Christophe Premat
Stockholms Universitet, 2015-09-29
E-postadress: [email protected]
Biträdande lektor i franska med kulturvetenskaplig inriktning på institutionen för romanska
och klassiska språk (Stockholms universitet)
Hemsida:
http://www.su.se/romklass/om-oss/kontakt/medarbetare/christophe-premat-
1.110384
Min Pedagogiska Meritportfölj
Innehållsförteckning
Undervisning och kursutveckling................................................................................................... 1
Framtidsvision.............................................................................................................................. 6
Pedagogiskt ledarskap och övriga uppdrag .................................................................................... 7
Vetenskaplig skicklighet ............................................................................................................... 8
Vidare forskning ........................................................................................................................... 9
Referenser ..................................................................................................................................10
Undervisning och kursutveckling
Jag arbetar som biträdande lektor i franska med kulturvetenskaplig inrikitning på
institutione för romanska och klassiska språk sedan augusti 2014. Jag undervisar en kurs i
kulturkunskap sedan HT 10 på institutionen i franska, italienska och klassiska språk och jag
vill väcka ett intresse hos studenter för det franska samhället men också för de andra länder
som har franska som ett officiellt språk eller som ett administrativt språk. Kursen präglar i en
presentation av fransktalande litteratur och kultur. Studenterna har en referensbok som de
läser hemma för att jag vill att de ska kunna formulera samhällsfrågor om Frankrike. Varför
strejkar man i Frankrike? Kan man analysera relationerna mellan fackföreningar och
arbetsgivarna? Hur identifierar de medborgarna med makten efter Franska Revolutionen? Jag
tog boken av Pierre Rosanvallon (Rosanvallon, 2004) som en rödtråd för att göra elever
reflektera över institutionerna i Frankrike. Pierre Rosanvallon visar tydligt vad franska sociala
kontrakten består av. Han följer Alexis de Tocquevilles intuition när han skriver att det stora
problemet i Frankrike är att de medelstrukturerna (föreningar) avskaffades efter Franska
Revolutionen för att de sågs som ett fenomen av den gamla monarkin. Det förklarar varför det
finns inte så många förmedlande organ mellan individen och staten. Jag tycker själv att den
här synpunkten belyser ett socialt beteende som man kan analyserar i nutidens samhäll. I
november 2012 organiserade jag med Stockholms Universitetsbibliotek ett symposium om
”Rousseau och sociala kontrakten”. Vi hade ett rundbordsamtal med Ludvig Beckman från
statsvetenskapliga institutionen, Ghislain Waterlot (Genevas universitet) och Akira
Mizubayashi (Tokyos Universitet) (Premat, 2012) om hur man kan jämföra olika sociala
kontrakten med hjälpen av Rousseaus verk. Under symposiet kunde man göra en skillnad
mellan samhällen som har en social länk (lien social) som ifrågasätts och dem som har en
gemenskap länk (lien communautaire). En gemenskap länk är moralisk (förtroende mellan
individer) medan en social länk är politisk (har medborgarna förtroende för deras politiska
och administrativa institutioner). Den här ramen kan analyseras i en kurs av kulturkunskap.
Kulturkunskap kan också betraktas utifrån ett europeiskt och internationellt perspektiv.
Jag vill beskriva en lektion där jag presenterade de fransk-tyska relationerna.
