1
Judendom och Islam
Muslimerna talar om "Bokens folk". Med detta menar de att judarna, de kristna och
muslimerna alla tagit emot Guds budskap i form av en helig skrift. Judarna fick sin Tora, de
kristna fick Evangeliet och muslimerna Koranen. Dessa böcker är avskrifter av den
himmelska Boken som finns hos Gud. Enligt muslimerna är Koranen Guds sista ord och gavs
till profeten Muhammed eftersom judarna och de kristna på olika sätt missuppfattat eller
förvanskat de budskap de fått. Alla tre religioner tillber samma Gud och har också en
gemensam historia eftersom de alla ser Abraham som sin stamfader. Därför kallar man ibland
de tre religionerna för de abrahamitiska religionerna. Av dessa tre religioner är judendomen
den äldsta och islam den yngsta.
Judendom - både en religion och ett utvalt folk
Judendomen är den minsta av världsreligionerna. I Israel bor ca 6 miljoner, eller ca en
tredjedel, av världens judar. I USA finns det nästan lika många judar som i Israel. Andra
länder med relativt stor judisk befolkning är Kanada, Argentina, Frankrike och Ryssland. I
Sverige finns det mellan 15 000 och 20 000 judar.
Centrala tankegångar
Att vara jude innebär inte bara att man tillhör en religion utan att man också tillhör ett folk,
det judiska folket.
Judendomen uppstod ca 2000 f.v.t och skilde sig då från alla andra samtida religioner. Inom
andra religioner menade man att det fanns många gudar (=polyteism) och att dessa fanns i och
styrde olika naturliga fenomen - en solgud, en regngud, gudar som bodde i bergen eller i
särskilda djur till exempel. Gudarna styrde naturens alla krafter och årstidernas växlingar.
Genom att tillbe och offra till gudarna försäkrade man sig om att naturens krafter bevarades.
Att floderna var fyllda så man kunde bevattna åkrarna och ge sin boskap vatten, att regnet gav
goda betesmarker och solen fick säden att mogna på åkrarna.
Judarna menade att det bara fanns en enda Gud (=monoteism) och att denne inte var verksam
i naturen utan snarare i historien. När Gud skapat jorden fungerade den av sig själv och Gud
var i stället inriktad på relationen med människorna. Gud sökte kontakt och ingick ett förbund
med sitt speciellt utvalda folk - judarna - och detta folk fick i uppgift att vara Guds vittnen på
jorden. Med detta menas att judarna ska visa och förklara vad Gud egentligen vill med sin
skapelse - också för andra folk i världen. Gud lovade sitt folk landet Kaanan (nuvarande
Israel) och han utsåg Abraham som först levde i Mesopotamien (nuvarande Irak) till
stamfader för detta nya, utvalda folk. Guds förhållande till judarna är sedan en helig historia
där Gud hjälper sitt folk genom olika kriser genom historien och ger dem regler att följa. Om
judarna genomför sitt uppdrag och vittnar om Guds godhet, håller fast vid förbundet och följer
de bud och regler de fått, kommer hela världen till slut att bli rättvis, fredlig och god - så som
Gud alltid har velat ha den. Centralt är alltså:
att det bara finns en Gud
att judarna fått ett uppdrag från Gud
att goda handlingar kan göra hela världen fredlig och god
att Israel är ett judiskt land
2
Urkunder
Judarnas heligaste bok heter Tanakh (nedskriven mellan 900-100 f.v.t.) och motsvarar i stort
sett Gamla testamentet i de kristnas Bibel. I första delen som kallas Tora (= lagen eller läran),
kan man läsa om hur Gud skapade världen, hur Adam och Eva kördes ut från paradiset, hur
Gud ger upp om människorna och bara skonar Noa och hans familj efter syndafloden. Här
finns också berättelsen om hur Gud utser Abraham och för honom till sitt nya land och hur
Abraham sedan prövas av Gud när han ombeds offra det käraste han har, sonen Isak, och hur
Abraham stoppas av Guds ängel i sista minuten. Sedan får man följa berättelserna om Isak,
Isaks son Jakob och hur Jakobs söner hamnar i Egypten och hur Mose fyrahundra år senare
för det judiska folket tillbaka till Israel.
