PM info Fiu - Upphandlingsmyndigheten

Promemoria
2013-08-26
Dnr S2012/430/RU
Socialdepartementet
Enheten för upphandlingsrätt
Information för Finansutskottet den 29 augusti 2013 om förhandlingarna
om nya EU-direktiv på upphandlingsområdet
I denna promemoria redogörs för de nyligen avslutade
förhandlingarna om nya EU-direktiv på upphandlingsområdet. En
kort sammanfattning görs av processen, utgångspunkterna för arbetet
med förhandlingarna och resultatet. Avslutningsvis nämns något om
det påbörjade genomförandearbetet.
Inledning
Europeiska kommissionen presenterade förslag till nya
upphandlingsdirektiv i december 2011 och förhandlingarna inleddes i
januari 2012. Statsrådet Stefan Attefall har tidigare varit i Finansutskottet
den 24 januari 2012 för samråd och den 17 april och 15 november 2012
för att informera om förhandlingarna.
Förhandlingarna har rört tre direktiv. Två av dessa kommer att ersätta de
nuvarande s.k. klassiska direktivet (som lagen om offentlig upphandling,
LOU, bygger på) och försörjningsdirektivet (som lagen om upphandling
inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, LUF,
bygger på). Därutöver har ett nytt direktiv om tilldelningen av
koncessioner tillkommit.
Förslagen till nytt klassiskt direktiv och försörjningsdirektiv bygger i
stort på nuvarande regler men tar steg framåt på ett antal olika områden.
Förslagen, som ingått i den första inremarknadsakten, är en del av EU:s
gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi (Europa 2020) där
offentlig upphandling spelar en nyckelroll1.
1
Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet
för den inre marknaden (KOM (2011) 206 slutlig)
Meddelande från Kommissionen – Europa 2020 En strategi för smart och hållbar
tillväxt för alla (KOM(2010) 2020 slutlig)
2
Förslagen hade två kompletterande mål:
 Öka effektiviteten i de offentliga utgifterna för att säkra bästa
möjliga upphandlingsresultat när det gäller valuta för pengarna.
Enklare och flexiblare regler.
 Ge upphandlare bättre möjligheter att använda offentlig
upphandling till stöd för gemensamma samhälleliga mål, såsom
skydd för miljön, högre resurs- och energieffektivitet, främjande
av innovation, sysselsättning och social integration samt
säkerställande av bästa tänkbara villkor för tillhandahållande av
sociala tjänster av hög kvalitet.
Processen
Förslagen har behandlats i s.k. ”fast track”, vilket inneburit att
förhandlingarna bedrivits i ett mycket högt tempo. Förslagen
behandlades under sammanlagt 39 mötesdagar i en rådsarbetsgrupp och
vid ett tjugotal tillfällen i de ständiga representanternas kommitté
(Coreper I) samt vid tre ministermöten i konkurrenskraftsrådet.
Intensiva trepartssamtal och en mängd tekniska möten under första
halvåret 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen ledde
i mitten av juli fram till en samlad överenskommelse om
direktivförslagen. Europaparlamentet förväntas rösta om ett antagande
av förslagen i december 2013 och därefter antas dessa av rådet. Det är i
dagsläget inte klart när ett ikraftträdande kommer att ske, men det kan
antas bli i början av 2014.
Kort om utgångspunkter m.m. för förhandlingsarbetet från svensk sida
Utgångspunkter:
 Ståndpunkter enligt faktapromemorian 2011/12:FPM90 som legat
till grund för samråd med Finansutskottet.
 Riksdagens tillkännagivanden om ratifikation av ILO-konvention
94 och om att LOU bör ändras så att arbetsmiljöhänsyn kan tas
och så att krav på villkor i enlighet med svenska kollektivavtal kan
ställas vid all offentlig upphandling.
 Riksdagens motiverade yttrande i frågan om styrning (tillsyn och
vägledning).
Underlag och synpunkter i olika frågor genom:
 Remissförfarandet och svaret på kommissionens grönbok.