Studenterna lyssnade på en dokumentär som är en historia av de fransk-tyska relationerna
sedan 1950. De arbetade i grupper för att kunna besvara tio frågor. De fick därefter diskutera
för att beskriva den här historian. Det var viktigt att visa på ett nytt sätt den franska historian
och koppla den till de andra länderna. Året 2013 firas 50 årsjubileum för Élysées-fördraget
mellan Västtyskland och Frankrike. Bundeskanzlern Konrad Adenauer och presidenten
Charles De Gaulle skrev under ett vänskapsfördrag den 22 januari 1963. Då bestämdes att
Tyskland och Frankrike skulle förstärka deras bilaterala relationer. När studenterna var klara,
rättade vi tillsammans alla svar (under 20 minuter) och jag presenterade i detaljer de fransktyska relationerna (40 minuter). Syftet var att förklara varför de här relationerna har en stor
betydelse i Europas historia. Studenterna såg att jag inte pratade direkt om det franska
samhället, men att jag fokuserade på landet i Europa. Vi kommenterade olika politiska bilder
mellan de franska presidenterna och de tyska Bundeskanzlerna (Konrad Adenauer och
Charles De Gaulle, Helmut Schmidt och Valéry Giscard d´Estaing, François Mitterrand och
Helmut Kohl, Jacques Chirac och Gerhard Schröder, Nicolas Sarkozy och Angela Merkel,
François Hollande och Angela Merkel). Bilderna uttryckte en speciell relation mellan båda
partner: de var väldigt formella i början och de blev mer avslappnade sedan mellan Helmut
Schmidt och Valéry Giscard d´Estaing. Varför är det så viktigt för studenterna att kunna
uttrycka sig genom bilder? De kan undvika ett språkhinder och prata lättare om de fransktyska relationerna med hjälp av bilderna. Det finns en bild där Jacques Chirac och Gerhard
Schröder dricker öl, man kan analysera symbolen av den här bilden. Kursen i kulturkunskap
hjälper studenterna att identifiera myter och symboler som har en betydelse för en befolkning.
På Stockholms Universitet har jag samarbetat med Christine Becker (tyska institutionen) för
att anordna ett seminarium om de fransk-tyska relationerna. I november 2009 hade vi ett
seminarium om det här temat med Pablo Wittenbrink på tyska och på franska. Den ena
kommenterade på tyska betydelsen av en sådan relation medan den andra gjorde det på
franska. Seminariet var ganska levande och studenterna i franska I och i tyska I träffades, de
kunde se respektive kurser från annat perspektiv.
Jag har samtidigt forskat om de fransk-tyska relationerna inom att skaffa med andra
forskare en ordbok om dessa relationer. Boken publicerades på tyska (Kufer, Guinaudeau,
Premat, 2009) och på franska (Guinaudeau, Kufer, Premat, 2010). En uppdaterade version
publicerades i september 2015 (Guinaudeau, Kufer, Premat, 2015). Man kan välja flera
notiser för att arbeta om en aspekt av dessa relationer. Till exempel, en student kan titta
närmare på en notis om ekonomi (direkt investeringar mellan båda länder) eller om
kulturutbyte (Goethe Institut i Frankrike och Institut français i Tyskland). Den här ordboken
är som en lärobok för de studenterna som vill fördjupa deras kunskaper om dessa relationer
och deras betydelse i Europa. Under ett pedagogiskt seminarium som anordnades i februari
2013 på Stockholms Universitet, Christine Becker (tyska institutionen) visade hur nödvändigt
det var att analysera nationella myter och symboler i kulturkunskap. Det finns också myter
som hör till de fransk-tyska relationerna och det är viktigt att kunna ge en bild av det franska
samhället utifrån. Jag har deltagit i flera diskussioner på institutionen där jag poängterade den
här internationella aspekten (Premat, 2011). Om jag refererar mig till Fox teorier (Fox, 1983),
skulle jag säga att den här strategin är en del av ”travelling theory”. Jag visar vilket landskap
vi har och studenterna kan orientera sig och fokusera på särskilda detaljer som har en
betydelse i det här landskapet. Vi resar tillsammans, vi kan inte se allt, men vi plockar
begrepp, institutioner och symboler som har en betydelse i de fransktalande länderna.
Kursplanen har utvecklat på vår institution, den innehåller en analys av fransktalande världen
(Frankofoni) i franska II. Sedan HT 15 undervisar jag en kurs i ”frankofoni” med de
viktigaste begreppen i franska språkets historia.
