Predikan Smyrnakyrkan 2015-­‐02-­‐01 Skapad för att glädja Gud Predikan Smyrnakyrkan 2015-­‐02-­‐01 Skapad för att glädja Gud För två veckor sen så inledde vi vår temaserie ”Ett meningsfullt liv” med att Peter pratade om att du är skapad med ett syfte. Om tro på Jesus om att tro på honom som har skapat dig med ett syfte, att säga ja till honom. Ikväll och fyra Smyrna 19 framåt ska tala om VILKA dessa syften är utifrån de fem syften som Warren talar om i sin bok. Du är skapad genomtänkt, men vad är du tänkt för? Du är skapad av Gud, men hur följer du honom? Du är skapad med syften. Ett utav de syftena är att glädja Gud. Inledning Jag har gjort missen att börja följa Downton Abbey. En i mitt tycke ganska tråkig serie. Men när man väl börjat följa något så vill man gärna se hur det slutar. Så det är bara att bita i det sura äpplet. Serien utspelar sig i början på 1900-­‐talet i England och vi får följa en stenrik, förnäm familj. Parallellt för vi följa deras tjänstefolk. De passar upp på familjen, tilltalar dem som ”milord” och ”milady” och när familjen önskar någon så ringer de i en klocka. Skapad för att glädja Gud – vadå? När vi hör rubriken ”Skapad för att glädja Gud väcks” väcks vår lite trotsiga sida. Vadå skapad för att glädja Gud? Är det som i Downton? Är jag bara här för att passa upp på honom? Är jag bara här för att som en teaterapa skämta och hålla Gud glad? Är jag skapad till att vara någon typ av springpojke? Men om vi tar det ett steg lägre så fattar vi ganska snart att det inte är vad det kan innebära. När Bibeln talar om oss så är det främst som Guds söner och döttrar, som Guds barn. I 1 Joh 3:1 står det: ”Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi.” Gud skapade inte dig för att han behövde arbetskraft, han skapade dig för att han ville. Han skapade dig för att du gjorde honom glad. u är så högt älskad att Jesus gick in i döden för din skull. Jesus dog hellre än att leva utan dig. VI är hans barn och så högt älskade. Men vi är också hans vänner. I Joh 15:15 säger Jesus: ”Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.” Så vi är alltså vänner före det att vi är tjänare. För vi har fått ta del utav det som är Guds. Så vi ser det från Guds perspektiv: han älskar oss, som vill ge oss allt som är sitt, som dog för oss för att vi skulle få liv – vad är hans perspektiv? Vad gör honom glad? Rick Warren skriver i boken ”Att leva med mål och mening” att det att glädja Gud är detsamma som tillbe honom. Och då är inte tillbedjan i det här sammanhanget först och främst sång och musik, bönemöten eller en del i en gudstjänst. Utan tillbedjan är att leva i pågående ständig tillbedjan, i en nära relation med Gud där vi låter honom veta allt, där vi hyllar honom för det är han värd, där vi älskar honom tillbaka för att han har älskat oss. Det är att umgås med honom som har skapat dig. Att sätta honom främst i ditt liv. Det är att glädja Gud. I Hos (6:6) i Gamla Testamentet säger Gud att det inte är våra offer han främst vill ha utan det är vår kärlek. En nära relation med Gud. Jesus säger i Mark (12:30) att största och viktigaste budet är att älska Gud. Tillbedjan är också att låta Gud få äran för det han gjort, att hylla honom för att han är värd att hyllas. Lovsång är främst inte en musikgenre utan ett sätt att berätta för Gud att ”jag älskar dig”. Gud glädje är när vi sätter honom främst i vår liv, när vi ger honom förstaplatsen. Kokar vi ihop det är så är Guds glädje är att få tillåtelse att vara centrum av ditt liv. ”Kom och vara i centrum av mitt liv”. Hur sätter jag Gud i centrum av mitt liv? Mitt liv ser säkert ganska likt ut som många utav era liv här inne. Vi kanske inte jobbar med samma sak, pluggar till samma sak eller har samma människor runt omkring oss, men jag gissar jag att vår vardag ändå flyter på rätt liknande sätt. Det innehåller att gå upp på morgonen. Det innehåller tandborstning då och då. Det innehåller att äta någon form av mat, oavsett om vi är duktiga på att laga den eller inte. Det innehåller att gå och lägga sig. Det innehåller människor som kommer och