 Remiss av förslaget till koncessionsdirektiv.
 Referensgrupp med företrädare för aktörerna.
 Bilaterala kontakter, bistånd och analysuppdrag (bl.a.
Konkurrensverket i styrningsfrågor m.m., Kammarkollegiet samt
nationell expert i frågor om e-upphandling).
 Dialog och nära samarbete med Upphandlingsutredningen.
 Skrivelser och uppvaktningar från intressenter.
3
Resultatet av förhandlingarna – klassiska direktivet och försörjningsdirektivet
Fem huvudområden kan sammanfatta förslagen och de satsningar som
de avser:
1. Förenkling och flexiblare förfaranden
2. Strategisk användning av offentlig upphandling som svar på nya
utmaningar
3. Bättre tillgång till marknaden för små och medelstora samt
nystartade företag
4. Sunda förfaranden (regler om jäv etc.)
5. Styrning (tillsyn och vägledning)
Förenkling och ökad flexibilitet när det gäller upphandlingsförfarandena
Ökade möjligheter till förhandling om anbuden
Förenkling är ett av huvudsyftena med förslagen. Genom det nya
direktivet om offentlig upphandling kommer möjligheterna att förhandla
om anbuden öka i den klassiska sektorn. Detta är en stor och viktig
förenklingsåtgärd, som även ökar flexibiliteten och förutsättningarna för
att upphandla innovativa lösningar. Redan kommissionens förslag tillät
förhandlingar i större utsträckning än enligt dagens direktiv. Både rådet
och Europaparlamentet ville dock gå längre.
Slutresultatet innebär att förhandlingar tillåts ske i princip för att
anskaffa allt utom redan tillgängliga varor, tjänster och
byggentreprenader, dvs. standardiserade produkter som inte kräver
anpassning för myndighetens behov.
Innovationspartnerskap
Ett nytt upphandlingsförfarande introduceras, s.k.
innovationspartnerskap, som ska kunna användas när en upphandlande
myndighet har behov av att anskaffa en innovativ produkt eller tjänst
som ännu inte finns på marknaden. Förfarandet är främst tänkt för stora
projekt för vilka det annars kan vara svårt att lösa finansieringen. Syftet
är att möjliggöra ett strukturerat långsiktigt partnerskap både för
utveckling och – om möjligt – efterföljande köp.
Innovationspartnerskapet innebär att förfarandet delas upp i successiva
etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen och där
en eller flera partner deltar. Innovationspartnerskapet ska ha
mellanliggande mål som partnerna ska uppfylla och föreskriva
utbetalning av ersättning genom delbetalningar. Baserat på dessa mål kan
den upphandlande myndigheten efter varje avslutad etapp besluta att
avsluta innovationspartnerskapet eller, om partnerskapet omfattar flera
partner, minska antalet partner genom att avsluta enskilda kontrakt.
4
Ökad flexibilitet för upphandlande lokala och regionala myndigheter
Genom det nya direktivet ges lokala och regionala myndigheter (dvs. i
huvudsak kommuner och landsting) möjlighet att i större utsträckning
använda sig av ett s.k. förhandsmeddelande om anbudsinfordran för de
upphandlingar de avser att göra under det kommande året. Detta innebär
att myndigheten inte behöver publicera en särskild annons när den sedan
inleder själva upphandlingsförfarandet.
Obligatorisk övergång till e-upphandling
Genom direktivet införs obligatoriska bestämmelser om e-upphandling,
som innebär att:
 Upphandlingar ska annonseras elektroniskt.
 Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga elektroniskt.
 All kommunikation med upphandlande myndigheter som
huvudregel ska ske elektroniskt.
 Övergången till e-upphandling ska ha skett senast 54 månader
från direktivets ikraftträdande, men tidigare när det gäller t.ex.
dynamiska inköpssystem och inköpscentraler.