Jag vill också beskriva en lektion där jag arbetade mer om betydelsen av den
fransktalande litteraturen i kulturkunskap. Innan kursen börjades, hade jag bett studenter att
skriva några rader på svenska om vad ordet ”francophonie” betydde för dem. De hade olika
åsikter, en del nämnde olika förbindelser mellan länder som hade franska som officiellt eller
administrativt språk i ett postkolonialt perspektiv, en del nämnde franska språkets ställning i
världen. Vi arbetade i små grupper kring vad de hade skrivit för att kunna förklara begreppet.
Sedan fick de lyssna en intervju (från 2008) på Radio France Internationale om författaren
Aimé Césaire som pratade om ”négritude”. Aimé Césaire är en tänkare som kritiserade
koloniseringen och försökte att försvara den svarta identiteten och att odla en ny tradition1.
Det var ett tillfälle för att testa deras kunskaper i hörförståelse. Vi kommenterade intervjun
och kunde prata om koloniseringen, avkoloniseringen och utvecklingen av franska språket.
Vad innehåller begreppet ”négritude”? Varför har man lag till ett suffix i ”– itude”? Kan man
jämföra ”négritude” med andra suffix som ”solitude”, ”habitude”? Hur konstruerar Aimé
Césaire sin argumentation? ”Négritude” har en anknytning till befrielsen av alla
dominansformer. Vi diskuterade historian av slaveri och visade till studenter hur det koloniala
systemet byggdes. Den här intervjun hjälper studenter att utveckla en kulturkompetens. En
kulturkompetens skiljer sig från andra aspekter (språkdidaktik, grammatik, ordkunskap,
litteraturvetenskap) eftersom studenterna har en förmåga att analysera olika sociala fenomen i
det franska samhället och i den fransktalande världen. En kulturkompetens betyder att
studenterna kan utveckla en egen uppfattning om den fransktalande världen med några
kunskaper i historia, politik och litteratur.
Denise Lussier, som är professor på Mcgill Universitet i Canada, har forskat om
den här kulturkompetensen. Enligt Lussier (Lussier, 2011), en forskare i andra språkinlärning,
är kulturkompetensen en viktig förmåga eftersom den stödjer den interkulturella relationen.
1
Jag översatte en text om Edouard Glissant på tidningen Sens Public. Viola Bao, «Det finns inte ett landskap
som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi av Édouard Glissant», Tidningen Kulturen,
http://tidningenkulturen.se/component/content/article/177-veckans-artikel/12685-det-finns-inte-ett-landskapsom-inte-aer-dunkelt--om-relationens-filosofi-av-edouard-glissant, 6 augusti 2012. « Il n’existe pas de paysage
sans ombres – De la philosophie de la relation d’Édouard Glissant », http://www.senspublic.org/spip.php?article1018, 2 februari 2013.
Ett språk utvecklar på grund av interkulturella relationer, kontakter, ibland missförstånd. Det
påverkas av omgivningen. Balansen mellan språkinlärning, litteraturvetenskap och
kulturkunskap är viktig för franska som ett akademiskt ämne. Aimé Césaire presenterade en
vision av fransktalande litteratur. Fransktalande litteratur bidrar med en ny humanism efter
avkoloniseringen. I slutet av kursen kunde eleverna diskutera begreppet ”francophonie” i
olika riktningar. Jag har sedan presenterat den internationella organisationen för fransktalande
världen (Organisation Internationale de la Francophonie). Jag gjorde en presentation av den
här organisationen i juni 2011 i ramen av ett symposium som anordnades av den europeiska
föreningen av forskare om Afrika. Det är viktigt att de vet vad de måste göra för att kunna nå
målet (kriterierna, utvärderingsprocessen). Det viktigaste är att bilda en attityd (shaping
theory, Fox, 1983) gentemot kunskaperna. Läraren hjälper studenterna att vara självständiga
när de reflekterar innehållet av kursen. Inlärningsprocessen präglar i den här teorin av ”självförfattarskapet” (Pintrich, 2002; Nicol, Macfarlane-Dick, 2006). Läraren presenterar en
översikt av kursen, han beskriver ett landskap där studenterna använder begrepp, litteratur och