I alla dessa händelser är Gud direkt delaktig och vid ett berg i Sinaiöknen får Mose ta emot de
stentavlor där Gud sammanfattar läran i de tio orden, de man inom kristendomen kallar de tio
budorden. I hela Toran finns det för övrigt sammanlagt 613 regler eller bud från Gud om hur
man ska leva. En sådan vägledande regel kallas inom judendomen för mitzva.
Den andra delen i Tanakh heter Neviim och betyder profeterna. Här kan man läsa om
kungariket Israel från det att judarna återerövrar Kanaans land efter många blodiga krig fram
till Israels undergång när romarna kommer. I centrum finns profeterna, människor Gud utsåg
som sina budbärare till folket. Texterna handlar om hur svårt det var för judarna att leva enligt
Guds vilja och profeterna varnar ständigt för vad som kan hända om judarna bryter förbundet
med Gud.
Konkreta religiösa uttryck och handlingar
Vissa handlingar bör alla troende judar utföra varje dag. Att förverkliga något av Torans bud
kallas att "göra en mitzva". Att besöka sjuka eller skänka pengar till fattiga är exempel på
goda gärningar som följer Guds bud att man ska hjälpa andra. Enligt traditionen ska man
också be följande bön tre gånger om dagen:
"Hör, Israel! Herren är vår Gud. Herren är en. Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt
hjärta, med hela din själ och med all din kraft".
Att äta rätt sorts mat är ett annat sätt att följa Toran. Där finns utförliga beskrivningar om
vilken mat som är kosher, tillåten. Alla grönsaker är kosher, men man får till exempel inte
blanda kött- och mjölkprodukter och alla skaldjur är förbjudna.
Övergångsriter, olika ceremonier för livets olika skeenden, är också viktiga. Enligt traditionen
ska alla judiska pojkar bli omskurna åtta dagar efter födelsen. Det innebär att den yttersta
hudfliken på penis, förhuden, skärs bort. I en av judarnas heliga skrifter står det att Gud gav
Abraham befallningen att alla som hörde till hans släkt skulle omskäras som tecken på att Gud
hade utsett dem till sitt folk.
En pojke blir religiöst myndig när han är tretton år och en dag gammal. Han blir då bar
mitzva, budets son. Nu får han själv ansvara för sina handlingar inför Gud. Dagen brukar
uppmärksammas med en fest och påminner om den kristna konfirmationen. För flickor finns
det numera ett liknande bat mitzva, budets dotter.
De flesta religiösa högtiderna anspelar på någon viktig händelse i judarnas heliga historia då
Gud visade sig och sina planer för folket och gav dem hjälp.
Sabbaten - vilodagen: Gud skapade världen på sex dagar och vilade den sjunde. Därför gav
Gud sitt utvalda folk budet att avstå från allt arbetet veckans sjunde dag. Sabbaten börjar på
3
fredag kväll och varar till lördag kväll. I hemmen inleder vanligtvis kvinnan i familjen helgen
genom att tända två sabbatsljus och be en bön.
Försoningsdagen: Yom kippur, är årets heligaste helg och infaller tio dagar efter nyårsdagen.
Under de nio mellandagarna bör alla tänka igenom vilka synder man gjort under året och be
Gud och sina medmänniskor om förlåtelse. Judarna ska totalfasta (avstå från både mat och
dryck) i 25 timmar efter yom kippur. Efter försoningsdagen är alla uppriktigt ångrade synder
förlåtna av Gud.
Lövhyddofesten: sukkot, varar en hel vecka. Då ska man bygga en enkel hydda och där bör
man äta och eventuellt sova under den tid festen varar för att påminnas om hur judarna bodde
i öknen under fyrtio år efter flykten från Egypten.
Tempelinvigningsfesten: chanukka, är en glädjefest som varar åtta dagar och firas till minne
av hur judarna återtog templet i Jerusalem från en syrisk-grekisk kung år 164 f.v.t.
