VETENSKAPSRÅDET
2014-09-24
Ämnesområdet för medicin och hälsa
SYSTEMMEDICIN
Beskrivning av forskningsområdet
Systemmedicin innebär att systembiologiska principer appliceras på medicinska problem. Målsättningarna är
prediktiv förståelse för hur alla sjukdomsassocierade gener och omgivningsfaktorer gemensamt orsakar
sjukdom, samt hur sådana orsaker varierar hos subgrupper. Kliniska mål inkluderar identifiering av
diagnostiska markörer för prediktiv och individualiserad medicinering samt effektivare läkemedelsutveckling.
Den medicinska bakgrunden är att vanliga sjukdomar orsakas av tusentals gener och omgivningsfaktorer, vilka
i kombinationer kan skilja sig hos patienter som verkar ha samma sjukdom. Ämnesområdet syftar till sådan
förståelse genom att olika tekniker för stora analyser av gener och proteiner kombineras med avancerade
dataanalyser samt funktionella och kliniska studier. Det finns redan kliniskt relevanta exempel på hur
systemmedicin lett till nya diagnostiska markörer och läkemedel.
Studier inom området är komplexa och kräver multidisciplinära samarbeten men är generellt applicerbara på
alla sjukdomar. Forskning inom systemmedicin har rönt stort intresse hos internationella anslagsgivare och
läkemedelsindustrin, och inom EU är systemmedicinsk forskning ett prioriterat område. Forskning inom
området bedrivs vid alla medicinska, och flera tekniska, fakulteter i landet. Flera av grupperna är internationellt
erkända och integrerade i storskaliga internationella samarbeten genom EU-projekt. I Sverige appliceras
systemmedicin för närvarande på ett stort antal sjukdomar, till exempel allergisk sjukdom, ateroskleros, cancer,
diabetes, fetma, bakteriella infektioner, KOL, multipel skleros och andra autoimmuna sjukdomar.
Styrkor och svagheter
Vid svenska lärosäten finns flera internationellt starka grupper inom området vars vetenskapliga produktion har
ökat avsevärt de senaste två åren, vilket speglar utvecklingstakten inom området. Framgångsfaktorer är
multidisciplinära samarbeten mellan flera olika biomedicinska och matematiska forskare, internationella
samarbeten (bland annat i form av EU-projekt som leds eller har letts av svenska forskare), rekrytering av ett
antal mycket lovande yngre forskare samt lång tradition av translationell klinisk forskning av hög kvalitet i
Sverige, som sammanhänger med en enhetlig sjukvårdsstruktur och samarbete med läkemedelsindustrin.
Vidare finns tillgång till infrastruktur som kan appliceras för systemmedicinsk forskning, till exempel Science
for Life Laboratory samt den nationella superdatorn vid Linköpings universitet.
Med det finns också svagheter, framför allt en begränsad samordning mellan forskning inom klinik och
universitet respektive mellan medicinska och tekniska fakulteter, vilket i sin tur sammanhänger med bristande
samordning mellan forskningsfinansiering samt mellan universitet och läkemedelsindustri. Det finns också en
brist på rekrytering av kliniska forskare inom området.
Trender och tendenser
En viktig utmaning för morgondagen är att förbereda klinisk forskning och sjukvård för en mycket ”datarik”
klinisk situation, där manuell bedömning av enstaka mätningar ersätts med en mer statistisk/maskinell
bedömning av storskaliga mätningar. Både preklinisk och klinisk forskning kommer vid någon punkt att
relatera till systembiologiska modeller för organ och sjukdomar. Forskning som använder systembiologisk
metodik för att förstå långsiktiga och komplexa sjukdomsförlopp och för att relatera mätningar i patienten till
klinisk handläggning kommer att behövas.
Rekommendationer
Om Sverige ska bli ledande inom translationell forskning krävs ett antal åtgärder för att nå prediktiv förståelse
av hur ändrad samverkan mellan alla sjukdomsassocierade gener och omgivningsfaktor orsakar vanliga
sjukdomar samt hur denna samverkan varierar hos olika subgrupper. Forskningen måste bygga på etablerade
MNESÖVERSIKT FÖR SYSTEMMEDICIN 2014
1
VETENSKAPSRÅDET
2014-09-24
Ämnesområdet för medicin och hälsa
valideringsprinciper, som till exempel djurmodeller, men också nya principer som genomisk konkordans (det
vill säga att sjukdomsassocierade förändringar i till exempel mRNA-uttryck för ett stort antal gener är kopplade
till sjukdomsassocierade polymorfismer i samma gener) samt matematiska modeller. Kliniska tillämpningar i
form av preventiv och individualiserad medicinering samt effektivare läkemedelsutveckling måste prioriteras.
Det behövs en tvärdisciplinär satsning på systemmedicin, från forskningsfinansiärer, universitet och sjukvård,
men även mellan olika forskare. Bristande klinisk anknytning inom området är ett generellt problem. Men
denna svaghet kan också innebära en unik möjlighet för svensk forskning genom att grundläggande metodik blir
tillgänglig för ett stort antal grund- och kliniska forskare.
Dessa målsättningar kan få genomgripande betydelse för medicinsk forskning, behandling och
läkemedelsindustri. Till exempel kan läkemedelsutveckling effektiviseras om behandling kan insättas tidigt och
anpassas efter individuella skillnader. En satsning på systemmedicin bör vara relativt öppen och
kvalitetsinriktad, snarare än att riktas mot speciella sjukdomar, och ansökningar bör bedömas separat av
beredningsgrupper med relevant multidisciplinär kompetens och en ökad förmåga att bedöma kvaliteten på
tvärvetenskapliga ansökningar.
En ökad samverkan med internationella anslagsgivare, till exempel EU, är också önskvärd, men även ett
ökat intresse från läkemedelsindustrin. Det behövs även en diskussion kring tvärvetenskaplig utbildning för att
möta framtidens behov och möjliggöra att starka forskare inom systemmedicin kan forma akademiska miljöer
där sådan forskning kan bedrivas.
Vill du lämna synpunkter på forskningsområdet systemmedicin? Följ den här länken för att lämna kommentar.
MNESÖVERSIKT FÖR SYSTEMMEDICIN 2014
2
