som till följd av
13
skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas
uppstå.”
Begreppet varaktigt är problematiskt av flera skäl. Vad gäller psykisk ohälsa kan
varaktighet vara svårt att ange och ibland till och med inte önskvärt att ta ställning
till. En funktionsnedsättning på grund av psykiska besvär kan variera över tid och
i varierande grad påverka individens liv. Funktionsnedsättningen kan även upphöra helt. Diagnoser vad gäller psykisk ohälsa är en ”färskvara”, d.v.s. diagnoser är i
sig inte varaktiga. Vare sig som begrepp eller hos individer. En diagnos anger art
av problematik vid en viss given tidpunkt, men inte grad. För högskolans handikappsamordnare är det lika viktigt (om inte viktigare) att veta i vilken utsträckning
ett visst funktionshinder påverkar en persons möjlighet att studera som att veta
vilken diagnos studenten ifråga har fått.
Läkare är många gånger restriktiva med att diagnostisera en person – och särskilt
en ung person - som varaktigt psykiskt sjuk. En sådan diagnos kan i sig verka negativt på patientens tillfrisknande. Det är mycket få individer som har diagnos på
varaktiga psykiska funktionshinder. Om det bara skulle vara dessa personer som
avses i lagen om likabehandling är det inte många personer med psykiska funktionsnedsättningar som berörs. I lagstiftningssammanhang där man föreskriver om
funktionshinders varaktighet har få med psykiska funktionsnedsättningar bedömts
som ”kvalificerade” att tillhöra målgruppen. (Bilaga 3 och Jansson 1996, s 21)
I ”Årsrapport för psykiatrireformen 1998”, används istället begreppet långvarigt
som preciseras till minst 1/2 år: ”Person med: svår psykisk störning/sjukdom som
orsakat en funktionsnedsättning med förlust av förmågan (funktionshinder) i sådan grad att det inverkar på den dagliga livsföringen (sociala konsekvenser) och
att detta handikapp bedöms bli långvarigt (minst 1/2 år)” (Psykiatrireformen 1998,
s 34). Arbetsgruppen anser inte att begreppet långvarigt är mer användbart inom
högskolan än begreppet varaktigt. Högskolan behöver inte uppgifter om funktionshindrets uppskattade ”längd i tiden” utan är mer betjänta av information om
en funktionsnedsättnings konsekvenser. En student som drabbas av svårare psykiska besvär under studietiden bör ha rätt till pedagogiskt kompensatoriskt stöd direkt utan att vikt läggs vid vilken prognos till tillfrisknande, uttryckt i tid, personen ifråga har.
Trots problemen med begreppet varaktigt föreslår arbetsgruppen att det används
för att poängtera att det är svårare besvär och tillstånd som avses. Arbetsgruppens
avsikt är inte att det skall ställas krav på att studenter med psykiska besvär genom
läkarintyg bevisar att deras psykiska besvär är varaktiga. De läkarintyg som efterfrågas från högskolan i samband med antagning eller beviljande av stödåtgärder
skall styrka att personen haft/har svårare psykiska besvär och att en behandlingskontakt finns. Läkarintyget kan också vara vägledande för samordnaren och klargörande för studenten själv.
Begreppet psykiskt funktionshinder
Psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder är tillstånd hos en individ. Psykiska handikapp uppstår i de fall individens sjukdom eller funktionshinder är ett hin-
14
der för att han/hon t.ex. skall kunna kommunicera, agera, förflytta sig eller få tillgång till näringsidkare eller service i samhället. Handikapp skapas enbart i mötet
med en handikappande omgivning. (WHO 1980)
Begreppet psykiskt funktionshinder har olika innebörd i olika definitioner. Den
grupp som avses i psykiatriutredningen är relativt begränsad jämfört med t.ex. den
pragmatiska beskrivning som Grunewald ger i antologin Psykiska handikapp: "Vi
föredrar att tala om psykisk sjukdom när de medicinska insatserna dominerar, om
psykiska funktionshinder när vi syftar på personer vars behov domineras av socialpsykologiska insatser och om psykiska handikapp när vi talar om dessa personers situation i samhället." (Grunewald 2000, s 22)
I paragraf 17 i FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet, definieras begreppet "funktionsnedsättning"
med följande ord: "Begreppet funktionsnedsättning" innefattar ett stort antal olika
funktionshinder i olika befolkningsgrupper överallt i världen. Människor kan ha
funktionsnedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller -sjukdomar, medicinska tillstånd eller mentalsjukdomar. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller
övergående natur." (FN:s generalförsamling 1993)
För att undvika en alltför snäv tolkning av vad som skall räknas som psykiska
funktionshinder och med tanke på definitionerna i Lagen om likabehandling och i
FN:s standardregler, väljer arbetsgruppen att använda den bredare formuleringen
dokumenterade psykiska besvär och avser därmed kvarstående besvär vid psykisk
sjukdom/ohälsa. Med hänvisning till Grunewalds beskrivning ovan, bör framhållas att personer som insjuknar i psykisk sjukdom behöver vård i första hand.
Studenter som insjuknar i psykisk sjukdom och är akut sjuka bör sjukskriva sig
från sina studier, få vård och behandling, tills de tillfrisknat så pass att de med
stöd från högskolan återigen kan bedriva studier. Studenter som drabbas av kortare kriser inkluderas inte i målgruppen (se ovan under rubriken ”varaktighet”).
För att såväl tydliggöra som särskilja den på senare år ökande gruppen studerande
med neuropsykiatriska funktionshinder, såsom ADHD, Damp, Aspergers syndrom
(högfungerande autism), anser vi att denna "studentgrupp" bör omnämnas uttryckligen i definitionen av funktionshinder. Formuleringen "kvarstående s.k.
barnneuropsykiatriska funktionshinder" inkluderar alla människor som antingen
fötts med eller under tidig barndom förvärvat neuropsykiatriska funktionshinder.
Formuleringen exkluderar andra typer av neuropsykiatriska funktionshinder som
t.ex. demens.
Definition av målgrupper
Förutom att ta fram en övergripande definition av begreppet funktionshinder har
arbetsgruppen att gå vidare och tydliggöra högskolans målgrupper:
15
Den första målgruppen
Den första målgruppen består av de presumtiva studenter som p.g.a. neuropsykiatriska funktionshinder eller dokumenterade psykiska besvär under gymnasietiden
har lägre meriter/gymnasiebetyg/-poäng. De har rätt att ansöka till högskolan med
särskilda skäl och få individuell prövning.
Den andra målgruppen
Den andra målgruppen utgörs av studenter med neuropsykiatriska funktionshinder
eller dokumenterade psykiska besvär som har behov av särskilt stöd i studiesituationen och/eller i den miljö där studierna bedrivs. Behoven omfattar dels svårigheter eller hinder vid studierna, vid föreläsningar, seminarier, laborationer, vid
studier i hemmet/ biblioteket, vid examinationer osv.
16
Att komma in på högskolan
Högskolan står inför utmaningen att realisera de visioner som presenterats av regeringen i propositionen Den öppna högskolan. Samtidigt träder lagen om likabehandling i högskolan i kraft vilket t.ex. ställer krav på högskolorna att bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja studenters lika rättigheter, oavsett deras
könstillhörighet, etniska tillhörighet, sexuella läggning eller funktionshinder. Förhoppningsvis kan den förändrade lagstiftningen och det utvecklingsarbete som
pågår inom högskolan bidra till att presumtiva studenter med funktionsnedsättningar upplever högskolestudier som en attraktivare och intressantare väg till personlig utveckling och sysselsättning/arbete.
Resultatet av arbetsgruppens enkätundersökning av studenthälsors och handikappsamordnares erfarenhet visar ändå att många personer med neuropsykiatriska
funktionshinder och psykisk ohälsa studerar vid universitet och högskolor. Under
2001 var 54 studenter med psykisk ohälsa och 42 studenter med neuropsykiatriska
funktionshinder i kontakt med en handikappsamordnare vid någon av Sveriges
högskolor och erhöll någon form av kompensatoriskt pedagogiskt stöd i studierna
- vid föreläsningar, seminarier och tentamina etc. - som medförde särskilda kostnader3. Därutöver tillkommer de studenter som haft kontakt med handikappsamordnare utan att ta del av kostnadskrävande stödåtgärder, studenter som haft kontakt med studenthälsan samt ett stort mörkertal som inte haft kontakt med vare sig
samordnare eller studenthälsa.
Att komma in första gången
Personer som p.g.a. neuropsykiatriska funktionshinder eller dokumenterade psykiska besvär under gymnasietiden har lägre meriter/gymnasiebetyg/-poäng än vad
de annars skulle ha kunnat åstadkomma har rätt att ansöka till högskolan med särskilda skäl och få individuell prövning. Detta regleras i svensk författningssamling
(SFS 1996:984): ”10§ Vid urval skall hänsyn tas till de sökandes meriter. Vid urvalet används urvalsgrunderna: ”… 6. särskilda skäl som den sökande har åberopat.”
Rörande urvalsgrunden särskilda skäl föreskriver Högskoleverkets författningssamling följande (HSVFS 1996:22): ”10§ Särskilda skäl som urvalsgrund kan
avse t.ex. funktionshinder eller annan synnerlig omständighet eller att den sökande
3
www.sb.su.se/akademi-handikapp
17
har kunskaper eller erfarenheter som är särskilt värdefulla för den sökta utbildningen och/eller är särskilt värdefulla för det yrkesområde som utbildningen förbereder för.”
I januari 2002 bjöd RSMH in en grupp medlemmar med erfarenhet av högskolestudier till ett möte i Stockholm. De framhöll att det är viktigt att studenter uppmanas att ta tidig kontakt med universitetet så att stöd kan ordnas i god tid. Det
bör poängteras tydligare än vad som görs i utbildningskataloger och anmälningsmaterial idag.
Att ”komma in” en andra gång
Eftersom högskoleutbildning inte är obligatorisk och närvaro ofta inte registreras
är den sociala kontrollen många gånger svag. Studenter kan lätt ”försvinna” utan
att deras lärare uppmärksammar det i tid eller känner till varför de slutat studera.
För den som drabbas av psykisk sjukdom eller svåra psykiska besvär under studietiden är sjukskrivning eller studieuppehåll oftast nödvändigt. Det är viktigt att
högskolan inte uppmanar studenter eller kommunicerar att de skall uppehålla studierna ”till varje pris”. Är man sjuk så skall man vara sjukskriven. Det är bättre att
sjukskriva sig för att sedan planera återkomsten till studierna på ett bra sätt.
Det är vikigt att det finns information om högskolans pedagogiska stödverksamhet
för studenter med funktionshinder på de platser där studenten befinner sig under
sin sjukdomsperiod, d.v.s. inom vården, vuxenrehabiliteringen, vuxenutbildning
utanför högskolan och i kommunernas verksamhet som vänder sig till personer
med funktionsnedsättningar.
I de fall studenterna haft kontakt med studenthälsan före sjukskrivningsperioden/
studieuppehållet finns det visserligen information inom studenthälsan om studentens hälsotillstånd. Eftersom studenthälsans personal lyder under sekretess kan de
inte informera handikappsamordnaren såvida inte studenten själv godkänt det.
Resultatet från arbetsgruppens enkätundersökningar som vänt sig till studenter
inom Studentprojekten i Lund och Uppsala visar att de fått information om Studentprojekten från mycket skiftande källor: sju studenter uppger att de fått information om Studentprojektet genom sjukvården och sex uppger att de fått information genom en privat kontakt eller genom pressen. Fyra studenter har fått information genom universitetet, tre genom försäkringskassan, två genom tidigare studier (gymnasiet och folkhögskola) och en student har uppgivit att arbetsförmedlingen förmedlat informationen om Studentprojektet.
Arbetsgruppen konstaterar att det är viktigt att det finns nätverk mellan samordnaren för studenter med funktionshinder, studenthälsan, psykiatrin och gymnasieskolan/vuxenutbildning för att underlätta informationsspridning och förberedelser
för inträde i eller återgång till högskolestudier. Dylika kontaktnät finns redan på
flera orter.
18
Arbetsgruppen föreslår att personalen vid studenthälsorna ber studenter som
sjukskriver sig eller gör studieuppehåll p.g.a. psykisk ohälsa om tillstånd att
underrätta samordnaren för studenter med funktionshinder. På så sätt har
samordnaren möjlighet att själv hålla kontakt med studenten eller hålla kontakt via studenthälsan för att underlätta en eventuell återgång till studierna.
Intyg
I samband med ansökan till högskolan och när studenten ansöker om pedagogiskt
kompensatoriska stödåtgärder måste studenten med intyg styrka att särskilda skäl
föreligger. Intygsgivaren bör vara den behandlande läkaren. Intyget ska ge en beskrivning av funktionshindrets art och grad och beskriva vilka hinder det kan medföra i studierna som t.ex. koncentrationsproblematik, svårigheter att ingå i grupp
och svårigheter att planera och strukturera sina studier. Ett exempel på sådant intyg finns i bilaga 4.
Om inte studenten har en behandlingskontakt som kan utfärda intyg kan studenthälsan vara en resurs som antingen utfärdar intyg eller hänvisar till annan vårdgivare. Om studenten har kontakt med en arbetsterapeut bör detta framgå av intyget.
Arbetsterapeuter gör funktionsbedömningar som kan vara underlag till val av
stödinsatser. En kontinuerlig kontakt mellan handikappsamordnare och arbetsterapeut kan därför vara viktig. Slutligen är det viktigt att intyget är ”godkänt” av den
person intyget gäller. För att få en konstruktiv dialog med universitetets samordnare behöver studenten känna igen sig i och acceptera de skrivningar som finns i
intyget. Studenten bör själv begära sina intyg och sedan överlämna det till samordnaren, då uppfylls intentionerna ovan.
På ett möte vid RSMH i Stockholm i januari 2002 framförde medlemmar med erfarenhet av högskolestudier att det är bra om högskolan kräver att studenten har
dokumenterad kontakt med en behandlare så att det finns förutsättningar för att livet kring studierna skall kunna fungera bra.
19
Att studera vid högskolan
Som tidigare nämnts genomgår högskolan stora och viktiga förändringar för närvarande. Så kallad traditionell undervisning ersätts ofta av nya, flexibla utbildningsformer där studenten ges en mer aktiv roll och förutsätts ta egna initiativ och
eget ansvar för planering och genomförande av sina studier. För vissa grupper av
studenter med neuropsykiatriska funktionshinder eller psykiska besvär kan dessa
ökade krav på självständig planering vara ett stort problem och ett allvarligt hinder, men också en stor möjlighet!
Dessa möjligheter beskrivs på ett bra sätt i Distums rapport ”Funktionshinder och
distansutbildning”: ”Det har under framväxten av begreppet flexibelt lärande, precis som i annan utbildning, kommit att införas ett nytt begrepp kallat individuell
lärstil. Begreppet vill beskriva både ett förhållande där anordnare är medveten om
att deltagarna har skiftande bakgrund, olika förutsättningar att ta till sig kunskaper, olika förutsättningar vad gäller teknik, tid osv. Det vill också beskriva individens behov av att utifrån sina personliga förutsättningar kunna studera och tillägna
sig kunskap på det sätt jag själv föredrar. Detta förändrar drastiskt den traditionella bilden av utbildning. Enbart ordet UT-bildning markerar varifrån bildningen
kommer! Att som nu tydligare markera att bildningen skapas hos deltagaren själv,
tydliggör möjligheterna för den enskilde att kunna studera utifrån sina förutsättningar. Möjligheten till både individuella tidsbilder och individuella spår genom
utbildningen passar perfekt för människor med funktionshinder. Multiingångar
och multiutgångar till ett gemensamt läranderum innebär att man kan behålla en
individualiserad studieprofil som även möjliggör en social lärandesituation. I princip är det gemensamma rummet (som byggs upp av gemensamma deadlines, gemensamma frågor osv.) som konstituerar att det rör sig om lärande i en formaliserad utbildningssituation.” (Söderberg och Anderberg 2001, s. 29-30)
Men Söderberg och Anderberg framhåller också att detta inte innebär att studenter
med funktionshinder skall hänvisas till distansutbildning. Tillgången till distansutbildning får inte bli ett argument för att slippa anpassa den fysiska och psykiska
närstudiemiljön. För vissa grupper av funktionshindrade studenter (precis på
samma sätt som för vissa grupper av studenter utan funktionshinder) passar inte
studier på distans.
”Både i studier på distans och i det fysiska rummet finns en social kontext som
kan vara fungerande i högre eller lägre grad. För vissa människor är tillgång till
den sociala kontext som utgörs av det fysiska mötet, en förutsättning för att kunna
bli framgångsrik i sina studier. För andra människor är det precis tvärtom. Men
vilken grupp man än tillhör är det viktigt att man kan få välja den form som passar
en bäst.” (Söderberg och Anderberg 2001 s 11)
21
Stöd från högskolan
Högskolan ansvarar för att studenten får tillgång till hälsovård, särskilt förebyggande hälsovård, som har till ändamål att främja studenternas fysiska och psykiska
hälsa, samt för pedagogiskt kompensatoriskt stöd i de fall de p.g.a. olika funktionsnedsättningar är i behov av sådana. Kompensatoriskt pedagogiskt stöd utformas individuellt för varje student och varje student väljer vilka stöd han/hon vill ta
del av. I enlighet med lagen om lika behandling av studenter i högskolan skall
varje högskola dessutom årligen upprätta en plan som skall innehålla en översikt
över de åtgärder som behövs för att främja likabehandling och för att förebygga
och förhindra trakasserier. (Regeringens proposition 2001/02:27, s 1)
Handikappsamordnare
Handikappsamordnarens uppgift är att se till att studenter med funktionshinder får
tillgång till kompensatoriskt pedagogiska stöd så att de kan möta högskolans akademiska krav. Det är alltså inte fråga om behandling eller terapi. Vissa stödformer
är sannolikt viktiga för många studenter med en viss psykisk funktionsnedsättning, andra för en enskild individ. Studenten måste själv ansöka om stödåtgärder.
Läkarintyg och eventuellt andra intyg som beskriver studentens behov skall bifogas en sådan ansökan. (se exempel i bilaga 4) Handikappsamordaren beslutar om
lämpliga stödåtgärder tillsammans med studenten. I den processen kan den behandlande läkaren eller en arbetsterapeut vara ett viktigt stöd.
RSMH pekar på att det är viktigt att insatserna riktas till personer som kommit
olika långt i studierna; de nya som får svårigheter redan i början, de som är mitt
inne i studierna och de som nästan är klara. Det finns personer som avbrutit sina
studier inför sista terminen eller när det endast återstår några poäng till en examen
och som sedan aldrig lyckats komma igång igen. Enligt RSMH:s erfarenhet är det
många studenter med neuropsykiatriska funktionshinder som ”hoppar av” studierna när de nästan är klara eller forsätter ”studera” år efter år utan att nå examen.
Därför är det viktigt att snabbt sätta in stöd även till de nästan klara.
Studenter med psykiska besvär eller neuropsykiatriska funktionshinder har givetvis alltid funnits inom högskolan. Det nya är att dessa studenter i en ökande omfattning tar kontakt med handikappsamordnaren för olika former av pedagogiskt
stöd.
Studenthälsan
Sedan lång tid tillbaka har de flesta lärosäten i Sverige haft någon form av studerandehälsovård. Huvudmannaskapet och ansvaret för studerandehälsovården
övergick 1992 från landets studentkårer till högskolor och universitet. Idag har de
flesta högskolor och universitet övertagit drifts- och personalansvaret för studerandehälsovården. I övriga fall är det antingen den lokala studentkåren, privat organisation eller någon typ av företagshälsovård som svarar för driften av studerandehälsovården.
Det finns ingen studenthälsa som är den andra lik. Det finns en variation från relativt stora mottagningar med många olika yrkesgrupper representerade till mot22
tagning med endast en person (oftast kurator eller sjuksköterska). Det varierar
även i inriktning på de olika studenthälsorna. På många platser arbetar man huvudsakligen med gruppinriktade insatser, medan andra endast erbjuder individuella kontakter.
Utgångspunkten enligt högskoleförordningen är att studerandehälsovården ska utgöra ett komplement till allmän sjukvård och inte en ersättning för densamma. I
Högskoleförordningen kapitel 1 § 11 är högskolans ansvar reglerat enligt följande
ordalydelse: ”Högskolorna skall ansvara för att studenterna har tillgång till hälsovård, särskilt förebyggande hälsovård, som har till ändamål att främja studenternas
fysiska och psykiska hälsa.”
Varje universitet och högskola har organiserat ansvaret för studerandehälsovården
på det sätt som passar lärosätet bäst. Det finns inga nationella styrdokument för
hur studerandehälsovården ska bedrivas. Det finns inte heller någon myndighet
som har ett samlat tillsynsansvar för studerandehälsovården. På de studenthälsor
där det arbetar personal med legitimationsgrundande tjänster faller verksamheten
under hälso- och sjukvårdslagen, med Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Samverkan mellan handikappsamordnare och studenthälsa
Det är viktigt att varje högskola och universitet upparbetar ett bra samarbete mellan handikappsamordnare och studenthälsa. Av enkätundersökningarna framgår
att det redan finns mycket samarbete mellan handikappsamordnare och studenthälsa. De flesta, 56 procent av handikappsamordnarna och 73 procent av studenthälsorna uppger att samarbete förekommer. Vid flera högskolor är den handikappsamordnande funktionen placerad inom studenthälsan. Många uppger att kontakter tas när det behövs, ofta gällande enskilda studenter. Handikappsamordnare
hänvisar studenter till studenthälsans personal och tvärtom.
”Samarbete kring enskilda studenter så ofta det behövs.”
”Om jag anser att en studerande kan behöva mer hjälp från expertis och inte
redan har en sådan kontakt hänvisar jag till studenthälsan.”
”Studenthälsan är en egen organisation men vi "slussar" studenter "mellan oss".
Samverkar ibland i stödet.”
Flera påpekar dock att det inte är studenter med psykiska funktionsnedsättningar
som man samverkar kring.
”Begränsade kontakter, knappast om psykiskt handikappade.”
”Samarbetet gäller främst studenter med fysiska handikapp.”
