Predikan i Landeryds kyrka Heliga Trefaldighets dag den 22 maj 2016
Exodus (2a Mosebok) 3:1-15 * Romarbrevet 11:33-36 * Matteus 28:18-20
ad menar Gud med att Hans namn är ”Jag
är”? Heter Han så? Eller är det en slags beskrivning på Hans väsen – och vad betyder i
så fall den? Eller är namnet ”Jag är” en pseudonym, något som Mose får för att säga till dem som
frågar efter i vems namn han kommer, ett namn
som egentligen inte är Guds, för Guds namn är
hemligt?
I det bibliska tänket har den som känner en
annans namn tillgång till den som bär namnet och
till dens tankar och känslor och vilja; den som känner namnet känner personen. Och ingen kan
känna Gud. Därför är det nog så att Gud inte uppger sitt egentliga namn. ”Jag är” är en obegriplighet och ett sätt för Gud att dölja sitt namn, en
pseudonym, om ni så vill.
Gud visade sig i en buske som brann utan att
brinna. Det är en annan, närmast motsatt eller i
alla fall kompletterande sanning om Gud. Den obegriplige blev synlig och hörbar och, i en mening,
just begriplig. Den oändlige tog sin boning i en
vanlig buske. Den busken förebådar det som
hände när Gud tog mänsklig gestalt och föddes av
jungfru Maria; Maria är sin tids brinnande buske.
För oss blir Gud blir synlig i nattvardens Kristi
kropp och blod och hörbar i läsningarna av Guds
Ord i Bibeln. Den kristna kyrkan, alltså gemenskapen av döpta och bedjande människor som
lever i Ordet och sakramenten, är vår tids brinnande buske.
Här finns alltså Han som är allas och alltings
ursprung och mål, av Honom och genom Honom
och till Honom är ju allting. En levande församling
brinner av himmelsk närvaro utan att brinna upp.
Vi borde ta av oss skorna när vi samlas för att fira
gudstjänst, ty platsen där vi gör det är helig mark.
Av Gud är allting, stod det i episteln, Han är
alltså allas och allts ursprung. Genom Gud är allting, i Honom rör sig och lever allt. Till Gud är allting, Han är alltså allas och allts mål.
Och det är inga vackra fraser eller svepande
formuleringar idag när vi firar Guds storhet; Heliga
Trefaldighets dag är liksom Guds födelsedag,
Hans särskilda högtidsdag under kyrkoåret.
Utan det är sagt på riktigt, på allvar. Precis som
när Guds Son i evangeliet säger att all makt är
Hans. Det är bokstavligt menat, understruket av
motsvarande formuleringar i andra delar av de
sanningar som Gud har gett oss i sitt ord.
Vi begriper det inte. Ty alldeles uppenbart finns
det sådant här i tillvaron som Gud inte vill och
makter som inte står i Guds tjänst utan ställer till
det för både Honom och oss. Det finns politiska
och ekonomiska krafter som ofta går på tvärs mot
Gud. Varje människa har möjligheter, begåvningar
och tillgångar att använda efter förstånd – och alla
ska veta att vi inte alltid gör som Gud vill. Djävulen
och hans demoner har också makt, och djävulskap
är just djävulskap och inte något gudligt.
V
Hur går det ihop med att all makt är Guds? Har
Gud liksom delegerat en del av sin makt åt oss
människor? Varför tar Han i så fall inte tillbaka den
när människor använder den makten helt fel? Om
Gud har allt i sin hand, varför låter Han då sådant,
som Han uppenbarligen inte vill, ändå hända,
övergrepp, våld, orättvisor, olyckor, krig? Varför
använder Han inte sin makt till att bota sjukdomar,
ta bort konflikter, stävja orättvisor, kriminalitet, droger?
Man kan fundera, man kan samtala, man kan
be, man kan läsa vad andra har tänkt och funnit. Vi
kan förstå en del, ana en del annat. Det går att
med sitt förstånd och den samlade erfarenheten
komma ett bra stycke på väg. Fast det tänker jag
inte ägna mig åt nu.
Den kristna trons radikala svar är att allt faktiskt
ligger i Guds hand. Alltså också det Han uppenbarligen inte vill. Också det allra mest förfärliga är
inte utanför Hans herravälde eller makt. Varför Han
låter det ske, som är emot Honom, kan vi ibland
ana, men oftast inte förstå. Men att det är ont betyder inte att det är utanför Honom. Till och med
det onda vi själva är ansvariga för, vår synd och
skuld, befinner sig innanför det Han råder över.
Det gör inte vårt ansvar mindre eller vår synd
oskyldig. Inte heller blir förfärligheterna i tillvaron
mindre förfärliga eller onda; det som är mot Guds
vilja är fortfarande mot Guds vilja. Men Han har
ändå makten över det. Allt ligger i Hans hand.
Det är den kristna trons radikala svar. Då blir
orden i episteln tillbedjan och tillit, kanske till och
med lovsång. Annars är de väl tomma floskler, ord
utan innebörd, om inte galenskap.
Ingen kan trycka på en annan människa tron att
allt makt ligger hos Gud och att allt ligger i Hans
hand. Det är inget konstigt att människor har svårt
att tro det. Det hade lärjungar som hörde Jesus
tala i evangeliet också, ”några tvivlade” står det;
säkert skrivet för att vi ska veta att Gud vet att
detta är svårt att tro.
Men det går att tro det. Genom den kristna kyrkans många århundraden har människor insett att
detta är sant. Och Han som sade att all makt är
Hans och som allt är skapat genom och till, Han
tillhör inte historien utan nuet. ”Jag är med er alla
dagar till tidens slut”, sade Han, alltså också den
dag som är idag. Och den brinnande busken där
Han är brinner alltså också här, Andens eld i Ordet
och sakramenten.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