material (travelling theory). Studenterna lär sig att ställa frågor istället för att hitta direkt ett
svar. Humaniora bygger på en grundsyn att kunna ifrågasätta olika teorier och begrepp. Jag
tror att läraren inte ska ha den ”Atlas-komplex” som Lee och Van Patten beskriver. ”Atlaskomplex” är en term som visar att läraren ska inte vara i centrum av en lektion så att
studenterna ska vara mer och mer aktiva. Den här synpunkten är viktig för att kunna förbättra
kunskapsinlärning. Jag börjar terminen med att göra studenterna skriva vad de förväntar sig
av kursen och hur de förstår ämnet. Kreber lägger till en aspekt med en skillnad mellan
”student-centered” och ”subject-centered” (Kreber, 2007). Jag håller med eftersom det är
svårt att försöka göra studenterna mer aktiva när de inte vet riktigt hur kursen ser ut. När jag
har presenterat kursplanen och litteratur, tydliggör jag alla utvärderingskriterierna. Jag tror att
studenterna kan påverka ämnet när lektionen är ”subject-centered”. Mittutvärderingar
fungerar ganska bra för att kunna se vad man kan förbättra i undervisningarna.
Framtidsvision
Kursen i kulturkunskap finns för Franska I, men jag tror att det finns möjligheter
att kursen fortsätter i Franska II och i Franska III. Det är viktigt att studenterna utvecklar ett
reflekterande perspektiv om det franska samhället och ekonomi. De lär sig att argumentera på
franska om kultur och de utvecklar en idé av institutioner. Uppsalas universitet har förslagit
en kurs om europeiska institutioner eftersom flera forskare var inblandade i ett projekt om
europeiska parlamentarikers diskursanalys. Det är ett exempel om hur man kopplar forskning
till undervisning. Målet är att studenterna har en kultur i fransktalande Litteratur och kan
reflektera över franska språket i ett internationellt perspektiv. Det finns en valbar kurs i
franska III där studenter kan fokusera på relationen mellan ”nation och identitet i Frankrike”
Jag är övertygad att man kan skaffa ett institut för fransktalande studier på
Stockholms Universitet om man utvecklar den här kulturkompetensen. Det finns redan ett
institut för kanadensiska studier och det här institutet skulle krävas en intern omorganisering
med möjligheten att ha flera doktorander som skulle forska om den fransktalande världen. Jag
har diskuterat det här perspektivet i en artikel som publicerades året 2011 på Alternatives
Francophones (Premat, 2011). Institutionen på franska, italienska och klassiska språk blir
under höstterminen 2013 en del av romanska språk institutionen. Det finns ett institut för
latinamerikanska studier och jag är säker att ett institut om fransktalande världen kunde vara
stimulerande för forskare, lärare och studenter. Under ett symposium som anordnades mellan
den 7 och 9 februari på Uppsalas Universitet och som berörde fransk didaktik i de nordiska
länderna diskuterades benämningen av franska institutionen (Premat, 2013a). I de flesta
länder har akademiker skaffat ”French studies” med en öppenhet mot fransktalande världen.
Jag tror att ett internationellt perspektiv är väldigt viktigt för att kunna utveckla en ny
forskning och koppla den till andra institutioner som till exempel Nordiska Afrikanska
Institutet i Uppsala. Året 2009 deltog jag i ett seminarium på Nordiska Afrikanska Institutet
om ”What´s Culture got with it?” (Premat, 2009) där jag presenterade två fransktalande
författare från Algeriet, Belamri och Mimouni. Syftet var att kunna framställa bilden av
Algeriet efter självständighetskriget. Vilka minner, vilka bilder och vilka symboler
användares av båda författare? Det är berikande att kunna jämföra olika fransktalande länder i
ett postkolonialt perspektiv. Många författare använder och påverkar det franska språket. Det
är därför en institution som har kurser i franska kan innehålla en forskning om litteratur och
kultur i de fransktalande länderna.
