Birgitta Andersson
Tr a n s p o r t p o l i t i s k a b e s l u t p å v e r k a r k v i n n o r o c h
män på olika sätt liksom den fysiska planeringen
skapa r skilda möjligheter och begränsningar för
hur kvinnor och män kan leva sina vardagsliv. Att
bedriva könsmedveten forskning handlar om att
analysera innebörden, vikten och konsekvensen
av kön inom olika områden i samhället. Syftet
med denna rapport är att bidra till en vidare förståelse för hur kön hänger samman med transporter och fysisk planering.
Livets alla områden ska präglas av jämställdhet men denna målsättning kräver kunskap, insikt o ch medvetenhet. Genusvetenskaplig forskning är förutsättningen för att börja ställa nya
f r å g o r, k o n s t r u e r a a n d r a p r o b l e m f o r m u l e r i n g a r,
s a m t f i n n a n y a l ö s n i n g a r. D e n n a s k r i f t v i s a r a t t
det finns erfarenhet, metoder och kunskaper att
använda. Ingen verksamhet behöver uppfinna
hjulet igen utan kan i stället ta till vara vad som
redan finns och med hjälp av detta utveckla sitt
arbete i riktning mot jämställda transporter och
fysisk planering.
Birgitta Andersson är doktorand i kulturgeografi och det
empiriska materialet till rapporten är hämtat från hennes
forskningsprojekt Rädslans rum som senare i år kommer
att läggas fram i form av en doktorsavhandling i kulturgeografi vid Lunds universitet.
1
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
Om kvinnors erfarenhet och fysisk planering
Centrum för kommunstrategiska studier
Linköpings universitet
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
2
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
3
birgitta andersson
Om kvinnors erfarenhet och fysisk planering
Centrum för kommunstrategiska studier
Linköpings universitet
2005
4
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
5
Innehållsförteckning
I n l e d n i n g ....................................................................................................... 1 1
Läsanvisning och upplägg ................................................................................. 12
1 . C y k e l s t ä d e r – f ö r v e m ? ........................................................... 1 5
Vägverkets strategi för cykeltrafik ..................................................................... 18
Traditionell (manlig) syn .................................................................................... 19
Skilda möjligheter och begränsningar .............................................................. 20
Jämställdhet, transporter och fysisk planering ................................................ 21
2 . Va r f ö r j ä m s t ä l l d h e t ? .................................................................. 2 5
Erfarenheter från Östergötland ......................................................................... 26
Jämställdhetsargument ..................................................................................... 26
Jämställdhetsproblem ....................................................................................... 28
Kön har betydelse ............................................................................................ 28
Det handlar om lika värde ............................................................................... 29
Det gäller att lyfta blicken ................................................................................ 29
3 . Va d b e t y d e r o l i k a b e g r e p p ? .............................................. 3 3
Jämlikhet eller jämställdhet ............................................................................... 34
Genus och kön .................................................................................................... 34
Genusordning och genuskontrakt .................................................................. 35
Genusvetenskap ............................................................................................... 36
4 . Ä r d e t o f f e n t l i g a r u m m e t o t r y g g t ? ........................... 4 1
Kvinnors upplevelser av otrygghet ................................................................... 42
Riskkalkylering i stället för rädsla ...................................................................... 44
Riskparadoxen .................................................................................................. 44
Tolkning av kroppar.......................................................................................... 45
Strategier för att hantera vardagen ................................................................... 47
Utrusta kroppen................................................................................................ 48
Undvika potentiellt farliga rum ....................................................................... 48
Mönster ............................................................................................................. 49
Dubbel utsatthet ................................................................................................. 49
Etnicitet ............................................................................................................. 49
Sexualitet .......................................................................................................... 50
Funktionshinder................................................................................................ 50
Ekonomiska resurser och moderskap ............................................................ 50
Ålder .................................................................................................................. 51
fotograf: Patrik Ritzén (www.patrikritzen.se)
grafisk form & illustrationer: Illustra AB, Lund
tryckeri: UniTryck, Linköpings universitet, 2005.
6
FÖRORD
Brottsförebyggande – trygghetsskapande........................................................ 52
Bo Tryggt 01 ...................................................................................................... 53
Trygg och säker stad ........................................................................................ 53
FÖRORD
7
5. Vilka styrmedel finns? ............................................................ 5 7
Nationella jämställdhetsmål .............................................................................. 58
Jämställdhetslagen ............................................................................................ 58
De transportpolitiska målen ............................................................................... 58
Plan och bygglagen, PBL ................................................................................... 60
Ledningens ansvar ............................................................................................. 61
6. Hur kan det gå till i pra k t i k e n ? ..................................... 6 5
Gatukontoret i Malmö ........................................................................................ 66
Från tal till handling ......................................................................................... 67
Konsten att bädda in ........................................................................................ 67
En god stadsplanering ..................................................................................... 68
Viktiga förutsättningar ........................................................................................ 69
7. Kan statistik vara till h j ä l p ? ............................................. 7 3
Jämställdhetsstatistik ......................................................................................... 74
Transportsektorns beslutande organ ................................................................ 75
Skilda aktiviteter skapar skilda resmönster ...................................................... 76
8. Fi nns det användbara m e t o d e r ? .................................. 7 9
Jämn könsfördelning och dolda strukturer ...................................................... 80
3-R metoden ........................................................................................................ 80
Representation ................................................................................................. 81
Resurser ............................................................................................................ 82
Realia ................................................................................................................. 82
Vem får vad och på vilka villkor? .................................................................... 83
Ambulanssjukvård .............................................................................................. 83
Förord
Ofta stöter jämställdhetsarbetet inte på problem förrän ojämställdheten
börjar diskuteras. Måste det verkligen ske förändringar, är det inte bra
som det är? För att komma vidare och få kunskap om hur eventuell ojämställdhet kommer till uttryck krävs systematisk granskning. Vem planerar
t.ex. den nya cykelleden? Vem är den till för? Vad vet vi om kvinnors
respektive mäns upplevelser av olika fysiska miljöer, är några exempel
på frågor som kan ställas. Först när frågorna ställts och problem formulerats är det möjligt att hitta nya lösningar i riktning mot jämställdhet.
Att arbeta på detta medvetna sätt med jämställdhet innebär kort sagt att
”tänka kön”; att analysera innebörden, vikten och konsekvenserna av
kön inom samtliga områden. Det är inte alltid kön har betydelse, men
det vet man inte förrän man ställt frågan och besvarat den!
Citatet återfinns under rubriken "Varför jämställdhet" längre fram i
texten. Det fångar den röda tråden i boken som skulle kunna betecknas
om en tankebok, d.v.s. den är användbar för alla som är intresserade av
jämställdhet, fysisk miljö, transporter, trygghet och otrygghet och ger
stoff till en fördjupad förståelse. Innehållet grundar sig på ett projekt,
”Rädslans rum”, som Banverket och Vägverket finansierat. I projektets
fokus står kvinnor och deras upplevelser av trygghet och otrygghet i det
offentliga rummet samt hur de förhåller sig till risken att bli utsatt för
våld eller kränkningar när de vistas utomhus.
Som projektledare har jag fungerat som diskussionspartner och handledare till Birgitta Andersson som samlat in allt material, genomfört
analyserna och formulerat texten. Så småningom kommer en mer fulllödig bok i form av en avhandling att se dagens ljus.
Konståkning och bandy ...................................................................................... 84
Delaktighet och insyn ......................................................................................... 85
Det finns förebilder – integrering av jämställdhet i några trafikbolag ........... 87
Tora Friberg
Västtrafik ........................................................................................................... 87
Jönköpings Länstrafik ...................................................................................... 88
Hallandstrafiken................................................................................................ 89
Avsl utande kommentar ... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 1
Noter ............................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 2
Referenser ..................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 4
Kommentarer ................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 8
8
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
FÖRORD
9
Inledning
Jämställdhet handlar om förhållandet mellan kvinnor och män. Den
svenska jämställdhetspolitikens mål är att kvinnor och män skall ha lika
rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden
i livet1. I december 2001 behandlade riksdagen propositionen "Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem"2. Förslaget om jämställdhet fastslogs då som det sjätte delmålet för transportpolitiken.
Målet skall vara ett jämställt transportsystem, där transportsystemet är utformat så att det svarar mot både kvinnors och mäns
transportbehov. Kvinnor och män skall ges samma möjligheter
att påverka transportsystemets tillkomst, utformning och förvaltning och deras värderingar skall tillmätas samma vikt3.
Att se och tänka i termer av kön kan beskrivas som att ta på sig köns(eller genus-) glasögon. De är som ett par dubbelslipade glasögon: När
man första gången får dem på sig ser man knappt, allt blir bara suddigt
och det snurrar runt i huvudet, men när man väl vant sig vid dem blir
omgivningen förstålig och man klarar sig inte utan dem …
Syftet med denna skrift är att bidra till en vidare förståelse av hur kön
hänger samman med transporter och fysisk planering. Jämställdhet är
ett mål och för att kunna arbeta i riktning mot detta mål krävs kunskap,
insikt och medvetenhet. Erfarenhet visar att handböcker och checklistor
förvisso är utmärkta hjälpmedel, emellertid är de inte tillräckliga. Innan
de är användbara behövs en könsmedveten grund att stå på. Genusvetenskaplig forskning utgör en bas till att ”tänka kön”, att börja ställa
nya frågor, andra problemformuleringar och hitta nya lösningar i riktning mot jämställda transporter och fysisk planering.
Den fysiska planeringen kan liknas vid ett stort pussel där olika bitar
måste läggas ”rätt” för att skapa förutsättningar för att människors liv
skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Transportleder, vägar, järnvägar och cykelleder bildar ett sammanhållande kitt i planeringspusslet.
Förflyttningar utgör en betydelsefull del av vardagen. Var, hur och när
förflyttningar sker varierar, bland annat beroende på hur gammal man
är, om man har någon form av funktionshinder, förvärvsarbetar, har
små barn eller är föräldraledig. Ålder, föräldraskap, funktionshinder och
arbetsintensitet är således betydelsefulla faktorer. Att kön är en högst väsentligt variabel framkommer tydligt i de resvane- och attitydundersökningar4 som gjorts. Utfallet visar påtagliga olikheter mellan kvinnor och
mäns rörelse- och aktivitetsmönster. Om fokus vrids från förflyttningar
till oro för våld, något som vid en hastig blick kan tyckas väldigt apart,
så visar det sig att oron för våld är betydligt större bland kvinnor än
bland män5. Otrygghet är faktiskt den mest begränsande faktorn när det
gäller kvinnors möjlighet att röra sig i stadsmiljön6. Det innebär att när
10
INLEDNING
INLEDNING
11
man knyter samman trådarna förflyttningar, kön och våld utkristalliserar
sig ett centralt område för det sjätte transportpolitiska delmålet om ett
jämställt transportsystem7. Detta område står i fokus framöver.
Flera organisationer och företag, såväl inom den privata som den
offentliga sektorn, har arbetat med att praktiskt försöka omsätta ett
jämställdhetsperspektiv i sina verksamheter. I det arbetet har man stött
på både motstånd och svårigheter. Erfarenheterna visar att kunskap och
metodutveckling är viktiga förutsättningar för att nå resultat. Här kan
genusforskningen bidra med värdefull kunskap, vilket har visat sig vara
nödvändigt för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.
Denna skrift har sin bas i "Rädslans rum", ett forskningsprojekt inom
ämnet kulturgeografi med genusvetenskaplig inriktning. Projektet består av två huvuddelar där den första delen tar upp riskbedömning,
närmare bestämt hur kvinnor förhåller sig till risken att råka ut för
våld i offentliga miljöer8. Den andra delen behandlar hur den fysiska
planeringen förhåller sig till kvinnors erfarenheter av risk. Här är det
av vikt att notera att projektet är avgränsat till att uteslutande beakta
kategorin kvinnors upplevelser av risk. Både män och kvinnor upplever otrygghet och undviker miljöer som de uppfattar som hotfulla och
farliga, men kvinnor gör det i högre utsträckning än män. Att bli rånad
och misshandlad är risker som upplevs av båda kategorierna, men den
mest grundläggande skillnaden är att kvinnor även, och främst, beaktar
risken för sexuellt våld i form av våldtäkt och sexuella trakasserier.
Forskningsprojektets båda studier är förlagda till Malmö. Empirin består dels av intervjuer med 21 slumpmässigt utvalda kvinnor som arbetar
på Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus och dels av diskussioner och aktiviteter i två forskningscirklar. En forskningscirkel bestod
av kvinnliga elever och lärare vid en gymnasieskola. Denna grupp utrustades med engångskameror och fick till uppgift att dokumentera Malmö
utifrån sina individuella upplevelser av trygga respektive otrygga platser.
Den andra forskningscirkeln bestod av tjänstemän (kvinnor och män) på
Gatukontoret. Under ett år följdes denna grupp i sitt arbete med
jämställdhet och genusperspektiv i fysisk planering.
Läsa n v i s n i n g o c h u p p l ä g g
Skriften är uppbyggd kring en dialog mellan
tänkta ”personer” som fått i uppdrag att arbeta
med jämställdhet inom transporter och fysisk planering. De saknar inledningsvis tillräcklig kunskap och förhåller sig på olika sätt, från en mer kritisk och tvivlande
inställning till ett intresse och en entusiasm. Här kan inflikas att ”personernas” utseende medvetet har utformats
för att inte omedelbart associeras till kategorierna kvinna
och man. Detta för att i möjligaste mån undvika tolkningar
präglade av föreställningar och förväntningar på respektive
12
INLEDNING
kategori. Dialogen bygger på synpunkter och kommentarer jag fått i
intervjusituationer och i samband med föredrag och annat under arbetet
med forskningsprojektet.
Skriften består av åtta delar, som var och en avslutas med en sammanfattning.
1
Inledningsvis, i del ett, tas exemplet cykelstäder upp för att
belysa ett konkret fenomen som därefter problematiseras i
förhållande till kön.
2
I del två står jämställdhetsargument och jämställdhetsproblem i fokus.
3
Del tre koncentreras kring relevanta begrepp.
4
Del fyra har fokus på upplevelser av otrygghet i det offentliga
rummet. Riskkalkylering och strategier belyses här.
5
I den femte delen tas användbara styrmedel upp.
6
Erfarenheter från Gatukontoret i Malmö får i den sjätte delen
stå som exempel på hur det kan gå till att integrera ett könsmedvetet förhållningssätt i praktiken.
7
Statistik som hjälpmedel i jämställdhetsarbetet diskuteras i
del sju.
8
Det avslutande kapitlet fokuserar på 3R-metoden samt ger exempel från några organisationer som arbetat med jämställdhet inom fysisk planering och transporter.
De verksamheter, erfarenheter, projekt och liknande som presenteras i
detta arbete skall ses just som exempel. Detta innebär att jag inte gör
anspråk på att, med dessa, ge en heltäckande bild av vad som hittills
har gjorts eller i dag görs i landet. Den geografiska snedfördelningen
bör främst kopplas till det faktum att det empiriska materialet till forskningsprojektet är inhämtat i Skåne och jag därför har mer insyn i de
verksamheter som pågår där.
INLEDNING
13
KAPITEL ETT
Cykelstäder
– för vem?
I sökandet efter en arena där vikten av att uppmärksamma kön
blir tydlig föll mitt val på diskussionen om ”cykelstäder”. I följande avsnitt undersöks därför bilderna av cykelstäder: Hur presenteras de? Vilka argument styr? Vem är cyklisten som representeras? Vad innebär det att betrakta cyklister utan att fundera
över kön? Vad innebär det att uppmärksamma kön i samband
med transporter och fysisk planering?
14
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
15
Könsneutrala cyklister
En granskning av kommuners hemsidor ger en tydlig indikation på vad
som ”gäller”. Malmö, Norrköping, Gävle och Örebro är några av de
kommuner som lyfter fram de satsningar som gjorts kring temat cykel.
Cykelleder kan rentav beskrivas som ett ”försäljningsargument”. Cykelfrämjandets riksstyrelse9 har under flera år delat ut titeln Årets Cykelfrämjare – Årets Cykelstad till kommuner som på bästa sätt stimulerat
till ökad cyklism. De kommuner som utnämnts skyltar gärna med detta
på sina hemsidor och många andra kommuner betonar ofta en strävan
att vara en god cykelstad:
Cykelstaden Malmö har mer än 30 mil cykelvägar10.
Att cykla är ett oslagbart sätt att ta sig fram i Malmö. Det går
snabbt, du slipper leta efter parkeringsplats och dessutom mår
du bättre. Därför har Gatukontoret under många år satsat på
att göra Malmö till en cykelvänlig stad, med ett väl utbyggt nät
av cykelvägar11.
En bra cykelstad håller på att bli ännu bättre! Cyklisterna får
mer plats i trafiken. Det ska bli enklare, roligare och säkrare att
cykla i Göteborg12.
Fler och fler cyklar i Norrköping. År 2004 är det sjunde året som
Norrköping satsar extra på staden som cykelstad. De stora röda
cyklarna vid infarterna till Norrköping påminner dagligen om
fördelarna med att cykla13.
När en kommun skall anlägga en ny cykelväg finns det, liksom i all planering, många faktorer att ta hänsyn till. Det är ett svårt pussel att lägga
och många gånger är tidsramarna snäva. Förutsättningar kan ändras
under processens gång och de som är delaktiga i processen är bärare av
olika erfarenheter och värderingar som påverkar vad som prioriteras,
hur problem formuleras och vilka lösningar som väljs.
Vid en granskning av planförslag och yttranden utkristalliseras ganska
snart en bild över vanligt förekommande argument för cykelvägar. Dessa är:
trafiksäkerhet
valfrihet
miljö
rekreativa värden
ekonomi
hälsa
16
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
Främst framhålls cykelvägarna som ett led i trafiksäkerhetsarbetet. Det
fysiska rummet görs säkert för oskyddade trafikanter genom att bilar
och cyklister/fotgängare inte behöver samsas om utrymmet på vägarna.
En trafiksäker lösning är därför att leda bort de mest oskyddade trafikanterna till stråk de inte behöver dela med biltrafiken. Tunnlar och
viadukter ses som möjliga lösningar för att undvika olyckor och för att
uppfylla nollvisionens principer. I trafiksäkerhetsargumentet fokuseras
inte sällan barn och deras behov av säkra skolvägar.
Förutom trafiksäkerhet framhålls vikten av cykelvägar som sammanbindande länkar mellan boende, service, arbetsplatser och kollektiva
transportmedel som bussar och tåg. Cykelvägarna ger medborgarna valfrihet att till exempel cykla i stället för att köra bil till närmaste pendeltågstation och där byta till kollektivt transportmedel. På så sätt vägs också
miljöargumenten in; förutom att cyklandet i sig är positivt för miljön
innebär möjligheten att enkelt kombinera cyklandet med kollektiva transportmedel ytterligare miljövinster. Ännu ett tungt argument är att betona
de rekreativa värdena. Cykelvägarna skall vara attraktiva och vackra.
Det är värdefullt att låta cykelfärden ge varierade upplevelser i
form av storslagna vyer över det omgivande odlingslandskapet
och passager genom mer slutna landskapsrum14.
Ofta sammanfaller argumenten säkerhet och rekreation på så sätt att
en cykelväg dras till ett stråk där det redan finns uppvuxen vegetation,
på behörigt avstånd från trafikerade gator.
Att cykla för bättre hälsa finns med i Nationella folkhälsokommitténs
mål för fysiska aktiviteter och hälsoargumenten kopplas gärna till olika
forskningsresultat.
Risken för att råka ut för hjärt- och kärlsjukdomar halveras om
man cyklar fem km varje dag15.
I texter av dessa slag, som citaten är hämtade ifrån, är cyklisterna könsneutrala. På ”cykelstädernas” hemsidorna liksom i planförslag och yttranden diskuteras sällan eller aldrig frågan om kön. Kvinnor respektive
män nämns i princip inte. Benämningarna är medborgare, människor,
trafikanter, cyklister och resenärer. De kan möjligtvis vara unga eller
gamla och kanske ha funktionshinder, men att de i realiteten är fördelade
på de två kategorierna kvinnor och män, förefaller inte vara av vikt i
sammanhanget. Har det då någon betydelse att cyklisten framstår som
en könsneutral person, varken en hon eller en han? Vem kommer då
att utgöra normen för cyklisten? Vilka erfarenheter, kunskaper och idéer
ligger bakom den tolkning som görs av begreppet cyklist? På vilka sätt
kan cyklistens uppfattning skifta vad gäller problem, vad som definieras
som attraktivt, tryggt och säkert, om det i stället lyfts fram att det är
kvinnor respektive män som cyklar?
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
17
Vägverkets strategi för c y k e l t r a f i k
Kunskapsuppbyggnad
Vägverkets styrelse har tagit initiativ till en nationell strategi för ökad
och säker cykeltrafik16. Strategin skall visa hur det går att uppnå en
säker och ökad cykeltrafik och utgör underlag för bland annat fysisk
planering, infrastrukturplanering och länstransportplaner17.
I denna nationella strategi finns ordet jämställdhet med två gånger:
Kommunikation
En satsning på god infrastruktur för cyklister i ett ’hela resanperspektiv’ är i högsta grad en jämställdhetsfråga … //18.
För att göra vägtransportsystemet mer jämställt och samtidigt
skapa en mer rättvis tillgänglighet behövs många åtgärder. En sådan åtgärd är att förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken19.
Som framgår nämns ordet jämställdhet, men det görs inga tolkningar
av vad det skulle kunna innebära mer konkret. När strategin skrevs var
ännu inte det sjätte transportpolitiska delmålet en realitet, vilket möjligen kan förklara bristen på ett problematiserande av kön, men inte heller
i uppföljningen av strategin20 diskuteras detta. Det enda som finns med
är ett kort referat till trafikutskottet där det framhålls att en satsning på
god infrastruktur för cyklister i högsta grad är en jämställdhetsfråga.
Strategin präglas, liksom tidigare nämnda hemsidor, planförslag och
yttranden, av ett ”könsblint” tänkande. I strategin används oftast ordet
cyklister, ibland människor. Ålder problematiseras främst i ett avsnitt
som handlar om barn och vid några tillfällen tas även äldre upp. Kvinnor
respektive män nämns ett fåtal gånger och när det görs är det i termer
av skillnader i resmönster, till exempel:
… //Kvinnor reser mer lokalt än män, de går och cyklar mer till
vardags. Kvinnors resmönster är mer komplexa och omfattar ofta
en kombination av cykel och kollektivtrafik21.
Just denna mening, med vissa variationer, är en av de vanligaste jag stött
på i transportsammanhang när kopplingar görs till jämställdhet eller kvinnor och män. Det är i och för sig riktigt, men det problematiska är att inget
görs av detta konstaterande. Inte heller i strategin arbetas det in och det
har ingen egentlig koppling till övrig text. Inte på något ställe frågar sig
skribenterna vilken betydelse kön har för de resonemang som förs.
I strategin tas fem insatsområden upp. Dessa definieras som särskilt
viktiga för att nå en ökad och säker cykeltrafik:
Infrastruktur
Organisation
18
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
Uppföljning22
Under samtliga områden föreslås i Vägverkets strategi flera åtgärder
som genom sin könsblinda undertext inte ifrågasätter den traditionella
(manliga) synen på transporter och fysisk planering.
Enligt strategin är en grundförutsättning för att människor skall bryta
sina invanda mönster och välja cykeln framför bilen att det finns en
attraktiv infrastruktur för cykel. Här diskuteras diskrepansen mellan
planerares/samhällets respektive cyklisters syn på problem i infrastrukturen. Cyklister behandlas åter som en homogen grupp som ställs mot
en annan homogen grupp, planerare. Men kvinnor och män lever sina
vardagsliv på olika sätt, oavsett om de är planerare eller cyklister, så i
stället bör man fråga sig vilka cyklisterna/människorna är och på vilka
sätt uppfattningarna och upplevelser kan tänkas skilja sig mellan kvinnor och män som cyklar, både i fråga om vad de anger som problem
och vad de upplever som attraktivt.
Traditionell (manlig) syn
VAD ÄR NU DETTA?
Planering av hur den mark som finns skall användas är
VAD DÅ MANLIG SYN?
oerhört viktig för att skapa så goda förutsättningar som
möjligt både för kvinnor och män, och för miljön. I den
fysiska planeringen kan olika, och många gånger motstridiga, intressen och krav samordnas. Genom en ”god” planering
är det möjligt att minska riskerna för negativa effekter. Det handlar både om negativa effekter av fysisk karaktär, som trafikproblem och föroreningar, och av social och ekonomisk karaktär,
till exempel segregation och social utslagning23.
Föreställningarna om skilda sysslor för respektive kön,
olika attribut och föremål som anses höra ihop med kategorin kvinna eller kategorin man samt platser som ses
som manliga eller kvinnliga gör att vi kan tala om en
könskodning24. Det privata/kvinnliga och det offentliga/
manliga är kopplingar som lever kvar sedan lång tid tillbaka trots att samhället i sin helhet har genomgått stora
förändringari. De flesta kvinnor i Sverige vistas både i det offentliga och i det privata rummet och både kvinnor och män har i dag
rättighet och möjlighet att kombinera arbete och barn. Något hårddraget
kan man säga att detta i praktiken innebär att kvinnor främst kombinerar
betalt arbete med obetalt omsorgsarbete, och att män kombinerar betalt
arbete med makt; politisk, ekonomisk och facklig25.
