Guds Kristna Kyrkor
[070]
Moses Uppstigande [070]
(Edition 1.0 20031012-20031012)
Moses skulle ta Israel ut ur Egypten och föra dem till sin Gud för att ta emot lagen ur handen på
den som talade till dem vid Sinai. Moses skulle stiga uppför Guds berg sex gånger för att tala med
den elohim som senare blev Jesus Kristus. Denna resa har en stor betydelse för kalendern och den
andliga resan för alla de trogna.
Christian Churches of God
PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright 2003 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Moses Uppstigande [070]
Moses Uppstigande [070]
Introduktion
Historien om mänsklighetens frälsning tar sin
början i ett mikrokosmos med Israels
utvandring, Exodus, från Egypten. Moses
gjordes till en elohim eller gud för Egypten och
Farao. Han förde Guds talan. Aron gjordes till
en profet för honom och de sändes att föra
Israel ut ur Egypten. Exodus inleddes
egentligen med Nymånadsdagen för Abib då
Moses strid med Farao kom att ske. Hela
historien om striden berättas i uppsatsen Moses
och de Egyptiska Gudarna [105].
Från den 15:e Abib, den första månaden; togs
Israel ut ur Egypten efter att Dödens Ängel
passerade över Israel. De hade strukit
Påsklammets blod på sina dörrposter och
fönsterkarmar. detta offer skulle visa fram mot
Jesus Kristus som deras Messias och hela
mänsklighetens frälsning i denna handling.
Den Sanna Kalendern hölls enligt Guds Lag
och när den Islamska kalendern tas i beaktande
så
är
händelseföljden
också
tydlig.
Tidsperioden för Omerräkningen är förloppet
om bön och förberedelse för mottagandet av
den Helige Ande vid Pingst., vilken är
Veckohögtiden eller den sanna Eid el Fitr.
Detta högtidssystem tar sin början vid
Nymånadsdagen för den Tredje Månaden,
Sivan, vilken är Herrens Högtid. Dessa
månader börjar med konjunktionen och inte en
observerad månskära.
Namnet Ramadan i sig själv visar på hetta och
ankomsten av sommarmånaderna i och med
Pingst i Sivan.
År 30 e.Kr. återuppstod Kristus vid slutet av
Sabbatsdagen och han steg upp till himlen vid
kl. 9 på morgonen på söndagen som
skördeoffret. Detta var vid tiden för Templets
gudstjänst för skördeoffret som var den första
frukten i Israels skörd.
Detta uppstigande på söndagen påbörjade
Omerräkningen till Pingst. Tidsperioden för
räkningen varade i femtio dagar som slutade
med söndagen i Sivan, eller den Tredje
Månaden. Av uppteckningarna i evangelierna
och Apostlagärningarna, kan man dra slutsatsen
att Kristus tillbringade fyrtio dagar på jorden
efter hans återkomst från Guds och nådens tron,
efter hans mottagande som vårt offer. Dessa
fyrtio dagar ägnade han åt att förbereda Kyrkan,
av vilken han är överhuvud, för mottagandet av
den Helige Ande vid Pingst. De fyrtio dagarna
påbörjades från aftonen för hans återkomst vid
slutet av den första dagen i veckan. Det året, 30
e.Kr., inföll den på 18 Abib. Det var 11 dagar
kvar i Abib och 29 dagar i. Detta gjorde fyrtio
dagar. Således ägde hans uppstigande rum vid
början av Nymånadsdagen i den Tredje
Månaden som var Sivan i Juda och Ramadan i
Ishmael.
Alltså
innebar
början
av
Nymånadsdagen i den Tredje Månaden det
slutliga uppstigandet av Jesus Kristus. Detta
lämnade apostlarna till bön och fasta under
denna period av den tredje månaden inför
mottagandet av den Helige Ande vid Pingst nio
dagar senare på söndagen.
Denna tidsperiod är grunden för firandet av
Kyrkan och utgör, vid sitt slut, överlämnandet
av Lagen vid Pingst. Moses fasta varade i fyrtio
dagar och fyrtio nätter. Dock inföll slutet på
den första perioden av hans plikter under
Omerräkningen och han var inte på berget
under perioden fram till Nymånadsdagen i
Sivan under den tredje månader. Slutet på
denna period av hans plikter, vilket var genom
olika sätt att fasta, var i och med det första
givandet av Lagen vid Sinai och före Moses
fjärde uppstigande och därefter med hans
återkomst med Guds stentavlor. Den första
fyrtiodagarsperioden inleddes Nymånadsdagen
i Iyar eller Zif eller Sha’aban, den Andra
Månaden, och ledde vidare till Pingstdagen.
Detta är grunden för fastan i Ramadan i Islam.
Fastan får sitt namn av Moses hängivande och
liknelse till Kristus handlande innan hans
uppstigande. Det är inte en fullständig fasta i
Islam, då ätande äger rum varje afton efter
mörkrets infall och innan gryningen. Guds
Kyrka har medlemmar som fastar hela dagar
och nätter över denna tidsperiod och som inte
fastar alls under andra dagar. Båda
Moses Uppstigande [070]
handlingarna är och har alltid varit godtagbara.