Pedagogiskt ledarskap och övriga uppdrag
Mellan 2008 och 2013 har jag arbetat på Frankrikes ambassad och på Franska
Institutet då jag ansvarade för utbildning och språkfrågor. Syftet var att främja franska språket
i Sverige. Jag bidrog till att skaffa tvåspråkiga linjer där franskan används som ett
kommunikativt språk i stället för ett främmande språk. Det är viktigt att kunna kommunicera i
annat ämne. I fyra gymnasier har lärarna skaffat en kurs i franska (Historia på Schillerska och
på Hvitfeldtska gymnasier i Göteborg, Kulturkunskap på Katedralskolan i Uppsala, idrott på
Franska skolan i Stockholm). Året 2009 skaffade jag med hjälp av tidningen Sens Public en
hemsida (www.franskaspraket.eu) som vände sig åt lärarna i franska från förskolan till på
universitetet. Hemsidan samlade alla aktiviteter kring franskan i Sverige och främjade idén av
frankofoni. På Franska Institutet jobbade vi noggrant med TV5 Monde och vi organiserade
en frankofonitävling mellan 2009 och 2013 för gymnasister med orden som valts varje år av
Internationella Organisationen för franska språket. Jag är helt övertygad över att man måste
förnya sättet att se på franska språket.
Mellan 2008 och 2013 satt jag på Jubileumsfondens styrelse på franska skolan.
Jubileumsfonden bidrar till pedagogiska aktiviteter på Franska Skolan för grundskoleleverna
och gymnasisterna. Jubileumsfonden kunde finansiera vissa tvåspråkiga projekt där franskan
synades som ett kommunikativt språk och inte bara ett främmande språk. Att använda franska
i olika situationer är effektivare för elevers språkinlärning. Jag ansvarade också för språktester
i Sverige, jag utbildade lärare i franska som organiserar DELF (Diplôme d´études de langue
française) och DALF (Diplôme Approfondi de Langue Française). DELF och DALF
anpassas till europeiska referensramen för språken (A1 till C2 nivån). Jag tycker att
utvärderingar av språknivån kan användas i annat sammanhang. För DELF och DALF tester
har man olika kriterier (ordkunskap, grammatik, argumentation och fonetik) för de fyra
områden (läsförståelse, hörförståelse, muntlig produktion och skriftlig produktion). Den här
utvärderingsskalan kan användas för olika kurser för att granska elevernas utveckling i
språket. Kriterierna kan fördjupas för att motsvara A-Fx skalan som används på
universitetsnivån i Sverige. Vad är lämpliga kriterier för att få en A? Hur motiverar man
betyget? Det är viktigt att detaljera betygsskalan. Har studenten nått vad som förväntades, då
ska han eller hon få alla poäng. Man kan inte blanda två kriterier och värdera
språkkompetensen samt kulturkompetensen. Om studenten får mindre poäng i en
kulturkunskap kurs på grund av grammatik, då betyder att betygsskalan inte år tillräckligt
detaljerad. Jag har organiserat fem lärarutbildningar om betygsskalan för DELF och DALF
proven. Målet var att skapa ett medvetande om hur man bör definiera en betygsskala. På
institutionen är jag i en arbetsgrupp som fokuserar på hur man kan förbättra våra
utvärderingar.
Sedan VT 15 sitter jag som suppleant på institutionsstyrelse. Ibland ersätter jag en
medlem och deltar i beslutsfattningen. Jag följde en utbildning i februari 2015 om
institutionsbudget. Det är också viktigt för att kunna förstå hur organisationen fungerar mellan
institutionsstyrelsen och den operativa ledningsgruppen. Sedan VT 15 samarbetar jag med
företagsekonomiska institutionen med ”Organization and Leadership” kursen i ramen av
programmet ”Global Management”. Jag är kursledare med 8 föreläsningar mellan två andra
kollegor hade studenter i små grupper. Målet är att analysera relationen mellan handel, politik
och kultur. Under andra terminen kan studenterna från Global Management börja läsa ett nytt
språk och sedan därefter åka utomlands för att öka deras språkkunskaper. Jag kommer att
fördjupa det här samarbetet för att utveckla länken mellan företagsekonomiska institutionen
och institutionen för romanska och klassiska språk.