Arbetsmarknaden är starkt könssegregerad. Inom området vård och
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
19
omsorg finns främst kvinnor och inom tillverkning, byggande och teknik
finns framför allt män26.
I mångt och mycket har transporter och fysisk planering betraktats,
och betraktas fortfarande, som könsneutrala områden. I praktiken har
det tillhört männens domäner, både genom att män är i majoritet på
chefsbefattningar och som tjänstemän och genom att planeringens innehåll främst omfattat det som kan beskrivas som mäns intresseområden27.
Kön ses inte som relevant då planeringen sker för ett ”allmänintresse”28.
Frågan är vem som står som norm för detta allmänintresse. Är det en
kvinna eller en man, ung eller gammal … ?
Att arbeta med jämställdhet handlar om att föra in frågor om kön
på dagordningen. Det blir då självklart att börja med att fråga sig vem
som planerar, vem som fattar beslut, vems erfarenheter som tas till vara
samt vem som ges möjlighet till delaktighet och insyn. Genom att lyfta
fram kön när det gäller planeringens utövare, såväl beslutsfattare och
förvaltare som utförare, är det möjligt att generera skilda ingångar till
planeringsfrågor, och till möjligheter och begränsningar kopplade till
dessa frågor29. Detta kan innebära att de lösningar som så småningom
finns på agendan kommer att se annorlunda ut än tidigare.
Skilda möjligheter och begränsningar
Statens Institut för kommunikationsanalys, sika, konstaterar att transportsektorn fortfarande är mansdominerad. Med en majoritet män i
arbetsgrupper och styrelser samt på höga poster har kvinnor sämre
möjligheter att påverka utformningen av transportsystemet30. I dag finns
som tidigare nämnts kunskap som visar på olikheter i resmönster och
resbehov. Även kvinnor och mäns beteende i, och upplevelser av, transportsystemet skiljer sig åt31. Kvinnor och män lever i allmänhet sina liv
på delvis olika sätt. Man kan beskriva det som att de i viss omfattning
är åtskilda både vad gäller platser och aktiviteter, till exempel väljer de
ofta yrken inom skilda sektorer och ägnar sig i hög grad åt olika sorters
fritidsaktiviteter. Många gånger äger aktiviteter rum på olika platser,
till exempel ägnar sig flickor och kvinnor åt ridning i betydligt större
utsträckning än vad pojkar/män gör. Ett ridhus kan på detta sätt ses som
kvinnligt kodat. I och med denna könsmässiga segregering tillskansar
sig kvinnor och män skilda erfarenheter, kunskaper och kompetenser.
Bilden av en könsneutral planering, ett allmänintresse, gör att dessa
variationer av erfarenheter inte kan fångas upp och, som Tora Friberg
skriver i sin rapport om kvinnors förflyttningar:
// … det är adekvat att ställa frågor om vilka fysiska rum kvinnor respektive män vistas i, och i vilken omfattning kvinnor respektive män kan påverka dess utformning samt på vilket sätt de
väljer att göra det32.
20
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
Jämställdhet, transporter och fysisk planering
Att förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken är, som nämnts tidigare,
en åtgärd som Vägverket förespråkar för att göra vägtransportsystemet
mer jämställt. Det är rimligt att börja med att bena upp vad som egentligen
menas med detta, så låt oss konstruera en tankekedja enligt följande:
Kvinnor cyklar mer samt har mer komplexa resmönster vilket leder till
att man inledningsvis kan konstatera att kön har betydelse. Cykeltrafiken ”könas” och den kvinnliga cyklisten som rör sig i vardagstrafiken är
också ”hon” som tar ut 86 procent av föräldraledigheten. Det är därför
rimligt att anta att hon kan ha ett litet barn med sig på cykeln, vilket i sin
tur kan innebära en annan upplevelse av transportleder och den fysiska
miljön än om hon var ensam på cykeln. Vilka tider rör hon sig på och
vad prioriterar hon i fråga om till exempel säkerhet, trygghet och snabb
framkomlighet? Föredrar hon cykelleder som dras i grönområden för
att inte bilarna skall utgöra ett hot, eller upplever hon otrygghet längs
med uppvuxna, slutna och mindre befolkade stråk? Hur ser det ut vid
lekplatsen? Är det möjligt att cykla ända fram? Kan hon ha god uppsikt
över sitt barn eller finns där slutna, insynsskyddade rum? Kvinnor i allmänhet undviker ofta den typ av miljöer, framför allt när det är mörkt,
på grund av risken att råka ut för våld.
Det är rimligt att föreställa sig att en föräldraledig kvinna i högre grad
rör sig ute med sitt barn under dygnets ljusa timmar, vilket i sin tur kan
innebära att det redan hunnit bli mörkt innan hon har möjlighet att ta sig
till sina egna fritidsaktiviteter. Är det självklara valet då cykeln? Dagens
trygga rum omvandlas och upplevs otryggt när mörkret faller och många
kvinnor väljer bort transportmedel och vägar där de upplever risk för
överfall. I stället för att välja en cykelled använder hon sig kanske av
större trafikerade vägar som är upplysta och befolkade, med den risk det
innebär att samsas med bilarna där. Cykeltunneln under vägen upplevs
som farlig och hon leder snabbt cykeln över vägen. Problemet är att bilisterna inte väntar sig att någon skall korsa deras väg. Den trafiksäkra
lösningen med en tunnel får omvänd effekt. Kvinnans riskkalkylering har
inneburit att väga risken att bli påkörd mot risken att bli överfallen.
Som föräldralediga ansvarar kvinnor ofta för hushållsarbetet i familjen, vilket de vanligtvis fortsätter med när de återgår till sitt förvärvsarbete. En övervägande andel av allt hushållsarbete i Sverige utförs av
kvinnor. Kvinnor anpassar i högre grad än män sitt deltagande på arbetsmarknaden till barnen. Det är inte ovanligt att kvinnor arbetar deltid och
hämtar/lämnar barn på dagis samt gör inköp i kombination med detta.
Vad kan den kvinnliga cyklisten tänkas ha för krav för att dessa kombinationsresor skall fungera? Om cykelresan ibland kombineras med buss
kan det till exempel vara bra att fundera över taxesystemet. Vad innebär
det att lösa en biljett som gäller en timme om köerna är långa i affären
och barnet som skall hämtas på dagis vill leka färdigt eller barnet som
skall lämnas gråter och är ledset? En timme kan gå så snabbt att hon
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
21
kanske rent av behöver lösa en ny biljett för att ta sig vidare.
Kan det vara så att manliga cyklister, som mindre ofta gör kombinationsresor och vanligtvis arbetar heltid även när barnen är små (den
kategori män som har högst arbetsintensitet, arbetar mest, är de som
har barn under sju år), har helt andra erfarenheter och krav på en säker
och trygg cykeltrafik? Utan barn i barnsadeln, på väg till tåget, handlar
det kanske snarare om snabba och smidiga lösningar, vilket gör att bilen
kan framstå som en bättre lösning.
Ovanstående diskussion är ett exempel på hur man kan tänka i termer av kvinnor och män och börja föra in kön på dagordningen. Att
förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken innebär först att översätta
begreppet cykeltrafik, det vill säga att se människorna, kvinnorna och
männen bakom begreppet cyklist. I andra ledet går man sedan vidare
och granskar könsspecifika resmönster och erfarenheter. Att förbättra
förutsättningarna är svårt innan man har rett ut de rådande villkor. Det
är sedan av vikt att granska möjliga förbättringar så att det som för en
kategori kan upplevas som förbättringar inte för den andra kategorin
resulterar i försämringar.
Resonemanget ovan är inte invändningsfritt. Det skall ses som exempel, baserade på den statistik som finns tillgänglig. Det handlar om
generaliseringar som för en enskild individ kan tyckas felaktiga. Många
andra faktorer än kön kan spela roll. För tydlighetens skull har dessa
medvetet sorterats bort här. Risken kan tyckas stor att man på detta
vis cementerar föreställningar om kvinnor respektive män i stället för
att sträva efter jämställdhet. Argumenten för att ändå göra det är att
rådande föreställningar om kvinnlighet och manlighet, vad kvinnor respektive män bör göra, var de bör vistas, arbeta och så vidare sätter sin
prägel på hela samhället vilket är nödvändigt att skapa medvetenhet och
kunskap om. Det är inte möjligt att utgå från att jämställdhetsmålet,
lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter, är förverkligat, eftersom
Sverige på många punkter ännu inte kommit dit hän. Kön har betydelse
och arbetet med transporter och fysisk planering måste utgå från det.
Transporter och fysisk planering är manligt dominerade områden,
vilket innebär att om kön inte problematiseras på dessa nivåer, bland
beslutsfattare, verkställare och förvaltare, kommer planeringen även i
fortsättningen att ha manliga förtecken.
S a mman f a t t nin g
Transportpolitiska beslut påverkar kvinnor och män på olika sätt, liksom
den fysiska planeringen skapar skilda möjligheter och begränsningar för
hur kvinnor och män kan leva sina vardagsliv. Att satsa på god infrastruktur för cyklister poängteras som en viktig jämställdhetsfråga, men den
cyklist som vanligen står modell är könsneutral. När cykelleder planeras
finns det många faktorer att ta hänsyn till och de som är delaktiga i processen är bärare av olika erfarenheter och värderingar som påverkar vad som
prioriteras, hur problem formuleras och vilka lösningar som väljs.
Att betrakta cyklister utan att fundera över kön blir problematiskt då kvinnor och män lever delvis olika liv och genom sina erfarenheter kan ha
skilda krav och förväntningar som planeringen bör möta. Det är av vikt
att ställa sig frågan vilka cyklisterna/brukarna är och på vilka sätt uppfattningarna och upplevelser kan tänkas skilja sig mellan kvinnor och män,
både i fråga om vad de pekar ut som problem och vad de upplever som
attraktivt. I mångt och mycket har transporter och fysisk planering betraktats, och betraktas fortfarande, som könsneutrala områden. I praktiken
har det tillhört männens domäner, både genom att män är i majoritet på
chefsbefattningar och som tjänstemän och genom att planeringens innehåll främst omfattat det som kan beskrivas som mäns intresseområden.
Om kön inte problematiseras kommer planeringen även i fortsättningen
att ha manliga förtecken. Att arbeta med jämställdhet handlar om att föra
in frågor om kön på dagordningen. Det blir då självklart att börja med att
fråga sig vem som planerar, vem som fattar beslut, vems erfarenheter som
tas till vara samt vem som ges möjlighet till delaktighet och insyn. Genom
att lyfta fram kön när det gäller planeringens utövare är det möjligt att
generera skilda ingångar till planeringsfrågor, och till möjligheter och begränsningar kopplade till dessa. Detta kan innebära att de lösningar som så
småningom finns på agendan kommer att se annorlunda ut än tidigare.
Det är inte möjligt att utgå från att jämställdhetsmålet, lika rättigheter,
möjligheter och skyldigheter, är förverkligat, eftersom Sverige på många
områden ännu inte kommit dit hän. Kön har betydelse och arbetet med
transporter och fysisk planering måste utgå från det. För att uppnå det
sjätte delmålet, ett jämställt transportsystem, samt utforma jämställda
fysiska miljöer är det viktigt att kvinnor mer än hittills görs delaktiga och
ges möjlighet att påverkar hela planeringsprocessen.
22
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
23
JAG TYCKER DET
SKA BLI SPÄNNANDE
ATT ARBETA MED ETT
JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV.
JAG BEGRIPER
FAKTISKT INTE! VI
ARBETAR JU REDAN
FÖR ETT ALLMÄNINTRESSE, FÖR ALLA
MÄNNISKOR.
KAPITEL TVÅ
Varför
jämställdhet?
I detta avsnitt förs resonemang kring jämställdhetsbegreppets
olika sidor. Argument som används för att framhålla vikten av
jämställdhet presenteras och avslutningsvis lyfts några vanliga
jämställdhetsproblem fram.
24
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
25
Erfarenheter från Öster g ö t l a n d
En av de rapporter som låg till grund för Jämits33 slutbetänkande var
"Kön i kön – En studie av politikers och tjänstemäns tal om jämställdhet
och kollektivtrafik i Östergötland"34. På uppdrag av Jämit, Rikstrafiken
och Trafikrådet i Östergötland utfördes en studie i Östergötlands län.
Totalt femton personer intervjuades, sex ledamöter i Trafikrådet och
nio tjänstemän i Trafikbeställargruppen och på Trafikrådets kansli. I
rapporten konstateras att jämställdhet inte fanns med på den dagliga
agendan bland de intervjuade politikerna och tjänstemännen som arbetade med kollektivtrafikfrågor. Insikten om jämställdhetens betydelse
fanns i varierande grad men när frågan lyftes fram i intervjuerna föreföll
det råda brist på kunskap.
Begreppet jämställdhet visade sig ha olika innebörd för politiker respektive tjänstemän. De flesta politikerna kopplade jämställdhet till relationen mellan kvinnor och män medan tjänstemännen oftast hade en
vidare definition som snarare kan liknas vid jämlikhet. Förutom män
och kvinnor inkluderades till exempel människor med funktionshinder,
annan etnicitet än svensk, unga och gamla. I tjänstemännens vidare definition hade generell ”mångfald” en benägenhet att dölja kategorierna
kvinnor och män vilket gjorde det problematiskt att koppla jämställdhet
med kollektivtarfik.
Bland politikerna fanns två grupper som gjorde skilda kopplingar till
jämställdhet, en till samhällets könsmaktstruktur och en till individnivå.
Den förstnämnda gruppen som skaffat kunskap om samhälleliga maktstrukturer kopplade till kön föreföll ge jämställdhet större vikt i kollektivtrafiksammanhang än de som gjorde koppling till individnivå.
Studien är inte är av den omfattningen att det är möjligt att dra några
generella slutsatser men det är värt att notera att det finns en samstämmighet med andra erfarenheter som visar på vikten av att koppla
jämställdhet till könsmaktstrukturer och inte till individnivå. Resultatet
från Östergötland pekar också på ett vanligt förekommande problem
när jämställdhet glider över i något vidare och kategorierna kvinnor och
män får stryka på foten. Jämställdhet handlar alltid om kvinnor och
män. Däremot är det viktigt att problematisera olikheter inom respektive kategori då man annars tenderar att dölja andra former av orättvisor
och maktordningar baserade på till exempel etnicitet, klass eller ålder.
Jämställdhetsargument
Jämställdhet har en kvantitativ och en kvalitativ sida. Kvantitativ jämställdhet innebär en jämn könsfördelning inom samhällets olika områden. Jämn könsfördelning innebär att andelen kvinnor respektive män i
en grupp är fördelad 40 procent till 60 procent eller jämnare. Finns det
mer än 60 procent kvinnor i en grupp är den kvinnodominerad och om-
26
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
vänt är den mansdominerad om den består av mer än 60 procent män.
Kvalitativ jämställdhet handlar inte om att räkna huvud utan om
att se bakom, i bemärkelsen att både kvinnors och mäns kunskaper,
erfarenheter och värderingar tas tillvara och får berika och påverka
utvecklingen inom alla områden i samhället35.
Det finns gott om argument som talar för jämställdhet. Vanligtvis är
argumenten kopplade till jämställdhet i bemärkelsen kvinnors ökade
deltagande inom olika områden av samhället. Vissa argument kan till
exempel grunda sig i personliga erfarenheter medan andra är en del av
en politisk strategi. För att ge en översiktlig bild väljs här att dela in
argumenten i tre kategorier; rättvise-, resurs- samt intresseargument36.
Rättviseargumentet utgår från tanken om alla människors lika rättigheter och skyldigheter. Genom en välkänd slogan, ”varannan damernas”, har fokus inom politiken riktats på kvantitet, andelen kvinnor.
Befolkningen består av ungefär lika många kvinnor som män och kvinnor skall därför utgöra hälften av dem som röstar och hälften av dem
som väljs för att det skall ses som rättvist och demokrati har uppnåtts.
Rättviseargumentet talar om att lika arbete skall ge lika lön oavsett kön.
Allt annat är orättvist. Att, som det står i sjätte delmålet, ge kvinnor
och män samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst,
utformning och förvaltning kan på så vis ses som ett rättviseargument,
då de medborgare som rör sig i det offentliga rummet och använder sig
av olika transportmedel till lika stor del är kvinnor som män.
Resursargumentet hänvisar till att kvinnor är en resurs som måste tas
tillvara. Lönsamheten poängteras bland annat genom att lyfta fram att
rekryteringsunderlaget ökar när både kvinnor och män ses som möjliga
att anställa oavsett tjänstens eller arbetsuppgiftens art. Vidare hänvisas
till undersökningar som visar att arbetsgrupper som består av både
kvinnor och män är mer kreativa, attraktiva och har lägre sjukfrånvaro.
Med både kvinnor och män i en verksamhet når man lättare kunder
av båda könen. Genom att män finns på ”kvinnojobb” och kvinnor på
”mansjobb” kan arbetsplatsen utvecklas och nya aspekter tillföras37.
Resursargument ser kvinnor som annorlunda än män och därför kan
kvinnor tillföra saker, till exempel på arbetsplatsen och i politiken. Detta
komplementära tänkande kan tydligt kopplas till den fysiska planeringen och ett vanligt resonemang om att det behövs fler kvinnor för att
tillföra ”mjukare” sidor. Risken med detta resonemang är att kvinnor,
både som brukare och som planerare får stå för så kallade särintressen,
tillsammans med äldre, invandrare och människor med funktionshinder.
Eftersom särintressen inte finns på den ordinarie agendan är faran att
de endast beaktas om det finns resurser över. Här för Malin Rönnblom
fram en intressant synpunkt:
Att göra kvinnor till en resurs innebär implicit att det redan finns
en färdig form för kvinnor att vara en resurs till38.
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
27
Emedan rättvise- och resursargumentet utgår från tanken att kvinnor
har en komplementär funktion utgår intresseargumentet i stället från
att kvinnor behövs för att de har egna intressen och för att män som
grupp inte kan representera kvinnor som grupp. Detta argument behöver inte betyda att kvinnor är en homogen grupp som alltid är överens
med varandra om innehållet i en verksamhet eller i politiken, däremot
att kvinnor kan ha ett gemensamt intresse att forma politiken39 eller ett
specifikt område, i det här fallet transporter och fysisk planering.
Jämställdhetsproblem
Kvinnor och män förväntas oftast ha gemensamt intresse av jämställdhet
och att förändra förhållandena mellan könen. På en generell nivå verkar
de flesta vara överens om vad jämställdhet innebär och också anse att
jämställdhet är bra, men enskilda individer kan ha många olika tolkningar av nyttan och relevansen av jämställdhet. Lars Jalmert40 talar om
”Jämställdhetsproblemet” och menar att framför allt mäns inställning
till jämställdhet, barn och hemarbete är en positiv i-princip-inställning:
I-princip är jämställdhet bra, men det fungerar inte just i deras familj,
just på denna arbetsplats, just nu …
Vem planerar till exempel den nya cykelleden? Vem är den till för? Vad
vet vi om kvinnor respektive mäns upplevelser av olika fysiska miljöer,
är några exempel på frågor som kan ställas. Först när frågorna har ställts
och problem formulerats är det möjligt att hitta nya lösningar i riktning
mot jämställdhet. Att arbeta på detta medvetna sätt med jämställdhet
innebär kort sagt att ”tänka kön”; att analysera innebörden, vikten
och konsekvenserna av kön inom samtliga områden. Det är inte alltid
kön har betydelse, men det vet man inte förrän man ställt frågan och
försökt besvara den!
Det handlar om lika värde
En annan vanlig synpunkt när det gäller jämställdhet är att det är bra
så länge det inte går till ”överdrift”. Innebörden kan vara att om jämställdheten drivs för långt så kommer det att resultera i att alla blir precis
lika, att alla skillnader raderas ut.
Jämställdhet handlar inte om att alla människor skall vara exakt lika.
Jämställdhet handlar om lika värde. Oavsett hur lika eller olika vi är på
grund av kön, eller andra faktorer som kan ha betydelse, till exempel
etnicitet och ålder, är målet lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter
inom livets alla väsentliga områden.
Kön har betydelse
Ofta stöter jämställdhetsarbetet inte på problem förrän ojämställdheten
börjar diskuteras. Måste det verkligen ske förändringar, är det inte bra
som det är? För att komma vidare och få kunskap om hur eventuell
ojämställdhet kommer till uttryck krävs en systematisk granskning41.
KVINNOR SKA VÄL
FÅ VARA KVINNOR!
TÄNK OM ALLA
VORE LIKA!
28
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
Det gäller att lyfta blicken
Ofta är det svårt att diskutera jämställdhet eftersom frågorna tenderar
att bli privata. Det är inte ovanligt att människor känner sig kränkta eller
anklagade och inte vet hur de faktiskt förhåller sig. Genusvetenskaplig
kunskap och begrepp hjälper till att lyfta frågor från det individuella
planet, vilket möjliggör diskussioner om egna och andras föreställningar
samt sätter in dem i ett vidare perspektiv, historiskt och samhälleligt.
Vetenskapligt kan man resonera i termer av aktörs- respektive strukturnivå. Med ett strukturperspektiv får personliga erfarenheter lämna plats
för ett synliggörande av mönster i samhället. När strukturer synliggörs
försvinner ofta personliga blockeringar. Aktörs- och strukturperspektivet bör dock inte ses som fristående från varandra utan snarare som
växelverkande, vi är alla individer som agerar i ett sammanhang, och
genom våra ageranden inordnar vi oss i redan existerande strukturer
samtidigt som vi skapar dem42.
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
29
S amman f a t t nin g
Jämställdhet har diskuterats flitigt på olika nivåer i samhället de senaste
decennierna. På en generell nivå verkar de flesta vara överens om vad
jämställdhet innebär och också anse att jämställdhet är bra, men enskilda
individer kan ha många olika tolkningar av nyttan och relevansen av jämställdhet.
Rättviseargumentet utgår från tanken om alla människors lika rättigheter
och skyldigheter. Att, som det står i sjätte delmålet, ge kvinnor och män
samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst, utformning
och förvaltning kan ses som ett rättviseargument, då de medborgare som
rör sig i det offentliga rummet och använder sig av olika transportmedel
till lika stor del är kvinnor som män. Resursargumentet ser kvinnor som
annorlunda än män och därför kan kvinnor tillföra saker. Detta komplementära tänkande kan kopplas till den fysiska planeringen och ett vanligt
resonemang om att det behövs fler kvinnor för att tillföra »mjukare« sidor.
Risken är att kvinnor får stå för så kallade särintressen som inte finns på
den ordinarie agendan och endast beaktas om det finns resurser över.
Intresseargumentet utgår från att kvinnor behövs för att de har egna intressen och att män som grupp inte kan representera kvinnor som grupp.
Detta argument behöver inte betyda att kvinnor är en homogen grupp
som alltid är överens med varandra om innehållet i en verksamhet, däremot att kvinnor kan ha ett gemensamt intresse att forma ett specifikt
område, i det här fallet transporter och fysisk planering.
En vanlig synpunkt när det gäller jämställdhet är att det är bra så länge
det inte går till »överdrift«. Alla skall ju inte bli exakt lika. Men jämställdhet handlar inte om att alla människor skall vara exakt lika. Jämställdhet
handlar om lika värde. Oavsett hur lika eller olika vi är på grund av kön
eller andra faktorer
Jämställdhetsarbetet stöter för det mesta inte på problem förrän ojämställdheten börjar diskuteras. För att få kunskap om hur eventuell ojämställdhet kommer till uttryck krävs en systematisk granskning. Vem planerar och för vem, hur upplever kvinnor respektive män olika fysiska miljöer,
är frågor som kan ställas. När frågorna har ställts och problem formulerats
är det möjligt att hitta nya lösningar i riktning mot jämställdhet. Att arbeta
på detta medvetna sätt med jämställdhet innebär kort sagt att »tänka
kön«; att analysera innebörden, vikten och konsekvenserna av kön inom
samtliga områden.
30
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
VA R F Ö R J Ä M S T Ä L L D H E T ?
31
GENUSPERSPEKTIV?
ÄR DET SAMMA SAK
SOM JÄMSTÄLLDHET?
JAG VET INTE RIKTIGT,
DET ÄR FÖRVIRRANDE MED
ALLA DESSA ORD.
KAPITEL TRE
Vad betyder
olika begrepp?
Det är ingen överdrift att säga att det ofta råder förvirring om
begrepp. Vi kan lyssna på en debatt i tv och bli övertygade om
att jämlikhet handlar om kvinnor och män, eller att jämställdhet
är kopplat till lika villkor utan att det specifikt handlar om kvinnor och män. Nedan följer några begrepp som är väsentliga dels
för förståelsen av det som tas upp i denna skrift dels för arbetet
med sjätte delmålet.
32
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
33
Jämlikhet eller jämstäl l d h e t
Jämlikhet åsyftar rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i samhället. Begreppet är vidare än jämställdhet och innebär att alla
människor tillskrivs lika värde oavsett faktorer som klass, kön, etnicitet
eller sexualitet. Jämställdhet rör relationen män och kvinnor. Jämställdhet innebär att kvinnor och män skall ha lika rättigheter, skyldigheter
och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet; eget arbete och
försörjning, inflytande i samhället, vård av hem och barn samt kroppslig
integritet. Jämställdhet kan tolkas i termer av förutsättningar eller utfall.