går. Det innehåller skratt, tårar, ett och annat skämt. Det innehåller måsten och tid för att inte göra så mycket alls. Och parallellt med det här då så är vi skapade till gudomliga syften. Vi är skapade till att glädja Gud, att sätta Gud i centrum av våra liv? Hur får vi ihop det ett vardagsliv som mest rullar på? Hur får vi ihop det ”vanliga livet” med ett gudomligt syfte för våra liv? Det är lätt att säga ”Gud va i centrum av mitt liv”, men det gör något med våra liv. Det innebär ibland omprioriteringar, att ändra sitt perspektiv. Gäller ett helt liv För det första så pratar Bibeln aldrig om två liv som vi är satta att leva. Ett ”vanligt” liv och ett tillsammans med Gud och då kanske i kyrkan. Vi delar oftast upp saker. Här är Gud och här är han inte. Bibeln talar snarare om Gud som redan har med allt att göra, även ditt ”vanliga” vardagsliv. I Apg (17:28) pratar Paulus om Gud som den som vi lever genom, rör oss och är till. I Kol (2:6) står det att vi ska leva med rot och grund i Jesus. Inte bara ibland, utan det är sättet som vi ska leva hela våra liv. Gud om du tillåter Gud att vara i centrum av ditt liv kommer han inte nöja sig med en söndag varannan vecka. Att sätta Gud i centrum på riktigt av ditt liv, innebär att ge Gud tillåtelse att vara i centrum av hela ditt liv och inte bara ibland. Att låta allt du gör ära Gud I Jes 61:3 står det om Gud folk, de som följer honom att "de ska kallas rättfärdighetens träd som Herren planterat för att visa sin härlighet". Alltså Gud har satt oss här för att vi ska visa genom våra liv vem Gud är. Och Gud han har satt oss på olika platser. Några av oss jobbar med ditten, andra med datten. Några av oss sjunger och andra av oss gör inte det. Någon är just nu arbetslös och någon har just nu fullt upp med arbetsuppgifter. Men oavsett var i livet du är just nu, så är du satt här för att genom ditt liv visa vem Gud är. I 1 Kor 10:31 står det: ”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.” Vad du än gör så kan du låta ditt liv ära Gud. Designar du webbsidor, låt det då få bli till Gud ära. För det är han som gjort dig kreativ. Älskar du kaffe, låt ditt kaffedrickande ära Gud, för det är han som gett dig ditt smaksinne. Är du arbetslös, låt din lediga tid ära Gud. Rick Warren skriver i boken att hemligheten i tillbedjans livsstil är att göra allt som om man gjorde det för Jesus. I veckan så var jag på 24-­‐7-­‐bön. I Göteborg pågår just nu en ekumenisk bönesatsning där man från olika kyrkan samlas till bön dygnet runt under en vecka. Man skriver då upp sig på olika pass och så går man ditt och ber. Jag hade mitt pass i onsdags och kom dit helt slutkörd. Jade precis skrivit en tenta i kyrkohistoria och var totalt urladdad. Och nu var ju tanken att jag skulle be. Hålla bönen vid liv under två timmars tid och var en smula orolig för hur jag skulle klara hålla mig vaken. Men när jag kommer in i den här lokalen, som är i iordningsställt för just den här veckan, så är det första som möter mig en skylt med orden ”vila i Guds närvaro” tillsammans med en ”fatboy”. Vilken befrielse! Där la jag mig och sov en halvtimme och det var okej. För jag kan sova till Guds ära. Så för att glädja Gud så behöver du inte sluta upp med allt det du gör just nu i ditt liv, lämna alla fritidsintressen och ge upp alla du känner för att därefter spendera all vaken tid i kyrkan. Så funkar inte Gud. Men det innebär att se på det du står med andra ögon, byta perspektiv. Det innebär att du kan vara kvar just där du är, med de egenskaper som har, men gör det du gör till Guds ära. Låt Gud använda det du har till att ära honom. Det gläder Gud. Att kapitulera C.S. LEWIS sa en gång: ”Ju mer vi låter Gud ta över desto mer blir vi oss själva -­‐ för han har skapat oss”. Jag tycker det är så bra så jag läser det en gång till: ”Ju mer vi låter Gud ta över desto mer blir vi oss själva -­‐ för han har skapat oss”. Så ju mer vi låter Gud vara den som allt handlar om, låta honom vara den som leder oss, ju mer oss själva blir vi. För han är den som skapat oss. För det tredje, när vi sätter Gud i centrum för