EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.8.2012
COM(2012) 446 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET,
RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
Socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete
SV
SV
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET,
RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
Socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete
1.
VARFÖR ÄR SOCIALT SKYDD VIKTIGT?
Bestående fattigdom och ökande utsatthet
I En agenda för förändring1 fastställs EU:s politik för utvecklingssamarbetet i framtiden. I
den efterlyses bland annat ett mer genomgripande synsätt när det gäller mänsklig utveckling,
som främjar ökad tillgång till sjukvård och utbildning av god kvalitet och förbättrat socialt
skydd till stöd för en tillväxt som gynnar alla och som kännetecknas av att ”människor i
allmänhet har möjlighet att delta i och dra fördel av välstånd, och ökad sysselsättning”.
Under de senaste åren har världsekonomin uppvisat en imponerande tillväxt i vissa
utvecklingsländer, särskilt i Asien. Fem länder med en stor befolkning har uppnått status som
medelinkomstland. Inte desto mindre lever två tredjedelar av världens fattigaste 1,5 miljarder
människor nu i medelinkomstländer. Globaliseringen har mer allmänt kommit att förknippas
med ökad sårbarhet, störningar i traditionella solidaritetssystem och i vissa fall ökad social
polarisering. Ett stort antal tillfälliga, informella och migrerande arbetstagare har ingen
tillgång till arbetsmarknadsrelaterad socialförsäkring eller någon form av verkligt socialt
skydd.
Även om det första millennieutvecklingsmålet, att halvera andelen människor som lever i
extrem fattigdom, sannolikt kommer att uppnås är många hushåll utsatta, och lever strax
ovanför gränsen för extrem fattigdom.2 När fattigdomen är ihållande hänger den i allt större
omfattning samman med utestängning och marginalisering på grund av särskilda faktorer
såsom geografisk isolering, funktionshinder, kön eller etniskt ursprung. I låginkomstländer
hindrar i synnerhet ohälsa och sjukdomar, dålig näring särskilt för barn, brist på lämpliga
färdigheter särskilt för unga, knappa resurser och upprepad exponering för allvarliga
störningar i försörjningsmöjligheterna för miljontals fattiga från att delta på arbetsmarknaden
eller verka som företagare för att komma ut ur fattigdomen. De globala livsmedels-, bränsleoch finanskriserna har förvärrat dessa verkningar på försörjningen, sysselsättningen och
säkerheten för de fattiga.
Socialt skydd för att främja utveckling för alla
Socialt skydd kan spela en viktig roll för att minska fattigdomen och utsattheten. Socialt
skydd kan, genom ökad social rättvisa – t.ex. genom sociala överföringar och bättre tillgång
till grundläggande sociala tjänster – och tillhandahållande av skydd mot risker, främja
fattigdomsbekämpning och tillväxt för alla samt social sammanhållning och stabilitet.
Utvecklingsekonomiernas mycket olika profiler och det faktum att deras arbetsmarknader i
1
2
SV
KOM (2011)637, rådets slutsatser 9316/12.
S. Chen och M. Ravallion, The developing world is poorer than we thought, but no less successful in
the fight against poverty. Världsbanken, 2008.
2
SV
hög grad är informella innebär att deras villkor skiljer sig betydligt från de som rådde när de
befintliga sociala trygghetssystemen i den utvecklade världen upprättades. I dessa ekonomier
behövs innovativa och skräddarsydda lösningar som bygger på landsspecifika behov och
prioriteringar.
Socialt skydd i EU:s framtida utvecklingssamarbete
Europeiska unionens råd, Europaparlamentet, internationella organisationer och det civila
samhället har uppmanat kommissionen att utarbeta ett förslag om det sociala skyddets roll i
EU:s utvecklingssamarbete.3 I årsrapporten om utveckling 2010 European Report on
Development föreslås att socialt skydd ska göras till en integrerad del av EU:s
utvecklingspolitik.4 Det samråd som kommissionen inledde 2011 bekräftade att utarbetandet
av en politisk ram för EU:s framtida stöd till socialt skydd är relevant och ligger rätt i tiden.