Tidsperioden för bön och hängivenhet är över
Omerräkningen från det Osyrade Brödets
högtid. Den räknas från Skördeoffret men
inleds inte förrän perioden efter 21 Abib eller
Nisan i Juda, eller Rajab i Ishmael. Moses
påbörjade Omerräkningen från det Osyrade
Brödets högtid i Abib. Perioden är femtio dagar
från Skördeoffret till Pingst. Därmed var den
första inte fyrtio dagar. Om vi antar att
tidsperioden slutar vid Pingst med lagen, då
måste denna räknas från Nymånadsdagen i Iyar,
den första dagen i den andra månaden. Moses
var inte på Guds Berg. Han var tvungen att ta
Israel och den blandade mängden människor,
vilken skulle utsträckas under Kristus till att
inkludera de utvalda av de ofrälse, ut ur
Egypten och genom öknen till Guds Berg och
Lagen. Folket vandrade på den sista dagen
endast en väldigt kort sträcka och anlände till
platsen för lagen den 1 Sivan, och var redan på
plats vid bergets fot. I stegen till Pingst (se
Pingst vid Sinai (Nr. 115)), så skulle den
främre flanken ha anlänt till Sinai långt innan
den bakre flanken, eller ens den huvudsakliga
massan, skulle ha lämnat den tidigare
lägerplatsen. Moses fastade inte hela denna
period.
Förvirringen
ligger
antalet
uppstigningar han företog och när de fyrtio
dagarna inträffade. Han gick upp på berget för
de hela fyrtio dagarna vid slutet av Sivan eller
Ramadan. Tidpunkten är troligen från den 20
Sivan med de sju dagarna av eld och rök efter
att de äldste hade ätit med den elohim som var
Yahovah som talade för Värdarnas Yahovah.
Hela övningen var för att lära oss om offret och
hängivenheten som krävs för att uppnå Guds
Kungarike. Tidsperioden för Omerräkningen
följdes i Israel. Jesus Kristus och Kyrkan följde
också denna tidsperiod. Kristus gav sitt eget liv
så att vi kan nå evigt liv i Gud. Kyrkan
förbereddes för och mottog den Helige Ande
vid Pingst.
Numera är det ett faktum att vi inte kan, vid vår
tidsålder, i det försvagade fysiska och andliga
tillstånd vi har, fasta i fyrtio dagar och fyrtio
nätter utan föda eller vatten. Inte heller kunde
de flesta människor under Kristi tid och senare.
Det är därför, under fastan vid Omerräkningen,
Page 3
människor inte fastade för hela den perioden.
Det blev upp till varje persons andliga
hängivenhet hur länge och ofta de fastade.
Detta utövande utvecklades i Juda och i
Ishmael, till fasta under dagen och ätande under
natten. detta är grunden till fasta två gånger i
veckan. Denna vana kom at bli vida spridd i
Kyrkan. Omerräkningen till Pingst och Moses
fasta, blev förfalskad av de hedniska och blev
till Fastan. Denna fasta, som kom att hållas en
månad tidigare, och riktades till andra gudar
och kulminerade i den hedniska påskhögtiden
(se uppsatsen Ursprungen till Jul och Påsk
[235]).
Människor bestämde vilka dagar de skulle fasta
och förbereda sig för Pingst, vilket var skörden
för Kyrkan. Denna vana spreds till Ishmael och
Kyrkan i Arabien. Sålunda kunde människor,
och gjorde så, bestämma vilken del av perioden
om runt fyrtio dagar, då de var i fasta eller
hängivenhet. Koranen menar att den del av era
bestämda dagar av fasta som ni inte gör, måste
fullföljas senare.
Kom ihåg att Högtidsperioden slutade efter
Omerräkningen, så ingen fasta genomfördes,
varken under det Osyrade Brödets högtid, fram
till 22 Abib (eller 22 Rajab i Ishmael) eller
under Pingst vilken var Veckohögtiden och
aldrig en fasta enligt Guds Lag (förutom för
syran i brödet). Den allmänna uppfattningen var
att följa Moses och utgå från Nymånadsdagen i
Iyar och sluta vid Pingst, vilken var
Veckohögtiden i Israel, eller Eid el Fitr i
Ishmael. De Sju Sabbaternas fasta för
Omerräkningen föregick sedan länge Hejira av
år 622 e.Kr. Hejira är profetens, och hans
närmastes, flykt från Mecka till Medina.
Den andra av Moses fasta, som var Moses
fyrtio dagar efter hans återkomst vid Pingst,
genomfördes från Sivan vid Pingst och in i de
Fjärde Månaden av året. Genom att följa
tidsplanen för det år Kristus offrades, så skulle
slutet av de fyrtio dagarna på berget och
överlämnandet av stentavlorna med lagen ha
skett vid slutet av den Fjärde Månaden som
kallades vid namnet av guden Tammuz, eller
den kaldeiske Dumuzi.