”Ej kring psykiska funktionshinder. Studenthälsan ger remiss till logoped för
utredning av läs- och skrivsvårigheter. Samarbete = studenterna får tillgång till
hjälpmedel under lång väntetid till landstingets logopedmottagning
Vid många högskolor samarbetar studenthälsan och handikappsamordnaren kontinuerligt.
”Förutom personlig kontakt har vi (kurator, studentpräst, representant för studentkårernas sociala utskott o jag) möten ca 1 ggr per månad. ”
23
”De (studenthälsan) deltar mycket aktivt i universitetets referensgrupp för
funktionshinderfrågor. ”
”Via samråd vid gemensamma träffar studievägledare - studenthälsa.”
”Regelbunden kontakt där vi diskuterar aktuella frågor och hur vi skall kunna
stödja våra studenter.”
På några högskolor fungerar inte samarbetet av olika skäl. Detta är samtliga skäl
som framkommit i enkätundersökningen.
”Fungerade ej på grund av tystnadsplikt.”
”En i allt mindre utsträckning remittering till studenthälsan då vi tyvärr får tillbaka missnöjda studenter. Vad avser denna speciella målgrupp anser vi inte att
studenthälsan har kompetens att ta hand om dem.”
”Vi har ingen studenthälsa, vi är för små för det.”
”Vi är båda nya i respektive verksamhet sedan augusti 01. Ännu inga fasta rutiner men behov av samarbete finns.”
Stödformer
I de enkätundersökningar som arbetsgruppen genomfört har både studenthälsor
och handikappsamordnare redogjort för det stöd som de ger studenter med psykiska eller neuropsykiatriska funktionshinder. Exempel på vanligt förekommande
stödformer:
”Hjälp i kontakten med institutionerna inom högskolan.”
”Mentorsstöd”
”Informationsspridning till lärare och medstudenter.”
”Remittering till/samarbete med psykiatrin/läkare.”
”Enskilda stödsamtal från handikappsamordnare eller personal på studenthälsan.”
”Pedagogiskt stöd som t.ex. anteckningshjälp, extra stöd/handledning från institutionen, anpassning av tentamen, individuell studieplan, assistans av specialpedagog, undervisning i studieteknik, skrivprocesser, studieplanering.”
”Tekniskt stöd som t.ex. lån av bärbar dator, lån av digital diktafon, lån av stationär dator i hemmet, klockor som påminner om vad man ska göra.”
”Anpassad studietakt”
”Speciellt utsedd kontaktperson på institutionerna.”
”Socialt stöd som t.ex. kamratstödsgrupp, fadderstöd.”
24
Studenternas erfarenhet av stöd
Studenterna från studentprojektet vid Lunds universitet, som påbörjades våren
2001, har tagit del av följande stöd i störst utsträckning:
·
mentorsstöd (sju studenter d.v.s. 58 procent)
·
enskilda samtal (fem studenter d.v.s. 42 procent)
·
studieteknikundervisning (tre studenter, d.v.s. 25 procent)
Studenterna är mest nöjda med stödet de får i form av enskilda samtal, medelbetyget är 4,4 jämfört med 3,3 för studieteknikundervisning och 3,2 för mentorsstöd.
Hjälp med kontakt med institutionen får medelbetyget 4,3 och kamratstödgruppen
3,7. 42 procent av respondenterna från Lund menar att det stöd de fått påverkat
deras studieresultat positivt eller mycket positivt, en lika stor andel uppger att stödet inte alls påverkat deras studieresultat medan 8 procent av respondenterna anser
att stödet påverkat studierna negativt.
Studenterna från studentprojektet i Uppsala, som startade våren 1997, har tagit del
av följande stöd i störst utsträckning;
·
enskilda samtal (nio studenter d.v.s. 75 procent)
·
hjälp med kontakt med institutionen (sju studenter d.v.s. 58 procent)
·
kamratstödsgrupp (fem studenter d.v.s. 42 procent)
Studenterna är mest nöjda med stödet de får i form av mentorsstöd, medelbetyget
är 5,0 jämfört med 4,6 för enskilda samtal och 4,5 för hjälp med kontakter med
olika myndigheter, CSN, försäkringskassan och socialtjänsten. Hjälp med kontakt
med institutionen får medelbetyget 4,1 och kamratstödgruppen 3,4. Nio studenter,
d.v.s. 75 procent, uppger att det stöd de fått påverkat deras studieresultat positivt
eller mycket positivt. Resterande tre studenter, d.v.s. 25 procent uppger att stödet
inte alls påverkat deras studieresultat.
Assistans
Assistansstöd kan vara en viktig stödform för studenter med psykiska besvär eller
neuropsykiatriska funktionshinder. Tillgång till assistans endast under den tid de
är på högskolan kan vara tillräckligt för vissa studenter. Andra kan också vara i
behov av ett vidare stöd kring praktiska saker som att komma igång på morgonen,
komma igång med självstudierna, komma iväg till föreläsningar och till bibliotek.
I dessa fall bör studentassistenten vara en person som inte är en medstudent, då
det rör sig om en assistansroll som ställer krav på mer ansvar, kunskap och tid.
25
Assistans från Sisus
Statens Institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus, har till uppgift att främja möjligheterna till utbildning för unga och vuxna med funktionshinder samt verkar för
ett bättre bemötande av personer med funktionshinder. Inom universitet och högskoleområdet fördelar Sisus statsbidrag till assistans till studenter med rörelsehinder, så kallat särskilt utbildningsstöd. Stödet omfattar assistans i alla de funktioner
som hör till den dagliga livsföringen som de studerande inte klarar själva och som
inte bör tillgodoses av kommunen eller genom stödåtgärder av universitet och
högskola.
I Regeringens proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken nämns möjligheten att assistans via Sisus
även borde kunna erbjudas studenter med andra former av funktionshinder än rörelsehinder. Sisus verkar för att stödet på sikt också skall göras tillgängligt för studenter med andra former av funktionshinder än rörelsehinder, exempelvis studenter med psykisk ohälsa och neuropsykiatrisk problematik. Det kan komma att
handla om insatser såsom anteckningshjälp, biblioteksökningar eller stöd i samband med laborationer eller annan form av assistans som studenten kan ha behov
av för att klara av studiesituationen. Sisus har, mot denna bakgrund, för avsikt att
inleda diskussioner med Socialdepartementet om en försöksverksamhet där de
studenter som har rätt att ansöka om särskilt utbildningsstöd utvidgas till studenter
med neuropsykiatriska funktionshinder och psykiska besvär.
Assistans enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
LSS vänder sig till följande tre personkretsar:
1. personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd4.
2. personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
3. personer som till följd av andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder, som uppenbart inte beror på normalt åldrande, har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och omfattande behov av stöd och service.
Personkretsarna är alltså sinsemellan olika strikt definierade. För personer med
autism krävs enbart diagnos för att man skall inkluderas i personkrets 1 (vilket i
och för sig inte är en garanti för att stöd beviljas). För personer som hör till personkrets 3 krävs att de har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen till
följd av sitt funktionshinder om de skall omfattas av LSS. Denna tredje personkrets har varit föremål för domstolstolkningar när personer med psykiska funktionsnedsättningar överklagat beslut där de nekats stöd i enlighet med LSS. I de
allra flesta fall har domstolen bekräftat beslutet från tidigare instans varför personkrets tre kommit att bli ännu ”snävare”. Man ”kvalar” alltså in på olika grund
beroende på vilket funktionshinder man har. (Jansson 1996)
4
Asperger syndrom är en autismspektrumstörning, så kallad högfungerande autism
26
Det ställs också höga krav på att den som är i behov av stöd själv tar initiativ och
arbetar för att få detta stöd. Detta är ett stort steg för många personer med psykiska funktionsnedsättningar eftersom att ”komma igång” och ta egna initiativ kan
vara en del av funktionsnedsättningen. Regeringen konstaterar detta i budgetpropositionen för 2002: ”I praktiken har införandet av LSS inneburit en ökad betoning av individens eget initiativ och att den enskilde skall ha inflytande över hur
stödet utformas. En person med funktionshinder förväntas själv aktivt göra sina
behov kända och begära insatser.” (Budgetpropositionen 2002, kapitel 7.6.2)
Psykekampanjen som initierades av Handikappombudsmannen och avslutades i
juli 2000 framhöll att ”den stora grupp av psykiskt långtidssjukskrivna som psykiatriutredningen ansåg borde ha rätt till LSS (…) omfattar ungefär 40 000 människor. Av dessa har enligt Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen 2 300
fått tillgång till LSS. (Psykekampanjen 2000, s 2)
Personer som medicinerar för en psykisk sjudom blir ofta väldigt trötta till följd av
medicineringen. Därför kan de behöva hjälp med väckning och "peppning" på
morgonen. Denna typ av assistans omfattas inte av LSS. Personer med bristande
motivation/aktivering har enligt särskilt fastställande i riksdagen inte rätt till personlig assistent. (Grunewald m.fl. 2000, s 245)
Arbetsgruppen konstaterar att det är olyckligt att personer med psykiska besvär
har svårt att få assistans i enlighet med LSS beviljad. Arbetsgruppen ser gärna att
studenter som behöver väckning och hjälp med motivationen för att komma iväg
till föreläsningarna på morgonen ges assistans på samma sätt som den som fysiskt
behöver hjälp att ta sig ur sängen. RSMH och Schizofreniförbundet arbetar för att
en fjärde personkrets som består av personer med allvarliga psykiska besvär skall
införas i LSS.
”Assistans” av Personligt ombud (PO)
Personligt ombud har varit en försöksverksamhet i 12 kommuner. Erfarenheterna
tyder på att verksamheten givit goda resultat. I budgetpropositionen för 2002 föreslår regeringen att personliga ombud skall inrättas permanent. Det personliga ombudet ska för den funktionshindrade i psykiatrireformens målgrupp bistå klienten i
kontakten med olika myndigheter och instanser, och se till att vård, stöd och service ges utifrån klientens önskemål, behov och lagliga rättigheter. Verksamheten
skall grundas på ett kommunalt ansvar och huvudmannaskap men olika verksamhetsformer kan prövas beträffande det praktiska utförandet.” (Budgetpropositionen
2002, kap. 7.8.1) Personen kan själv söka personligt ombud men det kan också
vara en terapeut, anhörig eller läkare som söker PO för personen i fråga. Kommunen beviljar personliga ombud till personer med allvarlig psykisk ohälsa.
Att vara ett personligt ombud är ett heltidsarbete. I dagsläget är det ofta socionomer som är anställda som personliga ombud men det finns planer på att inrätta en
särskild högskoleutbildning för personliga ombud. Varje ombud har ca 15 klienter. Kommunerna är huvudman för de personliga ombuden. De finansieras dels av
kommunerna själva och dels av statliga medel som kommunerna kan söka via
27
länsstyrelserna. Än så länge finns det verksamhet med personliga ombud i ungefär
hälften av landets kommuner.
Resonemang kring personliga ombud för studenter
Utifrån kunskapen om att psykoser och schizofreni ofta utbryter i unga år är det
enkelt att dra slutsatsen att koncentrationen av antalet personer som insjuknar i
psykossjukdom är hög i studentstäder. Personligt ombud skulle kunna vara ett bra
stöd för studenter som insjuknar i psykos eller en svårare depression vid universitetsstudier. Enligt uppgift från RSMH riskerar 1-2 procent av befolkningen statistiskt sett att under sin livstid insjukna i psykos eller schizofreni. Räknat per år på
en genomsnittsbefolkning av 100 000 invånare insjuknar 15-20 individer.
Studenter som har så stora psykiska problem att de har svårt att klara sin vardag
vad gäller studierna, ekonomin, sociala nätverket, vårdkontakterna och inte minst
framtidsplaneringen behöver stöd. Räknar man in diagnoser som t.ex. psykos,
djupare depressioner, anorexia, paniksyndrom och Asperger syndrom skulle i alla
fall två personliga ombud per större universitetsstad behövas för att erbjuda detta
stöd.
En hel del av de studenter som drabbas av psykisk sjukdom får svårighet att ta upp
studierna igen. Detta är tydligt exempelvis i Lund, där RSMH-föreningen har ett
stort antal medlemmar med minst 20 poäng i olika akademiska ämnen inom civilingenjörsutbildningen, läkarutbildningen, juristutbildning, förvaltningslinjen,
socionomutbildningen, och lärarutbildningen. Dessutom finns det medlemmar
med kurser inom sociologi, socialantropologi, kinesiska, statsvetenskap, teologi
med mera. Efter psykisk sjukdom har de olyckligtvis inte fullföljt sina utbildningar och yrkesplaner utan istället fått sjukbidrag eller förtidspension. Men föreningen har också personer som fullföljt studier, t.ex. Mellanösternkunskap, juristlinjen,
sociala linjen, teaterhistoria. Några av dem har anställningar inom respektive område. Med rätt stöd och en hög ambitionsnivå är det alltså inte alls omöjligt att
återuppta studierna och komma ut i arbetslivet.
PO i Lund har i dagsläget två studenter som läser vid universitetet bland sina klienter, utan att någon särskild uppsökande verksamhet mot studenter ännu påbörjats (det planeras emellertid). Av de övriga 11 klienterna ombudet följer har 5 personer högskolestudier bakom sig, men dessa personer är förtidspensionerade sedan ganska många år tillbaka.
För de klienter som studerar i dagsläget arbetar det personliga ombudet delvis i
samarbete med universitetets samordnare för studenter med psykiska funktionsnedsättningar. Medan denna samordnare bland annat håller kontakt med institutionerna, erbjuder mentor, ordnar kurser i studieteknik, ger allmän vägledning och
erbjuder psykologsamtal, så agerar ombudet på fältet genom att träffa klienterna i
deras vardagsmiljö, vid vårdplaneringsträffar inom sjukvården, på försäkringskassan, eller i informella möten och kontakter med släktingar och kompisar osv.
Psykoser och schizofreni drabbar initialt framför allt unga människor i studentåldern – inte minst personer som kanske behöver mer tid och ett starkare stöd för att
klara övergången till vuxenlivet med dess krav på självständighet, egna beslut,
28
planering och uthållighet. Eftersom vi lever i ett mer och mer kunskapsinriktat
samhälle där allt fler studerar vid högskolan, är det logiskt att även studenter kan
ha ett personligt ombud.
Tidig intervention är en effektiv metod. Korridorkompisar kanske inte märker att
någon är på väg att insjukna – eller så drar de sig undan och blir rädda. Marginalisering har snöbollseffekt. En person som från början kanske bara hade ett problem
får ganska snabbt en hel mängd svårigheter – som problem med studiemedel, isolering, ökad alkoholkonsumtion, tankar på självmord.
Den samhällsekonomiska vinsten i form av besparingar i sjukbidrag, sjukvård,
förtidspension, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, skatte- och arbetsbortfall o.s.v.
skulle med all sannolikhet bli stor. Socialstyrelsens utvärdering av försöksverksamheterna med personligt ombud visade att vårdbehovet minskade med 45% redan under den första 18-månadersperioden. Tidiga insatser ökar, enligt den forskning som finns på området, möjligheterna till återhämtning.
Schizofreni i unga år hindrar den som drabbas att leva som andra. Själva upplever
dessa unga oerfarna individer situationen som en katastrof som slår sönder alla deras framtidsplaner.
Arbetstagare med ett lönearbete är skyddade av lagstiftning och har rätt till sjukersättning och rehabilitering hos arbetsgivaren. Studenter har inte samma fasta
grund att stå på om de blir sjuka. (Se ”Den optimala modellen” nedan.)
Ombudsfunktionen är relationsinriktad. Den bygger på idén om en långsiktig,
flerårig relation genom vilken klienten kan få tillbaka tilltron till sig själv och den
egna inneboende kraften och därmed kunna fungera bättre med andra personer
igen. Därför är mötena i klienternas privatliv och vardagsmiljö viktiga. Insatserna
måste vara realistiska och baserade på personernas egna intressen och behov – och
alltså för vår målgrupp vara anpassade till studentlivet. Den studerande som insjuknar har kanske kurskamrater och vänner som under sjukskrivningstiden går
vidare till AT-läkarpraktik, startar ett Internet-företag eller gör sin tingsmeritering
som jurist – då är det inte ett attraktivt eller adekvat alternativ att besöka en träffpunkt för psykiskt funktionshindrade där aktiviteterna är inriktade på att exempelvis lära sig laga husmanskost eller klippa och klistra i förenklade konstnärliga övningar.
PO tar vid utanför studiesituationen, t.ex. i de regelbundna kontakterna med psykiatrins personal på kliniken/öppenvårdsmottagningen, i den privata vardagsmiljön och i studentlivet. Personliga ombud kan ha egen erfarenhet av akademiska
studier och från sin egen studietid veta vad det innebär att vara student. Uppgiften
att stödja och motivera studenten i en komplicerad vardagssituation förutsätter
både kunskaper och lämplighet – och svårigheterna med att gå iland med uppgiften skall inte underskattas.
Med stöd av personligt ombud skulle många studenter med psykiska besvär eller
neuropsykiatriska funktionshinder lättare kunna påbörja, återuppta och genomföra
sina studier, leva som andra studenter, få ett lönearbete och hitta en plats och roll i
samhället.
29
”Det dolda stödet”
Arbetsgruppen vill betona att stödinsatser självklart ska planeras utifrån det enskilda samtalet med studenten. Arbetsgruppens bild av högskolans stödverksamhet är att så även sker. Det är naturligtvis många studenter som vänder sig till studenthälsan och/eller till handikappsamordnaren för enskilda samtal om psykiska
besvär, rådgivning och emotionellt stöd, utan att dessa samtal leder till ansökan
om kompensatoriska stödåtgärder i studierna – d.v.s. vid föreläsningar, seminarier
och tentamina etc. I detta sammanhang vill vi även citera det dokument RSMH bifogat rapporten (se bilaga 3, s.1): "Det är mycket viktigt att brukaren själv upplever att de olika stödinsatser som erbjuds är på hennes villkor och efter hennes eget
val. (...) Att iaktta sekretess och samråda med individen om i vilken utsträckning
och på vilket sätt berörda personer ska informeras är mycket viktigt."
30
Exempel på riktade insatser
Studentprojektet i Uppsala
Studentprojektet startade som ett projekt våren 1997, men är från och med hösten
2000 en permanent verksamhet. Namnet Studentprojektet kan idag symbolisera
det projekt det innebär för var och en att bedriva högskolestudier. Projektet finansieras till lika delar av Uppsala universitet, Uppsala kommun och Landstinget i
Uppsala län. I ledningsgruppen för Studentprojektet ingår representanter för finansiärerna samt från Schizofreniförbundet och RSMH.
Studentprojektet är till för studenter som avbrutit sina studier vid Uppsala universitet på grund av psykisk sjukdom/funktionsnedsättning, och som vill återuppta
studierna. Projektet leds av två socionomer, som båda arbetar halvtid. Genom Studentprojektet får studenten stöd och rådgivning kring den studiesociala situationen. Projektledarna är inte behandlare, utan i Studentprojektet är man "student"
och inte "patient". Det förutsätter att studenten har en stödkontakt för den psykiska
problematiken utanför Studentprojektet. Man vill, med förståelse för och med
hänsyn till psykiska hinder, fokusera på det friska hos studenterna.
Projektets målgrupp är personer som haft psykiska funktionsnedsättningar under
minst sex månader och som på grund av detta har avbrutit sina studier. Grundproblemet kan vara svårare ångesttillstånd, depression eller psykossjukdom. Funktionshindren kan yttra sig på olika sätt t.ex. i svårigheter att finna och upprätthålla
struktur, stresskänslighet och social ångest. Det är viktigt att studenten har en egen
motivation till att återuppta studierna. Målsättningen är studenten gör klart det
som fattas på en utbildning eller en delkurs och inte att studenten bedriver studier
som "sysselsättning".
Verksamheten kan ta emot ca tio studenter per termin. Studentens förutsättningar
för att återuppta studierna bedöms av studenten själv, dennes behandlingskontakt
och en projektledare för Studentprojektet. Stödet anpassas till varje student. Bland
annat erbjuds mentorsstöd, kamratstödsgrupp och uppföljningsträffar.
Studentprojektet vid Lunds universitet
Studentprojektet i Lund är en försöksverksamhet som påbörjades vårterminen
2001. Projektets mål är att före utgången av 2002 kunna presentera ett förslag på
hur universitetet ska beakta behovet av stöd i studiesituationen för studenter med
långvariga psykiska funktionsnedsättningar. Förslaget skall ta upp frågor om mål31
grupp, former för stödåtgärder, huvudmannaskap, organisation, bemanning och
ekonomi. Syftet med projektet är rehabilitering tillbaka till studier för studentgruppen, att undersöka och genomföra tänkbara stödåtgärder i undervisningen
samt att ge förslag till hur detta stöd ska organiseras och finansieras om det ska bli
en reguljär verksamhet.
Studentprojektets metod är att via universitetets egna institutioner samt genom
samarbete med RSMH, Schizofreniförbundet, kommunen, försäkringskassan,
CSN och Regionen nå ut till studenter som kan tänkas ingå i projektet. Projektdeltagarna ska hålla regelbunden kontakt med projektledaren. Deltagarna träffas
också i en kamratstödsgrupp med inriktning på erfarenhetsutbyte rörande funktionshindrens inverkan på studierna. Kamratstödsgruppen har även en viktig social
funktion, eftersom många med psykisk ohälsa känner sig ensamma och utelämnade i sin situation. Det sägs ofta att högskolevärlden är en egen värld i världen.
Därför är det viktigt att studenter med psykiska funktionshinder har lätta kontaktvägar inom universitetet. Vid Lunds universitet erbjuds studenter med psykiskt
funktionshinder bland annat stöd av mentor. Mentorn har kunskap inom aktuellt
ämnesområde och ska fungera som ett personligt stöd för studenten i dennes studier. Mentorn fokuserar på upplägget av studierna, ger tips om studieteknik, inspirerar studenten och fungerar som en diskussionspartner. Stöd av mentor erbjuds
till de funktionshindrade studenter som har svårigheter att komma igång och/eller
har svårigheter med kursinnehållet. Studenten kan även få jämkad utbildningsplan
och/eller kursplan samt specialarrangemang vid examination, anteckningshjälp,
stöd av datorpedagog, kurser i studieteknik, skrivprocessen och studieplanering.
Vid Lunds universitet introduceras de funktionshindrade studenter som så önskar
vid institutionen.