Obligatorisk e-upphandling är något som kan gynna både de som
upphandlar och företagen, inte minst små och medelstora företag och
kanske särskilt i gränsöverskridande situationer. Det kan också ge
betydande besparingar och förbättrade upphandlingsresultat samtidigt
som slöseri och fel minskas.
Strategisk användning av offentlig upphandling som svar på nya utmaningar
m.m.
Upphandling som ett verktyg att uppnå miljömål och för att ta sociala
hänsyn lyftes fram redan genom kommissionens förslag och har betonats
ytterligare genom tillägg som gjordes under förhandlingarna till följd av
Europaparlamentets förslag bl.a. om skrivningar med avseende på miljö-,
sociala och arbetsrättsliga hänsyn. Direktiven grundas på en
möjliggörande metod som ska ge upphandlande myndigheter de
instrument som behövs för att främja strategiska mål och uppmuntra till
kvalitet. Med strategisk användning avses i det här sammanhanget att
använda upphandlingen för att nå gemensamma samhälleliga mål.
Allmän regel om leverantörers efterlevnad av skyldigheter på miljö-,
sociala och arbetsrättsliga områdena
En nyhet i samtliga tre direktiv är en allmän regel om att
medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att garantera att
leverantörer följer tillämpliga krav på miljö-, sociala och arbetsrättsliga
området och som fastställts i EU-rätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller vissa internationella konventioner.
Regeln introducerades av Europaparlamentet. Många medlemsstater var
emot förslaget. Sverige stödde dock förslaget sedan några oklarheter
5
klarlagts. Regeringen beaktade i detta sammanhang de tillkännagivanden
som riksdagen gjort i anknutna frågor. I slutskedet av förhandlingarna
kunde en kompromiss uppnås.
Till den allmänna regeln har det sedan kopplats bestämmelser om
möjlighet att förkasta anbud eller att utesluta anbudsgivare som inte
uppfyller de tillämpliga skyldigheterna. Handlar det om ett onormalt lågt
anbud ska det vara obligatoriskt att förkasta anbudet.
Utöver detta har det i direktiven tillkommit skäl som särskilt tar sikte på
miljö-, sociala och arbetsrättsliga hänsyn. Här verkade Sverige särskilt för
förtydligande skrivningar när det gäller möjligheterna att ställa krav på
villkor i enlighet med kollektivavtal. Det är dock fortfarande så att
sådana krav måste vara förenliga med de grundläggande principerna och
EU-rätten i övrigt.
Det kan också nämnas att regeringen, mot bakgrund av riksdagens
tillkännagivanden om ratifikation av ILO-konvention nr 94, bl.a. stödde
förslag i rådet om skrivningar i skälen med hänvisning till konventionen.
Det visade sig dock komplicerat att inom ramen för dessa förhandlingar
få andra skrivningar om ILO 94 än sådana som skulle riskera att befästa
de rättsliga svårigheterna mellan EU-rätten och konventionen. Inte
heller Europaparlamentet föreslog någon hänvisning till konventionen. I
stället kom förhandlingarna att handla om den allmänna princip om
efterlevnaden av miljö, sociala och arbetsrättsliga krav som föreslogs av
Europaparlamentet.
Livscykelkostnader regleras
En nyhet är regler om livscykelkostnader. Regleringen anger
förutsättningarna för att bygga tilldelningsbeslutet på livscykelkostnaden
för det som ska upphandlas.
Livscykelkostnaden täcker in alla stadier från råvaru- och
resursanskaffning till bortskaffande, röjning och avslutande. Även t.ex.
kostnader för energiförbrukning och underhållskostnader kan ingå. I
livscykelkostnader får också externa kostnader för miljön beaktas, t.ex.
för utsläpp av klimatgaser, om de kan beräknas och verifieras.
Tilldelningskriterier
Fokus skiftar från pris till kvalitet. Det ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet sätts i första rummet men det kommer fortsatt vara möjligt att
upphandla till lägsta pris. Till dessa två tilldelningskriterier kommer lägsta
kostnad som hör samman med att ett livscykelperspektiv anläggs på det
som upphandlas. Det har funnits oro för att lägsta pris skulle försvinna
som tilldelningskriterium. I sak har det aldrig varit aktuellt.