Page 4
Tidpunkten för Moses uppstigande är viktig när
det gäller att se hur Gud intervenerade i Israels
ärenden. På den femtonde dagen av den andra
månaden, vilket är den andra Påsken, så
intervenerade Gud igen. Israels barn hade
lämnat Elim och trätt in i Sins öken, som ligger
mellan Elim och Sinai, på den femtonde dagen
av den andra månaden. På denna dag hade hela
Israels församling klagat på Moses och Aron (2
Mos. 16:1-3). Som ett resultat därav gav Gud
dem manna att äta och mannan varade i fyrtio
år från det tillfället. Herren sände till dem om
aftonen småfågel i en sådan mängd att många
dog till följd av deras frosseri. Nästa morgon på
den sextonde dagen började de äta manna och
de åt bröd och de visste att deras Herre
Yahovah, Han var Gud (2 Mos. 16:13-16).
Den tjugoandra dagen av den andra månaden,
kallad Zif eller Iyar, under året för Exodus, var
en Sabbat och på den tjugoandra dagen av
månaden för den andra Påsken, så fanns det
dubbelt så mycket manna samlat så at Sabbaten
hölls helig och mannan inte förstördes.
Småfågel hade fallit på aftonen efter Sabbaten
och mannan kom på söndagmorgonen. Således
var även den andra påsken en tid för
förberedelse och satt till Herren.
Från detta tillfälle vid den första dagen av
veckan, vilket är den tjugotredje dagen av den
andra månaden, flyttade de till Refidim och de
hade inget vatten och återigen klagade de till
Moses. Moses ombads att stå inför Klippan i
Horeb och de gavs vatten från Klippan. De åt
alla av den andliga maten och drack av Klippan
som var Kristus.
Vid Refidim, från den tjugotredje dagen efter
att de hade givits vatten så anfölls de av
Amalek. Efter ett våldsamt slag, så vann de och
Moses uppreste altaret för Yahovah-Nissi, för
Yaho hade svurit att kriget mellan Honom och
Amalek skulle fortsätta från generation till
generation (2 Mos. 17:15-16).
Vid Horeb, inför Guds Berg så upprättades
Domen inom Israel, och de äldste skildes vid
Horebklippan till att bli domare i Israel. Jethro,
präst från Midian och svärfar till Moses offrade
för dem och tog dem avsides för att äta bröd
Moses Uppstigande [Nr. 70]
med Moses inför Gud (2 Mos. 18:11-12).
Under den sista veckan av den andra månaden
så togs kaptenerna för de tio, de femtio, de
hundra och de tusende av värden, avsides och
ledarskapet för Israel upprättades. Moses hörde
på prövningarna från dem, och Jethro lämnade
dem och reste till Midjan (2 Mos. 18:24-27).
Då, på den tredje Nymånadsdagen, samma dag
(alltså den första dagen eller Nymånadsdagen
av Sivan) efter att de lämnat Egypten, så
anlände de till Öknen i Sinai (2 Mos. 19:1-2).
Andra Mosebok 19:1 Vid tredje nymånen efter det
att israeliterna hade lämnat Egypten, just på den
dagen, kom de till Sinaiöknen.
De hade lämnat Refidim och hade trätt in i
Sinais öken. De kastade sig in i öknen. Väl där
så kastade de sig inför Guds Berg. Under hela
denna tid så togs de ut ur Egypten och över
femtio dagar så togs de från Ramses till Guds
Berg för att ta emot Lagen.
Moses hade förberett sig själv över denna
tidsperiod av Omerräkningen. Mannan gavs
under denna period i måttet en Omer per person
och dag. Detta var måttet av Himmelsk mat
som gavs till Israel i förberedelse inför
intagandet av det Förlovade landet. Vid året för
Exodus inföll Pingstdagen på söndag 6 Sivan.
Perioden mellan 1 och 6 Sivan ägnades till
förberedelse av Israel för att ta emot Guds Lag.
Moses steg uppför Guds Berg sex gånger. Uppoch nedstigningarna var enligt Andra Mosebok:
Uppstigning
19:3-6
19:8-13
19:20-24
24:9-32:14
32:31-33
34:4-28
Ordning
Första
Andra
Tredje
Fjärde
Femte
Sjätte
Nedstigning
19:7-8
19:14-19
19:25
32:15-30
32:34-34:3
34:29-35
Uppstigning ett, två och tre skedde under de
första sex dagarna av Sivan före den fjärde
uppstigningen.
Den fjärde uppstigningen var efter Pingst mot
slutet av Sivan och pågick i fyrtio dagar fram
till slutet av Tammuz.
Moses Uppstigande [070]
Page 5
De två omgångarna om tre uppstigningar
markeras av två stora händelser, vilka är
Mottagandet av Lagen och Upprättandet av
Tabernaklet. Bullinger har noter rörande dessa
händelser upptecknade i hans noter till Andra
Mosebok
19:3
(Companion
Bible).
Ordningsföljden för Lagens Givande och
upprättandet av Tabernaklet skulle visa på
givandet av den Helige Ande genom Kristi
handlingar och det slutliga byggandet av Guds
Tempel från Pingst år 30 e.Kr., det Tempel som
vi är.