Studentprojektet betonar vikten av att det finns en projektledare som har ”vägar in
i sjukvården”: ”Om en students hälsa försämras måste det finnas en person som
kan få tillträde till personal inom sjukvården, annars kan inte studenten få snabb
hjälp.”
Studenter med psykiska funktionshinder är ofta beroende av stöd från flera instanser. Att hålla kontakt med alla dessa instanser är ett jobb i sig. ”Man behöver vara
frisk för att orka vara sjuk.” Därför är det viktigt att varje individ har en särskild
”extern” person som kan vara ett stöd vid alla de andra kontakterna inom samhället. (Se avsnittet om assistans.)
Årskostnaden för projektet uppgår till ungefär 500 tkr, kostnaden täcks delvis av
medel från Allmänna Arvsfonden. Lunds universitet har beviljats 200 tkr per år
under den tvååriga projekttiden. Kostnaden täcker lönekostnad för halvtidsanställd
projektledare och stödåtgärder för 17 studenter. Projektet bedrivs i samarbete med
Schizofreniförbundet och RSMH, Lund. Dialog kring projektet förs i en samrådsgrupp med representanter från LU, Schizofreniförbundet, RSMH, Lunds kommun,
försäkringskassan, CSN, regionen och studentrepresentant. Till samrådsgruppen
inbjuds olika samhällsrepresentanter för ett utökat erfarenhetsutbyte.
32
Internationella utblickar
Arbetsgruppen har funnit att man vid universitet runtom i världen ofta införlivar
studenter med psykiska besvär i den övergripande policy och de
handlingsprogram man har för särskilt stöd till studenter med funktionshinder.
Studenterna erbjuds alltså stödinsatser såsom extra handledning och
studieplanering, alternativa examinationsformer, träning i studieteknik,
anteckningshjälp m.m, d.v.s. sådana stödåtgärder som även erbjuds studenter med
funktionshinder vid svenska universitet och högskolor. Det kan även röra sig om
möjligheter till olika former av samtalsstöd och rådgivning (counselling), och
eftersom de personer som arbetar med "counselling" på många håll i exempelvis
Europa har psykologutbildning, kan samtalsstödet/rådgivningen vara såväl
terapeutiskt som studievägledande till sitt innehåll.
Vad gäller mer strategiska verksamheter för studenter med neuropsykiatriska
funktionshinder eller psykiska besvär och kompensatoriskt pedagogiskt stöd i
studiesituationen, har arbetsgruppen funnit två intressanta exempel. Det ena rör ett
mentorprojekt vid University of Southampton, UK, och det andra är en
programverksamhet i staten Massachusetts, USA, i samarbete mellan Boston
University Center for Psychiatric Rehabilitation och Massachusetts Department of
Mental Health. Här följer först en beskrivning av dessa två exempel, och därefter
beskrivs några aspekter, som arbetsgruppen funnit intressanta, av hur man går till
väga vid Islands universitet.
University of Southampton
Vid University of Southampton utvecklades våren 2000 ett mentorstöd
(Mentoring Service) för studenter som p.g.a psykiska besvär hade svårt att klara
av studierna. Studenterna hänvisades av lärare eller annan personal, eller vände
sig på eget initiativ, till universitetets handikappsamordnare (Disability Coordinator) som i sin tur hänvisade studenterna till universitetets specialpedagog.
Specialpedagogen hade fram till dess arbetat med pedagogiskt stöd till studenter
med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, men utvecklade alltså sin roll till att fungera
som mentor för denna "nya" studentgrupp. Studenterna ifråga hade svårt att
planera sina studier: t.ex. problem med tidsplanering och med att fokusera,
avgränsa och strukturera sina studieuppgifter. En mentors roll och uppgift är,
enligt universitetets projektbeskrivning, att ge både personligt stöd och rådgivning
rörande studieplanering och studieteknik: ”Mentoring is a form of study skills
support and personal support which focuses on academic skills and academic
goals…” (Practical academic support for students with mental health difficulties,
D. Viney and S. Meads, Innsbruck Conference July 2001).
Mentorsstödet blev mycket uppskattat av såväl studenter som kollegor vid
universitet, och verksamheten utökades snart med flera mentorer. Hösten 2001
projektanställdes en samordnare för att utveckla och samordna
mentorverksamheten. Denna samordnare hade bl.a. en examen i sociologi,
pedagogiska meriter från högskoleundervisning, specialpedogiska meriter och
utbildning i vägledning. Samordnaren fungerar som mentor för studenter med
psykiska besvär, rekryterar och handleder nya mentorer, handleder lärare och
33
annan personal, administrerar och organiserar mentorstödet samt samarbetar med
universitetets handikappsamordnare i övriga frågor.
De krav man ställer på de mentorer som rekryteras är att de:
·
ska ha en universitetsexamen
·
har erfarenhet av att undervisa på högskolenivå
·
har viss utbildning i vägledning
·
ska ha någon erfarenhet av att arbeta med människor med psykiska besvär
·
är klara över att rollen som mentor är en stödjande uppgift i ett professionellt
förhållande till studenten, d.v.s. ha insikt om etiska och gränssättande aspekter
av mentorrollen
·
ska ha förmåga att klara av att ta emot studentens förtroende (vilket kan
innebära förtroenden om plågsamma personliga erfarenheter) utan att försöka
erbjuda behandling och utan att döma.
Stödet planeras individuellt och mentorn och studenten kommer överens om hur
ofta de ska träffas. Tidsplaneringen kan variera beroende på olika skeden i
studierna, men också beroende på hur de enskilda studenterna mår i olika
perioder. Vanligen träffas studenten och mentorn en timme i veckan under den
första tiden, och därefter lite mindre ofta. Några studenter, med debuterande eller
mindre djupgående psykiska besvär, har bara behövt mentorkontakt under några
månader för att få hjälp att utveckla strategier för att klara av studierna och
studiesituationen (coping strategies) och har därefter klarat sina fortsatta studier på
egen hand.
Från universitetets sida betonar man vikten av att ha en lämplig policy för
tystnadsplikt (confidentiality policy) för denna verksamhet, där det tydligt framgår
var gränserna går för vad som kan hållas konfidentiellt. Studenten ska vara
medveten om att överenskommelsen om tystnadsplikt kommer att åsidosättas om
studentens psykiska hälsa (avsevärt) försämras. Studenten skriver även på en
överenskommelse om detta. (Se bilaga 5).
Supported Education
Supported Education är benämningen på en rad olika programverksamheter för
stöd till studenter med psykiska besvär och funktionshinder i staten
Massachusetts, USA.
Redan under 1980-talet startades ett samarbete mellan Boston University Center
for Psychiatric Rehabilitation och Massachusetts Department of Mental Health
kring utvecklingen av Supported Education-program som en del i rehabilitering
med mottot "från patient till student". Utförlig information om Supported
Education med diskussion om Mental Health Difficulties i allmänhet och relaterat
till högskolestudier i synnerhet finns på Boston University's webbsida(Se nedan
Litteratur och länkar.
34
Programverksamheten ökades och breddades under 90-talet, delvis som en följd
av lagstiftningen ADA, Americans with Disabilities Act, men även som en följd
av att genomförda program givit goda resultat. Programverksamheterna bygger på
samarbete mellan olika hälsovårdsmyndigheter och instanser ansvariga för
rehabilitering, utbildningsanordnare och intresse- och brukarorganisationer, där
parterna bildar nätverk och samrådsgrupper för programmen. Man framhåller
betydelsen av att studentrepresentanter och representanter för intresseorganisationer är delaktiga redan på planeringsstadiet inför ett programinitiativ.
Erfarenheten har visat att det även är mycket viktigt att man gör skriftliga
överenskommelser och avtal om ansvarsfördelning och finansiering. De olika
aktörerna är medfinansiärer och programmen bekostas av såväl federala medel
och fonder som privata medel.
I en del fall har programverksamheten förlagts till ett lärosäte, i andra fall har den
förlagts till både lärosätet och till en lokal någon annanstans. I större städer med
flera universitet har man samarbetat om ett program med delar av verksamheten i
gemensam lokal "på stan".
De olika programmen riktar sig alltså till personer som vill påbörja studier och till
f.d. studenter som vill återuppta sina studier. Inom programmen erbjuds
studenterna individualiserat stöd genom samtal och råd inför studievalet,
ekonomisk planering, konkret studieplanering, samtalsstöd, mentor, specialpedagogisk handledning, anteckningshjälp och långsammare studietakt m.m.,
d.v.s. olika former av stöd som erbjuds studenter med funktionshinder i allmänhet.
En viktig del i programmen är därför samarbete med den/de personer som
samordnar pedagogiskt stöd för funktionshindrade studenter vid lärosätena
(Disability Services). Man vänder sig även till universitetets lärare och annan
personal med fortlöpande handledning och återkommande kompetensutveckling
kring frågor som relaterar till de deltagande studenternas livssituation och om
möjligheterna till olika insatser och anpassningar av studievillkoren.
Vad gäller de olika insatserna i programmen, har utvärderingar visat att den
stödinsats studenterna ifråga tar del av och efterfrågar mest, är individuella möten
med "the education support worker" för kontinuerliga uppföljande samtal kring
studierna och emotionellt stöd. Man betonar även vikten av att sprida goda
exempel genom studenter som lyckats med sina studier.
Islands universitet i Reykjavík (Háskola Íslands)
Vid Islands universitet i Reykjavík antogs en policy 1995 där man inkluderar
studenter med mentala funktionshinder i stödverksamheten för funktionshindrade
studenter. I definitionen av målgruppen skriver man: "Such disabilities include
mental and physical disabilities affecting vision, hearing or mobility, specific
learning disabilities and chronic illness." (Citat från policy på webbsidan, se
Litteratur och länkar nedan). De stödinsatser universitetet omnämner i sin policy,
motsvarar de olika former av stöd som även erbjuds studenter med
funktionshinder vid svenska universitet och högskolor liksom i många andra
länder.
35
Förutsättningen för att erhålla särskilt pedagogiskt stöd vid Háskola Íslands är att
studenten har ett intyg från en kvalificerad specialist (ofta en läkare) rörande de
specifika funktionshindren, där det klargörs på vilket sätt studentens
funktionsnedsättningar skapar svårigheter för studenten i studierna vid högskolan.
Utifrån detta intyg, diskuterar vägledaren (the Counsellor) och studenten vilka
stödåtgärder som är lämpliga och gör upp en studieplan för det kommande
akademiska året.
Sedan hösten 1998 har man infört möjligheten att göra en skriftlig
överenskommelse kring studieplanen och stödinsatserna, "a bilateral assistance
agreement", mellan studenten och universitetet/vägledaren. Innan en sådan
överenskommelse skrivs på skall den godkännas av berörd fakultet/institution.
Kursansvarig vid institutionen/motsv. ges då tillfälle att lämna synpunkter och
ändringsförslag innan man godkänner överenskommelsen och den skrivs under.
På det sättet blir den individuella studieplanen förankrad bland kursansvariga,
lärare och annan personal, och studenten får en klar bild av insatserna och
villkoren för stöd. Planen följs upp och förnyas inför nästkommande akademiska
år.
Från universitetets sida har man goda erfarenheter av denna modell, och funnit att
den medfört en mer spridd medvetenhet om villkoren för funktionshindrade
studenter i allmänhet och om de enskilda studenternas studievillkor. Modellen har
lett till ett ökat ansvarstagande och effektivare samarbete mellan alla berörda
parter.
36
Kan vi förbättra högskolans stöd?
Att tillse att studenter med psykiska besvär och neuropsykiatriska funktionshinder
får relevant kompensatoriskt pedagogiskt stöd är en ny uppgift för många högskolor. Enkätsvaren från handikappsamordnarna och studenthälsorna visar att man
erbjuder dessa studenter stöd efter bästa förmåga och med de resurser i form av
kompetens, tid och pengar som står till buds. Många respondenter (handikappsamordnare) pekar på att en annan kompetens ibland behövs för att möta dessa
studenter och några studenthälsor framhåller att de egentligen inte ansvarar för att
ge denna studentgrupp stöd.
Organisation, resurser och kompetens
Högskolan behöver tillgång till rätt kompetens för att kunna bemöta studenterna
på ett professionellt sätt. Det är inte självklart att det är dagens handikappsamordnare som är rätt person att arbeta med denna ”nya grupp”. Erfarenheter från studentprojekten i Lund och Uppsala har visat att det underlättar om den person som
arbetar med dessa frågor inom högskolan är psykolog eller socionom. En anledning till detta är att personer med denna bakgrund lättare kan etablera kontakt med
behandlande läkare och andra vårdkontakter som studenterna har. Det är också
viktigt att de personer som handlägger stöd till dessa studenter är väl insatta i de
villkor som studenterna lever under. Dels för att kunna bemöta studenten på bästa
sätt, men också för att kunna vara ett stöd till andra personer inom högskolan, t.ex.
lärare och mentorer, som själva inte har relevanta erfarenheter eller kunskaper.
Det är även viktigt att handikappsamordnarna får tillgång till handledning.
Men även andra lösningar kan motiveras. Vid University of Southampton har man
istället valt en modell där en universitetslärare med specialpedagogisk kompetens
leder den riktade verksamheten, d.v.s. mentorsprojektet, och sedan samarbetar
med psykolog. Denna person hade som nämnts även kunskap om och erfarenhet
av "counselling".
Det är också viktigt att det är en kontaktperson som studenterna ifråga skall vända
sig till så att det inte blir olika personer beroende på vilket ärende studenten har.
Som framgått ovan har studenterna ofta redan många handläggare inom diverse
olika instanser.
Eftersom det inte rör sig om stora grupper studenter och eftersom många svenska
högskolor är relativt små är det inte troligt eller motiverat att varje högskola anställer en socionom, psykolog eller specialpedagog enkom för att utveckla stöd37
verksamhet för denna studentgrupp. Varje högskola måste utifrån sina förutsättningar och resurser se över hur kompetensen ska tillförsäkras.
Arbetsgruppen tror inte att det är vare sig nödvändigt eller rimligt att denna kompetens byggs upp vid alla högskolor på en gång. Istället bör regionala samarbeten
etableras. På detta sätt fungerar det i Skåne vad gäller teckenspråkstolkar. Tolkarna är anställda vid Lunds universitet och deras tjänster köps genom avtal av
Malmö högskola. Denna modell kan tillämpas även för samverkan kring kompetens och kostnader för stödverksamhet för studenter med neuropsykiatriska funktionshinder eller psykiska besvär. Mindre högskolor skulle på samma sätt kunna
köpa konsulttjänster från ett universitet eller en större högskola i regionen där man
anställer en särskild person för att utveckla stödverksamhet för studenter med
psykiska besvär eller neuropsykiatriska funktionshinder.
Resurser
De ekonomiska och kompetensmässiga resurser som finns tillgängliga inom högskolan kommer inte att räcka när gruppen studenter med psykiska besvär eller
neuropsykiatriska funktionshinder som tar kontakt för att få kompensatoriskt pedagogiskt stöd växer. Handläggningen av stöd för dessa studenter kommer inte att
rymmas inom den verksamhet som bedrivs av dagens handikappsamordnare. Det
är inte heller oproblematiskt att kuratorer eller motsv. vid studenthälsorna handlägger respektive högskolas stöd, eftersom studenterna även kan behöva kontakt
med en fristående kurator.
Om högskolan skall starta utvecklingen av en organisation för att alla högskolor
skall vara beredda att ge studenter med psykiska besvär eller neuropsykiatriska
funktionshinder det kompensatoriska pedagogiska stöd de behöver måste resurser
skjutas till.
Det är viktigt att den funktion inom respektive högskola som tilldelas uppgiften att
stödja dessa studenter tilldelas resurser så att arbetet kan utföras under ordnade
former. Det är ett tids- och kompetenskrävande arbete.
I enkätsvar från några studenthälsor och handikappsamordnare uttrycks en viss
oro över att resurserna inte kommer att räcka till. 66% av handikappsamordnarna
och 73 % av studenthälsorna uppger i enkätsvaren att det inte finns eller att det är
tveksamt om det finns tillräckliga resurser för att ge denna grupp studenter det
stöd som de behöver. Här återges några kommentarer.
”Bristande resurser består i bristande kompetens och oklarheter i gränssättning.”
”Inte tillräcklig för att kunna följa upp och stödja på ett bra sätt.”
”Nej fast ja. Resurser finns men det är brist på väl fungerande nätverk som är
nödvändigt för att få ett fungerande arbete. Problem som dyker upp löses efterhand. Dåliga på att arbeta strategiskt.”
”Personella - tveksamt. Ekonomiska - ja det måste vi väl skaffa fram.”
”Vi som arbetar med funktionshindrade behöver all hjälp vi kan få!! Utbildning, seminarier osv. Psykiskt sjuka personer kan upplevas hotfulla.”
38
”På vår högskola är det nog utbildningsledarna för våra olika studieprogram
som har erfarenhet av studenter med psykiska sjukdomar. De har vid flera tillfällen hamnat i svåra situationer då studenter blivit sjuka under studietiden ofta
utan att föräldrar finns inom geografiskt/socialt räckhåll. Utbildningsledarna
skulle säkert ha både info och synpunkter om studenter med psykiska funktionshinder.”
”Det finns ett stort behov av resursteam som jobbar med hur vi utvecklar metoder/pedagogik för dessa grupper.”
Men även bland de respondenter som svarat att de har tillräckligt med resurser uttrycks viss tveksamhet i de kommentarer de lämnat:
”Ja, däremot inte flera besvärliga fall med flera dåligtmående studerande.”
”Ja med reservation alldeles beroende på enskilda lärares intresse och välvilja,
god beredskap hos kurator och vissa studievägledare - emellertid saknas ett
gott samarbete med psykiatri och vårdgivare.”
Studenthälsorna framhåller att det inte ingår i deras ansvarsområde att ta hand om
denna studentgrupp:
”Formell kompetens att ta hand om denna grupp finns men patientgruppen ligger utanför vårt ansvarsområde - krävs nytt centralt uppdrag från utbildningsdepartementet (motsv.) för att studenthälsan skall ha och ta detta ansvar.”
”Eftersom huvudansvaret för handikappade inte ligger hos studenthälsan har vi
inte någon översikt över dessa frågor. Handikappansvaret ligger i förvaltningens ansvar - central studievägledare.”
Här återges kommentarer angående resursbehov från två studenthälsor
”Studenter med psykiska funktionshinder är en grupp som måste få ta tid och
gör det. Viktigt att resurser avsätts.”
”Om det i själva verket är psykosgruppen man avser med gruppen studenter
med psykiska funktionshinder så måste antalet studenter i denna grupp kvantifieras bättre än idag. Om denna grupp blir mer än ett fåtal måste universitet
rimligen om den åläggs ett uppdrag få extra resurser för att kunna bedriva adekvata studiestödsåtgärder mot densamma. I mitt tycke är det (initialt) viktigt att
denna grupps resurser ej skall delas av andra då historien ständigt talat för att
psykosgruppen får stå tillbaks då andra patientgrupper tar för sig av den givna
kakan. Med tanke på incidenssiffror träffar vi märkligt få i start eller efterförlopp till mer genomgripande psykossjukdom. Dessa träffar ju förr eller senare
psykiatrin. En del av dessa borde i högre utsträckning än nu i mitt tycke få betydligt bättre hjälp att försöka komma igång och återta och slutföra sina studier.”
Arbetsgruppen konstaterar att det behövs mer kompetens, tid och resurser för att
man vid högskolan ska kunna bedriva ett aktivt utvecklingsarbete och förbättra
förutsättningarna för dessa studenter i studiesituationen. Arbetsgruppen föreslår
därför att de nationella medel som fördelas till högskolorna genom Stockholms
universitet ska utökas så att de högskolor som får förhöjda kostnader för studenter
med funktionshinder kan ersättas. Denna ekonomiska fördelning föredras framför
en höjning av den andel, nu 0,15 procent, som högskolorna enligt regleringsbrevet
skall avsätta av grundutbildningsanslaget för särskilt pedagogiskt stöd.
39
Om 0,15%-satsen höjs riskerar resurser att låsas till högskolor som inte har så
höga kostnader för studenter med funktionsnedsättningar relativt antalet helårsstudenter, eftersom resurserna inte nyttjas fullt ut. För högskolor vars kostnader för
studenter med funktionsnedsättningar är höga relativt antalet helårsstudenter riskerar resurserna inte räcka till. Om anslagen som Stockholms universitet fördelar
ökar kan resurserna komma studenter med funktionsnedsättningar tillgodo på ett
bättre sätt.
Arbetsgruppen föreslår att de regionala nätverk som finns nyttjas för att samverka kring högskolans stöd till dessa studenter. En möjlighet att samverka
konkret kring kompetens och resurser är att mindre högskolor köper konsulttjänster av ett universitet eller en större högskola i regionen där man anställer en särskild person för att utveckla stödverksamhet för studenter med psykiska besvär och neuropsykiatriska funktionshinder.
Arbetsgruppen föreslår att de nationella medel som fördelas till universitet
och högskolor genom Stockholms universitet höjs så att de högskolor som får
förhöjda kostnader för studenter med psykiska besvär och neuropsykiatriska
funktionshinder kan ersättas.
Förslag - stödformer
Förslag från Studenter i Lund och Uppsala
Studentprojekten i Lund och Uppsala har lyfts fram tidigare i denna rapport som
viktiga pionjärer i arbetet med att utveckla fungerande stöd för denna studentgrupp. Enkätundersökningen visar att studenterna uppskattar verksamheten och
tycker att den är relevant. Studenterna ombads föreslå nya stödformer. Här är några exempel på de svar som kom in:
”Tillgång till studielokal regelbundet, gärna med egen nyckel. Jag har svårt att
koncentrera mig och arbeta hemma och de lokaler som universitetet tillhandahåller är oftast överfulla. Om man avsatte en del av projektets lokaler som läsplats för deltagarna skulle det vara idealiskt.”
”Tillåtelse att delta i all undervisning (även seminarier) utan prestationskrav.
Har något svårt att ta in skriftligt material, skulle behöva höra om ämnena innan jag läser.”
”En drop-in-dag i veckan. Möjligheten att titta in och prata/få hjälp om något
problem dyker upp utan att behöva boka och vänta på tid.”
