Urnordiskan

1
Språkbruk
Hur många språk finns det? Man brukar säga att det finns 3000-5000 språk
beroende på hur man räknar. För det första är inte alla områden i Sydostasien
och Sydamerika tillräckligt utforskade. För det andra är det svårt att dra gränsen
mellan vad som är två olika språk och vad som är två dialekter av samma språk.
Man brukar säga att ett ”språk” ska ha status som Nationalspråk och ha ett
skrivet lexikon för att räknas som språk.
Språkens 10 i topp:
Mandarin (största språket i Kina) 700 miljoner
Engelska 320 miljoner
Spanska 270 miljoner
Hindi 220 miljoner
Arabiska 150 miljoner
Bengali 150 miljoner
Ryska 150 miljoner
Portugisiska 140 miljoner
Japanska 120 miljoner
Tyska 100 miljoner
Om språkets födelse kan vi bara ha vilda gissningar. Vi har hittat benbitar av
människoliknande varelser som är tre miljoner år gamla, men spår i skrift av
människans språk finner vi först för omkring 5000 år sedan. Då var kulturen
redan högt utvecklad och man använde skriftspråket för att anteckna vad
människor betalat i skatt och vilka lagar som gällde i landet. Redan för 30 000 år
sedan vet vi att det måste ha funnits ett talspråk för så gamla är de äldsta
grottmålningarna. Bakom dessa bilder finns ett magiskt och kanske också
religiöst tänkande som inte kunde ha uppnåtts utan ett mycket utvecklat språk.
2
De indoeuropeiska språken
För över tvåhundra år sedan upptäckte en engelsk domare i Indien att det var
ganska många ord som var lika i det indiska språket hindi och de flesta språk
som talades i Europa. Det var till exempel räkneord, släktskapsord och ord som
anger naturföremål. På 1800-talet började tyska forskare utreda saken närmare
och kom då fram till att folk i norra Indien, Persien (Iran), och Europa kom från
ett gemensamt urfolk, som troligtvis hade sina rötter på stäpperna någonstans
norr om Svarta havet. Detta urfolk hade sedan spridit sig västerut Genom
Europa och österut till Persien och Indien. Under de mer än 4000 år som gått
sedan utflyttningen har detta gemensamma urspråk förändrats totalt och blivit
till olika språk. Detta indoeuropeiska urfolk lyckades inte helt utrota de språk
som fanns på platsen innan. Finskan, estniskan, samiskan och ungerska hör till
en annan språkfamilj och till baskiskan som talas i norra Spanien har man ännu
inte lyckats hitta några släktingar.
Svenska
Tyska
Engelska
Iriska
Latin
Grekiska
Sanskrit
Persiska
Fader
Vater
Father
Athair
Pater
Patér
Pitár
Pedar
Moder
Mutter
Mother
Máthair
Mater
Meter
Matar
Madar
Syster
Schwester
Sister
Siúr
Soror
Éor
Svásar
Khahar
Broder
Bruder
Brother
Bráthair
Frater
Phrater
Bhratar
Beradar
Namn
Name
Name
Ainm
Nomen
Ónoma
Naman
Nam
Man brukar illustrera de indoeuropeiska språken som ett släktträd där de olika
grenarna visar hur nära två språk står varandra. De indoeuropeiska språken delas
till exempel in i: keltiska språk, europeiska språk och indo-iranska språk. De
europeiska språken delas i sin tur in i allt snävare språkfamiljer:
Romanska språk: portugisiska, spanska, franska, italienska och rumänska
Germanska språk: västgermanska språk och nordgermanska språk.
Nordgermanska språk: färöiska, isländska, norska, svenska och danska
3
Det indoeuropeiska urspråket förändrades och utvecklades med tiden. Nya
uttryck uppkommer hela tiden och nya ord bildas för nya företeelser. I varje land
utvecklades nya dialekter som med tiden blev så olika varandra att man kan tala
om helt olika språk.
Människorna i västra och norra Europa talade en variant som man kalla
germanska. Människorna som bodde i dessa områden kallades germaner av
romarna. Ordet kommer från ”geir” som betyder spjut. Romarna såg alltså oss
som ett krigarfolk med spjut.
Från den här tiden har vi runinskrifter och kan därför se hur germanskan såg ut
när man översätter runraden till moderna bokstäver:
Människorna i Island: Ek, HléwagastiR holtijaR horna tawido
Människorna i Storbritannien: Ic, Hléowgiest Hylte horn tawode
(Jag Lägast, Holtes son, gjorde hornet)
4
Det germanska språket var så likt i olika länder att man kan räkna med att alla
germaner förstod varandra och bara tyckte att olikheterna var som dialekter av
samma språk.
