Hjortron – Rubus chamaemorus
Familjen Rosväxter
Hjortron, myrens gyllene delikatesser, är mycket uppskattade hos bärplockare och har genom åren haft
stor betydelse för den svenska befolkningen. Hjortronen innehåller mycket C-vitamin och har,
framförallt i norra Sverige, varit viktiga som föda för att undvika skörbjugg. Bären håller sig länge tack
vare innehållet av bensoesyra, ett ämne som används inom livsmedelsindustrin (ex. E211,
natriumbensoat) för att öka hållbarheten på olika produkter. Den långa hållbarheten har också inneburit
att bären kunnat förvaras och användas som föda under hela vintern.
Hjortron känns igen på formen hos de två bladen, som oftast är femflikade, och på sin ensamma vita
blomma. Det välsmakande bäret, som egentligen är ett flertal sammanvuxna stenfrukter, är till en början
rött, men skiftar senare färg mot orange i takt med att det mognar. Växten blommar i juni. Mängden
hjortron på en plats kan variera starkt från år till år.
Hjortronen har använts som medel mot gikt och te på bladen har druckits mot diarré. Det vackra
engelska namnet, cloudberry, sägs ha att göra med att hjortronen på de brittiska öarna växer på berg i
områden där molnen under många av årets dagar täcker himlen.
Lästips
Här hittar du hjortron
Den nya nordiska floran - s. 266
Hallands flora - s. 379
Smålands flora - s. 441
Flora Femsionensis - s. 23
Människan och floran - s. 255-257
Vilda växter som mat och medicin - s. 143-144
Nyttiga växter för människor och bin - s. 62
Nyttans växter - s. 200
Hjortron förekommer i Femsjö ganska vanligt
på tallbevuxna delar av torvmossar. På
Mogölsmyren finns hjortron på flera platser,
bland annat vid 6303272 N, 1346908 Ö.
