Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Belgien 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Belgien har ratificerat ett stort antal instrument om de mänskliga rättigheterna
på både europeisk och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan
Belgien och de FN-kommittéer som övervakar tillämpningen av
konventionerna.
Situationen med överfulla fängelser samt bristande skydd för personer i
administrativt förvar har förbättrats. Fortfarande återstår arbete för att komma
tillrätta med situationen.
Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt och har ratificerat de centrala ILOkonventionerna (International Labour Organization). Arbetsmarknaden är en av de
mest reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70
procent.
Hälsosektorn är väl utvecklad och tillgängligheten god.
I Belgien finns en ombudsmannainstitution som bland annat tar emot
anmälningar från enskilda om brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom en
särskild barnombudsman. Det finns ett jämställdhetsinstitut vars uppgift är att
främja jämställdhet mellan könen och bekämpa alla former av diskriminering
på grund av kön.
2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag, som gör lagstiftningen
enklare och mer effektiv för dem som blir utsatta för diskriminering.
2
Diskriminering av kvinnor vad gäller lön förekommer. Åtgärder har dock
vidtagits för att stärka kvinnors ställning. 2007 antogs en lagstiftning om
jämställdhetsintegrering samt en nationell handlingsplan för 2010-2014 mot
våld mellan partners och annat våld inom familjen.
Homosexuella har lika rätt som heterosexuella att ingå äktenskap och har även
rätt att adoptera.
Belgien tillhör de länder i EU som tar emot flest asylsökande. Asylprocessen
har förbättrats och blivit snabbare. Samtidigt finns brister i systemet som bland
annat innebär att asylsökande har lämnats hemlösa och utan medicinsk, social
eller juridisk hjälp.
Funktionsnedsatta åtnjuter lagligt skydd mot diskriminering. Dock
förekommer detta i praktiken, inte minst på arbetsmarknaden.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om de
mänskliga rättigheterna samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Belgien ratificerade 1955 den Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan dess har landet
ratificerat ett stort antal instrument om de mänskliga rättigheterna på både
europeisk och global nivå:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet
om enskild klagorätt samt det fakultativa protokollet om avskaffande av
dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). Det
fakultativa protokollet har endast undertecknats.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har endast undertecknats.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och
handel med barn och barnpornografi.
3
- Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet.
- Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
- Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities.
- Konventionen mot påtvingande försvinnanden, Convention for the Protection of
All Persons from Enforced Disappearance, har endast undertecknats.
God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN-kommittéer som
övervakar tillämpningen av konventionerna.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagstiftning finns som innebär straffrihet för läkare som utför eutanasi, det vill
säga aktiv dödshjälp. Belgien var det andra landet i världen, efter
Nederländerna, att införa en sådan lagstiftning. Lagen föreskriver att eutanasi
endast får utföras efter mycket strikta kriterier och regler och att varje enskilt
fall i efterhand ska granskas av en särskild kommission.
En särskild lag förbjuder uttryckligen tortyr och annan inhuman eller
förnedrande behandling.
Vid besök av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i december
2008 konstaterades att fängelserna var överfulla samt att inhumana villkor för
frihetsberövade rådde i ett antal fängelser. Levnadsförhållanden och sjukvården
för personer med utländsk nationalitet i administrativt förvar kunde också
förbättras. De belgiska myndigheterna uppmanades att vidta åtgärder.
Det senaste besöket av Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr
(CPT) i Belgien genomfördes i september/oktober 2009. Kommittén
fokuserade på frågan om överfulla belgiska fängelser, skydd mot polisens
illabehandling av frihetsberövade samt förhållandena i Center for Irregular
Migrants i Vottem samt INAD-centret vid Bryssels flygplats.
Rekommendationer lämnades rörande förbättringar. Belgiska myndigheter
uppmanades att finna en långsiktigt hållbar lösning på anklagelserna om illa
behandling i samband med att polisen ersatt strejkande fängelsepersonal.