Påsken: pesach, är befrielsens helg. Den firas till minne av israelernas uttåg ur Egypten. Ordet
går igen i engelskans "pass over" och syftar på hur dödens ängel gick förbi de dörrar där judar
bodde när alla förstfödda söner i Egypten dödades. Befrielsen från Egypten är det
grundläggande beviset för att judarna är ett av Gud särskilt utvalt folk.
Viktiga judiska symboler
Den heligaste platsen i Israel var templet i Jerusalem. Här offrade prästerna djur till Gud, men
framförallt var det enligt traditionen här stentavlorna med de tio orden Moses fått fanns. År 70
e.v.t. förstördes templet av romarna och idag finns bara en mur kvar av det ursprungliga
templet, den så kallade klagomuren.
En annan helig symbol är menoran, den sjuarmade ljusstaken, som stod i templet men
försvann när romarna plundrade det. Under chanukka brukar man tända en åttaarmad ljusstake
där ett ljus tänds för varje dag.
Davidsstjärnan är en annan viktig symbol.
Historisk översikt
De flesta forskare menar att det som står i Toran om världens skapelse, Noa, Abraham, Isak
och Mose inte kan användas som historiska källor. Detta är trons område helt enkelt. I
Tanakhs andra del, Neviim, finns däremot källor utanför de religiösa skrifterna som berättar
om delvis samma händelser. Israel låg klämt mellan mäktiga riken som i perioder intog
landet. Först assyrierna, sedan babylonierna och slutligen romarna. År 70 bestämde de
romerska makthavarna att templet i Jerusalem skulle rivas och att judarna inte längre fick bo
kvar i landet. Landet kallades nu Palestina och judarna spreds över världen, till diasporan ( =
förskingringen).
När de romerska kejsarna blev kristna blev livet för judarna allt svårare. I slutet av 300-talet
blev det till och med förbjudet att tillhöra någon annan religion än kristendomen och judarna
blev periodvis förföljda. Under medeltiden blev det vanligt att alla judar och muslimer skulle
ha särskilda kläder eller andra kännetecken i kristna länder så att alla kunde se att de mötte en
person som inte var kristen. Judarna fick bara utöva ett fåtal yrken och var ofta tvungna att bo
i särskilda muromgärdade kvarter, så kallade getton. I Sverige fick till exempel inte judar
överhuvudtaget utöva sin religion förrän 1775. Allt sedan medeltiden har europeiska kungar
då och då utnyttjat människors fördomar mot judarna och förstärkt antisemitismen. När det
4
uppstått problem som ingen kunnat lösa har judarna fått skulden. När digerdöden kom på
1300-talet anklagades till exempel judarna för att ha förgiftat brunnarna. Sådana perioder av
förföljelser och till och med mord av judar kallas pogromer.
Efter förintelsen under andra världskriget då sex miljoner judar mördades, bestämde FN 1947
att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk del. 1948 utropades den judiska staten
Israel och judarna kunde återvända till landet de enligt sin religion en gång fått av Gud .
Traditioner och riktningar
Inom judendomen finns ingen påve eller annan högsta ledning utan varje församling styr sig
själv. Detta innebär att judendomen tolkas väldigt olika av församlingar runt om i världen
och att man ofta är oense om hur de centrala tankegångarna ska tolkas.
Judarna firar sina gudstjänster i synagogor och som troende är man med i den församling och
går till den synagoga vars religiösa tolkning man själv håller med om.
Reformjudendomen: De som tillhör dessa församlingar håller inte så hårt på mat- och
sabbatsreglerna. Här finns också kvinnliga rabbiner (skriftlärda). Från slutet på 1900-talet har
rabbiner vid många reformvänliga synagogor i USA också vigt samkönade par.
Ortodox judendom: De ortodoxa (renläriga) menar att det inte går att
översätta de heliga texterna eller omtolka de många mitzvareglerna i Tora till en ny tid. Detta
innebär till exempel att de alltid försöker följa kosherreglerna (dubbel uppsättning av
kastruller, tallrikar och kylskåp är till exempel inte ovanligt för att undvika att blanda mjölkoch köttprodukter). Kvinnor deltar endast från läktarplats i synagogorna och kvinnliga
rabbiner är otänkbart. De ortodoxa är också noga med att bevara gamla judiska traditioner i
fråga om kläder, hårklippning och sabbatsregler som till exempel förbudet att köra bil under
sabbaten. Bland dessa finns också de så kallat ultraortodoxa som förnekar all modern
lagstiftning och bara följer de traditioner och lagar som bygger på flertusenåriga tolkningar av
Tora.