”Ångest och stress är ju stora problem. Jag som gärna läser till mig saker hade
haft god nytta av en bok/broschyr/webbsida där man ger praktiska råd över hur
man kan tänka och handla både vid akut ångest över studierna ex. tentor men
även längre och kanske svårare ångest som gror kring resultat, pengar, vilka
kurser man skall ta etc. Jag säger inte att detta är en lösning men ett steg i en
40
utveckling kan vara att läsa om hur andra har vänt sina negativa tankespiraler,
lärt sig t.ex. positiva affirmationer och sedan ges praktiska råd och även hänvisningar var man kan finna mer information om de olika aspekterna som boken/broschyren/webbsidan tar upp. Som sagt: Praktiska råd och tillämpningar,
exempel från andra, hänvisningar. Något sådant är en av pusselbitarna för att
må bättre och jag skulle nog läsa & läsa om allt eftersom jag utvecklar en bättre stresstolerans och lär känna mina begränsningar. Det ger också hopp om
framtiden att se andra lyckas och det är lättare att kämpa om man får fler
verktyg att använda.”
”Bättre uppföljning under terminens gång. Större engagemang som inte bara
ska ges under den lilla stunden man träffas. Större FÖRSTÅELSE och bättre
stödåtgärder som följd - förhoppningsvis. M.A.O. problemen ska klargöras så
att hjälpen förbättras.”
”Studiepassning? Nej skämt åsido är det väl något som jag tyvärr själv får
kämpa med. Men ett studietekniks/studiemotivations- "träningsläger" hade nog
gjort susen. Jag tror det behövs mer intensiva inlärnings- och upprepningstillfällen än de som nu tillhandahålls.”
Förslag från överläkare Lena Nylander
Lena Nylander har stor erfarenhet av vuxna med kvarstående s.k. barnneuropsykiatriska funktionshinder. Hon rekommenderar att följande stödinsatser erbjuds studenter med dessa funktionsnedsättningar:
- Skriftliga ”protokoll” från stöd-, väglednings- och informationssamtal.
- Skriftliga beskrivningar av allt tillgängligt stöd.
- Skriftliga instruktioner om hur man får/inte får använda sig av det stöd som erbjuds. Exempelvis ”Jag får inte ringa till min mentor på lördagskvällar.”, Handikappsamordnaren kan ge mig följande stöd men inte stöd X, Y, Z osv.
- Preparandkurs - förberedande inför studierna.
Förslag från handikappsamordare och studenthälsor
Handikappsamordnare och studenthälsor tillfrågades om de hade förslag på nya
stödåtgärder till studenter med psykiska funktionsnedsättningar. Här är några exempel på vad som föreslogs.
”Specialpedagogiskt stöd, som handlar mindre om teknik och mer om motivation, koncentration etc.”
”En student saknar tidsuppfattning varför möten måste planeras och exakt tidsanges m.m.”
”Behov av stöd för att strukturera studierna olika för varje individ.”
”Tolkstöd”
Social kompetens är ett begrepp som används flitigt i t.ex. platsannonser. Arbetsgruppens ledamöter har kommit i kontakt med personer som varit bekymrade för
hur studenter med psykiska besvär eller neuropsykiatriska funktionshinder skall
fungera i de nya studentnära utbildningsformerna där grupparbeten och gemen41
samma projektarbeten är vanligt förekommande inslag. Studenter som har svårt att
fungera i grupp kan uppleva den nya pedagogiken som mycket påfrestande. Farhågor finns för att deras ”bristande sociala kompetens” skall medföra att de får
problem i relationerna till studiekamrater och lärare. Detta framhålls också i ett av
enkätsvaren:
”Om en student med svårare psykiska eller neuropsykiatriska funktionshinder
inte har ett personligt ombud kan det vara bra, och ibland nödvändigt, att ha
tillgång till en kompetent ”tolk” för kommunikationen med lärare/handikapphandläggare etc. Det kan vara en anhörig, en person från en intresseförening etc.”
Arbetsgruppen håller med om att detta kan bli problematiskt och konstaterar att
det är viktigt att studenter med psykiska besvär eller neuropsykiatriska funktionshinder får tillgång till ”tolkar” om så är nödvändigt. Det kan röra sig om att en
person från en brukarorganisation eller en anhörig hjälper personen ifråga att förklara för medstudenter och lärare hur funktionsnedsättningen yttrar sig samt finnas
med i olika situationer och medverka till att kommunikationen fungerar. Det kan
vara lika viktigt att omgivningen får reda på vilka problem personen har till följd
av funktionsnedsättningen som att de får reda på vad som inte är problematiskt
och att funktionsnedsättningen inte påverkar personens intellektuella kapacitet.
Arbetsgruppen konstaterar också att den ”nya” öppna högskolan kommer att ställa
högre krav på alla studenters och lärares sociala kompetens. I mötet med det
mindre vanliga ställs denna kompetens på prov. Utvecklingen mot flexibelt lärande innebär en anpassning för individen istället för anpassning av individen. För att
kunna uppskatta det oväntade, undvika mainstream och skapa en högskola som
präglas av öppenhet, fördomsfrihet och tolerans måste även de mindre vanliga få
tillträde till högskolan. Det kreativa och annorlunda tänkande som människor med
neuropsykiatriska funktionshinder eller psykiska besvär kan ha är i detta perspektiv en tillgång både för den akademiska miljön och den akademiska ”agendan”.
Anpassning
En stödåtgärd ger en student med en funktionsnedsättning möjlighet att delta i
”samma” läromiljöer som andra studenter. Ett annat sätt att se till att en student
med funktionsnedsättning kan studera vid högskolan är att anpassa högskolan,
studielivet och de ekonomiska förutsättningarna till individens behov och möjligheter. Detta är tyvärr svårgenomförbart på de flesta håll eftersom högre utbildning
generellt bedrivs storskaligt. Däremot vore det mycket intressant om en mindre
högskola med campus och "campusboende" skulle bedriva en långsiktig och småskalig försöksverksamhet i enlighet med följande resonemang från RSMH:
”Det kan vara en särskilt anpassad studiemiljö präglad av småskalighet, närhet,
trygghet, värme, särskilda tentamensformer osv. Eventuellt kombinerad med
stödinsatser från människor. En annan form av anpassning kan vara i ett särskilt
boende. Även där bör principerna vara småskalighet, närhet och trygghet i kombination med lättillgängligt mänskligt stöd. Man kan fundera över boendeformer
med mentorskap där andra lite äldre, trygga, engagerade och i övrigt lämpliga studenter fungerar som mentorer i ett boende - kanske tar på sig ett visst ansvar för
42
att stödja, finnas till hands, försöka skapa struktur och som belöning för detta får
en viss ersättning eller nedsatt hyra.”
Poänggivande stödverksamhet
En annan i Sverige oprövad möjlighet är att låta studenter vara mentorer med ett
åtagande att stödja studenter med funktionshinder i studiesituationen som en poänggivande del av sin utbildning. För många utbildningar är det relevant praktik
att arbeta med människor med funktionshinder. För alla människor är det en bra
övning i tolerans och medmänsklighet etc.
Vid University of British Columbia har man ett program för studentassistans som
kallas "Students Aiding Students Program". Programmet leds av universitetets resurscentrum och avdelning för service till studenter med funktionshinder (Disability Resource Center), och finansieras av delstatsregeringen i British Columbia.
De arbetsuppgifter som nämns rör assistans vid biblioteksbesök och vid litteratursökning (under ledning av den studerande man assisterar), anteckningshjälp,
studentmentor och skrivassistent (för ex. överföring av handskriven text till datautskrift, transkription av talad text och diktering för utskrift).
Alla studenter som så önskar kan göra intresseanmälan till samordnaren för verksamheten. I informationen om programmet, betonas att allt som rör studenternas
”klienter” - d.v.s. de studenter med funktionshinder som studentassistenterna skall
bistå på olika sätt - skall hållas strikt konfidentiellt. (Här hänvisas till ”Freedom of
information and protection of privacy act”.) Till rollen som studentmentor antas
studenter som redan studerat ett par år och är inne på åtminstone sitt tredje år
inom respektive ämnes- eller programområde. De ansökande ska ha goda studiemeriter både vad gäller ämneskunskap och studieteknik. Universitetets resurscentrum anordnar kontinuerligt kurser och seminarier för studentassistenterna som
handlar om bemötande och medvetande om funktionshinder på olika sätt, s.k. Disability Awareness Workshops. Man anordnar även specifik utbildning för de studentassistener som ska ha rollen som mentor eller anteckningshjälp, och den som
är samordnare för studentassisterna ger särskild handledning till mentorerna.
Mentoruppdraget University of British Columbia innebär att ge 3 timmar individuell handledning som mentor per vecka.
Arbetsgruppen föreslår att någon högskola inleder en försöksverksamhet där
studenter/doktorander som arbetar som mentorer för studenter med funktionshinder får akademiska poäng för det arbete de utför.
Bättre stöd genom utökad samverkan kring studenten
Det är många olika instanser som tillsammans är ansvariga för att stödja personer
med funktionsnedsättningar. Kring varje individ finns det ofta ett stort nätverk.
Behandlande läkare, försäkringskassan, psykologer, terapeuter, föräldrar, vänner,
handikappsamordnaren vid högskolan och CSN är några exempel vad gäller stu43
denter. Det är ofta ett problem i sig för studenten att identifiera alla instanser och
sedan hålla kontakt med dem. I Psykekampanjen framhölls vikten av att olika
samhällsorgan samverkar kring berörda personer. Man pekar på att betänkanden
och utredningsunderlag från psykiatrireformens arbete avslöjar brister i samverkan
mellan berörda organ. Följande text är hämtad ur Psykekampanjens skrift Rapport
från Sveriges inre: ”Samverkan, kanske det högst prioriterade området i hela psykiatrireformen, ska utgå från den enskildes önskemål. För att den ska fungera
krävs ett lagarbete där man betraktar samma fenomen ur olika perspektiv. En medicinare söker annan kunskap än en psykoterapeut eller socialsekreterare. Inte i
konkurrens, utan som bidrag till en så hel och sammansatt bild som möjligt. Detta
har inte varit självklart när det gäller vård och service till personer med psykiska
funktionshinder, snarare tvärtom. Samverkan har paradoxalt nog ofta formulerats i
termer av skillnader i arbetssätt och synsätt – inte som lagarbete kring något
gemensamt. Olika myndigheter har delat upp människans tillvaro och ansvarat för
bara sin lilla del. Samverkan innebär ju i stället att man överskrider gränser. Långsiktiga lösningar, gemensamma mål, den enskildes intressen i fokus och prestigelöshet är några av de viktigaste ingredienserna. Fungerande samverkan är ett sätt
att använda den gemensamma kakan av skattepengar effektivt. Och det viktigaste
av allt – de personer det handlar om får ett bättre liv.” (Psykekampanjen 2000 s18)
Aktörer
Behandling och
rehabilitering
Stöd i vardagen
Socialtjänsten,
LSS, SOL, Personligt ombud
Kommunen
Handikappsamordnaren, Studenthälsan,
Specialpedagoger, Lärare, Examinatorer,
Studievägledare, Mentor, Anteckningshjälp och i vissa fall även Projektledare
som t.ex. för Studentprojekten i Lund
och Uppsala.
Högskolan
Landstinget
Stöd i studierna
Läkare, Psykolog,
Kurator, Arbetsterapeut, Sjukgymnast, Sjuksköteska,
Vuxenrehab
Studentassistens
SISUS
Försäkringskassan
Handläggare
CSN
Handläggare
Brukarorganisationer, t.ex. RSMH
Stöd- och resurspersoner
Stöd- och resurspersoner
Tolk
Samverkan mellan högskolan och socialtjänsten
Kommunen har ett ansvar för personer med psykiska funktionsnedsättningar enligt socialtjänstlagen, (2001:453). I socialtjänstlagens första kapitel står bl.a.
”Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och
44
andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers
egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.” I samma kapitel står att ”Socialnämnden får begära
att den som uppbär försörjningsstöd under viss tid skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har
kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och (…) följer en
utbildning med tillgång till finansiering i särskild ordning men under tid för studieuppehåll behöver försörjningsstöd.”
Arbetsgruppen har egna erfarenheter av att studenter som tagit studieuppehåll och
uppbär försörjningsstöd upplever att de tvingas ta del av vad de själva upplever
som ”meningslösa” sysselsättningar istället för att efter sina egna möjligheter och
i sin egen takt fortsätta sina högskolestudier. De studenter som RSMH diskuterat
högskolestudier med bekräftar denna bild. ”Man skall vika kuvert eller baka oavsett om man har tagit 160 poäng av 180 på en högskoleutbildning.”
En utökad samverkan mellan högskolan och socialtjänsten skulle kunna leda till
att studenter som tvingats avbryta sina studier p.g.a. psykiska besvär eller neuropsykiatriska funktionshinder kan fångas upp och successivt återuppta studierna.
Samverkan mellan högskolan och brukarorganisationer
Inom brukarorganisationer som t.ex. RSMH, Attention, Riksföreningen Autism
och Schizofreniförbundet finns erfarenhet av och kunskap kring psykiska besvär
och neuropsykiatriska funktionshinder. Denna kunskap kan vara en stor tillgång
för högskolans handikappsamordnare, lärare och studenter på flera olika sätt. De
kan vara de viktiga informationsgivare och bollplank som samordnaren för studenter med funktionshinder behöver. De kan också vara en stor resurs när
medstudenter och lärare informeras om en viss funktionsnedsättning, dess konsekvenser och yttringar. Slutligen kan personer från brukarorganisationerna vara
”tolkar” t.ex. i samband med examinationer. Det förekommer att lärare upplever
osäkerhet i dialogen med studenter med psykiska besvär eller neuropsykiatriska
funktionshinder. I sådana situationer kan en ”tolk” underlätta kommunikationen.
Samverkan mellan högskolan, försäkringskassan och CSN
Studiefinansieringen är ett stort hinder för många studenter med psykiska besvär
och neuropsykiatriska funktionshinder. Om den ekonomiska situationen kan lösa
sig på ett smidigt sätt för studenten kan han eller hon koncentrera sig på mer konstruktiva ting i tillvaron, som t.ex. sina studier och att arbeta med sitt eget tillfrisknande istället för att oroa sig för ekonomin. Om högskolan, försäkringskassan
och CSN tillsammans diskuterar denna situation ökar chanserna för detta. I rådande system måste studenten vandra mellan myndigheterna för att ”pussla” ihop
ekonomin efter de regler som gäller för respektive myndighet. (Se kapitlet ”Att finansiera sina högskolestudier” nedan.)
45
Samverkan mellan högskolan och arbetsterapeuter
Om studenten har kontakt med en arbetsterapeut bör detta framgå av det intyg
som ligger till grund för beslutet om kompensatoriskt pedagogiskt stöd. Arbetsterapeuter gör funktionsbedömningar som är bra underlag till val av stödinsatser. En
kontinuerlig kontakt mellan högskolans samordnare och arbetsterapeuten kan därför vara viktig.
Samverkan inom högskolan
Enkätstudien visar att handikappsamordnaren och studenthälsan samarbetar på
många högskolor. Men den visar också att både handikappsamordare och studenthälsor upplever att samarbetet skulle kunna förbättras eller utökas.
Samverkan mellan högskolan och behandlande läkare
Några handikappsamordnare uppger i enkätstudien att de har bra kontakt med behandlande läkare. De uppger att kontakten är givande och att läkarna är ett bra
stöd inför val av stödinsatser. En etablerad kontakt med behandlande läkare underlättar också om en students hälsa skulle försämras under studietiden.
Samverkan inom det nationella nätverket
Det nationella nätverket för handikappsamordnare koordineras från Stockholms
universitet. Nätverket samverkar om aktuella frågor och verkar för handikappsamordarnas gemensamma kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte bland annat genom konferenser och seminarier.
46
Finansiering av högskolestudier
”Psykiskt funktionshindrade är en av de fem grupper av funktionshindrade som
har störst utgifter för sitt handikapp.” (Kihlström 2000 s 95) Arbetsgruppens erfarenhet är att studenternas ekonomiska situation och rädslan för att efter ett eller
flera misslyckanden dra på sig mera studieskulder verkar vara ett mycket viktigt
skäl till att man inte vågar försöka en gång till. Den student som p.g.a. funktionsnedsättningen inte orkar med heltidsstudier får också svårigheter att klara av sin
ekonomi. Enkätundersökningen visar att studenterna finansierar sina studier på
mycket skiftande sätt. Det är också stora skillnader mellan universiteten. 42 procent, d.v.s. fem studenter i Uppsala har studiemedel. Motsvarande siffra för Lund
är 17 procent, d.v.s. två studenter. 25 procent, d.v.s. tre studenter i Lund har sjukpension. Inga studenter i Uppsala är sjukpensionärer. (Se bilaga 2 s26 och s30)
Studiemedelssystemet
Studiemedelssystemet är inte anpassat för funktionshindrade studenter. Speciellt
inte för den grupp studenter som på grund av sitt hälsotillstånd måste läsa på deltid. En student kan beviljas 75% av fullt studiemedel för att studera på halvfart
d.v.s. 50% om särskilda skäl föreligger, se nedan. Men då är det inte möjligt för
studenten att få ekonomisk ersättning för resterande 25%. Det är inte möjligt att
vara sjukskriven på deltid och samtidigt uppbära deltidsstudiemedel.
Den längsta tiden för rätt till studiemedel på högskoleutbildning är 240 veckor.
Första gången studenten söker studiemedel för eftergymnasial utbildning prövas
inte studieresultatet. Studiemedel beräknas per vecka. Högskole- och universitetsutbildning uttrycks i högskolepoäng. En poäng är lika med en veckas heltidsstudier och studenterna kan få studiemedel för lika många veckor som det antal poäng
som de läser. Deltidsveckor räknas om till heltidsveckor. Studenterna kan få studiemedel för deltidstudier på 75 eller 50 procent. Man läser då minst 0,75 poäng
respektive 0,5 poäng per vecka.
Undantag från ordinarie beräkning av studietakten för funktionshindrade
studenter
I CSN:s regler om studietaktsberäkning sägs bl.a. att studiemedel kan lämnas för
hel- respektive deltidsstudier även om en studerande inte når upp till de poängtal
eller motsvarande som krävs för respektive studietakt, om det finns särskilda skäl
för detta. Som särskilda skäl bör räknas syn- eller hörselskada eller annat gravt
funktionshinder som medför att en student inte har möjlighet att uppnå fastställda
poänggränser trots att hela, tre fjärdedelar eller halva arbetstiden ägnas åt studierna. Detsamma bör gälla en student som på grund av dyslexi eller annan jämförbar
47
orsak behöver en långsammare studietakt. Behovet av en långsammare studietakt
bör kunna styrkas.
För att de särskilda skälen ska kunna beaktas bör den studerande ägna hela sin arbetstid (vid heltid 40 timmar per vecka) åt studier. För att studiemedel ska kunna
lämnas för heltidsstudier, bör studietakten uppgå till minst 75 procent av heltid.
För att studiemedel ska kunna lämnas för 75 procent av heltidsstudier, bör studietakten uppgå till minst 50 procent av heltid. För att studiemedel ska kunna lämnas
för 50 procent av heltidsstudier, bör studietakten uppgå till minst 25 procent av
heltid. CSN gör bedömningen efter prövning i det enskilda fallet. Kravet på studieresultat ställs alltid i förhållande till de studiemedel som är beviljade. Däremot
kan CSN alltid ta hänsyn till personliga förhållanden som har påverkat studietakten och till andra förhållanden som påverkat resultaten. Detta görs genom individuella bedömningar.
Efter 240 veckor med studiestöd på eftergymnasial nivå sker alltid en individuell
prövning av synnerliga skäl för att bedöma om ytterligare studiestöd kan beviljas.
I den mån en studerande försenas i sina studier p.g.a. t.ex. en funktionsnedsättning
kan studiemedel normalt beviljas utöver den gällande gränsen motsvarande mertiden p.g.a. funktionsnedsättning. En studerande som drabbats av merskuldsättning
i samband med sina studier kan ansöka om att få en del av sin studieskuld avskriven med hänsyn till synnerliga skäl. Detta görs genom individuell prövning efter
studiernas slut, d.v.s. när studenten tar ut sin examen.
Studiemedel under sjukdom
Student som har studiemedel omfattas av ett särskilt försäkringsskydd under studietiden. Det innebär att studenten får behålla studiestödet vid sjukdom under förutsättning att ansökan om studiestöd lämnats in före sjukperiodens början. Detta
gäller under förutsättning att studenten gör sjukanmälan till försäkringskassan.
Anmälan till försäkringskassan måste göras även av den som inte har rätt till sjukpenning från försäkringskassan. För att få behålla studiemedlen under sjukdomstiden måste försäkringskassan lämna sitt godkännande. Det utgår ingen karensdag
då försäkringskassa styrker till CSN fr.o.m. första sjukdagen. För student som studerar på sin första studietermin gäller att studierna skall ha påbörjats innan
han/hon blev sjuk för att försäkringen skall gälla. Student som är sjuk mer än 28
dagar och har studielån kan få studieskulden minskad i efterhand motsvarande
studiemedelsbeloppet per dag.
Om studenten är sjuk längre tid än 30 dagar och har studielån kan lånedelen avskrivas. CSN lämnar besked om minskningen. Den tid som studenten har rätt till
studiemedel under sjukdom räknas inte in i studiemedelsveckorna och inte heller i
antalet veckor vid studieresultatprövning. Det finns ingen möjlighet till deltidssjukpenning i kombination med deltid studiemedel vid deltidssjukskrivning. Däremot finns det möjlighet att teckna en frivillig sjukpenningförsäkring genom att
betala en avgift. Ersättning utgår då samtidigt som studiestödet.
För student som har studiestöd/utbildningsbidrag och har varit yrkesverksam innan han eller hon började studera hålls den sjukpenningsgrundande inkomsten
48
(SGI) vilande under utbildningstiden. Reglerna om vilande SGI innebär att studenten under utbildningstiden inte kan få ersättning som är grundad på den vilande SGI:n. Först när studierna har avslutats blir SGI:n gällande igen. Den vilande
SGI:n anpassas efter löneutvecklingen inom det aktuella yrkesområdet. Studenten
måste anmäla inkomständring till försäkringskassan.