Kommittén noterade dock 2008-2012-års plan för en mer human
fängelseinfrastruktur samt inhyrningen av fängelseplatser i fängelset i Tilburg i
Nederländerna. Kommittén noterade vidare de små förbättringar som gjorts
4
beträffande garanterandet av grundläggande skydd för personer i administrativt
förvar.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades formellt 1996 men hade då i praktiken inte tillämpats
sedan 1918.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt Amnesty International och andra människorättsorganisationer
förekommer inga uppgifter om att några godtyckliga frihetsberövanden eller av
staten sanktionerade ofrivilliga försvinnanden skulle ha förekommit under de
senaste åren.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen garanterar ett självständigt rättssystem i förhållande till den
verkställande makten. Högsta instans är La Cour de Cassation. Specialdomstolar
finns, bland annat ungdomsdomstolar som behandlar ärenden för personer
under 18 år. 2009-2010 fälldes Belgien i Europadomstolen i tre fall för brott
mot rätten till en rättvis rättegång.
På federal nivå finns en ombudsmannainstitution (le Médiateur Fédéral) som
bland annat tar emot anmälningar från enskilda personer om brott mot de
mänskliga rättigheterna. Institutionen analyserar konflikter som uppstått,
lämnar rekommendationer och föreslår åtgärder, samt medlar mellan klaganden
och den federala administration som står till svars. Ombudsmannainstitutionen
har däremot ingen rätt att upphäva eller sätta sig över den federala
förvaltningens beslut. På regional nivå finns ett flertal ombudsmän som
behandlar frågor om barn, arbetsmarknad, bank- och finansväsende samt
klagomål på statliga bolag.
7. Straffrihet
Belgiens rättssystem är väl utvecklat och organiserat. Underlåtenhet från staten
att beivra och bestraffa brott anses inte utgöra något problem.
I augusti 2003 antogs en lag som ersatte en tidigare − i relationerna till vissa
länder mycket kontroversiell − författning från 1993 som gav belgiska
domstolar rätt att utöva universell jurisdiktion avseende brott mot bland annat
krigets lagar (Genèvekonventionerna), folkmord, brott mot mänskligheten och
tortyr. I den nuvarande lagen om grova brott mot internationell humanitär rätt
har kravet på anknytning till Belgien skärpts och åtal kan endast väckas mot
5
belgiska medborgare eller personer med hemvist i Belgien, eller mot ickebelgare om offret varit belgare eller haft sin hemvist i Belgien.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och tryckfrihet garanteras i Belgiens konstitution och säkerställs
genom en oberoende press, ett effektivt rättsystem och ett fungerande
demokratiskt politiskt system. Presstöd utgår såväl federalt som regionalt.
Mötes- och föreningsfrihet garanteras i lag och respekteras. Religionsfrihet
råder och landets federala, liksom regionala, regeringar respekterar och verkar
för att den ska upprätthållas. Ekonomiskt stöd för aktiviteter, personal- och
fastighetskostnader ges till företrädare för sex olika religioner. Övriga samfund
verkar fritt men en statligt finansierad oberoende organisation har inrättats för
att kartlägga religiös aktivitet och uppmärksamma verksamhet som kan vara till
men för dess anhängare.
I juli röstade deputerandekammaren i det belgiska parlamentet för ett förslag
till lagstiftning som i praktiken skulle innebära förbud mot bärandet av burka
eller niqab på offentlig plats. Förbudet kritiserades bland annat av
människorättsorganisationer som hävdade att det stred mot yttrande- och
religionsfriheten. Förslaget behandlas fortfarande i senaten.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Under de senaste 20 åren har en gradvis federalisering ägt rum i Belgien. De
bakomliggande orsakerna är kravet på ökat självstyre från de tre regionerna,
samt ökande motsättningar mellan de olika språkgrupperna. Motsättningarna
mellan de olika språkgrupperna har varit mycket påtagliga inför de federala
parlamentsvalen och framför allt i de efterföljande regeringsförhandlingarna.