Kulturell judendom: Att vara jude innebär ju inte bara att man tillhör religionen, och därför
brukar man säga att den som har en judisk mor är jude från födseln. Många judar räknar sig
inte som religiösa eftersom de inte tror på Gud eller deltar i gudstjänster eller andra riter. De
äter judisk mat, umgås med sina familjer på de judiska helgerna, lyssnar kanske på judisk
musik och läser judiska författare. För dessa handlar det mer om att bevara judiska traditioner
än om religion.
Judendomen och samhället
De råder religionsfrihet i Israel. Omkring 77% av landets ca 8 miljoner är judar, vilket gör
Israel till det enda landet i världen där judendomen är den största religionen. Trots
religionsfriheten har religionen ett stort inflytande över hur lagar om familjerätt ska tolkas.
Det finns speciella religiösa domstolar som har en ortodox uppfattning om lagen. En kvinna
kan till exempel inte få skilsmässa utan att hennes man gått med på det. Dessa domstolar är
fristående från den vanliga lagen, men betalas av den israeliska staten och det finns religiösa
partier i Israel som vill att dessa domstolar ska få ännu mer makt. I valen brukar dessa partier
samla mellan 15 och 20 procent av väljarna. För många israeler spelar dessa religiösa
domstolar ingen roll, så länge inget händer som gör att de måste vända sig till dem.
5
Den största konflikten gäller annars förhållandet till palestinierna. Bland de israeliska
bosättarna är det vanligast att tillhöra de ultraortodoxa grupperna. Dessa menar att det är deras
plikt att befolka det land som Gud gett judarna enligt Tanakh. Områden som israelerna under
krig ockuperat av palestinierna som till exempel Västbanken, är därför judiskt land enligt
detta synsätt. Denna konflikt har också spillt över till länder utanför regionen. I Malmö har
judar till exempel blivit trakasserade och utsatta för antisemitism när de fått skulden för de
politiska konflikter som finns i Israel.
Islam - alla människor utan gränser i en gemensam församling
Sammanlagt är omkring 1,3 miljarder människor muslimer vilket gör islam till den näst
största religionen. Det finns stora skillnader mellan muslimska traditioner i olika delar av
världen beroende på om man bor i ett land där muslimer är i majoritet, hur stort inflytande
religionen har på lagstiftningen, vilken huvudriktning av islam man tillhör, men också
beroende på vilken moské man väljer att besöka eftersom det kan vara stora skillnader från en
imam till en annan.
Centrala tankegångar
Enligt islam har religionen inget särskilt hemland. Alla människor hör till umma - alla troende
människors gemensamma församling. Islam uppstod i början av 600-talet e.v.t. Precis som
judendomen och kristendomen är detta en uppenbarelsereligion. Gud har sökt kontakt med
människorna för att berätta hur relationen mellan Gud och människorna ska fungera, hur vi
ska leva och syftet med våra liv. Trots att judarna hade så många profeter som uppenbarade
Guds vilja, lyckades de inte leva efter Guds bud. De kristnas profet Jesus, som föddes av en
jungfru och kunde väcka de döda till liv, lyckades inte heller han förmedla Guds budskap. I
stället trodde de kristna att Jesus var mer än en profet och började tillbe honom som en Gud.
Profeten Muhammed är Guds sista profet och den som mottog Guds ursprungliga och
sannaste budskap. Efter Muhammed finns det därför inte längre något behov av Gud att
meddela sig till nya profeter. "Det finns ingen Gud utom Gud, och Muhammed är hans
profet".
Gud är upphöjd över allting som skapare, upprätthållare och domare. Gud kan inte ha någon
son, kan inte förstås genom att avbildas och eftersom Gud är allsmäktig finns det naturligtvis
heller ingen ond makt, någon Satan, vid sidan av Gud.
