Förstudie
Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund
Upprättad
Datum: 2015-03-20
Version: 1.0
Ansvarig: Syna Ouattara
Förvaltning: Stadskontoret
Enhet: Stadskontoret
2 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Innehållsförteckning
Sammanfattning………………..……………………...……………..……….4
1. Inledning…...…...………………………………………………………….5
2. Bakgrund…………...………………………………………………….…..7
3. Förstudiens syfte………………...…..……………………………...……....8
4. Några centrala begrepp……….……………………………………………9
4.1 Vem är afrosvensk? …….…....……...……………..……………....……...9
4.2 Afrofobi – vad är det?.........………..……………...………………..…….10
4.3 Diskriminering ……………….……………………...…………….…...11
4.4 Vardagsrasism - en mångdimensionell erfarenhet…….…...………………..…13
5. Hur ser det ut med diskrimineringen i Malmö? ……….…………….……13
6. Metod och datainsamling……………..……………………….…….……14
7. Resultat och analys………………………………………………..……....15
7.1 Gemensamma drag……………………………...……………….……...15
7.2 Några berättelser om upplevelser av diskriminering och afrofobi i
Malmö…………………………………………………….……..……16
7.8 Reflektioner……………………………………...…………...…………24
7.9 Slutsatser………………………………………………..…...…………27
8. Referenslitteratur…………..…..………............................…………………30
Bilaga 1- Frågeformulär ………………………………..……...…………….32
3 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Sammanfattning
Förstudien är en del i Malmö stads arbete med att säkerställa likvärdig service,
bemötande och myndighetsutövning för alla Malmöbor. Den genomförs också
inom ramen för kommunens arbete för jämställdhetsintegrering, mångfald och
diskriminering. Förstudien är skriven för att ligga till grund för politiska beslut
om att ta fram förslag på aktiva åtgärder för att upptäcka, förebygga och
motverka afrofobi, diskriminering, stigmatisering samt hatbrott mot
afrosvenskar i kommunen.
Det primära syftet med denna förstudie är att undersöka behovet av insatser
mot afrofobi i Malmö kommun och att hitta verktyg för att förebygga och
motverka afrofobi, diskriminering samt hatbrott mot afrosvenskar. Ett
delsyfte i undersökningen är dessutom att få djupare kunskap om
afrosvenskars personliga erfarenheter och upplevelser av diskriminering och
utsatthet för hatbrott i kommunen. Ett viktigt syfte med utredningen är att få
in synpunkter från de föreningar, grupper och personer som arbetar med
frågor kring afrosvenskars levnadssituation i Malmö.
Förstudien har genomförts med kvalitativa metoder, exempelvis
fokusgrupper och djupintervjuer som fångar respondenters erfarenheter,
upplevelser av diskriminering och utsatthet inom bland annat på allmänna
platser, arbetsplatser samt i kontakter med myndigheter. Intervjuerna
kompletterades med pappersenkäter.
Förstudien indikerar att det bland afrosvenskar finns en stor vilja att skapa
möjligheter för att leva ett gott liv i öppenhet och trygghet, att känna sig
respekterad och inkluderad i Malmö. Det finns en stark vilja hos intervjuade
personer att integrationen ska fungera för att skapa ett bättre samhälle för alla.
Samtidigt framgår i intervjuerna att Malmö inte är fritt från afrofobi, våld,
diskriminering, hat och trakasserier.
De flesta respondenterna kopplar afrofobi och diskriminering av
afrosvenskar till kännetecken som hudfärg.
Malmö som geografisk plats upplevs inte alltid som trygg och säker. Inte
heller Malmös stad som kommun, upplevs alltid som en säker och respektfull
instans att vända sig till.
Materialet i rapporten antyder att det finns barriärer mot öppenhet (till
exempel gruppstigma), misstro och dåligt bemötande från samhällsinstanser.
4 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Vidare visar förstudien att för alla intervjuade personer råder det konsensus om
att det behövs en fungerande offentligt driven verksamhet för att bygga upp stabila
strukturer och hållbar organisationskultur för att stödja målgruppen.
1. Inledning
Enligt Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering i Malmö Stad ska
Malmö stad vara en öppen och inkluderande stad där lika rättigheter och
möjligheter för alla människor är den rådande normen. Malmö stad har ansvar
för att Malmöborna ges lika rättigheter och möjligheter att ta del av den service
och de tjänster som kommunen erbjuder. Som ansvarig för grundläggande
infrastruktur i form av service och tjänster som utbildning, vård och omsorg
och i egenskap av stor arbetsgivare, beslutsfattare och opinionsbildare har
Malmö stad en nyckelroll i arbetet för ett samhälle fritt från diskriminering
(Malmö stad 2014:5).
Att behandla alla människor lika kan verka vara en självklarhet för de flesta
myndigheter, företag och institutioner men denna förstudie visar att det i
många fall förekommer diskriminering i bemötandesituationer. Det är viktigt
att komma ihåg att likabehandling inte är detsamma som att förutsätta att alla
människor är likadana. Det handlar istället om att behandla alla människor
utifrån principen om lika värde och med respekt för deras sinsemellan
olikheter.
Diskrimineringslagen, som trädde ikraft 2009 och även utökades i januari
2015 rörande ökade krav på tillgänglighet, är ett nationellt nyckelverktyg och
ramverk för kommunens strategiska arbete mot diskriminering.
För att aktivt motverka rasism och diskriminering har Malmö stad gjort
vissa internationella överenskommelser på eget initiativ och har därigenom en
högre ambitionsnivå än vad lagen anger. Detta gäller till exempel åtagandet att
arbeta efter ECCAR:s tiopunktsprogram mot rasism och diskriminering. Sedan
2007 är Malmö medlem i den Europeiska koalitionen av städer mot rasism
(ECCAR). Koalitionen kom till 2004 på initiativ från Unesco och är idag en
sammanslutning av mer än 100 städer som skrivit under ett gemensamt
åtagande att arbeta mot rasism och diskriminering inom ramen för städernas
ansvar. Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering är en del av
5 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
detta åtagande. Malmö stad bedriver ett aktivt arbete inom koalitionen och är
en av 16 städer i ECCAR:s styrkommitté (Malmö stad 2014:23)
Exempel på de internationella styrdokumenten inom arbetet mot
diskriminering är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om
sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning, konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter, konventionen
om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Rätten att inte
diskrimineras är en grundpelare i alla dessa konventioner och direktiv och en
genomgående princip rörande alla rättigheter (Malmö stad 2014).
På FN:s internationella konferens mot rasism som hölls i Durban i
Sydafrika 2001 var Sverige med och antog Durbandeklarationen och
handlingsplanen mot rasism. Där finns skrifter som handlar om bekämpandet
av rasism mot människor av afrikanskt ursprung och som idag internationellt
används som en standard för organisationer och stater i arbetet mot afrofobi.
Rasismen mot människor av afrikanskt ursprung aktualiseras ytterligare av att
FN har deklarerat åren 2015–2024 som det ”Internationella årtiondet för
människor av afrikansk ursprung”. Sverige ska aktivt delta i den kontinuerliga
uppföljningen av Durbandeklarationens handlingsplan som bland annat
förvaltas av ”Arbetsgruppen av experter på människor av afrikanskt ursprung”
och ge stöd till icke-statliga organisationer att kunna delta i detta arbete och
informera allmänheten om Durbandeklarationen vilket inbegriper översättning
av dessa dokument från engelska till svenska. Sverige ska också aktivt ge sitt
stöd till ”Det internationella årtiondet för människor av afrikanskt ursprung”.
FN:s arbetsgrupp för personer av afrikansk härkomst besökte Sverige den
1-5 december. Besökets syfte var att undersöka hur Sverige efterlever sina
åtaganden att motverka rasism och rasdiskriminering riktat mot personer av
afrikanskt ursprung. Expertgruppen besökte bland annat Malmö med syfte att
informera sig om Malmö stads arbete mot rasism och afrofobi. Gruppen
träffade bland annat företrädare för civilsamhället och Malmös kommunalråd
med ansvar för antidiskriminering.
Vid besökets slut presenterade expertgruppen ett uttalande baserat på de
första intrycken av situationen för afrosvenskar i Sverige. I uttalandet erkänns
6 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
bland annat Malmö Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering som ett
positivt steg för att motverka afrofobi, samtidigt som flera exempel på
förbättringsområden också nämns.
Kommunen har ett ansvar att motverka diskriminering i staden samt främja
Malmöbornas delaktighet och inflytande i den demokratiska processen. Det
ligger i kommunens uppdrag att bidra till en arbetsmarknad, bostadsmarknad
och utbildning som är likvärdig för alla Malmöbor.
Malmö stads arbete inom området grundar sig i Strategisk utvecklingsplan för
arbetet mot diskriminering och ett av kommunfullmäktige antaget budgetmål
gällande antidiskriminering. Budgetmålets komplexitet gynnas av samverkan
med andra samhällsaktörer som också arbetar mot diskriminering och rasism.
Därmed är kommunen mån om ett nära samarbete med civilsamhället och
föreningslivet.
Rapporten innehåller bakgrunden till förstudien, syfte, en redogörelse av
centrala begrepp, datainsamlingsmetod, resultat och analys.