Många politiska beslut fordrar omfattande samråd mellan de federala
enheterna, en process som ofta blir tidskrävande och omständlig. Utöver
federal nivå finns parlament och regeringar för de tre regionerna Flandern,
Vallonien och Brysselområdet samt dessutom för de franska och tyska
språkgemenskaperna.
Allmänna val hålls vart fjärde år på federal och regional nivå, samt vart sjätte år
på kommunal nivå. Valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare
från 18 års ålder.
Konstitutionen garanterar män och kvinnor lika möjligheter att utöva sina frioch rättigheter samt att konkurrera om politiska befattningar. I den federala
regeringen är för närvarande 33 procent kvinnor. För att öka
6
kvinnorepresentationen i olika folkvalda församlingar gäller att hälften av
kandidaterna på valsedeln måste vara kvinnor och andra hälften män, men utan
någon bestämd ordningsföljd. De två första kandidaterna på listan måste dock
vara av olika kön. Efter parlamentsvalet 2010 uppgår andelen kvinnor i
parlamentet till 38 procent.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt. Landet har ratificerat alla de åtta
centrala International Labour Organization (ILO) -konventionerna:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98)
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111)
- Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105)
- Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182).
Diskriminering i arbetslivet förekommer inte påvisbart ofta, enligt den
oberoende statligt finansierade organisationen Centre pour l'egalité des chances et la
lutte contre le racisme, men betraktas likväl som ett problem och det lär finnas ett
betydande mörkertal. Etnisk tillhörighet är den vanligaste formen av
diskriminering vid såväl anställningsförfarande som vid avsked men
diskriminering på grund av religion anges också som ett problem.
Den belgiska arbetsmarknaden är en av de mest reglerade i Europa och
fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. En normal arbetsvecka
innebär 38 timmars arbete. Arbetslösheten i Belgien uppgick hösten 2010 till
drygt 8,5 procent men med stora regionala skillnader.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosektorn i Belgien är välutvecklad, av hög kvalitet och med god
tillgänglighet. Medellivslängden uppgick 2008 till 77 år för män och 82 år för
kvinnor.
12. Rätten till utbildning
Undervisningen i Belgien kan vara både privat och offentlig. Ansvaret för
skolutbildningen ligger på regional nivå och undervisningen hålls på respektive
språk (franska, flamländska och tyska). Vid sidan av de offentliga skolorna
finns ett antal privata. Dessa drivs av olika organisationer och samfund, dock
med statsunderstöd. Den obligatoriska skolan omfattar tio års heltidsstudier,
från sex till 16 års ålder och är kostnadsfri. Därefter råder deltidsskolplikt i
ytterligare två år.
7
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
I egenskap av modern välfärdsstat, tillika medlemsland i EU och representerat i
en stor mängd andra internationella organisationer och fora, erbjuder Belgien
sina invånare (såväl män som kvinnor) en tillfredsställande levnadsstandard.
Belgien ligger på 18:e plats i UNDP:s (United Nations Development Programme)
välfärdsindex som publicerades 2010.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Ett flertal åtgärder har vidtagits för att stärka kvinnors ställning och garantera
båda könen samma tillgång till bland annat utbildning, arbete och hälsovård.
Enligt jämställdhetsinstitutet Institut pour l'égalité des femmes et des hommes (IEFH)
åtnjuter kvinnor samma rättigheter som män men kvinnor drabbas fortfarande
av lönediskriminering. Enligt IEFH:s senaste rapport uppgår löneskillnaderna i
genomsnitt till 11 procent mellan män och kvinnor. Skillnaden beror dock inte
enbart på diskriminering, utan en rad faktorer, exempelvis att kvinnor i större
utsträckning finns i låglönesektorer.
Regeringen har fortsatt att genomföra den viktiga lagstiftningsakt som antogs
2007 rörande jämställdhetsintegrering och som innebär att myndigheter ska ta
hänsyn till jämställdhetsaspekter i sitt arbete.
