Predikan Servicehuset 23 jan. 2009
”Gud i dina vingars skugga finner människor tillflykt.”
Karolina Vilhelmina Sandell föddes 1832 i Fröderyds prästgård. Under
barndomen var hon ofta sjuk och klen. Pappa prästen lärde henne skriva,
dikta och tala om djupare ting. På gårdsplanen stod en stor ask. Lina
tyckte om att klättra upp i asken och sitta bland grenarna och filosofera.
En gång funderade hon på: hur skall jag kunna hjälpa alla om har det
svårt i Europa. Plötsligt märkte hon hur en stor rovfågel jagade en mindre
fågel. I sista minuten dök den lilla fågeln ner bland det lummiga
grenverket och hittade skydd mot faran. Det gav Lina inspiration att
skriva: ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på
himlafästen, fågeln ej i kända nästet.” Ingen kan vara tryggare än den
som litar på Guds omsorg, menade hon.
Många starka trygghetsmurar omger oss i välfärdslandet Sverige.
Barnen har cykelhjälm. Alla kan ha säkerhetsbälte i bilen. Hemmet
skyddas med dubbla lås och larm. Trots alla säkerhetsanordningar kan
inte alla risker avlägsnas. Den nye presidenten i USA Barak Obama har
ett massivt säkerhetsnät omkring sig. Ingen kan ändå såga hur hans
kropp och psyke kommer att klara de enorma utmaningar han gått in i.
Hur kan du och jag hantera att livet är oberäkneligt?
I alla tider och för alla generationer är livet riskfyllt.
Psalmisten säger: ”Gud i dina vingars skugga finner människor tillflykt.”
Lina Sandell hittade sin tillflykt i fågelns näste i trädet som en bild för
hemkänslan hos Gud. Jesus säger att han vill föra ihop de utsatta
människorna hos sig liksom hönan samlar kycklingarna under vingarna.
Ja, hur kan du och jag hantera att livet är riskfyllt?
För det första kan vi känna tillit i att Guds vingar bär.
Från skapelsen har varje människa fått resurser att klara påfrestningar och
tampas med all som händer. Pelle skall lära sig gå. Han trillar gång på
gång och slår sig. Envist resar han sig upp igen och prövar balansen, tar
ett steg och två steg. Till slut får han spring i benen. Ungdomar prövar
vingarna och flyger ut i världen. De testar olika jobb och utbildningar.
Vuxna har vingar som håller dem upp i den mödosamma vardagen.
Även den som är äldre kan uppleva vingar som lyfter över djupen.
Nyss visades en film på TV om en dansk dam, 95 år gammal.
Hon reste till USA och hälsade på barnen, körde bil, skrev brev på datorn
och kom ihåg bättre än den yngre butlern. För de allra flesta tar åldern istället
ut sin rätt. Livet blir motigare och trögare med åren. Det storslagna är att
mitt i livets prövningar uppleva att någon fyller seglen med vind dag för dag.
Vi får känna tillit i att Guds vingar bär oss.
Vi får för det andra känna tillit i att Guds skugga följer oss.
I min första tjänst bodde jag i en stor prästgård på landet. Det kändes ofta
kymigt att komma hem i mörkret på kvällen. Buskarna och träden gav
otäcka skuggor. Fantasin formade dem till farliga spöken. När vaktmästaren
satte upp en lampa på förstukvisten gick det lättare att bearbeta rädslan.
Bredvid låg också kyrkan som stått där sedan 1100-talet. I tysthet har den i
alla år vittnat om att någonstans bland alla skuggorna står Jesus.
Hans skugga är min trygga följeslagare som ger ro i rädslan.
I hans närhet finns mod och hopp, kärlek och tröst.
Jesus Kristus vandrar vid min sida i alla väder och hur världen än sig vänder.
Det storslagna är att mitt i livets kaos upptäcka Jesus närvaro.
Vi får känna tillit i att Guds skugga följer oss.
Till sist får vi känna tillit i att Guds tillflykt stärker oss.
Kriget i Gaza var förfärligt. Alla flyktvägar var tillbommade. Inga
förnödenheter kunde forslas in. Bomber föll precis var som helst.
Ett svenskt sjukhus blev sönderskjutet. Ingenstans fanns någon säker
tillflykt. Hur klarar människor en så trängd och hotfull situation?
Kan bön vara en möjlighet. Vilken tro vi än har är det en styrka att be.
Kristna, judar, muslimer samlades i Stockholm och bad för fred i Gaza.
Bön är inte beroende av någon särskild plats.
Hjärtats samtal med Gud kan föras överallt.
Mary går en promenad för att träna varje dag. Ibland känns det slitigt och
tråkigt. Vissa dagar går en granne med. De pratar om allt mellan himmel
och jord under vägen. Det gör stegen lättare att gå för Mary.
Vår inre dialog med Gud på livets resväg stärker själen.
Den ger en fristad även om det stormar runtomkring.
Det är storslaget att mitt i livets frågor ha en samtalspartner i bönen.
Vi får känna tillit i att Guds tillflykt stärker oss.
Hur kan du och jag hantera att livet är riskfyllt? Vi kan ta emot: Guds
vingar bär. Guds skugga i Kristus följer oss. Guds tillflykt i bönen stärker.
Psalmisten säger: ”Gud i dina vingars skugga finner människor tillflykt.”