Avskrivning av studielån
Studielånet kan avskrivas om synnerliga skäl föreligger. Exempel på synnerliga
skäl är mycket låg förtidspension p.g.a. sjukdom.
Förtidspension och sjukbidrag
De grundläggande villkoren för förtidspension är att den försäkrade skall ha fyllt
16 men inte 65 år och ha fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt med minst en
fjärdedel. Om arbetsförmågan är nedsatt för avsevärd tid, minst ett år, kan den försäkrade istället beviljas sjukbidrag som utgår med samma belopp som förtidspension. Man kan få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspension/sjukbidrag och det är möjligt att kombinera partiell förtidspension/sjukbidrag
med partiellt studiemedel. Genom att utnyttja möjligheterna till sjukbidrag blir en
successiv återgång till studierna möjlig.
Handikappersättning
Funktionshindrade studenter har möjlighet att ansöka om handikappersättning från
försäkringskassan. Denna ersättning är avsedd för fördyrade levnadsomkostnader
p.g.a. funktionshindret.
Den optimala modellen för ekonomiskt stöd
Arbetsgruppen har diskuterat hur den ekonomiska situationen för studenter med
neuropsykiatriska funktionshinder och psykiska besvär kan förbättras. Här beskrivs en modell som vi kallar ”den optimala modellen”. Modellen är givetvis
mest relevant för personer som drabbats av psykisk sjukdom och behöver stöd i
samband med att studierna återupptas. Den bygger på att rehabiliteringsplaner tas
fram för studenter på samma sätt som för arbetstagare. Den optimala modellen för
ekonomiskt stöd svarar mot följande kriterier:
·
Studenten kan studera på deltid.
·
Rehabiliteringsprocessen är en väsentlig del
·
Studenten vill och orkar ta ansvar för sin rehabilitering
49
·
Rehabiliteringen för en successiv återgång till studier skall vara godkänd i
samarbete mellan studenten, behandlande läkare, försäkringskassan och högskolan
·
Studenten kan tentera etc. under pågående sjukskrivningsperiod.
Rehabilitering
Den som är sjukskriven behöver ibland stöd för att kunna börja arbeta igen. Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som ska hjälpa sjuka och skadade att återvinna bästa
möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv. Olika myndigheter ansvarar för olika områden. Med arbetslivsinriktad rehabilitering menas de
insatser som behöver göras för att den som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka
sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete.
Det finns många grupper som har behov av extra stöd för att återställa arbetsförmågan eller stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden: arbetslösa sjukskrivna, personer med fysiska funktionshinder och personer med psykisk eller
psykosocial ohälsa. Studenter med vilande SGI (sjukpenningsgrundande inkomst)
kan idag inte få rehabiliteringspenning. Om en student istället får sjukpenning kan
han/hon få möjlighet att vara ”sjukskriven” kvartsfart, halvfart, trefjärdedelsfart
eller heltid, dock utan en riktig rehabiliteringsplan. En modell där en "rehabiliteringsplan" med deltidsstudier tas fram för varje enskild student skulle vara väsentligt bättre än den förtidspensionering/sjukbidrag som står till buds idag.
En arbetstagare (men inte en student) som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering
kan ha rätt till rehabiliteringsersättning. Försäkringskassan har ansvar för att planera rehabiliteringen. Man kan få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels rehabiliteringspenning. Ansökan om rehabiliteringsersättning prövas och beviljas av
försäkringskassan. Rehabiliteringsersättning består dels av rehabiliteringspenning
som man får när man deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering och dels av särskilt
bidrag som ska täcka vissa kostnader som uppstår i samband med sådan rehabilitering. Man kan få ersättning för resor och traktamente om man måste bo på annan
ort. Ersättningen kan också betalas ut för läromedel och kursavgifter. Hel rehabiliteringspenning motsvarar 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Rehabiliteringspenningen minskas med det belopp som studiehjälp5, erhållits för
samma tidsperiod.
Rehabiliteringsplan
Försäkringskassan ska tillsammans med individen göra en rehabiliteringsplan när
det finns behov av arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Planen ska omfatta
de åtgärder som behövs för att person ska kunna gå tillbaka i arbete. Rehabiliteringsutredningen från arbetsgivaren och läkarens bedömning är tillsammans med
patientens egen uppfattning av situationen det viktigaste underlaget för rehabili-
5
Studiemedel, korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt utbildningsbidrag eller utbildningsarvode
(inte den återbetalningspliktiga delen) avses.
50
teringsplanen. Försäkringskassan har ansvar för att planera rehabiliteringen även
för personer som inte har en anställning och som behöver rehabilitering. Försäkringskassan kan vid behov ge stöd i sina klienters kontakter med myndigheter och
andra.
Arbetsgruppen förordar att den modell som bygger på att särskilda rehabiliteringsplaner tas fram för arbetstagare som är i behov av extra stöd för att återställa
arbetsförmågan eller stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden också tilllämpas för studenter med psykiska funktionsnedsättningar. Med ett sådant system,
finns det, tillsammans med kompensatoriska pedagogiska stödåtgärder från högskolan, möjligheter till en successiv och värdig återgång till studierna.
Arbetsgruppen föreslår att den modell som bygger på att särskilda rehabiliteringsplaner tas fram för arbetstagare som är i behov av extra stöd för att
återställa arbetsförmågan eller stärka konkurrensförmågan på arbetsmarknaden också tillämpas för studenter med psykiska funktionsnedsättningar.
51
Offentlighet och sekretess
Att högskolan följer de lagar och förordningar som finns angående offentlighet
och sekretess är viktigt för alla studenter. Studenter med funktionsnedsättningar
delger högskolan information av högst privat karaktär. Det är givetvis viktigt att
högskolan handhar dessa uppgifter på ett korrekt sätt. Om förtroendet från studenter med funktionsnedsättningar rubbas så att de inte vill lämna information om
den egna personen minskar deras möjligheter att studera. Studenterna röjer uppgifter om sin funktionsnedsättning i samband med att han/hon t.ex. ansöker till
högskolan med särskilda skäl eller ansöker om stödåtgärder. PM ”Om offentlighet
och sekretess i hanteringen av studenter med funktionshinder i högskolan", av
Andreas Stjärnström, Örebro universitet har varit ett viktigt underlag i arbetet med
detta avsnitt. Göran Hessling, chefsjurist vid Linköpings universitet och Jörgen
Andersson, arkivarie vid Lunds universitet har varit arbetsgruppen behjälplig i
lagtolkningen. Två lagar är relevanta i sammanhanget:
Sekretesslagen
I Sekretesslagen (SFS 1980:100, ändrad genom SFS 1997:1213) 7 kap. 9 § fjärde
stycket står följande:
”Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående
lider men.”
Detta är ett så kallat omvänt skaderekvisit, dvs. att man utgår från att sekretess
gäller. Ordet ”men” betecknar i främsta rummet integritetskränkningar av olika
slag som kan uppstå därför att uppgifter om en människas personliga förhållanden
lämnas ut. Men omfattar både kroppsliga och psykiska obehag. En prövning måste
göras i varje enskilt fall. Frågan blir helt enkelt om den funktionshindrade lider
men av att uppgifter om dennes funktionshinder eller andra känsliga uppgifter
lämnas ut.
Handikappsamordnare lyder under samma starka sekretess som psykolog, kurator
eller syofunktionär (Regner, Eliason och Heuman, 1998). Alla uppgifter om personliga förhållanden, som t.ex. funktionsnedsättning, som student lämnar till högskolans handikappsamordnare är skyddade i enlighet med sekretesslagen 7 kap §9
53
fjärde stycket. Detta är uttryckligen sagt i Regner, Eliason och Heumans kommentar till sekretesslagen.
I samband med att funktionshindrade studenter ansöker till en högskola med särskilda skäl och individuell prövning förekommer hantering av känsliga och/eller
personliga uppgifter i form av intyg etc. Beslut om antagning är offentligt men
underlag i form av utlåtande av psykolog etc. är sekretessbelagda.
En student har självklart rätt att välja hur mycket stöd han/hon vill ha och därmed
påverka hur känt hans/hennes funktionshinder blir. Arbetsgruppens anser att lärare, examinatorer, studierektorer eller andra befattningshavare måste informeras
om studentens funktionsnedsättningar om det stöd studenten skall få inbegriper
aktivt deltagande från befattningshavaren. Men uppgifter om studenten måste
spridas med stor försiktighet eftersom dessa befattningshavare inte omfattas av
sekretesslagen.
Arbetsgruppen föreslår att regler kring sekretess i samband med ansökan till
högskolan med särskilda skäl redovisas i utbildningskataloger och ansökningsmaterial så att detta blir tydligt för den ansökande.
Personuppgiftslagen
Enligt Personuppgiftslagen, PuL, (1998:204) är det förbjudet att behandla uppgifter som rör hälsa. Dessa uppgifter klassas som känsliga. Det är däremot tillåtet att
behandla känsliga personuppgifter om den som registreras har lämnat sitt uttryckliga samtycke till detta. Samtycket görs lämpligen genom att studenten skriftligen
gör ett medgivande om att en behandling (t.ex. för ett register) får ske. Register
över studenter med funktionshinder får alltså inte förekomma om det inte finns
något samtycke. Det gäller både register som sparas i en dator eller i en pärm eller
liknande.
Exempel från Lunds universitet
Vid Lunds universitet får studenten läsa igenom och godkänna följande:
Behandling av personuppgifter. För att hantera din ansökan om särskilda stödåtgärder för studenter med funktionshinder behöver vi behandla personuppgifter om
dig. Genom att fylla i och underteckna ansökningsblanketten samtycker du också
till att de personuppgifter du lämnat i ansökan och som framgår av eventuella
bilagor registreras med hjälp av automatisk databehandling.
Återkallande av samtycke. Enligt 12 § personuppgiftslagen kan du när som helst
återkalla ett lämnat samtycke. Detta innebär att ytterligare personuppgifter om dig
54
därefter inte får behandlas. Uppgifter som redan samlats in får dock behandlas,
men alltså inte kompletteras eller uppdateras.
Information efter ansökan. Du kan en gång per kalenderår ansöka om information
om vilka personuppgifter som behandlas om just dig. Informationen är kostnadsfri
och ansökan skall göras skriftligen och vara undertecknad av dig. Bestämmelser
om detta finns i 26 § personuppgiftslagen.
Rättelse av felaktiga personuppgifter. Om du anser att de personuppgifter som behandlas om dig är felaktiga, ofullständiga, irrelevanta eller på annat sätt står i strid
med bestämmelserna och kraven i personuppgiftslagen kan du begära rättelse enligt 28 § personuppgiftslagen.
Lunds universitet är personuppgiftsansvarig för den aktuella behandlingen. Om du
har frågor eller synpunkter som rör behandling av dina personuppgifter vid Lund
universitet skall du skriva till: Personuppgiftsombudet Lunds universitet Box 117,
221 00 LUND
När studenten har undertecknat ansökan godtar hon/han villkoren för stödåtgärer.
Om studenten inte kan acceptera och godta dessa villkor beviljas inget stöd genom
kompensatoriska pedagogiska åtgärder vid föreläsningar, seminarier och tentamina etc. Det beslut som skrivs ut, om beviljande av särskilda utbildningskostnader,
fungerar som ett avtal mellan studenten och universitetet. Beslutet sänds för kännedom/åtgärd till kontaktperson vid berörd institution.
Ett alternativt förfaringssätt
Andra högskolor har en mer informell ordning där inga beslut dokumenteras
skriftligt varför det inte heller finns några uppgifter att lämna ut. Däremot förs
anteckningar om vilket stöd som beviljats och till vilken kostnad. I dylika anteckningar kopplas inga personuppgifter ihop med uppgifterna om stöd. Dessa uppgifter behövs för att högskolan skall kunna redovisa kostnader för stöd till studenter med funktionshinder.
Behov av översyn
Arbetsgruppen har kommit i kontakt med sekretessproblemet vid flera tillfällen.
Det faktum att lärare inte lyder under sekretesslagen men ibland måste ta del av
information om studenten som kan vara mycket personlig har lyfts fram som ett
problem. Sekretesskyddet i samband med ansökan om kompensatoriskt pedagogiskt stöd är ett annat exempel. Likaså har arbetsgruppen uppmärksammats på att
antagningspersonal inte lyder under sekretesslagen.
Arbetsgruppen föreslår att sekretesskyddet för studenter vid universitet och
högskolor ses över i särskild ordning.
55
Slutord
”Ett av 20 barn i Sverige drabbas av depression. 6% av alla barn har någon form
av neuropsykiatrisk störning. Bland yngre personer, i åldern 18-35 år, är psykisk
ohälsa den vanligaste orsaken till förtidspension. Drygt 40% av alla kvinnor och
20% av alla män måste någon gång i livet söka hjälp på grund av psykiska problem. 13% av svenskarna lider av social fobi. 1% av Sveriges befolkning får diagnosen schizofreni. 40% av alla som insjuknar i schizofreni återhämtar sig.”
(Psykekampanjen 2000 s 30-31)
57
Referenser, litteratur och länkar
Referenser
Budgetpropositionen 2002
Den öppna högskolan (regeringens proposition 2001/02:15)
FN:s generalförsamling, FN:s Standardregler för att tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet, 1993
Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken
(Regeringens proposition 1999/2000:79)
Grunewald (red), Psykiska handikapp, möjligheter och rättigheter, andra upplagan
2000
Högskolestudier och funktionshinder:
www.sb.su.se/akademi-handikapp
Högskoleverket, Högskolestudier och funktionshinder (2000 4R), 2000
Högskoleverkets författningssamling följande (HSVFS 1996:22)
Islands universitet i Reykjavík. Policy for disability services:
www.hi.is/stofn/namsr/disability.html)
Jansson, Psykiskt funktionshinder och LSS, Hälsohögskolan i Stockholm 1996
Kihlström, Grunewald (red) Psykiska handikapp, möjligheter och rättigheter,
andra upplagan, 2000
Lagen om lika behandling (SOU 2001/02:27)
Mångfald i högskolan (SOU 2000:47)
Psykekampanjen, Rapport från Sveriges inre, 2000
Psykiatrireformen, Årsrapport för psykiatrireformen 1998
Regner, Eliason och Heuman, Sekretesslagen, en kommentar till 1980 års lag med
ändringar, 4 upplagan 1998
Sekretesslagen (SFS 1980:100)
Stjärnström, PM ”Om offentlighet och sekretess i hanteringen av studenter med
funktionshinder i högskolan", Örebro universitet, 2001
Socialtjänstlagen (2001:453)
59
Statens Institut för Särskilt Utbildningsstöd, Sisus:
www.sisus.se
Studentprojektet i Lund:
http://www.student.lu.se/
Studentprojektet i Uppsala:
http://www.studentprojektet.nu/
Suported education - Reasonable Accommodations for People with Psychiatric
Disabilities: An On-line Resource for Employers and Educators:
www.bu.edu/cpr/reasaccom.html
Svensk författningssamling (SFS 1996:984)
Söderberg och Anderberg, Funktionshinder och distansutbildning, Distum rapport
2:2001
Viney och Meads, Practical academic support for students with mental health
difficulties, Innsbruck Conference July 2001
World Health Organization, International Classification of Impairments, Disabilities, and Handicaps: A manual of classification relating to the consequences of disease (Geneva, 1980)
Åtgärder mot diskriminering i högskolan (Ds 2000:17)
Litteratur och länkar
Brattberg, "Enastående", Värkstaden AB, 1999
Gerland, " En riktig människa", Bokförlaget Cura, 1996
Gerland, ”På förekommen anledning” Bokförlaget Cura, 1998
Handikappombuddsmannen:
www.ho.se
Riksförbundet Attention:
www.attention-riks.nu
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH:
www.rsmh.se
Riksföreningen Autism:
www.autism.se
Schizofreniförbundet:
www.schizofreniforbundet.org.se
60
Bilagor
61
För en öppen högskola - Bilaga 5 Exempel på överenskommelse
Practical academic support for students with mental health difficulties
D. Viney & S. Meads, University of Southampton
Appendix 2: The University of Southampton Confidentiality Form
CONFIDENTIALITY - Mentoring arrangements
Student's name: …………………………………………………………………
Mentor's name: ………………………………………………………………….
If at any time your mentor is seriously worried about your health or well-being, s/he will
contact your doctor.
My doctor (GP) is:
Doctor's name & surgery:
……………………………………………………………………………………
In order to facilitate support during your studies at the University, we (the Disability Service)
may occasionally need to share information about your difficulties with others. This would
never be done lightly, we would only reveal the information which that person "needs to
know". If you give your agreement by signing this document, such disclosure would be used
as necessary to facilitate your support, the precise information chosen for disclosure would be
at the discretion of the team member with whom you work, or their manager.
You can request a change to this agreement at any time by contacting the team member who
has been working with you (or another member of the team, if you prefer.) You can request to
see the information held in your file by contacting any team member, though we may require
up to five working days notice in order to allow time for photocopying.
We also ask you to check (V or x) each of the boxes below and then sign this agreement to
indicate which other people to whom you are willing for us to disclosure information, if
necessary.
I am willing (V) OR I am not willing (x) for you to disclose information to:
❒
❒
❒
Deb Viney, Disability Co-ordinator and Sue Meads
my personal tutor (name ……………………………………….)
other staff from my academic department
(Name department ……………………………………………..)
❒ other support staff within the University (e.g. student records, etc.)
❒ my Local Education Authority (LEA)
(please insert name of LEA here ………………………………)
❒ my parents (please give their names …………………………...)
Signature ……………………………… Date ………………..
03/07/01
För en öppen högskola - Bilaga 4 Exempel på intyg från behandlande läkare
Exempel – avidentifierat intyg
Läkarintyg angående X
Intyget utfärdas på patientens begäran avsett till att uppvisa till vederbörande
person på X universitet. Patienten har haft kontakt med X öppenvårdsmottagning
sedan 1999 september månad då han insjuknat i psykossjukdom.Varit inlagd
några dagar på psykiatrin i X-stad samt sen överremitterades ärendet till Y-stad
och vårdades i cirka 3 veckor under diagnos Psykos UNS F29.0. Patienten har
fyra syskon. Ingen hereditet för psykiska besvär. Insjuknade akut med ångest,
rösthallucinos, paranoid beredskap och också tett sig försjunken i sig själv samt
kontaktstörd. Symtom har avklingat relativt snabbt då patienten har fått
medicinering i form av neuroleptika. Efter några månader seponderades detta och
sedan har patienten gått viss tid på antidepressiv medicinering i form av Cipramil,
samt haft ljusterapi. Patienten har efteråt mått bra och inte använt någon
medicinering. Patienten har fungerat bra och har också haft tillfälligt arbete.
Börjat med studierna på X universitet, och på grund av påfrestningar samt att
patienten i grunden är sårbar och rädd för att återinsjukna på nytt i psykossjukdom
är patienten i behov av stöd och uppföljning under studierna. Patientens besvär är
mest i from av koncentrationsstörning samt svårigheter att vistas med andra
människor. Upplever till exempel att gruppdiskussioner är besvärliga. Har tendens
till tillbakadragande samt initiativlöshet.
Med vänliga hälsningar i tjänsten
Legitimerad läkare
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)
Stockholm den 25 februari 2002
Psykisk ohälsa och studier
Bakgrund
RSMH har medverkat i en arbetsgrupp initierad av Stockholms Universitet, som undersöker
högskolans stöd till studenter med psykiska funktionshinder. Jimmie Trevett, Lund, har varit
RSMHs representant. En referensgrupp bestående av medlemmar i RSMH har träffats vid ett
tillfälle för att ge synpunkter på arbetsgruppens överväganden. Referensgruppen har bestått av
Jimmie Trevett, Linda Motsieola, Jitka Slavik, Khai Chau samt Bo Ardström och Kjell
Broström från RSMHs kansli. Följande synpunkter har sammanställts av Kjell Broström.
Inledande synpunkter
Det är mycket viktigt att brukaren själv upplever att de olika stödinsatser som erbjuds är på
hennes villkor och efter hennes eget val. Insatserna får alltså inte vara påtvingade individen.
Det innefattar flexibilitet i mötet och i stödet, hjälpen eller vården som erbjuds, anpassning
till behov eller lösningar som individen ger uttryck för och lyhördhet. Stöd, service och vård
måste ges under värdiga och icke kränkande former. Att iaktta sekretess och samråda med
individen om i vilken utsträckning och på vilket sätt berörda personer ska informeras är
mycket viktigt. Vissa personer upplever det som nödvändigt att deras psykiska besvär förblir
okända för lärare och kamrater.
Existentiella behov
Ett behov hos många med psykisk ohälsa som ej tillfredsställs är samtal om existentiella
problem. Det är svårt att hitta människor att prata med om existentiella livsfrågor (t ex
om att finna mening och sammanhang i tillvaron), om det inte känns naturligt att prata med t
ex en präst eller imam etc. Psykiatri, socialtjänst, skolhälsovården etc. saknar beredskap och
kanske även kunskap. Många vittnar om svårigheterna att få tillgång till psykoterapi med
samma villkor som annan vård.
Myndighetskontakter
Telefontider, remissregler, finansieringstvister, rigida besökstider, bristande valmöjligheter är
hinder eller svårigheter för att få en god tillgänglighet till myndigheter. En allt högre grad av
användande av teknik för att sortera människor till rätt kö/kassa etc. vållar också problem
(massor av knappar för olika saker).
Bemannande receptioner där människor med ett trevligt bemötande kan hjälpa individen till
1
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
rätta är ett sätt att förbättra tillgängligheten. Människor som kan guida andra är ett annat
exempel på hur tillgängligheten kan förbättras. Det kan vara frågan om kontaktpersoner,
stödpersoner, personligt ombud, god man m fl som hjälper individen eller frivilligarbetare
som är kopplade till myndigheten. När det gäller innemiljön är det viktigt att den är lugn,
harmonisk, icke stressande samt att det inte är trångt.
Tre olika situationer där psykisk ohälsa utgör ett hinder för studier
Vi identifierar tre situationer:
· Personer som inte kommer till högre studier p g a psykisk ohälsa
· Studerande som tvingas avbryta sina studier p g a psykisk ohälsa
· Personer som avbrutit sina studier och vill komma tillbaka till studier.