En ny nationell handlingsplan har antagits för 2010-2014 mot våld mellan
partners och annat våld inom familjen. Handlingsplanen har ett bredare
perspektiv än tidigare planer och innefattar all form av fysiskt, sexuellt, psykiskt
och ekonomiskt våld eller tvång mellan makar eller personer som har en
stadigvarande relation. Våld mot kvinnor i form av tvångsäktenskap,
hedersrelaterat våld samt könsstympning inkluderas i detta.
Prostitution är som sådan inte kriminaliserad i Belgien, däremot kan
prostitution på gator och andra offentliga platser anses strida mot allmän
ordning och leda till kortare fängelsestraff (högst tre månader) eller böter. Köp
av sexuella tjänster är inte olagligt, förutsatt att den prostituerade är över
fjorton år. Koppleri är förbjudet, liksom organiserad invandring med
prostitution som syfte.
Handel med barn och kvinnor för sexuellt utnyttjande har blivit ett tilltagande
problem också i Belgien och regeringen gör ansträngningar för att eliminera
8
människohandel. Organiserade nätverk opererar i Belgien och byter snabbt
destinationer inom och utanför landet.
15. Barnets rättigheter
För att värna om barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har
Belgien en barnombudsman såväl i Vallonien som i Flandern. Dessa deltar i det
europeiska nätverket för barnombudsmän, ENOC (The European Network of
Children’s Ombudspersons).
Enligt en rapport i december 2010 från UNICEF rankas 24 OECD-länder
(Organisation for Economic Co-operation and Development) efter barns likställdhet
(hur stort gapet är mellan ”genomsnittliga/normala” barn och barn som
befinner sig på botten) vad gäller hälsa, utbildning och materiellt
välbefinnande. Belgien hamnar på områdena utbildning och materiellt
välbefinnande i gruppen under genomsnittet i OECD.
Organisationen Child Focus (Fondation pour Enfants Disparus et Sexuellement
Exploités) stödjer och initierar utredningar om försvunna, bortförda och
sexuellt utnyttjade barn samt bekämpar förekomsten av dessa fenomen. 2009
behandlade organisationen drygt 2 087 fall.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Belgien är ett mångkulturellt land med invandring framför allt från EU:s
medlemsstater, Afrika, Mellanöstern och Balkan.
2007 reviderades icke-diskrimineringslagen från 2003 som gör lagstiftningen
enklare och mer effektiv för de som utsatts för diskriminering. Lagstiftningen
är uppdelad i tre delar; en som gäller diskriminering på grund av ras, hudfärg
och etniskt ursprung, en som gäller diskriminering på grund av kön och en
tredje som gäller annan diskriminering. I lagen har en snarlik lista med grunder
för diskriminering återinförts som tar sin utgångspunkt i den lista som finns i
EU:s stadga för de mänskliga rättigheterna. Här nämns ålder, sexuell läggning,
civilstånd, börd, politisk åskådning, religiös eller filosofisk övertygelse, språk,
hälsotillstånd, funktionshinder, genetiska eller fysiska särdrag, förmögenhet och
socialt ursprung.
9
Fängelsestraff och/eller böter kan utdömas för diskriminering.
Sanktionssystemet har gjorts mer konkret och effektivt bland annat genom ett
system med schablonersättningar. Omvänd bevisbörda gäller vilket innebär att
det är svaranden som ska bevisa att diskriminering inte ägt rum.
Den oberoende statligt finansierade organisationen Centre pour l'égalité des chances
et la lutte contre le racisme har till uppgift att främja jämlikhet och bekämpa alla
former av särbehandling grundad på hudfärg, ursprung eller nationalitet.
Centret lämnar rekommendationer och bistår myndigheter, företag och
enskilda samt forskar i frågor som rör diskriminerande särbehandling. Från
centrets sida uppges att den reviderade icke-diskrimineringslagen är ett bra
verktyg i arbetet mot diskriminering och att utvecklingen går i rätt riktning.
