Islams historia

 Islams historia Muhammed ville förändra samhället Muhammed​
föddes omkring 570 e.Kr. Det är svårt att veta närmare exakt eftersom historiekällorna vid den här tiden inte är helt och hållet tillförlitliga. Han blev tidigt föräldralös och började vid unga år att arbeta som karavanförare. Vid 25 års ålder gifte han sig med sin första fru, Khadidja. Hon var änka, mycket förmögen och ägare till ett "karavanåkeri". När Muhammed var omkring 40 år framträdde han för första gången i Mekka. Hans avskit var att reformera den gamla arabiska religionen (likt Jesus på sin tid hade velat förändra judendomen). Muhammeds budskap byggde på uppenbarelser som hade sänts till honom från Gud med ärkeängeln Gabriel. Han kände därefter ett stort kall efter att bli profet då han ville komplettera och fullborda alla tidigare uppenbarelser som säts från Gud till andra profeter (som Moses och Jesus) och som låg till grund för judendomen​
och ​
kristendomen​
. Muhammed var övertygad om att han var Guds sista profet. Han hade fått ett nytt och slutgiltigt budskap från Gud som nu måste spridas till människorna. På Muhammeds tid rådde det stor social oro i handelsstaden Mekka på den Arabiska halvön. Samhället som tidigare hade varit uppbyggt på stamgemenskap, höll på att falla sönder. Handeln hade blivit större med ​
Syrien​
och ​
Jemen​
, vilket medförde att stora mäktiga affärsmän framträdde. Den rike affärsmannen blev något av ett ideal och föredöme som allt fler ville efterlikna. Dessa affärsmän handlade ofta helt i sitt eget intresse vilket medförde att de mindre framgångsrika stöttes ut. Det var bland dessa socialt och ekonomiskt utstötta som Muhammed sökte anhängare. Muhammed erbjöd dem en gemenskap på en ny grund ­ ​
islam​
­ som bland annat krävde givmildhet och omtanke till alla medmänniskor. Läs mer om hur islam uppstod i introduktionstexten till avsnittet > Muhammed förespråkade monoteism och givmildhet Det finns bara en gud. Allah är den enda guden, alla andra gudar är avgudar. Allah är Skaparen och den som givit liv åt skapelsen. Han är också den allsmäktige domaren, vilket människan ska vara mycket medveten om. Givmildhet och empati är de främsta av människans dygder, girighet är en svår synd... Detta möttes inte med odelad glädje i handelsstaden Mekka. De styrande i staden var oroliga att intäkterna från templen skulle komma att minska om bara ​
en​
gud fick tillbes. I Mekka fanns vid den här tiden en rad tempel för olika gudar och gudinnor. Muhammeds prat om att det bara existerade en gud gjorde många köpmän oroliga eftersom stadens intäkter till stor del kom från pilgrimer som vallfärdade till stadens tempel för att be till sina gudar. Även kraven på givmildhet och medkänsla provocerade de rika invånarna i Mekka. Efter att de styrande i Mekka förföljt och hotat Muhammed under en längre tid, flydde han från sin hemstad till grannstaden Medina. Detta skedde år 622 och har med tiden blivit ett mycket viktigt årtal för alla muslimer eftersom utvandringen till Medina fått utgöra startåret för islams tideräkning. I Medina gick det lättare för Muhammed och hans anhängare att förverkliga sina idéer. Här grundade Muhammed den första muslimska församlingen och upprättade ett islamiskt samhälle. År 630 drog Muhammed i spetsen för en stor muslimsk armé mot Mekka, som erövrades nästan utan strid. När Muhammed intagit staden rensade han tempelområdet från gudabilder. Kaba och tempelområdet förvandlades därefter till muslimernas heligaste plats och främsta vallfärdsmål. Mekkas invånare anslöt sig nu till profetens anhängare. År 632 genomförde Muhammed en noga planerad ​
vallfärd till Mekka​