6
En annan nyhet i detta sammanhang är att det tydliggörs att faktorer
som är direkt förknippade med produktionsprocessen kan beaktas både i
tekniska specifikationer och som tilldelningskriterier.
Enklare regler för sociala och andra specifika tjänster
Uppdelningen i s.k. A- och B-tjänster, där A-tjänsterna omfattas av
direktivets fullständiga regelverk medan endast ett fåtal regler gäller för
B-tjänsterna, avskaffas. I stället införs en ordning med enklare regler för
upphandling av sociala och andra s.k. specifika tjänster, t.ex.
hälsovårdstjänster och utbildningstjänster, över ett tröskelvärde om
750 000 euro. Reglerna innebär att annonsering ska ske före och efter
kontraktstilldelning. I övrigt ankommer det på medlemsstaterna att
införa nationella regler för tilldelning av sådana kontrakt, som garanterar
respekt av de allmänna principerna om öppenhet och likabehandling.
Flera medlemsstater var under förhandlingarna emot att uppdelningen i
A- och B-tjänster skulle avskaffas. Detta ledde under förhandlingarna i
rådet till att ytterligare ett antal tjänster fördes över till kategorin sociala
och andra specifika tjänster. I praktiken innebär dock de nya direktiven
att några ytterligare typer av tjänster kommer att behöva upphandlas
enligt direktivets fullständiga regelverk. Som exempel kan nämnas vissa
järnvägstransporter.
Vissa övriga frågor
Regler om underentreprenad införs
Regler om underentreprenad var en av de viktigaste politiska frågorna för
Europaparlamentet. Sverige och rådet tillmötesgick parlamentet. Flera av
reglerna är dock frivilliga för medlemsstaterna att genomföra. Reglerna
handlar bl.a. om transparens i fråga om hur stor del som läggs ut på
underentreprenad, vilka underleverantörer som anlitas och att
underleverantörerna ska visa att det inte föreligger skäl att utesluta dem.
Vidare kan medlemsstaten bl.a. införa regler om direktbetalning till
underleverantör.
Reserverade kontrakt
Det finns redan i dagens direktiv möjlighet att införa regler om att
reservera deltagandet i upphandlingsförfarandet till s.k. skyddade
verkstäder. Denna möjlighet har hittills inte utnyttjats av Sverige. I de
nya direktiven kommer denna möjlighet att finnas kvar och att utvidgas,
bl.a. till leverantörer vars huvudsakliga syfte är att integrera
funktionshindrade och missgynnade arbetstagare.
Utöver detta införs en möjlighet att reservera deltagandet i
upphandlingsförfarandet för vissa sociala tjänster och hälsovårdstjänster
samt kulturella tjänster till organisationer som uppfyller särskilda villkor.
Organisationen ska bl.a. ha som mål att utföra ett allmännyttigt uppdrag
kopplat till dessa tjänster. Den ska vidare återinvestera vinster i syfte att
7
uppnå organisationens mål och strukturen för förvaltningen eller ägandet
ska baseras på anställdas ägande eller deltagande. Ytterligare en
förutsättning är att organisationen inte har tilldelats kontrakt för den
aktuella tjänsten under de närmaste föregående tre åren. Avtal som ingås
med organisationen får inte ha en längre varaktighet än tre år.
Märken
Det finns regler om miljömärken i dag. Det har dock hittills inte varit
möjligt att hänvisa till ett märke i sig som bevis på att anbudet uppfyller
de krav som ställs på det som upphandlas. Det ändras och reglerna
utsträcks till att också kunna användas för andra sorters märkning än
miljö, såsom t.ex. "fair trade".
