D
E
B
Svenska argument
for alkoholmonopol
EG-kommissionen har nu presenterat sitt underlag for forhandlingarna om Sveriges ansokan om
medlemskap, den s.k. avin. NAT-redaktionen har
bett mig om en kommentar.
Min utgångspunkt ar givetvis Sveriges ståndpunkt, att den svenska alkoholpolitiken så långt
som mojligt skall bibehållas vid ett svenskt intrade i EG. Samtidigt ar vi medvetna om att ett medlemskap kommer att aktualisera fOrandringar. Det
ar for ovrigt sannolikt aU så blir fallet redan nar
EES-avtalet trader i kraft, dvs. troligen vid det
kommande årsskiftet.
Fri inforsel storsta hotet
Det allvarligaste hotet mot svensk alkoholpolitik
ligger i den fria inforseln av varor, som ar en
hornsten i den s.k. inre marknaden. EG har nu
angivit aU inforsel for personligt bruk kan innebara upp till 300 liter ol, 90 liter vin och 10 liter sprit
vid varje inresetillfane. Om svenskarna får mojlighet att fOra in sådana kvantiteter, t.ex från Danmark, kommer den svenska hogprispolitiken for
alkohol att urholkas. For den svenska alkoholpolitiken betyder det eU allvarligt hot. For Systembolaget betyder det antingen kraftigt minskad forsaljning, sarskilt i sodra Sverige (om de hoga
dryckesskatterna behålls), eller kraftigt okad forsaljning i hela landet (om dryckesskatterna
A
T
sanks).
Det bor vara en angelagen uppgift for Sverige i
forhandlingarna om medlemskap att få undantag
for alkoholdrycker från regeln om fri inforsel. Att
få permanent undantag från EG:s bestammelser
ar som bekant svårt, men aven tidsbegransade
undantag ar vardefulla. Ju langre vi kan skjuta
upp inflodet av billiga alkoholdrycker i Sverige,
desto baUre.
Tanken att vi redan nu, under EES-avtalet, skulle borja sanka priserna, ar svår aU forstå. Det sags
att vi skall borja "vanja oss". Vanja oss vid okade
alkoholskador? Tvartom bor vi forsoka vinna så
mycket tid som mojligt. Den kan anvandas till aU
fOrsoka påverka alkoholkonsumtionen i Sverige
och att forsoka vinna forståelse i EG-landerna for
tanken att anvanda beskattningen som medel aU
minska alkoholkonsumtionen. Vissa tecken tyder
på att den forståelsen finns på allt fler håll.
Mojligheten aU få långvariga undantag skall inte
overskattas, men den bor andå provas. EU faktum
ar aU Danmark fortfarande, efter 18 år som medlem i EG, har lagre granser for inforsel an EG:s
gemensamma regler.
Betraffande ol och vin kommer Danmark nu att
acceptera EG:s normer. Nar det galler sprit daremot, har man fåU fortsatt undantag, som man
hoppas kunna behålla under lång tid, eftersom
det finns intaget i ett regelverk som endast kan
andras genom enhaniga beslut.
I fråga om vin och ol innebar den danska anpassningen, att man kan hålla hogst ca 20 procent
hogre priser an i Tyskland. Det betyder sankta
priser i Danmark. Det blir intressant att folja utvecklingen av den danska konsumtionen av vin
och ol. Nar Danmark blev medlem i EG sanktes
skatten på vin, vilket ledde ti11 okad konsumtion
av vin.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:5
-
T
275-
Svenska monopol diskriminerar inte
En fråga som uppmarksammas mycket i svenska
medier ar alkoholmonopolens framtid. Den berors i EG-kommissionens avi, dar det heter att
monopolen måste anpassas. Det sags således inte
att de måste avskaffas. Romfordraget fOrbjuder
som bekant inte statliga monopol. Det som sags i
§ 37 ar att monopol skall anpassas så att de inte
diskriminerar varor eller personer från andra EGlander.
Den svenska ståndpunkten ar att våra monopol
inte diskriminerar, och darfor kan behållas. Rent
allmant finns gott stod for denna åsikt. Det som
har hant i Sverige de senaste tjugo åren ar ju, att
vi drieker mindre svenskproducerad alkohol i
form av brannvin och mer EG-producerad alkohol
i form av vin. De svenska monopolen, liksom de
svenska dryckesskatterna, har narmast gynnat
produkter från EG och andra vinproducerande
områden genom att verka for overgång till alkoholsvagare drycker. Åven importen av ol har okat.