Urnordiskan
Efter ett förändrades nordgermanskan så mycket att man brukar tala om
urnordiskan som ett helt nytt språk som talades bara av Skandinaverna
(islänningar, danskar, norrmän och svenskar). Ett typiskt drag för urnordiskan är
att vokalen a kunde få ett ä-uttal och att vokalen o kunde få ett ö-uttal.
Ex:
Urnordiska: hand – händer (jmfr. Engelskans hand-hands), bok- böcker, fotfötter
Ända fram till efter 1000-talet talade man på ungefär samma sätt i de nordiska
länderna och detta språk lät mycket som dagens isländska.
Svenskan, danskan och norskan lämnar urnordiskan
Diftonger, det vill säga två vokalljud som glider ihop började successivt
försvinna. I isländskan och engelskan har man behållit dem (boy uttalas ju ”oi”
och house ”au”). Diftongerna har inte helt dött ut i svenskan utan finns kvar i
vissa dialekter som till exempel gotländskan.
Ex:
Auga började uttalas öga
Stein blev till sten
Raisa blev till resa
5
Fornsvenska (ca 1225-1526)
Med kristendomen kommer latinet och de latinska bokstäverna, eftersom Bibeln
var skriven på latin. Först användes de latinska bokstäverna bara när man skrev
på latin, men sedan började man använda dem också när man skrev på svenska.
På 1200-talet började tyska köpmän och hanverkare bosätta sig i Sverige och
tyskan kom att påverka både vårt ordförråd och vår grammatik. Innan tyskan på
allvar hunnit påverka svenskan hade vi fler grammatiska böjningsformer. Alla
ord var antingen maskulina, feminina eller neutrum (”ett” ord som t.ex. ett hus).
Vanligtvis slutade maskulina ord på ”er” så man sa alltså ”sjuker” och ”kloker”.
Även om detta är borta nu hänger det kvar i vissa dialekter än idag. I svenskan
har annars dessa böjningsformer försvunnit så alla ord antingen är en-ord eller
ett-ord (en stol, ett bord). De finns fortfarande de som säger ”hon” om sin båt
och det är en rest från förr där ordet båt var femininum.
Verben böjdes också beroende på person precis som man fortfarande gör i till
exempel tyskan, engelskan och franskan.
Ex:
Jag aer (jag är)
Du aest (du är)
Han, hon, den, det aer (han … är)
Vi aerum (vi är)
De aeru (de är)
När det gäller stavning så kan texter från den fornsvenska perioden verka lite
förvirrande. Det fanns inga stavningsregler och eftersom alla böcker skrevs för
hand kunde varje skrivare skriva olika. En skrivare som till exempel tyckte att
han gjorde väldigt snygga ”s” kunde dubbelteckna bokstaven lite hur som helst
bara för att det såg ”piffigt” ut. Ordet med kunde till exempel skrivas på följande
sätt: med, medh, maed, met, maet eller maeth.
6
en munk sitter och skriver
Här följer utdrag ur en fornsvensk text som handlar om vilket straff en tjuv
kunde få enligt lagboken:
Til hogs ok hangae
Til draps ok til doepe
Til torfs ok til tiaeru
Vgildaen firi arvae
Ok aeftimaelaendae
Sva firi kyrkyu
Sum firi konungae
Översättningen låter:
”Till hugg och hängning, till dråp och till död, till torv och till tjära, ogill för
arvinge och eftermäle såväl för kyrka som för kung.”
Uttalet av ord förändrades också: -th ljudet som finns kvar i engelskans thing
och them försvann i det svenska uttalet.
Under 1300-talet fanns det så många och inflytelserika tyskar i Sverige att
svenskan började förändras.
I svenskan hade vi använt ändelsen –og eller –ug på adjektiv. Nu tog vi över
tyskans –ig ändelse. Detta innebär att till exempel ordet nyttug blev nyttig. Men,
7
i vissa dialekter hänger den gamla ändelsen kvar: nyttug (nyttig), skäggug
(skäggig) eller tokug (tokig).
För tyskarna var det naturligtvis svårt att lära sig den svenska grammatiken så de
förenklade den helt enkelt. Maskulina och feminina ord blev helt enkelt –en eller
–ett ord och verben började tyskarna böja likadant i alla personer. Dessa
förenklingar har stannat kvar i svenska språket än idag.
Uttalet av ord förändrades under 1400-talet. Vokalljuden i flera ord byttes ut
mot andra. Men i t.ex. skånskan och göteborgskan hänger de gamla vokalerna
fortfarande kvar i vissa ord (Vad får vi till medda idag? Får vi fesk nu igen!)
Ex.
aka – åka
lang – lång
fyl – föl
fesk – fisk
medda – middag
söster – syster
Slutligen fick vi hundratals nya ord från tyskan.