Syftet för detta meddelande är att klargöra den roll som det sociala skyddet spelar i främjandet
av en hållbar utveckling för alla och hur EU:s utvecklingssamarbete kan bidra till en
förstärkning av politiken och systemen för socialt skydd.
2.
VAD ÄR SOCIALT SKYDD OCH VAD ÄR DET BRA FÖR?
Definition av socialt skydd
De definitioner av socialt skydd som används internationellt varierar stort. Det finns
förhållningssätt som är starkt normativa, som grundar sig på begreppet socialt skydd som en
rättighet enligt FN:s instrument, däribland Internationella arbetsorganisationens (ILO)
konventioner, medan andra är mer inriktade på det sociala skyddets funktioner i
fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt. Vissa förhållningssätt betonar det sociala
skyddets funktioner när det gäller att hjälpa fattiga människor ut ur fattigdom, medan andra
betonar dess roll för att främja social integration och social rättvisa samt garantera
inkomsttrygghet, högkvalitativ utbildning och hälso- och sjukvård för alla. Socialt skydd kan
därför ges en bred definition, som politik och åtgärder som
ökar kapaciteten hos alla människor, men särskilt hos fattiga och utsatta grupper, att
komma ut ur fattigdomen, eller undvika fattigdom, och bättre hantera risker och
störningar,
och
syftar till att skapa en högre grad av social trygghet genom inkomsttrygghet och
tillgång till grundläggande tjänster (särskilt hälso- och utbildningstjänster) under
perioder i och utanför förvärvsarbete samt svåra perioder under hela livscykeln.
Skyldigheten för de statliga myndigheterna att tillhandahålla socialt skydd härrör från den rätt
till socialt skydd som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna
från 1948. Normer för social trygghet fastställs av ILO, särskilt i konventionen om social
3
4
SV
Rådets slutsatser 11068/07, Europaparlamentets resolution 2011/2047.
2010 European Report on Development, Social Protection for Inclusive Development, A new
perspective in EU cooperation with Africa.
3
SV
trygghet (miniminormer) från 1952 (nr 102), är helt eller delvis har ratificerats av fyrtiosju
länder, främst höginkomstländer.
Hur socialt skydd främjar utveckling för alla
Socialt skydd har potential att främja utveckling för alla på följande sätt:
Socialt skydd ökar tillgången till offentliga tjänster, leder till bättre hälsa, utbildning
och näringssituation för förvärvsarbetande och deras barn, främjar de fattigas
deltagande i ekonomin och öka arbetsproduktiviteten.
Socialt skydd kan tillhandahålla verktyg för riskhantering för enskilda personer och
deras tillgångar, vilket gör det möjligt för dem att ta tillvara sin inkomstgenererande
potential på lång sikt och göra investeringar.
Socialt skydd främjar stabila inkomster och kan stimulera efterfrågan på lokala
varor och tjänster, inte minst genom att fungera som en makroekonomisk
stabilisator i tider av ekonomisk turbulens.
Socialt skydd minskar ojämlikheten, vilket bidrar till både hållbar tillväxt för alla
och till en förstärkning av pakten mellan medborgarna och staten och främjar
social integration, sammanhållning och ökad ansvarighet.
Sociala skydd kan ge rättvisa mellan generationerna genom att fördela sociala
förmåner under loppet av livscykeln från den generation som för närvarande är i
produktiv ålder till barn, unga och äldre. Detta bidrar till säkerhet, stabilitet i
samhället och förutsägbarhet för individen.
Den betydelse som politiken och åtgärderna för socialt skydd har när det gäller att stödja
tillväxt för alla och fattigdomsminskning på nationell nivå återspeglas i deras bidrag till
uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen.
Socialt skydd till stöd för millennieutvecklingsmålen
Millennieutvecklingsmål 1: Extrem fattigdom och hunger
I Sydafrika har bidraget till försörjning av barn hjälpt till att minska fattigdomsklyftan med 47 %.5
Millennieutvecklingsmålen 2 och 3: Bättre resultat när det gäller utbildning och jämställdhet
Mellan 1996 och 2002/2003 steg flickornas nettoandel av antalet inskrivna elever i grundskolan från 48 % till
86 %. Många forskare anser att denna förändring delvis kan tillskrivas det stipendieprogram för utbildning av
flickor som stöddes med EU- medel.6
Millennieutvecklingsmålen 4, 5 och 6: Förbättrad hälso- och sjukvård och minskning av sjukdomsfallen
I programmet Oportunidades i Mexiko kombinerades överföringar av kontakta medel och kostnadsfri hälso- och
sjukvård med förbättringar i tillhandahållandet av vårdtjänsterna, vilket ledde till att barndödligheten på
landsbygden i Mexiko minskade med 17 % under en treårsperiod.7
5
6
7
SV
DFID, Cash Transfers Evidence Paper, 2011.