I juli 2001 undertecknade Belgien ramkonventionen om skydd för minoriteter
men ratificering har ännu inte skett. Minoritetsfrågan, som i Belgien främst
gäller förhållandet mellan den fransktalande respektive den flamländska
befolkningen, är politiskt synnerligen känslig. Reaktionerna blev också starka
när Europarådets parlamentariska församling antog en särskild resolution som
definierade minoriteterna i Belgien. I denna fastslogs bland annat att det finns
en tysk minoritet på nationell nivå och att de fransktalande boende i tysk- eller
nederländsktalande regioner är minoriteter på regional nivå, liksom de
nederländsk- och tysktalande boende i fransktalande områden. Församlingen
kritiserade också Belgiens ovillighet att ratificera Europarådets konventioner på
området. Om en språkgrupp betraktas som minoritet eller inte är här
avgörande för gruppens lagliga rätt till bland annat utbildning på sitt eget språk.
Det har hävdats att en belgisk ratificering av ramkonventionen skulle störa den
känsliga balans som man försöker upprätthålla i språkfrågan. Belgien har inte
heller ratificerat den europeiska stadgan för regionala minoritetsspråk (European
Charter for Regional Minority Languages).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella har enligt lag rätt att ingå äktenskap. I lagen används inte
begreppet ”äktenskap mellan homosexuella” utan den innehåller bara en
allmän definition av äktenskap, vilken har utökats till att inkludera även
homosexuella. Belgien var det andra landet i världen, efter Nederländerna, att
lagfästa homosexuellas lika rätt att ingå äktenskap.
Vidare finns en lag som ger homosexuella par rätt till adoption och som ger det
adopterade barnet och dess föräldrar samma rättigheter, skyldigheter och
juridiska skydd som övriga belgiska barn och föräldrar.
18. Flyktingars rättigheter
10
Belgiens geografiska läge gör landet attraktivt för flyktingar och asylsökande.
Många använder också Belgien som transitland för att sedan försöka ta sig
vidare till andra länder i Europa, inte minst till Storbritannien.
Belgien agerar med utgångspunkt i de FN-konventioner som berör flyktingars
status och rättigheter. Utvisning verkställs inte till länder där personen i fråga
riskerar förföljelse, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Under 2010 tillhörde Belgien de medlemsländer i
EU som tog emot flest antal asylsökande, uppskattningsvis 20 000. En ökning
av antalet asylsökanden från Balkanländer registrerades men en stor del
kommer också från Irak, Afghanistan och Ryssland.
FN:s flyktingkommissarie, som besökte Belgien 2008, konstaterade att
asylprocessen hade förbättrats och framför allt blivit snabbare. Ett antal
rekommendationer lämnades dock rörande frihetsberövade asylsökande, bland
annat att belgiska myndigheter måste upphöra med automatiskt
frihetsberövande av asylsökande vid gränsen samt att levnadsvillkoren i de
slutna flyktingmottagningarna måste förbättras. Amnesty International har
uppmanat belgiska myndigheter att vidta åtgärder på dessa områden. Amnesty
har påpekat att mottagandet av asylsökande inte lever upp till de
minimistandarder som finns på området, efter att asylsökande, inklusive barn,
har lämnats hemlösa samt utan medicinsk, social eller juridisk hjälp. Vidare har
man lyft fram anklagelser om att illabehandling och övervåld har använts i
samband med återvändande mot asylsökandes vilja.
19. Funktionsnedsattas rättigheter
Funktionsnedsatta åtnjuter skydd i lag mot diskriminering, framför allt på
arbetsmarknaden och inom utbildningsområdet. Inte desto mindre
förekommer diskriminering av funktionsnedsatta personer och statistik visar
att många av dem står utanför arbetsmarknaden. Vidare kan konstateras att
infrastrukturen i samhället, bland annat offentliga byggnader och allmänna
kommunikationsmedel, inte alltid möter de funktionsnedsattas behov på
tillgänglighet.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Belgien välkomnas och verkar ett stort antal inhemska och internationella
frivilligorganisationer som arbetar för främjandet av mänskliga rättigheter.
11
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det förekommer inga specifika internationella eller svenska insatser på
området.