Vetenskaplig skicklighet
Jag har forskat i statsvetenskap om direktdemokratiska institutioner i Frankrike
och i Tyskland. Jag försvarade min doktorsavhandling i 2008 om lokala folkomröstningar i
Frankrike och i Tyskland. Jag använde politisk teori för att förstå hur de här
direktdemokratiska institutionerna påverkar den aktuella politiska ramen. Politiska eliterna
(eller de representanterna) har en ny roll och en ny agenda eftersom de måste ta hänsyn på
olika former av folkrörelse. En folkomröstning är också en väg för att lösa ett problem som
har blivit större och större för en lokal befolkning. I Frankrike kontrollerar de borgmästarna
sådana instrument medan i Tyskland har de medborgarna lyckats med att blanda sig i politik.
Jag kunde visa hur beredd den politiska makten var att dela beslutfattandet. Det finns mer och
mer utrymme för medborgare för att agera. Frågan berör mer tidsprocessen eftersom det krävs
en viss tid för att medborgare ska samla krafter och skriva under en petition för att be en
folkomröstning om ett problem. I båda länder ser jag att tidsprocessen är väldigt olika. I
Frankrike kontrollerar de folkvalda den agenda-setting. Det är dem som använder de
direktdemokratiska institutionerna för att öka deras legitimitet och få ett stöd bland folk
medan i Tyskland har den politiska kulturen utvecklat sedan Berlinmurens fall.
Politiskt deltagande ger medborgarna möjlighet att delta i utvecklingen av
konkreta politiken. Deltagande motsäger inte principen om representation som innehåller
inom sig en grundläggande spänning mellan hur man väljer delegater och hur de är ansvariga.
Medan debatten som ägde rum i USA mellan Federalists och anti-Federalists aldrig helt släckt
och återkom vid olika tidpunkter i historien om politisk representation. Studerar man
deltagande instrument kan man analysera i verkligheten hur man kan förbättra politiska
representationen. Det är viktigt för att kunna ge medborgarna möjligheten att vara mer
självständiga inom att bestämma själva vilka konkreta politiken de vill införa. Året 2006 vann
jag ett pris för en artikel i politisk filosofi om autonomi och jämlikhetsfrågan som
publicerades på International Journal of Social Sciences. Syftet var att definiera begreppet av
autonomi eftersom det grundlägger mina empiriska studier i statsvetenskap. År 2014
publicerade jag en bok om idén av en ny politisk representation (Premat, 2014)
Vidare forskning
Efter min doktorsavhandling har jag fortsatt forska i statsvetenskap. Jag är
nuvarande ”associate researcher” i Centre Émile Durkheim (Institutet för politiska studier i
Bordeaux) och fokuserar på diskursanalys. Mitt mål är att studera hur de politiska eliterna i
Frankrike kommunicerar. Jag hade med en kollega gjort en forskning om hur de borgmästare i
Frankrike i städerna över 5 000 invånare använder deltagardemokrati som en ”närhet”
repertoar. De visar en modern bild av ett inklusive ledarskap eftersom de skaffar för
medborgare möjligheter att delta i olika politiska frågor (Premat, 2013b). Vi fokuserade på
deras sätt att kommunicera via hemsidor. Efter en kvantitativ analys av 1 882 hemsidor kunde
vi dra några slutsatser. Det finns två förklaringsfaktorer som har en betydelse, den ena är
generationen och den andra är situationen av kommunen. Om kommunen hör till ett större
kommunförbund kan deltagardemokratis repertoar vara en strategi för borgmästare för att
påverka vissa politiska bestämmelse. Jag har också använt lexicometri (Tropes databas) när
jag analyserade diskurser av borgmästare i de stora städerna. Vissa borgmästare har också
skaffat olika sätt att kommunicera med medborgare (till exempel ”Allô, monsieur le maire”
osv…). Språkvetenskap är här ännu viktigare för att analysera den här repertoaren:
meningarna, värdet av olika verb är viktiga för att förstå hur borgmästare visar en bild av
närhet med medborgare.