Unicef, Accelerating the MDGs with Equity, 2010.
DFID, Cash Transfers Evidence Paper, 2011.
4
SV
3.
SOCIALT SKYDD I EU
Ett gemensamt åtagande men olika tillvägagångssätt
Det sociala skyddet är centrat för den europeiska sociala modellen. Politiken för socialt skydd
är i stor utsträckning de enskilda medlemsstaternas ansvar i enlighet med
subsidiaritetsprincipen. Den ”öppna samordningsmetoden” har emellertid införts på EU-nivå,
och är en frivillig process för politiskt samarbete som bygger på att man enas om
gemensamma mål och gemensamma indikatorer. Systemen för socialt skydd varierar avsevärt
inom unionen. Alla EU:s medlemsstater är dock i princip skyldiga att skapa allmän tillgång
till socialt skydd mot stora risker under hela livscykeln, i överensstämmelse med den garanti
som anges i artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
De europeiska systemen för socialt skydd har skapat viktiga buffertar mot risker och
inkomstfattigdom samt för att begränsa ojämlikheten i Europa, men de ihållande ekonomiska
problemen till följd av finanskrisen har gett upphov till svåra frågor om rimliga kostnader för
systemen och systemens effektivitet. EU strävar därför efter att utveckla nya sätt att
tillhandahålla en hög nivå av socialt skydd till lägre kostnader, bl.a. med ökad tonvikt på unga
och äldre. Europa 2020, EU:s strategi för en smartare, mer hållbar tillväxt som kommer fler
människor till del, lanserades 2010 med mål för ökad sysselsättning samt minskad fattigdom
och social utslagning. Målen övervakas och analyseras noggrant med hjälp av den europeiska
planeringsterminen, som infördes 2011 för att förbättra samordningen av politiken för
återhämtning och tillväxt.
4.
SOCIALT SKYDD I UTVECKLINGSEKONOMIERNA
Utvecklingsländernas ekonomier kännetecknas ofta av omfattande informella
arbetsmarknader, ett litet beskattningsunderlag för inkomstskatt, relativt låga budgetanslag för
socialt skydd och ytterst segmenterade socialförsäkringssystem som vanligen bara en liten
minoritet i den formella sektorn kan dra nytta av. Utgifterna för socialt skydd i
utvecklingsländerna uppgår i genomsnitt till ungefär en fjärdedel av de utvecklade
ekonomiernas utgifter. Detta innebär att endast ca 20 % av världens befolkning i arbetsför
ålder har tillgång till omfattande socialt skydd.
Utmaning för medelinkomstländerna: förbättra täckningen och effektiviteten
I många medelinkomstländer har man redan infört grunden till ett modernt system för socialt
skydd, och vissa delar av en socialförsäkring finns nu på plats. Särskilt när det gäller
avgiftsbaserade system är dock täckningen så ringa så att en relativt liten andel av
befolkningen, främst personer som arbetar inom den formella ekonomin, kan dra nytta av
dem. Den största utmaningen i detta sammanhang består i att utvidga täckningen, särskilt
inom den informella ekonomin.
I medelinkomstländerna finns det vanligen flera olika program för socialt skydd som är
inriktade på särskilda grupper, t.ex. den fattiga befolkningen, för att förbättra deras tillgång till
grundläggande tjänster. Effektiviteten i dessa system varierar kraftigt, även om uppgifter från
SV
5
SV
både Asien och Latinamerika tyder på att väl utformade program kan vara mycket effektiva
när det gäller att nå ut till fattiga och andra utsatta grupper.