Gud har all makt och han är "barmhärtig" och "nåderik" vilket innebär att Gud är förlåtande.
Han vill också ge människorna vägledning så att de inte gör fel. På "domens dag" kommer
alla döda dömas och de som har "gått vilse" och inte ångrat sig kommer då att straffas.
Muhammed, Guds sista och mest fullkomliga profet, växte enligt islam upp i staden Mekka på
Arabiska halvön. I hans närhet fanns inte bara små grupper av judar och kristna som han i sin
lära förhöll sig till, där fanns också den vanligaste religiösa tron på många gudar (=
polyteism). Mekka var ett viktigt centrum för den viktiga karavanhandeln mellan Asien och
Europa och staden var också ett religiöst centrum där man vid den heliga stenen Kaba dyrkade
ca 360 olika gudar.
På Arabiska halvön var det viktigt för människor att tillhöra någon av stammarna. Utan polis
och domstolar kunde den som inte skyddades av sin stam bli rånad, dödad eller såld som slav.
I sin egen stam var man trygg. Olika stammar kunde naturligtvis gå i allians med varandra,
6
men det fanns ingen övergripande stat som skyddade alla människors rättigheter. Det var
förövrigt likadant i Sverige vid denna tid. I Sverige tillhörde man en ätt som gav en skydd.
När Muhammed var i 40-års åldern fick han sin första uppenbarelse. Budskapet från Gud var:
det finns bara en Gud och alla människor som tror ingår i Guds församling - umma. Gud bryr
sig inte om vilken stam man tillhör och människans uppgift är att dyrka Gud och hjälpa dem
som har det svårt även om dessa inte tillhör den egna stammen.
Urkunder
Koranen är den bok som samlar Muhammeds alla uppenbarelser från Gud som han mottog
genom åren. Enligt islam mottog Muhammed uppenbarelserna muntligt och läste sedan upp
dessa för skrivare som sammanställde dem i en enda bok. Boken, som kallas Koranen, var
klar i mitten av 600-talet, strax efter profetens död. Koranen är ordnad i kapitel, så kallade
suror, och hela texten är ungefär lika lång som de kristnas Nya testamente. I Koranen finns
råd och anvisningar om vad som är rätt och orätt. Här finns regler för handel, äktenskap och
att man har en plikt att hjälpa de fattiga. Här finns varningar om stränga straff efter döden,
men också om belöningar och nåd i ett evigt liv i paradiset för den som ångrar sina synder och
ber om förlåtelse.
Koranen ger inte svar på alla frågor människor ställs inför och därför kompletteras den med
något man kallar sunna, berättelser om saker Muhammed sagt och gjort under sin livstid.
Konkreta religiösa uttryck och handlingar
Islam har fem heliga handlingar som kallas för de fem grundpelarna.
Trosbekännelsen: "Det finns ingen Gud utom Gud, och Muhammed är hans profet". Som
muslim bör man upprepa detta ofta och om man konverterar till islam räcker det också att
avlägga denna trosbekännelse inför vittnen och naturligtvis mena vad man säger.
Bönen: En troende muslim ska be minst fem gångar om dagen och ber då vänd mot Mekka i
Saudiarabien. Under dessa böner är både orden och rörelserna viktiga. När man böjer rygg
och knän visar man att man underkastar sig och överlämnar sig till Gud. I muslimska länder
kallas de troende till de fem bönerna genom böneutrop från minareterna, moskéernas höga
torn.
Skatten: Ca 2,5% av det man tjänar ska ges som allmosa till de fattiga. Pengarna lämnas ofta
till en moské och används bland annat till välgörenhet.
Fastan: Enligt månkalendern infaller fastan under årets nionde månad som heter ramadan. Då
avstår man från mat och dryck så länge som solen är uppe. Främsta anledningen till fastan är
kanske att Muhammed sägs ha fastat när han tog emot sina första uppenbarelser, men det är
också för att man ska förstå hur de fattiga och svältande kan ha det under stora delar av året.
Ramadan avslutas med id al-fitr, en fest som avslutar fastan. Det är vanligt att barnen nu får
nya kläder, presenter eller pengar.