Behovet av basstöd
För samtliga tre ovanstående grupper finns behov av ett basstöd. Det bör vara utformat
utifrån den enskildes behov och önskemål och kan till sin karaktär vara
socialt/psykologiskt/stödjande/pedagogiskt. Basstödet bör om möjligt utformas så att det ger
kontinuitet till en person som kan följa den enskilde genom olika skolformer och under
studieuppehåll, sjukskrivningar eller rehabiliteringsprogram.
Basstöd kan vara en viktig åtgärd för att motverka den ökande psykiska ohälsan bland barn
och ungdomar och bör även kunna ses som en stödjande och förebyggande insats för barn och
ungdomar som bedöms som sköra eller sårbara.
För att basstödet ska kunna fungera måste organisatoriska och ekonomiska frågor lösas så att
det finns möjlighet för en ”basstödjare” att regelbundet träffa den enskilde - genom
grundskola, gymnasium och högskola - oavsett ålder och bostadsadress.
Ekonomi
Den studerandes ekonomi upplevs ofta som ett grundläggande problem. Det är viktigt med
ett studiemedelssystem som inte slår ut studerande genom att kravet på poäng under viss
studietid blir för stor. Det borde också finnas möjligheter att slutföra sina studier med
finansiering från andra håll än CSN, t ex arbetsmarknadsstöd, rehabiliteringsbidrag eller
sjukbidrag.
Försäkringskassans regelverk och deras handläggares dåliga kunskaper och negativa attityder
utpekas inte sällan som den största svårigheten.
Attitydproblem
Ett annat stort problem är något som vi kallar för den ”arbetsmoraliska traditionen”. En tes i
denna tradition är att en person som inte klarar av att arbeta eller orkar med situationen på en
arbetsplats inte heller klarar av att studera. Den ”arbetsmoraliska traditionen” har satt sin
2
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
prägel på hela socialförsäkringssystemet. Dessa traditioner kombinerade med jantelagstänkande och fördomar om psykiskt funktionshinder leder inte sällan till att dessa människor
naglas fast vid sina problem och hindras att komma vidare i sina liv. Vi ser många exempel
på att studier har fungerat bra för personer med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa eller sjukdom
handlar inte om en intellektuell problematik utan om en känslomässig. Vissa personer med
svåra psykiska tillstånd, t ex psykoser kan drabbas av kognitiva funktionshinder som
försvårar inlärning, andra gör det inte. Förmågan till logiskt tänkande kan vara intakt även när
en person har psykotiska symtom. I sådana situationer är stödjande åtgärder ofta nödvändiga.
Högskoleutbildning måste både formellt (i bidragssystemet) och attitydmässigt erkännas som
en bra form av rehabilitering och folkhälsoinsats.
Behovet av olika typer av insatser
Behovet av olika insatser vid högskolestudier för personer med psykiska besvär kan
tydliggöras med en behovstrappa:
Krisstöd
Anpassningsåtgärder
Stöd i skolan
Psykologiskt/socialt
basstöd
Ekonomiska
villkor
Upplevda brister beträffande de ekonomiska förutsättningarna och det psykologiska-sociala
basstödet tycks vara vanliga erfarenheter bland personer som avbrutit sina högskolestudier på
grund av psykisk ohälsa och viktiga orsaker till att de inte lyckats återuppta studierna
Många behöver också ett psykologiskt och socialt basstöd i form av en samtalskontakt som
bör finnas inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten eller hos en privatpraktiserande
psykoterapeut/psykolog.
Stödet i skolan kan utformas på en rad olika sätt. Det är viktigt att försöka uppnå flexibilitet
angående dessa former. Individuella stödinsatser, grupper med studenter med ett gemensamt
problem/gemensamma erfarenheter, temamöten, seminarier är några exempel. Varför inte
skapa studentföreningar för psykisk hälsa.
Anpassningsåtgärder av studiemiljön, av boendet eller miljöer där man tillbringar sin fritid.
Beträffande trappsteget krisstöd så är det viktigt att personer med kompetens finns lätt
3
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
tillgängliga för de studerande. Till krisstöd kan också kopplas förebyggande åtgärder av olika
slag som fungerar som motkrafter till den psykiska ohälsan. Det är viktigt att personal och
studerande medvetandegörs om att vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa och att man
har beredskap och strategier för att möta de som drabbas. Att skapa en psykiskt hållbar
högskola kan vara en god målsättning.
Särskilda (lagreglerade) insatser till personer med psykiska besvär i
samband med högskolestudier
Om särskilda insatser ska komma till stånd, finansieras och fungera krävs nog ett särskilt
regelverk. Dels för att begränsa gruppens storlek och därmed också kostnaderna och dels för
att behovsbedömningarna ska bli likartade och insatserna något så när rättvist fördelade.
Vi föreslår en kortfattad och öppen lagreglering t ex Lagen om särskilda insatser till personer
med psykiska besvär och/eller funktionshinder i samband med högskolestudier. Lagen bör
kompletteras med anvisningar (exempelvis utfärdade av Utbildningsdepartementet efter
samråd med Socialdepartementet).
Anvisningarna bör reglera och avgränsa personkretsen, dvs. vilka som ska omfattas av
insatserna. Anvisningarna bör också precisera de insatser som kan erbjudas. Det är samtidigt
viktigt att anvisningarna formuleras så att de insatser som tas upp inte blir för fyrkantiga och
så att flexibiliteten, möjligheten att skräddarsy en viss stödinsats, möjligheter till
okonventionella lösningar där gränser mellan olika myndigheter, vård och servicegivare
tillåts att överskridas.
Förslag till formulering ang. personkretsen:
Personer med psykiska besvär eller funktionshinder som medför behov av särskilt stöd
eller särskild service i studiesituationen och/eller den miljö där studierna bedrivs.
Behoven omfattar dels svårigheter eller hinder vid studierna, vid föreläsningar, seminarier,
laborationer etc., vid studier i hemmet eller biblioteket samt vid examinationer osv. Behoven
omfattar också sociala och psykologiska problem i boendet och den mer privata
livssituationen; ensamhet, ångest, relationer, rädsla för att umgås, dåligt självförtroende och
dålig självkänsla ibland kombinerat med missbruk.
Behoven kan vara primära - det är just det som är problemet - eller sekundära till andra
problem. Problembilden är ofta komplicerad och sammansatt av många olika ingredienser.
Det kan vara svårt att se direkta orsakssammanhang vilket inte heller är nödvändigt.
Förslag på tre huvudgrupper:
1. Personer med psykotiska eller psykosnära kristillstånd
2. Personer med så kallade personlighetsavvikelser/-störningar (t ex borderlinepersonlighet)
3. Personer med ångest- och/eller depressionsproblematik
En tilläggsproblematik till samtliga tre grupperna kan vara missbruk eller
beroendeproblematik (läkemedel, alkohol eller narkotika). Syftet är inte att utöka
4
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
personkretsen till att omfatta personer med missbruksproblematik. Det känns ändå viktigt att
ta upp att droger inte sällan blir en del av psykiska problemen om man inte får hjälp. Att
använda droger kan vara ett försök till lösning som ibland brukar kallas självmedicinering.
Man försöker dämpa ångesten, få tillbaka självkänslan, lindra tvångstankarna med hjälp av
droger. Metoden leder endast till kortvarig lindring. Om man fortsätter med drogerna blir
naturligtvis problemen bara värre. Samtidigt är t ex alkohol en socialt accepterad lösning som
upp till en viss gräns uppmuntras av det sociala nätverket.
Korta kriser bör inte definieras in i personkretsen men gränserna är svåra att dra - det
utslagsgivande måste vara vilka behov av stöd och insatser som de psykiska besvären medför.
Det är mycket viktigt att inte gå med på att tillstånden ska vara bestående eller långvariga det är svårt att ge sådana prognoser på unga människor och om man ska avvakta en lång
utredning så missar man den stora fördel det innebär om stödåtgärderna kan komma igång så
tidigt som möjligt. I andra lagstiftningssammanhang där man krävt att funktionshindret ska
vara bestående har få med psykiska funktionshinder bedömts som kvalificerade att tillhöra
målgruppen.
Intyg
Ett särskilt intyg bör krävas vid ansökan om särskilda insatser. Intyg bör kunna skrivas av t ex
läkare, psykolog, kurator eller sjuksköterska. Hur ett intyg ska vara utformat och vad det skall
innehålla bör preciseras i anvisningarna.
Om antagning till högskolestudier
Vi är positiva till att man skapar ett antagningssystem där livserfarenhet och lämplighet väger
tyngre än betyg. Erfarenheter av psykisk ohälsa, ideellt arbete i brukarorganisation o s v borde
kunna ge poäng som räknas vid antagning. Antagningsreglerna borde kunna differentieras för
olika utbildningar. För viss utbildning bör t ex erfarenhet av psykisk ohälsa kunna vara
särskilt meriterande. Intervjuer och inträdesprov är också metoder som bör övervägas i större
omfattning.
Insatserna kan vara av två typer: Stödåtgärder och anpassningar
Stödåtgärder
Dessa särskilda stödåtgärder handlar om insatser utöver det basstöd som skisserats ovan.
-
Stödåtgärderna kan vara professionella, det vill säga utföras av en kurator, psykolog eller
annan person med lämplighet och kunskaper.
Stödet kan också ges av frivilliga samhällsarbetare (lekmän som verkar utifrån ett visst
lagrum t ex kontaktpersoner (enligt Socialtjänstlagen eller LSS) eller Gode men (enligt
Föräldrabalken) eller helt informella stödjande personer t ex kamrater från
brukarorganisationer, närstående, goda vänner, volontärer, mentorer,
”anteckningshjälpare”, andra personer i det sociala nätverket.
5
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
-
-
Att hitta rätt mentorer är viktigt – ett förslag är att söka dem bland akademiker som själva
under sin studietid drabbades av psykisk ohälsa.
Stödet kan vara mänskligt, socialt, psykologiskt, pedagogiskt, dialoginriktat och/eller
inriktat på att stödja det sociala nätverket. Stödet kan också vara tekniskt t ex
databaserat, klockor som påminner om vad man ska göra etc. (Ett utvecklingsarbete pågår
i en verksamhet som heter Humanteknik.)
Andra förslag är personligt ombudsliknande funktioner knutna till högskolorna som är väl
hemmastadda i studiemiljön.
Anpassning
Det kan vara en anpassning av studietakten kopplad till ett bidragssystem som gör det möjligt
att t ex kunna studera på halvfart men ändå klara sin försörjning utan att tvingas ta
extraarbeten.
Det kan vara en särskilt anpassad studiemiljö präglad av småskalighet, närhet, trygghet,
värme, särskilda tentamensformer osv. Eventuellt kombinerad med stödinsatser från
människor.
En annan form av anpassning kan vara i ett särskilt boende. Även där bör principerna vara
småskalighet, närhet och trygghet i kombination med lättillgängligt mänskligt stöd. Man kan
fundera över boendeformer med mentorskap där andra lite äldre, trygga, engagerade och i
övrigt lämpliga studenter fungerar som mentorer i ett boende - kanske tar på sig ett visst
ansvar för att stödja, finnas till hands, försöka skapa struktur och som belöning för detta får
en viss ersättning eller nedsatt hyra.
I valet mellan stöd och anpassning brukar de flesta uppleva det som bättre om man kan finnas
kvar och få stöd i den ordinarie miljön. Anpassade miljöer brukar anses vara en mer
stigmatiserande samt eventuellt skam- eller skuldbeläggande miljö. Det viktigaste tror vi är
att den enskilde har möjlighet att påverka det valet. Anpassningsåtgärdar kan nog kännas
bra och nödvändiga för en del personer.
Vi vill betona de studerandes ekonomiska situation. Rädslan för att efter ett eller flera
misslyckanden dra på sig ändå mera studieskulder verkar vara ett mycket viktigt skäl till
att man inte vågar försöka än gång till. Samtidigt fokuseras man vid de misslyckade studierna
och har svårt att komma vidare även i annan rehabilitering.
Viktigt är också att insatserna kan riktas till personer som befinner sig på olika nivåer av
studierna - de nya som får svårigheter redan i början, de som är mitt inne i studierna och de
som nästan är klara. Då och då träffar vi på medlemmar i RSMH som avbrutit sina studier
inför sista terminen eller när det endast återstod några poäng till en examen och som sedan
aldrig lyckades komma igång igen. Vi vill därför betona vikten av att kunna sätta in snabbt
stöd även till de nästan klara. Om de inte kommer igång med studierna igen tycks alternativet
ofta vara förtidspension. Vi tror att särskilda program bestående av träning och kontinuerliga
samtal skulle kunna hjälpa dessa studenter att komma över sitt motstånd, ångest, fobier osv.
6
För en öppen högskola - Bilaga 3 RSMHs skrivelse
och kunna återuppta sina studier.
7
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Enkätresultat – handikappsamordnare
Enkäten skickades till 49 samordnare1 via post. En påminnelse skickades senare ut
via e-post. Enkäten var ställd till ”Dig som är handikapphandläggare/ samordnare”. Enkäten skickades även till projektledarna för Studentprojekten i Uppsala och
Lund. Eftersom Studentprojektet i Uppsala är organiserat utanför högskolan passar inte frågorna deras verksamhet i vissa fall. Alla studenter som de kommer i
kontakt med har t.ex. psykiska funktionsnedsättningar.
41 samordnare besvarade enkäten. Det motsvarar en svarsfrekvens på 84 procent.
En samordnare har skickat in ett svar men inte besvarat några av frågorna i enkäten med följande motivering. ”Vår utbildning är så specialiserad att personer med
varaktiga psykiska funktionsbegränsningar inte kan slutföra utbildningen. Man
måste t.ex. genomgå en lämplighetsbedömning som är rätt krävande. Jag anser att
det därför inte är meningsfullt att besvara frågorna.” Nedan redovisas enkätsvaren
i tur och ordning.
Vilka ”psykiska funktionshinder” har du mött i ditt arbete?
Begreppet ”psykiskt funktionshinder” definierades inte i enkäten. Istället ombads
respondenterna att ange de funktionshinder/diagnoser de själva klassificerade som
psykiska funktionshinder. Här listas alla ”diagnoser” som förekommit bland svaren:
ADHD/DAMP, asperger syndrom, autism, depression, ångesttillstånd, fobier, personlighetsstörningar, psykostillstånd, schizofreni, tourettes syndrom, talsvårigheter,
dyslexi, manodepressivitet, lätta psykiska störningar, tvångssyndrom, OCD, anorexi och bulemi.
1
Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Borås, Chalmers tekniska högskola, Högskolan Dalarna, Danshögskolan, Dramatiska institutet, Ericastiftelsen, Ersta & Sköndal Högskola, Högskolan på Gotland, Högskolan i
Gävle, Göteborgs universitet, Högskolan i Halmstad, Musikhögskolan Ingesund, Johannelunds teologiska högskola, Stiftelsen högskolan i Jönköping, Högskolan i Kalmar, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Karlstads universitet, Karolinska Institutet, Konstfack, Kungl. Konsthögskolan, Högskolan Kristianstad, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet, Malmö högskola, Mitthögskolan, Kungl. Musikhögskolan, Mälardalens högskola, Rudolf Steinerhögskolan, Högskolan i Skövde, Handelshögskolan i Stockholm, Idrottshögskolan i Stockholm, Lärarhögskolan i Stockholm, Stockholms Musikpedagogiska Institut, Stockholms universitet,
Sveriges lantbruksuniversitet, Södertörns högskola, Teaterhögskolan, Kungl. Tekniska högskolan, Teologiska
Högskolan, Stockholm, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, Umeå universitet, Uppsala universitet, Växjö universitet, Nybygget - Örebro missionsskola, Örebro universitet.
1
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
I vilken omfattning (antal studenter) har du kommit i kontakt med studenter med psykiska funktionshinder?
Antal studenter med psykiska
funktionshinder
Antal handikappsamordnare
0
9
1-5
15
6-10
10
11-15
2
16-20
0
21-30
1
31-
3
Alla våra studenter2
1
78% av handikappsamordnarna har haft kontakt med studenter med psykiska
funktionshinder. Majoriteten 61% har haft upp till tio kontakter. Det framgår inte
av svaren om detta är de kontakter som respektive samordnare haft under innevarande läsår eller ”genom tiderna”. De som kommenterat sitt svar uppger att de avser innevarande läsår. Eftersom begreppet ”psykisk funktionshinder” inte definierades i enkäten som samordnarna besvarade är det viktigt att ta uppgifterna om
antal studenter med en nypa salt. Det är inte så att det är de samordnare som finns
på de största högskolorna som uppger att de har mest erfarenhet av studenter med
psykiska funktionshinder.
Vilka insatser har gjorts från din högskola för att möjliggöra studier för dessa studenter?
Kontakt med berörda institutioner inom högskolan
”Före terminsstart träffades student, kursansvarig samt handikapphandläggare (även
förälder deltog).”
”Planeringssamtal med student och ansvarig lärare.” (4 svar)
”Täta kontakter mellan studenthandläggare - lärare.”
”Introduktion vid institution.”
2
Studentprojektet i Uppsala kommer bara i kontakt med studenter med psykiska funktionshinder.
2
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”Jag har själv tillsammans med personal på institutionerna och studenterna prövat
olika former av stöd t.ex. medstudent, lärarstöd, stöd av studievägledaren.”
”Visst stöd från mig till student och till institution.”
Informationsspridning
”Info till berörda.”
”Information till övriga studenter.”
Remittering till/samarbete med psykiatrin/läkare
”Kontaktat psyk.”
”Specialistvård, remitteringar psykolog/läkare.”
”Samarbete med psykologer.”
”Vi försöker på alla sätt få dem att gå med på behandling, det är olika personer som
talar med dem, ofta en tutor3 Men det kan också vara en studierektor eller utbildningsledare. Vi ordnar kontakter med t.ex. EMBLA-kliniken eller liknande.”
Samtal
”Enskilda samtal”/ ”Uppföljande samtal kontinuerligt.” (6 svar)
”Diskussion kring ej avklarad praktik (klinisk praktik) pågår.”
Pedagogiskt stöd
”Anteckningshjälp” (3 svar)
”Extra stöd/handledning från institutionen.” (6 svar)
”Enskild tentamen”/”Alternativ tentamen”/”Anpassning av tentamen” (7 svar)
”Förlängd tentamenstid” (6 svar)
”Korrekturstöd vid uppsats.”
”En annan med Asperger läser matte: Han får hjälp med ett program på dator i
matte som underlättar hans förståelse.”
”Lån av bärbar dator.”
”Lån av digital diktafon.”
”Lån av stationär dator i hemmet.”
”Assistans av specialpedagog.”
”Student på forskarnivå får extra handledning.”
”Inläsning av kurslitteratur.”
”Undervisning i studieteknik, skrivprocesser, studieplanering”
3 Begreppet tutor förklaras inte närmare. Begreppet är hämtat från det brittiska utbildningssystemet och används
ibland inom den svenska högskolan. Vid ex. Linköpings universitet organiseras studierna inom det allmänna utbildningsområdet i seminariegrupper om cirka 20 studenter som leds av en universitetslärare, en tutor. Gruppen
knyts till ett verksamhetsområde med grundskola, gymnasium och andra utbildningsmiljöer. I varje område ansvarar en mentor för seminariegruppens verksamhetsförlagda utbildning. Tillsammans med studiekamrater, tutor
och mentor utvecklas lärarkunskapen utifrån studentens egna frågor, samtal och studier.
3
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”Stöd av datapedagog”
”Lektörshjälp”
”Talböcker”
”TPB”
”Fadder-/mentorstöd” (4 svar)
Anpassad studietakt
”Anpassad studietakt” (3 svar)
”Individuell studieplan” (4 svar)
Stöd från Studenthälsan
”Recept på psykofarmaka hos läkarkonsult på Studenthälsan.”
”Samtal hos studentkurator” (3 svar)
”Stöd från Studenthälsan.” (2 svar)
Stöd vid institutionen
”Speciellt ansvar hos resp. studievägledare.”
”Speciellt utsedd kontaktperson”
”Främst stöd från respektive institution från studievägledare och lärare.”
Inga insatser/vet ej
”Inga”/ ”Vet ej” (4 svar)
Övriga insatser
”Stöd i kontakter med olika myndigheter, föräldrar eller närstående.”
”Praktisk hjälp, behöver inte gå till våning 9 när han har höjdfobi.”
”Studentprojektet i Uppsala.”
”Kamratstödsgrupp”
Kommentarer om insatser
”Stödåtgärderna är individuella men eftersom dyslexi ingår i diagnosen är det mest
där tyngdpunkten ligger.”
Handikappsamordnarnas samarbete med Studenthälsan
De flesta, 56%, av handikappsamordnarna uppger att de samarbetar med respektive högskolas studenthälsa. 22% av respondenterna uppger att inget samarbete förekommer. 7 respondenter, d.v.s. 17% av respondenterna uppger att de själva arbetar på Studenthälsan. 5% av respondenterna har inte besvarat frågan. Här listas
exempel på samarbetsformer:
4
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Informella kontakter/remittering
”Studenthälsan har tidigare remitterat studenterna till särskild utredare av neuropsykiatriska tillstånd med resulterad diagnos som ADHD.”
”Nyligen påbörjat. Gemensamma kontakter, remittering.”
”Vid behov tar jag kontakt då personalärenden även involverar studenter.”
”Jag har ringt en psykolog och frågat om vad jag kan bidra med - de har ringt och
diskuterat en student.”
”Samarbete kring enskilda studenter så ofta det behövs.” (3 svar)
”Om jag anser att en studerande kan behöva mer hjälp från expertis och inte redan
har en sådan kontakt hänvisar jag till studenthälsan.”
”Studenthälsan är en egen organisation men vi "slussar" studenter "mellan oss".
Samverkar ibland i stödet.”
”Kontinuerlig kontakt. skickar studenter till varandra utifrån studenternas behov.
De skall prata antingen med studenthälsan eller handikappsamordnaren”
”Via direktkontakt handläggare – studenthälsa.”
”Kontakter med kurator i förekommande fall.”
”Sporadiska sammanträden samt vid behov för speciell students räkning.”
”Viktigt att vara uppmärksam på att denna typ av funktionshinder förekommer. Att
få till stånd en dialog med studenten. Ev. ge hänvisning till Studenthälsan.”