Om man granskar Systembolagets behandling
av enskilda produkter, kan man latt konstatera att
såval våra handelsmarginaler som vår varuinformation ar markesneutral, dvs. ieke diskriminerande. Vi behandlar alIa marken inom samma varugrupp lika, oberoende av ursprungsland.
Den svåra punkten for oss, nar det galler eventuell diskriminering, ar frågan om tilltrade till sortimentet. Måste vi bereda tilltrade till sortimentet
for alIa produkter som tillverkare från EG vill ha
in på den svenska marknaden, eller racker det att
vi kan visa att vårt sortiment ar allsidigt sammansatt, och motsvarar kundernas onskemål? Det ar
svårt att saga.
I Systembolaget har vi sett over vår sortimentspolitik. Vi hoppas att vi inte skall behova saga nej
till producenter från EG, utan att vi skall ha mojlighet att låta alIa, som vill prova sina prodUkter
på den svenska marknaden, gora ett forsok. Vi
tanker oss att skapa en modelI fOr testfOrsaljning
i ett antal butiker, dar vi efter en viss tid kan se om
produkten klarar våra krav betraffande forsaljningsvolym. Om så ar fallet fOrs den over till det
ordinarie sortimentet, annars får den utgå, och
producenten ta tillbaka de osålda varorna. På
lampligt satt skall producenten få vara med och ta
den ekonomiska risk som alltid finns nar man vill
in på en ny marknad.
På detta satt raknar vi med att kunna tillbakavisa eventuella anklageiser om diskriminering.
Det kommer formodligen att innebara en påtaglig
okning av vårt sortiment - oklart hur stor - men
det skall vi kunna klara, eftersom vi har mojlighet
att ta ut våra kostnader.
Samtliga monopol bor bevaras
I den svenska debatten har framforts, att det kommer att bli svårt att behålla importmonopolet,
med hanvisning till EG-domstolens utslag i en
tvist om det italienska tobaksmonopolet. Det har
också sagts att importmonopolet ar mindre viktigt
från alkoholpolitisk synpunkt an detaljhandelsmonopolet.
Den svenska officiella ståndpunkten, fastlagd
av regering och riks dag, ar att samtliga svenska
monopol på alkoholområdet skall behållas, eftersom inget av dem ar diskriminerande. Jag delar
den uppfattningen. De svenska monopolen ar
som bekant Systembolaget, som har monopol på
detaljhandel till allmanheten och partihandel till
restauranger (med undantaget att de svenska
bryggerierna saljer starkol direkt till restauranger)
och Vin & Sprit, som har monopol på import av
vin, sprit och starkot och på tillverkning av sprit.
Ol klass I och II ligger helt utanfor monopolen.
Visst kan man hålla med om att detaljhandelsmonopolet ar viktigast från alkoholpolitisk synpunkt. Det ar ju i detaljhandeln som den vasentligaste kontakten med konsumenterna ager rum.
En konkurrens och okad tillganglighet i detaljhandelsledet skulle med all sannolikhet leda till kraftigt okad alkoholforsaljning.
Enligt min mening ar det dock klokt av de svenska statsmakterna att aven slå vakt om ovriga monopol. Om man ger utrymme for konkurrens och
privat vinstintresse i tillverkningsledet eller importledet, kommer det att innebara att ett privat
alkoholkapital byggs upp i landet, utover de starka ekonomiska intressen som redan finns inom
bryggerinaringen och restaurangbranschen. Det
blir ytterligare starka lobbygrupper som kommer
att verka for en uppluckring av den sociala alkoholpolitiken.
Åven om vi kan behålla den lagstiftning som begrans ar marknadsforingen av alkoholdrycker, så
kan man rakna med att fler privata intressen inne-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:5
-
276-
bar okade forsok att tanja och kringgå dagens begransningar.
Sannolikheten ar också stor for att ett uppgivande av importmonopolet kommer att ses som endast ett forsta steg, av dem som vill oka marknadskrafternas frihet inom alkoholområdet. Att få
importera varan ger ju inte automatiskt tilltrade
till marknaden, kommer det att heta. Detaljhandelsmonopolet blir måltavlan fOr nasta attack.
