INLEDNING
Varför skriver man en bok om Guds dom? När jag under årens lopp har talat och predikat över detta ämne
har jag ibland stött på människor med frustrerade frågor. Varför nöjer du dig inte med att tala om den positiva sidan av det kristna budskapet? Är det inte hög tid
att förvisa Bibelns tal om synd och skuld, dom och straff
till historiens skräpkammare? Kan det rentav vara så att
den som intresserar sig för dessa saker bär på en moralisk defekt – att det är ett uttryck för en morbid fascination för saker som de flesta vettiga människor väljer att
ignorera?
Det är ingen tvekan om att dom och straff hör till de
teman i religionens värld som 2000-talsmänniskan har
allra minst förståelse för. I alla fall i vår egen kulturkrets. Om man över huvud taget väljer att knyta an till
dessa begrepp gör man det därför oftast som något negativt.
Den kristna kyrkan har dock under hela sin historia
haft en bekännelse och ett hopp som inkluderar tron på
Guds dom. Eller med den apostoliska trosbekännelsens
ord: Vi tror att Jesus Kristus är ”uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda”.
7
Fyra anledningar att tala om Guds dom
Vi kan alltså inte blunda för frågan. Och för mig finns
det åtminstone fyra olika skäl till varför jag har valt att
skriva den här boken.
Det första av dessa är att domen är ett så centralt
tema i Guds ord.
Hos profeterna i Gamla testamentet finner vi ett stort
antal utsagor där de förkunnar Guds dom både över
hednafolken och över det utvalda gudsfolket. I de historiska böckerna kan vi läsa om hur flera av dessa domar
blir utförda, inte minst genom de krig som israeliterna
fick Herrens uppdrag att utkämpa. Även i de poetiska
böckerna spelar talet om Guds dom en roll, särskilt i de
texter där författarna kallar på Guds ingripande i egenskap av domare (se Ps 7; 9; 58; 94 m fl).
I Nya testamentet möter vi ett delvis annorlunda
budskap. Men vid en närmare granskning finner vi att
Guds dom är ett centralt begrepp också där. Faktum är
att i snitt var tjugofemte vers i Nya testamentet handlar om domen eller Jesu återkomst. Alla de apostoliska
författarna kommer någon gång in på temat, och den
som enligt evangelisterna talar överlägset mest om Guds
dom är Jesus själv.
Detta kan också sägas utgöra bakgrunden till det
som är mitt andra skäl till att jag har skrivit den här
boken: domen är ett ifrågasatt tema.
En påfallande hög andel av de så kallade ”problemtexterna” i Gamla och Nya testamentet går på något
8
sätt att härleda till frågan om Guds funktion som domare. Om vi vill förstå Bibelns budskap – och det inkluderar inte minst den undervisning som vi får av Jesus
själv – behöver vi helt enkelt ha en klar och djupgående
förståelse av talet om synd och skuld, dom och straff.
Att hjälpa varandra till en sådan förståelse kan ses som
en av vår tids mest angelägna apologetiska uppgifter.
Mitt tredje skäl till att skriva den här boken är att
domen är intimt förknippad med Herren själv.
Guds dom kan inte reduceras till något abstrakt, akademiskt ämne för människor med ett specialintresse för
den kristna trons utmarker. Nej, för varje ärlig gudssökare måste Guds dom vara ett centralt tema av det
enkla skälet att Herren själv har valt att uppenbara sig
som allas vår Domare. Som universums Skapare är Gud
den som står som garant för den moraliska rätten, och
på den yttersta dagen kommer han därför också att
kalla sin skapelse till dom.
Även här får vi konstatera att Bibelns budskap om
domen kommer i fokus i såväl Nya som Gamla testamentet. Faktum är att när Jesus talar om de här sakerna,
då är det sig själv han placerar på domarsätet (se Matt
25:31–32). Om vi vill lära känna vår Frälsare på djupet behöver vi alltså lära känna honom också som vår
Domare.
Mitt fjärde och sista skäl till att skriva en bok om
Guds dom är att jag är övertygad om att det i grunden
är att betrakta som ett gott budskap.
Att böja sig under Guds dom är detsamma som att
9
böja sig under Hans vilja som har skapat oss alla. Det
är att bejaka den Herre som hela tiden har sina barns
bästa för ögonen. Det är att likt Jesus älska rättfärdigheten och hata orättfärdigheten – och att just därför få
erfara hur Herren smörjer oss med ”glädjens olja” (se
Hebr 1:9).
Att leva i harmoni med det som är Guds goda vilja
för våra liv måste vara det mest välsignade som vi som
människor kan vara med om. ”Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden”, säger Jesus till den
upproriske Saulus (Apg 26:14). Och till sina lärjungar
i alla tider säger han: ”Om ni håller mina bud [alltså:
lyder mig och bejakar mina domslut], förblir ni i min
kärlek … Detta har jag talat till er, för att min glädje
skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig”
(Joh 15:10–11).
Det är för att denna glädje ska bli vår som jag har
skrivit den här boken.
Storvreta hösten 2014
Olof Edsinger
10