. De riter han genomförde ligger till grund för de moderna riter som pilgrimerna utför där idag. Kort efteråt, år 632, dog Muhammed liggande i favorithustrun Aishas famn. Enligt traditionen steg Muhammed upp till himlen på en häst från en klippa i Jerusalem. Där ligger nu Klippmoskén. Vid sin död 632 hade Muhammed lyckats förena hela den arabiska halvön till ett enda rike som var grundat på den nya religionen. Muhammeds liv är ett föredöme inom islam Information om Muhammeds liv kan hämtas ur en mängd källor. Eftersom hans liv redan på ett tidigt stadium betraktades som ett föredöme, började människor i hans närhet att skriva ner episoder ur Muhammeds liv. Det uppstod snabbt en mängd berättelser om Muhammeds liv. Dessa berättelser kallas ​
hadither​
. Efterhand sållades många mindre trovärdiga hadither bort, samtidigt som de mer autentiska skildringarna av profetens liv fogades samman i stora samlingar. Det var specialister som sysslade med detta. Dessa samlingar betraktas som ideal, Muhammeds levnadsideal, eller ​
Sunna​
. Ordet kan översättas med sed eller tradition. Vid rättsliga bedömningar är Sunna mycket viktig. ​
Läs mer om islams grunder > Kaliferna ­ Muhammeds efterträdare De fyra rättmätiga (legitima) kaliferna: ●
Abu Bakr 632­634 ●
Umar ibn al­Khattab 634­644 ●
Uthman ibn Affan 644­656 ●
Ali ibn Abi Talib 656­661 Efter profetens död blev det stridigheter om vem som skulle ta över ledarskapet. Muhammed hade före sin död inte utsett någon efterträdare till posten. Efter Muhammeds död fanns därför varken någon ledare eller organisation. Ingen visste heller hur man skulle gå till väga för att utse en efterträdare. Det rådde delade meningar om hur det skulle gå till. Några ansåg att den utsedde skulle stå i släktskap med profeten och besitta särskilda religiösa dygder (goda moraliska egenskaper). Andra menade att det enbart var de religösa dygderna som var viktiga och att släktskapet inte var så viktigt. Det var dessa åsikter som senare gav upphov till uppdelningen i ​
shia​
och ​
sunni​
. Slutligen samlades de ledande männen till ett rådslag för att där utse en ny ledare. De flesta enades om att välja ​
Abu Bakr​
, Muhammeds svärfar, till "de troendes ledare". Det fanns dock de som var mycket missnöjda med detta och som hellre hade sett Ali, Muhammeds kusin och svärson, som efterträdare. Men Ali var mycket ung vid den här tiden, vilket talade emot honom. blev istället den umayyadiska ledaren Muawiya som utropade sig till kalif med säte (huvudort) i Damaskus i Syrien. Muawiya hade tidigare varit Alis ståthållare i Syrien och disponerade därför över en stark armé där. I Syrien var den bysantinsk­hellenistiska (östromerska) kulturen förhärskande vilket snart kom att påverka den ​
arabiska kulturen​
. Det gäller främst inom konst och arkitektur. Majoriteten av muslimerna ansåg att Muawiya var den rättmätiga kalifen. Men för shiamuslimerna gällde anorlunda. Hasan hade dragit sig tillbaka och istället lämnat över posten som Muhammeds efterträdare till sin bror ​
Husayn​
, som även han var Alis son och dotterson till Muhammed. (Källa: ​
http://www.so­rummet.se/kategorier/religion/islam/islams­historia​
) Islams historia
Vid sekelskiftet 500­600 utspelades en kamp mellan två makter, det östromerska riket och det persiska riket. Mittemellan dessa två riken låg Arabien. Arabien var en stamkultur där människor levde i stammar och stamkänslan var mycket stark och viktig. Beduinstammarna på landsbygden var nomader och flyttade runt. I en av de stora och mäktiga stammarna i staden Mecka, Kurayshstammen, föddes pojken Muhammed år 570 e. Kr. Vid den här tiden var Mecka ett handelscentrum för Mellanösterns handel, men också ett religiöst centrum. Stammarna hade olika religioner och gudar och i Mecka fanns (och finns) en byggnad som på den tiden var fylld med hundratals gudabilder dit man vallfärdade. Muhammed växte upp och försörjde sig som kameldrivare och köpman. Muhammed var gift med den äldre och förmögna änkan Khadidja. En dag, under månaden ramadan, satt den då 40­årige Muhammed i en grotta i berget Hira för att be. Plötsligt uppenbarar sig ärkeängeln Gabriel för honom. Ängeln ger Muhammed guds ord och Muhammed förstår att han ska sprida dem vidare. Muhammed vandrade