Omvant kan importmonopolet ses som en
skyddsbarriar for detaljhandelsmonopolet. Om
detaljhandelsmonopolet inte ar diskriminerande,
behover inte heller importmonopolet vara det.
Darmed bor det kunna behållas.
For undvikande av missforstånd bor jag kanske
påpeka, aU en avveckling av importmonopolet inte skulle innebara något problem for Systembolaget som foretag. Tvartom, att ha fler leverantorer
skulle starka vår position som kund. Vi har erfarenhet av den situationen nar det giiller starkol,
dar vi har flera leverantorer. SåviU jag kan forstå
uppfaUas vi av bryggerierna som en markesneutral och korrekt kund.
Daremot har jag forstått att Vin & Sprit inte med
någon storre fortjusning ser fram emot aU Systembolagets monopol består, om importmonopolet avvecklas. Infor hotet att importmonopolet
skulle avskaffas, har man darfor lanserat tanken
på att man skulle tillåta privata alkoholbutiker vid
sidan av de statliga.
Sjalvklart vore ett system med sådana s.k. licensierade butiker en mindre olycka an att få ut alkoholforsaljningen i drygt 8 000 livsmedelsbutiker.
Om Sverige skulle tvingas overge detaljhandelsmonopolet, bor man givetvis forsoka klara sig undan med så få privata butiker som mojligt. Men
iden har samma grundlaggande svaghet som alternativet med alkohol i livsmedelsbutikerna,
namligen att konkurrens och privat vinstintresse
kommer att driva upp konsumtionen. I langden
kommer detta aven aU påverka Systembolaget. Erfarenheten visar att det ar mycket svårt att undvika aktiv marknadsfOring, nar ett statligt foretag
hamnar i en konkurrenssituation. Det sodala ansvaret sitter tyvarr trångt i sådana situationer.
Dessutom: de sarskilda privata alkoholbutikerna skulle bara ses som ett forsta steg. I dagens
mediesamhalle skulle det bli mycket svårt att begrans a antalet licenser. Se hur det har gått med
restauranglicenserna! Antalet serveringstillstånd i
Sverige har mer an fordubblats under 1980-talet.
På mindre orter, som inte ger underlag for sarskilda alkoholbutiker, skulle livsmedelshandlarna argumentera for att få licens, fOr att forbattra servicen på orten. Det ar stor risk att vi till slut hamnar
i laget med alkohol i livsmedelsbutikerna.
Åven Systembolagets monopol på forsaljning av
sprit, vin och importerat starkol till restauranger
kommer att ifrågasattas. Det låter sig sagas att detta monopol, liksom importmonopolet, ar mindre
viktigt an detaljhandelsmonopolet. Att upplosa
det har dock samma svaghet som att upplosa importmonopolet, det ger okat spelrum for marknadskrafterna, konkurrens och privat vinstintresse. Det ar sakert ingen slump aU den end a reno dlat kommersiella fOrsiiljningskanalen som vi har i
Sverige - forsaljning av svenskt starkol direkt
från bryggeri till restaurangerna och deras kunder
- ar den dar forsiiljningen har okat starkast under
80-talet. Marknadsforingen har varit och ar intensiv. Det ar darfor angelaget att finna en modelI for
restaurangforsaljningen som ar icke diskriminerande med bevarat monopol. Jag ar overtygad om
att det ar mojligt.
EG imponeras inte av aH vi lagger oss
Ett viktigt positivt inslag i EG-kommissionens avi,
ar att kommissionen betonar vardet for EG av aU
få Sverige som medlem. Åven politiska ledare
som president Mitterand, forbundskansler Kohl
och premiarminister Major har uttalat, att vi ar
viilkomna in i EG. Detta har stor betydeIse infor
forhandlingarna. Om man tror, att bara man sjalv
ar angelagen om en overenskommeIse, medan
motparten innerst inne ar helt ointresserad, har
man samsta mojliga utgångslage infor en forhandling. Då har man inte mentaIa forutsattningar for
att hålla emot motpartens krav och driva sin egen
linje.
Nu vet vi, att eU svenskt medlemskap vore av
varde for EG. Darmed finns också mojlighet for
oss aU uppnå gehor for vissa av våra krav i forhandlingarna.