2. Bakgrund
Under det senaste året har Malmö drabbats av ett flertal händelser av
hatbrottskaraktär riktade mot människor med afrikanskt ursprung. En ökning
av hatbrott med afrofobiska grunder syns även nationellt (BRÅ 2010). Med
anledning av detta gav regeringen i uppdrag åt Mångkulturellt center (MKC) i
Botkyrka att ta fram en kunskapsöversikt om afrofobi. Skrivelsen tydliggör att
afrofobi är ett stort problem i Sverige idag (Hübinette et al. 2014). De sfärer där
den afrosvenska befolkningen utsätts för hatbrott och diskriminering omfattar
allt från det offentliga rummet, myndighetsutövning och utbildningsväsendet
till arbets- och bostadsmarknaden samt i det digitala rummet (BRÅ 2010, 2012,
2013, Hübinette et al. 2014). Rapporten framhäver vidare att det råder
okunskap om afrosvenskarnas situation i landet. Det finns inga konkreta
åtgärder som syftar till att komma till rätta med problematiken (Hübinette et al.
2014).
Flera studier tyder på att diskrimineringen av afrosvenskar är utbredd i det
svenska samhället såsom inom arbetslivet, i skolans värld och på offentliga
platser. Afrosvenskar tillhör en av de mest marginaliserade och fattiga
7 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
grupperna i landet, vilket bland annat kan avläsas i siffror inom bostadssektorn
och på arbetsmarknaden (Sabuni et al. 2001; DO 2010, 2014; Hübinette et al.
2014; Kumlin 2014; McEachrane 2014; SCB 2013).
SCB (2013) visar att år 2011 förvärvsarbetade 48 % av alla män födda i
Afrika i åldrarna 20-64 och 39 % av alla kvinnor födda i Afrika i samma
ålderskategori. Jämförande siffror för inrikes födda är 85-92% och en
arbetslöshet på 3,5- 4,5 % (SCB 2013:4-43).
Ojämlikheten mellan människor födda i Afrika och inrikes födda finns även
inom utbildningsväsendet. Till exempel har elever födda i Afrika lägsta
genomsnittliga betygen på gymnasienivå under perioden 2000-2011: 32 % av
pojkarna och 22 % av flickorna uppnådde inte högskolebehörighet.
Jämförande siffror för inrikes födda är 14 % av pojkarna och 8 % av flickorna
under perioden 2007-2011 (Hübinette et al. 2014:46).
Främlingsfientlighet, rasism och hatbrott innebär brott mot de
grundläggande mänskliga rättigheterna. Bekämpandet av sådana yttringar är en
nödvändig del i arbetet för att främja alla människors lika rättigheter och
möjligheter. Till kommunens främsta uppgifter hör att med förebyggande
insatser bekämpa rasism och främlingsfientlighet samt att vidta åtgärder som
främjar Malmöbornas upplevelse av trygghet (Malmö stad 2014:31). För att
hitta långsiktigt hållbara lösningar på diskriminering och hatbrott mot
människor med afrikanskt bakgrund, föreslog kommunstyrelsen att arbetet
inleds 2014 i form av en förstudie.
3. Förstudies syfte
Syftet med denna förstudie är att:
ta fram djupare kunskap om afrosvenskarnas erfarenheter- och
upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i kommunen;
utreda hur Malmö stad på bästa sätt skall stödja afrosvenskarna och
ta fram förslag på aktiva åtgärder för att upptäcka, förebygga och
motverka afrofobi, diskriminering, stigmatisering samt hatbrott mot
afrosvenskar i kommunen.
Ett viktigt mål med utredningen är att få in synpunkter, särskilt från de
föreningar, grupper och personer som arbetar med frågor kring afrosvenskars
8 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
situation i Malmö, men därutöver även från personer och grupper vars röster
normalt inte hörs i debatten. Önskan är att nå så många personer som möjligt
inom målgruppen under projekttiden.
4. Några centrala begrepp
4.1 Vem är afrosvensk?
Kategorin afrosvenskar inkluderar alla invånare i Sverige med någon form av
afrikanskt ursprung. I gruppen räknas alla personer som har påbrå från
subsahariska Afrika via en eller två föräldrar, samt de som invandrat till Sverige
från Nord- och Sydamerika inklusive Asien, Karibien, Oceanien, liksom från
andra länder i Europa, inklusive deras barn och efterkommande (Klingspor &
Molarin 2009:46; Hübinette et al. 2014:13; Jallow och Pascoët 2014:264;
McEachrane 2012; Robinson 2009).
Enligt Hübinette et al. (2014) ”Med kategorin afrosvenskar avses samtliga i
Sverige som har afrikanskt ursprung. Det de alla har gemensamt oavsett
nationalitet, språk eller religiös och etnisk tillhörighet är att de utifrån ras, det
vill säga utifrån hudfärg och fenotypiska drag samt föreställningar om
ursprung, identifieras som eller förknippas med svarta av omgivningen, något
som gör att de riskerar att utsättas för afrofobiska hatbrott och diskriminering
inom olika sektorer och sfärer i samhället” (Hübinette et al. 2014:79).
Det är inte möjligt att utläsa i SCB:s offentliga befolkningsstatistik hur stor
den afrosvenska gruppen är då främst de som är födda i Afrika alternativt de
som är födda i subsahariska Afrika återspeglas. Inrikes födda med två föräldrar
födda i Afrika liksom adopterade och barn till en afrosvensk och en ickeafrosvensk förälder är till exempel inte synliga i statistiken.
Enligt rapporten Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i
dagens Sverige utgör afrosvenskarna i dag cirka 180 000 personer i Sverige och är
en växande grupp (Hübinette et al. 2014:11). Det finns idag inga exakta siffror
på hur många afrosvenskar som bor i Malmö. Enligt Malmö stads
befolkningsregister 2005, av kommunens totalbefolkning på 316889 invånare,
är cirka 6816 personer födda i Afrika (Malmö stad 2015a). Några av
intervjupersonerna uppskattar att det finns mellan 10 000 och 16 000
afrosvenskar i kommunen. Befintlig statistik, baserad på födelseland, visar att
9 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
personer med somalisk bakgrund är den största afrosvenska gruppen i Sverige
och i Malmö (Malmö stad 2015a). Det är också den gruppen som är den mest
utsatta för afrofobi och diskriminering (BRÅ 2012).
På grund av bristen på jämlikhetsdata råder det stor okunskap rörande
afrosvenskarnas situation i förhållande till olika rättighetsrelaterade områden i
landet och i kommunen. Detta har medfört att brister och problem som berör
hela gruppen, oavsett bakgrund, inte kan synliggöras och följas av konkreta
åtgärder för förbättring.
4.2 Afrofobi – vad är det?
Begreppet afrofobi syftar på negativa fördomar, fientlighet eller hat mot
människor som har sitt ursprung, eller uppfattas ha sitt ursprung i Afrika söder
om Sahara (MANA 2013; Hübinette et al. 2014). I den engelsktalande världen
används idag ofta även ord som antiblack racism, antiblackism eller antiblackness
och det mer allmänna uttrycket antiblack för att beteckna fientlighet mot svarta.
I internationella sammanhang blir afrofobitermen en alltmer etablerad term,
särskilt efter Civil Society Forum for the Durban Review Conference som ägde rum i
Geneve 2009 och som var en uppföljning på FN:s världskonferens mot rasism
i Durban 2001. Afrofobitermen har erkänts i en resolution antagen av FN:s råd
för mänskliga rättigheter, och används av FN:s Working Group of Experts on
People of African Descent.
Det är framför allt genom Durban-processens uppföljningsarbete som
införandet av och stödet för afrofobibegreppet har byggts upp internationellt.
FN:s generalförsamling har i linje med detta förklarat de kommande åren
2015–2024 som det internationella årtiondet för människor av afrikansk
härkomst, och där kommer afrofobitermen att spela en central roll. I Sverige
har afrofobibegreppet använts sedan 2006 av afrosvenska aktivister tillhörande
Afrosvenskarnas riksförbund. Fram till 2009 hade de en gemensam
arbetsgrupp tillsammans med paraplyorganisationen Centrum mot rasism för
att lansera termen i svenska och internationella sammanhang (se Hübinette et
al. 2014).
Fientligheten kan ta sig uttryck i verbala kränkningar, rumsliga
utestängningar och fysiska angrepp. Fördomar kan få uttryck i alltifrån skämt
och stereotypa bilder till rasdiskriminering. De kan också ta sig uttryck i
10 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
exotiserande föreställningar om afrosvenskar. Det handlar dels om negativa,
fördomsfulla stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ
inställning till såväl enskilda personer som till gruppen i sin helhet. Ordet
afrofobi används på samma sätt som begreppen antisemitism, antiromanism,
islamofobi och homofobi.
Antalet anmälda hatbrott mot afrosvenskar har ökat med 24 % sedan 2008.
Afrosvenskar är kraftigt överrepresenterad som offer: hatbrotten innefattar
ofta hot eller fysiskt våld och äger ofta rum på offentlig plats (BRÅ 2012).