runt och predikade och samlade också lärjungar runt sig. Under hans livstid skrevs också hans budskap ner, i Koranen. Hans anhängare växte och han började så småningom ses som ett hot. År 622 tvingade Muhammed fly från Mecka till staden Medina. Detta är en viktig händelse i islams historia och här börjar också muslimerna tideräkning. I Medina grundade Muhammed den första Umman, den gemenskap som ligger till grund för religionen och samhället. Efter många år av stridigheter slöts år 630 ett fredsavtal mellan Muhammed och hans anhängare och staden Mecka. Ur de stridigheterna som föregick fredsavtalet växer begreppet j​
ihad fram. Ofta översätts ordet med ”heligt krig”, men det betyder egentligen ”strävan”. Detta ord har fått många tolkningar, både av omvärlden och inom olika muslimska grupper. År 632 e. Kr dog Muhammed, och hans död orsakade splittringar, då man hade svårt att enas om vem som skulle ta över ledarskapet. En grupp ville att en ​
kalif​
, en ställföreträdare, skulle ta över, och det skulle vara en man som hette Omar. För den här gruppen var Muhammeds liv och lära, kallas för ​
sunna​
, särskilt viktigt för hur man skulle leva som religiös. En annan grupp ville att ledarskapet skulle hållas inom Muhammeds släkt och att hans kusin, Ali, skulle ta över rollen som ledare. Man bildade ett parti, ( parti = shia) Shia´t Ali. De två olika viljorna ledde till att islam splittrades i två grenar. De första, som ville att kalifen skulle ta över och som utgår från sunna, kallas ​
sunnimuslimer​
. De är i stor majoritet idag, 80­85% av alla muslimer och finns till exempel i Turkiet, Egypten och Algeriet. Den andra gruppen, som bildade partiet Shia´t Ali, kallas för ​
shiamuslimer​
och utgörs av 15­20% och finns exempelvis i Iran och Irak. (Källa: ​
http://religionsfroknarna.se/?page_id=18​
) De arabiska stammarna kunde inte hålla sams Muhammed​
föddes omkring 570 e.Kr i staden ​
Mekka​
som ligger i nuvarande​
​
Saudiarabien​
. Mekka var vid den här tiden en grönskande oas och handelsplats där köpmän från när och fjärran möttes under sina resor mellan öst och väst. Under 500­talet och början av 600­talet rådde politisk och religiös splittring på den Arabiska halvön. Befolkningen var uppdelad i olika beduinstammar som ofta levde som nomader, utan fast boplats. Inom varje stam rådde en stark sammanhållning där alla medlemmar visste vilka skyldigheter och rättigheter som gällde inom stamsamhället. I förhållandet mellan stammarna fanns däremot få regler och lagar. Stammarna hade därför svårt att komma överens sinsemellan. Släktfejder och andra stridigheter tillhörde vardagen. Splittringen mellan stammarna förstärktes av att de tillbad olika gudar. Muhammed (ca 570­632), islams grundare, betraktas av alla muslimer som Guds sista och största profet. Muhammed enade de arabiska stammarna under islam varefter religionen spreds över världen. Fattigdom och social oro Under Muhammeds tid började sammanhållningen inom stammarna att minska. Detta berodde främst på att många nomader flyttade till de framväxande städerna där de blev bofasta. Bland dem som flyttade till städerna ökade skillnaderna mellan rika och fattiga. De fattiga fick inte längre samma stöd av sina släktingar som blev alltmer ovilliga att hjälpa till. Det sociala skyddsnätet tunnades ut. Så hade det blivit i Muhammeds stam. Muhammed tillhörde själv en fattig släkt. Muhammed ­ Guds profet Muhammed blev tidigt föräldralös och fick arbeta som kameldrivare hos en rik änka som hette Khadidja. I Mekka och genom sitt arbete som kameldrivare i olika karavaner kom han i kontakt med både ​
kristendomen​
och ​
judendomen​
. Han kände därför till ​
Bibeln​
med dess lära och de personer som nämns där. Genom mötet med judar och kristna blev han övertygad om att det bara finns ​
en​