Regeringarna har ofta använt energisubventioner och/eller priskontroller som ett sätt att ge
delar av befolkningen ett visst inkomstskydd. Denna politik har dock visat sig vara kostsam,
regressiv och ineffektiv.
Största problemen för låginkomstländer: finansiering och institutionell kapacitet
I låginkomstländer hindras tillhandahållande av socialt skydd ofta ännu mer av den relativa
bristen på resurser och i synnerhet de svaga offentliga institutionerna. I länder med en låg
grad av industrialisering och stor landsbygdsbefolkning omfattas de flesta medborgare inte av
någon organiserad form av socialt skydd och är sårbara för störningar, även om
familjebaserade och andra informella nätverk till en del kan kompensera för detta. Program
för sociala transfereringar – oavsett om de är riktade eller icke riktade, villkorade eller icke
villkorade – utgör den främsta formen av socialt skydd, och givarna spelar ofta en viktig roll i
utformningen och finansieringen av dem. Sådana program är ofta fragmenterade och i många
fall har man inte lyckats att utveckla dem till hållbara, statligt ägda system. Följaktligen är
utslagning och stor ojämlikhet när det gäller tillgång till socialt skydd fortfarande
förhärskande.
Den
gemensamma
kapacitetsuppbyggnad
utmaningen:
hållbar
finansiering,
utökad
täckning,
Trots dessa begränsningar håller en viktig förskjutning i attityderna på att ske. I de ekonomier
som har vuxit har efterfrågan på socialt skydd från medborgarna också ökat och det finns ett
tryck på regeringarna att svara på denna. Utmaningen för dem är emellertid både att utforma
sociala skyddsprogram som har bättre täckning – och därmed främjar social rättvisa – och att
driva dem effektivare och på ett sätt som är genomförbart och hållbart ur finanspolitisk
synpunkt. Regeringarnas möjligheter att svara på detta behov beror inte bara på finansiering –
och förmågan att öka skatteintäkterna eller få in avgifter i stället för att förlita sig på låneeller givarfinansiering – men också på landets institutionella kapacitet och på hur den kan
användas för socialt skydd.
Ett förnyat åtagande från det internationella samfundet
Som svar på dessa utmaningar har det internationella samfundets engagemang för att främja
socialt skydd tagit ny fart. Detta återspeglas i initiativet för socialt grundskydd, som
utvecklats under ledning av ILO och som fick starkt stöd vid Internationella
arbetskonferensen 2011 och vid G20-toppmötena 2011 och 2012. År 2012 enades G20gruppens ledare också om att hjälpa låginkomstländerna med kapacitetsuppbyggnad för att
genomföra ett nationellt socialt grundskydd genom en enhetlig politik, samordning, samarbete
och kunskapsdelning. Rekommendationen om nationellt socialt grundskydd, som ger
vägledning om ett successivt genomförande av ett socialt grundskydd som ett grundläggande
inslag i nationella sociala trygghetssystem för alla, antogs vid Internationella
arbetskonferensen 2012.
Även om det sociala grundskyddet är ett globalt initiativ och bygger på en uppsättning
principer som uttrycks som garantier, är det inte en universallösning. Varje land måste besluta
om utformningen och genomförandet av det sociala grundskyddet i överensstämmelse med
sina specifika institutionella strukturer, ekonomiska begränsningar, politiska dynamik och
sociala strävanden.
SV
6
SV
Socialt grundskydd
Det sociala grundskyddet består i en grundläggande uppsättning sociala garantier för alla (den horisontella
dimensionen) och ett successivt genomförande av högre normer (den vertikala dimensionen) som en integrerad
politik på det sociala området som syftar till att garantera inkomsttrygghet och tillgång till grundläggande sociala
tjänster för alla, med särskild uppmärksamhet på sårbara grupper och att skydda människor och ge dem ökad
egenmakt under hela livscykeln.8
I rekommendationen om det sociala grundskyddet som antogs vid Internationella arbetsmötet anges att ett socialt
grundskydd bör minst omfatta följande grundläggande garantier för social trygghet:
(a)
Tillgång till en nationellt fastställd uppsättning varor och tjänster, som utgör grundläggande hälso- och
sjukvård, inklusive mödravård, som uppfyller kriterier för tillgänglighet, åtkomlighet, godtagbarhet
och kvalitet.
