Bibliografiska uppgifter för
Lägre kvävepris - högre gödslingsoptimum?
Författare
Frostgård G.
Utgivningsår
2009
Tidskrift/serie Växtpressen
Nr/avsnitt
2
Utgivare
Yara AB
Redaktör
Hyltén-Cavallius I.
Huvudspråk
Svenska
Målgrupp
Rådgivare, praktiker
Nummer
(ISBN, ISSN)
ISSN 0346-4989
Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko, http://www.vaxteko.nu, databasen som
samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd och växtnäring.
Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.
Lägre kvävepris – högre gödslingsoptimum?
Priset för kväve har som bekant gått ner kraftigt och har under sommaren legat på samma nivå
som för två år sedan. När kvävepriset gick upp sänktes rekommendationerna. Därför bör i
logikens namn givorna höjas nu. Men långt vikigare än små förändringar på grund av
kvävepriset är de stora behovsvariationer som finns mellan olika fält och mellan olika år!
Platsen och årsmånen har
större betydelse än priskvoten
Variationen i ekonomiskt optimal kvävegiva är mycket stor framförallt mellan
platser, men också över åren. Skillnaderna
beror på att jordarnas förmåga att leverera
kväve varierar samt att skördenivåerna är
olika över åren.
Figur 2 visar den genomsnittliga utbyteskurvan för kvävegödsling i höstvete. Även
Figur 1. Kväve- och spannmålsprisets betydelse för kvävegödslingsoptimum. Enligt de genomsnittliga kurvorna för kvävegödslingsoptimum, kan man öka lönsamheten genom att lägga en
något högre kvävegiva när kvävepriset sjunkit. På samma sätt ökar optimum vid ett högt
spannmålspris. (Beräkning baserad på fältförsök 1998-2008.)
180
Kvävepris 9 kr/kg N
N-optimum, kg N/ha
170
160
Kvävepris 18 kr/kg N
150
140
130
120
110
100
90
80
0,7 0,8
0.9
1
1,1
1,2
1,3
1,4
1,5
1,6
1,7
1,8
1,9
2
Spannmålspris, kr/kg
Figur 2. Den heldragna linjen visar genomsnittligt optimum för kvävegödsling i höstveteförsök
under åren 1995-2007. Prickarna visar spridningen i försöksmaterialet, dvs hur stor skörden
varit för de olika givorna på olika försöksplatser.
14000
12000
10000
Skörd kg/ha
Enligt Jordbruksverkets riktlinjer, vårt
Gödslingsråd och Lantmännens rekommendationer, har kvävepriset liksom
spannmålspriset betydelse för gödslingsoptimum. Vi har under de senaste åren
lärt oss att räkna på kvoten mellan kvävepris och grödans pris. Under förra säsongen när kvävepriset var högt, sänktes
rekommendationerna med 10-30 kg per
hektar för olika grödor. Eftersom kvoten
är tillbaka på samma nivå som den var
före sänkningen av kväverekommendationerna, bör man nu överväga om man
ska höja gödslingsnivån.
Ekonomiskt gödslingsoptimum definieras som den gödslingsnivå där man får
tillbaka pengarna för det sist insatta kilot
kväve. Och generellt sett är det givetvis
så att ju billigare kvävet är, desto mer kan
man lägga. Se figur 1.
8000
6000
4000
2000
Gödslingsstrategi
i spannmål:
Använd rekommenderade totalgivor en-
bart som riktvärden.
Justera den planerade totalgivan utifrån din egen erfarenhet av fältets kväve-
leverans.
Justera givan även efter kvalitetsmål, kvävepris, förväntat spannmålspris m m.
Dela kvävegivan
•Detta är enda sättet att anpassa kvävemängden till årsmånen!
• Håll ner huvudgivan med 20-30 kg N
• Kompletteringsgödsla om det behövs
Använd de hjälpmedel som finns
• Yara N-Sensor
• Yara N-Tester (fd Kalksalpetermätaren)
0
0
20
40
60
80
100
120
140
160
180
200
220
240
Kg N/ha
de enskilda värdena från de olika försöken
har lagts in (se prickarna). Utifrån diagrammet är det lätt att inse att genomsnittet sällan stämmer för ett enskilt fält. Exempelvis
ser man att man i försöken kunnat få en
skörd på 8 ton för gödsling med allt från 80
till 240 kg kväve. Omvänt kan 160 kg kväve
ge 4 ton på någon plats, men på ett annat
fält ett annat år kan det ge 11 ton.
En viktig slutsats vi kan dra är att det är betydligt viktigare att lära känna sin jord och
dess förmåga att leverera kväve än att räkna på priskvoterna. Även årsmånsvariationerna kan ge större ändring i kväveoptimum än förändringar beroende på pris.
Delad giva, anpassning
och miljöhänsyn är ledord
Även om kvävepriset är lägre än tidigare är
det viktigt att vi hushållar väl med kvävet.
Kan vi spara kväve och därmed pengar
ska vi fortsatt göra det. Vi vill inte gödsla
över ekonomiskt optimum, utan bör sträva efter låga restkvävemängder efter skörd
och därmed liten utlakningsrisk.
Gunilla Frostgård
[email protected]
© Yara
|
3