För att belysa detta kan man lyfta fram den svenska föräldraförsäkringen. Förutsättningarna är att kvinnor och män ges samma möjligheter
till föräldraledighet, utfallet däremot visar att kvinnor och män inte
utnyttjar föräldraledigheten i till närmelsevis samma omfattning.
Begreppet ”gender mainstreaming” översätts oftast med integrering av
ett jämställdhetsperspektiv. Som sammansättning av integrering och
jämställdhet används begreppet jämställdhetsintegrering eller jämtegrering. Jämställdhetsintegrering är en strategi som visar att ett medvetet
jämställdhetsperspektiv bör uppmärksammas i alla politik- och verksamhetsområden på alla nivåer, från beredning till beslut och genomförande. Jämställdhet är inte en fråga som endast rör ett litet antal
människor utan en fråga för alla, kvinnor och män.
Genus och kön
När ett barn har fötts är den första frågan så gott som alltid – vad blev det?
Barnet definieras som en biologisk varelse av feminint eller maskulint kön,
en flicka eller en pojke. Samtidigt startar processen att forma en social
varelse, barnet får ett genusii, ett socialt och kulturellt format kön. Tidigare
användes ofta begreppet könsroller vilket lätt kan tolkas som att kvinnor
och män tar på sig vissa roller frivilligt och att de, när de så vill, kan göra
sig fria från/byta dessa roller. Genusbegreppet ger en starkare betoning
på maktrelationerna och fångar även in själva processen, formandet till
kvinnligt och manligt genus, hur människor ”gör kön”. Forskningen har
visat att det inte är lika enkelt som att byta roller. Pojkar och flickor
formas utifrån föreställningar om vad som i en viss kontext anses vara
kvinnligt och manligt, som Robert W Connelll uttrycker det:
Varje gång vi talar om ’en kvinna’ eller ’en man’, hänvisar vi
till ett jättelikt system av tolkningar förutsättningar, undertoner
och anspelningar som har ackumulerats under hela vår kulturs
historia. ’Innebörderna’ av dessa ord är enormt mycket större än
de biologiska kategorierna hane och hona43.
Genom att uppfostras olika, bemötas olika, söka uppfylla vissa genusspecifika förväntningar, kläs olika och förses med olika leksaker får
34
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
flickor och pojkar skilda erfarenheter och övas i olika färdigheter. De
skillnader som sedan blir resultatet av detta används ofta som ”bevis”
på biologiska skillnader mellan kvinnor och män, till exempel vad gäller
intressen och färdigheter.
Sammanfattningsvis används genusbegreppet till att förklara hur
kvinnor blir kvinnor och män blir män i specifika kulturella sammanhang. Relationen mellan män och kvinnor har inte biologiska orsaker
utan konstrueras kulturellt och socialt44, det som uppfattas som kvinnligt respektive manligt varierar över tid och rum. I denna skrift används
i huvudsak begreppet kön och inte genus. Detta skall läsas utifrån en
förståelse av begreppen kön och genus som en sammanvävning av biologiskt och socialt kön eftersom jag finner det missvisande att särskilja
det ena från det andra då även biologi, i varje kontext, tolkas genom
rådande föreställningar om feminint och maskulint.
Genusordning och genuskontrakt
Begreppet genusordning/genussystem betecknar de maktstrukturer som
upprätthåller genusmönstret i samhället, den ordningsstruktur mellan
könen som upprätthålls dels genom att kvinnor och män hålls åtskilda
genom att olika uppgifter, olika platser och olika arbete kopplas till respektive kön, dels genom att mannen ses som norm för hur en människa
bör vara och värderas högre än kvinnan. Med detta inte sagt att enskilda
män alltid är överordnade enskilda kvinnor, men den kvinnliga underordningen och den manliga överordningen finns inbyggd i samhällsstrukturen45. Man kan framställa det som att individen föds och formas efter vissa
mallar i ett samhälle där det rådande genussystemet definierar vad som är
kvinnligt och manligt. Alla i dag kända samhällen har en genusordning,
det vill säga definierar skillnader grundade i fortplantning, sexualitet eller
kroppars utformning, och den rådande genusordningen sätter mer eller
mindre, och på skilda sätt, sin prägel på samhället.
För att visa att genusordningen inte är entydig utan består av mindre
delar som inbördes kan vara mycket motsägelsefulla använder Connell
begreppet genusregim för en del av ett samhälle, till exempel en organisation. En specifik genusregim kan då vara annorlunda än själva helheten,
genusordningen. Kartläggning av bland annat företag, idrottsföreningar,
skolor och poliskårer visar att genusregimer kan ta sig olika uttryck, att
de är invävda i, och utgör en vedertagen del av organisationslivet46.
Yvonne Hirdman använder begreppet genuskontrakt47 för att beskriva den sorts osynliga kontrakt som förhandlas, dock mellan icke jämbördiga parter, och reglerar förhållandet mellan könen, politiskt, socialt
och ekonomiskt, vid en viss tid och på en viss plats. Genuskontrakten
omfattar till exempel intresseområden, platser, sysslor, egenskaper och
utseende. De reglerar hur kvinnor och män beter sig, vad de tar ansvar
för och vad de förväntar sig av varandra. Dagens genuskontrakt gör att
många kvinnor betraktar hem och barn som sitt huvudansvar, medan
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
35
många män betraktar trygghet och försörjning som sitt huvudansvar.
Kontrakten gör det möjligt att upprätthålla en könssegregerad ordning,
en genusordning, i samhället och den återskapas genom samhällets och
individens föreställningar och förväntningar om kön. Män reproducerar
sin överordning och kvinnorna bidrar till att reproducera sin underordning genom att bekräfta männens överordning och genusordningen tas
för given. Genuskontrakten är inte fasta utan kan omförhandlas och
varje kontext har sitt särskilda genuskontrakt.
kategorierna kvinnor och män, men också relationer inom respektive
kategori. Genusforskningen har kritiserats för att ha bortsett från hur
kön samverkar med andra maktstrukturer och senare tids forskning har
alltmer fokuserat på att analysera hur genusordningen tar sig uttryck
inom särbehandlande maktordningar, baserade på bland annat klass,
etnicitet och sexualitet49. Begreppet intersektionalitet ställer samspelet
mellan olika maktstrukturer i centrum50.
Genusvetenskap
Inledningsvis skrev jag att de försök som gjorts att omsätta ett jämställdhetsperspektiv i det konkreta arbetet med transporter och fysisk
planering har visat på vikten av genusvetenskaplig kunskap. Det är nu
på sin plats att stanna upp och tydliggöra vad genusvetenskap är.
Genusvetenskap är ett brett och växande kunskapsområde och vetenskapliga teorier och metoder är väl utvecklade. På 1980-talet började forskningsfältet tillskansade sig en plattform i den akademiska
världen och särskilda centrumbildningar skapades i anknytning till de
svenska universiteten. I anglosaxiska länder, där forskningsfältet redan
expanderat användes vanligen benämningen kvinnoforskning alternativt feministisk forskning. I Sverige uppfattades feministisk forskning
som starkt ideologiskt laddad och begreppet kvinnoforskning blev den
dominerande benämningen.
Under 1990-talet började begreppet genusforskning/genusvetenskap
vinna mark. Begreppet kan beskrivas som strategiskt och poängterar att
det inte ”bara” fokuserar kategorin kvinnor utan relationen kvinnor och
män, detsamma gäller begreppet könsteoretisk forskning som används i
vissa forskningsmiljöer. I Sverige och övriga Norden har genusforskningen
främst stärkt sin position inom områdena samhällsvetenskap och humaniora, men utvecklingen börjar också ta fart inom teknikvetenskaperna.
Forskning och utbildning är till viss del samlad på de särskilda institutionerna/enheterna vid svenska universitet48, men det pågår även mycket
forskning där genusvetenskap utgör ett perspektiv, som bidrar till att
utforska och analysera olika kunskapsområden. Ny kunskap tillförs därmed de enskilda disciplinerna. Detta innebär att det finns skillnader i hur
genusperspektivet utformas mellan, och även inom, olika discipliner.
Av ovanstående framgår att begreppet genusvetenskap kan beskrivas
som ett samlingsbegrepp, ett paraply som täcker in ett stort område.
I sin vidaste betydelse kan det inrymma flera olika teoretiska ansatser,
metoder och forskningsfält där kön problematiseras. Grundläggande är
att det som definieras som manligt respektive kvinnligt är sociala och
historiska konstruktioner vilket gör dem möjliga att förändra.
Genusvetenskapen analyserar maktförhållanden och problematiserar den strukturella manliga överordningen och hur den yttrar sig
på samhällets olika nivåer. Vidare problematiseras relationer mellan
36
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
Genusvetenskapen problematiserar och ifrågasätter konstruktionen av
kvinnligt och manligt som dikotomier, det vill säga att de hålls isär via
motsatsförhållanden. Genom att acceptera kvinnligt och manligt som
dikotomier förstärks skillnader och likheter nedtonas. Kvinnor förväntas
tygla sina ”maskulina” sidor på samma sätt som män förväntas tygla sina
”feminina” sidor51. Manliga egenskaper värderas högre än kvinnliga och
en flicka som visar upp vissa manligt definierade egenskaper kan på ett
positivt sätt benämnas pojkflicka. En man däremot som visar upp vissa
kvinnligt definierade egenskaper kan nedvärderande kallas kärring.
Det är väsentligt att skilja genusvetenskap från jämställdhetsarbete då
det första hänvisar till ett vetenskapligt forskningsfält och det senare är
ett politiskt projekt. Genusforskningen ger kunskaper som kan omsättas
i handlingar, på så vis kan genusvetenskap skapa grund för en politik
vars mål är ett jämställt samhälle52.
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
37
S amman f a t t nin g
Jämlikhet åsyftar rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i samhället. Begreppet är vidare än jämställdhet och innebär att alla
människor tillskrivs lika värde oavsett faktorer som klass, kön, etnicitet
eller sexualitet.
Jämställdhet behandlar alltid relationen män – kvinnor. Jämställdhet
innebär lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga
områden i livet; eget arbete och försörjning, inflytande i samhället, vård
av hem och barn samt kroppslig integritet.
Jämställdhetsintegrering (eng. gender mainstreaming) betyder integrering av ett jämställdhetsperspektiv. Som sammansättning av integrering
och jämställdhet används även begreppet jämtegrering.
Genus förstås som socialt och kulturellt konstruerat kön och används till
att förklara hur kvinnor blir kvinnor och män blir män i specifika kulturella sammanhang. Relationen mellan män och kvinnor har inte biologiska
orsaker utan konstrueras kulturellt och socialt, det som uppfattas som
kvinnligt respektive manligt varierar över tid och rum.
Genusordning/genussystem betecknar de maktstrukturer som upprätthåller genusmönstret i samhället, den ordningsstruktur mellan könen som
upprätthålls dels genom att kvinnor och män hålls åtskilda genom att
olika uppgifter, olika platser och olika arbete kopplas till respektive kön,
dels genom att mannen ses som norm för hur en människa bör vara och
värderas högre än kvinnan.
Genusregim beskriver genusordningens mindre delar, till exempel på ett
företag eller i en organisation.
Genuskontrakt skall ses som en sorts osynliga kontrakt som förhandlas, dock mellan icke jämbördiga parter, och reglerar förhållandet mellan
könen, politiskt, socialt och ekonomiskt, vid en viss tid och på en viss
plats.
Genusvetenskap är ett vetenskapligt forskningsfält till skillnad från
jämställdhetsarbete som är ett politiskt projekt. Genusforskningen ger
kunskaper som kan omsättas i handlingar, på så vis kan genusvetenskap
skapa grund för en politik vars mål är ett jämställt samhälle.
38
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
VA D B E T Y D E R O L I K A B E G R E P P ?
39
KAPITEL FYRA
Är det offentliga
rummet otryggt?
Upplevelser av säkerhet och trygghet i det offentliga rummet är
ett område som har ringats in som angeläget för forskning ur ett
genusperspektiv. Som tidigare diskuterats är en av utgångspunkterna att kvinnor och män socialiseras in i skilda köns-/genusidentiteter, feminina och maskulina, och lever sina liv på delvis
olika sätt. Detta resulterar ofta i olika sorters kunskaper, kompetenser och erfarenheter. Förflyttningar i det offentliga rummet
kan se annorlunda ut för kvinnor än för män, speciellt om man
fokuserar på upplevelser av otrygghet och trygghet. Nedan diskuteras kvinnors erfarenheter av risk i det offentliga rummet.
40
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
41
Kvinnors upplevelser a v o t r y g g h e t
Att kön är en viktig variabel när det gäller resvanor och attityder till
resor har konstaterats. Utfallet i flera studier visar stora olikheter mellan
kvinnors och mäns res- och aktivitetsmönster53. Det är i huvudsak kvinnor som genom obetalt arbete svarar för att integrera hemmet med olika
delar av samhället. Det obetalda hemarbetet är i hög grad ett kontaktarbete och kvinnor tvingas många gånger finna individuella lösningar på
företeelser som egentligen är samhällsproblem. Individuella lösningar
minskar den fysiska planeringens negativa effekter och bidrar också till
att dölja dess brister. För kvinnors del upplevs dessa lösningar ofta som
det enda möjliga valet, men osynliggör upphovet till problemen54.
Otrygghet och rädsla i offentliga rum har varit föremål för forskning
under flera decennier. Genusforskningen har visat att det finns ett tydligt dominerande könsmönster när upplevelser av otrygghet och rädsla
fokuseras55. Oavsett klass, etnicitet, ålder eller bostadsområde upplever
kvinnor i högre grad än män oro eller rädsla för hot och våld.
Inom den anglosaxiska kvinnoforskningen fanns rädsla som ett centralt tema redan på 1970-talet. Safety, säkerhet, bedömdes som en av de
viktigaste frågorna för kvinnor när det gäller stadsplanering och bostadspolitik. Gill Valentin var en av de första genusforskare som lyfte fram
den rumsliga kopplingen till kvinnors rädsla och länkade detta till den
strukturella ojämlikheten mellan könen56. Platsen spelar en betydande roll
i (åter-) skapandet av genusordningen. Kvinnors otrygghet i det offentliga
rummet, och de uttryck detta tar sig, producerar och reproducerar manlig
överordning. Det har effekter på hur kvinnor ska vara, vilka platser kvinnor har tillträde till samt när de har tillträde. På detta sätt är riskupplevelserna kopplade till social, politisk och ekonomisk ojämställdhet.
Den byggda miljön är i sig inte orsak till att kvinnor förhåller
sig till en risk att drabbas av sexuellt våld, utan förklaringen
får sökas i ett samspel mellan sociala relationer och platMEN MÄN ÄR JU
ser. I många av de studier som gjorts
OCKSÅ RÄDDA!
framkommer att rädslan i hög
JO, DET ÄR KLART.
grad begränsar kvinnors rörelseoch handlingsfrihet i det offentliga
rummet. Våldet mot kvinnor och
dess koppling till makthierarkin mellan könen har på senare år även lyfts
fram i Sverige57.
Både män och kvinnor upplever
otrygghet och undviker miljöer som
de uppfattar som hotfulla och farliga,
men kvinnor gör det i högre utsträckning
än män. Både män och kvinnor är främst
rädda för män. För kvinnors del kan det
räcka att de möter en ensam man för att
42
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
de skall uppleva känslor av otrygghet, framför allt gäller detta om kvinnan i fråga är ensam och platsen i övrigt är folktom. Män däremot
upplever vanligen inte otrygghet i mötet med en ensam man, och framför
allt inte i mötet med en ensam kvinna. Både kvinnor och män upplever
rädsla för att bli rånade och misshandlade, men den mest grundläggande
skillnaden är att kvinnor även, och främst, beaktar risken för sexuellt
våld i form av våldtäkt och sexuella trakasserier.
År 2001 gjordes en undersökning på uppdrag av Länsförsäkringar där
3 200 svenskar tillfrågades om vad de oroar sig för. 47 procent av de
intervjuade kvinnorna uppgav att de var rädda för att bli våldtagna. Av
kvinnor mellan 16 och 29 år oroade sig 70 procent för att bli våldtagna.
Över hälften av kvinnorna uppgav att de undvek att gå ut ensamma på
kvällar och nätter av rädsla för att något skulle hända dem. Kvinnorna
visade sig generellt sett mer oroliga än män, enda undantaget var att fler
män oroade sig för att deras bil skulle bli skadad. I omfångsundersökningen Slagen dam58 uppgav 85 procent av kvinnorna i åldern 18-25 år
att de var oroliga för att utsättas för våld. I samma åldersgrupp uppgav
tre fjärdedelar av de tillfrågade att de var rädda för att gå ensamma hem
när det var mörkt och två tredjedelar uppgav att de var rädda för att en
okänd man skulle våldta dem.
I BROTTSSTATISTIKEN ÄR
ÄLDRE KVINNOR MEST RÄDDA OCH
UNGA KILLAR MINST RÄDDA.
ÄNDÅ ÄR DET FLEST UNGA KILLAR
OCH SÄLLAN ÄLDRE KVINNOR SOM
UTSÄTTS FÖR VÅLD.
MEN ÄR DET EGENTLIGEN
INTE LITE ÖVERDRIVET?
Huruvida rädslan är befogad eller inte är något som brukar bli föremål för diskussion. När trygghetsundersökningar presenteras sätts de i
relation till brottsstatistik men oro för våld kopplas vanligen inte samman med andra erfarenheter av könsrelaterat våld, erfarenheter som
sällan anmäls. Frågan har engagerat flera forskare. Fenomenet brukar
benämnas ”Rädsloparadoxen” och syftar då på om kvinnors rädsla är
obefogad och inte har någon egentlig grund i praktiken59.
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
43
Riskkalkylering i stället f ö r r ä d s l a
För att föra detta resonemang vidare bör man först granska de begrepp
som används i sammanhanget. Hittills i arbetet har oro, otrygghet och
rädsla använts i princip synonymt, vilket det också ofta görs. Det enskilda begrepp som främst används inom genusforskningen är rädsla
och med det åsyftas mer specifikt sexuellt våld. Kvinnors erfarenheter
av sexuellt våld, våldets olika uttrycksformer samt våldets konsekvenser
har lyfts fram. Fokus är således främst det våld och hot om våld som
kvinnor utsätts för av män, både i det offentliga och det privata rummet,
både av främlingar och av någon de känner60.
Min erfarenhet är att användningen av begreppet rädsla är problematisk. Många kvinnor känner inte igen sig i beskrivningen som rädda men
kalkylerar ändå (medvetet eller omedvetet) med risken att råka ut för våld,
och detta förhållningssätt skapar begränsningar i deras vardagliga liv.
Ytterligare en anledning att undvika begreppet rädsla är att det kan
bidra till att reproducera stereotyper61 och förmedlar en onyanserad bild
av svaga rädda kvinnor som behöver beskydd av orädda starka män.
Jag ser det som mer fruktbart att beskriva det som att kvinnor förhåller
sig till/kalkylerar med en risk, upplevd eller reell, att drabbas av våld/hot
om våld av en man. Detta förhållningssätt kan inrymma känslor av rädsla
men även känslor av till exempel ilska och maktlöshet. I stället för en
rädsloparadox är det möjligt att tala om en riskparadox. Frågan är dock
om den finns? Är det en ogrundad risk att råka ut för sexuellt våld?
Riskparadoxen
Genom att diskutera i termer av mäns våld mot kvinnor och sexuellt våld
har tidigare mer eller mindre dolda övergrepp i kvinnors liv blivit synliggjorda. Det är ett obestridbart faktum att kvinnor och flickor är det sexuella våldets främsta måltavlor medan förövarna i huvudsak är män. Antalet kvinnor som misstänks för sexualbrott är mycket litet. 2003 utgjorde
kvinnorna två procent av det totala antalet misstänkta personer62.
Våldet tar sig många olika uttryck och sker i olika kontexter. fn:s
definition av våld mot kvinnor omfattar alla typer av könsbaserat våld så
som våldtäkt, kvinnohandel, kvinnomisshandel och sexuellt ofredande,
både i det privata och i det offentliga.
Tankegången om sexuellt våld som ett kontinuum visar att det finns
former av sexuellt våld, till exempel verbala kränkningar och närmanden, som de flesta kvinnor upplever både en och flera gånger under sin
livstid, medan en mindre andel kvinnor upplever grövre former av sexuellt våld som våldtäkt, oftast vid ett enstaka tillfälle. Kontinuumtanken
gör det också möjligt att dels synliggöra de olika sätt män använder
för att kontrollera kvinnor, som hot, förödmjukelse och tvång, dels att
dokumentera och namnge en mängd olika former av sexuellt våld63.
Siffror från usa visar att mellan en tredjedel och hälften av alla kvin44
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
nor har råkat ut för sexuellt våld, hälften av dem före arton års ålder. I
Sverige finns siffror som tyder på att en flicka i varje klass har blivit utsatt
för våldtäkt eller våldtäktsförsök64. Lundgren m.fl. visar i sin omfångsundersökning att en fjärdedel av de tillfrågade kvinnorna någon gång
efter sin 15-årsdag hade upplevt fysiskt våld från en man. 34 procent
hade minst en gång efter det att de fyllt femton utsatts för sexuellt våld
av en man och 18 procent hade minst en gång blivit hotade av en man
någon gång. Nästan var tredje kvinna, som utsatts för våld av en man,
hade ingen sexuell relation med mannen. I en fjärdedel av fallen hade
kvinnan blivit utsatt för sexuellt våld65.
År 2003 anmäldes 22 481 misshandelsbrott mot kvinnor. Utöver
detta gjordes 1 860 anmälningar om brott mot kvinnofrid och 2 565
anmälningar om våldtäkter/grova våldtäkter. Under år 2003 ökade det
totala antalet polisanmälda sexualbrott med fyra procent jämfört med
år 2002. Ökningen skedde främst i kategorierna våldtäkt, grov våldtäkt
(fullbordat och försök), särskilt våldtäkt mot person under 15 år66.
Preliminära siffror för 2004 visar att mer än 60 000 vålds-, hot- och
ofredandebrott mot kvinnor anmäldes, en ökning med fyra procent jämfört med 2003. Ungefär 16 kvinnor dödas varje år av en närstående man,
nuvarande eller tidigare make, sambo, fästman eller pojkvän. I mycket
stor utsträckning döms gärningsmannen för mord. Brotten begås oftast
utifrån ett motiv som kan kopplas till behovet av kontroll över offret67.
16 procent av alla anmälda sexualbrott och 12 procent av våldtäkterna ledde till åtal etc. För fullbordad våldtäkt utomhus var personuppklaringen endast fyra procent68. Förklaringarna till varför inte en
högre andel brott leder till åtal har förändrats på senare år. Tidigare
hänvisade framför allt polisen till kvinnornas bristande samarbetsvilja.
Nu betonar man i stället behovet av förbättrad bevissäkring, snabbare
lagföring och effektivt utredningsarbete69.
Att utifrån statistiken över polisanmälda brott beskriva det faktiska
våldet är svårt. Mörkertalet är stort. Brott som sker inomhus anmäls
generellt i lägre grad än brott som sker utomhus och anmälningsbenägenheten är låg när offret är bekant med gärningsmannen. Utöver brottsstatistik behövs andra källor. Offerundersökningar visar att när det gäller sexualbrott är det endast mellan 5 och 10 procent av de personer
som blivit utsatta som gör en polisanmälan70. Statistiska centralbyråns
undersökningar av levnadsförhållanden (ulf) mäter till exempel självrapporterad utsatthet för brott och andra undersökningar, som ovan
nämnda "Slagen dam", ger en ytterligare bild av våldets omfång.
Tolkning av kroppar
Forskningen visar att kvinnor själva tar ansvaret för att minimera riskerna att drabbas av sexuellt våld genom att undvika potentiellt farliga
rum och gör det utifrån en ”tyst” kunskap om var, när och på vilket sätt
det offentliga rummet är otryggt. Den tysta kunskapen har inhämtats i
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
45
socialiseringen till kvinna. I vårt samhälle positioneras kvinnor som fysiskt svaga och män positioneras som fysiskt starka. Denna könspositionering utgår från samhällets tolkningar av vad som kännetecknar kvinnor respektive män och både kvinnor och män behandlas och behandlar
sig själva (blir positionerade och positionerar sig själva) utifrån detta71.
Medan kvinnors rädsla och skyddsbehov görs till en central del av
kvinnligheten, formeras mäns brist på rädsla och våldskapacitet
– en förmåga som kan användas såväl till att skrämma som till
att skydda – till ett manlighetstecken72.
Att bli kvinna liksom att bli man är i hög grad kroppslig träning och
formande av kroppslig praxis. Pojkar lär sig att träna sin kropp och förbättra sin fysiska styrka, den manliga kroppen är stark. Flickor har inte
samma krav på sig att träna upp fysisk styrka, den kvinnliga kroppen är
svag73. Detta skapar och återskapar bilden av kvinnlig passivitet, offer
och sårbarhet. Manlighetens attribut som aktivitet och styrka förstärks
på samma sätt. Rörelsefriheten begränsas i högre grad för flickor än
för pojkar, och fortsätter att begränsas under tonåren och vuxenlivet.
Flickor får tidigt lära sig att det finns en risk att bli våldtagen. Uppmärksamhet på sexuella övergrepp mot barn gör att risken att bli våldtagen
även innefattar pojkar, men skillnaden är att när pojkar växer upp försvinner i princip våldtäktsrisken och i stället blir våld frikopplat från
sexualitet. För kvinnors del är det sexuella våldet alltid en risk, samtidigt
som risken finns för våld i allmänhet. Kvinnors sexuella sårbarhet är en
global företeelse vars erfarenhet kvinnor positioneras att dela74.