I denna sekvens satte Gud Israel åt sidan som
en tillgång reserverad för Honom själv. Detta
var betydelsen hos orden dyrbara egendom (a
peculiar treasure (en särskild skatt) i den
engelska översättning som Cox hänvisar till)
som används i texten i Andra Mosebok 19:5.
Israels nation skulle bli den första av nationerna
att bringas in till Frälsningens Plan. Slutligen
skulle hela världen bli given frälsning så som
profetiorna förutsåg och sedan Pingst år 30
e.Kr. har detta skett på ett progressivt sätt.
Den
Första
Uppstigningen
till
den
Tredje
Under de första sex dagarna av den tredje
månaden tillbringade Moses sin tid med att
stiga uppför och nedför Berget tre gånger.
Den Fjärde och Sjätte bestigningen utmärks av
givandet av den första och andra uppsättningen
av Lagtavlorna. Moses tillbringade fyrtio dagar
och nätter i fasta på Guds berg, men inte så för
tiden innan givandet av de första tavlorna och
Moses var inte på berget uteslutande i den
tredje månaden som kallas Sivan eller
Ramadan. Dessutom var inte den tredje
månaden i sin helhet tillbringad innan Lagen
verkligen gavs. Därtill noteras att den andra
uppsättningen inte gavs under månaden Sivan
eller Ramadan. Således innebär slutet av den
tredje månaden ingenting annat än ankomsten
av Nymånadsdagen för den fjärde månaden.
Den Fjärde Uppstigningen under den
Tredje och den Fjärde Månaden
Den Fjärde uppstigningen skedde då de äldste
hos Israel skildes ut inför Gud. Lagen i sin
struktur hade givits vid de andra tillfällena,
men Tavlorna hade inte gjorts. Moses steg upp
med de äldste i Israel och den elohim som var
Ängeln av Guds Närvaro uppträdde inför de
Äldste och Moses. Moses var med de Äldste
och lämnade dem i Arons och Hurs ansvar, och
Moses och Joshua gick till berget. Under sex
dagar täckte ett Guds moln Berget och Gud
kallade då Moses ut ur molnet. Moses fortsatte
och var på berget i fyrtio dagar och fyrtio
nätter. Således kan vi sluta oss till att perioden
om fyrtio dagar skedde efter Pingst. Bullinger
daterar de sex dagarna och den sjunde som den
tjugonde till den tjugofemte och den tjugosjätte
av Sivan som den Fjärde Sabbaten av Sivan
(jfr. fotn. till 2 Mos. 24:16-18). Således
inleddes de fyrtio dagarna på berget vid slutet
av Sivan och inte vad dess början. De kunde
verkligen inte ha inletts tidigare än den
trettonde dagen av den fjärde månaden. De
fyrtio dagarna slutade, i fallet om en
uppstigning på den tjugonde dagen av Sivan,
vare sig de sex dagarna är inkluderade eller ej,
på Nymånadsdagen av den femte månaden Ab
efter den fjärde månaden, vilken benämndes för
guden Tammuz eller Dumuzi, härlett av de
babyloniska
mysterieordningen
och
förknippades med Israels avgudadyrkan.
Varje invändning om att Moses var på berget i
moln för de sex dagarna och att de fyrtio
dagarna inleddes på den sjunde dagen är
beroende på en onödig skillnad i Andra
Mosebok 24:15-18.
Således fortsatte prövandet av Israel efter det
första offentliggörandet av Lagen medan Moses
väntade på att motta Stentavlorna och
möjligheten att resa Tabernaklet. Han spräckte
den första uppsättningen stentavlor vid
nedstigningen efter Pingst, troligen vid början
av Nymånadsdagen av månaden Ab. Alltså
prövas vi kontinuerligt. Moses steg upp igen
och erhöll en andra uppsättning stentavlor och
en andra uppsättning regler. Vid varje tillfälle
prövades Israel i väntan och lydnad. Så är även
vi prövade som Guds Kyrka.
Alla dessa saker gjordes för att tjäna oss som
Page 6
ett exempel. Tabernaklet uppfördes som ett
exempel på vad som vilar i himlen och som
skall komma till oss och som vi skall förenas
med i vad som är Guds Stad (se uppsatsen
Guds Stad [180]).
Moses gavs stentavlorna på vilka Guds Lag var
skriven i form av de grundläggande Tio
Budorden. Israel prövades under sitt
prästerskap under den tidsperioden. Medan
Moses var borta med den elohim som var
Värdarnas Yahovahs Ängel, eller Budbärare, så
vände sig Israel i synd. De glömde de
grundläggande Tio Budorden som de hade
givits mindre än två månader tidigare och
vände tillbaka till avgudadyrkan och bort från
Guds lag. De hade redan givits Lagen,
muntligen av Moses, innan han återvände till
berget. Han återvände för att ta emot
detaljerade instruktioner om hela lagordningen
och för att föra tillbaka Budorden ristade av
Guds finger. De äldste hade verkligen suttit ned
och ätit med den stora Lagens Ängel. Detta var
den andliga klippa som var med Israel i öknen
(1 Kor. 10:4) (se uppsatsen YHVHs Ängel
[024]). Aron, deras överstepräst lämnades
ansvarig för dem. Detta var ingen liten uppgift.