Brottsförebyggande rådet menar att ”För att en anmäld händelse ska
bedömas som främlingsfientlig/rasistisk med ett submotiv som är afrofobiskt
(…) ska gärningspersonen ha begått brottet på grund av att han eller hon
uppfattat att målsäganden är av afrosvensk (…) ursprung. Brottet behöver
således inte vara riktat mot en person som är afrosvensk (…). Vidare krävs att
gärningspersonen inte själv är afrosvensk …” (BRÅ 2011:16). Antalet
främlingsfientliga/rasistiska anmälningar där huvudbrottet identifierades som
afrofobiskt uppgick år 2012 till uppskattningsvis 940 stycken. Det är en tydlig
ökning jämfört med tidigare år, då antalet legat mellan drygt 760 och knappt
820 anmälningar, och det är därmed den högst noterade siffran sedan
afrofobiska hatbrott började redovisas år 2008 (BRÅ 2013:42).
Frågan om afrofobi och om afrosvenskars situation i Malmö är inte en
avgränsad integrationsfråga. Den är en grundläggande demokrati-, rättighetsoch jämlikhetsfråga.
4.3 Diskriminering
”Allas lika värde är demokratins grundval. Trots det behandlas människor
olika och diskrimineras” (Malmö stad 2014:21). Diskriminering kan definieras
på olika sätt. Den snävare definitionen innefattar tydliga
utestängningsmekanismer från till exempel arbetsmarknaden, sämre
karriärmöjligheter, svårigheter att komma in på bostadsmarknaden, orättvisa
löneskillnader etc. Den vidare definitionen tar även hänsyn till trakasserier,
mobbning och hatbrott. Kulturella normer som konstruerar grupper som ”de
andra” och den dominerande gruppen som ett ”vi” (andrafiering) kan leda till
exkludering, marginalisering och stigmatisering vilket i sin tur kan
sammanfattas som diskriminerande samhällsstrukturer. Diskriminering är en
11 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
fråga om makt. De grupper som riskerar att diskrimineras är de som befinner
sig i underordnat läge eller i minoritet till dem som har makten i samhället (se
de los Reyes och Kamali 2005; Kamali 2014, Malmö stad 2014).
Inom debatten om diskriminering pratas också om direkt och indirekt
diskriminering (Malmö stad 2014).
Enligt Svensk författningssamling (SFS) innebär direkt diskriminering att
en enskild person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan, har
behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om
missgynnandet har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. ”Indirekt
diskriminering definieras som när en enskild person missgynnas genom
tilllämpning av bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt som framstår som
neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar personer med viss etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller visst
funktionshinder, såvida inte bestämmelserna, kriterierna eller förfaringssätten
kan motiveras av berättigade mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för
att uppnå målet” (SFS 2003:1-2).
Enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO), finns det stora
kunskapsluckor när det gäller upplevelser av diskriminering, dess omfattning
och mekanismer, var diskriminering sker, vem som diskriminerar och vem som
blir diskriminerad (DO 2014).
Det talas om strukturell – och institutionell diskriminering som bygger på
en ordning som gör diskrimineringen till en vardaglig sak, men att finna
skillnaderna mellan dessa fenomen är svårare. Dessa typer av diskriminering
gynnar majoritetsbefolkning eftersom de har maktpositioner och får samhällets
förmåner på bekostnad av de underordnande grupperna (Kamali 2005).
”Majoritet i sociologisk betydelse är då inte beteckning på den grupp som
numerärt är störst till antalet, utan betecknar den grupp människor som har en
ekonomisk, politisk och kulturell maktposition i förhållande till andra grupper”
(Popoola 1998:13). De flesta respondenter pratar om en vardagsrasism, som
princip sker överallt vare de befinner sig inom en offentlig eller privat sektor.
12 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
4.4 Vardagsrasism - en mångdimensionell erfarenhet
– Diskriminering och rasism är afrikanernas vardagsliv, påpekade en av
respondenterna. Vardagsrasism syftar till den typ av rasism som sker vardagligt
och ständigt så att den nästan tas för given efter ett tag. Det är vardagliga
företeelser som irritation över människor på grund av olika faktorer som
kulturell- eller etnisk tillhörighet. Det är svårt att jämföra dessa företeelser med
rasism i övrigt då vardagsrasismen är dold och gör den svår att uppfatta för
majoritetssamhället på då inga extrema och uppenbara rasistiska händelser
förekommer. Denna form kan i princip ske överallt vare sig man befinner sig
inom en offentlig eller privat sfär (Kalonaityté et al. 2007; Schmauch 2006;
Essed 2005). För att avslöja rasismen är det enligt Essed (2005:89-90) ingen
mening att bekämpa individer; att fråga sig om han eller hon är rasist. Vad som
är relevant är att fokusera på när, var och hur rasismen verkar i vardagslivet, alltså
hur och när vanliga situationer blir rasistiska situationer.
5. Hur ser det ut med diskrimineringen i Malmö?
När det gäller diskriminering av afrosvenskar finns ett mörkertal. År 2014
gjorde Stadkontoret en undersökning för att mäta den upplevda
diskrimineringen bland Malmöbor. I undersökningen deltog 3 000
slumpmässigt utvalda Malmöbor som fick svara på en enkät med frågor om
hur de upplevt diskriminering i Malmö. Deltagarna i studien fick frågor om
diskriminering kopplat till arbetsmarknad, bostadsmarknad, utbildning och vid
kontakter med offentliga myndigheter. Ur denna kan man inte specifikt utläsa
hur situationen för afrosvenskar ser ut då utan återspeglar upplevelser av
diskriminering ut ett bredare perspektiv.
Under 2014 tog Malmö mot Diskriminering (MmD) emot 150 anmälningar
från personer som upplevt att de blivit diskriminerade. Den vanligaste grunden
för anmälan till MmD är etnicitet, vilket utgjorde 44 % av alla anmälningar. Av
anmälningarna till MmD utmärker sig fem olika områden: arbetsliv, hälso-,
sjukvård och socialtjänst, varor, tjänster och bostäder, utbildning samt
bemötande av offentligt anställda (Malmö stad 2015b).
Malmö stads Strategiska utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering
lägger fast att kommunen har ett ansvar för att främja de mänskliga
13 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
rättigheterna och för att tillgodose Malmöbornas lika rätt och möjligheter.
Planen ska vara ett stöd för att motverka diskriminering i kommunens alla
verksamheter. Den ska också vara ett stöd för att uppfylla kommunens
skyldigheter och ansvar i dessa frågor (Malmö stad 2014:5). Kommunen ska
främja likvärdiga förutsättningar för delaktighet i samhället. I linje med detta
ska kommunen identifiera vilka hinder som finns för människors lika
rättigheter så att dessa kan åtgärdas (Malmö stad 2014:37).
6. Metod och datainsamling
Att lyssna uppmärksamt på berättelserna från personer som dagligen utsätts för
diskriminering, hatbrott och rasism är avgörande för att kunna förnya vår
kollektiva kunskap om dessa brott, en kunskap som kan vara nödvändig för att
motverka deras yttringar i vardagslivet (Essed 2005:89-90). Förstudien har
således genomförts med kvalitativa metoder, exempelvis fokusgrupper och
djupintervjuer som fångar respondenters erfarenheter, upplevelser av
diskriminering och utsatthet bland annat på allmänna platser, arbetsplatser
samt i kontakter med myndigheter.
En fokusgruppsintervju kan beskrivas som en fokuserad intervju som
vänder sig till personer i en grupp som särskilt rekryterats för ett specifikt syfte
och som genomförs i en klart definierad form. Att den är fokuserad innebär att
intervjun är avgränsad till ett särskilt ämnesområde eller en särskild
frågeställning som är fastställd av dem som genomför undersökningen.
Grupprocessen bidrar dessutom till att människor får möjlighet att undersöka
och klargöra sina åsikter (SCB 2006).
En djupintervju eller kvalitativ intervju inriktar sig på fördjupning och
förklaring av orsakssammanhang och bakomliggande faktorer. Metoden
används för att identifiera de områden eller variabler som är relevanta för
uppgiftslämnaren. Fokusgrupper och djupintervjuer är användbara metoder för
att samla in och få ett grepp om relevanta frågeområden, både innehållsmässigt
och beträffande språkbruk. Syftet är att få information om spridning av
erfarenheter och uppfattningar, inte nödvändigtvis att nå konsensus.
Då en studie görs i form av en fokusgrupp eller djupintervju, struktureras
genomförandet ofta via en frågeguide. Frågeguiden tas fram utifrån syftet med
14 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
studien. I denna studie var syftet att få djupare insikt i respondenters
erfarenheter- och upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i
kommunen samt hur Malmö stad på bästa sätt skall stödja afrosvenskarna.
Frågeguiden (Bilaga 1) bestod således av fem (5) huvuddelar: (1)
bakgrundsuppgifter; (2) diskriminering av afrosvenskar (3) hatbrott mot
afrosvenskar (4) hur skall afrofobi, diskriminering och hatbrott mot
afrosvenskar motverkas? och (5) synpunkter på frågeformuläret.
Totalt har 55 afrosvenskar och 5 icke-afrosvenskar intervjuats, 29 kvinnor
och 31 män. De flesta intervjuerna spelades in efter samtycke från
intervjupersonerna. Åldern på respondenterna varierade mellan 15 och 73 år.
Intervjuerna genomfördes mellan 10 november 2014 och 26 januari 2015.
Intervjuerna kompletterades med (6 stycken) pappersenkäter. Vid några
tillfällen har tolk från somaliska till svenska används i gruppdiskussioner.