De slutsatser som kan dras är för det första att mäns våld mot kvinnor
innebär en förståelse av våldet som en del av en större helhet. Våldet ses
som strukturellt, uppbyggt på ett asymmetriskt, hierarkiskt förhållande
mellan könen där kvinnor generellt sett underordnas och män överordnas75. fn:s "Deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor" utgår
från ett strukturellt perspektiv och relaterar mäns våld mot kvinnor till
samhällets könsmaktstruktur:
// … violence against women is a manifestation of historically
unequal power relations between men and women, which have
led to domination over and discrimination against women by
men and to the prevention of the full advancement of women, and
that violence against women is one of the crucial social mechanisms by which women are forced into a subordinate position
compared with men76.
För det andra bör våld mot kvinnor ses som ett kontinuum, med uttrycksformer som de flesta kvinnor har både en och flera erfarenheter
av. När en kvinna drabbas av våld påverkar det även andra kvinnor
genom att det ytterligare förstärker upplevelserna av risk. Erfarenheter
46
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
av sexuella kränkningar som att till exempel bli tagen på brösten eller att
möta en blottare sätts i relation till våldtäkt. Initialt är det inte möjligt
att veta vad kränkningen skall leda till. Om den inte leder till våldtäkt
blir det i stället en påminnelse om vad som kunde hänt och kränkningen
förminskas i jämförelse med en våldtäkt. Många former av sexuellt
våld anmäls troligen inte på grund av omtolkningen att ”det hände ju
egentligen inget allvarligt”.
Statistiken är bristfällig och många av de brott kvinnor utsätts för syns
inte i statistiken. Kvinnor i allmänhet kan också genom sitt beteende
minska, eller rent av minimera, risken att utsättas för faktiska händelser i det offentliga rummet. När det gäller äldre kvinnor kan man lite
tillspetsat säga att det inte är så konstigt att de inte utsätts för så många
brott då de exponerar sig minimalt i offentliga miljöer, framför allt efter
mörkrets inbrott. Unga män däremot är den grupp som exponerar sig
mest. Att kvinnor kalkylerar med risken att drabbas av sexuellt våld är
således befogat och baseras på egna och andra kvinnors erfarenheter av
våldets olika uttrycksformer.
Strategier för att hantera vardagen
Som tidigare nämnts är kön den mest styrande variabeln när det gäller
att förhålla sig till en risk för övergrepp. Kvinnors upplevelser av risk
är dock inte statisk utan påverkas av rum, tid och livssituation. På vilka
sätt är det då möjligt att se vilka konsekvenser riskupplevelserna får för
kvinnors möjligheter att röra sig i det offentliga rummet?
Resultatet från forskningsprojektet ”Rädslans rum” visar att det är
vanligt förekommande att kvinnor på olika sätt utgår från att risken att
utsättas för sexuellt våld är oföränderlig. Genom olika erfarenheter har
de lärt sig att det är farligare att vara kvinna än att vara man och att det
förväntas av dem att de skall ansvara för sin egen säkerhet. För att hantera de upplevda risker, som finns kopplade till vistelse och förflyttning i
det offentliga rummet, och värna om sin säkerhet använder sig kvinnor
av olika strategier, anpassningsstrategier. I termer av genuskontrakt kan
detta beskrivas som att kvinnor håller sig till kontraktet som reglerar
vilka platser som är tillgängliga, när på dygnet de är tillgängliga samt
hur de skall bete sig och klä sig när de rör sig där.
”Sådana här viadukter och sådant det ska man ju undvika. Till
exempel vägen mot Lindeborg och Söderkulla där är ju cykelväg
man kan köra och där är ju viadukter”77.
Tiden är intimt kopplad till bruket av strategier. När man förflyttar sig
är avgörande för var, hur och med hjälp av vad, man förflyttar sig. När
det är ljust ute är behovet av strategier mindre än när mörkret faller.
För många har strategierna blivit en så självklar del av vardagslivet att
de används på vissa platser, vid vissa tidpunkter, i vissa situationer, med
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
47
sådan vana att de inte kräver eftertanke. Två former av strategier kan
tydligt urskiljas; att undvika samt att utrusta sig. Ibland används båda
formerna av strategierna och förstärker varandra.
osynligt och snabbt som möjligt. Slutsatsen man kan dra av de undvikande strategierna är att kvinnor med all sannolikhet löper mindre risk
att bli överfallna, men större risk att bli påkörda när de använder sig
av denna typ av strategier.
Utrusta kroppen
Strategierna att utrusta sig innebär att förse sig med olika ting så som
hårspray, peppar, kniv eller nyckelknippa för att hantera en möjlig fara.
Att hålla en nyckelknippa i handen förväntas till exempel ge extra styrka
i ett knytnävsslag. Kvinnorna tolkar skillnader mellan könen som om
deras kroppar är svagare, mer sårbara, och behöver förstärkning. Samtliga dessa ting kan därför sägas vara ett försök att göra kroppen mer
jämbördig eller starkare än en manskropp. Undersökningar visar dock att
många kvinnor inte bara upplever sig som fysiskt svaga i förhållande till
män utan även som fysiskt svagare än andra kvinnor. Detta gör att föreställningen om att vara svag delvis är socialt konstruerad78. En jämförelse
har gjorts mellan kvinnor och män som själva upplevde att de var orädda.
Kvinnorna ansåg att förklaringen till att de inte var rädda berodde på att
de hade en försiktig livsstil, medan männens förklaring inte var kopplad
till deras livsstil, de kände sig orädda eftersom de var män79.
En variation på att utrusta sig är när det som definieras som kvinnlig, eller rent av ”utmanande”, klädsel får ge plats för mer neutral eller
”manlig” klädstil som döljer. Detta visar tydligt rädslans koppling till
kroppen. Kvinnor förhåller sig till en risk för att de bär på en kvinnokropp som antas vara svagare och underordnad en manskropp, och
kroppen ger genom sin konstruktion signaler om underkastelse i förhållande till sexuellt våld. I försök att efterlikna en manskropp är det inte
ovanligt att kvinnor antar en stil med händerna i fickorna, håret gömt
innanför jackan och långa lunkande steg för att upplevas som en man.
Skor med klackar ersätts ofta av rejäla skor ”som det går bra att springa
i – om det skulle behövas”.
Undvika potentiellt farliga rum
Med hjälp av de undvikande strategierna tar kvinnor själva ansvaret
för att minimera riskerna genom att undvika potentiellt farliga rum.
Var, när och på vilket sätt det offentliga rummet är otryggt är införlivat
i ”kvinnligheten”. Det är vanligt att undvika cykel-/gångtunnlar och i
stället ta sig över vägen, där det varken finns övergångsställe eller ljussignaler. Kvinnor upplever att de har större kontroll över situationen på den
livligt trafikerade vägen än under densamma. Att undvika cykelvägar
och i stället cykla på trafikerade vägar när det är mörkt är mer regel än
undantag. Det är inte heller ovanligt att cykla i mitten av körbanan för
att minska riskupplevelsen. Genom att inte använda ljuset på sin cykel
minskar risken att synas på långt håll och en potentiell våldtäktsman
hinner således inte planera överfallet. Det är viktigt att ta sig fram så
48
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
Mönster
Genom att lyfta fram strategierna bakom kvinnornas förflyttningsprojekt blottläggs ett mönster. De många enskilda besluten, som att undvika
platser, välja säkra vägar, röra sig snabbt, gör sammantaget större eller
mindre avtryck i det vardagliga livet. För en kvinna som upplever risk
att råka ut för våld finns en diskrepans mellan den geografiska gräns för
vad som är möjligt att genomföra och den geografiska gräns hon själv
upplever. Undvikande av platser och valet av upplysta vägar innebär
rent faktiskt att vad som är möjligt att nå inom en viss tidsram minskar.
Säkra vägar innebär så gott som alltid omvägar. Flera offentliga rum är
i praktiken inte tillgängliga för kvinnor, i synnerhet inte nattetid.
Dubbel utsatthet
Som tidigare nämnts upplever kvinnor, generellt sett, i högre grad än män
oro eller rädsla för hot och våld. Enligt siffror från scb begränsar cirka
45 procent av männen och nästan 80 procent av kvinnorna sitt uteliv
utanför bostadsområdet om kvällarna. Antingen genom att de helt enkelt
stannar hemma eller genom att de undviker vissa platser eller gator80.
Trots att kön är den mest utslagsgivande faktorn är det viktigt att
synliggöra hur kön många gånger samverkar med andra villkor i kvinnors liv, konstanta såväl som föränderliga.
En del kvinnor upplever en dubbel utsatthet på grund av funktionshinder, etnisk bakgrund eller homosexualitet. När det gäller faktiska brott
som dessa kvinnor utsätts för kan det vara svårt att särskilja om brottet
drabbar henne i egenskap av kvinna eller i egenskap av till exempel invandrare. Begreppet hatbrott används vanligtvis i dag som ett samlingsbegrepp för rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska brott och här
ryms en rad brott som strider mot principen om allas lika värde.
Etnicitet
Kopplingen mellan etnicitet och rädsla för våld har bland annat studerats
i Storbritannien. Här handlar det om jämförelser mellan kvinnor med
brittisk etnicitet och kvinnor med annan etnisk bakgrund. Studien visar
inte på något entydigt mönster utan varierar både mellan de olika etniska
grupperna och inom grupperna81. Någon motsvarande svensk studie har
inte gått att finna men däremot statistik som visar att grupper, både män
och kvinnor, med annan etnisk bakgrund än svensk i större utsträckning
oroar sig för att bli utsatta för våld. Bland utomlands födda medborgare
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
49
är andelen som aldrig går ut ensamma om kvällen något högre än bland
infödda svenskar82. Det är troligt att rasistiska strömningar, hatbrott
och den uppmärksamhet detta fått i olika medier skapar en upplevelse
av större utsatthet hos kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk.
För många kan svårigheter att behärska svenska språket samt begränsad
kännedom om landets kulturella koder bidra till utsattheten.
Sexualitet
På samma sätt, som när det gäller kvinnor med annan etnisk bakgrund
än svensk, är det rimligt att anta att öppet homosexuella kvinnor i högre
grad förhåller sig till en risk att råka ut för våld eller hot om våld. Eva
Tiby visar till exempel i sin avhandling att hatbrott skapar begränsar
i homosexuella kvinnors och mäns rörelsefrihet. Även en stor del av
dem som inte råkat ut för hatbrott förhåller sig i hög grad till en risk,
undviker att gå ut och känner sig rädda och isolerade83. Andelen kvinnor
som har utsatts för hatbrott på grund av sin sexuella läggning har ökat
kraftigt på senare år. I en studie som gjordes 2004 vid Kriminologiska
institutionen, Stockholms universitet framkommer att homosexuella
kvinnor lika ofta som homosexuella män utsätts för hatbrott, tidigare
var män mer utsatta än kvinnor.
Funktionshinder
Kunskapen om det faktiska våld som drabbar kvinnor med funktionshinder är mycket knapp. I våldsforskningen har det inte synliggjorts
i någon större utsträckning och i den statistik som skulle kunna vara
relevant, till exempel från socialtjänst, sjukvård och polis, framkommer
det inte om den kvinna som sökt hjälp har ett funktionshinder. Även
brottsstatistiken osynliggör kvinnor (och män) med funktionshinder. I
"Våga se. Studie om förekomsten av våld mot kvinnor med funktionshinder"84 finns beskrivningar av trakasserier och övergrepp i offentliga
miljöer. Några kvinnor berättar hur deras handikapp erotiseras av män
och hur de själva blir en urbild av kvinnligheten, beroende och fysiskt
svag. En kvinna som till exempel har en synskada eller sitter i rullstol
och som utsätts för trakasserier, hot eller våld på offentlig plats har svårt
att försvara sig eller snabbt ta sig ifrån platsen.
Ekonomiska resurser och moderskap
Tillgång till ekonomiska resurser och moderskap är också faktorer som
kan påverka upplevelser av utsatthet och risk. Ekonomiska resurser
kan vara avgörande vid valet mellan att ta taxi eller promenera hem
en sen kväll. Tillgång till två bilar i hushållet ger andra valmöjligheter
för enskilda familjemedlemmar än en eller ingen bil alls. Boendemiljöns
fysiska utformning är viktig liksom möjligheter att välja var och hur
50
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
man vill bo. Högre socioekonomisk status är ofta kombinerad med en
större tilltro till att kunna påverka sin omgivning. Trygghetsundersökningar som på senare år gjorts av lokala brottsförebyggande råd visar
att en större andel boende i hyreshus upplever otrygghet än boende i
bostadsrätter och småhus85.
Moderskap är ytterligare en faktor som har betydelse. Mödrar med
döttrar upplever risker kopplad både till sig själv och till sina döttrar.
Deras känslor av rädsla i omsorgsansvaret är starkt knutna till det offentliga rummet vilket gör att de uppfattar att barnen är trygga hemma
och otrygga utanför hemmet86.
Ålder
Äldre kvinnor upplever oro för våld i allmänhet, medan yngre kvinnor
är mest rädda för det sexualiserade våldet i det offentliga rummet. Yngre
kvinnor undviker i större utsträckning än äldre kvinnor vissa platser vid
vissa tidpunkter därför att de känner sig otrygga. Detta hänger troligen
samman med att äldre kvinnor överhuvudtaget mer sällan rör sig ute
i det offentliga rummet, framför allt kvälls- och nattetid. I "Offer för
våld och egendomsbrott 1978–2002" framkommer det att drygt 60
procent av de äldsta kvinnorna aldrig går ut ensamma utanför det egna
bostadsområdet när det är mörkt samt att ytterligare 20 procent alltid
undviker vissa platser87.
En inblick i yngre kvinnors upplevelser gav de kvinnliga gymnasieelever som var involverade i forskningsprojektet Rädslans rum. I inledningen till denna skrift nämndes att de med kamerans hjälp gav sig ut i
Malmö och dokumenterade trygga respektive otrygga rum. När fotografierna var framkallade samlades gruppen för att presentera och diskutera
resultatet. I likhet med resultaten från omfångsundersökningen "Slagen
dam"88 var det påtagligt att de yngre kvinnorna, eleverna, i hög grad
förhåller sig till en risk att utsättas för våld eller hot om våld när de rör
sig i det offentliga rummet.
De yngre kvinnornas definitioner av vad som utmärker trygga respektive otrygga rum överensstämmer väl med första studien i forskningsprojektet Rädslans rum. Fotografierna av otrygga rum var ofta tagna
i slutna, insynsskyddade rum: Delar av cykelleder genom parker eller
grönområden där växtligheten är mycket hög och tät och gångvägar där
en sida består av en husvägg eller ett högt plank och den andra av en
högväxande häck. Förutom upplevelser av slutenhet ger dessa rum ofta
känslor av att inte ha kontroll, att inte kunna se om någon döljer sig i
skydd av en buske eller ett plank. Känslan av slutenhet, att inte ha fri
sikt och därmed kontroll förmedlades också av de fotografier som visar
gång-/cykeltunnlar. Skymmande nischer och pelare är ytterligare exempel som bidrar till att skapa ett otryggt rum av ett i övrigt tryggt rum.
Detta framkom också när eleverna och lärarna mötte Gatukontorets
forskningscirkel89. När utformningen av gång- och cykeltunnlar diskuÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
51
terades togs, från Gatukontorets sida, möjligheterna att göra ljusinsläpp
från taket upp. Eleverna upplever inte detta som trygghetsskapande utan
snarare som en ytterligare otrygghet då de anser att någon kan hålla sig
gömd och hoppa ner på dem via ett ljusinsläpp.
Tidpunkten på dygnet, om det är mörkt eller ljust ute, spelar ofta,
men inte alltid stor roll för upplevelsen. Vissa rum upplevs som otrygga
oavsett om det är ljust eller mörkt, främst om rummen är obefolkade.
Fotografierna av trygga rum karakteriseras av ljus, öppenhet och
gärna människor i rörelse. Formuleringen av närmiljön som ett tryggt
rum är också tydlig, den egna gården eller det egna kvarteret finns med
på flertalet bilder. Även om närmiljön i vissa fall har indikatorer på
otrygghet som höga buskage, plank, skrymslen och vrår förefaller det
som att rummet tagits i besittning. Det är ”hemma”, välbekant, man
vet vem en eller flera av grannarna är, vad som finns bakom hörnet,
och därför upplevs det tryggare än om det hade varit ett för dem främmande rum. Att de yngre kvinnorna upplever en högre grad av rädsla i
det offentliga rummet blev ännu tydligare när fotografierna över trygga
rum diskuterades. Två av de unga kvinnorna hade förflyttat sig från det
offentliga rummet in i det privata rummet för att hitta ett motiv som
för dem symboliserade ett tryggt rum. Båda valde, varandra ovetandes,
sin egen säng i sitt eget rum.
Br ottsförebyggande – t r y g g h e t s s k a p a n d e
1996 lade regeringen genom Justitiedepartementet fram ett nationellt
brottsförebyggande program, "Allas vårt ansvar"90. Tyngdpunkten i programmet ligger i första hand på prevention genom sociala insatser, men
även prevention genom den byggda miljön, situationell brottsprevention,
omfattas. För att öka kunskapen om just detta område fick Boverket i uppdrag att göra en kunskapssammanställning. "Brott, bebyggelse och planering"91 presenterar både teorier och olika bebygglesinriktade åtgärder. I
Sverige är detta ett tämligen nytt område men internationellt, som i usa,
Storbritannien, Holland och Danmark, har det funnits på dagordningen
sedan 1970-talet. Brottsförebyggande åtgärder kan kortfattat sägas dels
handla om att försvåra för brottslingar att begå brott och dels att skapa
social kontroll genom att människor ”håller koll” på sin omgivning92.
Brottsförebyggande åtgärder kan vara trygghetsskapande, men det behöver inte vara så. I usa har sedan länge bostadsområden planerats och
byggts omgärdade av murar med låsta grindar, passerkort och anställda
säkerhetsvakter. Dessa så kallade gated communities har, om än i ringa
omfattning, börjat diskuteras även i Sverige. Lugnet i Malmö, en gammal
arbetarstadsdel som totalsanerades vid mitten av 1970-talet, är ett exempel. För några år sedan var området mycket omdebatterat då bostadsrättsföreningen ramade in ett helt kvarter med en hög mur och låsta grindar.
Gated communities fokuserar främst på att stänga in och skydda sig
vilket dels skapar segregering och dels kan leda till ökad brottslighet
52
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
och mer otrygghet utanför själva området. Ett muromgärdat område
saknar den trygghetsskapande länk och de ”ögon” som fönster utgör
för dem som rör sig utanför området.
Bo Tryggt 01
"Bo Tryggt 01" är ett samarbetsprojekt mellan Arkitekthögskolorna
vid kth i Stockholm och Chalmers i Göteborg, hsb Bostad ab och
Polismyndigheten i Stockholms län. Projektet fokuserar på bostadsområden och hur man där kan minska brottsligheten och öka tryggheten.
Tanken är att brottsförebyggande och trygghetsskapande planering och
byggande skall finnas på agendan redan vid projekteringen av nya bostadsområden. En rapport93 har publicerats och även om projektet riktas
mot boendemiljö och bostadsbyggande finns mycket användbart när det
gäller utformning av transportleder och andra offentliga rum. Bland
annat poängteras vikten av befolkade rum som skapar social kontroll.
Man tar upp hur trafiksäkerhetsperspektiv kolliderar med brottsförebyggande perspektiv när olika trafikslag separeras från varandra genom
planskilda korsningar, gång- cykeltunnlar. En koncentration av olika
trafikslag förespråkas, liksom att man inte i allt för hög grad skall skilja
kommunikationsstråk från bebyggelse, allt för att fler människor skall
röra sig längs med stråken.
Utformning av tunnlar, ändamålsenlig belysning samt överblickbara
stråk och platser är andra teman som diskuteras i rapporten som även
innehåller en 165 punkter lång checklista.
Chalmers tekniska högskola har även varit involverad i ytterligare ett
projekt där man tillsammans med Göteborgs stadsbyggnadskontor har
utarbetat en handbok "Tryggare stad – kan man förändra rädslans platser?"94 Den vänder sig till politiker och planerare och alla som på olika sätt
är engagerade i utformning eller upprustning av stadsmiljön. En checklista
som skall ge ökad förståelse samt hjälp i arbetet medföljer i skriften.
Trygg och säker stad
Sedan 1999 har Brottsförebyggande rådet ansvarat för stöd och stimulans till lokalt brottsförebyggande arbete och i dag har de flesta
kommuner i landet någon form av trygghets eller brottsförebyggande
arbete. 2001 antog kommunfullmäktige i Malmö strategin "Malmö
– trygg och säker stad". I den handlingsplan som bifogas anges att
Stadsbyggnadskontoret skall beakta brottsförebyggande och trygghetsskapande aspekter i den fysiska planeringen. Vidare att dessa aspekter
skall avvägas mot andra intressen samt att planerare och arkitekter skall
erhålla ökad kompetens om trygghetsaspekter. Handlingsplanen anger
också att riktlinjer i planeringen skall utarbetas. Trots en avsaknad av
könsmedvetenhet är arbetet på stadsbyggnadskontoret av intresse när
det gäller erfarenheter av trygghetsfrågor.
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
53
Flera personer på Stadsbyggnadskontoret är i dag engagerade och man
har anordnat både seminarium och workshops kring temat. Trygghetsvandringar, vars syfte är att beskriva och uppleva stråk i staden utifrån
ett trygghetsperspektiv, har bland annat gjorts i Göteborg95. Med dessa
erfarenheter i bakfickan, karta och checklista, gav sig planerare och
andra som arbetar i planeringsprocessen samt det lokala brottsförebyggande rådet ut i Malmö. Många erfarenheter gjordes längs de fem vandringssträckorna och upplevelser påverkades av olika faktorer. Ödslighet,
mörker och skymda siktlinjer var de tre otrygghetsfaktorer som oftast
förekom i deltagarnas beskrivningar av vandringarna.
Den fysiska planeringens roll för upplevelser av trygghet i stadens olika miljöer blev mycket tydlig för kvällsexkursionens deltagare”96.
Malmö stad arbetar även med ett projekt kring trygghetsvärdar som, genom att röra sig på vissa stråk i staden, skall öka tryggheten och minska
brottsligheten. Verksamheten har utformats i samarbete med polisen och
de röda jackorna med texten ”Trygg i Malmö” gör trygghetsvärdarna
lätta att känna igen.
S a mman f a t t nin g
Kön är den mest utslagsgivande faktorn när det gäller att förhålla sig till
risken att råka ut för våld eller hot om våld i det offentliga rummet. Kvinnors
möjligheter att röra sig fritt begränsas i större utsträckning än mäns då
kvinnor främst förhåller sig till risken att råka ut för sexuellt våld. Kvinnor
är dock inte någon homogen grupp utan faktorer som etnicitet, sexualitet
och funktionshinder kan påverka upplevelserna av risk.
Genom att betrakta mäns våld mot kvinnor som ett kontinuum, synliggörs
uttrycksformer som de flesta kvinnor har både en och flera erfarenheter av.
Detta innebär en förståelse av våldet som en del av en större helhet och våldet
ses som strukturellt, uppbyggt på ett asymmetriskt, hierarkiskt förhållande
mellan könen där kvinnor generellt sett underordnas och män överordnas.
Användningen av begreppet rädsla är problematiskt. Då många kvinnor
inte känner igen sig i beskrivningen som rädda men ändå kalkylerar med
risken att råka ut för våld, vilket skapar begränsningar i deras vardagliga
liv. Begreppet rädsla kan också bidra till att reproducera stereotyper och
förmedlar en onyanserad bild av svaga rädda kvinnor som behöver beskydd av orädda starka män. Det är mer fruktbart att beskriva det som att
kvinnor förhåller sig till/kalkylerar med en risk, upplevd eller reell, att drabbas av våld/hot om våld av en man. Detta förhållningssätt kan inrymma
känslor av rädsla men även känslor av till exempel ilska och maktlöshet.
För att hantera vardagens förflyttningar och vistelser i det offentliga rummet använder sig kvinnor av olika strategier. Två former av strategier kan
tydligt urskiljas; att undvika samt att utrusta sig. Ibland används båda
formerna av strategier och förstärker varandra. Att utrusta sig innebär att
förse sig med till exempel hårspray, peppar, kniv eller nyckelknippa för att
hantera en möjlig fara. Med hjälp av de undvikande strategierna tar kvinnor själva ansvaret för att minimera riskerna genom att undvika potentiellt
farliga rum. Att kvinnor kalkylerar med risken att drabbas av sexuellt våld
är inte obefogat, oavsett vad statistiken säger. Genom sitt beteende, sina
strategier, kan kvinnor i allmänhet minska eller rent av minimera risken
att utsättas för faktiska händelser i det offentliga rummet.
Strategierna bakom förflyttningsprojekten blottläggs ett mönster. De
många enskilda besluten, att undvika platser, välja säkra vägar, röra sig
snabbt, gör sammantaget större eller mindre avtryck i det vardagliga livet
och flera offentliga rum blir i praktiken inte tillgängliga för kvinnor, i synnerhet inte nattetid. När kvinnor använder sig av strategier som t.ex. att
undvika cykelvägar och undergångar är det rimligt att anta att de löper mindre risk att bli överfallna men större risk att bli påkörda. För de som arbetar
med, och ansvarar för, den fysiska planeringen är det viktigt att vara medvetna om detta. Åtgärder, som skall öka säkerheten/minska olyckorna, kan
annars inte bara bli verkningslösa utan till och med få omvänd effekt.