(b)
Grundläggande inkomsttrygghet för barn, åtminstone på en nationellt fastställd miniminivå, med
tillgång till näring, utbildning, vård och eventuella andra nödvändiga varor och tjänster.
(c)
Grundläggande inkomsttrygghet, åtminstone på en nationellt fastställd miniminivå, för personer i
förvärvsaktiv ålder som inte lyckas skaffa tillräckliga inkomster, särskilt i fall av sjukdom,
arbetslöshet, moderskap och invaliditet.
(d)
Grundläggande inkomsttrygghet, åtminstone på en nationellt fastställd miniminivå, för äldre
personer.9
5.
DEN FRAMTIDA INRIKTNINGEN PÅ EU:S UTVECKLINGSSAMARBETE TILL STÖD FÖR
SOCIALT SKYDD I PARTNERLÄNDERNA
Social rättvisa, social integration och social sammanhållning
Målet för EU:s utvecklingssamarbete till stöd för socialt skydd är att främja social rättvisa och
förbättra effektiviteten i tillhandahållandet och samtidigt stödja social integration och
sammanhållning som de viktigaste grundvalarna för inkluderande, hållbar tillväxt och
fattigdomsminskning. Dessa mål bygger på ett självklart sätt på EU:s grundläggande
värderingar.
Socialt skydd i centrum för dialog om nationella utvecklingsstrategier
EU strävar efter att ta med socialt skydd i de politiska dialoger som unionen för med
partnerländerna om deras nationella utvecklingsstrategier och bör ytterligare främja och stödja
utvecklingen av kontextspecifika system för socialt skydd som är effektiva, hållbara och
bygger på social rättvisa.
Genom politisk dialog med regeringarna i partnerländerna bör man se till att systemen för
socialt skydd bygger på principer som syftar till att skapa jämlik och allmän tillgång till
socialt skydd under hela livet, med särskild hänsyn till de mest utsatta och missgynnade
grupperna, såsom barn och personer med funktionshinder.
Stödja nationella strategier och program
8
9
SV
ILO, Social protection floor for a fair and inclusive globalization. Rapport från Social Protection Floor
Advisory Group, 2011.
ILO, artikel 5 i rekommendationen om nationellt socialt grundskydd, 2012.
7
SV
EU bör stödja utvecklingen av politik och program för socialt skydd som länderna själva
ansvarar för, inbegripet socialt grundskydd, och samtidigt sträva efter att främja goda
metoder i utformningen av politiken och utformningen och utvecklingen av system för socialt
skydd.
Goda metoder kan t.ex. inbegripa åtgärder för att rationalisera och harmonisera system för att
förbättra effektiviteten och skapa en bättre grund för en bredare och mer verkningsfull
täckning, bland annat genom att övergå från selektiva, kortsiktiga säkerhetsnät till
övergripande system. Politiken bör återspegla de särskilda behoven och prioriteringarna i
enskilda partnerländer.
Inkomstreform för ett större finanspolitiskt utrymme
Ett effektivt och hållbart socialt skydd bör i slutändan bygga på en intern snarare än en
internationell omfördelning av välstånd. Enligt partnerskapet från Busan för ett effektivt
utvecklingssamarbete10 ska partnerländernas regeringars egna intäkter spela en större roll för
utvecklingsfinansieringen, för att åstadkomma en kraftigare minskning av fattigdomen och
framsteg mot uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, samtidigt som hållbarheten stärks
genom ett minskat beroende av utländskt stöd. I linje med meddelandet om beskattning och
utveckling från 201011 och principerna om god förvaltning på skatteområdet kommer EU att
stödja åtgärder för att utveckla verkningsfulla, effektiva, rättvisa och hållbara skattesystem, i
enlighet med kapaciteten i enskilda partnerländer, i syfte att vidga det finanspolitiska
utrymmet för att finansiera socialt skydd. Detta kan inbegripa uppbyggnad av kapacitet för
skatteförvaltningen och inkomstreformer för att förbättra skattebasen samt att ersätta
regressiva subventioner med ändamålsenligare åtgärder för socialt skydd.