Formella/regelbundna möten
”Diskuterar studentfrågor i olika kommittéer som träffas på grund av närheten till
varandra vilket är bra. ”
”Förutom personlig kontakt har vi (kurator, studentpräst, representant för studentkårernas sociala utskott o jag) möten ca 1 ggr per månad. ”
”De deltar mycket aktivt i universitetets referensgrupp för funktionshinderfrågor. ”
”Vårt samarbete består i att vi (kurator och jag) deltar i samma arbetsgrupp "Studentfokus" Gruppen har ytterligare deltagare vilka är studentprästen och kåren. ”
”Vi hjälper till med kontakter. Ibland hjälp med remisser. Studenthälsan kommer på
våra introduktioner. ”
”Skolkuratorn finns tillgänglig under 1 eftermiddag/vecka. Kuratorn har möjlighet
att remittera studenter vidare till offentliga sjukvården. Bra kontakt med vuxenpsykiatrin.”
”Via samråd vid gemensamma träffar studievägledare - studenthälsa.”
Tillhör samma avdelning
”Vi tillhör båda samma avdelning på universitetet - studentservice. Vår sjuksköterska kan skriva remiss till logoped när en student tror sig ha ex. dyslexi.”
”Arbetar 50% handläggning och 50% kurator inom Studenthälsan och samarbetar
med psykiater och kuratorskollega.”
5
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Samarbetar inte
”I mycket liten utsträckning.”
Hinder för samarbete
”Fungerade ej på grund av tystnadsplikt.”
”En i allt mindre utsträckning remittering till studenthälsan då vi tyvärr får tillbaka
missnöjda studenter. Vad avser denna speciella målgrupp anser vi inte att studenthälsan har kompetens att ta hand om dem.”
”Vi har ingen studenthälsa, vi är för små för det.”
Synpunkter på vilka stödåtgärder som är nödvändiga/
lämpliga för denna grupp studenter?
Pedagogiskt stöd
”Stöd av mentor (3 svar)
”Struktur”
”Specialpedagogiskt stöd, som handlar mindre om teknik och mer om motivation,
koncentration etc.”
”Extra handledning.”/ ”Stödundervisning vid vissa moment." (2 svar)
”Info till berörd personal/kurser. Specialarrangemang vid examination. ”
”Alternativ examination t.ex. Delad tentamen p.g.a. minnesfunktionsnedsättning.
Individuell examination. Tillgång till person som kan svara på om frågan är rätt
uppfattad. Anteckningshjälp, korrekturstöd vid längre skriftliga inlämningsuppgifter.”
”En student saknar tidsuppfattning varför möten måste planeras och exakt tidsanges
m.m.”
”Alternativa examinationsformer, individuell studieplan, undervisning i studieteknik, skrivprocesser, studieplanering, stöd av datapedagog, extra undervisning/handledning av läraren.”
”Behov av stöd för att strukturera studierna olika för varje individ.”
Anpassad studiegång
”Individuell studieplan” (4 svar)
Socialt stöd
”Någon form av socialt stöd, möta andra i samma situation.” ”Kamratstödgrupp” (3
svar)
”Fadderstöd”
6
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Assistans
”Kan också tänka sig assistent på skolan, bör i så fall avlönas av kommunen som
personlig assistent.”
”Personligt ombud” (2 svar)
”Assistans”
Uppföljning
”Nödvändigt med uppföljning av studieresultat då särskilt studenter med Asperger
eller Damp sällan hör av sig vid problem.”
Stöd vid institutionerna
”Ett stort mått av klargörande diskussion med berörda lärare. Gärna knyta en kontaktperson på institutionerna.”
”Kontaktperson på institutionerna.”
”Introduktion vid institution.”
”Stöd nära studenten från institutionens studievägledare, lärare mm.”
Stödsamtal
”Samtal förutsätter kunskap om funktionshindret.”
”Enskilda samtal”
Kontakt med läkare
”Tillgång till psykiatrisk kompetens på Studenthälsan.”
”Kontakt med behandlande läkare eller psykolog utanför högskolan.”
”Om den studerande inte redan har psykolog eller läkarhjälp hänvisar jag till Studenthälsan.”
”Stöd via skolkurator/psykiatrin.”
”Psykologiskt/psykiatriskt stöd.”
”SNABB specialistvård/hjälp, rådgivning.”
Studentprojekt
”Studentprojektets verksamhet och tillkomst går ut på att utforma individuellt stöd
till varje student. Variationen och behoven är nästan lika omfattande som antalet
studenter vi kommit i kontakt med. Först och främst behöver de alla hjälp med en
individuellt utformad studieplan, där hänsyn tas till de psykiska funktionsbegränsningarna. Nära samarbete med institutionerna är en nödvändighet, liksom kontakt
med behandlare för att kunna samordna insatserna. De behöver ofta stöd i att bevaka sina rättigheter. Inte minst ekonomiska. Vägledningssamtal i studieteknik, kamratstöd, mentorsstöd är exempel på lämpliga insatser. Mentorerna kan vara till hjälp
i en vidare mening innefattande även sociala situationer. Det behövs utrymme för
flexibilitet och okonventionella lösningar. ”
7
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Övrigt stöd
”Studieuppehåll under någon period.”
”Det beror på hur sjuka de är. En del går kvar i utbildningen. Andra råder vi att
göra ett studieuppehåll.”
”Ja, gärna ett närmare samarbete med t.ex. RSMH och Asperger center. Bättre information vid antagning så att studenten kan få rätt hjälp från början. ”
”Extra personalresurser i form av personal med kunskap om studenter med särskilda behov. ”
”Stöd UTANFÖR institutionen av handikapphandläggare eller dylikt som också
kan stödja studenten vid kontakter med institutionen.”
Övriga kommentarer om stöd
”Utan erfarenhet från högskolestuderande ser jag det som absolut viktigast att helst
avråda från högskolestudier. Att sätta upp orimliga mål med tveksamma vinster är
orimligt höga krav ger individen större problem än att kunna finna andra lösningar
t.ex. att studera i folkhögskolemiljö. ”
”Kompetens om psykiska funktionshinder och massor av pengar. ”
”Individuella bedömningar är svåra att göra då man som handläggare har otillräcklig kunskap måste söka stöd från mer rutinerade handläggare. ”
”Då de funktionshindrade studenterna är så få är det fortfarande mycket individuella lösningar som gäller. ”
”Olika stöd beroende på studentens svårigheter.”
”Det personliga stödet för sjukdomar bör ligga utanför högskolans ansvar. ”
Om du har arbetat med denna grupp studenter, har du då
haft kontakt med behandlande läkare?
De allra flesta handikappsamordnare har inte haft kontakt med behandlande läkare. En respondent har inte besvarat frågan.
Läkarkontakt
Antal handikappsamordnare
Ja
6
Nej
26
Har ingen erfarenhet av
studenter med psykiska
funktionshinder
8
Om ja, hur har dessa kontakter fungerat?
”Bra när läkarna själva tagit kontakt. Saknar ofta kontakter med psykiatrin.”
”Ett par stormöten per termin med vuxenhabiliteringen i Luleå.”
8
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”Bra, klargörande om studentens situation, förmåga och svårigheter.”
”Ett tillfälle som blev akut. Kontakten fungerade bra.”
”En av utbildningsledarna har ibland haft det.”
”Fungerar bra.”
Om nej, har du saknat en sådan kontakt?
Flera respondenter som uppgivit att de inte har kontakt med behandlande läkare
uppger att de saknar en sådan kontakt.
”Vore väldigt bra att "ha i ryggen"”
”Skulle vara bra då jag inte har utbildning om olika sjukdomar o. syndrom.”
”Har haft kontakt med annan personalkategori. Det har fungerat mycket bra.”
”Ja för råd inför möten mellan professor/lärare och studenten.”
”Ja” (3 svar)
”Ibland”
Har inte saknat kontakt med behandlande läkare
Två handikapphandläggare har svarat att de inte har saknat kontakt med behandlande läkare.
Tror att behovet kommer att uppstå i framtiden
Två samordnare tror att deras behov av kontakt med studenternas läkarekommer
att öka:
”Jag kan ana att jag i framtiden kommer känna brist på kompetens men kanske kan
snarare studenthälsan bidra där. Beror givetvis på studentens funktionshinder…”
”Inte direkt men i framtiden kanske det är nödvändigt.
Tveksamt om kontakt med behandlande läkare behövs
Tre handikapphandläggare är tveksamma.
”Om vi inte kan/har möjlighet att identifiera studentens behov så vet vi inte heller
vad en läkarkontakt kan ge.”
”Vet ej. Viktigt att hålla isär våra roller och att inte utföra arbete som vi ej har
kompetens för. Vi är inte behandlare, kan förmodligen vara bra med kontakter i vissa speciella sammanhang.”
”Bör möjligen finnas för bedömning av studieomfattning, lämpligt stöd etc.”
9
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Vilka yrkeskategorier arbetar med studenter med funktionshinder på din högskoleort?
Yrkeskategori
Antal samordnare
Studievägledare
15
Handikappsamordnare
10
Kurator
7
Dyslexi-, syn-, special-, eller datapedagog
5
Sjuksköterska
4
Administratör/assistent
3
Lärare
2
Arbetsterapeut
1
Personalhandläggare
1
Miljöansvarig
1
Tekniker
1
Psykoterapeut
1
Utbildningsledare
1
Friskvårdskonsulent
1
Examenshandläggare
1
Socionom
1
Psykolog
1
Antagningschef
1
Studiechef
1
Hur stor personalgrupp arbetar med handikapphandläggning på din högskoleort?
Både faktiskt antal anställda och antal heltidsekvivalenter efterfrågades i enkäten.
Flera respondenter uppger att deras arbete som handikappsamordnare utgör en del
av deras tjänst men uppskattar den inte i heltidsekvivalenter, andra svarar med ett
frågetecken. Elva respondenter har inte besvarat frågan om heltidsekvivalenter
alls och fem har inte angivit antalet helårsstudenter. Det interna bortfallet är alltså
stort. Uppgifterna om antal heltidsekvivalenter är i några fall dessutom uppseendeväckande stora. Det finns därför anledning att tro att svaren inte är tillförlitliga i
denna del.
10
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Den enda och säkraste slutsatsen man kan dra av de svar som kommit in är att
uppdraget att vara handikappsamordnare är en uppgift bland många som oftast
tilldelats en studievägledare eller kurator utan att personen fått angivet hur stor del
av en heltid han/hon förväntas lägga på arbetsuppgiften.
Finns det resurser på din högskola för att arbeta med denna grupp av studenter utifrån de särskilda behov som kan
uppstå?
66% av respondenterna uppger att det inte finns eller att det är tveksamt om det
finns tillräckliga resurser för att ge denna grupp studenter det stöd som de behöver. Sex respondenter har inte besvarat frågan.
Tillräckliga resurser?
Antal samordnare
Ja
8
Nej
21
I viss utsträckning/kanske
6
Ej svar
6
Kommentarer, ja vi har resurser
”Tid och kunskap finns för att ge stöd till denna studentgrupp.”
”Ja, däremot inte flera besvärliga fall med flera dåligtmående studerande.”
”Ja 0,15 % samt del av 2 handläggare.”
”Ja, personal med rätt kompetens. Pengar från allmänna arvsfonden för att genomföra projektet samt den viktiga resurs som lärare på institutionerna står för.”
”Ja timanställd kurator.”
”Ja med reservation alldeles beroende på enskilda lärares intresse och välvilja, god
beredskap hos kurator och vissa studievägledare - emellertid saknas ett gott samarbete med psykiatri och vårdgivare.”
”Det finns alltid en beredskap att gå in med samtal och stöd. Studentantalet är litet
och utbildningarna av den karaktären att studenterna följs intensivt.”
”Resurser skapas när behov uppstår.”
”Lärare, studenthälsan”
Kommentarer, nej vi har inte resurser
”Verksamhet under uppbyggnad.”
”Förstärkning behövs.”
”Bristande resurser består i bristande kompetens och oklarheter i gränssättning.”
”Inte tillräcklig för att kunna följa upp och stödja på ett bra sätt.”
11
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”I diskussioner med studenthälsan kommer de att bistå handikapphandläggaren.
Omfattning vet vi ej ännu. Utredning pågår.”
”Nej, inte mer än vad som nämnts ovan.”
”Nej, idag har vi bara de resurser som vi är tvungna att ta ur skolans anslag.”
”Nej, bara allmänt stöd från lärare och tutor.”
Kommentarer, kanske har vi resurser
”Nej fast ja. Resurser finns men det är brist på väl fungerande nätverk som är nödvändigt för att få ett fungerande arbete. Problem som dyker upp löses efterhand.
Dåliga på att arbeta strategiskt.”
”Kanske. Viss insikt i problematiken (är psykolog) inte så rädd för de udda.”
”Personella - tveksamt. Ekonomiska - ja det måste vi väl skaffa fram.”
”Nej, lärare, studenthälsans kurator, institutionsvägledare och institutionssekreterare.”
”Vet ej vilka behov som kan uppstå. För de studenter vi haft har det fungerat hyfsat.”
Handikappsamordnares övriga kommentarer
Om utredningen
”Bra att detta görs.”
”Vår utbildning är så specialiserad att personer med varaktiga psykiska funktionsbegränsningar inte kan slutföra utbildningen. Man måste t.ex. genomgå en lämplighetsbedömning som är rätt krävande. Jag anser att det därför inte är meningsfullt att
besvara frågorna.”
”Det är angeläget att Studentprojektets personal får medverka i utformningen av utredningsgruppens förslag som är tänkt att bli en remiss.”
Om situationen på den egna högskolan/ den egna yrkesrollen
”Vi som arbetar med funktionshindrade behöver all hjälp vi kan få!! Utbildning,
seminarier osv. Psykiskt sjuka personer kan upplevas hotfulla.”
”På vår högskola är det nog utbildningsledarna för våra olika studieprogram som
har erfarenhet av studenter med psykiska sjukdomar. De har vid flera tillfällen
hamnat i svåra situationer då studenter blivit sjuka under studietiden ofta utan att
föräldrar finns inom geografiskt/socialt räckhåll. Utbildningsledarna skulle säkert
ha både info och synpunkter om studenter med psykiska funktionshinder.”
”Det finns ett stort behov av resursteam som jobbar med hur vi utvecklar metoder/pedagogik för dessa grupper.”
”Driver frågan om fastställd resurs/del av tjänst som fortbildning för handläggare.”
12
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”Naturligtvis är det viktigast den individuella bedömningen och kontakten med studenten när stödåtgärder skall bedömas och beslutas.”
”Vi är en liten högskola och försöker bearbeta problemen allt eftersom de dyker
upp.”
”Vi har inte kommit i kontakt med funktionshinder på vår högskola.”
”Vår enskilda högskola arbetar med utbildning av psykoterapeuter och vidareutbildningar av olika yrkeskategorier inom vårdområdet.”
”Våra utbildningar är förstås kroppsfixerade. I introduktionen betonar vi vikten av
bra mat. Vi kräver inte att de skall vara smala. Men många har det här med sig från
tidigare.”
Omvärldsfaktorer
”Den grupp som kräver mycket extra stöd tror jag blir svår att tillgodose i dagens
högskolevärld.”
Om studenterna
”Jag tror att vi har många på våra högskolor idag som klarar sig utan extra stöd och
som vi aldrig "ser".”
”Studier i högskolemiljö för en person med psykiska funktionshinder kan ev. ge en
och annan människa positiva erfarenheter - men till vilket pris? Den tid som följer
efter studier - hur ser den ut beträffande ekonomisk situation?, möjlighet till jobb?
övrig social situation?”
”Det finns ett ganska stort mörkertal av studenter med grava psykiska störningar
som inte är registrerade. Tydliga riktlinjer och regler för studenter med grava psykiska störningar är nödvändiga. Högskolan uppfattar jag i stort som flat och naiv
avseende gränssättning för denna grupp. Jag tycker att ett vilkor för antagning borde vara klar diagnos och garanterad läkarkontakt. Hot och våld både avseende studenter och personal bör tas på allvar!”
”I rollen som kurator möter man dagligen studenter med ångest, nedstämdhet och
andra stressymptom som också är relaterade till studierna. Det stöd vi kan erbjuda
då är vanligen psykosocialt utan direkta insatser i studiearbetet. I svaren ovan avser
jag inte dessa studenter.”
13
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Enkätresultat – Studenthälsan
Enkäten distribuerades till 22 studenthälsor4 i samband med en konferens i Växjö,
DATUM. En påminnelse skickades senare ut via e-post till konferensdeltagarna.
Enkäten var ställd till ”Dig som ansvarar för Studenthälsan”. 15 studenthälsor besvarade enkäten. Det motsvarar en svarsfrekvens på 68%. Nedan redovisas enkätsvaren i tur och ordning.
I vilken omfattning (antal studenter) har Studenthälsan
kommit i kontakt med studenter med psykiska funktionshinder?
Erfarenheterna av att ta emot studenter med psykiska funktionshinder varierar
kraftigt mellan studenthälsorna. Eftersom begreppet ”psykisk funktionshinder”
inte definierades i enkäten som studenthälsorna besvarade är det viktigt att ta uppgifterna om antal studenter med en nypa salt. Det är inte så att det är de studenthälsor som finns på de allra största högskolorna som uppger att de har mest erfarenhet av studenter med psykiska funktionshinder.
Det framgår inte av svaren om detta är de kontakter som respektive studenthälsa
haft under innevarande läsår eller ”genom tiderna”. De som kommenterat sitt svar
uppger att de avser innevarande läsår.
4
Blekinge tekniska högskola, Göteborgs universitet, Högskolan i Borås, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad, Högskolan i Jönköping, Högskolan i Kalmar, Högskolan i Skövde, Högskolan i Kristiansstad, Karlstad universitet, Karolinska institutet, KTH, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet, Malmö
högskola, Mälardalens högskola, Stockholms universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet, Växjö universitet, Örebro universitet
14
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Antal studenter med
psykiska funktionshinder
Antal studenthälsor
0
2
1-5
4
6-10
3
11-15
1
16-20
2
21-30
1
30-
2
Vilken typ av funktionshinder (diagnoser) har det handlat
om?
Begreppet ”psykiskt funktionshinder” definierades inte i enkäten. Istället listade
respondenterna de funktionshinder/diagnoser de själva klassificerade som psykiska funktionshinder. Här listas alla ”diagnoser” som förekommit bland svaren:
Ångesttillstånd, psykostillstånd, depressioner, ätstörningar, personlighetsstörningar, fobier, asperger, ADHD/DAMP, manodepressivitet, tourettes syndrom, tvångssyndrom, dyslexi, utbrändhet, vattenskalle, dömd till vård, grav tentamensångest
och lätta psykiska problem.
Vilka insatser har gjorts från Studenthälsan för att möjliggöra
studier för dessa studenter?
Kontakt med berörda universitetsinstitutioner
”Samtal mellan institution och student.”
”Stöd i form av kontakt med lärare, studievägledare, antagning (om studenten
samtycker).”
”Information till programkoordinatorer.”
”Kontakt med specialpedagog från landstinget bjuds in för att samtala med lärargrupp.”
Informationsspridning
”Arrangerat infomöte omkring handikappet. Info riktad till studenter & handläggare
med flera.”
15
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Remittering till/samarbete med psykiatrin/läkare
”Hänvisning till psykiatrin.”
”Allmänläkare för att få recept.”
”Hänvisning till institutioner i samhället för t.ex. utredning, medicinering, terapi.”
”Kontakt med spec. ped. från landstinget.”
”Specialpedagog från landstinget bjuds in för att samtala med lärargrupp.”
”I vissa fall remittera till relevant vårdgivare.”
”Bra kontakt med öppenvårdspsykiatrin. Studenterna får en snabb bedömning och
därefter en lämplig behandling.”
”Utredning via remiss.”
”Kontakter med läkare och skolledning.
”Hjälp i kontakter med sjukvården.”
Samtal
”Enskilda stödsamtal”/”Samtal hos kurator.” (5 svar)
Pedagogiskt stöd
”I samverkan med studievägledare arbetat med anpassning av studiesituationen/
förlängd skrivtid etc.”
”Pedagogik rörande exempelvis livsstil, studieteknik, ångest och stresshantering.”
”Individuella studieplaner, särskild studiegång, lektörer och andra stödinsatser.”
”Speciell hjälp vid tentamen.”
Hänvisning till samordnaren för funktionshinder
”Hänvisning till samordnaren för funktionshinder.”
”Hänvisning och info om hjälpmedel.”
Behandling
”För de vi träffar på i ordinarie verksamhet erbjuds studenthälsans behandlingsresurser bl.a. kamratgrupp, psykosocialt/psykiatriskt stöd/behandling.”
Övriga kommentarer kring insatser
”Begränsade insatser från Studenthälsan. Beroende på studenthälsans inriktning.
Skall vara ett komplement till övrig vård där hittills dessa patienter hört hemma.”
”Viktigt att planera stödet utifrån individen och i god tid.”
”Rådgivning till högskolor.”
16
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Samarbetar du med handikappsamordnaren på ditt universitet/högskola?
Nästan alla studenthälsor samarbetar med respektive högskolas handikapphandläggare. Endast en respondent uppger att inget samarbete förekommer. 73%, d.v.s.
11 respondenter uppger att studenthälsan samarbetar med handikapphandläggaren.
Därutöver är det tre respondenter som uppger att handikapphandläggaren är en anställd på studenthälsan. Här listas exempel på samarbetsformer:
Informella kontakter/remittering
”Hänvisar studenter, samarbetet kan utvecklas ytterligare.”
”Begränsade kontakter, knappast om psykiskt handikappade.”
”Samarbetet gäller främst studenter med fysiska handikapp.”
”I specifika studentfall.”
”Informationsutbyte”
”Samråd, kunskapsutbyte, nätverkshänvisning.”
”Ej kring psykiska funktionshinder. Studenthälsan ger remiss till logoped för utredning av läs- och skrivsvårigheter. Samarbete = studenterna får tillgång till hjälpmedel under lång väntetid till landstingets logopedmottagning.”
”Kontakt i enskilda ärenden t.ex. dyslexi. Information till studenter om denna
resurs.”
”Samråd kring studenten. För närvarande samarbete med ny handikapphandläggare
intensifieras.”