54
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
ÄR DET OFFENTLIGA RUMMET OTRYGGT?
55
MEN ÄNNU ETT PERSPEKTIV
ATT TA HÄNSYN TILL! VI KAN JU
INTE TÄNKA PÅ ALLT!
EN ANLEDNING ÄR ATT DET FINNS
REGLERAT BÅDE I LAGEN OCH
I VÅRA STYRDOKUMENT.
KAPITEL FEM
Vilka styrmedel finns?
Med utgångspunkt i de nationella mål som riksdagen antagit,
och som är grunden för regeringens jämställdhetspolitik, kan
jämställdhetsperspektiv i transportsystemet och den fysiska
planeringen skapas. Nedan redovisas de styrmedel som kan
vara relevanta i sammanhanget.
56
VILKA STYRMEDEL FINNS?
VILKA STYRMEDEL FINNS?
57
Nationella jämställdhe t s m å l
1. Ett tillgängligt transportsystem
De nationella målen är:
2. En hög transportkvalitet
En jämn fördelning av makt och inflytande
Samma möjligheter till ekonomiskt oberoende
Lika villkor och förutsättningar ifråga om företagande, arbete, anställnings- och arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet
Lika tillgång till utbildning och samma möjlighet att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger
Samma ansvar för hem och barn
Frihet från könsrelaterat våld97
Politikens uppgift omfattar dels att arbeta med att motverka könsdiskriminering dels att ha ett samordningsansvar för jämställdhetspolitiken
och särskilda jämställdhetsåtgärder.
Jämställdhetslagen
Arbetsgivarens ansvar på jämställdhetsområdet utgår från Jämställdhetslagen98 som reglerar kvinnors och mäns lika rättigheter i arbetslivet. Lagen innehåller förbud mot könsdiskriminering samt krav på
arbetsgivare att arbeta aktivt med jämställdhet. En arbetsplats med över
tio anställda måste ha en jämställdhetsplan. Jämställdhetsombudsmannen99 (jämo) är den statliga myndighet som övervakar att kvinnor och
män har lika rättigheter i arbetslivet. jämo granskar bland annat arbetsgivarnas jämställdhetsarbete, ger råd och information samt utreder
anmälningar om könsdiskriminering i arbetslivet. Vid tvister, som inte
går att lösa på frivillig väg, kan jämo gå vidare till arbetsdomstolen,
ad. jämo har även tillsyn över "Lagen om likabehandling av studenter
i högskolan"100 som rör villkoren på högskolor och universitet. Både
arbetsgivare och högskolor är således skyldiga att aktivt förebygga diskriminering samt främja jämställda villkor.
De transportpolitiska m å l e n
Både kvinnor och män har i vårt samhälle samma rätt att tillträda, använda sig av och förflytta sig i det som kan betecknas som det offentliga
rummet. Beaktande av jämställdhetspolitikens mål är inskrivet i en rad
olika direktiv. Riksdagens transportpolitiska mål101 styr Vägverkets och
Banverkets verksamheter och består av ett övergripande mål och sex delmål. Det övergripande målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna
och näringslivet i hela landet. De sex delmålen är:
58
VILKA STYRMEDEL FINNS?
3. En säker trafik
4. En god miljö
5. En positiv regional utveckling
6. Ett jämställt transportsystem
Det sjätte delmålet för transportpolitiken innebär att järnvägs- och vägtransportsystemen skall utformas så att det svarar mot både kvinnors
och mäns transportbehov. Kvinnor och män skall ges samma möjligheter
att påverka transportsystemens tillkomst, utformning och förvaltning
och deras värderingar skall tillmätas samma vikt.
Av Regeringen fick Vägverket och Banverket i uppdrag att upprätta
långsiktiga planer för väg- respektive järnvägstransportinfrastrukturen
för perioden 2004-2015. Syftet med de långsiktiga planerna är att visa
hur de transportpolitiska målen kan nås på lång sikt. Båda verken har
utfört uppdraget och presenterar sina planer i publikationerna ”Den
goda resan Nationell plan för vägtransportsystemet 2004–2015” samt
”Framtidsplan för järnvägen 2004-2015”102.
Vägverket har enligt publikationen ännu inte ställt upp några långsiktiga jämställdhetsmål men avser att samarbeta med sika och övriga
trafikverk för att dels tydligare definiera det sjätte delmålet dels utveckla
indikatorer. Den enda uttryckliga målsättningen fokuserar på representation och där är Vägverkets ambition att senast år 2010 uppnå en lika
andel kvinnor respektive män i beslutande församlingar. Särskild betydelsefulla områden sett ur ett jämställdhetsperspektiv är, enligt Vägverket, kollektivtrafik, trygghet samt samplanering av trafik, infrastruktur
och bebyggelse.
Detta ställer krav på att jämställdheten mellan könen genomsyrar
hela Vägverkets planering och verksamhet103.
Banverket fokuserar i sina långsiktiga planer på att utveckla kompetensen så att verket kan bli en drivande kraft för järnvägen och därmed
hela transportsystem i riktning mot jämställdhet. Inom ramen för dess
FoU-program arbetar man med att få mer kunskap om jämställdhet
utifrån sin egen sektors perspektiv.
Ett ökat arbete med jämställdhetsfrågor kan genom medvetandegörande, utbildning och forskning samt spridning av goda
exempel, ge ett transportsystem som svarar mot både mäns och
kvinnors krav och behov104.
VILKA STYRMEDEL FINNS?
59
Trygghet, integrering av jämställdhet i planeringen samt en jämnare
könsfördelning inom sektorn lyfts fram, men liksom Vägverket har Banverket inte preciserat några långsiktiga jämställdhetsmål.
sika fick genom regleringsbrevet för år 2002 regeringens uppdrag att
utarbeta och lämna förslag till etappmål inom det transportpolitiska
delmålet om ett jämställt transportsystem105.
Med hänvisning till den korta tid man haft till sitt förfogande ges
främst förslag till processmål. För att komma fram till mer stringenta
etappmål ges förslag till fortsatt arbete som bland annat innefattar
utveckling av planeringsanvisningar för ett tryggare transportsystem
samt att större åtgärder i transportsystemen skall analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Vad gäller transportforskning föreslås dels att man
stimulerar fler kvinnor att forska inom området dels en ökning av forskning om specifika värderingar och perspektiv kopplade till kön.
sika konstaterar i sin uppföljningsrapport106 att beslutsfattandet i transportsektorn är kraftigt mansdominerat både på chefsbefattningar och i
olika styrelser och arbetsgrupper. De konstaterar också att traditionella
könsmönster fortfarande speglar kvinnor och mäns resande vilket visar sig
genom olika resmönster och resbehov, men även genom olika beteenden i
transportsystemet. sika är, precis som Banverket och Vägverket, tydliga i
att det behövs mer kunskap om vad som menas med ett jämställt transportsystem, likaså bättre sätt för att kunna ”mäta” utvecklingen.
Plan och bygglagen, PB L
I propositionen, 1985/86: Ny plan och bygglag, var ett viktigt syfte i
pbl att verka för jämställdhet:
Den fysiska miljön utgör ramen för mänskligt liv och mänsklig
verksamhet. I ett samhälle som präglas av en demokratisk grundsyn och av solidaritet människor emellan måste både samhällets
organ och de enskilda människorna ha ett ansvar för att den
fysiska miljön utformas, vårdas och används så att goda sociala
levnadsvillkor kan uppnås för människorna i dagens samhälle
och för kommande generationer. I detta ligger också ett krav
på att förutsättningar skapas för jämlikhet och för jämställdhet
mellan män och kvinnor107.
hållbar utveckling, både socialt, kulturellt och ekonomiskt, byggandets
och den fysiska planeringens innebörd som särskilt betydelsefullt för att
befrämja målen om bland annat jämställdhet och trygghet109.
I pbl-kommitténs uppdrag ingår att lämna förslag till de lagändringar
som behövs110. Kommittén skulle lämna sitt slutbetänkande senast den
31 december 2004 men har fått förlängd utredningstid, vilket innebär
att slutredovisningen skall ske senast den 30 juni 2005.
Vid en genomläsning av de rapporter och minnesanteckningar, som
går att finna på kommitténs hemsida111, är det ännu så länge inte möjligt
att finna något som pekar på att konsekvenser för jämställdhet belyses
i olika sammanhang. Det finns inte heller någon fingervisning om hur
jämställdhet kommer att beaktas i förslaget till lagändringar.
Ledningens ansvar
Oavsett hur många styrmedel, direktiv och lagstiftningar som finns har
det visat sig att dessa i sig inte är någon garanti för att åstadkomma ett
fungerande jämställdhetsarbete, men genom en tydlig legitimering från
verksamhetens ledning, såväl styrelse som chefer, ökar förutsättningarna markant. Omvänt, utan ledningens legitimering och stöd, riskerar
jämställdhetsarbetet att på sin höjd leva en tynande tillvaro med hjälp
av en eller ett par eldsjälar.
Att implementera jämställdhetsarbetet i en verksamhet kräver kunskap. Här uppstår ofta problem. Många som arbetar med att utbilda
människor i jämställdhetsarbete har erfarit att jämställdhet inte betraktas som ett kunskapsområde utan snarare som ett område som åläggs
någon (kvinna) i verksamheten, i tron att det varken krävs specifik kunskap, utbildning eller redskap för att utföra arbetet. På detta sätt är det
också lätt att det blir ett oprioriterat område med mycket ”tyckande”,
och en kvinnofråga där män inte är delaktiga.
I revideringar av pbl har detta inte tagits upp och inget konkret uttalats
om jämställdhet. Jämställdhetsrådet för transporter och it pekar i sitt
betänkande108 på behovet av att tydliggöra jämställdhet i pbl. För närvarande arbetar en parlamentariskt sammansatt kommitté, pbl-kommittén, med att se över plan- och bygglagstiftningen. Kommittén skall
bland annat överväga vilka förändringar som behöver göras av sanktionsreglerna i pbl och i detta skall konsekvenserna för jämställdheten
belysas. I kommittédirektiven betonas, i samband med främjandet av
60
VILKA STYRMEDEL FINNS?
VILKA STYRMEDEL FINNS?
61
S amman f a t t nin g
Följande styrmedel kan vara relevanta i jämställdhetsarbetet:
Jämställdhetslagen: Arbetsgivarens ansvar på jämställdhetsområdet utgår från Jämställdhetslagen som reglerar kvinnors och mäns lika rättigheter i arbetslivet. Lagen innehåller förbud mot könsdiskriminering samt
krav på arbetsgivare att arbeta aktivt med jämställdhet
Det sjätte delmålet för transportpolitiken innebär att järnvägs-/vägtransportsystemen skall utformas så att det svarar mot både kvinnors
och mäns transportbehov. Kvinnor och män skall ges samma möjligheter
att påverka transportsystemens tillkomst, utformning och förvaltning och
deras värderingar skall tillmätas samma vikt
Plan och bygglagen, PBL: För närvarande arbetar en parlamentariskt
sammansatt kommitté, PBL-kommittén, med att se över plan- och bygglagstiftningen. Kommittén skall bland annat överväga vilka förändringar
som behöver göras av sanktionsreglerna i PBL och i detta skall konsekvenserna för jämställdheten belysas. I kommittédirektiven betonas, i
samband med främjandet av hållbar utveckling både socialt, kulturellt
och ekonomiskt, byggandets och den fysiska planeringens innebörd som
särskilt betydelsefullt för att befrämja målen om bland annat jämställdhet
och trygghet.
Oavsett hur många styrmedel, direktiv och lagstiftningar som finns har
det visat sig att dessa i sig inte är någon garanti för att åstadkomma ett
fungerande jämställdhetsarbete, men genom en tydlig legitimering från
verksamhetens ledning, såväl styrelse som chefer, ökar förutsättningarna
markant. Omvänt, utan ledningens legitimering och stöd, riskerar jämställdhetsarbetet att på sin höjd leva en tynande tillvaro med hjälp av en
eller ett par eldsjälar.
62
VILKA STYRMEDEL FINNS?
VILKA STYRMEDEL FINNS?
63
JAG BÖRJAR FÖRSTÅ
ATT DET HANDLAR OM ATT
TÄNKA PÅ ETT ANNAT
SÄTT!
MEN HUR GÖR
VI KONKRET?
KAPITEL SEX
Hur kan det gå
till i praktiken?
I detta avsnitt presenteras, med hjälp av resultatet från en forskningscirkel på Gatukontoret i Malmö, erfarenheter av att integrera genusperspektiv i fysisk planering.
64
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
65
66
Gatukontoret i Malmö
Från tal till handling
Forskningscirkeln ”Rädslans rum” pågick under en ettårsperiod på
Malmö Gatukontor. Syftet för mig som forskare var att följa gruppen i
en process när de tillskansade sig kunskap om genusperspektiv i fysisk
planering. Det centrala temat i diskussionerna var kvinnors upplevelser av trygghet och säkerhet. Min roll var främst att lyssna och fråga
samt, i mån av gruppens behov, bidra med den kunskap jag samlat på
mig. Vid starten bestod forskningscirkeln av tio deltagare, sex kvinnor
och fyra män. Tillsammans representerade de olika yrkeskategorier och
verksamhetsområden på Gatukontoret. I ett tidigt skede försvann tre
av männen. Två kvinnor var gravida och födde barn under resans gång
och medverkade därför mindre regelbundet. Forskningscirkeln kom i
huvudsak att bestå av sju personer, en man och sex kvinnor, och dessa
kommer fortsättningsvis att benämnas gruppen. Förutom själva forskningscirkelns träffar valde gruppen att arrangera egna möten och läsa
relevant litteratur som de recenserade och diskuterade med varandra.
Genom att ledningen i ett inledande skede ställde sig bakom forskningscirkeln och bedömde ämnet som angeläget och viktigt, ett område där det
behövdes kompetens, samt gav personalen möjlighet att delta under arbetstid, legitimerades genusperspektivet. För deltagarna varierade anledningarna till att de beslutat sig för att medverka. Majoriteten ansåg att ämnet
intresserade dem samt att det kunde vara användbart i deras respektive
yrkesutövning. Några hade blivit uppmuntrade av sin chef att delta.
Inledningsvis kartlade gruppen tillsammans vilken kunskap man ansåg sig ha samt vilken kunskap som saknades för att kunna ”tänka
kön” och översätta detta i konkret fysisk planering. Gruppen förhöll
sig i början trevande men positiv till vad det hela egentligen handlade
om. Genusvetenskap var för de flesta ett diffust vetenskapligt fält och
att ”tänka kön” var inget som ingått i deras respektive utbildning, eller i någon större omfattning i nuvarande yrkesroller. Fysisk planering
uppfattades över lag som ett könsneutralt område, vilket inte innebar
att gruppen ansåg att detta var önskvärt eller riktigt. Snarare sågs det
som en slags rådande kultur och ett resultat av omedvetenhet och brist
på kunskap. Gemensamt för deltagarna var att samtliga hade reflekterat,
mer eller mindre, utifrån egna erfarenheter men upplevt det svårt att
komma vidare. Att problematisera kön och konstruktion av kvinnlighet
respektive manlighet liksom att söka kunskap om olika samband blev
därför viktigt för deltagarna. Kopplat till detta fördes också maktperspektivet in i diskussionerna, bland annat genom att granska genusstrukturer på samhällsnivå och genom att reflektera över Gatukontorets
genusregim. Hur ser organisationen ut, hur många kvinnor och män,
vem finns på vilken nivå, vem fattar beslut, med flera frågor diskuterades
genom att deltagarna gav sina bilder av verksamheten.
Samtidigt som gruppen upplevde att forskningscirkeln gav utrymme för
diskussioner fanns ibland en otålighet över att ”bara sitta och prata”.
Eftersom deltagarna i sin yrkesutövning är vana att ha många bolla i
luften och arbeta med konkreta produkter så som planer, modeller och
faktiska miljöer kan detta tolkas som ett behov att se synliga resultat och
inte bara uppleva dem ”i huvudet”. För att applicera genusperspektivet
konkret beslutade sig gruppen för att välja ett pågående projekt, Citytunnelns Station Triangeln112, vilket ett par personer var involverade i.
Genom att koppla modeller och planer till kön skapades nya ingångar,
problem formulerades och lösningar diskuterades. Gruppen sökte efter
samband mellan kvinnors och mäns aktivitetsmönster, resvanor och
användande av stadens rum. Könsuppdelad statistik kom i fokus som
en användbar källa. Bland annat diskuterades en förbindelse mellan
den planerade Citytunneln och gatunivån vid en av de nya stationerna.
Vem var denna till för? Genom att använda statistik på aggregerad
nivå kunde man skaffa sig kunskap om kvinnor och män som tillförde
nya dimensioner i planeringsledet. Framför allt fokuserades kvinnors
upplevelser av rummet som otryggt och gruppen diskuterade lösningar
för att nå gatuplanet på ett snabbare och tryggare sätt än vad planerna
hittills hade gett möjlighet till. På Citytunnelns hemsida kan man i dag
läsa om Station Triangeln:
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
Vid Triangeln i centrala Malmö är stationen utformad för att
skapa en trygg, överblickbar miljö där det är enkelt att hitta
rätt. Stationen får en ljus och modern karaktär med återhållen
färgsättning och beständiga material.
Mot den lugna bakgrunden framträder skyltning, reseinformation och ljussättning tydligt. Därmed blir det lättare att orientera
sig, vilket även minskar känslan av att vara under jord. Passagerarna leds kortast möjliga väg från plattformen till gatuplanet113.
Konsten att bädda in
Så småningom beslutade sig gruppen för att anordna ett heldagsseminarium om genus, jämställdhet och trygghet. Detta var ett konkret resultat
av deras gemensamma arbete och låg i linje med en viktig målsättning
som följde gruppen, nämligen att man skulle lyckas sprida kunskapen
och erfarenheterna vidare. Ju fler som kände sig involverade och fick
kunskap ju större ansågs möjligheterna att implementera ett genusperspektiv i planeringsprocessens olika delar.
Under diskussionerna om seminariets uppläggning visade det sig ganska
snart att titeln var ett bekymmer. Vad skulle gruppen kalla seminariet?
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
67
Detta kan tyckas enkelt, men åskådliggjorde ett centralt problem. Som
tidigare nämnts kom forskningscirkeln att benämnas ”Rädslans rum”,
detta efter arbetstiteln på mitt forskningsprojekt (och förmodligen för
att det kändes enkelt för alla att säga). Gruppen bestod av några kvinnor och en man, och vad de egentligen gjorde var förmodligen inte helt
tydligt för övriga medarbetare. Att det handlade om något ”sådant där
jämställdhetstjafs igen” hade flera (män) kommenterat.
Det var med andra ord viktigt hur seminariet presenterades. Begreppet
jämställdhet visade sig vara värdeladdat, negativt, och gruppen upplevde
en risk att det skulle tas emot som en kvinnofråga, något av underordnad
betydelse som inte rörde de manliga kollegerna. Genusperspektiv var
å’ ena sidan krångligt och obegripligt å’ andra sidan lite nött. Kvinnor
och män liksom kön upplevde samtliga som allt för värdeladdade ord.
Slutligen föll valet på "Malmö – trygg stad". Genus och jämställdhet
fick på så vis lämna plats för något mer neutralt som kunde väcka intresse hos kollegerna i hela organisationen. Detta är något som visat sig
vara en vanlig strategi i jämställdhetsarbete. Genom att inte benämna
saker vid deras namn utan i stället, som Tora Friberg beskriver i "Steg
framåt"114, ”bädda in” det, kan man lättare nå resultat.
En god stadsplanering
Drygt ett år efter det att forskningscirkeln avslutades115 ansåg samtliga
i gruppen att det var väsentligt att integrera ett genusperspektiv i fysisk
planering. Skälen som uppgavs var fokuserade på att ’en god stadsplanering ska värnar om alla’.
”Planeringen är väldigt manlig eller i bästa fall ’Könsneutral’,
genusperspektivet måste komma fram och belysa frågor ur olika
vinklar.”
Genom att lyfta fram kvinnors och mäns ibland skilda upplevelser, förutsättningar, behov och användande av den fysiska miljön är det möjligt
att skapa en bra miljö för alla.
”Viktigt att synliggöra de faktorer som finns i samhället och påverkar vårt livsmönster, annars kanske de glöms bort i planeringen.”
Kvinnors upplevelser av säkerhet och trygghet ansågs av samtliga som
ett angeläget kunskapsområde för den som arbetar med fysisk planering. Här hänvisades också till att planeringen ska värna om alla, både
kvinnor och män.
Tankar om att det är möjligt att påverka väldigt mycket genom utformning av det fysiska rummet lyftes fram, liksom att kunskaper om kön innehåller aspekter som inte tidigare synliggjorts i samband med planering.
”När äldre kvinnor undviker att gå ut och yngre kvinnor behöver
ha en riskstrategi som begränsar deras rörelser i staden – ja, då
tycker jag absolut att det är ett angeläget kunskapsområde.”
Samtliga, som medverkade i forskningscirkeln, ansåg att de ökat sina
kunskaper om genusperspektiv i fysisk planering, även när det specifikt
gällde kvinnors upplevelser av trygghet och otrygghet. För flera av de
medverkande har området visat sig vara både större och mer allvarligt
än vad de hade tänkt sig och de tycker sig i dag kunna applicera sin
kunskap i många olika sammanhang och de kan lättare se mönster
där de tidigare såg enskilda företeelser. Genom att de har tagit med
sig erfarenheter från forskningscirkeln till sitt ordinarie arbete har de
blivit bättre på att betona genusperspektiv i samband med planer och
förbättringar av yttre miljöer. Att gruppen bestod av representanter
från skilda verksamhetsområden har också bidragit till att skapa ringar
på vattnet. Kunskap och bättre underlag gör det lättare att diskutera
alternativa synsätt. De tar oftare upp ämnet och förmedlar sina egna
och gruppens diskussioner och erfarenheter till kolleger. Konkreta områden som nämns är utformning av parkeringshus, ogenomträngliga
kvarter och utformning av gång- och cykelvägar där man bland annat
diskuterar alternativa vägar, broar i stället för tunnlar och möjligheter
att integrerade vägar i kvarter i stället för att utforma parkstråk. Att
mer noga reflektera över hur planerade miljöer ter sig nattetid, vem som
använder dessa miljöer och hur de kan upplevas är också en kunskap
som kopplas till ”att tänka kön”.
Vi k t i g a f ö r u t s ä t t n i n g a r
Resultatet från en uppföljande enkät visar att forskningscirkeln skapade
förutsättningar för att arbeta med ett genusperspektiv i fysisk planering. Ett år senare bedömde samtliga deltagare att de hade fått en ökad
kunskap och att de på ett tydligt sätt hade börjat integrera ett genusperspektiv i sina ordinarie arbetsuppgifter.
I analysen av forskningsmaterialet har det utkristalliserats ett antal
förutsättningar jag bedömer som särskilt väsentliga för gruppens resultat: Legitimering från ledningen, representation, processtänkande samt
informationsspridning.
Legitimering från ledning Genom ett positivt stöd och intresse initialt
”Upplevelser utgör verklighetsbilder med känslomässiga förtecken.
Den kunskapen ger genklang och därmed djupare förståelse.”
68
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
och under arbetets gång, framför allt Gatukontorets chef markerade
att arbetet var av vikt. Att de som medverkade fick möjlighet att göra
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
69
detta på arbetstid samt att heldagsseminariet fick finansiering var viktiga
inslag som bekräftade legitimeringen. Gruppdeltagarna fick också köpa
in relevant facklitteratur på arbetsgivarens bekostnad vilket bidrog till
en gemensam kunskapsplattform.
Representation Representanter från skilda verksamhetsområden och
med varierande utbildning och erfarenheter bäddade för många diskussioner med olika ingångar. Spridningseffekter uppstod då var och
en tog med sig kunskap och erfarenhet till sitt område. Ett kontaktnät
skapades också mellan deltagarna. Det hade också varit önskvärt om
den från början jämna könsrepresentationen hållit i sig. Dels för att
undvika definitioner som ”kvinnofrågor”, som inte gäller alla. Dels för
att det finns en risk att en man (eller en kvinna) i en grupp förväntas
representera alla män/alla kvinnor.
Processtänkande Det tar tid! Att tänka nytt och tänka kön är en process.
Gruppen hade möjlighet att träffas under en ettårsperiod vilket gjorde
att saker och ting hann mogna. Uppföljningen gjordes ett år senare
och då hade deltagarna haft möjlighet att ”pröva sina vingar” och nya
erfarenheter hade gjorts efter hand.
S a mman f a t t nin g
Forskningscirkeln »Rädslans rum«, bestående av representerade från
olika yrkeskategorier och verksamhetsområden på Malmö Gatukontor,
pågick under en ettårsperiod. Syftet för mig som forskare var att följa en
process där man tillskansade sig kunskap om genusperspektiv och jämställdhet i fysisk planering. Det centrala temat var kvinnors upplevelser
av trygghet och säkerhet. Resultatet efter avslutad forskningscirkel visar
att man skapat förutsättningar för att arbeta med ett genusperspektiv i
fysisk planering. Ett år senare bedömde samtliga deltagare att de hade
fått en ökad kunskap och att de på ett tydligt sätt hade börjat integrera ett
genusperspektiv i sina ordinarie arbetsuppgifter. Följande förutsättningar
bedömer jag som särskilt väsentliga för gruppens resultat:
Legitimering: Genom positivt stöd och intresse från ledningen, möjlighet
att mötas under arbetstid samt inköp av relevant facklitteratur på arbetsgivarens bekostnad legitimerades arbetet.