Regler om upphandling med tredje land
Regler som möjliggör uteslutande av anbud från tredje land som ett
påtryckningsmedel i den internationella handeln finns redan i
försörjningsdirektivet. I kommissionens förslag var reglerna om
miljökrav och sociala hänsyn utformade på sådant sätt att de kunde
innebära diskriminering av tredje land. Sverige bidrog aktivt till att
förslagen ändrades för att EU inte ska bygga murar kring den inre
marknaden. Förslag fanns dessutom från Europaparlamentet att reglerna
i försörjningsdirektivet skulle tas in även i de andra direktiven.
Kompromissen som nåddes innebär att reglerna som gäller i dag behålls
utan någon utsträckning till andra direktiv.
Bättre tillgång till marknaden för små, medelstora och nystartade företag
Uppdelning av kontrakt
I syfte att möjliggöra för små och medelstora företag att i högre grad
kunna lämna anbud på offentliga upphandlingar ville kommissionen
främja att upphandlande myndigheter delar upp kontrakten i mindre
delar. De nya reglerna innebär att myndigheten, i de fall den inte delar
upp ett kontrakt, måste förklara varför den inte gjort det. Reglerna är
resultatet av en kompromiss mellan de som anser att en uppdelning ska
vara obligatorisk och de, däribland Sverige, som anser att något krav på
uppdelning inte ska finnas utan att det ska vara frivilligt för
myndigheterna att dela upp kontrakt.
Tak på omsättningskrav
För att motverka oproportionerliga eller alltför höga krav på
leverantörernas ekonomiska kapacitet, som att de ska ha en
årsomsättning som många gånger om täcker kontraktsvärdet, har ett tak
för vilken omsättning som kan krävas som huvudregel satts till två
gånger kontraktsvärdet.
8
Direktbetalning till underleverantörer
De kommande direktiven kommer att möjliggöra för medlemsstaterna
att införa regler om att upphandlande myndigheter kan föra över
betalning direkt till underleverantörer. Syftet är att underleverantörer
inte ska drabbas av att inte få betalt pga. brister hos huvudleverantören.
Sunda förfaranden
För att motverka osunda affärsbeteenden som favorisering och
korruption finns bestämmelser om bl.a.
 jäv
 obligatorisk uteslutning på grund av bl.a. obetalda skatter och
sociala avgifter
 hur upphandlande myndigheter ska agera när leverantörer har
deltagit vid marknadsanalyser inför upphandlingen
Utöver detta kan nämnas att de nya direktiven också kommer att
innehålla regler om ändring av och avslutande av kontrakt, som i
huvudsak bygger på rättspraxis från EU-domstolen. Bestämmelserna
reglerar bl.a. under vilka förutsättningar ett kontrakt kan ändras utan att
en ny upphandling behöver göras.
Styrning (tillsyn, vägledning, statistik och rapportering)
Att det finns fungerande och välavvägda regler om tillsyn och vägledning
är viktigt både för de som upphandlar och för företagen men även för
den inre marknadens funktion. Kommissionens förslag till regler om
tillsyn och vägledning var dock väldigt långtgående och detaljerade, bl.a.
när det gällde hur verksamheten skulle organiseras i medlemsstaterna.
Riksdagen avgav ett motiverat yttrande i saken i likhet med flera andra
medlemsstaters parlament. Det starka motstånd som kommissionens
förslag mötte ledde under förhandlingarnas gång till att reglerna skrevs
om och begränsades. Reglerna är nu i huvudsak inriktade på vilka
uppgifter medlemsstaterna ska uppfylla på området och inte vilka
strukturer som måste finnas. Kompromissförslaget har också lett till att
kommissionen getts en större roll när det gäller statistisk och
information. Här verkade Sverige tillsammans med andra medlemsstater
för att den rapporteringsskyldighet som åläggs medlemsstaterna inte ska
bli för betungande genom att peka på att den europeiska
annonsdatabasen Tenders Electronic Daily (TED) måste kunna fylla en
bättre funktion än i dag.