Prästerskapet och de äldste för nationen gavs
alla ett tydligt ansvar för Israels välfärd i Moses
frånvaro. Så vilar även ansvaret på Kyrkan och
nationen i de sista dagarna. Guds Lag har
lämnats i förvar hos Kyrkan och kyrkorna och
deras prästerskap skall lära sig att skydda deras
förståelse
och
dess
implemenation
Prästerskapets läppar skall bevara kunskapen.
Under den sista veckan vid slutet av månaden
Tammuz, så återvände Moses från berget med
Joshua och Lagtavlorna. De möttes av oljud.
Den elohim som vi känner som Jesus Kristus
sade till Moses efter att han ristat Guds lag på
stentavlorna:
"Gå nu ner, ty ditt folk, som du har fört ut ur
Egypten, har gjort något förfärligt."
Joshua sade att han trodde att det var oväsen
från strid i lägret, men Moses kände igen vad
det var. Oljudet var firande, för folket hade
tillverkat en Guldkalv (se uppsatsen Den
Gyllene Kalven [222]). De hade förkastat Guds
Lagar och de dyrkade ett falskt system. När
Moses Uppstigande [Nr. 70]
Aron tillfrågades svarade han helt enkelt
"Jag kastade det i elden, och så kom kalven till."
Falska präster predikar ofta att Guds Lagar
förkastades på samma sätt. De predikar att
Lagen avlägsnades då Kristus kom att predika
den Helige Andes ankomst. Varför skulle
Kristus ge en uppsättning av Lagen till Moses
och sedan döda människor för att de inte löd
lagen, för att sedan tillåta sin Kyrka arr ignorera
dem när han kom att ge den Helige Ande till
mänskligheten. Vi får lära oss att den Helige
Ande är nödvändig för att hålla Lagen korrekt.
Utan den Helige Ande kan vi inte riktigt hålla
eller förstå Lagen.
Bibeln är väldigt tydlig i att synd är
överträdelse av Lagen (1 Joh. 3:4) och att vi
skall lyda eller hålla Guds Budord (1 Joh. 5:23).
Vid denna afton i slutet av Tammuz och vid
början av Nymånadsdagen av månaden Ab, så
återvände Moses för att finna Israel i synd, och
han spräckte Lagtavlorna och höll prästerskapet
ansvarigt. Han tog ett antal leviter och började
döda ledarna för kätteriet. Han dödade 3000
avgudadyrkare och återvände sedan upp till
berget för att ta emot en andra uppsättning
tavlor, oförstörda av församlingens synd så som
hade skett i den fjärde månaden Tammuz.
Gud förlägger ofta sina handlingar i tid med
handlingarna för Hans Kyrka, till att
sammanfalla med tidpunkten för Israels fall i
Sinai till avgudadyrkan. Tidsperioden med den
Gyllene Kalven och förstörandet av
Lagtavlorna skedde allt under den sista veckan
av den fjärde månaden och kulmen var på den
första dagen av den femte månaden eller
Nymånadsdagen av Ab. På detta sätt för han
oss till ånger och bot.
De Femte och Sjätte Uppstigningarna
i Femte och Sjätte månaden och deras
Andliga Betydelse
Den Femte Uppstigningen behandlas i Andra
Mosebok 32:31-33 och nedstigningen i Andra
Mosebok 32:34-34:3.
Moses Uppstigande [070]
Den Sjätte Uppstigningen behandlas i Andra
Mosebok 34:4-28 och nedstigningen i Andra
Mosebok 34:29-35.
Vid dessa femte och sjätte månader var Moses
återigen på berget i Sinai med Närvarons
Ängel.
Moses
tog
emot
detaljerade
instruktioner i Lagen som skulle vägleda Israel
och hela världen genom åren som skulle följa,
och som slutligen skulle styra och vägleda hela
världen under Kristi Tusenårsrike och de
utvalda tills de nådde slutet av den fysiska
tillvaron för mänskligheten. Människan skulle
göras till en andlig varelse och ges evigt liv av
Gud inför oss (Sak. 12:8 och uppsatsen De
Utvalda som Elohim [001]).
Page 7
traditionellt en månad för katastrofer i Israel.
De problem som uppstod genom fallet under
leviterna under Arons ledning i Sinai och med
de äldste i Israel, tilläts så att vi skulle kunna
förstå att Kyrkans kätteri finns hos oss, till och
med på den högsta nivån, under Kristi frånvaro,
och det skall is to be purged from us. De flesta
och största kyrkorna som låtsas vara kristna har
i realiteten antagit samma system från
solkulterna, dyrkan på söndagar och hållandet
av jul och påsk till en treenig Gud (se
uppsatsen Ursprunget för Jul och Påsk [035]).
Moses renade ledarskapet och återvände till
Kristus under Ab och Elul under fyrtio dagar.
Så renar Anden Kyrkan kontinuerligt.