Kapacitetsuppbyggnad för starka institutioner
Upprättandet av en lämplig rättslig och institutionell ram är en betydande utmaning när det
gäller att tillhandahålla ett effektivt och verkningsfullt socialt skydd. EU bör fortsätta att
stödja partnerländerna genom tekniskt samarbete, för att upprätta ett strategiskt, politiskt,
rättsligt och institutionellt ramverk som bygger på ländernas lokala analys och prioriteringar.
EU bör också fortsätta att stödja institutionell kapacitetsuppbyggnad på alla nivåer (nationell,
regional, lokal, statlig och icke-statlig) i syfte att utveckla och stärka den administrativa
kapaciteten
och
genomförandekapaciteten
för
regeringar,
genomförandeorgan,
arbetsmarknadens parter och andra icke-statliga aktörer.
Omfattande svinn kan förekomma i systemen för socialt skydd. Stödet måste därför också
riktas in på gott styre och förvaltning av offentliga finanser, inte minst i syfte att minska
bedrägerier, oegentligheter och slöseri, samt främjande av ansvarighet.
EU:s mervärde i det tekniska samarbetet
EU har samlat betydande erfarenhet på området socialt skydd, och tillämpat en mängd olika
strategier. Skillnaderna mellan EU:s medlemsstater när det gäller finansiering av socialt
skydd, täckning, administration och system för tillhandahållande innebär att EU förfogar över
ett brett spektrum av erfarenheter och kunskaper som kan ge en solid grund för
kapacitetsuppbyggnad och politisk rådgivning till stöd för partnerländerna. Där det är relevant
10
11
SV
Fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet, Busan, Sydkorea, november 2011.
KOM(2010) 163, rådets slutsatser 10349/10.
8
SV
bör EU också underlätta syd–syd-samarbete, dela med sig av erfarenheter och
forskningsresultat.
Kommissionen kommer att i högre grad använda befintliga verktyg, t.ex. Byrån för tekniskt
bistånd och informationsutbyte, och utveckla nya verktyg för att möjliggöra att expertis från
både Europa och från berörda tredjeländer vid behov snabbt kan användas inom ramen för
syd–syd-samarbete eller trepartssamarbete.
Stöd till skapande av arbetstillfällen och sysselsättning
Ett verkningsfullt socialt skydd bör även innefatta eller vara nära knutet till åtgärder som gör
det möjligt för mottagarna att delta i produktiv ekonomisk verksamhet och sysselsättning. Den
viktiga roll som produktiv sysselsättning och anständigt arbete spelar för att minska
fattigdomen anges tydligt i det första millennieutvecklingsmålet, samt i kommissionens
arbetsdokument om att främja sysselsättning inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete.12
EU bör stödja de nationella regeringarna i utvecklandet av sysselsättningsprogram, program
för skapande av arbetstillfällen och stöd till företagsamhet. EU bör också stödja social dialog
och arbetsnormer i linje med agendan för anständigt arbete13 och tillhandahållande av socialt
skydd i ett sammanhang med mycket informella arbetsmarknader, inbegripet innovativa
metoder såsom mikroförsäkringssystem. EU bör också stödja nationella program för att
förbättra möjligheterna till sysselsättning för utsatta och marginaliserade grupper, t.ex.
personer med funktionshinder.
12
13
SV
SEK(2007) 495.
KOM(2006) 249, rådets slutsatser 11068/07.
9
SV
Ta med det civila samhället och den privata sektorn
Även om regeringarna har huvudansvaret för politiken för och tillhandahållandet av socialt
skydd finns det vissa situationer där system för socialt skydd upprätthålls bäst genom
offentlig-privata partnerskap. När EU stödjer utvecklingen av system för socialt skydd bör
man erkänna den viktiga roll som spelas av den privata sektorn och icke-statliga
tjänsteleverantörer. EU kan genom sitt initiativ om företagens sociala ansvar stödja den
privata sektorn i utvecklingsländerna när det gäller att tillämpa relevanta internationella
riktlinjer för att åstadkomma en mer hållbar tillväxt för alla och ytterligare utveckling.