Formella/regelbundna möten
”Regelbunden kontakt där vi diskuterar aktuella frågor och hur vi skall kunna stödja
våra studenter.”
Hinder för samarbete
”Vi är båda nya i respektive verksamhet sedan augusti 01. Ännu inga fasta rutiner
men behov av samarbete finns.”
Har du synpunkter på vilka stödåtgärder som är nödvändiga/lämpliga för denna grupp studenter?
Pedagogiskt stöd
”Särskilda studieupplägg.”
”Vi prövar just nu individuell studieplanering ur ett helhetstänkande där lärare, studievägledare, kurator och handikappsamordnare samverkar med/runt studenten.”
”Möjlighet till enskild tentamen. Anpassad studiegång. Grupparbeten blir svåra för
denna grupp.”
17
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”Individuell studieplan.” (2 svar)
”En personlig mentor i studiemiljön.” (2 svar)
Socialt stöd
”Stödgrupper”
Assistans
”Personlig assistent” (2 svar)
Anpassad studieplan
”Studera på deltid och vara sjukskriven på deltid.”
Stöd till institutionerna
”Nödvändigt med handledning för lärare, kursledning etc.”
”Mycket info till lärare och andra som kommer i kontakt med studenten.”
Stödsamtal
”Stödsamtal”/”Motiverande samtal” (2 svar)
Kontakt med läkare
”Bra kontakt med öppenvårdspsykiatrin.”
”Psykiatrikonsult”
”Etablerat behandlingsstöd i öppenvårdspsykiatrin, socialtjänst etc.”
Behandling
”Psykologstöd”
”Tillgång till psykiatrisk kompetens/i vissa fall psykolog.”
Övrigt stöd
”Kontakt med institutionen.”
”Kontakt med handikappsamordnaren.”
”Ökat samarbete med handikapphandläggaren. Vi har redan påbörjat detta. Info till
studenthälsan från handikapphandläggaren om studenter med särskilda behov.”
”Vid legitimationsgrundande yrken seriös bedömning initialt om realistiskt att klara
utbildning så man inte riskerar att ej få ut legitimation.”
Övriga kommentarer om stöd
”Givetvis en svårbehandlad grupp med osäkra prognoser.”
”Individuellt anpassade stöd.”
18
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Om du har arbetat med denna grupp studenter, har du då
haft kontakt med behandlande läkare?
De flesta studenthälsor har inte haft kontakt med behandlande läkare. En respondent har inte besvarat frågan.
Läkarkontakt
Antal studenthälsor
Ja
4
Nej
7
Ibland
1
Har ingen erfarenhet av studenter
med psykiska funktionshinder
2
Om ja, hur har dessa kontakter fungerat?
”I akuta psykostillstånd har jag följt med till alternativt ringt efter distriktsläkare.
Det har lett till inläggningar.”
”Vi har behandlande läkare i huset.”
”Ibland behövs ingen läkarkontakt. Det kan finnas en utredning som noggrant preciserar vilka stödinsatser som kan vara till hjälp för studenten. Ibland har kontakt
varit nödvändig eftersom just detta saknats. Oftast fungerat bra.”
”Remiss och vid behov uppföljning.”
”Tagit del av skriftliga utlåtanden av läkare och psykologen.”
Den respondent som svarat att den ibland har kontakt med behandlande läkare
kommenterar sitt svar på följande sätt:
”Samarbetar med två landsting. Direktkontakt med läkare i det ena. Saknar liknande kontakt i det andra länet.”
Om nej, har du saknat en sådan kontakt?
En studenthälsa har uppgivit att man saknat kontakt med behandlande läkare. Två
har svarat att man inte saknat en sådan kontakt. De andra sex studenthälsorna som
inte haft kontakt med behandlande läkare kommenterade inte detta närmare.
Hur stor personalgrupp och arbetar på Studenthälsan på
din högskoleort?
Både faktiskt antal anställda och antal heltidsekvivalenter efterfrågades. Här redovisas antal heltidsekvivalenter och antal helårsstudenter per heltidsekvivalent. Yrkeskategorier redovisas nedan. En respondent har inte redovisat antal heltidsekvivalenter och antal helårsstudenter. En annan respondent har besvarat frågan om
antal helårsstudenter med antal studenter (individer) vid högskolan varför den
19
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
uppgiften inte går att använda. Av tabellen nedan framgår att personaltätheten varierar kraftigt på studenthälsorna.
Heltidsekvivalenter Antal helårs- Antal helårsstudenter
studenter
per heltidsekvivalent
4,1
7190
1754
9,5
25000
2632
1,7
4835
2844
4
7300
1825
2,45
7500
3061
3,6
8500
2361
2
3400
1700
12
43600
3633
3,5
15622
4463
6,35
8000
1260
2
9800
4900
2
6270
3135
6,6
35000
5303
2
?
20
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Vilka yrkeskategorier arbetar på Studenthälsan på din högskoleort?
Yrkeskategori
Antal Studenthälsor
Kurator
13
Sjuksköterska/företagssjuksköterska
13
Läkare/allmänläkare
5
Präst
4
Psykiater/företagspsykiater
4
Friskvårdskonsulent/hälsovägledare
3
Idrottslärare
2
Psykolog
2
Administrativ personal
2
Sjukgymnast
1
Extern sjuksköterska
1
Extern samtalsresurs
1
Konsulenter för psykologisk rådgivning
1
Barnmorska
1
Psykoterapeut
1
Undersköterska
1
Finns det resurser på studenthälsan för att arbeta med dessa
studenter utifrån de särskilda behov som kan uppstå?
73 % av studenthälsorna har svarat att de inte har tillräckligt med resurser. Två
studenthälsor har svarat att de har tillräckliga resurser, men en av dem har kommenterat att det bara gäller kompetens medan resurser i form av arbetstid saknas.
Två studenthälsor har svarat att de i viss utsträckning har tillräckliga resurser.
Tillräckliga resurser? Antal Studenthälsor
Ja
2
Nej
11
I viss utsträckning
2
21
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Övriga kommentarer
Det ingår ej i Studenthälsans uppdrag att ta ansvar för denna grupp
”Formell kompetens att ta hand om denna grupp finns men patientgruppen ligger
utanför vårt ansvarsområde - krävs nytt centralt uppdrag från utbildningsdepartementet (motsv.) för att Studenthälsan skall ha och ta detta ansvar.”
”Eftersom huvudansvaret för handikappade inte ligger hos studenthälsan har vi inte
någon översikt över dessa frågor. Handikappansvaret ligger i förvaltningens ansvar
- central studievägledare.”
”Vi önskar struktur över de psykiskt funktionshindrades insatser. Vem ansvarar för
vad? Kommunen, landstinget, högskolan, den enskilde osv.”
Resursbehov
”Studenter med psykiska funktionshinder är en grupp som måste få ta tid och gör
det. Viktigt att resurser avsätts.”
”Om det i själva verket är psykosgruppen man avser med gruppen studenter med
psykiska funktionshinder så måste antalet studenter i denna grupp kvantifieras bättre än idag. Om denna grupp blir mer än ett fåtal måste universitet rimligen om den
åläggs ett uppdrag få extra resurser för att kunna bedriva adekvata studiestödsåtgärder mot densamma. I mitt tycke är det (initialt) viktigt att denna grupps resurser ej
skall delas av andra då historien ständigt talat för att psykosgruppen får stå tillbaks
då andra patientgrupper tar för sig av den givna kakan. Med tanke på incidenssiffror
träffar vi märkligt få i start eller efterförlopp till mer genomgripande psykossjukdom. Dessa träffar ju förr eller senare psykiatrin. En del av dessa borde i högre utsträckning än nu i mitt tycke få betydligt bättre hjälp att försöka komma igång och
återta och slutföra sina studier.”
”Definitionsfrågan svår som Du vet. Vi funderar över hur de grupprocesser som
kommer att verka - Hur integrera dessa studenter utan att mobbningssituationer
uppstår? Det krävs mycket info + utbildning av de lärare som skall arbeta med denna grupp/problematik. Där tror vi Studenthälsan har en uppgift - men det kräver
mer resurser till Studenthälsorna.”
22
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Enkätresultat Studenter från Lund
Totalt tolv studenter som deltagit i Studentprojektet i Lund har svarat på enkäten.
Det motsvarar en svarsfrekvens på 71%. Fem av respondenterna är kvinnor och
sju är män. Sex är mellan 26 och 30 år, två är mellan 31 och 35 år och fyra är över
35 år.
Vetskap om Studentprojektet
Genom tidigare studier
”Via person på Förberedande folkhögskola - Eslövs folkhögskola.”
”Via min kurator på Eslövs folkhögskola.”
Genom sjukvården
”Sjuksköterska på psykiatrisk öppenvård.”
”Jag såg ett informationsblad ligga på ett bord på psykiska öppna vårdcentralen.”
Genom universitetet
”Jag sökte om antagning med särskilda skäl och blev uppringd av en representant
för projektet.”
”Via studievägledaren.”
”Genom en anställd på universitetet.”
”Via kurator på LTH”
Genom privata kontakter/pressen
”Artikel i sydsvenskan.”
”Genom en väns kontakter: Hon kände någon som i sin tur kände till universitetsvägledningen. Hade knappast kommit på det själv.”
”Genom min bror efter tidningsannons.”
”Genom en bekant.”
23
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Stöd jag tagit del av
Stödform
Antal studenter som nyttjat
stödet
Medelbetyg per
åtgärd
Enskilda samtal
5
4,4
Kamratstödsgrupp
3
3,7
Hjälp med kontakt med institutionen
3
4,3
Mentorsstöd
7
3,25
Studieteknikundervisning
4
3,36
Datorundervisning
1
4
Ändring
av
undervisnings-/
examinationsform
1
4
Extra handledning/undervisning
1
3
E-postkontakt/Telefonkontakt
1
En kram varannan vecka
1
Förslag på nytt stöd
”Jag kommer att behöva ändrad examinationsform vid salstentor eftersom pressen
blir för stor. Än har vi hemtentor och problem som uppstår i det sammanhanget löser jag på annat sätt.”
”Ångest och stress är ju stora problem. Jag som gärna läser till mig saker hade haft
god nytta av en bok/broschyr/webbsida där man ger praktiska råd över hur man kan
tänka och handla både vid akut ångest över studierna ex. tentor men även längre
och kanske svårare ångest som gror kring resultat, pengar vilka kurser man skall ta
etc. Jag säger inte att detta är en lösning men ett steg i en utveckling kan vara att
läsa om hur andra har vänt sina negativa tankespiraler, lärt sig t.ex. positiva affirmationer och sedan ges praktiska råd och även hänvisningar var man kan finna mer
information om de olika aspekterna som boken/broschyren/webbsidan tar upp. Som
sagt: Praktiska råd och tillämpningar, exempel från andra, hänvisningar. Något sådant är en av pusselbitarna för att må bättre och jag skulle nog läsa & läsa om allt
eftersom jag utvecklar en bättre stresstolerans och lär känna mina begränsningar.
Det ger också hopp om framtiden att se andra lyckas och det är lättare att kämpa om
man får fler verktyg att använda.”
5
6
En respondent har inte betygsatt stödåtgärden varför endast sex respondenters svar behandlats.
En respondent har inte betygsatt stödåtgärden varför endast tre respondenters svar behandlats.
24
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
”Bättre uppföljning under terminens gång. Större engagemang som inte bara ska
ges under den lilla stunden man träffas. Större FÖRSTÅELSE och bättre stödåtgärder som följd - förhoppningsvis. M.A.O. problemen ska klargöras så att hjälpen
förbättras.”
”Studiepassning? Nej skämt åsido är det väl något som jag tyvärr själv får kämpa
med. Men ett studietekniks/studiemotivations- "träningsläger" hade nog gjort susen.
Jag tror det behövs mer intensiva inlärnings- och upprepningstillfällen än de som
nu tillhandahålls.”
Hur stödet påverkat studieresultatet
Påverkan studieresultat
Antal studenter
Negativt
1
Inte alls
57
Positivt
4
Mycket positivt
1
Vet ej ännu
1
Studiefinansiering
Studiefinansiering
Antal studenter
Studiemedel
2
Sjukpenning
3
Sjukbidrag
4
Sjukpension
3
Lån/bidrag från föräldrar och vänner
2
Arbete vid sidan om
1
7
En respondent påpekar att det beror helt på henne/honom själv att stödet hon fått inte påverkat studierna.
25
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Bemötande från Studentprojektet
Bemötande
Antal studenter
Bra
8
Ganska bra
2
Ganska dåligt
1
Vet ej
1
Övriga kommentarer
”Det behövs mer info till institutionerna om detta projekt och mentorer skall vara
mer förberedda på vad mentorskap innebär osv. I början helt OK bemötande och
jag var glad över att dessa handikapp blivit mer erkända och blev mycket glad över
att stödprojekt fanns när jag som mest behövde det. MEN när jag väl skulle påbörja
min kurs blev jag inte kontaktad av någon utan fick ta kontakt själv med institutionen som inte var tillräckligt informerade och jag skickades emellan olika personer.
Till slut fick jag mentor men hon meddelande med en gång att hon inte var tillgänglig på de närmaste veckorna. När vi äntligen fick till stånd ett möte hade halva
terminen gått och jag kände mig djupt besviken och skulle behövt hjälp långt tidigare från START. Jag fick hoppa av kursen.”
”Reducerad studiefart. Det är bäst så.”
26
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Enkätresultat Studenter från Uppsala
Tolv studenter som deltagit i Studentprojektet i Uppsala har svarat på enkäten. Det
motsvarar en svarsfrekvens på 80%. Fyra respondenter är kvinnor och åtta är män.
En är under 25 år, nio är mellan 26 och 30 år och två är över 35 år.
Vetskap om Studentprojektet
Genom sjukvården
”Via sjukvården”
”Genom Ekeby Rehabteam.”
”Via arbetsterapeuten på Ulleråker.”
”Öppen psyk”
”Ungdomsteamet”
Genom försäkringskassan
”Av försäkringskassan.”
”Genom försäkringskassans rehabiliteringshandläggare.”
”Försäkringskassan.”
Genom Arbetsförmedlingen rehabilitering
”Genom AF Rehab.”
Genom privata kontakter/pressen
”Via en artikel om projektet i Studenttidningen Ergo.”
”En kamrat berättade.”
27
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Stöd jag tagit del av
Stödform
Antal studenter som nyttjat stödet
Medelbetyg per
åtgärd
Enskilda samtal
9
4,6
Kamratstödsgrupp
5
3,4
Hjälp med kontakt med institutionen
7
4,1
Hjälp med kontakt med olika myndigheter
CSN, Försäkringskassa, Socialen
2
4,5
Samordning av insatserna behandling/ studiestöd
3
3,7
Mentorsstöd
3
5
Extra handledning/undervisning
1
?8
Nyttja projektets lokal för att skriva uppsats
1
5
Förslag på nytt stöd
”Kamratstödgrupp”
”Tillgång till studielokal regelbundet, gärna med egen nyckel. Jag har svårt att koncentrera mig och arbeta hemma och de lokaler som universitetet tillhandahåller är
oftast överfulla om man avsatte en del av projektets lokaler som läsplats för deltagarna skulle det vara idealiskt.”
”Tillåtelse att delta i all undervisning (även seminarier) utan prestationskrav. Har
lite svårt att ta in skriftligt material, skulle behöva höra om ämnena innan jag läser.”
”En drop-in-dag i veckan. Möjligheten att titta in och prata/få hjälp om något problem dyker upp utan att behöva boka och vänta på tid.”
8
Studenten har ej betygsatt stödet.
28
För en öppen högskola - Bilaga 2 Enkätresultat
Hur stödet påverkat studieresultatet
Påverkan studieresultat
Antal studenter
Inte alls
3
Positivt
7
Mycket positivt
2
Studiefinansiering
Studiefinansiering
Antal studenter9
Studiemedel
5
Socialbidrag
3
Sjukpenning
1
Sjukbidrag
6
Genom egna pengar
1
Föräldrar och vänner
1
Bemötande från Studentprojektet10
Bemötande
Antal studenter
Bra
5
Ganska bra
1
Ganska dåligt
Dåligt
1
Vet ej
9
Några studenter har flera inkomstkällor varför antalet svar överstiger antalet studenter som besvarat enkäten.
Denna fråga utgick i den påminnelse som gick ut till alla studenter som deltagit i Uppsalas studentprojekt. Därför har bara hälften av respondenterna besvarat frågan.
10
29
För en öppen högskola - Bilaga 1 Beslut om studien
STOCKHOLMS UNIVERSITET
Studentbyrån
Byrådir Monica Svalfors
2001-06-19
Dnr SU 462-1584-01
Doknr 1
Till universitet och högskolor
samt enskilda utbildningsanordnare
med tillstånd att utfärda
högskoleexamina
En övergripande studie om högskolans stöd till studenter med
psykiska funktionsnedsättningar
Inför den förändring i högskolans stödverksamhet för studenter med
funktionshinder som följer av utvecklingen av stödverksamheten till att omfatta
även studenter med psykiska funktionsnedsättningar, har rektor vid Stockholms
universitet beslutat att ta initiativ till en övergripande studie.
Bakgrund
I Högskoleverkets rapport "Högskolestudier och funktionshinder" (2000:4 R),
som lades fram i januari 2000, framkom kritik rörande högskolans definition av
begreppet funktionshinder. Utredarna konstaterade i rapporten att flertalet
högskolor i sina riktlinjer för särskilt stöd till funktionshindrade studenter
använder den definition som rekommenderades av Svenska Akademiska
Rektorskonferensen (SAR) 1993, dvs. "Med funktionshinder avses en
permanent eller långvarig somatisk funktionsnedsättning. Även dokumenterade
läs- och skrivsvårigheter, dyslexi jämställs med funktionshinder".
I budgetpropositionen för 2001 tog regeringen fasta på Högskoleverkets kritik,
och uppmanade högskolan att se över sina definitioner av begreppen
funktionshinder och handikapp så att de stämmer överens med definitionerna i
"FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
delaktighet och jämlikhet".
Stockholms universitet beaktade denna uppmaning och angav därför i den årliga
skrivelsen till universiteten och högskolorna om avsättning av medel för stöd till
studenter med funktionshinder att "studenter med psykiska funktionshinder bör
ges möjlighet till särskilt pedagogiskt stöd på samma villkor som övriga
studenter med funktionshinder."
För en öppen högskola - Bilaga 1 Beslut om studien
Önskemål om en övergripande studie
Den 24 april 2001, inbjöd Stockholms universitet alla
samordnare/handikapphandläggare vid universiteten och högskolorna till en
konferens med seminarium, där huvudtemat var stöd till studenter med psykiska
funktionshinder.
Psykolog Lennart Lundin, klinikchef vid Sahlgrenska, Göteborg, höll i
seminariet och deltog i de efterföljande diskussionerna kring utvecklingen av
högskolans stöd till dessa studenter. Lennart Lundin har erfarenhet av utbildning
som del av rehabilitering för personer med psykiska funktionsnedsättningar, och
har även medverkat i den senaste psykiatriutredningen.
Såväl under nämnda konferens som under det efterföljande sammanträdet i den
nationella referensgruppen för studenter med funktionshinder, framfördes
önskemål om att en samlad, övergripande studie skulle genomföras inför
utvecklingen av högskolans stöd till dessa studenter.
Behov av förtydliganden
I arbetet med att uppdatera och förnya policydokument och handlingsprogram
vid universiteten och högskolorna för stödet till funktionshindrade studenter,
och i arbetet med att formulera konkreta handlingsplaner för utvecklingsarbete,
behövs en ny definition av begreppet funktionshinder.
För att kunna införliva den "nya" studentkategorin i högskolans
handikappverksamhet, förutsätts att målgruppen studenter med psykiska
funktionshinder, funktionsnedsättningar alt. mental ohälsa, tydliggörs och
definieras.
Andra frågor och olika aspekter som kommer att belysas i den övergripande
studien är exempelvis:
-
vilka stödformer kan förutses för dessa studenter
hur hänger åtgärderna ihop med definitionen av funktionshinder
förutsättningar och villkor för studenterna ifråga
förutsättningar och villkor från högskolans sida
vilka resurser finns tillhanda och/eller kan tas tillvara
vilka kostnader kan förutses
former för samarbete med Studenthälsan
former för samarbete mellan handikapphandläggare och behandlare
former för samarbete med andra samhällsinstanser, inkl.
intresseorganisationer.
För en öppen högskola - Bilaga 1 Beslut om studien
Tillsättande av en arbetsgrupp
För att genomföra studien har rektor för Stockholms universitet beslutat att
tillsätta en arbetsgrupp. Gruppen avses att ha följande sammansättning:
- Eva Wollmér, studievägledare och handikapphandläggare vid Lunds
universitet, och även engagerad i Studentprojektet vid Lunds universitet för
studenter med psykiska funktionsnedsättningar,
- Elisabet Flennemo, kurator och handikapphandläggare vid Växjö universitet,
- en representant från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) namn meddelas senare,
- samt en professionell utredare med kunskap om högskolans organisation och
med insikter i högskolans stödverksamhet för studenter med funktionshinder
- namn meddelas senare,
- Monica Svalfors, Stockholms universitets handläggare av nationellt stöd till
studenter med funktionshinder, sammankallande i arbetsgruppen.
I studien skall erfarenheterna från Studentprojektet i Uppsala och
Studentprojektet vid Lunds universitet (som båda berör studenter med psykiska
funktionsnedsättningar) tas tillvara.
Arbetsgruppen och utredaren skall rådgöra med sakkunniga inom psykiatrin för
synpunkter och kommentarer inför studiens genomförande. Slutrapporten skall
avlämnas inför nästkommande nationella konferens för universitetens och
högskolornas handikapphandläggare/samordnare för studenter med
funktionshinder, som universitetet anordnar den 19 mars 2002.
Medel för att täcka kostnaderna för utredningsarbetet skall beräknas inom det
nationella anslag för stöd till funktionshindrade studenter som universitetet
förvaltar och fördelar som särskilt åtagande.
Arne Olsson Laurin
chef för Studentbyrån, SU
Monica Svalfors
handläggare
Studentbyrån
STOCKHOLMS UNIVERSITET, 106 91 Stockholm
Tfn 08-16 20 00, Fax 08-16 13 97, www.sb.su.se