T.ex:
Arbete, besked, egenskap, fönster, gemenskap, handla, inbilla, kastrull, lycka,
mössa, nackdel, ordentlig, pistol, romantisk, snickare, tillsammans, underbar,
vild, ärlig, överraska …
Hur kommer det sig då att tyskarna kunde påverka vårt språk så mycket? När
tyskarna kom till Sverige tog de med sig den europeiska kulturen. Tyskarna
grundade städer och tog ofta över styret av dessa. De kom med nytt hantverk
och de dominerade all utrikeshandel. Med allt inflytande kommer makt – också
över ett språk.
8
tyska köpmän lastar sina skepp
Nysvenska (1526 - 1906)
1526 hade Sverige lämnat den katolska kyrkan och blivit protestantiskt. Till
protestantismen hörde att alla människor skulle kunna läsa bibeln. Därför
översattes bibeln nu från latin (som bara präster och några få välutbildade
förstod). Eftersom bibeln fick sådan spridning (med hjälp av boktryckarkonsten
som nu var uppfunnen) blev den stavningen som användes där oerhört
inflytelserik i all skriven text. Om vi åkte tillbaka i tiden skulle vi haft svårt att
förstå en medeltida svensk, för att inte tala om en viking. Från och med 1500talet skulle vi förstå vad folk sa, men tyckt att det var en väldigt underlig dialekt.
Den största förändringen var att vokalljuden: å, ä och ö nu också kom in i det
skriftliga språket. Man hade alltså sagt ”dö” och nu började också bokstaven ”ö”
användas
Ex: doe (uttalades dö) – dö
Man började också rensa ut en massa bokstäver som inte uttalades utan bara
skrevs
Ex:
scrifft – skrift
lagh – lag
hadhe – hade
aff – av
tagher – tag
9
Bibeln påverkade alltså skriftspråket under 1500-talet. 1734 kom Sveriges första
tidning ”Then swänska Argus” ut, och skriftspråket där förändrade svenskan
ytterligare. Innehållet och stilen var mer lättsam och stavningen blev mer
”modern”.
Men, det var främst det svenska ordförrådet som förändrades under 1700-talet.
Frankrike var under denna tid ett väldigt inflytelserikt land och fransk kultur
blev högsta mode. Vi importerade massor av ord, främst sådana som har med
konst, litteratur, inredning, mode och mat att göra.
T.ex.
Byrå, fåtölj, dessert, supé, porslin, servett, kalsonger, korsett, konsert, journalist,
debatt, roman, annons …
Den svenske kungen Gustav lll talade bara franska och det gjorde också många
andra kungar runt om i Europa. Det gick så långt att många svenskar ansåg att
svenskan var ett hotat språk som snart bara skulle talas av bönder och de allra
fattigaste i samhället. De som tycker att engelskan tar för stor plats i Sverige och
svenskan idag skulle ha varit med för tre hundra år sedan. Engelskans inflytande
idag är ingenting jämfört med franskans inflytande då.
Exemplet nedan är ett utdrag från ett brev skrivit under 1700-talet:
Jag skulle inte persuadera (tillråda) någon att sprida spargament (rykten), allra
minst divertera (roa) sig. Orsakerna till spargament (rykten) kan till exempel
vara jalousie (avundsjuka), en supson (misstanke) om att personen i fråga gjort
något omoraliskt …
Under 1800-talet kom de första riktiga stavningsreglerna och en av reglerna har
orsakat stora problem! Nu bestämdes det att man skulle dubbelteckna
konsonanter efter kort vokal (att, ett, brunn, hinna). Vissa ord ansågs så vanliga
att man struntade i den nya regeln och fortsatte med enkel konsonant (kan, men,
vän, mun, man).
10
Nusvenska (1906-)
1906 kom Sveriges senaste stavningsreform. Bokstaven ”d” före ”t” i ord som
godt, ondt, sagdt togs bort. Bokstaven ”h” togs bort på ord ord som uttalades
med rent ”v-ljud” som hvem, hvad, hvilken, hvarför, hvit.
Det fanns en yrkesgrupp som ville gå ännu längre i att anpassa stavningen till
uttalet. Lärarna föreslog att alla ”onödiga” bokstäver skulle tas bort från vår
stavning. Bokstäverna c, x och z skulle bort. Alla ”j-ljud skulle stavas med ett
enkelt ”j” och ”sje-ljudet” skulle alltid stavas ”sj”. Långt ”å-ljud” skulle alltid
stavas med ”å”. Lärarna röstades ner och de regler som sattes 1906 gäller
därmed fortfarande. Om lärarna fått igenom sitt förslag hade det sett ut såhär:
sykel, byksor, jup, jöra, sjuta, sjärna, sån, såva
Den moderna svenskan kännetecknas av följande trender:
(1) Skriftspråket följer talspråket mer (ex: skall-ska, sade-sa)
(2) Skriftspråket påverkar också talspråket mer. I de flesta dialekter sa man
innan blommer, flicker, mygger, roser. De flesta uttalar nu dessa ord som
de skrivs, det vill säga blommor, flickor etc. Ett annat exempel är att de
flesta förr sa ”å” (Det är kul å resa) men att skriftspråkets ”att” slagit ut
detta (det är kul att resa – säger de flesta idag).