Representation: Representanter från skilda verksamhetsområden gav
spridningseffekter och kontaktnät skapades mellan deltagarna. En jämnare
könsfördelning hade varit önskvärd dels för att inte ge en bild av »kvinno-
Informationsspridning Förutom de möjligheter som tidigare nämnts
frågor«, som inte gäller alla (män). Dels för att det finns en risk att en man
under rubriken representation gav heldagsseminariet goda möjligheter
att sprida information. Gruppen publicerade även en dokumentation
av seminariet och via den kan intresserade få information samt nå kontaktpersoner för den avslutade forskningscirkeln.
Processtänkande: Det tar tid! Att tänka nytt och tänka kön är en process
eller en kvinna i en grupp förväntas representera alla män/alla kvinnor.
och nya erfarenheter görs efter hand.
Informationsspridning: Förutom ovan nämnda spridningseffekter var
seminariet med tillhörande dokumentation viktigt för att sprida kunskap
och erfarenhet.
70
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
HUR KAN DET GÅ TILL I PRAKTIKEN?
71
MEN SVERIGE ÄR JU JÄMSTÄLLT, SÅ DET BEHÖVS VÄL
INGET SÄRSKILT PERSPEKTIV?
VI BEHÖVER NOG TITTA I
STATISTIKEN FÖR ATT SE HUR
DET EGENTLIGEN ÄR.
KAPITEL SJU
Kan statistik
vara till hjälp?
I följande avsnitt diskuteras könsuppdelad statistik som en
användbar källa till kunskap. Med hjälp av statistik kan man
skaffa sig en generell bild av skilda områden, till exempel hur
könsrepresentationen ser ut på olika nivåer i samhället, eller i
en organisation, samt hur kvinnor och män fördelar sin tid till
olika aktiviteter.
72
K A N S TAT I S T I K VA R A T I L L H J Ä L P ?
K A N S TAT I S T I K VA R A T I L L H J Ä L P ?
73
Könsuppdelad statistik var en källa till kunskap för forskningscirkeln
på Gatukontoret. Som tidigare nämnts söktes kopplingar mellan kvinnors och mäns aktivitetsmönster, resvanor och användande av stadens
rum. Det går i dag att finna en stor mängd statistiskt material som kan
vara användbar i olika sammanhang. Könsuppdelad statistik är en bra
utgångspunkt för att synliggöra skillnader och likheter mellan kvinnors
och mäns villkor i samhället. Statistiken gör det möjligt att belysa hur
det just nu ser ut inom olika områden i samhället och genom att jämföra statistik kan man få en bra bild av utvecklingen. Varje år ger scb
ut fickboken "På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet".
Genom länsstyrelserna kan man få regional statistik som jämförs med
hela riket. Genom att granska och tolka den statistik som finns att tillgå
är det också möjligt att minimera en del ”tyckande” när det gäller villkor
för kvinnor respektive män i samhället.
Jämställdhetsstatistik
I Statistikförordningen §14 står det att individbaserad officiell statistik
skall vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta.
Detta gäller statistikprodukter vid alla statistikansvariga myndigheter.
De svenska kraven på jämställdhetsstatistik överensstämmer med de
åtaganden världens länder gjorde i policydokumentet från världskvinnokonferensen i Beijing 1995.
Jämställdhetsstatistik är statistik som beskriver samhällsutvecklingen med ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnors och mäns villkor i samhället, i arbetsliv och i familj ska göras synliga och
beaktas i allt beslutsfattande inom alla samhällsområden. För
detta krävs att all statistik om individer är uppdelad på kön och
speglar jämställdhetsfrågor i samhället116.
Statistik som tas fram av trafikverken är inte officiell statistik och omfattas därför inte av statistikförordningen. Enligt sika bör dock även
all individbaserad statistik inom transportsektorn redovisas på kvinnor,
män och totalt.
scb:s statistik över de 20 vanligaste yrkesgrupperna för kvinnor respektive män visar att den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad.
Kvinnor återfinns främst som vård- och omsorgspersonal och män som
ingenjörer och tekniker117. Trots att könsrepresentativiteten har förbättrats under de senaste 20 åren är kvinnor fortfarande underrepresenterade
bland ledamöterna i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige, ’den
typiske kommunpolitikern är en medelålders man som är född i Sverige’118. Det finns även en tydlig fördelning av uppdrag i kommuner och
landsting. Kvinnor ansvarar i högre utsträckning för ”mjuka” områden
74
K A N S TAT I S T I K VA R A T I L L H J Ä L P ?
och är med sina 58 procent överrepresenterade i nämnder som har hand
om vård- och omsorg och sociala frågor. Män ansvarar för ”hårda” områden och är starkt överrepresenterade i nämnder som har hand administrativa frågor, 71 procent män, och tekniska frågor, 73 procent män119.
Trots att arkitektutbildningarna har en tämligen jämn könsfördelning är
en övervägande majoritet av landets stadsarkitekter män120.
Transporter och fysisk planering kan i praktiken beskrivas som manligt dominerade områden. På Banverket utgjorde kvinnorna 16 procent
av de tillsvidareanställda år 2002. Det är en ökning med en procent jämfört med år 2001 vilket främst beror på att fler män än kvinnor slutat. Av
de nyanställda var andelen kvinnor lägre än år 2001121. På Vägverkets
huvudkontor och regioner utgör männen 61 procent av de anställda
och 84 procent av cheferna. På resultatenheterna är andelen kvinnor
11 procent. Av hundra chefstjänster på resultatenheterna innehas fyra
av kvinnor. Under de senaste åren har andelen kvinnliga chefer minskat
något samtidigt som andelen kvinnliga anställda ökat något. Andelen
kvinnliga chefer kommer dock, enligt Vägverkets årsredovisning, att
öka väsentligt i och med organisationsförändringar122.
Tr a n s p o r t s e k t o r n s b e s l u t a n d e o r g a n
På uppdrag av sika har en kartläggning av representationen av kvinnor och män i beslutande organ inom hela transportsektorn gjorts123.
Resultatet visar att transportsektorns styrelser i mycket hög grad är
mansdominerade. På ordförande- och vd-poster, liksom inom branschtidningar, branschorganisationer, tillverkningsindustri och utövare,
finns den största dominansen av män.
Fem av de länstrafikbolag som kartlades har en ganska jämn könsfördelning i styrelsen. Två bolag har en majoritet kvinnor och sjutton en
majoritet män i styrelsen. 87 procent av länstrafikbolagen har en manlig
vd och 83 procent en manlig styrelseordförande.
Tolv av fjorton kartlagda myndigheter har en manlig generaldirektör
eller direktör. En jämnare könsfördelning, 45 procent kvinnor och 55
procent män, finns bland styrelseordföranden. Bland styrelseledamöterna råder också, totalt sett, en tämligen jämn könsfördelning, men på
Glesbygdsverket finns fler kvinnliga än manliga ledamöter och på Banverket, Luftfartsverket Sjöfartsverket samt Nutek råder det omvända
förhållandet, d.v.s. fler män än kvinnor.
Av de tio påverkansorganisationer (större förbund och fackföreningar samt Rikstrafikens rådgivande delegation) som kartlagts återfinns
en kvinna på styrelseordförande/vd-posten. I tre av organisationerna,
Landstingsförbundet, Rikstrafikens rådgivande delegation och Kommunförbundet, råder en relativt jämn könsfördelning medan två, seko
Sjöfolk (lo) och Sjöbefälsförbundet, helt saknar kvinnor i styrelsen.
K A N S TAT I S T I K VA R A T I L L H J Ä L P ?
75
Skilda aktiviteter skapa r s k i l d a r e s m ö n s t e r
I scb:s jämställdhetsstatistik är det möjligt att avläsa en hel del om kvinnors och mäns tidsanvändning. Statistiken visar att män vistas kortare
tid i den egna bostaden, utför en mindre del av inköpen och hämtar och
lämnar barn på dagis i mindre omfattning än vad kvinnor
gör. När det gäller ersatta dagar med föräldrapenning
MEN DET HÄR STÄMMER JU INTE!
står kvinnor för 84 procent av uttaget. Kvinnor och
HEMMA HOS OSS ÄR VI JÄMSTÄLLDA.
män lägger också ner olika lång tid på oavlönat arVI HJÄLPS ALLTID ÅT MED DISKEN
OCH TVÄTTEN!
bete, generellt sett lägger kvinnor ner drygt 28 timmar per vecka och män lägger ner knappt 20 timmar.
En merpart av allt hushållsarbete utförs av kvinnor124.
Det är viktigt att tänka på att dessa uppgifter är statistiska medelvärden och inte gäller för varje enskild individ,
eller för varje parrelation i samhället. Siffrorna visar hur
det ser ut på en generell nivå i landet och det kan skilja
mellan till exempel olika regioner, olika inkomstgrupper,
mellan människor i olika åldrar och livsfaser eller mellan människor med skild etnisk bakgrund. Med hjälp
av statistik kan man skaffa sig generell kunskap om ett
område, ibland stämmer det med en persons egna erfarenheter, ibland inte.
Genom att avläsa hur mycket tid kvinnor och män ägnar åt olika aktiviteter kan man dra slutsatsen att kvinnor
i stor utsträckning anpassar delaktigheten på arbetsmarknaden till
omsorgsansvaret. Skillnaden i aktivitetsmönster leder till att kvinnor och
män i allmänhet har olika resmönster.
Statistik, bland andra res 2001125, visar att män i genomsnitt reser längre sträckor per dag än vad kvinnor gör. Män gör ungefär tre
gånger så många tjänste- och arbetsresor som kvinnor och kvinnor gör
flest inköps- och serviceresor. Kvinnors arbetsplatser ligger generellt sett
närmare bostaden och kvinnor gör oftare så kallade kombinationsresor,
resor under vilka fler än ett ärende uträttas. Mäns arbets-, studie- och
tjänsteresor är mer än dubbelt så långa som kvinnors.
Män står för drygt 75 procent av alla utrikes tjänsteJAG FÖRSTÅR BARA INTE
resor. Könsfördelningen när det gäller fritidsresor
HUR VI SKALL KUNNA ANVÄNDA EN
är däremot jämn. Färdmedlen skiljer sig också åt,
MASSA STATISTIK NÄR VI ARBETAR
MED TRANSPORTER?
män kör bil i större utsträckning än kvinnor och
kvinnor går och åker kollektivt samt färdas i bil
som passagerare i högre grad än män.
Det statistika materialet är ett bra hjälpmedel för att belysa skillnader,
respektive likheter, mellan kvinnors och män villkor i fysiska miljöer och
i arbetet med det sjätte delmålet utkristalliseras ganska omgående två
huvudområden för jämställdhet i transportpolitiken, dels mansdominansen inom transportpolitiken och dels olikheterna i transportmönster
mellan könen. Det är möjligt att konstatera att kvinnor och män generellt sett påverkas på olika sätt av transportpolitiska beslut. Genom
att införliva ett genusperspektiv i det fortsatta arbetet kommer nya ingångar, problemformuleringar och lösningar att möjliggöras.
S a mman f a t t nin g
All individbaserad officiell statistik skall vara uppdelad efter kön om det
inte finns särskilda skäl mot detta. Enligt SIKA bör även all individbaserad
statistik inom transportsektorn vara uppdelad efter kön. Könsuppdelad
statistik synliggöra skillnader och likheter mellan kvinnors och mäns villkor i samhället och gör det möjligt att belysa hur det just nu ser ut inom
olika områden. Genom att jämföra statistik kan man få en bra bild av
utvecklingen. SCB:s statistik visar att den svenska arbetsmarknaden är
starkt könssegregerad. Kvinnor återfinns främst som vård- och omsorgspersonal och män som ingenjörer och tekniker. SIKA:s kartläggning av
beslutande organ inom hela transportsektorn visar att sektorns styrelser
i mycket hög grad är mansdominerade. På ordförande- och VD-poster, liksom inom branschtidningar, branschorganisationer, tillverkningsindustri
och utövare, finns den största dominansen av män.
Genom att avläsa hur mycket tid kvinnor och män ägnar åt olika aktiviteter
kan man dra slutsatsen att kvinnor i stor utsträckning anpassar delaktigheten på arbetsmarknaden till omsorgsansvaret. Skillnaden i aktivitetsmönster leder till att kvinnor och män i allmänhet har olika resmönster.
T.ex. reser män i genomsnitt längre sträckor per dag än vad kvinnor gör.
Män gör flest tjänste- och arbetsresor och kvinnor gör flest inköps- och
serviceresor. Kvinnors arbetsplatser ligger generellt närmare bostaden
och kvinnor gör oftare så kallade kombinationsresor.
Det statistika materialet är ett bra hjälpmedel för att belysa skillnader,
respektive likheter, mellan kvinnors och män villkor i fysiska miljöer och i
arbetet med det sjätte delmålet utkristalliseras ganska omgående två huvudområden för jämställdhet i transportpolitiken, dels mansdominansen
inom transportpolitiken och dels olikheterna i transportmönster mellan
könen. Det är möjligt att konstatera att kvinnor och män generellt sett
OM KVINNOR OCH MÄN GÖR
OLIKA SAKER MÅSTE DET JU TILL EXEMPEL PÅVERKA HUR DE RESER.
76
K A N S TAT I S T I K VA R A T I L L H J Ä L P ?
påverkas på olika sätt av transportpolitiska beslut.
K A N S TAT I S T I K VA R A T I L L H J Ä L P ?
77
K A P I T E L Å T TA
Finns det användbara metoder?
I denna del presenteras inledningsvis 3R-metoden och exempel
ges från verksamheter som har erfarenheter av metoden. Avslutningsvis belyses några trafikbolag som börjat arbeta med
att integrera jämställdhet i sina verksamheter.
78
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
79
Jämn könsfördelning o c h d o l d a s t r u k t u r e r
Representation
En jämn könsfördelning i olika planeringsorgan är ett delmål på vägen
mot en mera jämställd planering av den fysiska miljön och av transporterna. Nästa steg är att låta den jämna könsfördelningen genomsyra
samtliga nivåer i verksamheten och se till att möjligheterna att påverka
inte är beroende av kön. Svårigheten, men samtidigt förutsättningen,
är att synliggöra de dolda strukturer som finns i planeringens olika
led och i administrering av den fysiska miljön. Här handlar det om att
upptäcka strukturer som motverkar jämställdhet, och det är svårt, dels
för att man själv befinner sig mitt i och är en del av systemet, dels för
att strukturerna är osynliga.
En organisation kan sägas bestå av två huvudsakliga delar, en intern
och en extern del. Båda delarna är beroende av varandra i jämställdhetsarbetet. Internt är det lämpligt att fokusera könsfördelningen på
olika nivåer, fördelningen av resurser samt vilka normer och värderingar
som styr verksamheten. Externt handlar det om kunder, brukare och
produkter. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för en ojämställd
verksamhet som inte granskar sig själv, att lyckas nå jämställdhetsmål
i förhållande till kunder och produkter.
Här söks svar på frågan – hur många kvinnor och hur många män?
Vidare kartläggs var, på vilka nivåer, i vilka positioner, kvinnorna respektive männen befinner sig. Såväl det formella som det informella
inflytandet vid beslut tas med. Könsfördelning över heltid respektive
deltid, visstidsanställda och fast anställda är ytterligare faktorer av vikt.
Representation handlar också om brukaren. Vems behov möter verksamheten; vem är till exempel kollektivtrafikresenären?
För de tre kommunerna i det ovan nämnda projektet handlade det om
att kartlägga ”allt”. Från kommunens interna del kartlades kommunstyrelse, kommunfullmäktige, planeringsutskott, förvaltningsorganisation
samt översiktsplanegrupp. När det gällde externa kontakter rörde det
sig om till exempel Länsstyrelse, Banverk, Vägverk, trafikföretag och
bostadsföretag.
Resultatet under Representation för Lomma kommun visade att samtliga externa kontakter, förutom Banverket, bestod av en majoritet män
(se figur 1)130. Vidare kartlades kvinnor och män som deltog i offentliga
samrådsmöten, besökte utställning, kontaktade kommunen i öp-frågan
samt de som kontaktas i egenskap av sakägare förening eller intresseorganisation.
Det informella inflytandet kartlades endast i en kommun, Lomma. Kartläggningen utfördes av planeringschefen och innefattade tjänstemän i kommunen, Skånetrafiken, Vägverket, Banverket samt kommunala bostadsföretag e.t.c.. Av 80 personer i informella kontaktnät var 28 kvinnor.
3-R metoden
I dag finns flera jämställdhetsverktyg som är väl beprövade. 3r-metoden
är ett av dessa och kan beskrivas som ett analysverktyg för att ta fram
den kunskap som behövs för att integrera jämställdhet i en verksamhet.
3r-metoden utvecklades i ett samarbete mellan Svenska Kommunförbundet och Gertrud Åström under det så kallade JämKomprojektet126.
Den är utarbetad för kommunerna, men går att använda i vilka verksamheter som helst.
De tre r:en står för Representation, Resurser och Realia. Med ledning
av dessa nyckelord söks svaren på en rad frågor. För att tydliggöra hur
detta kan ske används nedan erfarenheter, från ett samarbetsprojekt,
"Jämställd översiktsplan", mellan Länsstyrelsen i Skåne län och tre
kommuner, Lomma, Eslöv och Simrishamn127. Hösten 1999 påbörjades
projektet vars främsta syfte var att utveckla och prova metoder för att
integrera jämställdhet i den översiktliga planeringen. Projektets första
fas innebar att testa och utvärdera 3r-metoden tillämpad på de tre
kommunernas pågående översiktsplanprocesser. Erfarenheter, kunskap
och synpunkter från den första fasen med 3r-metoden samlades i en
checklista. 2000 gavs "Checklista för jämställd planering"128 ut och dess
syfte var dels att fungera som stöd för kommunerna och dels att ligga
till grund för Länsstyrelsens jämställdhetsgranskning av planer.129
Figur 1: Lomma kommun, externa kontakter
Kvinnor
Män
30
25
20
15
10
5
80
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
Vägverket
Banverket
Länsstyrelsen
Byggföretag
Lomma
Fastighets AB
Skånetrafiken
0
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
81
Resurser
r2 kartlägger hur relevanta resurser fördelas mellan kvinnor och män.
Det kan till exempel handla om tid, rum, information och pengar. I de
ovan nämnda planprocesserna beslutade man sig för en rad faktorer
som var relevanta att kartlägga, bland andra pendlingsströmmar, kollektivtrafikresenärer, bilinnehav, fritidsutbud, näringsliv och sysselsättningstillfällen i kommunen. Även utbildningsnivå, förvärvsfrekvens,
inkomstnivå samt hushållsstorlek och familjetyp ansågs vara av vikt i
sammanhanget. För Simrishamns kommun visade pendlingsstatistiken
att av de 1568 personer som dagligen pendlade till arbete på annan ort
var 63 procent män och 37 procent kvinnor.
Realia
Till skillnad från resurser och representation, som är kvantitativa till
sin natur, står realia för det kvalitativa. Genom att analysera resultatet
från kartläggningen av resurser och representation söks svar till varför
det ser ut som det gör, vilka skälen är till skillnader i representation och
resursfördelning mellan kvinnor och män. Genom att svara på frågor
om vad som görs och varför det görs på ett visst sätt, vems behov som
tillgodoses samt om lika stor hänsyn tas till kvinnors och mäns önskemål
och intressen synliggörs vilka normer och värderingar om kön, kvinnligt
och manligt, som styr verksamheten.
Samarbetsprojektet kring översiktlig planering presenterar inte något definitivt under Realia eftersom rapporten skrevs innan arbetet var
avslutat (och ingen slutrapport har publicerats). Simrishamns kommun
skriver bland annat:
Ansvariga för arbetet med översiktsplanen har iakttagit att den
ridled genom kommunen som länge diskuterats inte heller nu
blir aktuell. Det finns ett stort intresse för ridsport i kommunen,
främst bland flickor. En ny golfbana planeras intill kommunens
redan befintliga väster om Vik. Fritidsutbudet i kommunen har
inte genomlysts ur ett könsperspektiv. Eventuella omedvetna
könsprioriteringar är därför svåra att belägga131.
Följande lyfts fram i delrapporten: De tre kommunerna var ”mycket
ovana vid att uttryckligen resonera i termer av kvinnor och män”132
och utesluter inte att bristande underlag ger omedvetna könsprioriteringar när det gäller transport- och infrastrukturplanering. Planeringen
beskrivs som ett manligt dominerat område, vilket främst märks i planeringens mer tekniska och fysiska delar. Projektdeltagarna upplevde större förvåning över könsmaktstrukturen när det gällde inflytelsemönster
som omedelbart berörde översiktsplanprocessen än när det gällde hela
kommunen. De kommuner som samrådde på traditionellt vis genom
82
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
offentliga samrådsmöten och utställning var medvetna om det bristande
medborgarinflytandet, främst från kvinnor.
För både Lomma och Simrishamns kommun visade det sig att de
ursprungliga utkasten till översiktsplaner inte innehöll könsuppdelad
statistik vilket innebar att olika livsvillkor beroende på kön inte synliggjordes. Detta, ansåg man, försvårade en planering som tillfredsställde
kvinnors och mäns ibland skilda behov. Samtliga kommuner upplevde
det svårt att mycket inte var möjligt för dem att påverka när det gällde
förhållandena utanför kommunens handlingsutrymme133.
Vem får vad och på vilka villkor?
3r-metoden fokuserar både på dem som fattar besluten, dem som verkställer besluten och på kunderna/brukarna och metoden söker systematiskt svaren på frågan vem får vad och på vilka villkor? För att samtliga
inblandade skall uppfatta arbetet som angeläget, arbetsbelastningen inte
blir för stor och materialet blir hanterbart bör 3r-metoden tillämpas på
ett relevant problem som är väl avgränsat.
3r är ett inledande steg i jämställdhetsarbetet, med vars hjälp det är
möjligt att analysera hur det ser ut i en verksamhet. Däremot ger metoden
inga svar på hur verksamheten kan bli mer jämställd. Analysresultaten bör
ställas mot verksamhetens jämställdhetsmål. Den diskrepans som råder
mellan analys och mål är grunden för fortsatta diskussioner. Ofta visar
det sig att det krävs mer konkreta och mätbara jämställdhetsmål. En tydligt formulerad handlingsplan är en god hjälp på vägen mot förändring.
Forskning om kvinnors och mäns villkor kan bidra vid analysen. Erfarenheter visar att 3r-metoden fungerar väl för att synliggöra könsmönster i
en verksamhet och att den möjliggör sakliga diskussioner om vilka förändringar som krävs för att skapa en mer jämställd verksamhet.
Nedan följer två sammanställningar från verksamheter i Göteborg
vilka använt sig av 3r-metoden, Räddningstjänsten och Ruddalens
Idrottscentrum. En inte helt obefogad fråga kan vara vad verksamheter
som ansvarar för ambulanssjukvård och konståkning har med fysisk
planering och transporter att göra? Svaret blir i detta fall – kön, offentliga rum och förflyttningar, samt en metod som kan vara applicerbar
på andra förhållanden.
Ambulanssjukvård
Räddningstjänsten Storgöteborg har med hjälp av 3r-metoden utfört en
studie inom ramarna för jämställdhetsintegrering av ambulanssjukvården. Verksamhetens måldokument utgick från att det inte skulle finnas
några skillnader mellan kvinnor och män vare sig när det gällde bedömning, vård eller behandling. Resultaten av kartläggningen visade dock
att detta inte stämde överens med ambulanssjukvården i praktiken.
Ambulanssjukvård har varit och är fortfarande ett manligt kodat
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
83
yrke, så också i Göteborg. Kvinnorepresentationen har dock ökat de
senaste åren. När det gäller patienterna visar kartläggningen att det är
fler kvinnor än män som nyttjar ambulans, vilket inte motsvarar besök
på akutmottagningarna då dessa är jämt fördelade mellan kvinnor och
män. Över lag bedömde patienterna vårdkvaliteten som hög men generellt fanns en något lägre andel nöjda kvinnor. Kvinnorna upplevde
dock i högre grad än männen att de var nöjda med bemötandet av ambulanspersonalen. De var däremot mer missnöjda än männen med den
smärtlindring som utfördes i ambulansen. sos-alarm ab prioriterar och
bedömer den vårdsökande genom en telefonintervju och undersökningen visade att kvinnor generellt prioriterades lägre än män. Kvinnorna
upplevde också en längre väntan på ambulans än vad män upplevde.
Utifrån kartläggningens resultat diskuterades förutsättningar, normer,
värderingar och förslag till konkreta handlingar. Personalsammansättningen togs upp och förslag för att ytterligare öka den kvinnliga representationen gavs. Bland annat ställdes frågan om de bär- och lyfttest som
görs är relevanta för arbetets utförande. Den större andelen kvinnor som
utnyttjar ambulanssjukvård diskuterades mot bakgrund av att kvinnor
generellt sett lever längre än män, är äldre och har sämre allmäntillstånd.
Har den större andelen kvinnor som ensamboende inte alternativa transportsätt? Ringer män ambulans först när de är mycket allvarligt sjuka?