Vallfärden: hajj, bör man göra en gång i livet men det är inget absolut krav. När man
vallfärdar ska man bege sig till Kaba i Mekka som enligt islamisk tro lät byggas av Abraham
och hans son Ismael. När Muhammed gjorde upp med tron på flera gudar vid helgedomen i
Mekka, lät han rensa bort alla statyer över gudar men behöll alltså samtidigt traditionen att
7
platsen var särskilt helig. Den gamla religionens heligaste plats blev istället islams heligaste
plats.
Sharia som brukar översättas med "Guds lag", men egentligen betyder vägen, är en samling
av Koranens och sunnas regler och rekommendationer. Sharia ska vara en vägledning för alla
muslimer i vardagen. Här står det att man bör vara hederlig, givmild och omtänksam.
Problemet är att Koranen och Muhammeds sunna inte alltid är så enkelt att tyda. I en vers i
Koranens femte sura står det till exempel att en tjuv ska få handen avhuggen. Men i nästa vers
står det att Gud förlåter den som ångrar sitt brott. Vilken av verserna är det då som gäller?
Speciellt lärda muslimer började tidigt jämföra Koranen och sunna. På så sätt kom de
exempelvis fram till att en muslim inte bör dricka vin - något som inte är helt klarlagt i
Koranen. När dessa utsedda specialister på hur man ska tolka vad som är rätt och fel
formulerar ett speciellt utlåtande om vad som gäller, kallas detta för en fatwa.
Sharia gör gärna en uppdelning i vad som är halal (tillåtet) och haram, (förbjudet). Det är
haram att till exempel mörda, ha sex utanför äktenskapet och att äta fläskkött.
Symboler
Moskéerna är den plats där man samlas till gemensam bön. Viktigast i en moské är
bönenishen som markerar riktningen mot Mekka. Man kan be var som helst, men fredagens
middagsbön bör helst ske här. Ledaren för bönen kallas imam. Det finns inga särskilda präster
som inom kristendomen så egentligen kan vilken man som helst tjänstgöra som imam även
om det är vanligast att man har heltidsarbetande skriftlärda imamer anställda. I anslutning till
moskén finns de höga minareterna. Kaba är alltså islams främsta helgedom, men Jerusalem är
också en viktig helig plats. Enligt islam flögs Muhammed dit en natt på ryggen av ett
hästliknande djur med vingar. Vid resans mål bad Muhammed med tidigare profeter som
Abraham, Mose och Jesus. Samma natt gjorde han också en himmelsfärd där han fick en
skymt av paradiset innan han flögs hem till Mekka igen. På den klippa där Muhammed sägs
ha landat i Jerusalem står idag Klippdomen, en av islams viktigaste byggnader.
Halvmånen, som ofta finns i toppen av en moské, har blivit en viktig symbol som många
menar symboliserar ljuset i en mörk värld. Gud ville ge människan möjlighet att hitta den
rätta vägen även under natten.
Historisk översikt
Till en början var det bara några få som lyssnade på Muhammeds budskap. Hans egen stam
motarbetade honom bland annat eftersom hans budskap gick emot den traditionella religionen
och också hotade den viktiga handeln med alla som kom till Mekka för att be till sina gudar.
Så småningom tvingades Muhammed och de första muslimerna fly till Medina. Detta blev en
viktig vändpunkt eftersom islam nu tydligt blev en religion som vände sig utåt mot alla som
ville lyssna oavsett vilken stam man tillhörde. Därför blev året för flytten 622 år 1 i den
islamska kalendern. Muhammed fick efter ett tag stora framgångar och ledarna i Mekka
förklarade krig mot Muhammed och hans anhängare. Under islams första år upprepades
stridigheterna ofta, men trots detta spreds religionen först över hela Arabiska halvön och
sedan över stora delar av världen.
När Muhammed dött år 634, valde muslimerna nya ledare. Så uppstod titeln kalif som betyder
ställföreträdare eller ersättare. Underförstått var kalifen profetens ställföreträdare. Problemet
var att man inte alltid var överens om vem som skulle bli kalif och detta ledde till att islam
splittrades i olika riktningar.