(3) Dialekterna håller på att långsamt men säkert försvinna genom att fler
små dialekter slås samman till en stor. När industrialismen nådde Sverige
började folk flytta mer. Svenskarna flyttade från sina små och ganska
isolerade byar på landet, till städer som ofta låg långt bort och där det
talades en annan dialekt. Allt fler talar nu en blanddialekt på grund av att
de flyttat från ett dialektområde till ett annat. Rikssvenskan som talades i
radio och tv har också påverkat människors tal. Rikssvenska blev ”rätt”
sätt att tala och allt fler härmade medvetet eller omedvetet denna dialekt.
(4) Människor ur olika samhällsklasser talar mer lika. Dialekter har att göra
med var man är uppvuxen, medan sociolekt handlar om vilken
socialgrupp man tillhör. Som regel kan man säga att ju högre upp på den
11
sociala stegen man befann sig, desto mer välvårdat talade man oavsett
dialekt. I dag när allt fler väljer att studera vidare efter högstadiet och
gymnasiet försvinner sociolekterna allt mer. I Storbritannien lever
sociolekterna kvar i mycket högre grad.
(5) De engelska importorden (lånorden) har blivit allt fler. Efter andra
världskriget har den amerikanska kulturen haft ett enormt inflytande. Så
länge USA har den höga status det har, kommer de engelska importorden
fortsätta att strömma in i vårt svenska ordförråd
Ex:
Baby, container, export, film, grilla, hobby, intervju, jeans, kidnappa, lunch,
match, nylon, plast, reporter, smart, traktor …
Modeord, trender och nya behov
Nya företeelser kräver nya ord. Genom att se när ett nytt ord skapades lär man
sig också mycket om den tidens kultur och framförallt om vad man tydligen inte
behövde innan.
Nyord från 1930-talet: tonåring, övergångsställe
Nyord från 1940-talet: flygvärdinna, bikini, rattfull
Nyord från 1950-talet: raggare, djupfryst, banta
Nyord från 1960-talet: könsroll, popgrupp, miljöförstöring
Nyord från 1970-talet: pappaledig, mansgris, flummig, barnkultur
Nyord från 1980-talet: velourpappa, gympa, skinnskalle, datavirus
Nyord från 1990-talet: hemsida, bikinilinje, genmanipulerad, dokusåpa
Omoderna ord och uttryck: bildrulle, rulla hatt, datamaskin, tv-kanna,
bondfångare, rikssamtal, sömmersketips, brallis, lattjo, pudding, fina fisken,
digga, för bövelen! dra på trissor! anamma!
12
För en person som levde under 1800-talet hade följande ord nog varit ganska
svåra att förklara: utbränd, softa, personkemi, kroppsfixerad, livsstil, zappa
glassig.
Många ord säger också ganska mycket om vilken människosyn man hade förr:
neger, tattare, bastard, homofil, risbastu, dagsedel, hurril, framstjärt
Perfekta ord med stort användningsområde: pryl, greja, pyssla, grunka, dona
Typiskt svenska och ofta svåröversatta ord: gubbrock, tantsnusk, gällivarehäng,
flourtant, drulleförsäkring
Ord som anses särskilt ”vackra”: rodna, förliden, understundum, svalka, vemod,
afton, sällsam, len
 Svenska språket har ca 125 000 ord
 För att läsa och förstå en svensk dagstidning behöver man kunna ca 3 500
ord
 Ca 24% av våra svenska ord har tyskt ursprung, drygt 20% kommer från
latinet eller grekiskan, ca 1% kommer från franskan och 1 % från
engelskan
13
Språkenkät
Gör en enkätundersökning med några vuxna i din närhet, minst fem
stycken. Be dem besvara nedanstående frågor om ”fult språk” och
ungdomsspråk. När du är klar ska du sammanställa resultatet och
presentera det för klassen.
1) Är det okej att svära?
2) När är det inte okej att svära?
3) Vilken benämning tycker du är bäst på mannens respektive
kvinnans könsorgan?
4) Vad är ungdomsspråk för dig?
5) Vad tycker du om ungdomsspråk?
6) Kan du förklara följande uttryck … ?