Jag har ändrat min forskning eftersom jag fokuserar mest på hur en diskurs om
frankofoni som växte under den postkoloniala perioden på 1960-talet. Jag vill jämföra
skapandet av den internationella organisation av fransktalande världen (OIF) med
Commonwealth för att förstå utvecklingen av dessa språkorganisationer. Med det här projektet
kan jag ta nytta av min tidigare forskning i statsvetenskap och kombinera den med min
pågående forskning i franska med kulturvetenskaplig inriktning.
Referenser
-Fox, D. (1983). Personal theories of teaching. Studiesin higher education, (8),2, pp. 151-163.
-Guinaudeau, I., Kufer, A., Premat, C. (dir.) (2010) Dictionnaire des relations francoallemandes, Bordeaux, PUB.
-Kreber, C. (2007), “What’s it really about ? The Scholarship of Teaching and Learning as an
Authentic Practice”, International Journal for the Scholarship of Teaching and Learning.
-Kufer A., Guinaudeau I., Premat C. (eds.) (2015), Handwörterbuch der deutschfranzösischen Beziehungen, Nomos.
-Lee, J., Van Patten, B. (2003), Making Communicative Language Teaching Happen,
McGraw Hill Humanities, Second Edition.
-Lussier, Denise (2001). "Language, Thought and Culture: Links to Intercultural
Communicative Competence”, Canadian and International Education/Education canadienne
et internationale: Vol. 40: Iss. 2, Article 4, pp. 34-60.
-Nicol, D. J., Macfarlane-Dick, D. (2006), “Formative assessment and self-regulated learning:
A model and seven principles of good feedback practice”, Studies in Higher Education, vol.
31 (2), pp. 199-218.
-Pintrich, P. (2002), ”The role of Metacognitive Knowledge in Learning, Teaching and
Assessing”, Theory into practice, vol. 41, n°4, pp. 219-225.
-Premat, C. (2009) "Literature Re-members History: The Algerian War in Un regard blessé of
Rabah Belamri and La Malédiction of Rachid Mimouni", Symposium What’s Culture Got to
Do with It?, Institut nordique des études africaines, Uppsala, 15-18 June 2009.
-Premat, C., Rosengren, M., Jollivet, S. (eds.) (2011). Destins d´exilés. Trois philosophes
grecs à Paris : Kostas Axelos, Cornélius Castoriadis, Kostas Papaïaonnou, Paris, Manuscrit.
-Premat, C. (2011), « Les avantages de la méconnaissance de la francophonie : le cas de la
Suède », Alternative francophone, vol. 1, 4, 2011, pp. 42-51.
-Premat, C. (2012). "Les langues du Contrat Social : Lecture de Une langue venue d´ailleurs
d´Akira Mizubayashi", Sens Public, [URL : http://sens-public.org/spip.php?article1002].
-Premat, C. (2013a). « Les certifications constituent-elles une ressource pour la didactique du
français en Suède ? », Colloque « La didactique du français dans les pays nordiques »,
Université d'Uppsala (Suède), 6-9 février 2013.
-Premat, C. (2013b). "How do French municipalities communicate on citizen involvement?",
in E-Government Success Factors and Measures: Concepts, Theories, Experiences, and
Practical Recommendations, Jose Ramon Gil-Garcia (ed.), 2013, Pennsylvania, IGI Global.
-Premat, C. (2014). L´idée d´une nouvelle représentation politique. Paris: Édilivre.
-Rosanvallon, P. (2004). Le modèle politique français, Paris, Seuil.