Kom ihåg att Moses hade kommit ned vid
slutet av den fjärde månaden för att finna Israel
i synd och Lagtavlorna bröts. Han dräpte de
otrogna ledarna, ungefär tretusen i antal, och
återvände till berget för att återigen tala till
Kristus och erhålla en ny uppsättning av tavlor
och den fullständaiga förklaringen av Guds Lag
i sin helhet från Jesus Kristus egen mun.
Månaden Ab har ofta varit en tid då Gud agerat
och handlat med Israel, och förstörelsen av
Templet skedde under denna månad då det föll
för babylonierna. Templet förstördes och Israel
sändes till fångenskapen för de hade inte följt
Guds Lagar korrekt och landet måste ges till sin
Sabbat under Lagen.
Det var exponeringen av nåd som Gud hade
givit Kristus i kraft som Hans representant inför
mänskligheten som upplyste Moses och som
gjorde att han strålade med ett sken som var
synligt för alla då han återvände efter att ha
talat med Kristus. Detta var orsaken till att
Herrens Ängel tilltalades av Gideon som sade:
Kom ihåg att under månaden Ab och in i den
sjätte månaden så var Moses på berget igen
med Kristus och tog emot detaljerade
instruktioner om hur Lagen skulle hållas och
hur Lagen utgick från de Tio Budorden och hur
den var delad i två Stora Bud. På dessa två
Stora Bud vilar hela lagen och profeterna.
"Ve mig, Herre, min Gud (Adonai Yahovah), jag har
sett Herrens ängel ansikte mot ansikte." Och Herren
sade till honom: ”Du kan vara trygg. Var inte rädd,
du skall inte dö."
Skriften kan inte brytas. Gud kommer inte att
tillåta något förringande av Lagen i Hans Kyrka
under Jesus Kristus.
Gideon visste att i full nåd skulle en människa
dö, och många hade dött då de konfronterades
med en sådan varelse i kraft. Gideon byggde ett
altare där och kallade det Yahovah shalom
vilket betyder Herren ger fred. Den varelse som
sågs av både Moses och Gideon var Fredens
Furste som talade för Yahovah Shalom som var
Värdarnas Yahovah och den Ende Sanne Gud.
Renande av Israel från Synd och
Återupprättelsen
Den femte månaden eller månaden Ab är
Den judiska traditionen gör en stor sak av den
nionde dagen av Ab och menar att många
händelser ägde rum på denna dag, vilka i
verkligheten inte skedde. Vissa menar att
spanarna återvände och att de förkastade det
Förlovade Landet på denna dag, men Bullinger
placerar, antagligen mer korrekt, denna
händelse till månaden Elul, och han hävdar
faktiskt att det sker i slutet av Elul (jf.r
Companion Bible fotn. till Fjärde Mosebok
13:25). Således skulle vi ha ärvt Messias
Tusenårsrike, så som det sker från den sjunde
månaden, om vi alla skulle ha accepterat
Page 8
Messias då han dog fyrtio jubileer tidigare.
Salomos Tempel föll till babylonierna på denna
dag i Av och vissa antog felaktigt att det andra
Templet också föll på denna dag. Det föll i
verkligheten på Försoningsdagen år 70 e. Kr.
och Templet i Heliopolis, eller det gamla
Goshen, i Egypten stängdes tidigt år 71 e.Kr. på
order av Vespasianus. Templet i Egypten var
den sista kontinuerliga platsen för offer
någonstans i världen för Juda.
Betydelsen av månaden Ab var att den följde
dyrkan av den falske guden Tammuz eller
Dumuzi i form av den Gyllene Kalven, vilkens
falska avgudadyrkan är firad i namnet på
månaden. Ändringen till Ab (roten till ordet för
fader) är i realiteten ändringen till dyrkan av
Fadern enbart.
Det är därför som Nymånadsdagen i Ab är
tidepunkten för ånger och bot. Från
Nymånadsdagen till den nionde är tidsperioden
för fullbordande. Den tionde Ab fullbordar
cykeln.
Många av de som inte ändrar sig tas bort detta
datum. Således förstörde babylonierna kung
Salomos Tempel för att Juda inte ångrade sig.
De fördes bort och det gamla Templet
förstördes helt och hållet. Det låg i ruiner för
mer än ett århundrade och ända fram till Darius
IIs regering då det återuppbyggdes från år 419
f.Kr. (se uppsatsen Jonahs Tecken och
Historien om Återuppbyggnaden av Templet
[013]). Många kristna religiösa grupperingar
förlägger felaktigt återuppbyggnaden till Darius
Is regering i strid med den bibliska
händelseföljden i Esra.
Alla dessa händelser gavs till oss som exempel.
Gud skall sända profeten Elijah under de sista
dagarna, innan Herrens Dag, och han skall
vända fädernas hjärtan till sönerna och sönernas
till fäderna, annars skall Gud drabba jorden
med en förbannelse (Mal. 3:5-6).
Det var under denna månad som Esra och
Nehemja avslutade byggandet av muren i
Jerusalem. De påbörjade arbetet på muren i den
femte månaden på den andra eller tredje dagen
av den månaden och arbetet fullbordades på
Moses Uppstigande [Nr. 70]
femtiotvå dagar på den tjugofemte dagen av
den sjätte månaden, Elul. Med andra ord så
byggdes den efter Nymånadsdagen i Ab till
slutet av månaden Elul och för Nymånadsdagen
för Hornstötarnas dag. Tidpunkten undersöks i
Läsande Lagen med Esra och Nehemja. [250]).