8
Det fanns också politiska skäl bakom splittringen och efter en tid uppstod flera olika
muslimska riken så kallade kalifat, eftersom de styrdes av kalifer. Ett viktigt kalifat hade sitt
centrum i Syrien med Damaskus som huvudstad och på 700-talet lyckades detta kalifat också
erövra hela Pyreneiska halvön (dagens Portugal och Spanien). Så småningom blev kaliferna i
Bagdad de mäktigaste. Det sägs att Bagdad hade uppemot en miljon invånare under 900-talet.
I staden möttes kulturer från världens alla hörn och genom staden gick karavanhandeln mellan
Europa och Kina. Kalifatets köpmän lärde sig indiska siffror (de som vi kallar arabiska) och
spred dessa över världen. Mängder av arabiska lånord som kaffe, asfalt, alkohol, siffra,
algebra och schack spreds via köpmännen. Uppfinningar som papper, kompass, väderkvarnar
och krut kom också till Europa via handelskontakterna. Under 1300-talet uppstod kalifatet i
nuvarande Turkiet, det så kallade osmanska riket efter dess förste härskare Osman I. 1453
erövrade de den östromerska huvudstaden Konstantinopel och staden blev muslimsk under det
nya namnet Istanbul. Turkarna erövrade hela Balkan, större delen av Ungern och hotade till
och med Wien i Österrike. När européerna utvecklat sjöfarten och tog över kontrollen av
världens hav och mycket av världens handel, blev det osmanska riket allt svagare och efter
första världskriget (1918) reducerades riket så kraftigt att bara landet Turkiet återstod.
I mitten av 1920-talet levde 75 procent av världens muslimer i kolonier eller områden som
styrdes av europeiska stater. Mellan de två världskrigen uppstod därför en arabisk
självständighetskamp. I denna självständighetskamp blev religionen viktig. När till exempel
Indien blev självständigt efter andra världskriget, krävde muslimerna där en egen stat och
Pakistan bildades. Ett större problem blev det när staten Israel upprättades. Ur ett religiöst
muslimskt perspektiv är det svårt att acceptera att det heliga Jerusalem har förklarats som
Israels huvudstad. Klippdomen från 600-talet ligger på ett område som enligt judisk tro
motsvarar deras ursprungliga tempel. Många muslimer menar att européerna lastade över sitt
dåliga samvete över att inte tidigare ha ingripit mot nazisternas judeförföljelser på araberna
när palestinierna fick lämna över stora delar av sina landområden.
Traditioner, riktningar och ställning i samhället
De muslimer som menar att bara en släkting till Muhammed kunde bli kalif, kallas för
shiamuslimer. De som ville understryka att det inte fanns något att tillägga till Koranen och
profetens sunna och att det därför inte spelade någon roll om det var en släkting till
Muhammed som blev kalif kallas sunnimuslimer. De flesta muslimer idag är sunnimuslimer.
Omkring 10 procent är shiamuslimer - shiiter - och de flesta bor i Iran och de östra delarna av
Irak. De flesta av dessa tillhör den så kallade tolv-sekten som menar att det bara funnits 12
riktiga kalifer, det vill säga ledare som på något sätt varit släkt med Muhammed.
Shiamuslimerna kallar inte dessa 12 för kalifer utan för imamer. Den sista av dessa imamer:
Muhammed ibn al-Hassan, försvann spårlöst från sitt palats i slutet av 800-talet. Men han är
inte död utan lever vidare i det fördolda och en dag ska han komma tillbaka och skapa fred
och rättvisa på jorden. I det fördolda anses han under tiden sända budskap till de skriftlärda
via drömmar och visioner om hur sharia ska tolkas. I Iran har därför de religiösa experterna
stort inflytande på lagar och politik eftersom de hela tiden anses få vägledning av den dolde
imamen.
