EUROPEISKA KOMMISSIONEN
PRESSMEDDELANDE
Bryssel den 26 april 2013
Arbetstagarnas rätt till fri rörlighet ska tillämpas bättre
EU-kommissionen har i dag lagt fram ett förslag som ska se till att EU-reglerna om
människors rätt att arbeta i ett annat EU-land tillämpas bättre. Det ska därmed bli lättare
för människor att utöva sina rättigheter i praktiken. För närvarande är det många
arbetsgivare, både offentliga och privata, som inte känner till eller förstår EU-reglerna,
oavsett om den nationella lagstiftningen är förenlig med EU-rätten eller inte. Det är en
viktig orsak till diskriminering på grund av nationalitet. Många människor vet heller inte
vart de ska vända sig i värdlandet om de hindras att utöva sin rätt till fri rörlighet.
Förslaget innehåller praktiska lösningar för att få bort hindren och förhindra diskriminering
av arbetstagare på grund av nationalitet.
– Arbetstagarnas fria rörlighet är en central princip för EU:s inre marknad, säger László
Andor, EU:s kommissionär för sysselsättning, socialpolitik och inkludering. Nu när vissa
medlemsländer har betydligt högre arbetslöshet än andra är det ännu viktigare att
underlätta för dem som vill arbeta i ett annat EU-land. Rörligheten på arbetsmarknaden
gynnar både medlemsländernas ekonomier och de enskilda arbetstagarna. Det här
förslaget kommer att göra det lättare att arbeta i ett annat EU-land.
Förslaget, som först måste godkännas av Europaparlamentet och rådet, kan bidra till att
gällande lagstiftning tillämpas effektivt i praktiken. EU-länderna blir skyldiga att
inrätta nationella kontaktpunkter där EU:s migrerande arbetstagare och
arbetsgivarna kan få information, hjälp och råd om arbetstagarnas rättigheter
se till att man kan överklaga
tillåta fackföreningar, icke-statliga organisationer och andra organisationer att
inleda administrativa eller rättsliga diskrimineringsärenden för en enskild
arbetstagares räkning
bättre informera EU:s migrerande arbetstagare och arbetsgivare i allmänhet.
IP/13/372
Bakgrund
År 2012 bodde och arbetade 6,6 miljoner EU-medborgare i ett annat EU-land än sitt
hemland. De utgör 3,1 % av alla arbetstagare i EU. Ytterligare 1,2 miljoner människor
bor i ett EU-land men arbetar i ett annat. Men de som vill arbeta i ett annat land saknar
ofta skydd och information i värdlandet och kan ha svårt att få arbete, sociala förmåner
eller lagstadgade arbetsvillkor. I en Eurobarometerundersökning från september 2011
uppgav 15 procent av EU-invånarna att de inte kan tänka sig att arbeta i ett annat EUland, eftersom det finns för många hinderHär är några exempel:
Olika krav för anställning
Krav på nationalitet för vissa tjänster
Olika arbetsvillkor i praktiken (t.ex. lön, karriärmöjligheter och lönegrad)
Problem med att få sociala förmåner eftersom de är kopplade till villkor som är
lättare att uppfylla för landets egna medborgare än för andra (t.ex.
bosättningsvillkor)
Yrkeskvalifikationer och erfarenhet som förvärvats i andra medlemsländer räknas
inte eller räknas på ett annat sätt
Dessa hinder får inte bara yrkesmässiga och personliga konsekvenser för de berörda
personerna, utan försvårar också deras integrering på arbetsmarknaden och i samhället i
värdlandet.
EU-medborgares rätt att arbeta i ett annat EU-land fastställs i artikel 45 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och omfattar rätten att inte
diskrimineras på grund av nationalitet när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, lön och
andra arbetsvillkor. I förordning (EU) nr 492/2011 anges de rättigheter som följer av den
fria rörligheten för arbetstagare och de områden där diskriminering på grund av
nationalitet är förbjuden. Det gäller särskilt
tillträde till arbetsmarknaden
arbetsvillkor
sociala förmåner och skatteförmåner
tillgång till utbildning
medlemskap i fackföreningar
tillgång till bostad
tillgång till skolutbildning för barn.
Både artikel 45 i EUF-fördraget och förordning (EU) nr 492/2011 är direkt tillämpliga i
medlemsländerna, men det nya förslaget ska bidra till att reglerna tillämpas bättre i
praktiken. Förslaget innehåller därför en allmän, gemensam ram med bestämmelser och
åtgärder som ska leda till att arbetstagarnas och deras familjemedlemmars rätt till fri
rörlighet enligt EU-rätten tillämpas på ett bättre och enhetligare sätt. I egenskap av
fördragets väktare kommer kommissionen dessutom att fortsätta att inleda
överträdelseförfaranden mot medlemsländer vars lagstiftning inte är förenlig med
fördraget och förordningen.
Arbetskraftens rörlighet i EU är inte bara till nytta för arbetstagarna, utan också för
medlemsländernas ekonomier. Företagen kan lättare hitta folk till lediga platser (det finns
inga belägg för att migrerande arbetstagare tar jobb från värdlandets arbetstagare) och
därmed producera varor och erbjuda tjänster som de annars inte skulle kunna göra. Det
gynnar dessutom migranternas hemländer eftersom personer som annars kanske skulle
vara arbetslösa kan få jobb så att de kan skicka hem pengar till sina familjer. När de
återvänder till sina hemländer tar de också med sig ny kompetens.
2
En studie från 2011 om migreringen från åtta nya medlemsländer (Estland, Lettland,
Litauen, Polen, Slovenien, Slovakien, Tjeckien och Ungern) visar till exempel att Irlands
BNP under perioden 2004–2009 ökade med 3 procent och Storbritanniens med
1,2 procent tack vare migrerande arbetstagare från dessa åtta länder.
Läs mer
MEMO/13/384
Nyheter på GD Sysselsättnings webbplats:
http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=1830&furtherNews=yes
László Andors webbplats:
http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/andor/index_en.htm
László Andor på Twitter: http://twitter.com/LaszloAndorEU
Prenumerera gratis på EU-kommissionens nyhetsbrev om sysselsättning, socialpolitik och
inkludering: http://ec.europa.eu/social/e-newsletter
Kontaktpersoner:
Jonathan Todd (+32 2 299 41 07)
Cécile Dubois (+32 2 295 18 83)
3
