L Ä K E M E D E L S B U L L E T I N E N / F E B R U A R I 2 0 1 7 Diabetes Vid typ 2-diabetes är livsstilsåtgärder, regelbunden fysisk aktivitet och bra matvanor basen i behandlingen. Erbjud rådgivning och stöd till rökstopp. Stor vikt bör även läggas vid behandling av högt blodtryck och blodfetter för att minska risken för kardiovaskulära komplikationer Statin­­ behandling är oftast indicerad. För en mer precis kardio­ vaskulär riskskattning rekommenderas Nationella Diabetes­ registrets (NDR:s) riskmotor, Västmanlands vårdprogram för vuxna med diabetes reviderades 2016, se sid 9 för länkar. Behandling av högt blodsocker vid typ 2-diabetes Vid nydebuterad typ 2-diabetes bör intensivbehandling erbjudas till patienter utan känd hjärt-kärlsjukdom för att nå bästa möjliga blodglukosnivå med hänsyn till risken för hypoglykemi, kraftig viktuppgång och försämrad livskvalitet samt förväntad återstående livslängd och annan sjukdom. Behandlingen utformas utifrån en individuell bedömning av nytta och risk. Det vetenskapliga underlaget för gynnsam effekt är svagare vid lång varaktighet eller känd hjärt-kärlsjukdom. DIAREG (ett nätverk av läkemedelskommittéernas expertgrupper för diabetes i de sju landsting/regioner i Uppsala-Örebro regionen) har tagit fram gemensamma rekommendationer inom diabetesområdet och en gemensam behandlingsalgoritm. Farmakologisk behandling bör individualiseras. Metformin Metformin är förstahandsval till patienter med typ 2di­a­betes förutsatt att det inte föreligger några kontraindikationer. Bör sättas in tidigt i förloppet och i många fall direkt vid diagnos tillsammans med intensiv satsning på livsstilsförändringar. Metformin kan enligt Läkemedelverket nu användas för att behandla typ 2-diabetes även hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion, GFR 30–59 ml/min. Användning hos patienter med GFR <30 ml/min är fortfarande kontraindicerat. GFR bör utvärderas innan behandling med metformin påbörjas och därefter minst en gång årligen. Observera att metformin-dosen bör reduceras hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion. Riskfaktorer för laktacidos bör beaktas före och under behandlingen. Metformin ska temporärt sättas ut vid vätskebrist och inför kontraströntgen. Vid svåra akuta sjukdomstillstånd med ökad risk för laktatproduktion i kombination med nedsatt njurfunktion (t.ex. cirkulationssvikt, sepsis, hjärtinfarkt) ska metformin tillfälligt sättas ut. Patienter som behandlas med metformin bör muntligt och skriftligt informeras om att göra uppehåll med metformin i situationer då det finns risk för svår vätskeförlust, t ex i samband med kräkningar, diarré eller hög feber. Vid tillstånd med vätskeförlust bör även läkemedel som blockerar renin-angiotensinsystemet (ACE-hämmare, ARB), kaliumsparande diuretika och NSAID sättas ut och inte återinsättas förrän vätskebalansen återställts. Vid röntgenundersökning med intravaskulära jodhaltiga röntgenkontrastmedel måste metformin utsättas, se röntgen­ klinikens hemsida under rubriken röntgenförberedelser/ metforminbehandling. Sulfonureider (SU)-preparat Glimepirid eller glipizid (Mindiab) kan övervägas som tillägg till metformin vid terapisvikt. Observera risk för hypoglykemi, framförallt hos äldre, magra individer samt vid måttlig till svår njurfunktionsnedsättning. SU-preparat ska inte ges vid eGFR <30–45 ml/min. Insuliner Vid terapisvikt på metformin och framför allt vid förhöjda fasteglukosvärden är en kvällsdos medellångverkande NPHinsulin (Insuman Basal, Humulin NPH eller Insulatard) första­ handsval. De tre medellångverkande NPH-insulinerna betrak­ tas medicinskt likvärdiga. Hänsyn bör tas till aktuell prisbild. Långverkande insulinanalog kan prövas om NPH-insulin ger upprepade nattliga hypoglykemier. Abasaglar, en biosimilar till insulin glargin (Lantus) kan rekommenderas vid nyinsättning. Insulin degludek (Tresiba) kan övervägas vid typ 2dia­betes med otillräcklig glukoskontroll om insulin glargin som basinsulin ger upprepade nattliga hypoglykemier. Endast i undantagsfall bör insulin degludek erbjudas vid typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll och utan problem med nattlig hypoglykemi. Typ 2-diabetes har ett fortskridande förlopp vilket leder till att många personer med diabetes med tiden behöver