Gud. Efter några år gifte sig Muhammed med Khadidja. Den fattige kameldrivaren blev då en rik man med många tjänare. Muhammed hade nu mer fritid än tidigare och kunde bestämma själv över sitt liv. Under en period varje år brukade han därför dra sig tillbaka i enskildhet för att meditera och fundera över livet. Han avstod då från mat. Vid ett sådant tillfälle uppenbarade sig ärkeängeln Gabriel för honom och gav honom i uppdrag att bli Guds (Allahs) sändebud på jorden. Uppenbarelserna återkom därefter många gånger. Under dessa träffar med Gabriel mottog han Guds budskap till människorna. Muhammed som varken kunde läsa eller skriva berättade för andra om sina uppenbarelser och fick dem nedskrivna. Texterna kallas Koranen​
(recitation/uppläsning) och är islams heliga skrift. Enligt islam har Gud uppenbarat sig för människorna genom en rad olika profeter som levt tidigare i historien, där Abraham, Moses och Jesus utgör de viktigaste näst efter Muhammed. Judendomen, kristendomen och islam riktar sig till samma Gud. Muhammed ansåg dock att de nedskrivna uppenbarelserna inom judendomen och kristendomen inte var korrekta. Bibelns innehåll stämde alltså inte helt överens med Guds budskap. Muhammed är därför den sista och största av profeterna. Det är han som har mottagit Guds senaste och slutgiltiga budskap till människorna. Allt finns nedtecknat i Koranen. Efter Muhammed behövs inga fler profeter. Islam förenade Arabiens splittrade stammar Muhammeds uppgift blev att gå ut och förkunna den enda sanna läran för människorna. Han kallade sin lära för ​
islam​
, som betyder ​
underkastelse för Guds​
​
vilja​
. En person som tjänar Gud enligt Koranens budskap kallas muslim. För en muslim är ​
Koranen​
Guds ord och lag. Förutom fakta om liv, död och himmel ger Koranen en mängd regler och lagar om hur människorna skall vara mot varandra. Muhammeds lära​
­​
det finns bara en Gud och Muhammed är hans profet​
­ mötte starkt motstånd av de styrande köpmännen i Mekka. Detta berodde på att handelsstaden också fungerade som ett religiöst centrum dit många människor kom för att tillbe sina olika gudar. I början av hösten år 622 flydde Muhammed och hans närmste vän Abu Bakr från Mekka för att ansluta sig till andra muslimer som redan hade lämnat Mekka och slagit sig ner i staden Medina. Köpmännen tjänade mycket pengar på allt folk som vallfärdade dit för att be till gudabilderna som fanns i helgedomen Kaba. De var därför rädda för att Muhammeds budskap om "en Gud" skulle skrämma bort folk och försämra deras affärer. Muhammed jagades bort och flydde till grannstaden Medina där han fick beskydd och hjälp. Händelsen utspelades år 622 e.Kr och utgör grunden för islams tideräkning. Med staden Medinas stöd bakom sig inledde Muhammed det heliga kriget, ​
Djihad​
, som gick ut på att sprida islam. Läran föll snabbt i god jord bland de splittrade stammarna på den Arabiska halvön som därmed förenades genom islams levnadsregler. Istället för att strida inbördes kunde de nu strida tillsammans under islams fana mot gemensamma yttre fiender. Efter att ha erövrat hela Arabien återvände Muhammed år 630 till sin gamla hemstad Mekka som till slut också anslutit sig till honom. Muhammed var nu en mäktig man och hela Arabiens politiska och religiösa ledare. Men han hade blivit gammal, över 60 år. I Mekka lät Muhammed rensa bort gudabilderna som fanns i det gamla templet Kaba. Han förklarade att det hädanefter bara skulle vara tillåtet att dyrka Allah ­ den enda guden. Mekka blev nu istället​
​
islams heliga stad​
. När Muhammed låg på dödsbädden år 632 måste han ha känt sig nöjd. På bara ett decennium hade han lyckats skapa en helt ny inflytelserik religion och samtidigt gjort Arabien​
till en politisk stormakt. Genom Arabiens krigsmakt hade han och hans efterträdare (kaliferna) också fått ett mäktigt redskap som kunde sprida islam vidare över världen. Under de följande århundradena skulle både islam och den arabiska krigsmakten och kulturen​
göra sig vida kända och få stor inverkan på världshistorien. (källa: ​
http://www.so­rummet.se/kategorier/religion/islam​
#)