Ett återkopplingsmöte med 20 personer från målgrupen organiserades.
Syftet med återkopplingsmöte var att presentera och diskutera preliminära
resultat från förstudien. Som en del av förstudien har ett större material, både
rapporter, utvärderingar, litteratur och webbsidor använts. I litteraturlistan
anges de viktigaste källorna.
Efter bearbetning av materialet har detta analyserats. Resultaten presenteras
nedan. Illustrativa citat från respondenter har lyfts in i texten.
7. Resultat och analys
En kvalitativ studie utförs i regel med syftet att öka förståelse för det fenomen
som undersöks, snarare än för att få ett numeriskt mått på förhållandet mellan
redan kända utfallskategorier. Ett vanligt förekommande krav gällande analys
av kvalitativa data är att den skall styras av materialet snarare än av forskarens
förväntningar eller förkunskaper. I föreliggande studie konkretiseras denna
princip i att den transkriberade texten utgör grunden för analysen (SCB 2006).
7.1 Gemensamma drag
Uppdraget att undersöka behovet av insatser mot afrofobi i Malmö kommun
och att hitta verktyg för att förebygga och motverka afrofobi, diskriminering
samt hatbrott mot afrosvenskar har varit uppskattad av målgruppen.
15 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Målgruppen har också höga förväntningar på användningen av studiens
resultat. Förstudien visar att det bland afrosvenskar finns en vilja att skapa
möjligheter för att leva ett gott liv i öppenhet och trygghet, att känna sig
respekterad och inkluderad i Malmö stad.
Det finns en vilja hos intervjuade personer att integrationen ska fungera för
att skapa ett bättre samhälle för alla. Samtidigt framgår att långt ifrån alla kan
leva i fullständig öppenhet, fria från afrofobi, våld, diskriminering, hat och
trakasserier. De flesta respondenterna kopplar afrofobi och diskriminering av
afrosvenskar till kännetecken som hudfärg.
Malmö som geografisk plats upplevs inte alltid som trygg och säker.
Materialet i rapporten antyder att det finns barriärer mot öppenhet (till exempel
gruppstigma), misstro och dåligt bemötande från samhällsinstanser. Flera
respondenter kritiserar polisens metoder. De flesta menar att rättsväsendets
(myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet) kontroller och
utredningar (…) sker utan sakliga skäl och grundas på faktorer såsom hudfärg,
religion, nationalitet eller nationellt och etniskt ursprung.
Enligt Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering i
kommunen, ska Malmö stad främja likvärdiga förutsättningar för delaktighet i
samhället. I linje med detta ska kommunen identifiera vilka hinder som finns
för människors lika rättigheter så att dessa kan åtgärdas (Malmö stad 2014:37).
7.2 Några berättelser om upplevelser av diskriminering och afrofobi i
Malmö
Ett viktigt syfte med förstudien var att få djupare insikt i afrosvenskars
erfarenheter- och upplevelser av diskriminering och utsatthet för hatbrott i
kommunen. Således har en central fråga (se Bilaga 1) varit: ”Flera studier visar att
människor med afrikanskt ursprung är mer utsatta för diskriminering (på arbetsmarknad-,
bostad-, service, vård-, utbildningsområdet etc.) än andra minoriteter i Sverige. Tycker du att
det stämmer? ” På denna fråga svarade samtliga respondenter ja. En stor del
anser att afrosvenskars utsatthet i samhället beror deras hudfärg. Flera
respondenter har berättat om många fall där de nekats tillgång till varor eller
tjänster på grund av deras hudfärg. Ett flertal av respondenterna påpekar att
flera personer med utländsk bakgrund har även oacceptabelt rasistiska
beteende mot människor med afrikansk bakgrund.
16 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Flera respondenter relaterar även diskriminering av afrosvenskar till
fördomar och okunskap om Afrika. Nedan följer flera olika berättelser som
respondenter har upplevt som diskriminering trakasserier och kränkande
behandling på grund av deras hudfärg. En av respondenterna framhåller att:
– Detta [afrofobi, diskriminering och hatbrott mot afrosvenskar] beror på att okunniga ickeafrosvenskar med onda tankar tror att de är bättre än människor med afrikanskt ursprung.
Detta är grundlösa fördomar samt stereotyper som har fastnat hos många icke-afrosvenskar.
Hudfärgen gör att svarta står på det lägsta steget i samhällets hierarki.
En respondent som har franska som modersmål påpekar att:
– Söker man ett jobb där det krävs kunskaper i franska får man inte anställning på grund av
hudfärgen. Det händer också när man söker lägenhet. Poliserna är duktiga på att diskriminera
afrikaner. När man anmäler en situation, finns det ingenting som styrker anmälan säger de på
diskrimineringsombudsmannens kontor.
En annan respondent understryker att:
– Ett stort antal icke-afrosvenskar får sin bild av Afrika och afrikaner endast via media. Flera
av dessa mediabilder bygger på stereotyper där det ljusa representerar det goda och det mörka
representerar det onda. Många icke-afrosvenskar har därför en felaktig bild av svarta afrikaner.
Jag tror dessa stereotyper avspeglar sig i möten mellan människor.
Som de flesta intervjupersoner anser de flesta enkätsvarare att afrosvenskars
utsatthet i samhället beror deras hudfärg. En av enkätsvararna skriver att:
– Folk ser ned på en bara på grund av hudfärgen, för hur man ser ut. Ibland är attityden: Vad
fan gör du här? Åk tillbaka till Afrika!
En annan enkätsvarare skriver:
– Because of the skin-color and sterotyping and black people.
En icke-afrosvensk kvinna berättar om en situation där hon har upplevt att en
afrosvensk har blivit misstänkt av polisen på grund av sin hudfärg. Hon
beskriver händelsen på följande sätt:
– Jag delar ut tidningar vid femtiden på morgonen och blir förföljd av en hotfull ickeafrosvensk man. Jag ringer till polisen och går mot busshållplatsen. När jag kom fram till
busshållplatsen står det en afrosvensk man där. Han ser att jag är rädd för mannen följer efter
mig och säger till mig att han kan stå vid busshållplatsen med mig och skydda mig tills min
17 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
buss kommer. Efter några minuter kommer två poliser till busshållplatsen, där står jag mellan
de två männen. Ut ur i bilen pekar en polis direkt fingret på afrosvensken: ’Är det han som
förföljer dig’? Nej det är han som står där.
Alltså den icke-afrosvenska mannen.
Det finns också flera berättelser från skolan där respondenter har upplevt sig
diskriminerade på grund av att de är afrosvenskar. Här nedan följer två
berättelser. Den första berättelsen är från en afrosvensk elev som
går på gymnasiet och den andra är från en mamma till en afrosvensk elev som
går i grundskolan. Eleven som går på gymnasiet berättar:
– När jag ställer en fråga under lektionen ignoreras jag totalt av läraren. Man känner sig så
dum, men problemet är när samma fråga ställs av en icke-afrosvensk elev en stund senare
brukar denne få svar av läraren. Det har hänt flera gånger, så nu sitter jag bara och lyssnar.
[…] det är läraren som bestämmer vilken elev som får prata, om han inte vill att jag skall prata,
vad kan jag göra?
Detta berättar mamman till en afrosvensk elev som går i grundskolan:
– Jag blev förvånad på ett föräldramöte då läraren påpekade att vår son inte hälsar på honom.
Vi frågade sonen som sade: ’Jag har flera gånger hälsat på honom men han hälsar aldrig
tillbaka. Ni kan fråga X min klasskompis. Varför skall jag hälsa på honom när han inte
hälsar tillbaka? Det blev alldeles tyst på mötet […].
Flera respondenter anser att rättsväsendets (myndigheter som ansvarar för
rättssäkerhet och rättstrygghet) kontroller och utredningar sker utan sakliga
skäl och grundas på faktorer såsom hudfärg, nationellt och etniskt ursprung.
Många intervjupersoner berättade hur de alltid känna sig: (1) misstänkta i
samhället (till exempel av polisen eller andra offentliga tjänstepersoner) och (2)
icke välkomna till flera olika ställen (till exempel visa affärer, krogar osv.) Så
här beskriver en kvinna en av sina upplevelser av att få sin väska kontrollerad
av en kassörska i mataffären:
– Jag var i en affär och handlade, och står i kön för att betala. Tiotal personer var framför mig i
kön. När jag kom fram till kassan sa kassörskan: ”kan jag få kontrollera din handväska?” Jag
blev så chockerad och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag bara öppnade min
handväska och hällde innehållet på golvet och sade till kassörskan: ”ta allt som tillhör er”.
Varför var det bara jag som blev tillfrågad att visa upp min väska? Varför tror hon att jag har
stulit någonting från affären? Tror kassörskan att alla afrikaner är tjuvar? Vad jag kände mig
diskriminerad och kränkt den dagen! Så, från med och med den dagen undviker jag denna
affär, trots att den ligger vid min bostad [ …].