Det ar också viktigt aU hålla i minnet, aU EG inte ar en person, med en åsikt. EG består, preds
som Sverige, av en mangd manniskor och grupper av manniskor med olika åsikter. Olika institutioner inom EG har olika roller. Kommissionen
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:5
- 277-
forbereder forhandlingarna, men det ar ministerrådet som vi skall trMfa avtal med. Det består i sin
tur av de olika staterna. Kommissionens avi ar ett
forhandlingsutspe!, som visar vad kommissionen
vill uppnå, och hur man resonerar. Detsamma
galler de olika uttalanden som medlemmar av
kommissionen eller tjansteman hos kommissionen go r, nar de intervjuas av journalister från de
nordiska landerna. Sjalvklart tar de chansen att
bedriva opinionsbildning for sina åsikter.
Många av dem som nu tolkar EG-kommissionens avi har sj alva uppfattningen, att den svenska
alkoholpolitiken bor luckras upp, och marknadskrafterna ges okad frihet. De kan ha denna uppfattning av kommersiella eller ideologiska skal, eller bara som ett in slag i en allman olust over myndigheter och formyndarskap, som de anser typiska for det svenska samhallet. Det ar helt naturligt
att de ser EG-anslutningen som en mojlighet att
få igenom politiska forandringar, som de inte har
lyckats åstadkomma den vanliga demokratiska vagen ino m Sverige. Det galler att vara medveten
om detta, nar man laser utlaggningar i tidningarna om vad vi nu "måste" gora om vi vill med i EG.
Som i alla forhandlingslagen galler det att bestamma sig fOr vad man sjalv vill, och hålla huvudet
kallt och tanka sig for innan man borjar gora medgivanden.
En norsk deltagare i en konferens sade en gång
så har: Norge brukar kallas "den flinkeste gutten
i NATO-klassen" eftersom vi ar så ivriga att gora
NATO-ledningen (och USA) till lags, vare sig det
behovs eller inte. I Norge borjar vi nu taIa om Sverige som "den flinkeste gutten i EF-klassen". Ni ar
så valdigt angelagna att visa er duktiga infor EG,
att ni anpassar er lagstiftning till EG mycket snabbare an EG-Ianderna sjalva.
Jag tror att den karaktaristiken rymmer en hel
del sanning. Sjalvklart ska vi anpassa oss till EGregler nar detta kan ske utan att vi ger upp vasentliga ståndpunkter. Men jag tror det ar fel forhandlingstaktik att tro, att EG imponeras av att vi suddar ut vår identitet och lagger oss platta på marken. I stallet galler det nu att forklara inneborden
av vår alkoholpolitik for EG-Ianderna.
Inom EG, i synnerhet inom kommissionen,
finns en stark misstanksamhet mot statliga monopol och inskrankningar i marknadens frihet. Man
uppfattar sådana åtgarder som fortackta forsok att
gynna inhemska produkter och skydda sig mot
konkurrens utifrån. Darfor bekampar kommissionen alIa monopol, aven om monopol inte ar forbjudna i Romtraktaten. Det galler alltså fOr oss att
overtyga EG:s medlemslander, och helst också
kommissionen, men framfor allt domstolen om vi
skulle hamna dar, om att våra monopol och andra
regler på alkoholområdet har en halsopolitisk och
socialpolitisk grund, och att de inte syftar till att
skydda de svenska alkoholprodukterna mot konkurrens.
Sjalvklart racker det inte med att saga detta. Vi
måste också upptrada så att det vi sager blir trovardigt. Om vi å ena sid an sager att vi vill att alkoholkonsumtionen skall minska, men å andra sidan mycket aktivt marknadsfor våra egn a alkoholprodukter, skadas trovardigheten. Det galler
naturligtvis också nar statens bolag upptrader på
utlandska marknader.
Gladjande nog har den svenska EG-debatten på
senare tid andrat karaktar något. Från att tidigare
i stor utstrackning ha handlat om vad vi "får" gora
nar vi kommer in i EG, har den nu mer kommit
att handIa om hur vi bor upptrada infor forhandlingarna. Flera framtradande debattarer har understrukit far an i att lagga sig platt, och gora medgivanden i forvag. Regeringens och riksdagens foretradare har varit mycket tydliga i sina uttalanden om angelagenheten av att fullfolja den svenska alkoholpolitiken.
