Delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter
Introduktion
I den kommunala hälso– och sjukvården har man vårdtagare med mycket varierande
hälsotillstånd och skiftande förmåga. Läkemedelshanteringen kan inte se likadan ut överallt ,
rutinerna måste kunna anpassas efter omständigheterna. Individuella lösningar måste sökas med
utgångspunkt både i vårdtagarens och verksamhetens situation och målet måste vara att ge god
och säker vård för varje vårdtagare.
Vårdtagarens säkerhet kräver att vårdpersonalens ansvar är klart definierat så att var och en är
medveten om sina befogenheter och sitt ansvar. Alla som arbetar inom hälso- och sjukvården
bär själv ansvaret för hur han eller hon utför sina arbetsuppgifter ( LYHS 1998: 531).
Vanligtvis skall den enskilde själv ansvara för sina ordinerade läkemedel. När detta inte fungerar
längre skall sjuksköterska i samråd med läkare besluta om ev. övertagande av
läkemedelshanteringen. Hjälpen skall vara individuellt anpassad utifrån vårdtagarens sjukdom och
personliga förutsättningar. Hanteringen skall organiseras på ett sätt som ger bästa möjliga
säkerhet och överensstämmer med gällande föreskrifter.
Omvårdnad
•
Syftet med omvårdnad är att stärka och / eller återställa hälsa, förebygga sjukdom och
minska lidande. Omvårdnaden utgår från vårdtagarens egna resurser och möjlighet att ta
vård om sig själv. I omvårdnaden ingår också att ge möjlighet till en värdig död.
•
Omvårdanden kan vara dels allmän dels specifik. Allmän omvårdnad är oberoende av
sjukdom och medicinsk behandling, medan specifik omvårdnad är relaterad till sjukdom /
symtom. Specifik omvårdnad kräver kunskap inte bara om människans normala
funktioner, utan också om den aktuella sjukdomen och dess behandling.
•
Allmän omvårdnad ges av all personal inom omsorg och hälso- och sjukvård, medan
sjuksköterskan är specialist på specifik omvårdnad.
•
Varje situation är unik. Omvårdnaden skall utformas med hänsyn till vårdtagarens behov
och möjligheter. Grunden måste vara respekt för den enskildes självbestämmande och
integritet. Han/ hon skall ha möjlighet att delta i beslut om och genomförande av sin
omvårdnad.
• Det är viktigt att all personal ser människan i ett helhetsperspektiv och inte enbart inriktar
sina insatser på sjukdomstillståndet
Kompetens och personal
•
Att vara formellt kompetent innebär att man genomgått en fastställd högskoleutbildning
( tex sjuksköterskeutbildning). Genom utbildningen erhåller man legitimation och tillhör
hälso- och sjukvårdspersonalen.
•
Kunskaper och färdigheter för att utföra vissa arbetsuppgifter kan inhämtas också på
annat sätt än genom fastställd formell yrkesutbildning t. ex i den praktiska
yrkesverksamheten. Då saknar vederbörande formell kompetens för uppgiften, men kan
sägas ha reell kompetens för densamma.
•
Den som har reell kompetens för en viss arbetsuppgift får inte utan vidare utföra den.
För det krävs ett skriftligt delegeringsbeslut. En delegering kan bara ges av någon som är
formellt och reellt kompetent för arbetsuppgiften.
•
Den som delegerats en arbetsuppgift räknas som hälso- och sjukvårdspersonal när den
utför den delegerade uppgiften.
Delegering och patientsäkerhet
•
Delegering av sjukvårdande uppgifter får bara ske, när det utifrån ett helhetsperspektiv är
en bra lösning för vårdtagaren och förenligt med en god och säker vård .
•
Hälso- och sjukvården skall vara av god kvalitet. Kompetent personal är en förutsättning
för att vård och behandling på alla nivåer ska kunna ges i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Vårdtagaren ska känna sig trygg och vara säker på att bli
omhändertagen av kompetent personal.
•
•
Delegeringen ska vara skriftlig och tidsbegränsad, dock längst ett år. I delegeringsbeslutet
ska den /de arbetsuppgifter som delegeras tydligt beskrivas.
Den som genom delegering åtagit sig en arbetsuppgift ansvarar för hur uppgiften utförs.
Den som ska motta en delegering måste berätta för den som delegerar om han/hon
känner sig osäker på uppgiften.
•
Ett delegeringsbeslut är alltid personligt och kan inte överlåtas på någon annan.
Läkemedel och säkerhet
•
Läkemedelshanteringen är ett kvalificerat arbete som kräver goda kunskaper och ett gott
omdöme för vårdtagarens säkerhet.
•
Den som iordningsställer ett läkemedel ( vanligtvis sjuksköterska) ska kontrollera
vårdtagarens identitet, läkemedlets namn, styrka och läkemedelsform samt dosen och
doseringstidpunkt mot ordinationshandlingen. Vid delning i dosett ska man se till att
dosetten är märkt med vårdtagarens namn.
•
Uttag av medicin och överlämnande ur doseringshjälpmedel ( dosett, Apodos) ska
utföras av en och samma person.
•
Den som överlämnar läkemedlet ska kontrollera att rätt person får rätt medicin på rätt
dag och vid rätt tidpunkt. Den som överlämnar läkemedlet måste också förvissa sig om
att vårdtagaren intar medicinen och skall vid behov hjälp till med intaget.
•
Bekräftelse på utförda uppgifter gör med signatur och datum på signeringslista.
•
All personal som har kontakt med den som använder läkemedel måste var observant på
eventuella läkemedelsbiverkningar och rapportera dessa till ansvarig sjuksköterska.
•
Exempel på andra avvikelser som ska rapporteras tillsjuksköterska:
-om vårdtagaren inte tar sin medicin
-om förväxling av läkemedelsdos har skett
-om läkemedel givits vid fel tidpunkt
-utebliven medicindos
-kräkningar, diareér
Lagar och författningar
SOSFS: 1997:14 Föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom
hälso- och sjukvård.
LYHS 1998:531 Lagen om yrkesverksamhet
SOSFS 2001:17 Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och
sjukvård