Särskilt om försörjningsdirektivet
Försörjningsdirektivet bygger i grunden på det klassiska direktivet. I
stort sett alla nya inslag i det klassiska direktivet har getts samma
utformning i försörjningsdirektivet. När det gäller möjligheterna att
förhandla om anbuden finns sedan tidigare i försörjningsdirektivet större
möjligheter till det. Även i andra avseenden är försörjningsdirektivet
9
något flexiblare än det klassiska. Genom förslagen ville kommissionen
dock även föra in de mer detaljerade reglerna om ramavtal som finns i det
klassiska direktivet. Detta avstyrdes och reglerna om ramavtal kommer
fortsatt att vara mer flexibla i försörjningsdirektivet. Ramavtal kommer
som huvudregel att löpa i högst åtta år.
Tillämpningsområdet för försörjningsdirektivet är i stort sett detsamma
som för det nuvarande. Utvinning av olja och gas har dock undantagits.
Därutöver kan främst nämnas att vissa posttjänster också har lyfts ut ur
direktivet.
Direktivet om tilldelning av koncessioner
Förslaget till direktiv om tilldelning av koncessioner är, som framgått, ett
nytt direktiv. Byggkoncessioner reglerades tidigare i ett fåtal artiklar i det
klassiska direktivet, medan tjänstekoncessioner undantogs från
direktivets tillämpningsområde.2
Direktivets syfte är att skapa rättslig klarhet och förbättra tillgången till
marknaden för koncessioner genom att de ska annonseras. Regleringen
är mer flexibel och inte lika detaljerad som upphandlingsreglerna i övrigt.
Många medlemsstater ansåg att direktivförslaget inte hade den enkla och
flexibla ansats som varit avsikten och att reglerna följaktligen var för
detaljerade och omfattande. Förhandlingarna ledde därför till ett
kompromissförslag med enklare och mer flexibla regler. Flera regler i det
klassiska direktivet har emellertid sin motsvarighet i
koncessionsdirektivet, t.ex. om offentligt–offentligt samarbete och om
ändring och avslutande av kontrakt. På Europaparlamentets initiativ
tillkom även regler om styrning (tillsyn, vägledning och rapportering) i
koncessionsdirektivet. Reglerna är dock något mer begränsade än i de
båda övriga direktiven.
En prioritet för svensk del i förhandlingarna om koncessionsdirektivet
var att värna våra valfrihetssystem enligt bl.a. lagen (2008:962) om
valfrihetssystem (LOV). Ett intensivt förhandlingsarbete ledde till att en
skrivning togs in i skälen i koncessionsdirektivet som anger särskilda
kännetecken för våra valfrihetssystem och att sådana arrangemang inte
bör betraktas som koncessioner. Även i skälen till det klassiska direktivet
har det tagits in en skrivning om kundvalssystem och liknande, som
anger att sådana arrangemang inte bör ses som upphandling utan enbart
som tillståndsgivning.
Undantag för vattenverksamhet var en stor fråga i förhandlingarna om
koncessionsdirektivet. Förslaget kom in genom Europaparlamentet, som
2
Med tjänstekoncession avses ett kontrakt av samma slag som ett tjänstekontrakt men
där ersättningen för tjänsterna helt eller delvis utgörs av rätt att utnyttja tjänsten.
10
fått starka synpunkter från intressenter i frågan som befarade att
koncessionsdirektivet skulle ha negativ inverkan på sådan verksamhet.
Frågan gav också upphov till en het politisk debatt bl.a. i Tyskland och
Österrike och över en miljon namnunderskrifter samlades in.
Kommissionen var angelägen om att lösa frågan. Förhandlingarna
resulterade i ett särskilt undantag i koncessionsdirektivet för
vattensektorn bl.a. när det gäller koncessioner för att tillhandahålla eller
driva nätverk för dricksvatten.
Några särskilda frågor i förhandlingarna
Offentligt–offentligt samarbete
En nyhet i alla tre direktiv är bestämmelser om s.k. offentligt–offentligt
samarbete som reglerar förutsättningarna för att inom offentlig sektor
ingå avtal utan att tillämpa upphandlingsreglerna. Dessa innebär i
huvudsak en kodifiering av EU-domstolens rättspraxis på området.