18 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
En annan kvinna delar med sig av sina erfarenheter från en antikaffär:
– Jag gick in i en antikaffär och fick syn på en jättefin kristallkrona som kostade 3000 kr och
blev väldigt intresserad av den. Eftersom det finns lampor med plastkristaller, så frågade jag
affärsbiträdet om kristallerna var äkta. Då svarade han: ’Finns det kristallkronor som inte är
äkta? Du, gå till Möllevångstorget om du vill köpa en lampa. I affären var jag med min son som
är sju år gammal, så jag ville inte bråka framför honom. Jag bara sade till affärsbiträdet: ’Jag
kommer tillbaka’ och gick därifrån med min son. De tror att alla afrosvenskar är fattiga […].
– En dag blev jag stoppad av polisen och kontrollerad. Trots att allt var okej, frågade polisen
om jag tog droger. Jag svarade nej, aldrig. Han [polismannen] sade till mig: ”man vet aldrig,
kanske när du var liten”. Innebär det att alla svarta tar droger oavsett om de är vuxna eller
barn? frågar
en respondent.
En respondent berättar om sina kontakter med sin handläggare på
Arbetsförmedlingen på följande sätt:
– Vi [afrosvenskar] erbjuds och tvingas att söka mindre attraktiva jobb oavsett tidigare
utbildningar och arbetserfarenheter […]. Även om man är utbildad här i Sverige. Givetvis kan
jag ta vilket jobb som helst. Jag har sökt flera jobb i mer än tre årstid utan att komma till en
enda intervju. Det värsta är att min handläggare på Arbetsförmedlingen blev misstänksam om
jag verkligen sökte jobben. Det är nästan som att de tror att man inte vill jobba, att man är lat
och vill utnyttja samhällets resurser. Det kanske finns några individer som inte vill jobba, men
alla afrosvenskar jag känner vill ha ett arbete. Men det får de inte […]. När man kämpar dag
och natt för att hitta ett arbete. Vad kan man göra? […].
Här nedan flöjer ett långt citat i vilken en respondent beskriver sina personliga
kontakter med socialtjänsten. Han berättar:
– Min fru[icke-afrosvensk] och jag fick en kallelse till socialtjänsten. Jag visste inte vad som
stod i kallelsen då. Vid mötet med handläggaren fick vi veta att de [socialtjänsten]hade fått ett
anonymt brev om oss och vårt barn. Min fru läste genom brevet och kände igen de ord som
stod i brevet, de kom från hennes granne (en icke-afrosvensk man). I brevet beskrev mannen
att jag är drogmissbrukare och har varit inlagd på olika hem för mitt missbruk. Han beskrev
oss som sjuka föräldrar. Just då under mötet ringde det på socialtjänstens telefonsvarare och
min fru kände igen rösten. Min fru undrade varför denne man ringde men fick inget svar,
handläggaren bara mumlade. Min fru, handläggaren och jag diskuterade brevets innehåll.
Handläggaren insisterade på att socialen kommer att utreda fallet. Jag frågade handläggaren vad
de kommer att utreda. Jag sade till handläggaren att om de vill veta sanningen om mig, då
måste de kontakta de behandlingshem som det anonyma brevet påstod att jag sökt om hjälp.
Jag bad handläggaren att ta kontakt med behandlingshemmen för att verifiera vad som stod i
19 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
brevet. Vi begärde kopior på alla anonyma brev som mannen hade skickat till socialtjänsten.
Då fick vi se att han hade hotat socialtjänsten med att gå till högre instans om socialtjänsten
inte gör någonting, alltså att ta barnen från oss. Jag kallar det anonyma brevet och bemötandet
från socialtjänsten för rasism […].
Här nedan berättar respondenten vad han anser är den bakomliggande
orsaken till händelserna:
– Jag fick veta senare från min fru vad som stod på spel. Min fru berättade för mig att hon
ställde upp som vittne mot mannen som skickade det anonyma brevet till socialtjänsten. Enligt
min fru, hade mannen terroriserat grannkvinnan och våldtagit henne. Min fru menar att det är
på grund av hon vittnade mot mannen som han blev vräkt från sin lägenhet. Han blev arg på
henne och skrev massa brev till socialtjänsten och gav falska bilder av oss […].
Som tidigare påpekats flera respondenter relaterar diskriminering av
afrosvenskar till fördomar och okunskap om Afrika. En respondent tycker att:
– […] det finns okunskap om Afrika. De flesta icke-afrosvenskar betraktar afrikaner som
representanter för Afrika. Och det är en kontinent med gigantiskt problem. Vad vet folk om
Afrika? Jo, att där härjar sjukdomar, svält, krig och epidemier till exempel aids och nu ebola
[…].
– Negativa föreställningar och stereotyper om Afrika och personer med afrikansk bakgrund
har en lång historia och är djupt rotat i samhället som bidrar till afrofobin ,
säger en annan
av respondenterna.
I undersökningen framkom även att personer med icke-afrosvensk bakgrund
som står i nära relation till afrosvenskar ibland utsätts för kränkningar och
trakasserier.
– Du vet inte hur det är att leva med en afrikan i Sverige!
säger en icke-afrosvensk
kvinna till en annan icke-afrosvensk kvinna utan att veta att denne är gift med
en afrosvensk man. Här refererar den första icke-afrosvenska kvinnan till
kränkningar, trakasserier etc. som hon utsatts för på grund av att hennes man
är afrosvensk. Ett illustrativt fall kommer från en icke-afrosvensk kvinna som
har ett tvåårigt afrosvenskt barn med en afrosvensk:
– En dag var jag och mitt barn på torget och det kom en grupp icke-afrosvenskar passerande.
När de kom nära oss tittade de stint på mig och barnet i vagnen, tittade på varandra och
skakade på huvuden, sen sade en av dem: ’ Må Gud förbjuda detta!’
20 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
När hon fick frågan om hon anmälde händelsen, svarade hon:
– Vem orkar göra det?
Vidare påpekade hon att på sitt jobb har hon flera gånger fått nedlåtande och
förlöjligande kommentarer som till exempel:
– Ojdå, barnets pappa måste vara jättesvart […].
En icke-afrosvensk berättar varför han inte går ut så ofta trots att han vill det:
– Mina flesta vänner är afrosvenskar och när vi går ut finns det flera ställen där de vägras
inträde. De vanligaste förklaringarna brukar vara till exempel att det krävs medlemskort, det är
privat fest idag och så vidare.
– Det finns några krogar och nattklubbar som jag undviker eftersom jag vet att min man
kommer att vägras inträde,
påpekade en icke-afrosvensk kvinnan som är gift med
en afrosvensk.
En respondent berättar om en händelse som han har upplevt, det
mest förnedrande och kränkande han har varit med om i Sverige. Han
beskriver händelsen på följande sätt:
– Jag brukade ge kurser i afrikansk dans och hade över 180 elever spridda över hela Skåne. I
slutet av varje termin hade vi en avslutningsfest. Någon gång efter avslutningsdansen,
bestämde sjutton (17) stycken av mina elever och jag oss för att fortsätta med festligheterna på
kvällen. Vi var på en restaurang och efter middagen beslutade vi oss för att dra vidare
till en nattklubb. När vi kom fram till nattklubben vägrade vakten släppa in mig. Alla mina
elever fick gå in, men inte jag. Jag blev så chockerad att jag bara stod och tittade på honom.
Några av eleverna försökte prata med vakten, men han sade blankt nej. Om vakten hade
accepterat att släppa in mig på nattklubben för att eleverna hade pratat med honom, skulle jag
inte gå in på nattklubben denna kväll […]. Jag var redan kränkt. Alla eleverna bestämde sig för
att inte gå in […]. Det var det värsta, förnedrande och kränkande jag har varit med om här i
Sverige. Att vakten vägrade släppa in mig på nattklubben. Det handlade bara om att jag hade
fel hudfärg. Jag dricker ej alkohol, så ingen kunde säga att jag var berusad, dessutom var jag
finklädd […].
Diskrimineringslagen (2008:567) började gälla 1 januari 2009 och den förbjuder
även diskriminering i kroglivet. Trots lagen mot diskriminering blir många
afrosvenskar nekade inträde på krogen – för att de har ”fel hudfärg”.
Berättelserna ovan om upplevelser av diskriminering visar att finns ett stort
21 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
behov av att belysa diskrimineringsmekanismer och områden där
diskriminering sker av afrosvenskar, vilka nekas tillgång till varor och tjänster.
Utredningen visar att bland afrosvenskar finns det en utbredd misstro mot
rättsväsendet. Anmälningsbenägenheten om trakasserier, diskriminering,
främlingsfientlighet och hatbrott är väldigt låg bland de intervjuade. Dock,
finns det några som anmäler när de blir utsatta för diskriminering eller hatbrott,
men de flesta gör inte det. Många tror inte att en anmälan kan leda till
upprättelse eller förändring av situationen, därför resonerade de att det inte var
någon idé att anmäla dessa brott.
Några av huvudfrågorna i utredningsarbetet har naturligtvis varit:
”I vilka situationer har du känt dig diskriminerad eller illa bemött och av vem/vilka?
Anmälde du? I så fall, till vem/vilka? Samt Varför respondenter inte vänder sig till
polisen, Diskrimineringsombudsmannen (DO) eller till Malmö mot Diskriminering
(MmD)? ” På den sista frågan svarar de flesta med motfrågor: ”Hur många
anställda på dessa organisationer har afrosvensk bakgrund? Hur många av de personer som
jobbar där har erfarenheter eller har upplevt afrofobi, diskriminering och rasism eller har
drabbats av hatbrott?”