Moses hade återvänt vid slutet av Elul för att
hålla de Heliga Dagarna för den Sjunde
Månaden med Israel, vilka kulminerade med
Lövhyddehögtiden och den Sista Stora Dagen.
Från det tillfället började Israel att bygga
Tabernaklet, vilket sedan uppfördes på den
Första Dagen av den Första Månaden det
följande året. Symboliken här skulle återigen
spegla Återuppbyggnaden under Esra och
Nehemja.
Lövhyddehögtiden, eller Tabernaklets, hölls,
under lläsandet av Lagen, under Esras och
Nehemjas Återuppbyggnad, för första gången i
Lövhyddor, eller ett Tabernakel gjort av
buskgrenar. detta var första gången som det
hölls i lövhyddor sedan högtiden hade hållits på
det sättet under Joshua, son till Nun, under
erövringen av Kanaan.
Detta framstår först som ett enkelt budskap av
ringa betydelse, men är det det? Vad innebär
det egentligen? Det innebär ett direkt påstående
att högtiden aldrig hölls i hyddor av grenar
under perioden för Tabernaklet från Joshua,
varken vid Shiloh och Hebron under domarna,
eller under kungarna Saul och David, inte heller
under hela första Tempelperioden under
Salomo och alla kungarna av Juda, fram till
babyloniernas förstörelse.
Detta är ett verkligt betydelsefullt faktum. Det
hölls följdaktligen inte på det sättet av Juda, ej
heller ahr det blivit följt på det sättet av Kyrkan
i tvåtusen år. Det var bara under Esra och
Nehemjas återuppbyggnad, och bara under ett
år vid läsandet av Lagen för Jubileet.
Vad innebär det, och vad visar det mot i
Frälsningsplanen?
Det betyder att återuppbyggnaden är gentemot
hela Lagens utsträckning och att Jubileet vid
Esra inledde en ordning, eller en nedräkning
Moses Uppstigande [070]
fram
till
Messias
återuppbyggnad.
Försoningsdagen år 2026 kommer att inleda
Jubileet som kommer att sluta vid
Försoningsdagen år 2027. Marken över hela
jorden kommer att återupprättas, och sådden
kommer att påbörjas för skörden för det Första
Året av tusenårsriket, vilket är Sädesskörden
för Skördeoffret under Abib år 2028.
Jubileet som inleddes från Återuppbyggnaden
under Esra och Nehemja var det första av de
fyrtionio
jubileerna
som
ledde
till
återuppbygnaden under Messias. Jesus Kristus
som Messias föddes under det nionde jubileet
efter återuppbyggnaden och förklarade det
nionde jubileet år 27 e.Kr. genom sin läsning av
Jesajarullen och fröklarade Herrens Mottagande
år eller Jubileet. Efter Herrens Påsk år 28 e.Kr.
började han predika, då Johannes fängslades.
med andra ord, hans mission inleddes vid
början av det tionde jubileet efter Esras och
Nehemjas återuppbyggelse. De fyrtio jubileerna
i ödemarken inleddes vid detta tillfälle och
avslutas år 2027 vid jubileet. Tusenårsriket
påbörjas vid det tillfället och återupprättelsen.
Det femtionde jubileet är Jubileernas Jubileum
för Guds återupprättelse. Det inleds år 2028 och
fullbordas år 2077 med återupprättelsen av
jorden till ett produktivt tillstånd vid det
jubileet. Mellan vår tid och 2027 kommer
jorden att närmast förstöras. Ett folk som inte
kommer att ångra sig eller lyda Gud, utan följa
demonernas doktriner kommer att leda jorden
till närmast ödeläggelse. Låter det långsökt?
Det kommer ändå att ske.
Vad gäller då angående muren och tiden för
återuppbyggnad under den femte månaden Ab
och den sjätte månaden Elul? Byggandet av
muren symboliserar förberedelserna och
försvaret av Guds folk, över tiden som leder
från Pingst till Lövhyddehögtiden och Guds
tusenårsrike. Vilken mur bygger vi? Guds Stad
byggs efter ritningar. Olika grupper som getts
olika uppgifter på olika platser, ges olika delar
till att bygga. På detta sätt görs mycket under
den tid det handlar om och det är svårt att
stoppa arbetet. Denna period motsvarar den
period som belyses av Moses vistelse på berget
med Kristus. Det skulle självt visa oss att vi
skulle arbeta på Templet och Guds Stad, medan
Page 9
Kristus var med Gud och inte fysiskt ibland oss
i Jerusalem. På samma sätt kunde Esra vara i
Babylon med Artaxerxes II och ändå tillskrivas
för arbetet med Guds Tempel, trots att han var
undersåte till en främmande kung som Gud
hade tillåtit att regera över Juda, så som Han
tillåter Satan att regera världen, medan de
utvalda förs till födelsen. Till och med
Artaxerxes spelade en roll i att skapa Guds
Tempel. Cyrus, som var Herrens smorde men
inte en av Israel, befallde att Templet skulle
byggas. Det skulle påbörjas under Darius
Hystaspes men det byggdes inte, och byggandet
stoppades av Artaxerxes I och byggandet låg
nere fram till regeringstiden för Darius II,
kallad Darius Persern i Esra kapitel 4.