Vad innebär det att indexet som ligger till grund för intervjuerna vid
sos-alarm är framtagna av medicinsk expertis, en grupp som bestod av
en övervägande majoritet män? Sammanfattningsvis sågs arbetet med
3r-metoden som en början till att belysa ambulanssjukvården ur ett
genusperspektiv och tanken är att arbetet skall fortsätta och fördjupas
med ytterligare studier134.
Konståkning och bandy
Ruddalens Idrottscentrum är västra Göteborgs största idrottsanläggning
med både bandybana och en skrinnarhall. Skrinnarhallen är enbart till
för skridskoåkning. I syftet att utreda hur jämställt nyttjandet var på
Göteborgs isanläggningar gjordes en kartläggning med hjälp av 3r-metoden. Bland annat söktes svar på frågor om andelen kvinnor och män
på olika nivåer samt hur män och kvinnor nyttjade isen.
Vid undersökningen om representationen visade bilden en tydlig
manlig dominans. Män innehade både de tjänster och uppdrag som
beslutade om verksamheten och dess utveckling. Fördelning av tiderna
för föreningsaktiviteter fördelades av män och det var män som representerade förbunden.
Förutom skolornas idrottsverksamhet i hallen dominerades alla övriga verksamheter av pojkar och män. Under allmänhetens skridskoåkning var nästan 50 procent över 20 år, vuxna (män) dominerade
bandybanan kvällar och helger. Bandybanan tillät alltid spel med klubba
under allmänhetens åkning. De flesta flickor valde då skrinnarbanan.
84
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
Flickor som ville åka på bandybanan hade svårt att våga sig ut på isen
på grund av risken att bli påkörd eller få en boll/puck i huvudet av vuxna
(män) som spelade. För de flickor som ville leka på isen eller öva konståkning var skrinnarbanan inte alltid ett alternativ. De flesta besökarna
där motionsåkte i ett tämligen högt tempo och risken fanns att det även
på skrinnarbanan fanns någon som åkte på flickorna eller att de blev
bortmotade.
Under skolverksamheten var flickorna i nästan lika stor utsträckning
som pojkarna på bandybanan och använde klubba och lika många flickor som pojkar var på anläggningen och tittade på. Under allmänhetens
åkning tittade en procent av pojkarna och fem procent av flickorna på.
I den föreningsledda bandyskolan för barn mellan fyra och sju år fanns
det många flickor som deltog, men endast ett fåtal fortsatte i bandyverksamheten.
Kartläggningen visar att verksamheten inte mötte flickors behov i lika
hög grad som pojkars. Det framkom i samtal att personalen förutsatte
att flickorna ville hyra konståkningsskridskor när det i själva verket
var väldigt många flickor som vill hyra hockeyrör. Pojkarna, men inte
flickorna, tillfrågades aktivt om de vill låna klubbor samt om de vill
slipa sina skridskor. Flickorna hade sämre träningstider än pojkarna,
och pojkarna tränade tre gånger så länge135.
I förslag till åtgärder koncentrerade man sig kring hur man skulle
göra det mer tilltalande för flickor och kvinnor att besöka anläggningen,
bland annat genom att;
Aktivt föra diskussion med förbund och föreningar för att de skall
skapa förutsättningar för flickor att spela bandy och ishockey.
Ha särskilda flick-/damomklädningsrum för de flickor/kvinnor som
spelar i mixade lag.
Ha särskilda omklädningsrum för kvinnliga domare.
Skapa förutsättningar för verksamheter som efterfrågas av flickor, ex
konståkning eller nya sporter som bereds plats på anläggningen136.
Delaktighet och insyn
Samhällsbyggandet styrs främst av plan- och bygglagen (pbl) och miljöbalken. För järnvägar och vägar finns väglagen och lagen om byggande
av järnväg. Kommunerna är samhällsplaneringens och byggandets huvudaktörer och de samspelar med bland andra fastighetsägare, byggföretag, boende och brukare. Principen är att en rationell planerings- och
beslutsprocess skall förenas med demokratiskt inflytande. Enskilda medborgare skall ha rätt till delaktighet och insyn. Att förena rationalitet
och demokrati är inte helt enkelt. Erfarenhet visar att samråd kring
detaljplaner ofta sker i ett sent skede av processen, i nära anslutning till
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
85
politisk behandling och beslut, vilket minskar möjligheterna till påverkan. Många gånger tas det inte hänsyn till enskilda medborgare av den
anledning att ingen har reflekterat över könsaspekten.
Plan- och bygglagen ger stora möjligheter att få in åsikter från medborgare, men samrådsmöten och allmänna informationsmöten tenderar
att nå ut i mycket begränsad omfattning och i huvudsak till kategorin
män. Detta beror inte på att kvinnor är mindre intresserade, däremot
kan det bero på tidpunkt och form för samrådsmöten. I Boverkets rapport "Hela Samhället"137 från 1996 diskuteras samrådsmöten och konkreta idéer och tips ges för att framför allt öka andelen kvinnor. Med
små medel kan man nå goda resultat.
Rapporten "Jämställdhet i vägtransportsystemet" från 2003138 har sin
grund i ett projekt där Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne gemensamt arbetade med att förbättra jämställdheten i en vägplaneprocess. I rapporten presenteras fyra praktiska metoder, var och en kopplade
till ett delprojekt. Den första metoden fokuserar på informationsmöten,
kommunmöten och samråd och handlar om synliggörande. Här beskrivs
att man, i vägutredningen av väg 109, kartlade kvinnor och mäns närvaro
genom att föra statistik över samtliga möten där människor hade möjlighet att påverka. Samrådsmötena bestod endast av 20-30 procent kvinnor.
För att komplettera samrådsmötena skickades en enkät ut till hushållen.
Detta gav ett positivt resultat med en jämnare könsfördelning i svaren, 40
procent kvinnor. Ett kompletterande samrådsmöte som riktade sig speciellt
till kvinnor anordnades också, 14 av 17 deltagare var kvinnor.
När samrådsmöten hålls är det inte ovanligt att de tidsmässigt till
exempel kolliderar med det omsorgsansvar som i huvudsak utförs av
kvinnor. Med andra ord, samrådsmöten vid de tider på dygnet när barn
skall hämtas, matas, nattas eller hjälpas med läxorna tenderar att främst
utestänga kvinnor. (Naturligtvis kan man diskutera om det är samrådsmöten som skall anpassas till den ojämställda arbetssituation i hemmen
när mer vore vunnet på att arbetssituationen i hemmen fördelades mer
jämställt. Uppenbarligen är det dock något enklare att förändra samrådsmöten). Det är också viktigt att framförhållningen är god så att
de som vill medverka har möjlighet att planera in mötet. Kallelsen bör
också utformas på ett sätt så att både kvinnor och mäns erfarenheter är
en betydelsefull del av processen. Med fördel kan man komplettera samråd med att skicka ut enkäter till ett urval berörda, lika många kvinnor
som män. Formen för samråd kan många gånger upplevas som alltför
strikt. Erfarenhet visar att en mer informell form gör att fler kvinnor
känner sig välkomna. Det är också av vikt att både kvinnor och män är
synliga representanter för det aktuella projektet139. I projektet Jämställd
översiktsplan arbetade Eslövs projektgrupp för öp 2001 aktivt med att
söka upp allmänheten med en informationsfylld husvagn. 27 orter i
kommunen besöktes och den så kallade öp-vagnen var framgångsrik
främst vad gällde att fånga in synpunkter från kvinnor som stod för 55
procent av kontakterna. Många av förslagen som kom in från kvinnorna
86
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
handlade om trafik, och trygghet och säkerhet var i fokus140.
För att skapa en så god kunskap som möjligt om upplevelser av trygghet
respektive otrygghet i olika miljöer bör man, kombinera brottsstatistik
med intervju- eller enkätundersökningar. På lokal nivå är det väsentligt
att hämta in invånares egna erfarenheter och synpunkter. Det är de
kvinnor och män som bor och vistas i ett specifikt område som bäst
känner till hur det upplevs. Platser som känns obehagliga att vistas på
eller passera förbi syns inte alltid i statistik över faktiskt farliga platser,
men om de undviks och lämnas öde kommer trevnaden att minska.
Det finns förebilder – integrering
av jämställdhet i några trafikbolag
Flera trafikbolag i Sverige har påbörjat arbeten med att skapa tryggare
förflyttningsmöjligheter samt att integrera jämställdhetsperspektiv i sina
respektive verksamheter. Nedan följer kortare exempel från Västtrafik,
Jönköpings Länstrafik samt Hallandstrafiken. För den som vill veta mer
om respektive verksamhets jämställdhetsarbete finns en hel del dokumentation att tillgå.
Västtrafik
Västtrafik skriver i sina senaste verksamhetsplaner141 att man avser att
utveckla en metod för att bedriva “jämtegreringsprocessen” inom sitt
verksamhetsområde. Internt kommer man bland annat att ge utbildning
i jämställdhetsfrågor för affärsområdeschefer och trafikplanerare inom
Västtrafik. Med hänvisning till att det oftast är män som planerar kollektivtrafiken kommer man vid rekrytering att sträva efter jämnare könsfördelning. Externt kommer frågor om videoövervakning, säkrare och
tryggare gångvägar till hållplats samt tåg- och bussvärdar på nattrafik
att behandlas. I den senaste verksamhetsplanen tas frågan om styrtal
(se även nedan under Hallandstrafiken) upp och kollektivtrafikens utveckling sett ur ett jämställdhetsperspektiv är ett av de nya områden
man på Västtrafik anser bör beskrivas med styrtal.
Att Västtrafik redan påbörjat arbetet med att integrera jämställdhet
avspeglas i ett ändrat resbegrepp. Nya bytesregler har införts och det
är nu möjligt att resa fritt i 90 minuter lokalt inom en kommun och i
180 minuter regionalt mellan kommuner. Här hänvisas framför allt till
kvinnors kombinationsresor.
Trygghet och säkerhet är också något som Västtrafik tagit fasta på
och detta har lett till att videoövervakning införts ombord på Stadstrafiken och en del regionala linjer samt att satsningar för att rusta upp
hållplatser har gjorts.
Västtrafik kommer aktivt att verka för tryggare gångvägar, hållplatser och terminaler samt för att resenärerna skall känna sig
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
87
trygga ombord på fordonen. Exempel på åtgärder som bör övervägas är att öka belysningen utmed vissa gångvägar och hållplatser. Det är oftast inte Västtrafik som är huvudman för just
gångvägar till hållplatserna. Därför blir vår roll att i samråd med
kommunerna och Vägverket diskutera åtgärder för att uppnå
bättre säkerhet142.
Överlag präglas verksamhetsplanerna av en god ambition att ”tänka
kön”. Jämställdhet får relativt stort utrymme. Man går vidare med den
kunskap man hittills fått och översätter den i konkret handling. Det
finns en medvetenhet som visar sig i de kopplingar som görs mellan den
könssegregerade arbetsmarknaden och en väl utbyggd kollektivtrafik.
Man pekar också på vikten av samarbete mellan olika aktörer vilket
också lyfts fram av Jönköpings Länstrafik i arbetet med trygga resor.
Jönköpings Länstrafik
Jönköpings Länstrafik och Jönköpings kommun har, i samarbete med
Sheffield och Tel Aviv, genomfört ett projekt som fokuserar på trygghet i
kollektivtrafiken och i den offentliga miljön. I projektet handlar begreppet trygghet om människors psykiska och subjektiva upplevelser (till
skillnad från säkerhet som kopplas till tekniska och fysiska områden).
Projektet syftade till att sätta resenärernas upplevelser av trygghet och
otrygghet i centrum samt beskriva hur samverkan mellan kollektivtrafiken och andra aktörer, som till exempel polis, skola, resenärsorganisationer och entreprenörer, kan utveckla det man kallar den ”omtänksamma”
resan. Sex frågeställningar, 6w, presenteras för att rama in problemet:
1. Why – Varför arbetar vi med detta?
2. Who – Vem upplever otrygghet?
3. Where – Var händer det?
4. When – När händer det?
5. What – Vilka är problemen?
6. hoW – Hur åtgärdar vi problemet? Vilka är »vi«?143
Hallandstrafiken
Hallandstrafiken är ytterligare ett av de trafikbolag som under senare
år verkat mer medvetet för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i
verksamheten. Bland annat har man erfarenhet av att arbeta med balanserade styrkort. Balanserat styrkort (Balanced Score Card, bsc) är
en modell för styrning där verksamheten beskrivs utifrån fyra så kallade
fokusområden – kund, process, utveckling och ekonomi. Syftet är att nå
balans så att inget område blir överordnat de andra i styrningen. bsc
används av både myndigheter, kommuner och företag och jämställdhet
kan integreras i den stegvis uppbyggda modellen. För att arbetet med
att integrera jämställdhet i verksamheten skall fungera, måste styrkortet
finnas med från mål till uppföljning och styrtalen för jämställdhet måste
vara både konkreta och mätbara144.
Den senaste länstransportplanen för Halland145 är baserad på både bolagets egna erfarenheter och relevant statistik och forskning. Till exempel
tas resultat från Kollektivtrafikbarometer upp och man menar att:
En satsning på kollektivtrafiken kan förhindra att kvinnorna går
mot ett mönster mer likt männens, dvs mer bilåkande, och i stället
kan få fler män att åka kollektivt146.
I Länstransportplanen hänvisar man till att det är vanligare att män
vidgat sina arbetsmarknader medan kvinnornas fortfarande omfattar
den egna eller möjligen en näraliggande kommun. Analyser av lokala
arbetsmarknader i kombination med analyser och forskningsresultat om
könsrelaterade attityder och förhållningssätt till olika färdsätt kan, anser
man, komma att användas i mer övergripande prioriteringar mellan
olika trafikslag samt när det gäller turordningen mellan olika insatser.
Man konstaterar vidare att jämställdhetssatsningar kan korrelera positivt med andra mål som till exempel trafiksäkerhet och miljö.
Då jämställdhet är något som skall genomsyra all verksamhet i samhället bör det även finnas med i de åtgärder som finns i Länstransportplanen. Men – konstaterar man, jämställdhet är svårt att mäta och man
frågar sig vilka mått som skall användas samt hur mätningar skall utföras. En nationell metod för att skapa ett mera jämställt transportsystem
efterfrågas då det anses svårt att mäta på vilket sätt Länstransportplanen
kan åstadkomma detta.
Att tänka kön är inte huvudingången för Jönköpingstrafiken. Man talar i
hög grad om könsneutrala människor och resenärer i dokumentationen,
men genom att arbeta med de sex frågeställningarna lyfts kön in på
dagordningen. Vem upplever otrygghet, vilka är problemen, hur åtgärda
och vilka är vi, bäddar på ett bra sätt för att kön kan integreras.
88
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
89
S amman f a t t nin g
En jämn könsfördelning i olika planeringsorgan är ett delmål på vägen mot
en mera jämställd planering av den fysiska miljön och transportsystemet.
Nästa steg är att låta den jämna könsfördelningen genomsyra samtliga
nivåer i verksamheten och se till att möjligheterna att påverka inte är beroende av kön. 3R-metoden är ett jämställdhetsverktyg och kan beskrivas
som en analysmetod för att ta fram den kunskap som behövs för att integrera jämställdhet i en verksamhet. De tre R:en står för Representation,
Resurser och Realia. Och metoden söker systematiskt svaren på frågan
vem får vad och på vilka villkor? 3R-metoden fokuserar både på dem som
fattar besluten, dem som verkställer och på kunderna/brukarna och den
är ett inledande steg som gör det möjligt att analysera hur det ser ut i en
verksamhet. Metoden ger inga svar på hur verksamheten kan bli mer jämställd. Analysresultaten bör ställas mot verksamhetens jämställdhetsmål
och den diskrepans som råder mellan analys och mål är grunden för fortsatta diskussioner. Ofta krävs mer konkreta och mätbara jämställdhetsmål
Avslutande kommentar
Som beskrivits i exemplen i denna rapport finns det ofta fler frågor än
svar, eller kanske är det så att svaren har genererat nya frågor? Erfarenheter av att arbeta med jämställdhet sätter bollar i rullning. En ökad
medvetenhet om att kön har betydelse har för många verksamheter
inneburit att behovet av kompetens blivit tydligt. Man börjar se och
förstå, men vet inte hur man skall gå vidare. Många gånger upptäcker
man att jämställdhetsarbetet kör fast eftersom den egna verksamheten
bara är en del av en helhet, och vikten av att samverka med andra aktörer blir markant. Ofta efterfrågas mer övergripande metoder så att
alla inom likartade verksamheter drar åt samma håll. Det som samlats
i denna skrift visar att det finns erfarenhet, metoder och kunskap om
genus och om jämställdhet. Ingen verksamhet behöver uppfinna hjulet
igen, utan kan i stället ta till vara vad som redan finns och med hjälp
av detta utveckla sitt arbete i riktning mot ett jämställt transportsystem
och en jämställd fysisk planering.
och en tydligt formulerad handlingsplan är en god hjälp på vägen mot
förändring. Forskning om kvinnors och mäns villkor kan bidra vid analysen. Erfarenheter visar att 3R-metoden fungerar väl för att synliggöra
könsmönster i en verksamhet och att den möjliggör sakliga diskussioner
om vilka förändringar som krävs. 3R-metoden har bland annat använts
i ett samarbetsprojekt, Jämställd översiktsplan, mellan Länsstyrelsen i
Skåne län och tre kommuner, Lomma, Eslöv och Simrishamn.
90
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
FINNS DET ANVÄNDBARA METODER?
91
Noter
www.naring.regeringen.se.
Prop. 2001/02:20.
3
Prop. 2001/02:20, 4.1 Transportpolitikens delmål. Delmålet
fanns som förslag i Jämits (Jämställdhetsrådet för
transporter och IT) Slutbetänkande, se SOU 2001:44
Jämställdhet – transporter och IT.
4
Nationella resvaneundersökningar har genomförts 1978
samt i mitten av 80-talet. Riks-RVU pågick från och
med andra kvartalet 1994 till och med december 1998.
RES startade den 1 januari 1999 och pågick till och med
december 2001.
5
Se t.ex. Fakta om kvinnor och män i Skåne, Länsstyrelsen
i Skåne län 2003.
6
Listerborn 2002.
7
Se SOU 2001:44, Jämställdhet – transporter och IT, där
trygghetsaspekter på transportsystemet uppmärksammas och framför allt kvinnors upplevelser av otrygghet i
offentliga miljöer lyfts fram.
8
Se Andersson 2001.
9
www.cykelframjandet.a.se
10
www.malmo.se
11
www.malmo.se
12
www.cykla.goteborg.se
13
www.norrkoping.se
14
Göteborgs stad 2003
15
www.malmo.se
16
Vägverket 2000
17
Se t ex Cykelledsplan Skåne 2002-2011, VSK 2001:11
18
Vägverket 2000, s. 8
19
Vägverket 2000, s 23
20
Krister Spolander Consulting, Bo Dellensten Text AB 2003
21
Krister Spolander Consulting, Bo Dellensten Text AB
2003, s 8.
22
Krister Spolander Consulting, Bo Dellensten Text AB
2003, s 23.
23
Nyström 1999.
24
Friberg 1999.
25
SCB 1998.
26
SCB 2002.
27
Boverket 1996.
28
Mohlin 1997.
29
Boverket 1996.
30
SIKA, 2004.
31
Se t.ex. SIKA 2002, Hjorthol 1998, Krantz 1999, SIKA
Årsbok 2000/2001.
32
Friberg.1999 s 38.
33
Jämställdhetsrådet för transport och IT, en statlig
utredning som sorterade under regeringen och Näringsdepartementet.
34
Grahn 2001.
35
SCB 2002.
36
I Staten – kvinnor ingen adgang (1983) gjorde Helga
Hernes denna indelning av kvinnors deltagande i politiken.
Malin Rönblom (i Nordborg red. 1997) har vidareutvecklat
Hernes argument genom att koppla dem till skilda sätt
att definiera makt. Argumenten kopplas i båda fallen
till politik, men som jag ser det är de användbara, och
förekommer också ofta, i samband med jämställdhet på
olika områden både i den ”privata” och den ”offentliga
sfären”.
37
Se t.ex. Jämställdhet och lönsamhet Rapport R 1999:19
Nutek samt Länsstyrelsen Jämtlands län, www.z.lst.se.
38
Rönnblom 1997 s 159.
92
Rönnblom 1997.
Jalmert 1983.
41
www.svekom.se.
42
Giddens 1984, 1990.
43
Connell 2003 s 89.
44
Gotlin 1999.
45
Hirdman 1990.
46
Connell 2003.
47
Hirdman 1990.
48
Till exempel Nationella sekretariatet för genusforskning
vid Göteborgs universitet Tema genus, Linköpings universitet, Avdelningen genus och teknik, Luleå universitet och
Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet m.fl.
Utanför Sverige finns bland andra KVINFO Center for information om kvinde- og kønsforskning i Köpenhamn Centre
for Interdisciplinary Gender Studies, University of Leeds,
Kompetenzzentrum für Gender Studies, Universität Zürich,
Gender Studies Research Center ”Euro Balkan”, Makedonien samt Nordisk institutt for kvinne- og kjønnsforskning
(NIKK), en tvärvetenskaplig nordisk forskningsinstitution
finansierad av Nordiska Ministerrådet.
49
de los Reyes, Molina & Mulinari 2003, Lykke 2003.
50
Kimberlé Williams Crenshaw, Juridikprofessor UCLA
och Columbia, beskrivs som den första att använda
begreppet ”intersectionality” se t.ex: Demarginalizing the
Intersection of Race and Sex: A Black Feminist Critique of
Antidiscrimination Doctrine, Feminist Theory and Antiracist
Politics., University of Chicago Legal Forum 1989 och
Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics,
and Violence Against Women of Color i Martha Albertson
Fineman, Rixanne Mykitiuk, (eds) The Public Nature of
Private Violencem, New York, Routledge 1994.
51
Rubin 1975.
52
Slurapport från JÄST-gruppen, Ds 1997:56.
53
RVU-Stockholm 1986/87, RVU-Göteborg 1989, RiksRVU
1994 samt SIKA 2002.
54
Friberg 1990, Sangregorio 1984.
55
Pain 1995, Valentine 1989, Madge 1996, Morrell 1996,
Little 1994, Brownmillers 1977 m fl.
56
Pain 1995.
57
T.ex. Andersson 2001, Elofsson 1998, Jeffner 1998,
Listerborn 2000, 2002, Liljeström 1994, 1996.
58
Lundgren, Heimer, Westerstrand, Kalliokoski 2001.
59
Se t.ex. Stanko 1990, Andersson 2001.
60
Forskning om våld i samkönade relationer samt män som
utsätts för sexuellt våld har utvecklats under senare år
men då jag inte bedömer det som relevant i sammanhanget lämnas det utanför detta arbete.
61
Koskela 1999.
62
Dolmén red. 2004.
63
Kelly 1988.
64
Forskning och Praktik kring Kvinnors Liv och Hälsa,
nordiskt seminarium. Östersund, 1997 anordnat av Q Web
Sweden och Kvinnum i Jämtlands Län.
65
Lundgren m.fl. 2001.
66
Dolmén red. 2004.
67
BRÅ-rapport 2001:11.
68
Dolmén red. 2004.
69
Steen 2003.
70
www.scb.se.
71
Widerberg 1995, Kolfjord 2003.
72
Wendt Höjer 2002.
73
Wendt Höjer 2002.
1
39
2
40
FOTNOTER
74
Widerberg 1995 med hänvisning till Helen Longino
amerikansk feminist och filosof.
75
Se t.ex. Andersson 2001, Elofsson 1998, Listerborn 2000,
2002 och Eliasson 1997.
76
U.N. 1993, sjätte inl. st.
77
Andersson 2001.
78
Tiby 1991.
79
Gilchrist m fl 1998.
80
Dolmén red. 2004.
81
Madge 1996.
82
Se t.ex Dolmén red. 2004.
83
Tiby 1999.
84
Finndahl 2001.
85
Se tex Brott och otrygghet i Örebro Brå 2002.
86
Pain 1995, Valentine 1989, Madge 1996, Morrell 1996.
87
SCB 2004.
88
Lundgren m.fl. 2001.
89
Se vidare i nästa avsnitt.
90
Ds 1996:59.
91
Boverket 1998.
92
Se t.ex Listerborn 2002.
93
Rapporten Bo Tryggt 01, Forsknings- och Utvecklingsenheten Polismyndigheten i Stockholms län kan hämtas ner
på www polisen.se.
94
Holm & Listerborn 2002. För mer ingående kunskap inom
området se till exempel Listerborn 2000, 2002.
95
Cruse-Sondén 2002.
96
Stadsbyggnadskontoret, Malmö 2003, s 7.
97
www.naring.regeringen.se.
98
Jämställdhetslagen (1991:433).
99
Se JämO:s hemsida: www.jamombud.se.
100
Lag (2001:1286) om likabehandling av studenter i
högskolan.
101
www.vv.se, www.banverket.se.
102
Vägverket 2004, Banverket 2004.
103
Vägverket 2004.
104
Banverket 2004.
105
Jämställda transporter? Så reser kvinnor och män 2002.
106
SIKA 2003.
107
Proposition 1985/86, s 57.
Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket.
Period för datainsamling var mellan den 21 juni och 29
oktober 2004.
124
SCB 2004.
125
SIKA 2002.
126
www.lf.svekom.se.
127
Länsstyrelsen i Skåne län 2000 (1).
