Schumans Europa!

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
Schumans Europa!
Europa har onekligen tagit stora steg framåt sedan Robert Schumans deklaration den 9 maj 1950. Den
kontinent som på kort tid genomlevt tre krig mellan grannfolk har verkligen kommit långt på 64 år.
Stora delar av Schumans vision har förverkligats. Många hinder har övervunnits. Men det är för tidigt
att jubla. Vi kan inte låta oss invaggas i föreställningen att alla problem är lösta, för dagens EU ger
intryck av att inte fungera. Sedan 2008 har många européer kommit att förknippa EU med
åtstramningsåtgärder och en nedmontering av vår sociala modell, vilket till stor del förklarar den
ökande skepsisen gentemot de europeiska institutionerna.
Låt oss granska de viktigaste av Robert Schumans idéer och se hur det ser ut i dagens Europa, och
framför allt undersöka hur EU kan få en nystart.
1.
Freden
Enligt Schuman kan världsfreden "inte upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror."
Freden är dock fortfarande inte säkrad på vår kontinent.
EU kunde säkerställa fred på Balkan först efter förödande krig, och tycks i dag stå handfallet inför
situationen i Ukraina. Dalai-Lama har – tyvärr med rätta – sagt att unionen efter murens fall inte var
vuxen uppgiften att förena alla Europas folk.
En ny järnridå riskerar nu att uppstå vid vår östra gräns, och den territoriella integriteten hotas i vissa
europeiska länder. Avsaknaden av en i verklig mening gemensam utrikespolitik och ett eget
europeiskt försvarssystem skadar EU:s trovärdighet. Är det verkligen i sin ordning att USA
fortfarande står för det övergripande skyddet, och att världens främsta ekonomiska makt – EU – inte
klarar att säkerställa sitt eget försvar? Är det acceptabelt att denna ekonomiska jätte är en politisk
dvärg på den globala scenen?
-2-
2.
Integrationsprocessen
Schuman menade att "ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en
helhetslösning".
Med andra ord: EU är en process. Det är en integrationsprocess som omfattar folk med skilda
historiska och kulturella utgångspunkter.
Men en integrationsprocess som till varje pris vill harmonisera allt innebär i praktiken två steg fram
och ett tillbaka, där framgångar och misslyckanden avlöser varandra. Ofta är det en kris som
möjliggör framstegen. Man behöver vara tänka på bankunionen eller stabilitetsfonden.
Men alla länder kan inte gå i samma takt. Man måste tillåta dem som vill gå fortare fram att göra det,
utan att för den skull skapa ett Europa med två hastigheter och utan att utesluta de andra från en plats
vid bordet och den solidariska gemenskapen.
Vi måste alltså släppa den binära logiken där alla länder måste tillämpa samma regler överallt och
samtidigt – eller uteslutas. Om man vill påskynda integrationsprocessen kräver det flexibilitet i
genomförandet.
Varför måste alla integreras i samma takt? Varför kan inte de som vill gå fortare fram få göra det, utan
att det skapas alltför tungrodda mekanismer för de övriga? Varför har den mekanism för fördjupat
samarbetet som fastställs i fördragen nästan systematiskt blockerats av Europeiska kommissionen,
fördragens väktare?
På vilket sätt äventyrar t.ex. undantag från arbetstidsdirektivet EU:s integritet om vi alla är överens
om principerna för vår sociala modell och kampen mot alla former av diskriminering på
arbetsplatsen?
Vi kan faktiskt enas om en tidsplan för skattemässig och social konvergens utan att det går emot
nationella principer och övertygelser.
3.
"Konkreta resultat"
Schuman hävdade att Europa "kommer att bygga på konkreta resultat "genom åtgärder som vidtas" på
en avgränsad men avgörande punkt".
Alltför ofta hamnar de europeiska ledarna på olika sidor i en onödig ideologisk strid, eller genomför
åtgärder som inte är avgörande på något vis. Måste man harmonisera plastpåsar och storleken på
gurkor? Eller bör man i stället göra strategiska val som ger EU en bättre position?
-3Låt mig ge några exempel:
Den sociala sammanhållningen är en grundläggande beståndsdel i det europeiska projektet. EU bör
bidra till att förstärka – inte försvaga – den. Varför inte införa en minimiinkomst i Europa? Jag säger
inkomst, inte lön. Och naturligtvis skulle denna inkomst inte vara densamma i Frankrike eller
Luxemburg som i Bulgarien. Den skulle fastställas i termer av köpkraft. En sådan inkomst är inte bara
en social fråga och i linje med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Den skulle,
utan att hämma konkurrenskraften, ge köpkraft som skulle stimulera den inhemska efterfrågan och
därmed i slutändan bidra till tillväxten.
I dag domineras den europeiska debatten av ansvarslöshet och konkurrens mellan medlemsstaterna.
Varför inte låta våra system konvergera mot en enkel, förutsägbar och låg skatt: en enhetlig skattesats
(flat tax)? I många europeiska länder finns redan en sådan skatt. Den gör livet lättare för företagen,
inte minst de nystartade företagen. Så varför inte sätta upp ett mål som alla länder bör uppnå inom en
fastställd tidsperiod, t.ex. tio år? Det vore genomförbart.
Ett tredje exempel: Ungdomarna! I dag räcker det inte längre att skapa Europa – vi måste skapa
européer! Att den fransk-tyska försoningen blev en sådan framgång berodde på vänortssamarbeten
och ungdomsutbyten. Varför inte göra en stor kraftsamling på undervisning i grannspråk i Europa
(i linje med den djärva satsningen i Saarland, där franska har blivit obligatoriskt i skolorna) och
utvidga Erasmus-programmet så att det omfattar alla ungdomar – gymnasieelever, lärlingar och
arbetssökande – och ge det en mycket ambitiösare målsättning? Om tio år borde varannan ungdom ha
tillbringat minst en månad i ett annat EU-land. Fokus bör ligga på de minst gynnade (i dag är en
majoritet av dem som drar nytta av Erasmus barn från välbärgade familjer).
Under de senaste åren har många unga lämnat Europa, vilket är sorgligt. EU bör stödja gemensamma
projekt som startats av ungdomar från olika europeiska länder: nyetablerade företag, delade
arbetsplatser, olika sammanslutningar, kulturprojekt osv.
4.
Schuman talade om "solidaritet i produktionen"
Vi vet att den grundidé som Schuman utgick från var förvaltning av strategiska industrier via en
överstatlig myndighet. EKSG, fröet till EU, baserades på den tidens två viktigaste industrier, nämligen
kol- och stålindustrin. Schuman bodde för övrigt i denna region, där dessa två industrier var källan till
välstånd. Man kan fortfarande se spåren av dessa industrier i regionen.
Den största europeiska industriella framgången sedan unionen grundades är troligtvis Airbus – som
skapades utan deltagande från EU-institutionerna i Bryssel!
Vi bör därför ställa frågan: Vilka är de europeiska flaggskepp som i dag behöver stödjas för att kunna
behålla konkurrenskraften? Varför visar inte EU-länderna en enad front i konkurrensen med andra
-4delar av världen, t.ex. Kina, i stället för att konkurrera med varandra? Låt oss utveckla en gemensam
sektorspolitik och skapa en industripolitik värd namnet i stället för att betrakta frågan som tabu.
Vi ser hur bilproduktionen är på väg att lämna Europa, om inte i dag så inom en period på tio år för de
mest framgångsrika företagen. Vad gör EU?
Nyckeln till europeisk konkurrenskraft är forskning och innovation. Genom Lissabonstrategin gjordes
åtaganden på detta område. Men målet att öronmärka 3 % av BNP till forskning har inte uppnåtts. Låt
oss på nytt lansera tanken, med en detaljerad tidsplan som stöd och i nära samråd med industrisektorerna. Vi måste utveckla en verklig europeisk företagskultur! Den ska bygga på en ekonomisk
politik som främjar en europeisk industristruktur – inte minst för de små och medelstora företagen –
som inte är deflationsskapande eller alltför exportcentrerad.
5.
Afrika
Robert Schuman pläderade för "utvecklingen av den afrikanska kontinenten".
Denna kontinent är dock i dag helt bortglömd av EU, eller förvisad till någon paragraf i utvecklingspolitiken. Denna försummelse har gjort det möjligt för andra krafter, framför allt Kina, att infiltrera
den afrikanska kontinenten, som är den yngsta och den mest dynamiska i fråga om ekonomisk tillväxt
och investeringar.
Varför kan inte de europeiska länderna tillsammans utveckla en Afrikapolitik? Europa är den
naturliga partnern för Afrika! Låt oss investera mer i våra förbindelser med Afrika i stället för att följa
flocken till länder som Kina, som ändå inte kommer att bidra så mycket till Europa och som inte delar
våra värderingar.
Dessutom är en utveckling av den afrikanska kontinenten – inbegripet Nordafrika och Mellanöstern –
det enda sättet att effektivt och värdigt bekämpa nutidens gissel, t.ex. olaglig invandring, som medför
humanitära katastrofer, och terrorism, som livnär sig på orättvisor och extrem fattigdom.
6.
Hur Europa fungerar
Schuman ville att man skulle skapa "en ny hög myndighet" sammansatt av oavhängiga personer som
kan fungera som skiljedomare.
Denna höga myndighet ersattes av kommissionen när efterföljaren till EKSG, Europeiska
gemenskapen, skapades. Kommissionen har dock i stor utsträckning förlorat sin oberoende ställning
och förvandlats till en marionett i rådets händer. Ordföranden är ofta en f.d. premiärminister som är
mer lojal med sina tidigare kolleger än med Europatanken.
-5Vi måste återgå till de tidigare styresprinciperna och säkerställa att det europeiska intresset inte utgör
summan av olika enskilda intressen.
En europeisk kommission som består av helt oavhängiga personer kan på nytt lyssna i första hand på
medborgarna och det civila samhället i Europa, inte bara böja sig för de nationella regeringarna eller
privata lobbygrupper av skilda slag.
För att kunna vägleda och kontrollera Europeiska kommissionen måste EU-medborgarna få makt och
möjlighet att komma till tals. Det europeiska civila samhället måste i det sammanhanget få en
avgörande roll.
EESK, som tog initiativet till det politiska avtal som nyligen undertecknades med Europaparlamentet
och Regionkommittén, har visat vägen mot vad som skulle kunna bli en medborgarkoalition som för
fram européernas prioriteringar.
Det europeiska medborgarinitiativet får inte bli en ploj, utan bör utgöra en spjutspets för ett EU vars
verksamhet har sin utgångspunkt ute på fältet. Hellre ett EU där initiativen kommer nedifrån än
uppifrån! Jag föreslog nyligen att medborgarinitiativen först ska gå till Europaparlamentet, ReK och
EESK innan de granskas av kommissionen.
Om vi håller oss till de övergripande målen bör vi slutligen också försöka enas om vilka frågor som
EU inte bör ingripa i, av respekt för subsidiaritetsprincipen.
Varför måste allt harmoniseras? Skulle inte inre marknaden kunna fungera utan en harmonisering av
getosttillverkningen?
Det behövs en bred debatt om subsidiaritetsprincipen! EU bör inte kunna frånta folken deras
suveränitet! EU bör öka vår suveränitet genom en ny befogenhetsfördelning som grundar sig på ett
enda kriterium: effektivitet!
Slutsats
Schumans kollega Jean Monnet brukade säga: "Fråga inte vad som är möjligt, utan fråga vad som
behöver göras, och se sedan till att det blir möjligt".
De sex idéer som jag här har hämtat från Schuman har inte förlorat i aktualitet. Även om många
viktiga hinder har övervunnits återstår tyvärr den största delen av arbetet. För att klara utmaningen
måste vi förstås ta hänsyn till situationen i dag. EU består inte längre av sex medlemsstater.
Gårdagens industrier är inte dagens flaggskepp. Dessutom har inte Europa samma plats i världen som
i mitten av 1900-talet. Trots detta skulle en tillämpning av dessa sex principer kunna få EU på
rätt spår.
-6Jag skulle därför i dag, i Robert Schumans födelsestad, vilja lägga fram ett förslag, nämligen att samla
en "idékoalition" för hans vision.
Jag föreslår en ny Haagkongress som skulle kunna ge välinformerade medborgare möjlighet att
fastställa vad de förväntar sig av EU. Vi har upplevt grundarländernas Europa, politikens Europa och
därefter teknokraternas Europa. Låt oss tillsammans skapa folkens Europa, ett EU med en egen själ.
Denna nya kongress skulle kunna lägga grunden till nya styrelseformer för Europa. Den skulle
möjliggöra ökad effektivitet, större solidaritet och slutligen större samförstånd om vad EU bör göra
och inte göra för de människor som EU består av.
_____________