Så här beskriver en respondent varför denne inte vänder sig till dessa
myndigheter:
– Precis som rättsväsendet, tror jag att det finns flera personer med onda avsikter som söker
sig till dessa myndigheter bara för att sätta dit folk […]. Tänk om ditt ärende hamnar på bordet
hos en person som har onda avsikter? Denne kan bara säga att det inte finns tillräckligt med
bevis för att kunna gå vidare med ditt ärende […] och du kan ingenting göra, annat än att bara
acceptera vad denne handläggare säger, då blir man kränkt två gånger […]. När man förstår att
de inte vill göra något åt problemet […].
En annan respondent menar att:
– Det är ingen idé att vända sig till dessa myndigheter, jag känner ingen afrosvensk som har
fått hjälp från någon av dessa myndigheter du nämner [ …]. Man hör flera vänner och bekanta
som har gjort anmälningar och det blir ingenting av det. Hur många afrofobiska hatbrott har
polisen klarat av? Det händer varje dag, hela tiden, man orkar inte bry sig längre. Det tar tid
och kraft och leder ingenstans. Ibland får man känslan av att rättsväsendet [myndigheter som
ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet] jobbar mot afrosvenskar [...].
22 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
– Anmäler du en polis eller en icke-afrosvensk offentlig tjänsteman kan denne vända fallet mot
dig. Då kan du bli anklagad för våld mot tjänsteman eller våldsamt motstånd och de får alltid
rätt om fallet går till domstol, skriver en enkätsvarare. Polisen och statligt betalda juridiska
ombud har jag ingen tillit för. Min uppfattning är att polisen håller varandra om ryggen och är
bra på att leta efter afrosvenskar. De statligt betalda advokaterna hjälper bara till att fylla i
formulär,
påpekar en respondent.
Några centrala frågor för utredningsarbetet har varit: ”Vad anser du Malmö stad
skall göra för att förhindra och motverka afrofobin i kommunen? Alltså vad är det som
konkret skall göras? Hur skall det göras och av vem/vilka?” Det finns många tankar
om vad som skulle kunna göras åt afrofobin i samhället. Vissa idéer har redan
formats till konkreta planer medan andra ännu är önskemål och förhoppningar,
här nedan redovisas några. En respondent anser att:
– Det kräver representation av afrosvenskar i olika myndigheter. Afrosvenskar måste få lika
förutsättningar att klara sig i samhället som icke– afrosvenskar. Jag hoppas att Malmö Stad tar
sitt ansvar och lyssnar på afrosvenskarna. Det är hög tid att lyssna på organisationer och
personer som jobbar med dessa frågor och ta det på allvar för att motverka den växande
högerextremism som hotar demokratin och mänskliga fri– och rättigheterna […]. Man skall
kunna gå på gatan utan att vara rädd […].
En annan respondent tycker att:
– […]. Det behövs en verksamhet med kompetenta personer och professionella personer. Till
exempel ett center som kan erbjuda kompetenshöjande utbildningar om afrofobi och
diskriminering av afrosvenskar i samhället till nyckelpersoner inom offentliga verksamheter
och myndigheter, såsom socialtjänsten, vården och skolan, arbetsförmedlingen,
migrationsverket och rättsväsendet, samt arbetsgivare och fackföreningar. Den [verksamheten]
behövs för att personer som jobbar i dessa myndigheter ska kunna göra sitt arbete bättre, ha en
bättre förståelse som kan öka tilliten till de afrosvenska personer de bemöter eller arbetar med
och lättare hitta lämpliga insatser. I högsta grad handlar det också om att motarbeta fördomar
om afrosvenskar […].
– Jag tycker att man ska ha en offentlig verksamhet med uppdrag att höja kunskapen om
afrosvenskar, afrofobi, diskriminering i samhället. Men, jag tror att om man ska skapa ett
center för afrosvenskar, kommer det att bli en måltavla för attacker av människor med onda
tankar, som skett med moskéer eller synagogor.
– Jag tycker att det är bäst att anställa särskilda samhällsvägledare i kommunen med fokus på
afrosvenskar som ska vara bryggor mellan den afrosvenska och majoritetssamhällets
23 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
värderingar och beteende. Samhällsvägledare skulle kunna hjälpa till att förstå dokument och
veta var man vänder sig med olika ärenden […].
– Vi [afrosvenskar]behöver vara mer synliga. Fortlöpande utbildning och information i frågor
om afrofobi och diskriminering av afrosvenskar krävs för en ökad förståelse. Utbildning
behövs beträffande den praktiska hanteringen av regelverket kring afrofobiska hatbrott.
7.8 Reflektioner
Utifrån det som framkommit i utredningen kopplar de flesta respondenterna
afrofobi och diskriminering av afrosvenskar till synliga kännetecken som
hudfärg. Brottsförebyggande rådet ger också samma förklaring. ”Den
gemensamma faktorn [gällande afrosvenskar] är att hudfärgen används som
markör för härkomst” (BRÅ 2012:41).
Enligt Statens offentliga utredningar (2005) ”Rasism-i och med handeln
med afrikanska slavar kring 1500-talet kom synen på personer från Afrika att
ändras. Hudfärgen avgjorde människovärdet och i och med dessa personers
underordning var rasismen född, och sedan 1800-talet har det funnits spår av
stereotyper och särskilda (negativa) sätt att tala om personer från Afrika” (SOU
2005:92–93).
Som sociologen Margareta Popoola påpekar, är en afrikan i Sverige
åtminstone utseendemässigt avvikande i förhållande till den övriga
befolkningen. Genom sin mörkare hudfärg bär han/hon ett stigma (tecken)
som urskiljer honom/henne från den ljushyade och numerärt större
befolkningen. I alla dessa typer av stigma avviker den stigmatiserade från
omgivningens förväntningar (Popoola1998:16).
En internationell rapport som undersökt utsatthet för hatbrott visar till
exempel att personer med bakgrund i Afrika är bland de mest utsatta offren för
rasistiska hatbrott i Europa (Goodey 2009:153). Det är således angeläget att
särskilja hatbrott mot personer med afrikansk bakgrund från övriga hatbrott
med rasistiska inslag. Detta med tanke på den särskilda utsattheten i samhället
på grund av hudfärg, kultur och nationalitet. Brott motiverat av hat har också
visat sig vara särskilt skadligt för de utsatta eftersom hatet blir ett ytterligare
tillägg som riktas mot personers (uppfattade) identitet. Ett hat som inte stödjer
ideal om mångfald i det svenska samhället (Tiby 1999:3).
24 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Enligt Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering i
kommunen, ska Malmö stad främja likvärdiga förutsättningar för delaktighet i
samhället. I linje med detta ska kommunen identifiera vilka hinder som finns
för människors lika rättigheter så att dessa kan åtgärdas (Malmö stad 2014:37).
Förstudien visar att för de flesta av de personer med afrikansk bakgrund
som ingår i undersökningen är diskriminering och afrofobi vanliga inslag i
deras liv. Vidare visar studien att människor som står i nära relation till
afrosvenskar utsätts också för kränkningar och trakasserier.
De flesta respondenter har upplevt en vardagsrasism, som princip sker
överallt vare de befinner sig inom en offentligt eller privat sektor. Vidare visar
utredningen att kränkande bemötande gör att många afrosvenskar drar sig för
− eller helt undviker − att uppsöka verksamhet där de blivit kränkta av rädsla
för upprepade kränkningar. Ibland undviker de även att uppsöka liknande
verksamhet.
Kartläggningen visar att de flesta respondenterna kopplar afrofobi och
diskriminering av afrosvenskar till hudfärg. Utredningen visar att de flesta
afrofobiska hatbrotten äger rum på allmänna platser, som affärer, arbetsplatser,
bostadsområden, idrottsplatser, skolor, offentliga transporter, krogar och i det
digitala rummet.
En konsekvens av detta är en oro för att bli utsatt för afrofobiska hatbrott.
Denna oro leder ibland till ett behov av att undvika vissa platser och
människor i det offentliga rummet. Ett flertal av de intervjuade uppgav att
kränkande bemötande gjorde att de drog sig för eller helt undvek att uppsöka
samma eller liknande verksamhet igen av rädsla för upprepade kränkningar.
Flera personer uppgav att de ofta, eller ibland, informerade familj, vänner, och
bekanta om positivt respektive negativt bemötande.
Rapporten indikerar att det finns skäl att tro att när viktiga instanser, inom
till exempel rättsväsendet och vården, inte lyckas med ett icke-diskriminerande
bemötande, kan det leda till att afrosvenskar drar sig för att uppsöka dem, eller
känner stress och oro inför sådana kontakter och besök.
Vidare indikerar utredningen att den atmosfär av afrofobi, diskriminering som
de flesta intervjuerna vittnar om, påverkar informanterna negativt i deras
vardag och sprider en osäkerhet som befäster den förtroendeklyfta som finns
mellan majoritetssamhället och den afrosvenska gruppen.
25 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Förstudien pekar på att det bland afrosvenskar, finns en stor vilja att skapa
möjligheter för att leva ett gott liv i öppenhet och trygghet, att känna sig
respekterad och inkluderad i Malmö Stad. Det finns en stark vilja hos
intervjuade personer att integrationen ska fungera för att skapa ett bättre
samhälle för alla. Samtidigt framgår att alla långt ifrån kan leva i fullständig
öppenhet, fria från afrofobi, våld, diskriminering, hat och trakasserier.