Bestämmelserna kommer att reglera både vertikalt samarbete (s.k. inhouse undantag), och horisontellt samarbete (samarbete mellan
myndigheter). Redan i dag finns bestämmelser om vertikalt samarbete i
LOU. Utöver sådant samarbete som bestämmelserna i LOU tar sikte på
kommer även andra in-housesituationer att regleras i direktiven, bl.a. köp
mellan systerbolag. Reglerna har varit föremål för relativt ingående
förhandlingar både inom rådet och med Europaparlamentet. Även om ett
klarläggande sker genom reglerna kan det antas att principerna för
offentligt–offentligt samarbete kommer att fortsätta att utvecklas
närmare i rättspraxis.
Europeiska upphandlingspasset ersattes med standardiserat elektroniskt
dokument för självdeklarationer
Kommissionen föreslog att ett särskilt europeiskt upphandlingspass
skulle införas. Sverige var, tillsammans med många andra medlemsstater,
kritiskt mot detta förslag, bl.a. eftersom det ansågs leda till onödiga
administrativa bördor. Europaparlamentet var dock väldigt angeläget om
passet och ansåg att det skulle vara till fördel särskilt för små och
medelstora företag.
Förhandlingarna resulterade i att passet ersattes med regler om ett
standardformulär för självdeklarationer, som på sikt ska tillhandahållas i
elektronisk form.
Gemensamma upphandlingar av upphandlande myndigheter och enheter
från olika medlemsstater
Sverige hade i grönbokssvaret efterlyst lagvalsregler för de fall flera
upphandlare går samman över landsgränserna för att upphandla
tillsammans. Reglerna som tagits in i det klassiska och
försörjningsdirektivet underlättar förhoppningsvis sådana
11
upphandlingar. Sverige var där aktivt för att reglerna inte skulle kunna
missbrukas.
Sammanfattning av förhandlingsresultatet ur svenskt perspektiv
Några uppnådda resultat
 Ökade möjligheter att förhandla inom den klassiska sektorn
 Tydliggörande av utrymmet att ställa miljökrav och sociala krav
 Värnat den svenska modellen
 Texter som avser att garantera att LOV inte påverkas
 Regler om styrning (tillsyn och vägledning m.m.) med fokus på
uppgifter och inte myndighetsstrukturer
 Värnat den svenska offentlighetsprincipen
 Nya regler som kunde innebära diskriminering av
tredjelandsleverantörer har hindrats
 Utrymmet för flexibilitet inom ramavtal för den enskildes val eller
behov har klargjorts.
 Uppdelning av kontrakt görs frivillig
 Längre genomförandetid
Några frågor där Sverige inte fick gehör
 Valfrihetssystem som ett särskilt förfarande infördes inte
 Behov av klargörande skrivningar om längre gående miljökrav fick
inte gehör
 Tak för krav på årlig omsättning infördes
Genomförandet
Förhandlingarna resulterade i en genomförandetid på 24 månader från
ikraftträdandet. Detta är en mycket kort tid för ett så omfattande
lagstiftningspaket. Arbetet med genomförandet påbörjades därför redan
under hösten 2012 med tillsättandet av en utredning som framför allt ska
lämna förslag på genomförandet av de artiklar som är nyheter i
direktiven.3 Utredaren ska också lämna förslag när det gäller
upphandlingar som inte eller endast delvis omfattas av direktiven, dvs.
som omfattas av nuvarande 15 kap. i LOU och LUF. Utredningen, som
påbörjade sitt arbete i oktober förra året, leds av justitierådet Eskil Nord.
När det gäller delar som har sin motsvarighet i nu gällande direktiv har
departementet inlett arbetet med att ta fram förslag på hur dessa ska
genomföras. För att inhämta synpunkter såväl till utredningens arbete
som till arbetet med departementspromemorian har en referensgrupp
bildats, bestående av representanter för myndigheter, organisationer och
leverantörer.
3
Dir. 2012:96 och tilläggsdir. 2013:21