Battre framsynt an efterklok
Faran ar naturligtvis inte over. Den svenska alkoholpolitiken har alltid varit mycket omstridd,
framfor allt i massmedierna. Dess kritiker har
hamtat nya krafter, dels ur den allmanna skepsis
mot ingrepp i marknaden som ligger i tiden, dels
ur EG-frågan. Ett grundlaggande villkor for att alkoholpolitiken skall kunna fullfoljas ar att den har
ett folkligt stod. Annars kommer partierna i langden inte att orka slå vakt om den. Så fungerar demokratin, och så bor den fungera. Många tecken
tyder på att det folkliga stadet for alkoholpolitiken
sviktar.
Men det finns inte någon anledning att kasta
yxan i sjon, och ge slaget om opinionen forlorat.
Man ska inte heller forvaxla massmedia med folket. Vi har lart oss att opinioner vaxlar snabbt
idag. Om man anser sig ha starka skal for sin åsikt
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:5
- 278 -
bor man inte vara radd for okad offentlig debatt.
Problemet ar, att så många politiker, som sj alva
har overtygats om alkoholpolitikens riktighet, inte
kanner sig rustade for en offentlig debatt. I den
formodligen riktiga kanslan att man inte blir omedelbart popular på att forsvara alkoholpolitiken,
overlåter de med varm hand åt andra att fora debatten. Många forskare, som skulle ha goda forutsattningar att fora debatten, avstår darfor att de
har kanslan att ett alitfor hett engagemang skad ar
deras trovardighet som objektiva forskare. Kvar
blir nykterhetsrorelsen och några få andra. Alkoholpolitiken uppfattas darfor latt som nykterhetsrareisens politik, vilket dels ar fel, dels forsvagar
majligheten att overtyga dem som inte ar nykterister.
Det ar dags fOr alla som oroas av alkoholskadorna, både politiker, forskare och vårdpersonal, liksom många andra, att kasta av sig sina hamningar
och kliva upp på barrikaderna. Om viktiga delar
av alkoholpolitiken avskaffas, kommer skadorna
att oka. Då kommer givetvis nya folkliga krav på
åtgarder. Åven från de massmedier som nu ar ivrigast att blåsa på med kritik mot "formyndarskapet". Då kommer det emellertid att visa sig, att det
ar mycket svårt att åter infora de regler som idag
håller tillbaka alkoholkonsumtionen. Gor bara
tankeexperimentet, att 8 000 livsmedelsaffarer får
ratt att salja alkoholdrycker, och att dessa varor
kommer att stå for ca 20 procent av deras omsattning. Då blir det inte latt att återinfora detaljhandelsmonopolet om alkoholkonsumtionen och
skadorna okar.
Gabriel Romanus
P.S. Infor forhandlingarna kan det vara av intresse
att fasta uppmarksamheten på den europeiska ak-
tionsplan mot alkoholskador (European Alcohol
Action Plan) som den 17 september i år antogs av
WHO:s Europaregion.
Planen bygger på det preciserade målet att
minska alkoholkonsumtionen med 25 procent under perioden 1980-2000, som ingår i WHO-Europaregionens strategi for halsa fOr alIa år 2000.
I planen betonas vikten av att man slår vakt om
ratten for de lander som for en mer ambitios alkoholpolitik an flertal et, att behålla denna utan hinder av den pågående integrationen.
Jag citerar: ''Well balanced alcohol control policies have been shown to have clear preventive
value. However, there has been a long-term trend
towards liberalization in most countries and national alcohol policies are under pres sure from
this trend. Political changes in some of the countries of central and eastern Europe have led to the
removal of state controls of alcohol production
and distribution.
A strong and sustained effort should be directed towards obtaining healthy public alcohol policies. In particular, support must be given to
safeguarding those Member States with existing
strong alcohol policies and to assisting those
Member States in which state controls have been
dismantied. The legislative meas ures that have
been found to be effective in reducing alcoholrelated problems are comprehensive policies
which include a minimum drinking age, price and
tax increases and controlof alcohol availability:'
I planen betonas också att internationella samarbetsorganisationer (som t.ex. EG och Nordiska
Rådet) bor medverka till att politiken utformas så
att medlemsstaterna kan fullfolja en mer ambitias
alkoholpolitik, utan hinder av t.ex. skatteharmoniseringen.
Planen har antagits enhiilligt av alla Europaregionens stater, inklusive samtliga EG-stater.
Den bor darfor kunna åberopas och vara ett stod
i forhandlingar med EG.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 9, 1992:5
- 279 -