Rapporten visar att kommunens information om afrofobi och
diskriminering till invånare i staden är svårtillgänglig för de flesta afrosvenskar.
Till exempel, många afrosvenskar som blir utsatta för brott, diskriminering
eller våld vet inte vart de kan vända sig eller vilken hjälp som går att få. Många
har också bristande förtroende för rättsväsendets institutioner samt för
föreningar, organisationer och myndigheter som jobbar med mänskliga
rättigheter- och antidiskrimineringsfrågor.
Kartläggningen tyder på att respondenterna
efterfrågar rättighetsbaserade utbildningsinsatser för att förbättra kunskapen
om afrofobi för nyckelpersoner inom offentliga verksamheter och
myndigheter. Behovet skulle kunna mötas, genom att till exempel erbjuda
kompetenshöjande utbildningar om afrofobi till nyckelpersoner inom
offentliga verksamheter och myndigheter, till exempel socialtjänsten, vården
och skolan, arbetsförmedlingen, migrationsverket och rättsväsendets
institutioner, samt arbetsgivare och fackföreningar.
Förstudiens resultat visar att bland de intervjuade personerna råder det
konsensus om att det behövs en fungerande offentlig verksamhet för att stödja och
förstärka den afrosvenska målgruppen i Malmö.
De flesta intervjuade uttryckte ett behov av ett center som är en fysisk plats.
Det uttrycktes att centret bör vara kommunalt och ska anställa personer med
erfarenhet och kompetens (bland annat språkkompetens). Centrets anställda
skulle kunna kompletteras med volontärer. Några respondenter framhöll att
det istället behövs resurspersoner anställda i kommunen särskild med fokus på
afrosvenskar. Att det bör satsas på befintliga strukturer/organisationer, så som
exempelvis Malmö mot Diskriminering (MmD). Denne skulle kunna få
uppdrag att rikta insatser till olika grupperinger i samhället.
Konsekvenser av afrofobiska hatbrott och diskriminering kan inkludera ilska,
frustration eller känslor av maktlöshet. Det har visat sig att människor som
26 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
utsätts för diskriminering och rasism reagerar på en rad olika sätt; de säger
ifrån, förblir tysta, ignorerar rasismen, arbetar hårdare för att motbevisa den,
ber böner, tar till våld eller förtränger (se McNeilly et al., 1996). Upplevelser av
diskriminering och rasism leder till bristande tilltro till sig själv, det politiska
systemet och hela samhället (Integrationsverket 2000:104).
Den atmosfär av diskriminering som intervjuerna vittnar om, påverkar
informanterna negativt i deras vardag och sprider en osäkerhet som befäster
den förtroendeklyfta som finns mellan majoritetssamhället och den
afrosvenska minoriteten. Bland de intervjuade personerna finns det dock
personer som inte själva varit direkt illa behandlade eller utsatta för
diskriminering, men de känner till fall där en afrosvensk har varit utsatt för
kränkningar.
De flesta intervjuade personer framhåller särskilt vikten av att skapa en
fungerande offentligt driven verksamhet; att bygga upp den kompetens som behövs,
skapa stabila strukturer och en hållbar organisationskultur för målgruppen.
Några av intervjupersonerna uttryckte dock samtidigt att ett center inte är
lösningen på problematiken kring afrofobi. Bland de intervjuade menade
flertalet att ett center skulle fylla en viktig funktion som gemensam träffpunkt
för samtliga afrosvenskar och deras föreningar där de kan byta idéer och
erfarenheter oavsett ursprungsland.
7.9 Slutsatser
Diskriminering, främlingsfientlighet och hatbrott baserad på afrofobi påverkar
människors självbild och deras förutsättningar att delta i samhället på lika
villkor. Behovet av en verksamhet för informations- och kunskapshöjande
insatser om afrofobi, diskriminering, samt hatbrott mot afrosvenskar har visat
sig vara stort. En sådan verksamhet bör ha dubbla uppdrag: dels som öppen
plattform för afrosvenska gruppen/afrosvenska föreningar, dels att arbeta med
kunskapshöjande och stödjande insatser riktade till afrosvenskar och
allmänheten, kommunen och myndigheter inom Malmö stad.
Stadskontoret anser att det behövs kunskapshöjande insatser i form av
kunskapsutveckling i samråd med målgruppen ur ett rättighetsperspektiv för att
identifiera strategier för att aktivt förebygga och motverka afrofobi,
diskriminering, stigmatisering samt hatbrott mot afrosvenskar i kommunen.
27 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Kunskapshöjande insatser är viktiga för att grupper som drabbas av afrofobi
ska kunna hävda sina rättigheter. Stadskontoret anser vidare att brott med
afrofobiska motiv är ett område där Malmö stads arbete behöver förstärkas.
Stadskontoret anser att kunskapshöjande insatser behöver få en bredare
spridning och tydligare inriktning mot kunskap om hur diskriminering och
afrofobi påverkar afrosvenskarnas situation och möjligheter på
arbetsmarknaden samt myndigheters och kommunens skyldigheter i
förhållande till detta.
Det krävs uthållighet och långsiktighet för att målsättningen med
afrosvensk inkludering ska kunna uppnås. För att arbetet ska fortsätta att
prioriteras och utvecklas bedömer Stadskontoret att det behövs en offentligt
driven verksamhet med särskilt fokus på afrosvenskar.
För att förankra en struktur för ett hållbart, långsiktigt och mätbart
förändringsarbete rekommenderas en uppbyggnads i flera steg. Stadskontoret
bedömer att ett första steg i en sådan process skall bestå av inrättandet av en
arbetsgrupp med stark förankring i den afrosvenska gruppen.
Arbetsgruppen ska utveckla det långsiktiga strategiarbetet vidare i nära
samarbete med afrosvenska föreningar och representanter, samt relevanta
aktörer inom Malmö Stad och regionen. Gruppens sammansättning ska i
största möjliga mån reflektera olikheterna inom den afrosvenska befolkningen.
Gruppen ska undersöka förutsättningarna för hur en fysisk plats kan etableras
och var den i så fall kan placeras organisatoriskt.
Insatserna bör inledningsvis fokusera på: (1) Utvecklingsarbete och
resursmobilisering; (2) Utveckling av datainsamlingsmetoder och insamling av
jämlikhetsdata; (3) Juridisk rådgivning och individstöd; och (4)
Kunskapsbyggande och framtagande av pedagogiskt material.
1. Utvecklingsarbete och resursmobilisering
Ett fortsatt arbete och långskitig strategi kommer att kräva resursmobilisering
från flera håll och aktörer behöver samverka för att insatser ska få önskad
genomslagskraft. Det kan i inledningsskedet till exempel innebära att samarbete
även etableras med till exempel Arbetsförmedlingen, Länsstyrelsen, Region
Skåne och Försäkringskassan. Det kan även innebära att söka medel från
FINSAM eller andra relevanta statliga aktörer och olika fonder, exempelvis
28 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Europeiska socialfonden, samt bör möjligheter för samarbete med Malmö
Högskola prioriteras.
För att detta ska kunna genomföras krävs att Malmö Stad redan
inledningsvis satsar på resursmobilisering för att ett strategiskt samlat grepp ska
kunna tas för vidareutveckling av verksamheten redan från start.
Arbetsgruppen bör också vidareutveckla arbetet rörande behov som uttryckts
av respondenter om en eventuell fysisk plats.
2. Utveckling av datainsamlingsmetoder och insamling av
jämlikhetsdata
För att kunna etablera en baslinje (nollmätning) och på sikt kunna mäta
förändring på olika prioriterade områden krävs att data som inte finns att tillgå
idag börjar samlas in. Bristen på kvantitativ data rörande afrosvenskars faktiska
situation, tillgång till rättigheter och möjligheter till erkännande, rättvisa och
utveckling på lika villkor behöver prioriteras och ett arbete för att utveckla
olika metoder för att samla in data bör påbörjas snarast. Detta arbete bör göras
i såväl nära samarbete med afrosvenska organisationer och representanter, som
med forskare och relevanta avdelningar inom Malmö Stad. Detta arbete kräver
främst kompetens och erfarenheter av datahantering och statistik utifrån ett
samhällsvetenskapligt perspektiv.
3. Rådgivning och individstöd för ökat ansvarsutkrävande
Utredningen har visat på att många inom av den afrosvenska befolkningen
saknar kunskaper om vart de kan vända sig eller vilken hjälp som går att få när
de utsatts för diskriminering, hatbrott och kränkande särbehandling. På grund
av negativa erfarenheter med myndigheter och rättsväsendet saknar också en
majoritet av respondenterna tilltro till dessa instanser vilket resulterar i att de
avstår från att anmäla. Det är därför viktigt att erbjuda juridiskt stöd och
rådgivning i frågor som rör diskriminering och likabehandling samt hjälpa
enskilda att få upprättelse. Det är också viktigt att erbjuda direkt rådgivning till
enskilda individer eller familjer kring kontakter med det offentliga, rörande till
exempel arbete, skolgång, migrationsärenden, hälsovård, socialtjänst och
bostäder.