Det civila samhället och arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att samarbeta med staten
för att utveckla och genomföra system för socialt skydd. Deras deltagande kan bidra till att
främja effektivitet i tillhandahållandet och mer omfattande samråd och integration. De kan
spela en viktig roll som förespråkare for socialt skydd och ett starkare egenansvar för
samhällen och enskilda, i synnerhet missgynnade och utslagna grupper, genom att öka
medvetenheten och förbättra informationen. I vissa fall kan de också hjälpa till att övervaka
och utvärdera system för socialt skydd.
Stöd till socialt skydd för förändring
Genom ett förändringsinriktat synsätt (transformative social protection) utvidgas begreppet
socialt skydd till att omfatta områden såsom social rättvisa, egenmakt och ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter, i stället för ett socialt skydd som är begränsat till
överföringar av inkomster och konsumtion14. Detta överensstämmer med de värden som
ligger till grund för utvecklingen av det sociala skyddet inom EU och EU:s
utvecklingssamarbete bör därför stödja ett sådant synsätt. Det finns emellertid inte mycket
forskning om verkningarna av ett sådant synsätt och EU bör därför överväga att stödja
operativ forskning där man dokumenterar goda metoder och genererar uppgifter om
konsekvenserna av socialt stöd för förändring, i syfte att bygga upp en solid kunskapsbas för
åtgärder.
Könsaspekter inom socialt skydd
Kvinnor och män är utsatta för olika slag av risk och sårbarhet, vissa unika för deras kön och
andra som förvärras på grund av bristande jämställdhet och diskriminering.15 För att se till att
kvinnor och män kan dra nytta av socialt skydd på lika villkor måste systemen för socialt
skydd beakta de risker som är hänger samman med kvinnors livscykel och omsorgsbörda,
liksom hindren för deras tillträde till arbetsmarknaden. EU bör se till att könsrelaterade frågor
tas upp i utarbetandet av politik och program för socialt skydd.
6.
PROGRAMPLANERING OCH FORMER AV UTVECKLINGSSAMARBETE
Alla biståndsformer är relevanta för utvecklingsbistånd för socialt skydd, beroende på
sammanhanget och syftet med stödet. I linje med En agenda för förändring kan socialt skydd
väljas ut som ett av områdena för samarbete i enskilda nationella eller regionala program eller
som en dimension i andra sektorsinriktade program (t.ex. sysselsättning, hälsa, utbildning,
14
15
SV
S. Devereux och R. Sabates-Wheeler, Transformative social protection, IDS, 2004
Promoting pro-poor growth: social protection, OECD 2009.
10
SV
livsmedelsförsörjning, jordbruk och utveckling av den privata sektorn osv.). Socialt skydd kan
också stödjas genom tematiska program, som bör komplettera de geografiska programmen.
Sektorsinriktade tillvägagångssätt16 kan vara särskilt lämpliga för att stödja det sociala
skyddet, eftersom de bygger på användning av partnerländernas system och processer, med
den politiska dialogen som grund.
Budgetstöd17 som åtföljs av politisk dialog kan bidra till att uppmuntra utvecklingen av
system för socialt skydd som är helt integrerade i nationella budgetar och planeringsprocesser
inom ramarna för regeringens ansvar inför parlamentet och befolkningen.
7.
DIFFERENTIERADE UTVECKLINGSPARTNERSKAP
I En agenda för förändring föreslås en differentierad EU-strategi för bistånd och partnerskap.
Stöd till utvecklingen av system för socialt skydd är relevant för både låg- och
medelinkomstländer, men medelinkomstländerna har större skattemässig och institutionell
kapacitet än låginkomstländerna. Vissa av dessa länder har tidigare hört till den grupp länder
som erhållit storskalig EU:s utvecklingsfinansiering genom bilaterala geografiska program.
Stödet till utveckling av system för socialt skydd i dessa länder, särskilt när det gäller tekniskt
bistånd, informationsutbyte och gemensam operativ forskning kan tillhandahållas inom ramen
för regionala och tematiska program.
På grund av den avgörande roll som sociala skydd kan spela när det gäller att ta itu med de
höga nivåerna av fattigdom och utsatthet som kvarstår i ekonomier som nyligen tagit sig upp
ur låginkomstgruppen och i tillväxtekonomierna måste socialt skydd vara en nyckelfråga i
EU:s politiska och strategiska dialog med dessa partner.
EU:s utvecklingssamarbete kan användas för att finansiera inrättande och förstärkning av
system för socialt skydd, exempelvis i situationer som kräver utveckling av system vilkas
kapacitet snabbt kan ökas för att hantera återkommande naturkatastrofer. Finansiering av
socialt skydd eller sociala överföringar kan motiveras i instabila stater och situationer efter en
konflikt i särskilda fall, där socialt skydd kan spela en avgörande roll för att hjälpa drabbade
människor att återfå tillgångar. EU bör emellertid arbeta för utveckling av system som bygger
på inhemsk finansiering.
8.
SAMORDNADE EU-INSATSER
I En agenda för förändring uppmanas till förnyade insatser för att göra EU:s bistånd mer
verkningsfullt, inbegripet genom gemensam planering och utformning av gemensamma ramar
för rapportering av resultat. Vid samråd med partnerländerna, EU:s medlemsstater,
internationella organisationer, arbetsmarknadens parter, det civila samhället och allmänheten
har det framkommit stöd för ökad EU-samordning för att främja socialt skydd i
utvecklingssamarbetet. Samordningen bör äga rum på fältet i partnerländerna.
16
17
SV
Ett sektorsinriktat tillvägagångssätt är en form av utvecklingssamarbete som bygger på principen om
samordnat stöd till lokalt förankrade program för utveckling, t.ex. en nationell strategi för
fattigdomsminskning, eller ett sektorsinriktat program.
KOM(2011) 638, rådets slutsatser 9323/12.
11
SV
EU har uttryckt sitt stöd för ett socialt grundskydd som fastställs på nationell nivå, vilket
godtogs vid Internationella arbetskonferensens 100:e session år 2011, och godkändes även av
G20-gruppen. Det ledde i sin tur till att Internationella arbetskonferensen 2012 antog
rekommendationen om socialt grundskydd. Begreppet socialt grundskydd kan utgöra en
väldefinierad grund för ett samordnat och om möjligt gemensamt stöd från EU:s sida för
socialt skydd till de partnerländer som beslutar att utveckla ett socialt grundskydd.
EU kan också sträva efter att delta i globala initiativ, t.ex. den interinstitutionella styrelsen för
socialt skydd Social Protection Interagency Board, som har föreslagits av
utvecklingsarbetsgruppen inom G20.
9.
ÖKAD SAMSTÄMMIGHET MELLAN OLIKA EU-ÅTGÄRDER
I en globaliserad ekonomi är samstämmighet mellan olika politikområden synnerligen viktig.
Genom den externa dimensionen av EU:s politik finns det möjlighet att påverka det sociala
skyddet i partnerländerna. EU bör garantera samstämmighet mellan strategier för att stödja
socialt skydd i utvecklingssamarbetet och övrig relevant EU-politik.
EU har förbundit sig att främja öppenhet för handeln och integration med världsmarknaderna
som grund för hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling för alla.18 Ökad öppenhet kan leda
till ökad sårbarhet för de anställda inom sektorer som förlorar sin konkurrenskraft, och detta
kan lindras om ett verkningsfullt system för socialt skydd finns på plats. EU har också utfäst
sig att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna för att utarbeta en mer samstämmig strategi
för samordning av social trygghet med tredjeländer19.
För att lyckas i övergången från humanitärt bistånd till utvecklingssamarbete är det också
avgörande att man upprättar verkningsfulla system för socialt skydd. För att se till att det
internationella biståndssystemet löser problem rörande sårbarhet på ett konsekvent,
samstämmigt och öppet sätt bör en verkningsfull integrering av utvecklingsbistånd och
humanitärt bistånd främjas i linje med kommissionens meddelande Att knyta samman
katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd20. Ett verkningsfullt system för socialt
skydd bör underlätta arbetskraftens rörlighet genom att sörja för möjlighet att överföra sociala
rättigheter för migrerande arbetare. Socialt skydd och åtgärder för anpassning till
klimatförändringarna bör dessutom vara nära sammankopplade för att minska sårbarheten hos
världens fattiga för effekterna av klimatförändringarna.
18
19
20
SV
KOM(2012) 22 och rådets slutsatser 7412/12.
COM(2012) 153.
KOM(2001) 153.
12
SV