Islamister kallar man de muslimer som vill att samhället ska bevara de äldsta traditionerna. De
anser att Gud har bestämt sederna i Koranen och sunna. De har i allmänhet en konservativ syn
på hur samhället ska fungera och många är negativt inställda till demokrati vars idéer ju inte
fanns under 600-talet och alltså inte finns i Koranen och sunna. De europeiska framgångarna
som gjorde Europa till ett mer jämlikt demokratiskt samhälle var dessutom länge samma
samhällssystem som i den arabiska världen stod för kolonialism och förtryck. Västvärldens
9
samhällssystem är inte ett system som islamisterna ser som ett idealsamhälle att följa.
Pakistan, Yemen, Afghanistan och Saudiarabien är länder, som precis som Iran, har en
lagstiftning där de religiösa ledarna har stort inflytande över framförallt familjelagstiftningen.
De flesta islamister tar avstånd från våld, men en del är beredda att använda våld för att
genomföra förändringar som leder in samhället på rätt väg: al-Quaida, IS (med bas i Syrien),
och Boko Haram (med bas i Nigeria) är några exempel. Många islamister behandlas mycket
strängt av makthavarna. Det muslimska brödraskapet i Egypten förbjöds 2013 och många av
dess medlemmar fängslades eller till och med avrättades.
Muslimska sekularister: vill i stället att islam ska vara en privatsak. Politik och lagar ska inte
vara anpassade efter religionen. Många sekularister vill att de muslimska länderna ska bli mer
lika de västerländska. Sekularisterna var tidigare en ganska stark gruppering i till exempel
Turkiet och Indonesien, men är inte lika framgångsrika längre. Tunisien, Albanien och
Bosnien är exempel på länder som kan beskrivas som sekulariserade.
Feministiska muslimer: menar att en viktig orsak till kvinnoförtrycket är att Muhammeds
ursprungliga lära förvanskades. I 600-talets arabiska stamsamhälle sågs inte kvinnor som
mycket mer än ägodelar. Muhammeds lära innebar därför en avsevärd förbättring av kvinnans
ställning. Därför, menar feministerna, kan det inte vara enligt Muhammeds vilja att kvinnan
ska vara underordnad och förtryckt i samhället.
Många muslimer som lever i länder där islam är en minoritetsreligion är barn eller barnbarn
till invandrade muslimer. Många av dessa uppfattar sig som muslimer men känner inte att de
behöver påverka livet särskilt mycket. Många har föräldrar som innan de utvandrade inte
heller kände att religionen påverkade dem särskilt mycket. Några har aldrig varit troende och
vill inte kallas muslimer bara för att de flesta i deras ursprungsländer tillhör islam. För andra
är religionen viktig av både religiösa och kulturella skäl. I länder där islam är en
minoritetsreligion förekommer också islamofobi som liknar antisemitismen. Islamofobin kan
leda till hatbrott som till exempel när kvinnor som bär hijab (huvudduk) hånas.
10
Begrepp och namn i den ordning de kommer i häftet:
abrahamitiska religioner
polyteism
monoteism
förbund
Kaanan
Mesopotamien
urkund
Tanakh
Tora
de tio orden
mitzva
Neviim
profet
göra en mitzva
kosher
övergångsriter
omskärelse
bar mitzva/bat mitzva
sabbat
försoningsdagen, Yom kippur
totalfasta
Lövhyddofesten, sukkot
Chanukka
Pesach
Klagomuren
menoran
davidsstjärna
förskingringen, diasporan
getto
ultraortodoxa
kulturell judendom
familjerätt
bosättare
moské
umma
uppenbarelsereligion
Muhammed
domens dag
Mekka
Arabiska halvön
Kaba
stam
Koranen
sura
sunna
de fem grundpelarna
trosbekännelse
konvertera
underkastelse
minareter
allmosa
ramadan
id al-fitr
vallfärd, hajj
Ismael
helgedom
sharia
fatwa
11
antisemitism
progrom
förintelsen
synagoga
reformjudendom
ortodox judendom
kalif
kalifat
det osmanska riket
shiamuslimer, shiiter
sunnimuslimer, sunniter
tolv-sekten
islamister
konservativ
al-Quaida
IS
Boko Haram
muslimska brödraskapet
muslimska sekularister
feministiska muslimer
majoritetsreligion
minoritetsreligion
islamofobi
halal
haram
imam
Klippdomen
halvmånen
Medina