29 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Dessutom bör teknisk rådgivning och specifika utbildningspass rörande
afrofobi kunna erbjudas Malmö mot Diskriminering, fackliga företrädare och
skyddsombud, HR- och juridiska avdelningar samt ledningsgrupper inom
Malmö Stad.
4. Kunskapsbyggande och utveckling av pedagogiskt material
En långsiktig kunskapsallians behöver också byggas med relevanta aktörer
inom stadens verksamheter och akademin. Arbetsgruppen bör ges i uppdrag att
utveckla samerbete med relevanta aktörer och nätverk i närområdet och i
landet för framtagande av pedagogiskt material. Det är även av stor vikt att
metoder för mätning av kunskapsökning, effekter av implementering och
attitydförändringar över tid utvecklas innan utbildningsinsatser påbörjas. Detta
arbete bör genomföras av person(er) med god pedagogisk och interkulturell
kompetens och erfarenhet av att arbeta såväl med vuxna, unga och barn.
8. Referenser
Al-Zubaidi, Y. 2012. Statistikens roll i arbetet mot diskriminering. Taberg
Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Brå 2013. Hatbrott 2012. Statistik över självrapporterad utsatthet för hatbrott och
Polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet (BRÅ).
Brå 2011. Hatbrott 2010. Teknisk rapport Statistik över polisanmälningar med
identifierade hatbrottsmotiv. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
Brå 2010. Hatbrott 2009 Statistik över polisanmälningar där det i motivbilden ingår
etnisk bakgrund, religiös tro, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller
uttryck. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
de los Reyes, P. & Kamali, M. (red.), Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner
om makt, integration och strukturell diskriminering, 71–94. SOU 2005:41.
Stockholm: Fritze.
DO 2014. Delar av mönster - en analys av upplevelser av diskriminering och
diskriminerande processer. Rapport 2014:1.
Essed, P. 2005. “Vardagsrasism” I Paulina de los Reyes och Masoud Kamali
(red.)Bortom Vi och Dom: Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell
diskriminering. Stockholm: SOU 2005:41.
Essed, P. 1991. Understanding everyday racism. An interdisciplinary
theory. Newbury Park: Sage.
Goffman, E. 1972. Stigma. Den avvikandes roll och identitet. Andra omarbetade
upplagan. Göteborg: Elanders Digitaltryck AB.
Goffman, E. 2007. Stigma. Den avvikandes roll och identitet Stockholm: Norstedts
Förlag.
Hübinette, T.; Kawesa, V. och Beshir, S. 2014. Afrofobi. En kunskapsöversikt
över afrosvenskars situation i dagens Sverige. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.
30 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
Jallow, M. and Pascoët, J. 2014. “Towards a European Strategy to Combat
Afrophobia” sid. 262 –271. I Invisible Visible Minority. Brussels: European
Network Against Racism (ENAR).
Kamali, M. 2005. ”Ett europeiskt dilemma Strukturell/institutionell
diskriminering”. I de los Reyes. P. och Kamali, M. (red.) Bortom Vi och Dom:
Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering.
Stockholm: SOU 2005:41.
och strukturell diskriminering, 71–94. SOU 2005:41. Stockholm: Fritze.
Kalonaityté, V. Kawesa, V. & Tedros, A. 2007. Att färgas av Sverige: upplevelser av
diskriminering och rasism bland ungdomar med afrikansk bakgrund i Sverige.
Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Sabuni, K. Sawyer, L. och Eyoma, I. 2001. Afrikaner på svensk arbetsmarknad:
Spelar färgen roll? Stockholm: ASR Afrosvenskarnas Riksförbund. ’
Malmö stad 2005a. ”Rapport från Befolkningsstatistik”. Malmö Stad, Intranät.
KIR - datalager, Hämtad 17 Januari 2015 från:
http://datalagerapp.malmo.se:7779/RAPP10/RAPP_MAIN?APP=KIR.
Malmö stad 2015b. ”Hur ser det ut med diskrimineringen i Malmö”? Malmö
stad, Intranät. Hämtad 13 Januari 2015 från: https://komin.malmo.se/Var
kommun/Kommunovergripande-satsningar/Arbete-mot
diskriminering/Hur-ser-det-ut-med-diskriminering-i-Malmo-.html
Malmö stad 2014. Varför diskriminera när kan låta bli?
Strategisk utvecklingsplan för arbetet mot diskriminering i Malmö Stad. Malmö:
Malmö stad.
McEachrane, Michael 2014. Afro-Nordic Landscapes: Equality and Race in Northern
Europe. New York & London: Routledge.
OHCHR 2014. “Statement to the media by the United Nations’ Working
Group of Experts on People of African Descent, on the conclusion of its
official visit to Sweden, 1-5 December”. 2014”. Hämtad 19 Januari 2015
från:
http://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsI
D=15388&LangID=E
Popoola M. 1998. Det sociala spelet: om Romano Platso. Lund: Sociologiska
institutionen, Lunds universitet.
Regeringskansliet 20014. Fokus: Ett samhälle fritt från främlingsfientlighet.
Stockholm: Regeringskansliet.
Robinson, D. M. A. 2009. ”Basic facts about the African diaspora”. I Kolade
Stephens (red). Afrikansksvenska röster. En antologi om afrikansksvenskars
situation i och tankar om Sverige, 160–176. Malmö: Notis.
Schmauch, U. 2006. Den osynliga vardagsrasismens realitet. Umeå: Umeå
universitet/Print och Media.
Svensk författningssamling 2003. Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering, 3 §
1 p. Stockholm: Svensk författningssamling (SFS).
31 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
BILAGA 1
Frågeformulär
Enkät till föreningar, grupper och personer som arbetar med frågor kring afrosvenskars
situation i Malmö.
Syfte
Detta frågeformulär ingår i en förestudie som handlar om hur Malmö stad skall förhindra och motverka
afrofobi, diskriminering och hatbrott mot afrosvenskar i kommunen. Studien kommer att ta fram
underlag kring dessa områden och presentera nuläges- och behovsanalys som skall ligga till grund för
förslag på åtgärder. Frågeformuläret består av fem (5) huvuddelar:
1. Bakgrundsuppgifter
2. Diskriminering av afrosvenskar
3. Hatbrott mot afrosvenskar
4. Hur skall afrofobi, diskriminering och hatbrott mot afrosvenskar motverkas?
5. Synpunkter på frågeformuläret
Stor tack för din hjälp!
Frågeformulär
1. Bakgrundsuppgifter
1.1 Kön
Man
Kvinna
Annat
1.2 Hur gammal är du? _______år
1.3 I ungefär hur många år har du bott i Sverige? _______år
1.4 Sysselsättning
Har arbete
Är arbetssökande
Studerar
Pensionär
Annat ___________________________
32 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
2. Diskriminering av afrosvenskar
2.1 Flera studier visar att människor med afrikanskt ursprung är mer utsatta för diskriminering (på
arbetsmarknad-, bostad-, service, vård-, utbildningsområdet etc.) än andra minoriteter i Sverige. Tycker du att det
stämmer?
Nej
Ja
2.2 Om ja, vad tror du att detta beror på?
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
2.3 Har du under de senaste åren känt dig diskriminerad (på arbetsmarknad-, bostad-, service, vård-,
utbildningsområdet etc.) eller illa bemött av någon/några på grund av ditt ursprung/etniska ursprung här i Malmö?
Nej
Ja
2.4 Om ja, när?
Var?
2.5 I vilka situationer har du känt dig diskriminerad eller illa bemött och av vem/vilka?
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
2. 6 Anmälde du? I så fall, till vem/vilka?
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
33 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
3. Hatbrott mot afrosvenskar
3.1 Enligt flera studier har hatbrott med afrofobiska motiv ökat kraftigt under de senaste åren i Sverige. Tycker du att
det stämmer?
Nej
Ja
2.2 Om ja, vad tror du att detta beror på?
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
3.3 Har du under de senaste åren själv blivit utsatt för hatbrott här i Malmö?
Nej
Ja
3.4 Om ja, när?
Var?
3. 5 Anmälde du? I så fall, till vem/vilka?
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
______________________________
3. 6 Känner du personligen någon afrosvensk som har blivit utsatt för hatbrott här i Malmö?
Nej
Ja
3.7 Om ja, när?
Var?
3.8 Vet du om han/hon anmälde? I så fall, till vem/vilka?
_______________________________________________________________________
_______________________________________________________________________
____
4. Malmö stad jobbar aktivt för att hitta verktyg för att förhindra och motverka afrofobi,
diskriminering och hatbrott mot afrosvenskar.
4.1 Vad anser du Malmö stad skall göra för att förhindra och motverka afrofobin i kommunen?
Alltså vad är det som konkret skall göras? Hur skall det göras och av vem/vilka?
__________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________
34 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
5. Synpunkter på frågeformuläret
5.1 Om du har andra synpunkter är jag tacksam för dina kommentarer.
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
Tack ännu för din hjälp!
Med vänlig hälsning,
Syna Ouattara
Malmö stad
Stadskontoret
Välfärdsavdelningen
Besöksadress: Föreningsgatan 26
Postadress: 211 52 Malmö
Telefon: 040-344 095 / 0701-466 524
E-post: [email protected]
www.malmo.se
35 │ Förstudie - Om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot
personer med afrikansk bakgrund.