våra liv innebär det ibland att kapitulera. Det innebär inte att kapitulera i den bemärkelsen att lägga sig ner och inte göra någonting. Att kapitulera inför Gud är att lita på honom. Att lita på att Gud har koll, att Gud vet det som är bäst för dig. Det innebär att ge Gud förstaplatsen i ditt liv, att säga: ”nu är det du Gud och inte jag”. Det är att välja att stiga ur bilen, lämna förarsätet, sätta sig i passagerarsätet, välkomna Gud att sätta sig där i ditt ställe och sen säga till Gud: ”Nu är det du som får styra”. VI är ganska duktiga på att sålla, på att bestämma vad vi vill ta in och vad vi inte vill ta in. Ofta så tar vi in lite här och lite där. När vi läser Bibeln så läser vi mycket hellre om nåden än om att sälja allt vi äger och har och ge till de fattiga. Vi läser mycket mer om nåden än de passager som kräver en förändring i våra liv. Likaså fungerar det ofta när vi lyssnar in Gud. Allt det som vi upplever att ha bekräftar som stämmer överens med min egen bild det lyssnar jag på. Men om vi upplever att Gud säger något som kräver att vi ställer om kursen, så är det lättare att låtsas som att det inte var Gud. Vill vi att Gud ska var i centrum utav våra liv behöver vi kapitulera och tillåta Gud att leda oss dit han har tänkt, lita på att han vet vad som är bäst. Och även de gångerna som Gud korrigerar vår kurs och vi inte riktigt fattar vart han tar oss. Och även de gånger som vi behöver omprioritera, för att något har stulit Guds förstaplats i våra liv. Då behöver vi också vara så modiga att vi är beredda på att låta oss formas av honom. David skriver så bra I Ps 119:33: “Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet.” Att oavsett vad vägen är, så tänker jag följa till slutet. Och Ibland är livet kass, då behöver vi lita på att Gud håller. Då behöver vi hålla fast vid Guds löften om Guds ljus alltid är starkare än mörkret. Och när Gud inte känns nära, då behöver vi lita på hans löften om att aldrig svika oss (Heb 13:5). Det glädjer Gud. När vi sätter Gud i centrum för våra liv… När vi tillåter Gud att vara centrum av våra liv sker ett skifte i våra liv. Plötsligt så börjar jag se på mig själv på samma sätt som Gud ser på mig. Jag har upptäckt att ju mer jag låter mitt liv handla om Gud, desto mer blir det som Gud säger är sant om mig faktiskt sanning i mitt liv. Det som är Guds möjligheter blir mina möjligheter. Det som Guds plan blir min plan. Guds löften, det som står i Bibeln, blir det som jag agerar utifrån och inte det som för mig känns som den smartaste lösningen. När vi väl fått smaka på vad det innebär att leva ett helt liv med Gud, ett liv där Gud helt får vår tillåtelse att sitta i förarsätet, så kommer vi bara vilja se mer. För då börjar vi se vad det innebär när Gud liv blir i oss. Avslutning Går det få ihop vårt ”vanliga” vardagsliv med Guds syften för vårt liv? Det går Guds glädje, det är att du väljer att leva i en nära relation med honom mitt i det liv som du lever. Guds glädje är att få leda dig, att få sitta i förarsätet, mitt i det liv som du lever. Gud glädje är när du låter allt det du gör ära Gud, vad det än är gör. Guds glädje är att få ha första platsen i ditt liv, att få tillåtelsen att få vara i centrum av ditt liv, hela ditt liv. Det är ett överlåtet liv för honom. Oavsett vad du gör, så vill i allra högsta grad ha med det att göra. Försång Jag vill ge dig o Herre min lovsång, jag vill tacka med skönaste ord för din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort. Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton skall en hyllning till dig bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära. Ingen annan är värd att besjungas, endast du, Herre. äger min sång, och i himmelens gyllene salar skall jag prisa dig evighet lång. Jag vill göra mitt liv till en lovsång….. Och om sången nån gång skulle tystna eller störas av oro och strid, Herre öppna på nytt mina ögon, så jag ser att hos dig är min frid. Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton skall en hyllning till dig bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.