128
Länsstyrelsen i Skåne län 2000 (2).
129
I sammanhanget kan nämnas att även Länsstyrelsen
i Dalarnas län har arbetat fram en checklista: LIKA En
checklista för jämställd planering (Länsstyrelsen Dalarnas
län 2001). I ett antal kortare kapitel lyfts olika områden, så
som Planering för att bo, resa och arbeta och Planering för
att minnas ett gemensamt förflutet, fram. Varje område
presenteras, därefter ges exempel på frågeställningarna
samt på vilken planeringsnivå (översiktsplan, fördjupning
av översiktsplan eller detaljplan) dessa anses tillämpbara.
Avslutningsvis finns två checklistor, en för översiktsplan/
fördjupning av översiktsplan och en för detaljplan.
130
Diagram på basis av tabell i Länsstyrelsen i Skåne län
2000 (1) s 8.
131
Länsstyrelsen i Skåne län 2000 (1), s 15.
132
Länsstyrelsen i Skåne län 2000 (1), s 16.
133
Länsstyrelsen i Skåne län 2000 (1), s 16.
134
www.ambulansforum.se.
135
Göteborgs Stad 2003.
136
Göteborgs stad 2003 s 15.
137
Boverket 1996.
138
Länsstyrelsen i Skåne län, Vägverket Region Skåne 2003.
139
Se resultat från Lomma kommun, figur 1 ovan.
140
Länsstyrelsen i Skåne län 2000 (1), Friberg, Larsson
2002.
141
Västtrafik 2003, 2004 (Västtrafik AB är trafikhuvudman
för den lokala och regionala linjetrafiken i Västra Götalands
län).
142
Västtrafik 2003, s 22.
143
Trygg resa! – om partnerskap för en omtänksam
kollektivtrafik
144
Se vidare till exempel: Näringsdepartementet 2001 Gör
det Jämt – Att integrera jämställdhet i verksamheten,
SOU 2001.
Dir. 2002:97.
110
Dir. 2002:97.
111
www.sou.gov.se.
112
Citytunnelprojektet skall knyta ihop järnvägen norr om
Malmö med järnvägen söderut mot Trelleborg, Ystad och
Köpenhamn. Två parallella tunnlar, ca sex kilometer långa,
skall byggas under Malmö, och två nya stationer byggs vid
Triangeln och Hyllie. Malmö Centralstation byggs om.
113
www.citytunneln.se.
114
Friberg, Larsson 2002.
115
Uppgifterna samt citaten kommer från en uppföljande
enkät som skickades ut till samtliga i forskningscirkeln.
De tre personer som hoppade av i inledningsskedet
besvarade inte enkäten.
116
www.scb.se.
117
www.scb.se.
118
Bäck/Öhrvall 2004 s 16.
119
Bäck/Öhrvall 2004.
120
www.boverket.se.
121
SIKA 2003.
Hallandstrafiken – upphandling 2002, Landstingsförbundet
2002 Verksamhetsstyrning Insiktsboken – en skrift om ett
nätverk som arbetar med Balanced scorecard.
145
Länstransportplan för Halland 2004-2015.
146
Länstransportplan för Halland 2004-2015 s 70.
108
109
122
123
Vägverket 2003.
Markör AB 2004 En kartläggning på uppdrag av SIKA,
FOTNOTER
93
Referenser
Andersson Birgitta (2001) Rädslans rum – trygghetens rum. Ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse
i trafikrummet. vinnova Rapport vr 2001:32.
Justitiedepartementet (1996) Allas vårt ansvar – ett nationellt brottsförebyggande program. Ds
1996:59.
Banverket (2004) Framtidsplan för järnvägen 2004-2015, del 1-3. Banverket, Borlänge.
Jämställdhetslagen (1991:433).
Boverket (1996) Hela Samhället. Rapport 1996:4. Boverket, Karlskrona.
Jönköpings Länstrafik (2003) Trygg resa! – om partnerskap för en omtänksam kollektivtrafik.
Boverket (1998) Brott, bebyggelse och planering. Boverket, Karlskrona.
Kelly Liz (1988). Surviving Sexual Violence. Polity Press, Cambridge.
Brottsförebyggande rådet (2001) Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. brå-rapport 2001:11.
Kolfjord Ingela (2003) Kvinnors drogbruk och lagbrott. Lund, Bokbox förlag.
Brottsförebyggande rådet (2002) Brott och otrygghet i Örebro.
Komttédirektiv (2002) Översyn av plan- och bygglagstiftningen. Dir. 2002:97.
Brottsförebyggande rådet (2004) Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003. brå-rapport 2004:3.
Koskela Hille (1999) Gendered Exclusions: Womens fear of violence and changing relations to space,
Geografiska Annaler, 81b, 2.
Brownmiller Susan (1977) Against our will: Men, women and rape. Penguin, Harmondsworth.
Bäck Hanna, Öhrvall Richard (2004) Det nya seklets förtroendevalda Om politikerantal och representativitet i kommuner och landsting 2003. Justitiedepartementet, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet.
Connell Robert W (2003) Om genus. Daidalos, Uddevalla.
Cruse-Sondén Gerd (2002) Så här gör man en trygghetsvandring. Stadsbyggnadskontoret i Göteborg
(arbetsmaterial).
Lag (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan.
Landstingsförbundet (2002) Insiktsboken – en skrift om ett nätverk som arbetar med Balanced scorecard.
de los Reyes, Paulina, Molina Irene, Mulinari Diana (2003). Intersektionalitet som teoretisk ram vs
mångfaldsperspektivets tomma retorik i Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3-4/2003.
Liljeström M. (1994) Om den heterorelaterade verkligheten och kvinnors liv, i Jónasdóttir A. G & Björk
G. (red) Teorier om patriarkatet. Betydelser, begränsningar och utvecklingslinjer. Kvinnovetenskapligt
forums skriftserie nr 2, Högskolan i Örebro.
Eliasson Mona (1997) Mäns våld mot kvinnor: en kunskapsöversikt om kvinnomisshandel och våldtäkt, dominans och kontroll. Natur och Kultur, Stockholm.
Liljeström M. (1996): Våld(täkt)sgrammatik, i Finsk Tidskrift 8/1996.
Elofsson Stig (1998) Rädd att gå ut om kvällarna?: en studie av högstadie- och gymnasieelever. Socialhögskolan, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Finndahl Kerstin (2001) Våga se. Studie om förekomsten av våld mot kvinnor med funktionshinder.
Forum Kvinnor och Handikapp.
Friberg Tora (1990) Kvinnors vardag: om kvinnors arbete och liv: anpassningsstrategier i tid och rum.
Lund University Press, Lund.
Friberg Tora (1999) Förflyttningar, en sammanhållande länk i vardagens organisation. Institutionen
för kulturgeografi och ekonomisk geografi. Lunds universitet.
Friberg Tora, Larsson Anita (2002) Steg framåt. Strategier och villkor för att förverkliga genusperspektivet i översiktlig planering. Rapport och Notiser 162. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk
geografi, Lunds universitet.
Giddens Anthony (1984) Constitution of Society, Polity Press, Cambridge.
Giddens Anthony (1990) Consequences of Modernity, Polity Press, Cambridge.
Gilchrist Elisabeth, Bannister Jon, Ditton Jason, Farrall Stephen (1998) Woman and the ‘Fear of Crime’.
Challenging the Accepted Stereotype i British Journal of Criminology Vol. 38, nr 2 1998.
Listerborn Carina (2000) Om rätten att slippa skyddas. En studie av trygghetsskapande och brottsförebyggande projekt och kvinnors rädsla för att röra sig i stadens rum. Chalmers, Göteborg, lic. 2000:3
Listerborn Carina (2002) Trygg stad. Diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och
lokal praktik. Avhandling 2002, Chalmers Arkitektur Göteborg.
Little Jo (1994) Gender, Planning and the Policy Press. Pergamon, Oxford.
Lundgren Eva, Heimer Gun, Westerstrand Jenny, Kalliokoski Anne-Marie (2001) Slagen dam. Mäns
våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning. Umeå, brå.
Lykke, Nina (2003) Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen i Kvinnovetenskaplig tidsskrift nr 1, 2003.
Länsstyrelsen i Dalarnas län (2001) lika Checklista för jämställd planering.
Länsstyrelsen i Skåne län (2000) Checklista för jämställd planering 2000:42.
Länsstyrelsen i Skåne län (2000) Jämställd översiktsplan. Ett pilotprojekt och samarbete med tre
kommuner.
Länstransportplan för Halland 2004-2015
Gotlin Eva (1999) Kön eller genus? Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborg.
Madge Clare (1996): Public Parcs and the Geography of Fear, i Tijdschrift voor Economische en Sociale
Geografie 1997, vol 88/ nr 3.
Grahn Wera (2001) Kön i kön – En studie av politikers och tjänstemäns tal om jämställdhet och kollektivtrafik i Östergötland i sou 2001:44 Jämställdhet – transporter och IT. Slutbetänkande från Jämit
- Jämställdhetsrådet för transporter och IT. Stockholm Elanders Gotab AB.
Markör ab (2004) Representation av kvinnor och män i beslutande organ inom transportsektorn En
kartläggning på uppdrag av SIKA, Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket. Örebro
Markör ab.
Göteborgs Stad, Idrott & förening (2003) Is på lika villkor. Jämställdhetsundersökning av Ruddalens
isbanor 2002 – 2003.
Mohlin Helena (1997) Sanning och konsekvens – En rapport från programberedningen Kommunerna
och jämställdheten, Svenska kommunförbundet.
Helga Hernes Staten – kvinnor ingen adgang Oslo universitetsförlag 1982
Morell Helen (1996) Women’s safety, i Booth, Darke, Yeandle edt. Changing Places. Paul Chapman
Publishing Ltd, London.
Hirdman Yvonne (1990) Genussystemet i Demokrati och makt i Sverige, sou 1990:44, Stockholm.
Hjorthol, Randi (1998) Hverdagslivets reiser. En analyse av kvinners og menns daglige reiser i Oslo.
tøi rapport 391/1998. Oslo, Transportøkonomisk institutt.
Holm Eva, Listerborn Carina (2000) Tryggare stad – kan man förändra rädslans platser? Stadsbygget,
Göteborgs Stadsbyggnadskontor.
Jeffner Stina (1998) Liksom våldtäkt, typ … Om ungdomars förståelse av våldtäkt. Stockholm, Brevskolan.
94
Krantz Lars Gunnar (1999) Rörlighetens mångfald och förändring. Befolkningens dagliga resande i
Sverige 1978 och 1996, Universitetet i Göteborg Kulturgeografiska institutionen Handelshögskolan,
doktorsavhandlingar, meddelanden serie B.
REFERENSER
nutek (1999) Jämställdhet och lönsamhet Rapport 1999:19.
Näringsdepartementet (2001) Gör det Jämnt – Att integrera jämställdhet i verksamheten. Stockholm.
Pain Rachel H (1995) Social geographies of women’s fear of crime, i Transactions of the Institute of
British Geographers NS 22 2 1997.
Polismyndigheten i Stockholms län (2001) Bo Tryggt 01. (Uppdatering sker via www.polisen.se/stockholm)
REFERENSER
95
Proposition 1985/86 Ny plan och bygglag.
Widerberg Karin (1995) Kunskapens kön: minnen, reflektioner och teori. Norstedt, Stockholm.
Proposition 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem.
Williams Kimberlé Crenshaw (1989) Demarginalizing the Intersection of Race and Sex: A Black
Feminist Critique of Antidiscrimination Doctrine, Feminist Theory and Antiracist Politics. University
of Chicago Legal Forum 1989.
Riksrvu 1994
Rubin Gayle (1975) The Traffic of Women: Notes on the Political Economy of Sex, i Toward an
Anthropology of Women, Rayna Reiter edt. New York
rvu-Göteborg 1989
rvu-Stockholm 1986/87
Rönnblom Malin (1997) Halva makten? En feministisk granskning av politik. I Nordborg Gudrun
red. Makt & kön: tretton bidrag till feministisk kunskap. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings förlag
Symposion.
Sangregorio Inga-Lisa (1984) Kvinnorum i mansvärld – Hur stadsplanering och bostadspolitik påverkat
den amerikanska kvinnans situation. Forum för kvinnliga forskare. 1984:1.
scb (1998) På tal om kvinnor och män.
scb (2004a) På tal om kvinnor och män.
scb (2004b) Offer för våld och egendomsbrott 1978–2002, Levnadsförhållanden Rapport nr 104
sika (2000) Transporter och kommunikationer. Årsbok 2000/2001. Värnamo.
sika (2002) Jämställda transporter? Så reser kvinnor och män, Halmstad.
sika (2003) Uppföljning av de transportpolitiska målen. sika Rapport 2003:5 Stockholm, sika
sika (2004) Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. SIKA Rapport 2004:3.
Stockholm, sika
96
Williams Kimberlé Crenshaw (1994) Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics, and
Violence Against Women of Color i Fineman Martha Albertson, Rixanne Mykitiuk, eds. The Public
Nature of Private Violence. New York, Routledge.
Vägverket (2000) Mer cykeltrafik på säkrare vägar. Nationell strategi för ökad och säkrare cykeltrafik.
Publikation 2000:8.
Vägverket (2002) Årsredovisning. Publikation 2003:35.
Vägverket (2004) Den goda resan. Nationell plan för vägtransportsystemet 2004–2015. Publikation
2004:93.
Vägverket Region Skåne (2001) Cykelledsplan för Skåne 2002–2011. Publikation vsk 2001:11.
Vägverket Region Skåne, Länsstyrelsen i Skåne län (2003) Jämställdhet i vägtransportsystemet.
Jämställd vägplanering. Vägverket Region Skåne 2003:51, Länstyrelsen i Skåne, Skåne i utveckling
2003:27.
Västtrafik (2003) Verksamhetsplan 2004–2006.
Västtrafik (2004) Verksamhetsplan 2005–2007.
Hemsidor
www.ambulansforum.se 2004-03-15.
sika/scb (2002) res 2001, Den nationella reseundersökningen. Stockholm, sika.
www.banverket.se.
Stadsbyggnadskontoret Malmö (2003) PM-Trygg och säker stad nr 3.
www.boverket.se 2005-02-01.
Stanko Elizabeth A (1990) Everyday Violence: How Women and Men Experience Sexual and Physical
Danger. Pandora, London.
www.citytunneln.se 2005-01-03.
Steen Anne-Lie (2003) Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält: reflektioner kring kunskapsläget,
Göteborgs Universitet, Sociologiska institutionen.
www.cykla.goteborg.se 2003-11-19.
Tiby Eva (1991) Kvinna och rädd? I Wiklund, Gunilla (red.) Rädslan för brott. brå 1991:2: Stockholm
www.lf.svekom.se 2005-01-31.
www.cykelframjandet.a.se 2004-10-20.
www.jamombud.se.
Tiby Eva (1999) Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott. Avhandlingsserie Nr 1. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet
www.malmo.se 2003-11-18.
u.n. (1993) Declaration on the Elimination of Violence against Women. g.a. res. 48/104, 48 u.n. gaor
Supp. (No. 49) at 217, u.n. Doc. a/48/49.
www.norrkoping.se 2003-11-19.
Utbildningsdepartementet (1997) Jämställdhet för kunskap, insikt och kvalitet. Slutrapport från jästgruppen. Ds 1997:56.
www.scb.se (b) 2004-01-09.
www.naring.regeringen.se 2004-10-29.
www.scb.se (a) 2003-01-24.
Valentine Gill (1989) The Geography of Women’s Fear i Area 4/89, Vol 21
www.sou.gov.se 2004-09-02.
Wendt Höjer Maria (2002) Rädslans politik: våld och sexualitet i den svenska demokratin. Malmö,
Liber AB.
www.vv.se.
REFERENSER
www.z.lst.se.
REFERENSER
97
Kommentarer
i
His torisk tillbakablick
För att förstå föreställningar om vad som anses manligt respektive
kvinnligt samt se hur detta formas i varje specifik kontext kan det vara
till hjälp att lyfta på locket i den historiska ryggsäcken och reflektera
över hur det såg ut i Sverige under industrialismen. Genusvetenskapen
inom ämnet historia har bidragit till mycket ny kunskap genom att
problematisera kön och föra fram en tidigare mer eller mindre osynlig grupp, kvinnorna. När industrialismen gjorde sitt intåg separerades
arbete och bostad. Från att tidigare funnits under ett tak förlades produktionen av varor och tjänster utanför hemmet. Detta kom på många
sätt att spela en viktig roll. Den borgerliga staden växte fram och det
offentliga rummet blev en arena för beslut, produktivt arbete, planering,
utbildning, pengar och makt, formad av och för män. Kvinnligheten blev
intimt förknippad med anständighet och framför allt i de övre klasserna
hänvisades kvinnorna till det privata rummet/hemmet, som präglades
av plikt och känsla och rollen som hustru och mor. Gränsen mellan det
offentliga rummet och det privata rummet blev stark. Att bevista stadens
rum upplevdes för borgarklassens kvinnor som moraliskt farligt. En
respektabel kvinna exponerade sig inte offentligt. Genom att utsätta sig
för blickar och förslag riskerade hon att förlora sin dygd. Kvinnlighet
och manlighet blev varandras motpoler och separerades tydligt både
vad gällde plats, aktivitet och egenskaper.
Att detta handlade om ideal kopplades till de högre samhällsklasserna
gjorde inte dess inverkan svagare. Socialdarwinismen hade stort inflytande under denna tid. Utgångspunkten, vad gällde förhållandet mellan
kvinna och man var att ju högre utvecklingsstadium ett samhälle befann
sig i desto större var skillnaderna mellan könen. Detta var ett led i den
”naturliga” utvecklingen. Arbetsdelningen hänvisade till vad som var
”naturligt”, för kvinnornas del att föda och vårda barn samt ta hand om
hushållsarbetet. Även den medicinska forskningen understödde synen på
kvinnan som olik mannen, som det svagare könet. Samma tankegångar
om den naturliga utvecklingen kopplades till klass och arbetarklassen
befann sig på så vis lägre stående utan samma möjligheter att definieras
som en ”riktig” kvinna eller en ”riktig” man.
Utifrån ovanstående kan man se att det finns föreställningar kopplade
till kön som fortfarande lever kvar, om än inte lika tydligt. Juridiskt är
rättigheterna lika oavsett kön, men i praktiken finns föreställningar om
respektive köns lämplighet att till exempel ta hand om barn respektive
leda bolagsstyrelser kvar.
98
K O M M E N TA R E R
ii
Genus – ett problematiskt begrepp
Begreppet ”gender” introducerades första gången i mitten av 1970-talet
inom kvinnoforskningen av den amerikanska antropologen Gayle Rubinii. Det engelska begreppsparet sex/gender användes för att distinkt
skilja mellan biologiskt kön och socialt och kulturellt konstruerat kön.
Från början var syftet med tudelningen sex/gender att påvisa alla de
tolkningar och sociala och kulturella konstruktioner som tolkningar av
kön, kvinnligt och manligt är avhängiga.
På svenska översattes begreppet gender till genus och lanserades i
slutet av 1980-talet av historikern Yvonne Hirdmanii. Begreppet fokuserar på hur kön konstrueras kulturellt och socialt, hur det symboliseras
och uttrycks beroende på kontext. Tidigare användes ofta begreppet
könsroller vilket lätt kan tolkas som att kvinnor och män tar på sig
vissa roller frivilligt och att de, när de så vill, kan göra sig fria från/byta
dessa roller. Genusbegreppet ger en starkare betoning på maktrelationerna och fångar även in själva processen, formandet till kvinnligt och
manligt genus, hur människor ”gör kön”. Forskningen har visat att det
inte är så enkelt som att byta roll. Pojkar och flickor formas utifrån
föreställningar om vad som i en viss kontext anses vara kvinnligt och
manligt. Genom att uppfostras olika, bemötas olika, söka uppfylla vissa
genusspecifika förväntningar, kläs olika och förses med olika leksaker
får flickor och pojkar skilda erfarenheter och övas i olika färdigheter. De
skillnader som sedan blir resultatet av detta används ofta som ”bevis”
på biologiska skillnader mellan kvinnor och män, till exempel vad gäller
intressen och färdigheter.
Genom en granskning av veckotidningar exemplifieras samhällets föreställningar om till exempel kvinnlighet. Det är vanligt förekommande
med artiklar i stil med ”Plocka fram din naturliga kvinnlighet”. Denna
”naturliga” kvinnlighet ger en bild av hur en riktig kvinna skall se ut
och ordet naturlig får lätt läsaren att koppla till biologiskt korrekt.
Vid närmare granskning visar det sig att det egentligen handlar om att
manipulera kroppen på olika sätt: benen skall rakas, ögonbrynen skall
plockas, brösten skall ha inte bara ha rätt storlek utan även rätt form
(kanske med hjälp av silikon), smink som maskerar skall läggas på
och vikten skall vara minimal utan underhudsfett. Listan över vad som
krävs för att vara naturlig kan göras lång och dessa sociala processer
förstärker skillnader i kroppar.
Joan Scott lägger tonvikten på genus som en maktrelation och förklarar genus som social organiseringen av könsskillnad. Konstruktioner av
skillnader samt att skillnader ordnas hierarkiskt inbördes, överordning
respektive underordning, är meningsskapande enligt Scottii. Yvonne
Hirdman definierar genus som ”den alltmer komplicerade kunskap vi
har om ’manligt’ och ’kvinnligt’”ii och hon utvecklar Scotts resonemang
genom att tala om genus i termer av system, genussystem. Begreppet
genussystem eller genusordning betecknar de maktstrukturer som upp-
K O M M E N TA R E R
99
rätthåller genusmönstret i samhället, den ordningsstruktur mellan könen
som upprätthålls dels genom att kvinnor och män hålls åtskilda genom
att olika uppgifter, olika platser och olika arbete kopplas till respektive
kön, dels genom att mannen ses som norm för hur en människa skall
vara och värderas högre än kvinnan. Med detta inte sagt att enskilda
män alltid är överordnade enskilda kvinnor men den kvinnliga underordningen och den manliga överordningen finns inbyggd i samhällsstrukturenii. Man kan framställa det som att individen föds och formas
efter vissa mallar i ett samhälle där den rådande genusordningen definierat vad som är kvinnligt och manligt. Alla i dag kända samhällen har en
genusordning, det vill säga vidgår skillnader grundade i fortplantning,
sexualitet eller kroppars utformning, och den rådande genusordningen
sätter mer eller mindre, och på skilda sätt, sin prägel på samhället.
Hirdman har fört in kontraktstermen i resonemanget, så kallade genuskontrakt. Genuskontrakten omfattar till exempel intresseområden,
platser, sysslor, egenskaper och utseende. De skall se som en sorts osynliga
kontrakt som förhandlas, dock mellan icke jämbördiga parter, reglerar
förhållandet mellan könen, politiskt, socialt och ekonomiskt, vid en viss
tid, på en viss plats. Genuskontrakt återskapas genom samhällets och
individens föreställningar och förväntningar om kön. Män reproducerar
sin överordning och kvinnorna bidrar till att reproducera sin underordning genom att bekräfta männens överordning och genusordningen tas
för given. Genuskontrakten är inte fasta utan kan omförhandlas och
varje kontext har sitt särskilda genuskontrakt. Begreppet kan hjälpa till
att analysera och förstå beroendet mellan kvinnor och män.
Genusbegreppet har således använts till att förklara hur kvinnor
blir kvinnor och män blir män i specifika kulturella sammanhang, att
beteenden mellan män och kvinnor inte har biologiska orsaker utan
konstrueras kulturellt och socialtii. Denna uppdelning i kön/genus blev
dock problematisk då kön (d.v.s. biologiskt kön) tenderade att lämnas
därhän, som något stabilt och oföränderligt. Forskningen började lägga
större vikt vid kroppen och det visade sig alltmer problematisk dels att
utgå från kön som något stabilt och oföränderligt, dels att utgå från att
kön bestämmer genus samt att kön och genus alltid sammanfaller.
Thomas Laqueurs gör, i sitt resonemang om könens uppkomst, gällande att kvinna och man historiskt inte definierats som två skilda biologiska kön utan som ett kön, där kvinnan sågs som en mindre utvecklad, ofullständig man och att denna enkönsmodell inte ersattes av den
nu rådande tvåkönsmodellen förrän under sena 1700-talet. Laqueur
menar att oavsett hur än en kropp anatomiskt är skapade så kommer
vad man vill se och hur detta tolkas att påverka både upplevelser och
framställningar av den. Kroppen behöver alltså inte förändras utan det
är tolkningen av kroppen som är kontextberoende.
Judith Butlerii ger en vidare förståelse av genusbegreppet genom att
tala om kön som ett uppträdandeii. Vi blir, enligt Butler, kvinnor och män
genom att imitera de rådande könsnormerna, genom klädsel, beteende
100
K O M M E N TA R E R
e.t.c. som utgår från den heterosexuella matrisen. Kön är, enligt Butler,
en följd av handlingar och inte orsak till handlingar.
Jag förespråkar en förståelse av begreppen kön och genus som bygger
på en sammanvävning av biologiskt och socialt kön. Detta då jag finner
det missvisande att särskilja det ena från det andra då även biologi, i
varje kontext, tolkas genom rådande föreställningar om feminint och
maskulint. Begreppet kön så som det används i detta arbete skall således
förstås utifrån ovanstående resonemang.
K O M M E N TA R E R
101
102
CYKELSTÄDER – FÖR VEM?