insulinbehandling. Val av insulinregim görs individuellt och med utgångspunkt från glukosprofiler. De tre snabbverkande insulinerna (Apidra, Humalog, NovoRapid) är ur effektsynpunkt att betrakta som likvärdiga. Ibland används insulinregim med fast kombination av snabb- och medellångverkande insulin, så kallade bland- eller mixinsulin. Används framförallt om blodsockermönstret visar höga p-glukosvärden efter måltid trots förbättrad kost. Övriga blodglukossänkande läkemedel: DPP-4-hämmare: Sitagliptin (Januvia) och linagliptin (Trajenta) kan ges även vid nedsatt njurfunktion. Januvia dosreduceras. Trajenta kan användas utan dosjustering. DPP-4-hämmare som til�lägg till metformin har en mindre HbA1c-sänkande effekt än andra läkemedel som tillägg. DPP-4-hämmare kan betraktas viktneutrala. GLP-1-analog Liraglutid (Victoza) eller lixisenatid (Lyxumia) kan prövas som tillägg till metformin och/eller basinsulin vid typ 2diabetes, främst vid uttalad fetma (BMI >35). Ges som subkutan injektion. Vid förskrivning bör hänsyn tas till aktuell prisbild. För liraglutid (Victoza) rekommenderas högst 1,2 mg per dag som underhållsdos. Det finns även GLP-1-ana- L Ä K E M E D E L S B U L L E T I N E N / F E B R U A R I 2 0 1 7 loger som ges en gång per vecka, exenatid (Bydureon) och dulaglutid (Trulicity). Behandling med DPP-4-hämmare eller GLP-1-analog ska utvärderas efter 3–6 månader. HbA1c bör ha minskat minst 6 mmol/mol med DPP-4-hämmare och minst 10 mmol/mol med GLP-1-analog senast 6 månader efter behandlingsstart. För GLP-1-analog bör också vikten under motsvarande tid ha minskat med minst 3 % jämfört med utgångsvikten. SGLT2-hämmare För patient med etablerad hjärt-kärlsjukdom (ej enbart hypertoni) kan empagliflozin (Jardiance) övervägas. Rekommenderas inte vid nedsatt njurfunktion. EMPA-REG OUTCOME studien har visat att empagliflozin (Jardiance) minskar risken för kardiovaskulär död hos patienter med typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Det bör beaktas att endast patienter med typ 2-diabetes och tidigare hjärt­ kärlhändelse ingick i studien och resultaten kan inte utan vidare extrapoleras till att gälla behandling av alla individer med typ 2-diabetes. Mekanismen bakom de positiva fynden i studien är okänd. På biverkningssidan märks urogenitala infektioner. Ett observandum är att det finns rapporter om ketoacidos vid behandling med SGLT-2-hämmare. Anpassning till de mest sjuka äldre Symtomfrihet är viktigast. Mål för den blodsocker­ sänkande behandlingen blir i de flesta fall undvikande av hypoglykemi respektive symptomgivande hyperglykemi. P-glukos bör hållas över 5 mmol/L men under 15 mmol/L. Beakta att äldre kan få symtom på hypoglykemi senare och vid lägre glukosvärden. God nutrition är viktigt. Tillfälligt högt blodsocker hos opåverkad patient bör inte behandlas med snabbverkande insulin på grund av risk för hypo­ glykemi. Ett rimligt mål för HbA1c är högst 70 mmol/ mol. Nedsatt njurfunktion och annan organsvikt kan vara skäl att vara försiktig med användningen av metformin i denna grupp. Sätt temporärt ut metformin vid risk för vätskebrist. Vid eventuell behandling med SU–preparat bör dosen hållas låg. Beakta att det finns risk för allvarlig och långvarig hypoglykemi. SU-preparat bör inte ges vid eGFR <45 ml/min. DPP-4-hämmare kan användas även vid nedsatt njurfunktion. Låg risk för hypoglykemi i monoterapi och enkla att administrera men effekten är ibland otillräcklig och er­faren­ heten av behandling av äldre är begränsad. Vid otillräcklig metabol kontroll eller då metformin/SU är olämpligt bör insulinbehandling inledas. Använd enkla insulinregimer och i första hand medellångverkande NPH-insulin vid typ 2-diabetes. Överväg mixinsulin om höga värden efter måltider. Det finns en risk för överbehandling när insulinbehovet minskar vid stigande ålder och vid viktminskning. Vid typ 1-diabetes bör man fortsätta med insulin i flerdosregim. Läs gärna mer i ”Läkemedelsbehandling av de mest sjuka äldre”, se under Länkar Expertgrupp Diabetes-Endokrinologi: Lena Ottosson Bixo [email protected] Länkar: Nationella riktlinjer för diabetesvård Region Västmanlands Vårdprogram för vuxna med diabetes DIAREG läkemedelsbehandlingsalgoritm NDR verktyg för riskskattning Läkemedelsbehandling av de mest sjuka äldre