Händelseförloppet i byggandet är väldigt viktigt
för förståelsen av Guds plan. Det är därför som
förloppet och profetiorna har misstolkats och
ändrats av den så kallade kristendomen. Till
och med vissa av Guds Kyrkor predikar falska
doktriner i detta ämne i motsats till Guds ord,
och följer trinitarerna när det gäller detta fel.
Daniel 9:25 har medvetet blivit felaktigt
översatt och felaktigt daterad så att den
fullständiga föståelsen av profetian inte kan
förstås och både judendom och kristendom är
delaktiga
i
denna
falskhet
för
självrättfärdigande. Läs uppsatsen Jonas
Tecken och Historien om Återuppbyggnaden av
Templet [013]). Jonas Tecken är det enda
tecknet som getts till Kristi mission och
Kyrkan. Så vi borde förstå det tecknet väl
eftersom vi inte har något annat tecken.
Ordern att bygga Guds Tempel gavs femtiotvå
jubileer innan Milleniet, av Cyrus. Byggnaden
påbörjades under Hystaspes, men detta var
halvhjärtat och judarna levde då inte i
Jerusalem. Artaxerxes I stoppade byggandet på
grund av krig och uppror och byggandet låg
nere till Darius (II) Perserns regering, c:a 419
f.Kr. De tillåtande dekreten utfärdades under
Artaxerxes II då Nehemja gjordes till guvernör
över Judea. Vid slutet av de femtiotvå dagarna
så fullbordades murarna för Guds Stad. Detta
var från tiden för Pingst, vilken symboliserar
inledande av skörden av de utvalda fram till
perioden innan tusenårsriket och skörden för
världen som symboliseras av den sjunde
månaden Tishri.
Page 10
Satans tid är begränsad till slutet av de 120
jubileerna för den förbannade jorden. Denna tid
stoppas plötsligt. det följer som natten följer
dagen att tidsramen för de 120 jubileerna tar
slut år 2027 och således är tiden som skall
avslutas, den tid för de sista dagarna alldeles
innan år 2027. Vi vet inte exakt vilket det sker,
eftersom vittnena skall vara i Jerusalem i 1260
dagar och därefter 3,5 dagar (se uppsatsen
Vittnena [015]). Sålunda kan inte Messias
återvända förrän åtminstone efter 1263,5 dagar
efter vittnena tar sin plats i Jerusalem klädda i
säckväv. Men då de inleder detta kommer ni ha
möjlighet att utsäga ankomsten ganska korrekt.
Det borde vara uppenbart nu, att perioden från
1 Abib till 21 Tishri är full av symbolik och att
Moses handlingar under den perioden
reflekterade Kristi verk med oss i Planen om
Frälsning.
De femte och sjätte månaderna är perioden för
den största aktiviteten och ångern. När ni väl är
döpta så är det inte över, det har bara börjat.
Det är därför som dopet vanligen äger rum vid
tiden
för
Herrens
Påsk
eller
vid
Lövhyddehögtiden, Tabernaklets period. Från
Lövhyddehögtiden
så
inleder
vi
förberedelserna för Herrens Påsk och sedan
uppenbaras Planen i följden av de tre
högtiderna. Moses handlingar visar oss vad
som skall komma att ske och vad som förväntas
av oss. Exodus slutade inte vid Herrens påsk,
den inleddes med helgandeprocessen och
vittnena till Farao och Egypten och
Moses Uppstigande [Nr. 70]
uppenbarade sin följd fram till den Sista Stora
Dagen, den tjugosjunde i den sjunde månaden.
Från denna tid i det ursprungliga systemet så
satte Israel igång med att bygga Guds
Tabernakel. Vi är byggstenarna i Tabernaklet
som skapats av våra egna frivilliga offer.
det var från slutet av högtidsperioden fram till
nästa Nyår den 1 Abib som tabernaklet byggdes
och uppfördes på den dagen (2 Mos. 40:2).
Denna dag är begynnelsen för processen om
byggande och helgandet av Guds Tempel på en
pågående basis (se uppsatsen Helgandet av
Guds Tempel [241]). Nyåret är en helig
sammankomst i Guds Tempel och inleder den
pågående processen av byggandet av templet.
Guds plan speglas i de årliga högtiderna och
Moses Uppstigningar visar att vi har förmåga
att ingå en relation av helighet med Gud genom
Kristus. Vi som är förutbestämda är utvalda
och kallade. Vi är sedan rättfärdigade och ärade
genom Kristus.
Håll Sabbaterna, Nymånadsdagarna och
Herrens Högtider så att vi kan minnas vad vi är
kallade att göra. Om Gud är med oss, vilka kan
då vara emot oss?
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning
