Milla Elina Lepistö
Mittuniversitetet, Sundsvall
Institutionen för samhällsvetenskap,
D-Uppsats 15HP , Sociologi
VT 2009 01 21-2009 05 25
Handledare: Ulrika Schmauch
INVANDRARES UPPLEVELSER AV DISKRIMINERING
OCH DEN POLITISKA DISKURSEN OM INVANDRARE
I SVERIGE MELLAN 1960-2009
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Abstract:
Uppsatsens syfte var att undersöka invandrares upplevelser av diskriminering och utsatthet i
Sverige mellan 1960-2009 och tolka erfarenheterna utifrån de politiska diskurserna som var
rådande vid den aktuella tidpunkten. Jag ville analysera upplevelser av etnisk diskriminering
och de rådande politiska diskurserna om invandring i Sverige vid tidpunkten för upplevelsen
och undersöka eventuella samband, samt undersöka var och hur invandrare hade upplevt
diskriminering. Undersökningen genomfördes med kvalitativ metod. Det vetenskapliga
förhållningssättet var situerad kunskap. Upplevelser av etnisk diskriminering samlades in
genom djupa intervjuer och skriftliga berättelser. Sammanlagt deltog nio personer i
undersökningen. Deras berättelser analyserades med teorier som tog upp etnisk
diskriminering. Informanter över 40 år beskrev upplevelser av diskriminering oftare och på ett
mer bestämt sätt än informanter under 40 år. Det kunde tänkas bero på att de över 40 år var
första generationens invandrare och de flesta under 40 år var andra generationens invandrare,
och att informanternas upplevelser och bild av vad som var etnisk diskriminering kunde skilja
sig åt.
2
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Innehållsförteckning:
1. Inledning: diskriminering av olika etniciteter förekommer idag s.4
1.1 Problemformulering: Rasism reproduceras genom många slags handlingar och över
tid s.4-5
1.2 Syfte och frågeställning s.5
2. Teori s.6
2.1 Vardaglig diskriminering och den psykologiska påverkan s.6-7
2.2 Strukturell diskriminering s.7-8
2.3 Diskursen om invandrare och reproduktion av rasism s.8-11
3. Bakgrund: Vad är etnisk diskriminering, rasism och vardagsrasism? Vilka
diskrimineras och hur? S.12-13
3.1 De politiska diskurserna, förvandlingstrick och fördomar genom tiderna s.13-19
3.2 Tidigare forskning s.19-23
4. Metod: Vetenskapligt förhållningssätt; situerad kunskap s.24-25
4.1 Kvalitativ metod som metodsval s.25
4.2 Intervjuernas genomförande och frågor s. 25-26
4.3 Datainsamling och analysprocess s.26-27
4.4 Avgränsning: Förförståelse och tid s.27-28
4.5 Etiska aspekter: God forskningsetik och forskaretik, konfidentialitet s. 28
5. Resultat s.29-51
5.1 Presentation av de intervjuade s. 29
5.2 Analys: del 1: Bakom maskerna s.30-37
5.3 del 2: Hårt väder s.38-47
5.4 del 3: Att ”lyckas” s.47-49
6. Diskussion och slutsats s.50-51
Källor s. 52-54
3
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
1. Inledning: diskriminering av olika etniciteter förekommer idag
Det har förekommit diskriminering av olika etniska grupper och rasism, i världen och i
Sverige, och det förekommer än idag (Pred 2000,Catomeris 2004). I Sverige har den politiska
diskursen om invandare ändrats under åren, och i samverkan med politiska diskurser, medias
rapportering och vardaglig diskriminering och rasism reproduceras etnisk diskriminering (Van
Dijk 2005, Essed 2005). Det finns olika etniska grupper av invandrare i Sverige, och
diskriminering och fördomar har tagit sig olika uttryck mot dessa olika grupper över tid
(Catomeris2004). Även om diskrimineringen är sig lik- i sin förtryckarroll, som medveten
eller omedveten handling, som process och som praktik, kan alltså olika grupper av
invandrare upplevt diskriminering på olika vis över tid (Pred 2000, Van Dijk 2005). Om det
är så att diskrimineringen förändras över tid beroende på vad som sker i samhället och i
samklang den politiska diskursen om invandrare, kan en kvalitativ undersökning om
invandrares upplevelser av diskriminering över tid ge ökad kunskap om detta påstående. Mitt
bidrag till vetenskapen i och med denna uppsats och undersökning är att kombinera
upplevelsen av diskriminering med en tidsanalys av de olika politiska diskurserna om
invandring i Sverige över tid.
1.1 Problemformulering: Rasism reproduceras genom många slags handlingar och över
tid
Det finns en diskurs om invandrare som problematiserar invandrare. Det förekommer
diskriminering enligt tidigare forskning, se tex (De los Reyes 2007, Osman 1999, Schmauch
2006, Pred 2000). Det är intressant att undersöka därför att det påverkar många människor.
Diskriminering är satt i system, invandrare kommer inte undan diskrimineringen (Jonsson
2004:48). Denna forskning är avsedd att bidra med ökad kunskap och förståelse om
diskriminering. Den utgör ett exempel på, hur invandrare kan uppleva utanförskap och
diskriminering och om och hur dessa upplevelser kan förknippas med samhällsklimatet i
Sverige. Har förändringar i samhällsklimatet och den politiska diskursen om invandring
påverkat upplevelserna av diskriminering? Man kan vidta åtgärder för att reducera
diskriminering och bättra samhället för alla när man vet mer om hur diskrimineringen
upplevs, när, var och kanske varför. Fokus ligger på institutionell diskriminering och
vardagsdiskriminering. Genom att påverka människors inställning kan man påverka lagar och
4
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
regler. Invandrare diskrimineras systematiskt på ett sätt som leder till att de får lägre lön för
samma arbete som en infödd svensk och arbetslösheten bland första och andra generationens
invandrare är oproportionerligt stor. Polisen är mer brutal mot invandrare. Bostadsmarknaden
segregerar genom att de diskriminerar olika etniska grupper (Jonsson 2004:48). Det finns
politiker inom de stora partierna i Sverige som stödjer förslag som på sikt diskriminerar
(Jonsson 2004:66). Det är i den dagliga praktiken och i det vardagliga samspelet som
individer blir diskriminerade om och om igen i Sverige, såväl migranter, flyktingar och
minoriteter (Pred 2000:18-19). Rasism, definierad som ett system av ojämlikhet mellan
etniciteter, kan bara överleva genom att den varje dag reproduceras genom många slags
handlingar av exklusion och marginalisering(Van Dijk 1993:192 hos Pred 2000:18).
Dessutom är rasism ett känsligt ämne att diskutera i Sverige (Pripp&Öhlander 2008)
”Idag vågar vi konstatera att det finns en könsmaktordning, men inte att det finns en rasistisk
maktordning”
( Metro 2005-05-04 ).
1.2 Syfte och frågeställning
Uppsatsens syfte är att undersöka invandrares upplevelser av diskriminering och utsatthet i
Sverige mellan 1960-2009 och tolka erfarenheterna utifrån de politiska diskurserna som var
rådande vid den aktuella tidpunkten.
Kan man se ett samband mellan upplevelser av etnisk diskriminering och samhällsklimatet i
Sverige och de rådande politiska diskurserna om invandring vid tidpunkten för
upplevelsen/händelsen?
Var och hur har invandrare upplevt diskriminering?
5
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
2. Teori
2.1 Vardaglig diskriminering och den psykologiska påverkan
Vardagsrasism är något som ständigt finns omkring oss, det är små, tärande orättvisor och
dessa tas förgivet eftersom de sker så ofta (Essed 2005:72). Rasismen förnekas; den som
pekar på att rasism finns kan anklagas för att vara överkänslig (Essed 2005:73-74). Begreppet
vardagsrasism utgör dessa två delar, vardag och rasism. Det motsäger att rasism måste eller
bör endast vara ett institutionellt eller individuellt problem. Processen utgörs av ständigt
pågående förhandlingar om resurser. Genom dem kan en av parterna
”utverka och vidmakthålla förmågan att gång på gång och oavsett motstånd tvinga på den andra
sin vilja- med hjälp av sin kapacitet att skjuta till eller undanhålla nödvändiga resurser från den
uppgift som står i centrum, men även genom att erbjuda eller undanhålla belöningar samt genom
hot och bestraffningar” (Essed 2005:75-77).
Genom marginalisering, problematisering och repression skapas en process som utgör
vardagsrasism. Marginalisering innebär marginalisering av personer eller grupper som anses
”ras” mässigt eller kulturellt annorlunda, de ses som ett problem och deras kultur otillräcklig,
deras språk bristande, deras intelligens lägre osv. det innebär att dessa problematiserasrepressionen betyder att motståndet förhindras så att vardagsrasismen kan fortleva (Essed
2005:79). Vardagsrasism kan förekomma inom alla tänkbara vardagliga situationer, från
restaurangbesök, TV-tittande, shopping, kollektivtrafik, klassrum och arbetsplats till boende
på hotell eller bostadsletande (Essed 2005:79). Vardagsrasism upplevs både direkt och genom
överflyttning. Den är skadlig för hälsan genom sin vardaglighet, och den omfattar dolda
praktiker som är svåra att urskilja (Essed 2005:80). En mörk person som är invandrare kan
alltid utpekas som ”annorlunda” fort på grund av hans eller hennes hudfärg, medan en person
med ljus hy och invandrarbakgrund tex kanske ”avslöjas” som invandrare av andra detaljer; så
som uttal eller sedvänjor (Fanon 1971). Det finns en särskild sorts rasism som riktar sig mot
personer med mörk hy, men rasisten är rasistisk mot andra grupper också. Fanon tar som
exempel Judendom som en kategori som utsätts för diskriminering. Diskrimineringen kan
tillslut få den diskriminerade att själv börja förakta sitt ursprung efter vardagliga ständiga
6
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
trakasserier och nedlåtande handlingar (Fanon 1971). Det kan även innebära ett accepterande
av den ojämlika ordningen av den som konstant utsätts för diskriminering (Ibid). Fanon lyfter
fram ett psykologiskt perspektiv i frågan hur individen och gruppen som diskrimineras
hanterar det. Fanon hjälper mig i min undersökning genom att ständigt påminna om att
diskrimineringen påverkar de som diskrimineras, vilket kan innebära människor kan ha olika
sätt att hantera upplevelser av (ständig) diskriminering. Personer som blivit diskriminerade
kan förneka det, eller skylla på andra som tillhör den etniska gruppen och ta avstånd från dem
(Fanon 1971).
2.2 Strukturell diskriminering
Azar (2005:159) menar att inklusionen inte klarar sig utan exklusionen . Han jämför
gemenskapen med en cirkel, och att vara inom cirkeln innebär att vara inkluderad- utanför
innebär exklusion. Den nationella gemenskapen brottas med frågor om hur gränsen ska dras,
var, och hur den ska skyddas (Ibid). Azar beskriver också hur de innanför cirkeln använder sig
av ”symboliska objekt” för att singularisera, med andra ord utmärka, kollektivisera och
sortera in det enskilda subjektet i en tillhörighet. Det symboliska objektet kan inte kontrolleras
av subjektet, det kan utgöras av en dialekt, kön, hudfärg, mm. Genom det symboliska objektet
förknippas människor sedan mer med en viss tillhörighet än en annan (Azar 2005:160-161).
Genom att urskilja de, som inte tillåts komma innanför den nationella gemenskapens cirkel,
utestänger man dessa från de privilegier som finns inom cirkeln. Ekonomiska, materiella och
symboliska resurser bevaras utom räckhåll för de som inte får komma in i cirkeln (Azar
2005:162).
Härigenom fungerar den strukturella diskrimineringen i det närmaste oberoende av mänskliga
intentioner: symbolen signalerar så att säga identitetstillhörighet av egen kraft och är därför, i de
ögonblick den sociala antagonismen intensifieras, fullt tillräcklig för att mer medvetna
diskrimineringsstrategier ska ta vid (Azar 2005:161).
Azars teori kan uppfattas röra sig mellan det politiska och filosofiska, medan Kamali
beskriver tre olika nivåer av diskriminering på ett sätt som avgränsat förklarar hur och var
diskriminering sker. Beroende på dessa villkor kan man avgöra vilken form av diskriminering
det handlar om.
7
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Individuell,
institutionell
och
strukturell
diskriminering
är
en
uppdelning
av
diskrimineringsformer som finns i samhället. Individuell diskriminering bygger på handlingar
som en enskild person ur en grupp begår, och vars avsikt är att särskilja eller skada
medlemmar ur en annan etnisk grupp. Institutionell diskriminering rör institutioners
arbetssätt, policy, rutiner och normer som kan vara avsedda att diskriminera, men inte
behöver vara det. De diskriminerande beteenden och handlingar som personer inom
institutionen som utgör en del av och kontrollerar den, ingår i den institutionella
diskrimineringen. Strukturell diskriminering avser samhällets institutionella ordning, normer
och organisationsformer, som ofta på ett oavsiktligt och indirekt sätt diskriminerar både
enskilda individer och grupper med annan etnisk bakgrund än majoriteten i samhället i fråga.
Strukturell diskriminering bygger på ideologier, ageranden och processer som systematiskt
utesluter en del grupper från tex arbete och andra möjligheter på ett systematiskt sätt. Den
normaliserar diskriminering av andra grupper (Kamali 2005:31-32) . Institutioner är ofta
sammankopplade med varandra; skolan, arbetsmarknaden, institutionerna för högre
utbildning, rättsväsendet är några exempel på institutioner. Samhällets maktstrukturer
reproduceras liksom den strukturella och institutionella diskrimineringen av andra etniciteter
(Kamali 2005:32-34). Ordet institutionell diskriminering kan leda tankarna till lagar och
regler, men vi bör minnas, att dessa skapas av människor. Samma linje för Van Dijk i följande
del. Institutionell rasism kan definieras som eliternas organiserade diskursiva praktiker, som
parlamentsdebatter,
nyhetsrapportering,
byråkratiska
texter
och
meddelanden
från
stadsförvaltningen eller regeringen, eller läromedel i skolorna och universiteten.
Institutionerna i sin tur är inte mer rasistiska än sin styrande elit, representanter och särskilt
sina ledare. Eliternas produktion av rasism kan ske i olika former. Det kan vara ett tal av en
politiker, en bok av en känd forskare eller en artikel av en populär journalist, vilket kan få
större konsekvenser än mängder av fördomar och negativa uttryck på gatan, på bussen eller i
en bar. ( Van Dijk 2005:114).
2.3 Diskursen om invandrare och reproduktion av rasism
Elitdiskurser och institutionell rasism är en stor del av rasismens reproducerande hemvist.
Diskursiv elitrasism är en stor social praktik som skapar etnisk ojämlikhet (Van Dijk
2005:131).Elitdiskurser och ”elitrasism” är intressant att granska av många anledningar.
Eliterna hävdar ofta att de inte har att göra med rasism och stora politiska partier pekar hellre
ut mindre, mer extrema partier som rasistiska. Forskare pekar gärna ut ”outbildade”
8
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
människor som rasister istället för att kännas vid rasism i det egna ledet. Fördomar och
diskriminering är inlärda beteenden - inte medfödda. De lärs framförallt in från den offentliga
diskursen i form av politiska diskurser som debattartiklar, nyheter, TV-program, läroböcker,
vetenskapliga skrifter, som ofta styrs av eliterna. Rasismens historia är också en viktig del i
maktförhållanden mellan olika etniciteter. Begreppet ”ras” och idén om ”överlägsna raser”
uppfanns av forskare (Van Dijk 2005:113). Rasistiska praktiker drevs av politiker som då
ansågs framstående och tillförlitliga, (och stöttades av journalister, akademiker, och
vetenskapsmän)- praktiker som kolonialism, eugenik, segregation, Förintelsen, apartheid, och
”etnisk rensning” (Van Dijk 2005:113-114). Etniska minoriteter har nästan inte alls tillgång
till vad som sägs om dem, eller kontroll över diskurserna som utsägs och nerskrivs av ”vita”
eliter (Van Dijk 2005:123).
Rasism är ett system för dominans och för social ojämlikhet. I Europa , Nord- och Sydamerika
samt Australien tar sig detta uttryck i en ”vit” majoritets (och ibland en minoritets) dominans över
icke-europeiska minoriteter. Dominans förstås som en grupps missbruk över en annan och utövas
genom två interrelaterade system av sociala och sociokognitiva praktiker- å ena sidan rad olika
former av diskriminering, marginalisering, utestängning eller problematisering och å andra sidan
fördomsfulla och stereotypa åsikter, attityder och ideologier. De senare kan uppfattas som
”orsakerna” eller ”motiven” som förklarar och legitimerar de förra; människor diskriminerar
därför att de tror att dessa på något sätt är underlägsna, har färre rättigheter och så vidare. (Van
Dijk 2005:115).
Rasistiska fördomar uttrycks och återskapas i princip enbart inom diskursen. De (rasistiska)
samtal som förekommer i hemmet, på skolan osv har vanligtvis påverkats och inspirerats och
uppmuntrats av elitdiskursen: människors kunskap om utomeuropeisk kultur, invandrare och
minoriteter har förmedlats via massmedia (Van Dijk 2005:115). Rasifiering kan beskrivas
som ett sätt att kategorisera människor efter ”ras”, där man uppfattar skillnader som
väsentliga och oföränderliga utifrån kultur eller utseende. Denna syn ”legitimerar” den sociala
rangordningen som leder till diskriminering (Molina 2005:95).
Rasifiering sker konkret
beskrivet genom praktiker som att grannskapsskvaller om invandrare kan handla om att
incidenter som olyckor, brott, och bråk i grannskapet orsakats av de som tillhör etniska
minoriteter. Konflikter, som ljud, matlukt, ”smuts” och annat som härleds till ”kulturella
skillnader” och görs till ett problem. Påstådd ”observerad fakta” diskuteras, som påpassliga
grannar upptäckt: att någon inte jobbar, lever på bidrag, lurar staten på bidrag, män som
behandlar kvinnor annorlunda eller klär sig annorlunda (Van Dijk 1987:128).
9
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Media har en stor makt att påverka människors åsikter och uppfattningar och spelar en central
roll i detta (1993:242). Medierna är i stor utsträckning diskursiva och samma gäller bild, film
och multimediala budskap. Lagstiftning och domstolar, utbildning, forskning, politiska
program, politisk verksamhet uttrycks genom tal, skrift, lagar mm. De symboliska eliterna är
alltså diskursiva eliter och eliten, diskursen och rasismen är sammanbundna - i tal och skrift
sprids rasism av eliterna och utan detta skulle rasismen knappast kunna överleva (Van Dijk
2005:117).Media fokuserar hellre på brott som minoriteter begår, än på det utbredda
problemet med xenofobi och rasism(Van Dijk 1993:1). Den folkliga rasismen legitimerar
elitrasismen tex genom att folk röstar på de politiker som utgör negativa politiska förebilder i
rasismfrågan (Van Dijk 2005:122). De ämnen som diskuteras i parlamentsdebatter
förekommer i pressen, politiker inte bara läser tidningar utan använder dem som ”bevis” i
debatter om minoriteter. I länder där den högervridna tabloidpressen har stort inflytande som i
Storbritannien, Tyskland, Danmark, Österrike och Nederländerna, betyder det att den
nationella politiken påverkas av pressen (Van Dijk 2005:125).
Rasism produceras och reproduceras även i vardagligt tal; majoritetsgruppen talar om
minoritetsgrupper på ett sätt som påverkar attityder och åsikter (Van Dijk 1987:11).Rasismen
behöver analyseras på en makro-nivå, även om den tar sig många uttryck på mikro-nivå.
Diskurs och kognition kan uppfattas som typiska mikro-nivå-fenomen, men de kan även
innebära makro-nivå-fenomen: människor kan diskutera och tänka i form av grupper, men
också ojämlikhet, eller rasism. Socialt situerade diskurser tex inom en arbetsgrupp, som
journalister, kan innebära en mikro-nivå, även om de är en del av den breda makro-nivån
(Van Dijk 1993:14-15).”Vi har ingenting emot invandrare, men….” är ett exempel på en
självlegitimerande beskrivning där man först förklarar att man själv inte har någonting emot
invandrare, och i nästa andetag kommer med en invändning- ”men…”.Det är en slags ”hårt
men rättvist” retorik (Van Dijk 1993:93). En annan form av legitimering av rasism sker via en
argumentation ”för deras eget bästa…” som används bla när man vill hävda att en
invandrarvänlig politik har motsatt effekt, är omogen naiv etc (Van Dijk 1993:95). Men det är
inte alltid i de områden med flest invandrare som rasismen är mest utbredd, utan i de områden
där man fruktar eventuell invandring (Van Dijk 2005:119). Utestängning av de, som kan
uppfattas som mer ”rasliga” andra ,tex invandrare eller flyktingar från Afrika, Asien, och
Latinamerika har blivit norm i Europa. Det är en laglig utestängning av de Andra som är ett
exempel på den utbredda rasismen (Van Dijk 2005:120-121). Media har bidragit till den
politiska rasismens ökning, inte minst efter 11 Septembers terrordåd, och vinkla islamofobi
10
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
till att inte vara synonymt med rasism (Van Dijk 2005:120-122). Via fokusering på problem
som illegal invandring, terrorism, integrationssvårigheter och bakåtsträvande m.m. som
tillskrivs ”de Andra”, kan elitdiskurser skapa, sprida och befästa fördomar och ideologier som
orsakar och legitimerar diskrimineringen i vardagen och områden som invandring,
arbetsmarknad, bostadsfrågor, politik, utbildning, säkerhet, kultur och annat.
Pred förklarar ytterligare hur media kan bidra till att få människor att anamma rasistiska
åsikter. I vardagens muntliga berättelser och i massmedia blir många svenskar omedvetet
(eller medvetet) rasister (Pred 2000:20-21). I Sverige, som överallt annars, är kopplingen
mellan lokalt situerade praktiker och lokal rasism och rasistiska relationer, mellan lokalt
situerade praktiker och former av rasism som verkar unika, inte att förväxla med en existens
av ett ”rent lokalt” fenomen. Det ”rena” och ”autentiska” finns inte och aldrig har existerat.
Även i mest extrema fall av isolering har det ”lokala” påverkats utifrån (Pred 2000:23).
Skillnaden mellan de övriga teorierna och Van Dijks teori är, att Van Dijk fokuserar på
elitdiskurserna och de vardagliga ”små”, gnagande orättvisorna som Essed (2005) beskriver
kan ses som bevis på den rasistiska elitdiskursens makt att påverka. Men den folkliga
rasismen bidrar till att legitimera elitrasismen, här handlar det alltså om en process som rör sig
i båda riktningar. Teorin om hur elitdiskurserna påverkar vardagen är också ett analysverktyg
som hjälper till att ställa makthavare och Media till svars för den rasism de ofta medvetet,
ibland (kanske) omedvetet, producerar. I denna undersökning kommer inte dessa teorier att
ställas mot varandra, utan användas tillsammans för att förklara hur media och den politiska
(elit) diskursen kan ha påverkat de vardagliga upplevelserna av (vardags) rasism. Dessa
teorier följer det vetenskapliga förhållningssätt jag har och är lämpliga att använda med
passande vetenskapliga metoder. Nästa del beskriver bakgrund.
11
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
3. Bakgrund: Vad är etnisk diskriminering, rasism och vardagsrasism? Vilka
diskrimineras och hur?
Eftersom det inte finns någon mycket massiv propaganda eller våld mot invandrare kan vi tro,
att Skandinaviens länder är hyfsat jämlika när det gäller etnicitet. Det är väldigt svårt att
bevisa att det svenska systemet diskriminerar invandrare från Syd- och Östeuropa, samt
utomeuropeiska invandrare. Ett ”rasistiskt samhälle utan rasister” är ett samhälle, som kanske
inte hyser en enda person som har rasistiska åsikter, men ändå bygger sin gemenskap på
rutiner inom administration och socialt umgänge som diskriminerar människor från andra
etniciteter än Sverige (Jonsson 2004:47). Även om ambitionerna att klassa människor efter
”ras”- termer är borta betyder det inte att rasismen är försvunnen (Jonsson 2004:50).
Nationalstaten vill genom utestängning reglera sin befolkning, och har ersatt rasläror med en
”kulturalistisk” doktrin som exkluderar individer ur gemenskapen. ”Rastillhörighet” har bytts
ut mot etnisk eller kulturell tillhörighet (Jonsson 2004:50-51). I 2002 års valrörelse föreslog
Folkpartiet ”körkort i Svenska”, bestyrkt språkkunskap skulle krävas av invandrare för att de
skulle få stanna i Sverige (Jonsson 2004:66). Här kommer jag att använda rasism och etnisk
diskriminering som synonyma begrepp. Diskrimineringen är invävd i ett system av privilegier
där några grupper vinner på andra gruppers bekostnad (De los Reyes och Kamali 2005: 2526). Diskrimineringen finns i samhällets ojämlika system, där materiella och symboliska
resurser och påverkas av andra maktrelationer i samhället. Samhällets strukturer,
institutionella praktiker och individuella handlingar är en del av det komplicerade
intersektioner som bör tas i beräkningen när man analyserar diskriminering. Kulturrasism i
Sverige kan beskrivas som en klyfta mellan de som ser sig som ”riktiga svenskar” som
tenderar att peka på problemet med icke-europeiska invandrare på segregerade
bostadsområden. Klyftan mellan icke- europeer och europeiska muslimer och de som
betraktar sig som ”riktiga svenskar” har ökat okunskapen om grupperna. I brist på kontakt
med icke-europeerna bildar sig ”svensken” stereotypa bilder av dem (Pred 2000:57).
”Today´s Racism is cultural racism” (J.M.Blaut 1992 . Pred 2000:64)
Negativa etniska stereotypiseringar leder till rasistiska effekter som diskriminering,
segregation, marginalisering och exklusion. Olikheter i utseende ,som pigment i hyn eller
hårfärg och/eller andra kroppsliga markörer kan oreflekterat förvandlas till viktiga kulturella
12
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
markörer. När utåt sett biologiska skillnader och kulturella skillnader förväxlas med varandra
och hela grupper rasifieras är det ett uttryck för och utgör kulturrasism, som är uppenbarligen
vanligaste formen av rasism i Sverige nu (Pred 2000:66). Kulturrasismen finner sig alltid i en
tillblivandets process, och söker ständigt nya former i olika situationer. Den finner plats i
diskurser, situerade praktiker och i maktrelationer som reproducerar varandra (Pred 2000:69).
”Everything stems from everyday life wich in turn reveals everything”
(Henri Lefebvre 1971/1968 hos Pred 2000:227).
3.1 De politiska diskurserna, förvandlingstrick och fördomar genom tiderna
Här sammanfattas de politiska diskurserna om invandrare i Sverige över tid. Först ges några
beskrivningar på varför och hur Sverige förändrats, sedan beskrivs olika fördomar som funnits
i Sverige genom århundraden om andra etniska grupper fram tills 1900-talet. Man kan se att
diskrimineringen gått från medeltidens diskriminering som kunde ha en religiös ton, till den
biologiska rasismen som idag ersatts med en samhällelig, kulturell rasism. Åren mellan 19101950 och samhällsklimatet åren före 1960-talet sammanfattas, 1980-talet beskrivs sedan och
dåtida tendenser. Ett ”omvandlingstrick” för att flytta fokus från allmän rasism i hela
samhället till extrema grupper och vissa platser skedde på 1980-talet (Pred 2000). På 1990talet började ordet kris brukas i Sverige när arbetslöshet och försämrad ekonomi drabbade
landet. En kris, som sammanfaller med en annan kris- nämligen den som drabbar bosniska
flyktingar. Många flyktingar söker skydd i Sverige under 1990-talet men myndigheter
försvårar deras möjligheter att få stanna (Pred 2000).
Globala ekonomiska förändringar som skakat om Sverige utgör en del av bakgrunden och
orsaken till förändringar i samhället och samhällsklimatet i Sverige. Kulturrasismen har
intensifierats under 1990-talet (Pred 2000). Rasifieringen av flyktingar och invandrare
reproduceras gång på gång- oavsett deras olika bakgrund eller förväntningar. Genom sin
närvaro och aktiviteter i vardagen blir de varse om att de blir ”förfrämligande”. I vardagen
förvandlas de till objekt för rasismen (Pred 2000:18-19).
Det har länge funnits fördomar om tex finnar, ”tattare”, judar, ”orienter”, afrikaner, samer och
romer som tillskrivits (fördomsfulla) karaktärsegenskaper av svenskar i århundraden. Dessa
sågs som farliga, men underlägsna, som lockande och kroppsligt avvikande (Catomeris
13
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
2004:16-27). Afrikanernas situation i Sverige har påverkats av attityder i samhället; i svenskt
förmynderi och överlägsenhet levde idén om att personer med mörk hy var sämre än de med
ljus hy som historiska exempel visar; drottning Kristina och Gustav III bedrev handel med
slavar (Catomeris 2004:28). Ofta diskrimineras mörkhyade män på bland annat nöjesställen
och många afrikaner upplever att de förlorat möjligheter till att få arbete på grund av sin
bakgrund (Catomeris 2004: 64). Finländare sågs som en primitiv folkgrupp i Sverige, redan
på medeltiden fanns fördomar om finländare som ”övermåttan vilda” och förtjusta i vapen
(Catomeris 2004:72-75). Gustav Vasa uppmanade finska svedjebrukare att kolonisera
obebodd mark i Sverige för att öka skatteintäkterna; på 1600-talet beskrivs dessa finska
invandrare som okunniga, vilda och trollkunniga barbarer som man 1689 hotade att skicka
tillbaka till Finland om de inte ansträngde sig för att lära sig svenska. Finländarna står ofta i
medeltida domstolar anklagade för trolldom (Catomeris 2004:82-83). Efter andra världskriget
välkomnades finsk arbetskraftsinvandring, men facket och arbetskamrater talar om ”finnar
som spräcker ackorden” eller går ut i vilda strejker. En del hamnade hos underleverantörer
som grå eller svart arbetskraft, och missade rätten till språkundervisning. Moderna
vandringssägner om finländare hävdade att de gjort hål i parketten för att fästa julgranen och
odla potatis i golvet, fött upp grisar i finrummet, byggt bastu i köket mm. De fick öknamn
som ”finnjävlar” eller ”finnpajsare”(Catomeris 2004:102-103). Finländare har beskrivits som
”bråkiga, inbundna, opålitliga och ibland slarviga (Catomeris 2004:97-102). Judarna har
beskrivits negativt redan långt innan de kom till Sverige i form av religiösa föreställningar
och misstänksamhet angående ekonomi sedan 1700-talet. 1741 utvisas judar ut ur Sverige,
och 1815 nås en topp på motståndet; judisk invandring bara får ske om kungen beviljar det
(Catomeris 2004:111-115).
”Orientalen” presenteras i dagens Sverige ofta som en ”muslimsk fiende”. Svenska kungar
använde sig av mattor och tyger från det Osmanska riket, men visade, att de ”behärskade” den
främmande kulturen, och inte ”behärskades” av den (Catomeris2004:156-158). På 1700-talet
spreds blodiga historier om ”hundturken”, en (turkisk) varelse som åt människokött och islam
beskrevs som en ”falsk religion”. Samtidigt fanns en bild av östern som exotisk och mystisk: i
svensk poesi skrevs dikter om harem, glittrande guld och turbaner (Catomeris 2004:160-165).
Samerna har setts som ett främmande folk i Sverige tills 1900-talet; på medeltiden trodde man
att de levde med kannibaler, amazoner och sagovarelser. På 1600-talet beskrevs de som
”afgudiskt folk” och ”barbarer”; man menade att ”Kärlek till lättja har vänt deras sinne från
åkerbruk och boskapsskötsel… De ansågs vara hetsiga och de samiska kvinnorna påstods vara
14
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
bråkiga, ”okunniga” men sluga lurendrejare i affärsverksamhet. Deras religion betraktades
som ren djävulsdyrkan. På 1800-talet utvecklades ett (makabert) etnografiskt intresse för
samerna: man plundrade samiska gravar och mätte, fotograferade och gjorde avgjutningar av
samer som också visades runt som en attraktion på cirkusar. Från religiös kritik övergick
rasismen till en biologisk urskiljning av samer. Kring 1900-talet kom en debatt om
”rasblandning” som ledde till en ny utforskning av samerna och deras fysionomi. I modern tid
har det förekommit konflikter mellan samerna och svenskar som klagat på rennäringen och att
den skadar mark. Tillmälen som ”lappdjävlar” förekommer (Catomeris 2004: 190-217-220).
Tattaren är en term som troligtvis uppkommit om en grupp personer som anlände till
Stockholm 1512 och antogs vandrat dit från ”lilla Egypten”- (som även kallades ”Tartra”).
Då rör det sig troligtvis om romer, kallade ”zigenare” som man tror kommit ur ”gypsies” - av
ordet Egypten. 1897 skiljer staten mellan ”utländska zigenare” och ”inhemska tattare”. På
1960-talet ersätts begreppet tattare med ”resande” hos myndigheterna när Adam Heymowskis
studier visas att de man benämnt som ”tattare” inte härstammar ur samma folkgrupp
(Catomeris 2004:256). Tattarna som omtalas 1512 kan vara en blandning av före detta
yrkesmilitärer; ett proletariat från landsbygden som utvecklar egna seder, och som på 1600talet kategoriseras som ”orätta fattiga” (Catomeris 2004:222-225). Männen beskrevs som lata,
bråkiga och förtjusta i alkohol och kvinnorna lättsinniga och de ansågs vara opålitliga,
slösaktiga och tjuvaktiga. Både tattarnas och zigenarnas resandekultur ogillades av svenska
myndigheter. Man vill förändra deras livsstil i uppfostrande syfte (Catomeris 2004:232). På
1900-talet ledde detta tankesätt till projekt som i praktiken var tvångsåtgärder och arbetsläger
där barnen förbjöds tala romani, och resandekulturen beskrevs som ”felaktig” (Ibid). Zigenare
har i flera hundra år omgetts av myter, och ansetts kunna spå i händer, kasta förbannelser och
sjukdom genom sina ”magiska gåvor”. Man har gissat på ursprung från Egypten, Sicilien,
Polen mm (Catomeris 2004:260-261).
Här följer en beskrivning av den politiska diskursen mellan 1910-1950 och senare. Den
biologiska rasismen tog sig olika uttryck på 1900-talet. Tvångssteriliseringarna av tattare och
zigenare skedde i Sverige; 1910 räknades de till olika folkgrupper och zigenare klassas som
främmande folkgrupp. 1914 fruktade man ”rasbeblandning” som man trodde kunde skada den
”rena germanska rasen”. Zigenarna utvisades ur Sverige 1914. En syn på ”rasegenskaper”
som ansågs ärftliga präglade Sverige (Catomeris 264-271). Forskaren Herman Lundborg
beviljades 1922 medel av riksdagen att skapa ett rasbiologiskt institut, han ville skydda ”den
sunda svenska bondestammen” genom att hindra invandring av judar och slaver (Catomeris
15
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
2004:127-131). Lundborg ansåg även att samerna var en ”lägre stående ras” (Catomeris
2004:204-205). 1926 ville man åter igen skärpa åtgärderna mot zigenare (Catomeris
2004:242-245). Tattare drabbades av statens ideér om sterilisering på 1920-talet. Johan
Vilhelm Hultkrantz bedrev linjen ”rasförädling genom föräldraurval”. Från 1906 till 1920
hade redan tiotals steriliseringar grundade på arvshygieniska principer genomförts.
Man ville utveckla målgruppen för steriliseringar till att gälla även tattare 1935 (Catomeris
2004:242-245).1935 diskuterades möjligheter att ”komma till rätta” med judarna, avskiljning
och kroppslig förintelse föreslogs. Judar hånades i svenskt kulturliv och ibland fick Hitlers
attacker på judar öppet stöd i Sverige(Catomeris 2004:127-131). De största kampanjerna mot
judarna vid 1900-talet skedde först inom handeln. De beskylldes för att ha skapat
prisökningar, bostadsbrist mm. Samtidigt växte en antisemitisk ideologi fram och man sökte
”rasmässiga” olikheter mellan folk (Catomeris 2004:115-125). Under 1930-talet hade Sverige
fört en mycket restriktiv flyktingpolitik, vilket resulterade i att många judiska flyktingar
nekades inträde till Sverige. Ca 1940 utfördes en rasbiologisk undersökning av tattarna som
ansågs ligga till grund för att legitimera tvångssteriliseringar. Per Albin Hanssons regering
ville skärpa steriliseringslagstiftningen ytterligare 1941 och en inventering av tattare
beställdes av staten, som socialstyrelsen genomförde med hjälp av polisen och andra lokala
myndigheter (Catomeris 2004:242-245).1945 upprepades inreseförbud mot zigenare
(Catomeris
2004:272-273).
På
1950-
och
1960-
talet
välkomnades
en
del
arbetskraftsinvandring. Efter andra världskriget var behovet av arbetskraft stort i Sverige och
arbetskraftsinvandrare från Italien, Tyskland, och Österrike kunde etablera sig i Sverige på
1950-talet. 1960 kom Jugoslaviska och Grekiska arbetskraftsinvandrare till Sverige och fann
relativt lätt och snabbt arbete.
Här sammanfattas hur den politiska diskursen om invandring såg ut på 1960 talet jämfört med
2009 och under tiden emellan. Arbetslösheten ökade något kring 1964. Det fick LO att stoppa
”turistinvandringen” (Pred 2000:40). Arbetslösheten i Sverige skylldes nu av den
Socialdemokratiska regeringen vara en konsekvens av arbetskraftsinvandringen 1968 (Pred
2000:41). Det gällde dock inte flyktingar som behövde komma till Sverige av humanitära
skäl; efter 1968 kom flyktingar till Sverige från Chile som ofta var intellektuella och
högutbildade flyktingar efter Pinochés kupp 1973. De hade ofta ”europeiska vanor och
maneér,” och sågs inte som så annorlunda som andra icke- Europeiska flyktingar av
svenskarna (Pred 2000:43). När franska zigenare 1969-1970 sökte asyl i Sverige då de
riskerade förföljelser i hemlandet, väcktes en het debatt. Författarinnan Katarina Taikon
16
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
stödde de utvisningshotade zigenarna. Hon hotades och kallades ”zigenarhäxa” och
”zigenarkärring” . De franska zigenarna välkomnas inte till Sverige (Catomeris 2004:284289). På 1970-talet fanns en idé om solidaritet och Sverige såg sig som ett föregångsland när
det gällde flyktingfrågor och politik. Men olika flyktingar bemöttes inte likadant, det skiljde
sig mellan hur flyktingar från Chile, eller Iran och Irak betraktades. Flyktingarna från Chile
upplevdes annorlunda än många andra grupper av flyktingar. Kurder som kom från Turkiet i
mitten av 70-talet, vietnamesiska båtflyktingar och asiatiska flyktingar som började anlända
runt 1978, och iranier, irakier och libanesiska flyktingar som började anlända runt 1980-talet
smälte inte in lika lätt in i Sverige som andra förföljda flyktingar som ungerska flyktingar som
kom kring 1956, tjeckiska flyktingar som kom 1968 osv. När det kom flyktingar från
mellanöstern med annan religion (islam) ville man stänga gränserna. Paniken mot
”flyktingvågen” som skulle ”invadera Sverige” hade ofta rasistiska undertoner (Pred
2000:43). När finländare organiserade sig på 1970 talet och ville starta en finsk skola i
enlighet med UNESCO:s mänskliga rättigheter, nekades de trots att andra skolor med ickesvenska nationaliteter hade byggts(Catomeris 2004:104).
På mitten av 1980-talet hårdnade klimatet. Fram tills 1985 var flyktingar relativt välkomna till
särskilt vissa kommuner i Sverige där man praktiskt taget kunde garantera dem arbete (Pred
2000:43).Efter mordet på Olof Palme 28 Februari 1986 beskrevs Sverige som alltmer olik den
Sverige svenskarna mindes och kände till. Desorientering och en överväldigande känsla av
kris tycktes övermanna land och folk (Pred 2000:12). Med en ökande brist på
flyktingförläggningar parallellt med ett ökande antal flyktingar som sökte skydd i Sverige,
och migrationsverkets långsamma processer skärpte Socialdemokraterna reglerna för att få
asyl och uppehållstillstånd i Sverige i december 1989 (Pred 2000:50).Genom att flytta fokus
från den utbredda rasismen i samhället till ett specifikt område, plats eller grupp, som
extremister och skinheadgäng, eller Sjöbo, som 1980 vägrade ta emot flyktingar, och
Trollhättan, där ett gäng extremister fick publicitet i media, genomförs ett ”trolleritrick”,
varigenom vardagsrasismen osynliggörs. På det viset kan man behålla bilden av sig själv och
Sverige som icke-rasistiskt (Pred 2000:189-224).
Rasism har funnits i Europa och i Sverige även under 1990-talet och under åttiotalet, då
arbetslösheten steg och flyktingar från utomeuropeiska länder började komma till Sverige
(Pred 2000:3). I femton medlemsländer av EU talades det i uppskruvad ton om ”en flodvåg”
eller ”invasion” av invandrare och flyktingar. Invandrare framställdes som hot mot ”våra”
17
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
intressen, orsaken till sociala problem. Begränsningar av invandrare från ”Syd” föreslogs.
Europa började bygga sina murar till en fästning mot andra länder och kontinenter (Pred
2000:5). På 1990-talet ökade arbetslösheten vilket ledde till försämringar i välfärden, som
drabbade invandrare och flyktingar. Stigande arbetslöshet fick 1997 den svenska
välfärdsmodellen och jobbgarantin att försvinna (Pred 2000:12).
1990 började ordet ”kris” användas flitigt i svensk politik, media och i vardagen (Pred
2000:12). När den etniska utrotningen i forna Jugoslavien blev känd 1991 fick många
Bosniska flyktingar asyl i Sverige. Då fann Ny Demokrati sin möjlighet att spela på
invandrarfientliga strömningar i samhället (Pred 2000:51-52). 1993, september, stod på
löpsedlarna i Expressen att svenskarna ansåg att invandrare och flyktingar borde köras ut.
Positiva bilder av nationell tillhörighet målades upp på bekostnad av negativa bilder som
utgjordes av biologisk beblandning med ”underlägsna” invandrare, lokala minoritetsgrupper
och avlägsna, ofta kolonialiserade, icke-europeiska folk. Genom att förringa ”de Andras”
kulturer skapades en föreställning om att ”de Andra” inte var värda att inkluderas, att de inte
kunde passa in, att de knappt ens var mänskliga. Nationalisten drömde om historiska öden,
medan rasisten fantiserade om oföränderliga, predestinerande mindre värda människor utanför
och bortom historien. På så vis skapades hierarkier- tagna ur fantasins värld (Pred 2000:27).
Oavsett sin historia kan svenskar idag inte obesvärat uppfatta eller se sig själva som en helt
homogen nationell stat eller ett samhälle (Pred 2000:34).
Omkring 1993 utgjorde invandrare, flyktingar och deras barn som fötts i Sverige 16.5 procent
av befolkningen som bestod av 8.7 miljoner invånare. 1996 hade de med utländsk bakgrund
av Sveriges befolkning vuxit till 18.5 procent (Pred 2000:34-35). Kriget i Bosnien påverkade
en ökning av flyktingar till Sverige ungefär när statens finanser försämrats och arbetslösheten
ökat. Vivianne Franzén, ledare för Partiet Ny Demokrati fasade över islam och undrade i flera
av sina tal sommaren 1993, hur länge det skulle dröja innan svenska barn skulle vända sina
ansikten mot Mecca ( Dagens Nyheter 1993-11-7, Pred 2000:50). I modern tid har fokus mot
islam varit ett centralt tema i svensk politik (Catomeris 2004:181-183). Peter Norman Waage
(1993) beskriver nationalism som en kameleont; den ändrar färg i olika länder och över tid
men djuret förblir densamma (Pred 2000:25).Trots att man omdefinierade flyktingpolitiken
flera gånger sjönk antalet flyktingar som beviljats uppehållstillstånd långsamt, för att öka
mellan 1992 och 1994. Antalet flyktingar från Bosnien minskade efter 1994, eftersom de som
ville söka asyl i Sverige obstruerades genom en ny regel om att de bosniska flyktingarna
18
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
skulle skaffa Visum från Kroatiens huvudstad Zagreb. Samtidigt utvisades femtiotusen
albaner till Kosovo och Makedonien (Pred 2000:51-52). Effekterna av 1989 och 1994 års
politiska förändringar blev synliga. Antalet asylsökande till Sverige gick från 84,000 kring
1992 till 9000 kring 1995, till mindre än fyra hundra per månad under våren 1996.
Majoriteten av dessa återvände, vissa gick under jorden. De blev negativt bedömda och fick
avslag –inte på grund av deras skäl att söka asyl- utan för att deras berättelser om tortyr och
förföljelser ansågs osannolika (Pred 2000:52-53). Många bosnien- kroatier som lyckats ta sig
till Sverige när de skaffat temporära Visum i Kroatien skickades tillbaka till Kroatien mot sin
vilja, och trots att de aldrig bott i Kroatien (Pred 2000:57). Sverker Björk (1997) menade att
”Sverige präglas av en självgodhet och tro på att man är bäst på invandrar och flyktingpolicy”
(Pred 2000:44). I modern tid har det förekommit antisemitism i Sverige. På 1990-talet
blossade antisemitism upp igen kraftigt. Flyktingförläggningar, judiska synagogor och
begravningsplatser attackerades och vandaliserades. Motreaktioner dröjde tills den
syndikalistiske fackföreningsledaren Björn Söderberg mördades av nazister 1999. Då skedde
en kampanj på skolor och i pressen mot antisemitism (Catomeris 2004:153).
3.2 Tidigare forskning
Essed
(2001)
har
i
den
vetenskapliga
artikeln
Multi-identifications
and
Trandformations:Reaching Beyond Racial and Etnic Reductionisms undersökt multiidentifikationer och förändringar/transformationer bortom ”ras”-mässiga och etniska
reduktioner. Undersökningens tonvikt ligger på att undersöka det re-aktionära riktningen där
kampen ses som en praktik mot rasism och att skapa ett alternativ till detta i form av en vision
av alternativa normer, värderingar och överenskommelser. Hennes undersökning är mer
inriktad på lösningar än min, och kan fungera som en källa att överbrygga diskriminering
genom att respektera olika normer och koncentrera på ett samarbete för ökad jämlikhet istället
för ett arbete som fokuserar mot rasism enbart, för att minska tex diskriminering. Min
undersökning kan kartlägga olika typer av upplevelser och händelser som bidragit till att
personer med invandrarbakgrund känt sig diskriminerade.
Tesfahuney (1998) har undersökt hur materiell och diskursiv konstruktion av “vita” areor
påverkar invandrare i Sverige, Europa och i Väst. Undersökningen är en diskursanalys.
Huvudfrågorna handlar om den negativa diskursen om invandrare skapas i Väst, hur länderna
i Väst legitimerar och formulerar negativa omdömen om invandrare på förhand. Studien
19
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
omfattar frågor om varför och hur vissa grupper av invandrare har blivit negativt bedömda
och konstruerats som problematiska eller hotfulla för att belysa hur en ny världsordning och
global ojämlikhet och vit dominans utgör ett problem. Hans undersökning visar att det finns
en maktordning som problematiserar och utestänger vissa grupper av invandrare. Nationalism,
”ras” och kultur spelar en viktig roll i hur gränser skapas. Min undersökning fokuserar på
individers upplevelser av diskriminering och om det finns samband mellan dessa och de
politiska diskurserna i Sverige. Tesfhuneys undersökning (1998) tar itu med problemet med
exkludering som finns i hela Europa, och hur den legitimeras av maktfaktorer i samhället.
Därmed ger hans forskning en bakgrund till min som bekräftar att det förekommer en diskurs
som utmålar vissa grupper på ett negativt sätt, och att vissa areor anses ”tillhöra” en grupp
mer än någon annan, vilket kan innebära att personer i min undersökning kan ha upplevt
diskriminering på grund av denna globala vita rasism.
Pred (2000) har analyserat den politiska diskursen om invandrare och rasism i Sverige. Hans
arbete är oumbärligt för min undersökning eftersom han redan analyserat den politiska
diskursen, vilket innebär att jag kan göra en studie där invandrares upplevelser av
diskriminering över tid kan jämföras med de politiska diskurserna om invandare i Sverige.
Pred (2000) skriver om både hur rasism skylls på extrema grupper för att lyfta fokus från den
utbredda rasismen i samhället, boendesegregation, upplevelser av vardagsrasism, hur
svensken i vardagen blir rasist genom de vardagliga reproduktionerna och processerna av
rasism. Samtidigt går han systematiskt igenom olika händelser i Sverige, politiska och
ekonomiska, som påverkat diskurserna om invandrare. Hans studie är mycket omfattande och
jag har sammanfattat och avgränsat de poäng i hans arbete som är relevanta för min
frågeställning.
I sin festskrift, Bortom etnicitet, till Aleksandra Ålund, granskar Mulinari&Räthzel (2006)
frågor som vilka sociala processer kan fångas av begreppet etnicitet, samt kopplingen mellan
begreppet etnicitet och begrepp så som rasifiering, rasism och institutionell diskriminering.
Här analyseras framförallt svenska förhållanden, vilket utgör en gemensam nämnare med min
undersökning. Författare i boken visar att Sverige som ett invandrarvänligt land kanske till
omfattande del bara är en illusion, och begreppet och kategorin ”ras” är viktigt för att förstå
orättvisor och ojämlikhet. Det är en av poängerna i min undersökning, att många olika slags
etniciteter kan diskrimineras i Sverige på flera sätt. Det kan vara svårt att diskutera detta på
20
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
grund av den bilden som finns av Sverige, som ett progressivt land när det gäller
invandrarfrågor.
Schmauch (2006) doktorsavhandling Den osynliga vardagsrasismens realitet visar hur
diskriminering av unga personer med afrikansk bakgrund sker i vardagen i Sverige. Alla
diskrimineras inte på samma sätt, eller lika ofta. Diskriminering tar sig olika uttryck mot olika
grupper, och det finns föreställningar om Afrika i Sverige som inte motsvarar verkligheten.
Syftet med undersökningen är att ta reda på hur och på vilket sätt tar sig diskrimineringen
uttryck mot afrikaner i dagens Sverige, och hur ser sambandet ut mellan hur man diskuterar
rasism och hur informanterna upplevt rasism och diskriminering. Även vilken roll den
svenska tystnaden kring rasism påverkar hur de som utsätts för rasism hanterar sina
upplevelser. Informanternas berättelser har analyserats med teorier av Fanon, Bauman mfl.
Rasism ”förhandlas bort” genom att diskutera om en rasistisk handling varit avsiktlig eller ej.
Genom att rasismen osynliggörs blir det svårt för den som diskriminerats att tala om sina
upplevelser (Schmauch 2006). Jag har använt ett liknande tillvägagångssätt för min
undersökning; intervjuer och problemet med att rasism förhandlas bort eller räknas endast till
en företeelse bland extrema politiska grupper etc försvårar för personer med
invandrarbakgrund att berätta om upplevd diskriminering.
Pripp&Öhlander (2008) har undersökt debatten kring GB:s glass Nogger Black som väckte
stor uppståndelse genom att Centrum mot rasism (CMR) utlyste bojkott av glassen på grund
av reklamens rasistiska ton. Reaktionerna mot detta antirasistiska tilltag följdes av en
långdragen debatt i media och på Internet. Undersökningen dokumenterade debatten för att
undersöka vad som anses vara ”riktig rasism” i Sverige idag. Det är svårt att föra en debatt i
Sverige om rasism, men andra frågor, som könsmaktordning går att diskutera och sexistisk
reklam kan pekas ut på ett annat sätt än rasistisk reklam. Om en reklam anklagas för att vara
sexistisk är det lättare att vinna gehör än om en reklam anses vara rasistisk i Sverige. I USA
debatteras rasistisk reklam mer än i Sverige. Det är intressant för min undersökning därför att
åsikter om ”riktig rasism” kan påverka hur informanterna svarar på frågor om ifall de blivit
diskriminerade. Dessutom kan det fungera som ett exempel på vilket laddat och känsligt ämne
det är att tala om vardaglig rasism i Sverige.
Löwander (1997) har undersökt hur nyhetsverksamheten som television –som ett uttryck för
samhällets invandrarpolitiska klimat- format föreställningar om rasism och antirasism i
21
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Sverige i början på 1990-talet. Många får sin nyhetsrapportering genom televisionen, och det
påverkar därför en stor grupp i samhället, och anses trovärdig för många. Underlaget till
undersökningen är hämtat från Public service televisionens nyhetsprogram. Studien fokuserar
på nyhetsurval, dess värderingar och har tonvikt på hur nyhetsmedier bildar representationer
av relationer mellan infödda svenskar och invandrare, därmed undersöks även hur rasism och
antirasism uttrycks i nyhetsmedierna (Löwander 1997). Löwanders studie visar att media
påverkar människors åsiktsskapande, och det menar även teorier jag valt att använda i min
undersökning. Dessutom bidrar media till att tillskriva ”riktig rasism” till något extrema
grupper som tex skinheadgäng praktiserar, snarare än till en process i vardagen. Det påverkar
debatten om rasism att bli onyanserad och fjärran från vardagsverkligheten.
De los Reyes (2007) undersökning visar att etnisk diskriminering förekommer även inom
akademin i Sverige, och omfattar intervjuer med 17 personer med invandrarbakgrund som är
aktiva inom akademin. Invandrare diskrimineras på universitet i Sverige på olika sätt; många
känner sig inte inkluderade i gemenskapen, tjänster de har kompetens att få går ständigt till
andra (svenska) sökande som kan ha mindre meriter och de behandlas sämre än andra. De Los
Reyes undersökning, i likhet med min, omfattar båda intervjuer med personer med
invandrarbakgrund. I min undersökning kommer diskriminering på olika nivåer att kunna
synliggöras genom informanternas berättelser. De Los Reyes undersökning ger därför
ytterligare en infallsvinkel till en arena, akademin, där diskriminering sker. De Los Reyes har
även tagit hänsyn till ett könsperspektiv i sin undersökning, men jag fokuserar framförallt på
etnisk diskriminering i min undersökning.
Osman (1999) har undersökt diskriminering och hur etikettering av invandrare sker inom
vuxenutbildningar i Sverige i The strangers among us. Osman har intervjuat både svenska
elever och lärare, samt elever med invandrarbakgrund i sin studie. Genom social konstruktion
av identiteter i vuxenutbildningar -här Komvux,- och analyserar hur etikettering av vissa
grupper sker. Osmans undersökning visar också att svenska personer inte är konsekventa i
sina fördomar om andra etniciteter än svenska, utan det kan variera mellan fördomar beroende
på tex vilka grupper det rör. Invandrare från Asien kan lättare vara en del i gemenskapen än
en invandrare från Afrika. Svenska elever skapar bilder av invandrarelever som avvikande
och annorlunda (jämfört med svenska elever), och problematiserar deras språk och kultur.
Lärare anser att det svenska språket är ett viktigt kännetecken för en persons identitet i
Sverige, enligt undersökningen. Språkbrister kan orsaka exkludering. Poängen med att
22
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
undersöka etikettering som en diskrimineringsfråga är att den leder till att diskriminering
föds(Osman 1999). Skillnader och likheter mellan Osmans undersökning (1999) och denna
undersökning är tex att båda tar upp problematisering av andra kulturer än svenska, men min
studie omfattar inte intervjuer med svenska personer och kontext för min undersökning
innehåller fler arenor. Osmans studie har fokus på Komvux som arena där han också
intervjuat flera personer. Hans undersökning utgör också en del av bakgrunden till min
undersökning på det sättet att den visar, att diskriminering förekommer (även) på
vuxenutbildningar och att svenska elever problematiserar elever med annan bakgrund, vilket
ytterligare stärker teorierna om problematisering. Hägerström har undersökt etnicitet, klass
och genus på Komvux i sin avhandling Vi och alla de andra på Komvux.(2004). Hägerström
vill med denna studie öka förståelsen för hur vi och dem görs till grupper av svenskar och
invandrare på Komvux. Med Elias teori om ”etablerade och outsiders” analyserar Hägerström
både klass, genus och etnicitet. Undersökningen visar att föreställningar om personer som blir
till på grund av utseende och förväntningar om dem. Svenskar jämför med en antagen norm
om vad som är ”svenskt” ; denna svenskhet kan vara osynlig. Dessa (osynliga) normer finns
inbakade i lärarnas läroplan, upplägg och åsikter om vad som är lämpligt beteende och inte. I
jämförelsen mot ”det svenska” blir invandrarelever på Komvux utpekade som annorlunda
(Hägerström 2004). Hägerströms undersökning visar att det finns en norm av vad som är
svenskt, som invandrare jämförs mot och urskiljs med hjälp av; jag går inte in så mycket på
svenskheten i sig men tendenserna av sådana strömningar i samhället finns med i
beskrivningen av samhällsklimatet och de olika politiska diskurserna om invandrare över tid.
Hägerströms studie fokuserar på Komvux som en arena för diskriminering , jag har
koncentrerat mig på själva upplevelserna av diskriminering och då har flera arenor
förekommit i min undersökning.
Catomeris (2004) har undersökt olika synsätt och stereotyper som i flera hundra år påverkat
det svenska samhället, bland annat synen på afrikaner, finländare, judar, ”orientaler”, samer,
”tattare” och romer, i Det ohyggliga arvet. Från dåtid till nutid beskriver Catomeris allt från
taskiga attityder, grova förolämpningar och kränkande uttalanden, övergrepp från
myndigheter till fördomar. Olika grupper har kunnat behandlas på olika sätt, men gemensamt
för de grupper som diskriminerats är att de kunnat betraktas som farliga, avvikande och ibland
lockande. Catomeris studie är intressant för min studie därför att den tar upp fördomar i
Sverige över (lång) tid, vilket kan bidra till att ge en bakgrund till de upplevelser av
diskriminering och fördomar som kan förekomma i min undersökning.
23
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
4. Metod: Vetenskapligt förhållningssätt; situerad kunskap
Som vetenskapsteori använder jag situerad kunskap som utgångspunkt, vilket innebär att all
kunskap betraktas som i viss mån subjektiv. Därför bör man ta med ”sitt” perspektiv, sin
utgångspunkt som en del i forskningsprocessen och inte göra anspråk på att vara ”objektiv” i
en vidare bemärkelse– eftersom subjektets kunskap är kunskap i sig, vilket utgör en form av
”objektiv” kunskap, men som aldrig kan göra anspråk på att vara neutral eller ”allseende”
(Haraway 1991). Det finns alltså inte bara en sanning: det finns många (Haraway1991).
Kontexten för undersökningen är Sverige. Den geografiska platsen för intervjuerna och
undersökningen är framförallt Sundsvall eftersom de flesta intervjuerna sker här. En del av
kontexten utgörs av skiftningarna i samhället. Undersökningen kommer att granska
upplevelser av etnisk diskriminering i samhället och jämföra dessa med den politiska
diskursen om invandrare i Sverige. Som forskare påverkas man alltid av samhället som man
studerar och av sin närhet till den eller de, som observeras (Burawoy 1998:4). Genom att
arbeta med vår delaktighet i världen och sätta oss själva i processen på ett medvetet sätt i den
vetenskapliga studien kan vi nå kunskap. Den reflexiva modellen omfattar engagemang i
processen och utgår från dialog mellan observatör och deltagare, som sedan kan diskuteras
med teori (Burawoy 1998:5). Jag har i mina intervjuer fört en öppen dialog. Diskussionen har
kunnat handla om vardagen, arbetet, studier eller annat beroende på informanten. Jag har ställt
frågor allt eftersom samtalet pågått och mer utifrån diskriminering/upplevelser som tema än
som en mall att följa. Metoden ”extanded case method” sammanför reflexiv vetenskap med
etnografi för att skilja det generella från det unika, gå från mikro-nivå till makro-nivå, och
sammanlänka nutid med dåtid uppbyggt med hjälp av teori (Ibid). Genom att göra kontext och
dialog nödvändiga för en alternativ vetenskap kommer frågan om maktens effekter, påverkan
på studien, vilket skiljer ”extanded case method” från reflexiv vetenskap. Här redogör jag
öppet för min förförståelse i uppsatsen och reflekterar i undersökningen över hur jag påverkat
undersökningen. Jag har talat med informanterna på ett öppet sätt, och fått tillgång till deras
berättelser om deras upplevelser av etnisk diskriminering men använt vetenskaplig teori att
analysera berättelserna med. Jag har i denna undersökning tagit hänsyn till kontext som plats,
och tid med mera. Reflexiv vetenskap startar utifrån akademisk teori å ena sidan, folklig
kunskap eller narrativa källor å andra sidan (Burawoy1998:7). Reflexiv vetenskaplig metod
måste dock omfatta någon form av avgränsning (Burawoy 1998:15). I min studie har jag
begränsat metoden genom att hålla mig till ett visst antal källor. Hela intervjuerna har
24
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
analyserats och jag har lyft ut citat ur intervjuerna som kan analyseras med teori . Jag har valt
bort delar som i sig var intressanta, men som inte höll sig till ämnet eller blev alltför
spekulativa i en teoretisk analys. Jag valde likaså några teorier att använda - bland en stor
mängd intressanta teorier.
4.1 Kvalitativ metod som metodsval
Undersökningen är en kvalitativ undersökning och förhållningssättet har varit hermeneutiskt.
Den kvalitativa metoden var en narrativ metod. Den narrativa metoden låter berättelsen stå i
centrum (Denzin&Lincoln 2003:16). Från början togs många detaljer med, för att bättra
undersökningens kvalité (Becker 1998:87-94). Exempel på detaljer kunde vara ”sidospår”
som bekanta, arbetskamrater, vardagsliv mm. Som i vissa fall kunde leda in på upplevelse av
diskriminering som kunnat försvinna i en mycket strukturerad intervju. Litteraturstudier
bidrog till att ge en bild av samhällsklimatet och den politiska diskursen, och annat som
relevant för att ge en bild av samhället och dess karaktär vid olika tidpunkter. Det samlade
materialet består av nio längre berättelser. Jag intervjuade åtta personer, och började med en
helt ostrukturerad variant där de intervjuade kunde prata kring temat diskriminering och
utsatthet. Jag bad även informanter att skriva så kallade ”life-history-testimonios”, skriftliga
berättelser om deras liv (Denzin&Lincoln 2003:32). Jag fick då tillgång till en sådan
livsberättelse som dessutom kompletterades med dagboksanteckningar från personens
barndoms dagbok; vilket gav undersökningen ännu mer djup. Den metoden/alternativet gav
informanten en möjlighet att skriva fritt istället för att prata, om en intervjusituation skulle
kännas för jobbig. Det innebar att jag i min undersökning fick information av nio personer
totalt. En begränsning med undersökningen är, att den är gjord idag och inte över tid, så de
intervjuade minns tillbaka med de begränsningar det kan innebära. Samtidigt som många
informanter kan ha glömt diskriminering de kan ha upplevt för flera år sedan, så kan det vara
så att den diskriminering de minns verkligen är utmärkande eller har haft stora konsekvenser i
de intervjuades liv, och/eller väckt starka känslor. Dagboksanteckningarna är däremot
autentiska, och kan sägas representera den tid som de skrevs under, ur ett barns perspektiv.
4.2 Intervjuernas genomförande och frågor
Invandrares upplevelser av utsatthet och diskriminering i Sverige (Sundsvall) genom
intervjuer och samlande av Life-history Testimonios , livshistorier , (Denzin&Lincoln
25
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
2003:32) utgör studieobjektet för denna undersökning. Jag ville undersöka om det gick att se
ett samband mellan upplevelser av diskriminering och de politiska diskurserna över tid, och
tolka erfarenheterna utifrån de politiska diskurserna som var rådande vid tidpunkten för
upplevelsen. Jag ville även undersöka var och hur invandrare upplevt diskriminering, om
informanter upplevde att de blivit diskriminerade i arbetslivet, på skolan, av myndigheter,
fritiden eller samhället i övrigt, alltså av individer, institutioner eller strukturer i samhället. Ett
område som behövde kartläggas i samband med undersökningen var hur den politiska
diskursen sett ut 1960 -2009, och se vad som, och om, något hade ändrats över tid.
För att hitta informanter frågade jag några ”nyckelpersoner” som har ett stort kontaktnät och
ofta kommer i kontakt med invandrare från olika länder. Jag ville i första hand intervjua första
generationens invandrare, men även andra generationens (unga) invandrare. De jag
intervjuade skulle helst ha bott i Sverige en lite längre tid, gärna tio år, eller längre, för att jag
skulle kunna jämföra upplevelser med tidsaspekt. Jag bad sedan nyckelpersonerna att berätta
om min forskning för personer jag skulle kunna intervjua och låta dessa ta kontakt med mig,
eller fråga om jag kunde få kontakta dem. Det var ett relativt känsligt ämne jag skrev om.
Beroende på hur man upplever diskriminering och utsatthet i Sverige kan en intervjusituation
kännas besvärande, och därför ville jag vara försiktig med att be om intervjuer. Samtidigt är
forskningen viktig, och inte av extrem karaktär. En del intervjuer gjordes hemma hos mig,
hemma hos de intervjuade, på studierum på statsbiblioteket, på kontor/arbetsplats i största
möjliga utsträckning efter informantens önskemål. De intervjuade kunde avbryta intervjun när
de ville. Mitt perspektiv var inte ett integreringsperspektiv, utan ett ifrågasättande av
integreringsperspektivet som grundar sig i teori om inkludering och exkludering (Azar 2005).
Även litteraturstudier, artiklar (vetenskapliga) och tidningsartiklar togs med i arbetet. När jag
samlat material i form av intervjuer och livshistorier och arbetat med mina ideér kunde jag
börja definiera begreppen i samband med genomgången av empirisk data (Becker 1998:121).
Jag har hanterat materialet på ett försiktigt sätt och förvarar det så, att ingen annan har tillgång
till det.
4.3 Datainsamling och analysprocess
Rent praktiskt gick jag tillväga på följande sätt med analyserandet och bearbetandet av
materialet: efter att ha samlat alla berättelser, både Life-testimonios- dvs livshistorier och
intervjuer i en utskriven textmassa, kodades dessa i renskrivningsprocessen. Sedan gick jag
26
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
igenom uppenbara berättelser om utsatthet och diskriminering undersökte om det finns mindre
direkta berättelser om dessa upplevelser som jag markerade med en färgad penna. Därefter
granskade jag upplevelserna igen och kodade dem i tidsordning och markerade dessa med en
annan färg, sedan kontext- var har detta skett osv. Därpå började jag analysera hur materialet
hänger ihop med samhällsklimatet vid tidpunkten för upplevelsen och analysera både
upplevelser och eventuella samband med hjälp av de teorier som jag hade valt. Tolkandet
skedde på ett sätt där jag försökte att förstå de diskriminerades upplevelser. Jag började med
en ”tjyvstart” av analysen efter ett par intervjuer för att se hur berättelserna hängde ihop, om
det fanns likheter eller olikheter mellan dessa intervjuer och hur man kunde tolka
upplevelserna enligt de valda teorierna. Jag använde tex Essed (2005) som en teori väldigt
konkret när jag analyserade svårfångade upplevelser av diskriminering. I studerandet av
vardagsrasism står erfarenhet i fokus. Upplevelse och personliga erfarenheter av rasism
skapar en social omgivning, ett kontext för det inträffade. De ger hädelserna en detaljrikedom
och personlig klang, och ger berättaren möjlighet att återge den svårfångade upplevelsen av
rasism (Essed 2005:85). Kontext, (tid, plats, social omständighet) komplikation (vad gick
fel?), utvärdering (kan det vara rasism även om inte antydningar om hudfärg etc gjorts?) och
argumentation (varför uppfattades det som vardagsrasism?)och reaktion (vad gjorde du åt
saken?) brukar utgöra delar av berättelsen (Essed 2005:86-87).Teorin om vardagsrasism kan
hjälpa till att pricka ut när det är frågan om just vardagsrasism, och varför det är det och
förklara hur den som blivit diskriminerad och exkluderad kan uppleva att utsättas för detta,
och hur diskrimineringens, vardagsrasismens ibland gäckande flyktiga svårgripbara karaktär
kan naglas fast och pekas ut (Essed 2005).
4.4 Avgränsning: Förförståelse och tid
Min förförståelse i viss mån och teorin kommer att påverka studien. Situerad kunskap innebär,
att vi alla bär på kunskap utifrån våra specifika, unika erfarenheter, som aldrig går att bortse
ifrån helt (Haraway1991:183-184). Därför var det en god idé att ta med denna kunskap och
använda den som ett verktyg istället för att se den som en tröskel att kliva över, eller som ett
hinder att övervinna. Genom att sätta oss själva i ett sammanhang när vi genomför en
undersökning kan vi nå kunskap. Den reflexiva modellen som jag valt innebar engagemang i
processen och utgick från en dialog mellan mig och den ( på så vis) intervjuade personen
(Burawoy 1998:5). Utan förförståelse hade jag inte kommit på idén till denna undersökning.
Jag har tankar och egna upplevelser av fenomenet, även bekanta och släktingar som har
27
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
upplevt diskriminering. Det innebär att jag själv har förförståelse eller kunskap om
diskriminering, rasism och kulturrasism som behöver tas med i uppsatsen. Jag kommer att
vara extra försiktig och kritisk i analysen för att uppmärksamma var min förförståelse kan
påverka tolkningen. Förförståelsen kan även vara en fördel, för att det kan bidra till att öka
min förståelse för de intervjuades upplevelser eftersom jag haft liknande upplevelser själv.
4.5 Etiska aspekter: God forskningsetik och forskaretik, konfidentialitet
Forskningsetiken är viktig för att forskning utgör att slags ”nät- verksamhet” där alla forskare
är beroende av varandra ( Israel&Hay 2003:4-5). Jag ville att denna undersökning skulle vara
ett gott exempel på bra forskningsetik, genom att redogöra för alla källor jag använt och söka
forskning inom samma område, etnisk diskriminering för att tydligt visa vad just denna
undersökning bidrar med. Forskaretik är viktig för att de personer som deltar i
undersökningen är i stor utsträckning utelämnade åt forskaren. Eftersom forskaren initierat
projektet bär forskaren ansvaret (Israel&Hay 2003:78). Jag lovade de personer som
intervjuades konfidentialitet, och kodade och ändrade intervjuer på ett sätt som gör det
omöjligt att identifiera vem som intervjuats. Jag förklarade att det är helt frivilligt att delta i
denna undersökning. Jag informerade om samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2009-05-21).
och tog även upp medgivande att citera dem i text och på bandinspelning eller skrift av de
som valde att delta som rekommendationerna förespråkar (Israel&Hay 2003:61-62). De fick
själva bestämma tid och plats för intervjun i största möjliga utsträckning. De intervjuade fick
ta del av så mycket som möjligt av det färdiga materialet, och genom denna öppna
redovisning av projektet kunde de se deras roll i undersökningen, syftet med undersökningen
och undersökningens roll i forskningen- dvs vad min undersökning tillför och vilket
perspektiv jag använt (Israel&Hay 2003:8,61). Jag har vägt nack- och fördelar mot varandra,
och kom fram till att denna undersökning kan bidra med så mycket nyttig information och ny
kunskap att ”kostnaden” för dess genomförande skulle vara relativt liten, en viss ”kostnad ” är
helt enkelt omöjlig att undvika (Israel&Hay 2003:110). Människor som intervjuas kan ju bli
upprörda när de berättar om upplevelser av utsatthet och diskriminering, men mitt arbete
strävar efter att motverka diskriminering. En del av de intervjuade tyckte att det kändes bra att
få berätta om sina upplevelser och att de fanns kvar, och att någon såg dem. Eftersom jag fick
ta del av berättelser om upplevelser av utsatthet och diskriminering kunde jag genomföra
denna forskning, som kan bidra till att motverka det som orsakar dessa upplevelser i någon
grad.
28
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
5.Resultat
5.1 Presentation av de intervjuade
Annikki (Intervju) Kvinna, Annikki ca 60 år från Finland. Annikki har finska som
modersmål. Har arbetat mest inom skolan. Annikki kom till Sverige i början av 1970-talet.
Hon har fyra barn, och är idag pensionerad.
Hilkka och Wilhelm (Intervju med två personer) Intervju med en man, Wilhelm, ca 70 år och
en kvinna, Hilkka, ca 60 år från Finland. Båda har finska som modersmål. Hilkka och
Wilhelm har varit gifta i trettio år. Wilhelm kom till Sverige i slutet av femtiotalet och har
jobbat med skogsarbete, på fabrik och i hamnen. Hilkka kom till Sverige på 1970-talet och har
mest arbetat inom skola, men även hemma hos familjer som haft behov av stöd till
funktionshindrare barn. Hilkka och Wilhelm har två barn.
Marina (Intervju) Kvinna, Marina, ca 26 år. Marina har spanska som modersmål. Studerar.
Marinas mamma är från Spanien och hennes pappa är svensk. Hon har vuxit upp med både
spanska och svenska som språk, hon har två systrar. Hon bor med sin sambo och de har två
barn.
Mikael (Intervju) Man, Mikael, ca 33 år som har spanska som modersmål. Studerar, har
arbetat på fabrik och skola. Mikaels mamma är från Spanien och pappa är svensk. Han har ett
barn. Han studerar och har jobbat inom skola och på en fabrik.
Hassib (Intervju) Man, Hassib, ca 40 år, från Syrien. Har arabiska som modersmål och
arbetar med diskrimineringsfrågor på en frivillig organisation i Sverige. Har sedan tidigare en
universitets utbildning inom PR- /media från Syrien, men fick inte arbeta med det i Sverige.
Lina (Life-history) samt dagboksanteckningar från barndomen. Kvinna, Lina, 29 år Född och
uppvuxen i Sverige med finska som modersmål. Studerar.
Isabel,( Intervju) Kvinna, Isabel, ca 55 år från Spanien. Isabel har spanska som modersmål,
och kom till Sverige kring 1970. Isabel har medicinsk utbildning och sjuksköterskeutbildning.
Hon har tre döttrar, och har varit gift med barnens pappa (en svensk man). Isabel har rest
mycket i arbetet som sköterska för resebolag, på flyg etc. och arbetat på ett sjukhus i
Västernorrland. Hon är sjukpensionär.
Ali (Intervju) Man, Ali, 25 år, från Irak. Ali har arabiska som modersmål. Han kom till
Sverige med sina föräldrar när han var sju år. Ali driver ett eget företag och har
universitetsexamen i ekonomi, han har även läst juridik.
29
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
5.2 Analys: del 1; Bakom maskerna
Här följer en analys av vad som kom fram vid intervjuer och livshistorie- beskrivningen.
Informanternas berättelser analyseras här med de teorier som presenterats i del 2 i uppsatsen.
Den diskriminerande parten kan tillslut få den diskriminerade att själv börja förakta sitt
ursprung efter vardagliga ständiga trakasserier och nedlåtande handlingar, och/eller leda till
att man ”ger upp”, resignerar inför diskrimineringen, accepterar en roll som underordnad
(Fanon 1971). Men Fanons perspektiv kan även återfinnas bland berättelser hos finländare
som invandrat till Sverige.
I: Tyckte du att det var annorlunda stämning då på något vis jämfört med 1970-talet?
Annikki: På komvux var vi några finländare i en grupp och vi hade minimalt lite att göra med
svenskar då.
I: Ville ni vara en egen grupp eller tyckte ni att det var svårt att få någon kontakt med de svenska
eleverna?
Annikki: Det kändes liksom som att de tittade på oss och tänkte ”dom där”, som att de sneglade
lite på oss… att vi inte I: Kan du komma på något exempel på den här utanförskapen eller
bemötandena?
Annikki: Njae, Ja, tex kunde alla möten ordnas för svenskarna och vi hängde liksom med vid
sidan av.
Annikki berättar att hon, och andra finländare, upplevde utanförskap och ojämlikhet i relation
till sina svenska klasskamrater på Komvux kring 1980. Hon säger att det kändes som att de
svenska eleverna sneglade på dem och tänkte ”dom där”, en upplevelse av avskiljning. Att de
hängde med, men vid sidan av, inte i, utan utanför gruppen av svenska elever. Någonstans
finns en tyst acceptans att den gruppen som består av svenska elever är huvudgruppen, som
andra deltar i eller står i relation till på något sätt. Annikki gav även fler exempel på känslan
av utanförskap och bemötandena av diskriminering hon upplevt i Sverige:
Annikki: Efter komvux sökte jag en tjänst inom skolköket. Som kökshjälp. Jag jobbade ett tag och
det gick bra. Kocken var från Rumänien. Vi kom bra överens, men vi upplevde alltid att vi blev
annorlunda bemötta av de andra. Men sedan utlystes tjänsten helt plötsligt som ledig, och en annan
person fick tjänsten. Det var en svensk kvinna. Hon kom inte överens med folk, den här personen
nedvärderade mig hela tiden och skällde och skrek att jag tillslut blev tvungen att ta kontakt med
vår högsta chef. Hon härmade min dialekt och mitt uttal med löjlig röst, och hånade mig. Jag
30
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
fixade inte det här. Kommunen sände dit en chef, chefen från skolan kom dit och jag fick förklara
att den här nya kockens bemötande gjorde mig illa till mods, att jag fick ont i magen och blev
nervös. Det var helt förskräckligt, den här kocken skrek när hon pratade. Hon använde samma ton
när cheferna kom på besök, och kommunchefen sade att till och med hon fick ont i magen av det
där skrikandet, och att ”nu kommer inte Annikki hit en dag till”. Sedan hjälpte de mig att hitta en
ny tjänst. (1983)
Annikki får hjälp att hitta en ny tjänst. Bakom den snälla gesten att hjälpa henne att hitta en ny
tjänst finns ett annat faktum; Annikki flyttades men den arga kocken blev kvar. Hon kunde
fortsätta sitt beteende och arbete. Man kan se det som ett tecken på att den diskriminerade,
här Annikki, får uppleva så extrem diskriminering att hon inte reflekterar över att kocken blir
kvar på sitt arbete men hon blir själv förflyttad. Det har blivit en tingens ordning som aldrig
ifrågasätts av någon part. Annikki säger också att hon upplevde att svenska elever tittade snett
på de finska eleverna på Komvux på 80-talet, (1983). Wilhelm berättar om diskriminering på
arbetet som han upplevde på 1990-talet, och efter att ha varit i kontakt med facket angående
diskrimineringen gav han upp:
Wilhelm: …Sånt här hände ibland. En gång var jag hos chefen och höll på med styrmanskvitton.
Då kom han med en hink med färg med en handske i och öste på mina papper. ”Vad gör den här i
hallen?” snäste han? Någon hade ställt en färgburk i hallen, som en anställd tappat sin handske i,
och på något vis skulle det vara mitt fel. Det var sånt här. Jag tog kontakt med facket men tillslut
gav jag upp. Tillslut sade jag ifrån, och sade upp mig frånchefsjobbet, vikariatet.
Den som diskriminerar kan tillslut, efter trakasserier vardaglig dags och nedlåtande
handlingar få den diskriminerade att ”ge upp”, och resignera inför diskrimineringen (Fanon
1971). Vardagsrasism finns alltid omkring oss, det är små, tärande orättvisor som tas förgivet
på grund av att de sker så ofta (Essed 2005:72).Wilhelm upplevde också att arbetskamrater
med svensk bakgrund tittade snett på de finska arbetarna, och funderar över varför:
Wilhelm: Ja…. Många gånger kände man ju då att svenskar tittade snett på oss finländare. De var
vana att jobba i sin takt. Vi kom dit, entusiastiska och ivriga att jobba. Många av oss upptäckte i
efterhand att vi begått ett misstag. Vi jobbade så vansinnigt mycket att många av de som kom hit
för att jobba och slet riktigt, inte levde till pensionsåldern. De slet ut sig helt. Tio, tjugo timmar i
sträck mitt i sommaren kunde vi jobba och slita i skogen. Det var inte klokt. Mitt i värmen och
hettan mitt på sommaren. De sade åt oss, som var vana, att det där är ren idioti. Men vi lyssnade
inte.
31
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
I: Kan det varit så, att ni ville passa på att jobba medan det fanns jobb, och att man kanske kände
sig lite osäker på hur länge man kunde stanna som arbetskraftsinvandrare?
Wilhelm: Ja, i Finland gjorde man inte bara skogsjobb på det sättet i Finland på landet, det var
olika slags arbeten. Men nu var det bara det tunga timmerhuggarjobben på heltid, mer än heltid.
Wilhelm upplevde det som att de svenskfödda arbetarna stördes av att de finska arbetarna
ville jobba mer och i en hårdare takt, de drev upp tempot och det kan ha varit en förklaring till
att de ”tittade snett” på finländarna. Som bekant kunde arbetskraftsinvandringen välkomnas,
men kring den här tiden talar facket och arbetskamrater om ”finnar som spräcker ackorden”.
Finska arbetskraftsinvandrare kallas nedsättande ”finnjävlar” eller ”finnpajsare”(Catomeris
2004:102-103). Det kan vara dessa strömningar som olika källor beskriver, som Wilhelm
kände av. Hans känsla av att de svenska arbetskamraterna tittade snett på de finska arbetarna
var antagligen besannad. Detta var kring 1955-1961. Men de finska arbetarna som Wilhelm
jobbade med hade inga kontrakt, de visste inte hur länge de skulle få stanna och kände sig
manade att passa på att arbeta medan arbete fanns. Brist på kontrakt skulle kunna vara
ytterligare exempel på en gnagande, vardaglig orättvisa, en i mängden, som blir accepterad
för att den typen av orättvisor var så vanligt förekommande (Essed 2005).
Wilhelm: När jag jobbade i Liden 1960 var det möjligt att jobba med att frakta timmer längst ån.
Vi blev intresserade av att jobba med det eftersom chefen alltid sade till oss att snart är det slut på
jobb, snart har vi för mycket virke. Vi hade inget kontrakt heller, med SCA, så vi kunde få gå i
princip när som helst. Då var vi inte med i facket eller något.
De stora företagen som SCA gick med (omfattande) vinst men ville inte skriva kontrakt med
arbetarna från Finland. Det resulterade i en känsla av otrygghet som de finska arbetarna kunde
uppleva på grund av sin osäkra ställning som gästarbetare, och av chefens varningar om att
det kunde ta slut på arbete när som helst. Det är osannolikt att chefen inte skulle känt till det
enorma behovet av arbetskraft. Institutionell diskriminering rör institutioners arbetssätt och
policy, mm som kan vara avsiktigt eller oavsiktligt diskriminerande. Diskriminerande
beteenden och handlingar som utförs av personer inom institutionen utgör en del av den
institutionella diskrimineringen (Kamali 2005). Oavsett om det var en del av företagets policy
eller inte att hålla arbetarna oinformerade om det faktiska arbetsläget för att gynna företagets
vinstintressen blev konsekvenserna diskriminering av Wilhelm och hans kollegor. De fick
inte samma chanser som majoritetsgruppen, de svenska arbetarna som hade kontrakt och var
med i fackförbund. Chefen som varnade om att det kunde ta slut på arbete när som helst lydde
32
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
kanske ”bara order”. Genom att agera som han gjorde blev han en länk i institutionell
diskriminering (Kamali 2005). Ett företag strävar efter att gå med vinst, men de metoder som
användes mot Wilhelm och hans finska arbetskamrater utgjorde en form av diskriminering
inbyggd i (det kapitalistiska) systemet, en blandning av institutionell och strukturell
diskriminering. Institutionell diskriminering urskiljs då man kan dra slutsatsen att företagen
inte skrev kontrakt med de finska gästarbetarna berodde på deras policy eller rutiner, normer
eller deras sätt att arbeta. Den sortens diskriminering behöver inte vara avsiktlig men kan vara
det, och här var det Wilhelm, som utsattes för konsekvenserna av den diskrimineringen
(Kamali 2005:31-32). Med dessa metoder hölls finska arbetare utanför det svenska samhället
genom att de inte fick språkundervisning, de kunde inte vara med i facket, deras höga
arbetstempo som var framtvingad av omständigheterna retade svenska medarbetare. En känsla
av avstånd växte fram mellan grupperna. Det här är ett exempel på hur strukturell och
institutionell diskriminering samverkar; både kommunen bidrog genom sin icke-handling, att
inte ta kontakt, till att Wilhelm hamnade utanför det svenska samhället i början av sin tid i
Sverige. Avsaknaden av kontrakt skapade ett utsatt läge där Wilhelm och de andra arbetarna
kände att det kunde ta slut på arbete när som helst. Som strukturell diskriminering kan man
urskilja att de finska gästarbetarna som grupp hölls utanför det svenska samhället till en
början, både boendemässigt, utbildningsmässigt, i arbetet (och även socialt) vare sig det var
avsiktlig eller oavsiktlig diskriminering från myndigheternas och arbetsgivarnas sida (Kamali
2005:32). Att behandla finländare som ”de andra” blev normalt eftersom ”alla gjorde det”,
ekonomiskt vinstintresse som praxis och policy som leder till diskriminering är en form av
strukturell diskriminering, som normaliserar diskriminering (Kamali 2005:31-32).
Wilhelm berättar om svårigheter att organisera sig som grupp av finländare; han säger att de
kunde ha t e x organiserat sig och bett att få undervisning, å andra sidan var det knappt någon
av de finska gästarbetarna kring 1955 som talade svenska. Längre fram såg facket en
möjlighet att få de finska arbetarna till medlemmar. Men så länge Wilhelm inte kunde svenska
och inte hade ett kontrakt på hur länge han skulle få arbeta stod han i olika avseenden utanför
systemet. Institutioner är dessutom ofta sammanlänkade; exempel på institutioner är tex
skolan, arbetsmarknaden mm. men här var det både kommunen som institution och
arbetsgivaren som utgjorde delarna som (O?) avsiktligt diskriminerade. Wilhelms fall är
intressant därför att hans situation
representerar den situationen en så stor grupp av
invandrare från Finland befann sig i när de kom till Sverige för att arbeta kring 1960.
33
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Kanske var det fackförbunden tillslut som ändå blev räddningen för just de finska arbetarna?
Man kan tänka sig, att hundra tusen, kanske flera hundra tusen nya medlemmar tillförde
fackförbunden både resurser och medel. Det kan också ha handlat om ett försök att skapa
solidaritet mellan arbetare. Kanske var det både dessa nämnda ekonomiska och politiska
bakomliggande orsaker som bidrog till att finska invandrare tillslut började införlivas i det
svenska samhället? Det är tydligt att myndigheterna var intresserade av de ekonomiska
aspekterna vad gällde arbetskraftsinvandringen. Wilhelm berättar att kommunen inte tog
kontakt annat än när det gällde skattefrågor:
Wilhelm: … Kommunen tog aldrig någon kontakt med oss. Ingen kontakt, aldrig någonsin. Då var
det en sommar när vi under ett par månader tog det lugnt och jobbade åt närliggande gårdar, mest
för husrum och pengar till tobak, cigg. Då kom det ett brev från kommunen där de undrade hur det
kom sig att vi inte betalat in skatt på två månader. Annars tog de ingen notis om oss. Vi var där i
fem år. Inget om hur vi trivdes, barnens skolgång.
Myndigheterna lyste med sin frånvaro. De var medvetna om de finska gästarbetarna, men tog
ingen kontakt. Wilhelm tycker att det är märkligt att myndigheterna inte visade något intresse
för de nya invånarna.
Wilhelm: Aldrig tog de kontakt. Jag undrar över det än idag. Men det var väl något helt nytt då att
det kommit så många invandrare för att stanna. Tidigare hade vi ju bara varit på besök. Vi var ju
där för att jobba, och sedan stannade vi. Det kom väl som en överraskning för alla. Men även om
man idag skulle bygga byggnader för invandrare, där det är tänkt att de ska bo, på obestämd tid, så
tänker man att kommunen borde i alla fall se till att de får sina sociala mest nödvändiga ärenden
avklarade. Att allt fungerar, eller hur?
Wilhelm har upplevt diskriminering på en arbetsplats vid hamnen där han arbetade från 1968
tills han gick i pension ca 40 år senare: han tillskrevs olyckor som han inte var inblandad i och
fick skulden för saker som han inte hade skuld i. Kring 1964 ökade arbetslösheten vilket fick
LO att stoppa ”turistinvandringen” (Pred 2000:40). Arbetslösheten i Sverige skylldes av den
Socialdemokratiska regeringen vara en konsekvens av arbetskraftsinvandringen 1968 (Pred
2000:41). Diskrimineringen Wilhelm upplevde när han arbetade i hamnen efter 1968 kan ha
påverkats av att den politiska diskursen som beskyllde (arbetskrafts) invandrare för att ha
orsakat arbetslösheten. Gränserna flyttas i den nationella gemenskapens cirkel. Man vill
särskilja de, som inte hör hemma inom cirkeln och hindra dem från att ta del av de materiella,
symboliska och ekonomiska resurser som finns inom cirkeln (Azar 2005). Med hjälp av det
34
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
symboliska objektet; ett namn, uttal, ursprung mm. kan de innanför cirkeln urskilja vilka som
får vara inom den nationella gemenskapens cirkel och inte (Azar 2005). I Wilhelms fall kan
han ha fått plats inom cirkeln, ända tills han fick en högre position (vikarie för en chef).
Wilhelm:…Men den avdelningen hade haft kort om folk och det blev så att den här killen körde.
Han råkade tappa gods. Vi hörde talas om den här olyckan men jag jobbade på en helt annan
avdelning så jag tänkte inte mer på det. Jag hade ju absolut inget med det att göra. Sedan blev jag
plötsligt kallad till chefen. Jag fick gå och prata med chefen för att de, som jobbade på
avdelningen där killen tappat gods, gjort en anmälan att det var en olycka som skett på min
avdelning! Han undrade hur det var möjligt att så mycket gods blivit förstört. Jag fick förklara att
det inte var på min avdelning ens. Herregud! Jag och mina gubbar hade ingenting med det där att
skaffa. Hämta hit den som påstår att det är jag. Det gjorde inte chefen. Han hänvisade till ett
papper. Jag tog fruktansvärt illa vid mig. Jag har tänkt på det här många, många gånger efteråt och
tänkt att vi borde ha gjort någonting.
Olyckan med godset inträffade 1990 eller 1989 minns Wilhelm.
Wilhelm: Ja, det är lätt att prata om sånt men det är inte alls lätt att ta upp sånt på sin egen
arbetsplats, det är svårt.
… De sista tio åren jobbade jag inte där. Det här måste varit 1990, 1989. Chefen bor nära ännu och
han hejar inte när vi ses. Jag har suttit bredvid honom i ett väntrum. Han sade inte ens hej. Den här
mannen ville själv ha det här jobbet men han fick det inte. Men många gånger har jag tänkt på det
där. Att jag blev beskylld för sånt som jag inte hade gjort.
Hilkka som jobbar på en skola blir också beskylld för allehanda olyckor och misstag på
jobbet. Man använder hennes dialekt som indicium på att det är hennes påstådda språkbrist
som lett till olyckorna eller misstagen, trots att det bevisligen inte är Hilkka som gjort något
fel:
Hilkka: Jag kommer ju ihåg, att jag fick skulden om något gick fel, på jobbet och så. Tex var det
ett barn som skulle ha medicin en viss tid. Jag skrev ner tiden på medicindosetten och lade
klockslaget på minnet. Plötsligt ser jag min kollega ge barnet medicin en timme för tidigt. Jag
hann inte hejda henne. Hon sade att det var mitt fel. Då sade jag att det står ju på dosetten, att
medicinen ska ges ett, och du gav den tolv.” Hilkka har skrivit fel, Hilkka förstår inte”. ”Du kan
inte svenska” sade hon då. Hon sade att det alltid blev missförstånd. Då tog jag med dosetten ,
med tiden nedskriven och allt, och gick till rektorn. Alla kunde se hur det låg till. Nästa dag fick
jag skäll av barnets mamma. ”Hur ligger det till med dina svenskkunskaper egentligen”? Undrade
hon. Jag förklarade för henne att jag skrivit rätt och att min kollega blandat ihop tiderna. Min
35
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
kollega tittade inte ens på tiden. ”Jag misstänker faktiskt dig” sade hon då. Såhär var det jämt. Jag
var finsk. Dom kunde skylla på mig.
Hilkka har diskriminerats genom att hon fått sämre löneförhöjning än sina kollegor. Hennes
chef försöker förmå henne att skriva på ett sämre arbetskontrakt än vad hon redan har. Hon
har även fått ta sig an arbetsuppgifter som det var tänkt att tre personer skulle dela på, ensam:
Hilkka: Efter ett tag var det en chef som sade till mig att jag inte behövde löneförhöjning. De
andra fick femhundra i löneförhöjning, och jag fick hundra kronor. Sedan började hon säga att jag
skulle skriva under ett avtal att jag bara var anställd på heltid. Vad pratar du om sade jag. Jag var
anställd på heltid genom kommunen. Nej, sade hon. Jag gick till en annan chef. Hon sade åt mig
att absolut inte skriva under. Hon tog fram ett intyg från kommunen där det stod att jag var
heltidsanställd. Det sista mötet jag hade med henne skällde jag ut henne. Jag visste att jag inte
skulle jobba med henne igen. Då sade jag rakt ut allt vad jag tyckte. Jag sade att jag har haft lägre
lön i flera år på grund av dig. Jag fick en löneförhöjning på hundra kronor när mina kollegor fick
en löneförhöjning på femhundra. Det sista mötet jag hade…
Hilkka: En gång var vi tre kollegor som skulle ta ut barnen i tre dagar. De andra sjukanmälde sig
tre dar i sträck och jag fick ta ut barnen själv tre dagar i sträck. Andra brukade göra dessa utflykter
två lärare, tre lärare, på en grupp. Jag såg en av kollegorna och hon var inte sjuk. De ville inte
jobba med mig. De ville statuera exempel, visa att de inte ville. Ingen finsk är jämbördig med en
svensk i Sverige.
Samtidigt som Hilkka anklagas för att göra fel på grund av att hon inte anses kunna bra
svenska, drar man sig inte för att skicka ut henne ensam med en stor klass på utflykt tre dagar
i sträck. Då verkar det som att hennes förmenta språkbrist inte spelar någon roll.
Diskrimineringens irrationella resonemang blir tydliga i all sin motsägelsefullhet. Men
Hilkkas bakgrund kan också tolkas som ett symboliskt objekt, varigenom man urskiljer henne
ur den nationella gemenskapens cirkel och även försöker utesluta henne från att ta del av de
”materiella resurserna”, här i form av löneförhöjningar (Azar 2005). Det symboliska objektet
kan vara en dialekt, hudfärg, eller tex ett namn. Med hjälp av det symboliska objektet kan
man urskilja vilka som hör hemma inom den nationella gemenskapens cirkel, och vilka som
inte hör hemma (Azar 2005).
Den diskriminering som Hilkka, Wilhelm och Annikki utsätts för (och se även längre fram,
Isabel) kan fortleva eftersom etniska minoriteter har nästan inte alls tillgång till vad som sägs
om dem, eller kontroll över diskurserna som utsägs och nerskrivs av ”vita” eliter (Van Dijk
36
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
2005:123). Alltså kan de ”vita eliterna”, infödda svenskar, relativt ostört fortsätta att bete sig
diskriminerande eller delta i diskriminerande praktiker.
Hilkka: En som vi kände, hans barn blev mobbade för att de hade ett finskt efternamn. Han bytte
efternamn och då började barnen plötsligt få toppbetyg. De blev överraskade. Lärarna mobbar ju
själva, de mobbade ju då, när barnen fick sämre betyg för att de hade finska efternamn.
Hilkka berättar om barn som blev mobbade på grund av sitt namn, och bytte namn. Det är
ovisst om mobbingen upphörde, men barnen började få bättre betyg…Man designade om ett
symboliskt objekt, så att det blev svårt för omgivningen att utmärka barnen på grund av det.
Isabel berättar hur hon blev behandlad när hon kom till Sverige från Spanien kring 1975:
Isabel: Ja, när dom … saker och ting de gjorde.. Någon sade till mig hur en toalett fungerar. De
var mindre utbildade än jag. Man märker att det inte fanns någon respekt, de var där uppe och jag
där nere.
Kontext: Sverige, hemmiljö 1975, komplikation: onödig förklaring som utgår från att Isabel
inte vet hur en toalett fungerar: utvärdering: varför förklara just det för just Isabel?
Argumentation: svenskar utgår från att Isabel inte vet en sån sak, och reaktion ( Isabel säger,
att hon märkte att det inte fanns någon respekt ). På det sättet kan man analysera denna
händelse (Essed 2005:86-87). Genom att dela upp händelsen kan man utvärdera den och
förklara på vilket sätt rasism förekommit i sammanhanget. Känslan av att inte vara
respekterad på grund av etnicitet kan vara påtaglig, men det kan vara svårt att göra den/de
diskriminerande handlingar som orsakat känslan synliga.
37
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
5.3 del 2; Hårt väder
På mitten av 1980 talet hårdnade klimatet; tills 1985 var flyktingar relativt välkomna -till
särskilt vissa kommuner i Sverige där man praktiskt taget kunde garantera dem arbete(Pred
2000:43). När Olof Palme mördas den 28 februari 1986 verkar Sverige falla i någon slags
tillstånd av desorientering, och bli alltmer olik den Sverige svenskarna mindes och kände till
(Pred 2000:12). Kulturrasismen har intensifierats under 1990-talet (Pred 2000).
Mikael berättar hur ”snacket går” när personal varslas. Då hamnar genast personal med
invandrarbakgrund under luppen:
Mikael:…kanske på fabriken… jag har jobbat där i två år. Det går ju snacket, snacket går ju: den
här killen han kommer därifrån” det var kring 2007; har han fått jobbet istället för mig? Det har ju
sparkats folk där och då blir nog folk oroliga. Det känns som att det är så, att finns det någon med
invandrarbakgrund, för det finns det där, då blir det alltid snack emot dom, så känner jag. Det blir
såhär- varför ska han få gå kvar här och så. Exempel… ja, det är mer snack i stil att ”han har
kommit hit och fått jobb istället för mig”. Ja, det är lite grann…”Varför tar man inte hand om
svenska folket innan…” och jag har hört ” varför tar man inte hand om oss svenskar innan man tar
in folk från utlandet” och det här med arbetskraft från baltiska länder också; man använder ju
mycket sån arbetskraft.
Stigande arbetslöshet fick 1997 den svenska välfärdsmodellen och jobbgarantin att försvinna
(Pred 2000:12). Det verkar som att Mikaels erfarenheter visar att konkurrens om jobb får
infödda svenskar att vända sig emot invandrare.
Även Linas berättelse kan vara ett exempel på hur människor i sin vardag försöker att urskilja
och särskilja gränser och det symboliska objektet (Azar 2005). Lina talar svenska utan
brytning och är född i Sverige. De infödda svenskar som Lina säger har understrykt och lyft
fram hennes finska ursprung har vetat om att hon är ”finne” och gjort det klart för
omgivningen. Det är en gest som kan tolkas säga att Lina inte hör hemma i det svenska
samhället, eller den nationella gemenskapens cirkel (Azar 2005). Kanske är den infödde
svenskens försök att urskilja Lina som en främling som inte helt i alla fall hör hemma inom
cirkeln ett försök att hitta tillbaka till säkra gränser och signalera att Lina (kanske) bär på
egenskaper, symboliska objekt man inte väntar sig hos en svensk. Ett sökande efter
stereotyper? Finländaren som i plural beskrivits som ”bråkiga, inbundna, opålitliga och ibland
slarviga (Catomeris 2004:97-102).
38
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Lina: De gånger jag upplevt utanförskap är då infödda svenskar pekat på mitt ursprung. Då de lyft
ut mig ur ett socialt sammanhang och understrykt för den övriga gruppen att jag är ”finne”.
Både Lina, som har finska som modersmål och Marina, som har spanska som modersmål,
berättar att de varit med om att deras föräldrar/förälder blivit diskriminerade på grund av sina
dialekter. Lina upplever att hon känt sig kränkt som barn av att uppleva detta.
Lina: Rasism i min vardag har ofta inte varit (direkt) riktat mot mig. Men ändå indirekt. Däremot
har jag känt av det då det drabbat mina föräldrar. Mina föräldrar bryter på finska och jag har blivit
vittne till många incidenter då de diskriminerats pga detta. Tex då de inte blir förstådda, då deras
brytning på finska anses som en språkbristning. Detta är naturligtvis helt missriktat och djupt
oroande eftersom bägge mina föräldrar har ett brett ordförråd och goda språkkunskaper. Den enda
skillnaden är att uttalet är annorlunda. Som barn är det kränkande att bli vittne till hur ens föräldrar
blir diskriminerade.
Marina: ”Vad sade du” och sådär. Litegrann…
I: Att de låtsas inte förstå?
Marina: Ja precis, lätt! Jag menar, det är ju inte bara jag som förstår vad mamma säger när hon
pratar svenska.
(Vi skrattar).
Marina: Nej… för att hon ska få någon…med försäkringskassan och sådär…Jag vet inte. Är det
för att få betänketid (de gör så) på Försäkringskassan? Det är inte bara ett vanligt ”vad sade du?”
utan mer ett ja, det är drygt.” jag fattar inte vad du säger; vadsadedu-vadsadedu.?” (Härmar
personalen på FK). Men andra är ju jättetrevliga också. Så är det ju.
Vardagsrasism kan förekomma inom alla möjliga vardagssituationer: restaurangbesök, TVtittande, shopping, klassrum och arbetsplats mm (Essed 2005:79). Marina berättar hur hon
upplever att en del av personalen på Försäkringskassan behandlat hennes mamma på ett
nedlåtande sätt på grund av mammans dialekt. Vardagsrasismen är skadlig för hälsan genom
sin vardaglighet, och omfattar dolda praktiker som är svåra att urskilja (Essed 2005:80). Som
här ser man att Marina vet, att hon upplevt att mamman blivit underligt bemött på
Försäkringskassan- men det finns en osäkerhet (är det rasism?) eftersom alla på
Försäkringskassan inte betett sig så (”andra är jättetrevliga”). När man studerar vardagsrasism
står erfarenheten i fokus. Personliga erfarenheter och upplevelser av rasism skapar en social
omgivning och en kontext för det inträffade. Hädelserna får en detaljrikedom och personlig
klang. Berättaren får möjlighet att återge den svårfångade upplevelsen av rasism (Essed
39
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
2005:85). Kontext, (Försäkringskassan 2007) komplikation (dryg personal, förstår inte),
utvärdering (Marina förstår och andra förstår hennes mammas dialekt, varför inte den här
personalen?) och argumentation (tonfallet, som Marina lyfter fram som annorlunda mot ett
”vanligt” ”vad-sade-du”) och reaktion (blev irriterad, kränkt). På det här sättet, genom att dela
upp händelsen kan man analysera den rasistiska aspekten (Essed 2005:86-87). Lina beskriver
en känsla av utanförskap. Hon kommer inte ihåg några specifika händelser just när hon
skriver sin berättelse, men känslan av utanförskap finns där. Det är ett tydligt exempel på vad
svårfångad en upplevelse av diskriminering som vardagsrasism utgör kan vara.
Lina: I skrivandets stund kan jag inte komma ihåg fler konkreta situationer då jag upplevt
diskriminering i form av rasism. Det är snarare en ständig känsla jag bär på av ett slags
utanförskap. Ibland känns det som att jag bär på ett sår som svider till varje gång jag blir vittne till
att någon med utländsk bakgrund blir diskriminerad. Då gör det ont i mig.
Personliga skildringar eller levnadsberättelser innehåller upplevelser som bär på insikter och
utgår vittnesbörd. Berättelser är ett av de bästa retoriska verktygen därför att de förbinder
berättaren och budskapet med publiken. Åhöraren kan identifiera sig när berättelsen får ett
sammanhang, kontext. Personliga berättade upplevelser är viktiga därför att de visar den
känslomässiga kostnaden av att vara utsatt för diskriminering konstant. Dessa berättelser av
upplevelser och erfarenheter visar mycket vad vardagsrasism handlar om: ”orättvisor som
förekommer så ofta att de nästan tas för givna- gnagande, irriterande, utmattande till synes
små orättvisor som man tillslut börjar förvänta sig”. (Essed 2005:72). Det hör ihop med
perspektivet om situerad kunskap, att berättelsen om en upplevelse ( här av diskriminering ) är
en i sig objektiv, situerad kunskap som säger något om tingens ordning. Även om den
situerade kunskapen inte kan göra anspråk på att vara generell eller allmängiltig har den ett
slags objektivt värde i sig och uttrycker en kunskap (Haraway1991).
Marina är osäker på de flyktiga upplevelser av diskriminering när det gäller hennes
modersmål som kan ha förekommit:
Marina: Ja, den ena … vi hade en lärare, en klassföreståndare. I idrott, musik och sånt hade vi
olika lärare men klassläraren var en och samma. Jag kunde ju känna av att även fast hon var
positivt inställd till spanskan och så , så kunde jag känna att…. hon tog upp det en gång på
kvartsamtal och så, att det var lite dumt att jag hade det samtidigt som de andra lektionerna. Men
det kanske bara var… ibland märkte jag också när jag gick därifrån klassrummet så såg jag att hon
40
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
var … hon kunde dra en suck eller så. Jag upplevde det som att hon tyckte att det var irriterande.
Det kan ju bara vara något jag (trott)..
Marina: Ja det gick ju bra för mig i skolan. Men hon var liksom ändå tvungen att bara säga det.
Vad spelar det henne för roll egentligen… Om jag missar något, så kan jag väl ta ikapp det
hemma? Det har ju gått bra för mig i skola. Jag var ju så ung också. Ibland glömde jag ju bort att
jag skulle ha spanska också. Då kom ju min lärare för att hämta mig. Jag tyckte att klassläraren var
lite otäck.
Marina: Det var min farmor som var lite anti att vi pratade spanska när hon var där för hon fattade
inte vad vi sade. Hon tyckt det var obehagligt.
I: Så om du och din mamma pratade spanska tyckte hon att det blev jobbigt?
Marina: Ja. ”Vad säger du”? Pappa blev lite sådär också. När farmor var med. Han spelade över
då. Annars har det varit lugnt. Ja.
Både hemma och på skolan har Marina upplevt att hennes spanska modersmål kan utgöra ett
problem i vissa personers ögon. Det är farmor och den snälla klassföreståndaren som av olika
skäl verkar tycka att det är besvärligt att det talas spanska. Den sociala kontexten här är
klassrummet och hemma hos farmor. Två snälla äldre kvinnor, kan man verkligen kalla dem
för (vardags) rasister? Men det spelar egentligen ingen större roll för upplevelsen av
diskriminering om den som utför den diskriminerande handlingen gör det medvetet som en
rasistisk handling. Diskriminering kan vara inbyggt i strukturer, finnas inom institutioner och
utövas av individer (Kamali 2005:31-32). Att dessa händelser grundar sig i rasism kan man
analysera med hjälp av Esseds modell (2005); Kontext,( skola ) komplikation(läraren blir
irriterad tror Marina när Marina har hemspråk och klagar på en föräldrakvart över att Marina
missar andra lektioner ), utvärdering (Det går bra för Marina i skolan, vad är problemet
isåfall?) och argumentation (läraren suckar och klagar ) och reaktion (vad gjorde du åt saken?)
(Essed 2005:86-87). Lärarens irritation härstammar ur att Marina har hemspråkslektioner.
Samtidigt har Marina rätt att läsa hemspråk varför det inte borde vara något problem för
klassföreståndaren, och farmor behöver kanske inte förstå allting Marina och hennes mamma,
en mor med sin lilla dotter, säger till varandra? Marina funderar över om hennes upplevelser
är diskriminering eller inte. Processen vardagsrasism utgörs av ständigt pågående
förhandlingar om resurser, varigenom en av parterna kan ”utverka och vidmakthålla förmågan
att gång på gång och oavsett motstånd tvinga på den andra sin vilja- med hjälp av sin
kapacitet att skjuta till eller undanhålla nödvändiga resurser från den uppgift som står i
41
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
centrum, men även genom att erbjuda eller undanhålla belöningar samt genom hot och
bestraffningar” (Essed 2005:75-77).
Vardagsrasism finns omkring oss, hela tiden med sina det är små, tärande orättvisor, grundade
på rasism, som tas förgivet eftersom de sker så ofta. Ett exempel kan vara att söka arbete och
bli diskriminerad om och om igen på grund av etnicitet (Essed 2005:72). Marinas osäkerhet
kring om det är diskriminering som hon upplevt kanske kan kanske förklaras med
”trolleritricket”, som sker genom att fokus flyttas från den utbredda rasismen i samhället till
ett specifikt område, plats eller grupp. Som exempel kan nämnas skinheadgäng eller orten
Sjöbo som 1980 vägrade ta emot flyktingar, och Trollhättan, där extremister fick publicitet i
media. Ett ”trolleritrick” genomförs varigenom vardagsrasismen osynliggörs. En falsk bild av
Sverige som i princip icke-rasistiskt kunde fortleva (Pred 2000:189-224). Juridiska frågor,
utbildning, forskning, politiska program, politisk verksamhet uttrycks genom tal, skrift, lagar
mm. Eliten, diskursen och rasismen är sammanbundna - i tal och skrift sprids rasism av
eliterna och utan detta skulle rasismen knappast kunna överleva (Van Dijk 2005:117). Alltså
finns det trots ”trolleritricket” rasism kvar i samhället. Isabel är med om diskriminering på
sjukhuset när hon behöver vård. Hon har själv jobbat på sjukhus och känner till rutinerna, och
menar att bemötandet hon fick avvek från rutinerna och gjorde henne irriterad.
Isabel: De har frågat mig inom sjukvården när jag varit patient varifrån jag kommit och om jag har
någon sjukdom, hepatit, blodsmittande, men jag har jobbat där och de har inte frågat svenskar om
sånt. Så det är lite…
Kontext, ( sjukhus ) komplikation ( man frågar om Isabel har någon smitta eller hepatit vilket
inte är vidkommande), utvärdering( varför vill personalen veta det?), argumentation
(…eftersom de inte brukar fråga svenska patienter om sådant?) och reaktion (irritation) (Essed
2005:86-87).
Hassib: Om jag ska vara ärlig så kan jag berätta om mina egna erfarenheter. Jag sökte 1200,
ettusentvåhundra jobb, under min tid här i Sverige. De såg att mitt namn inte är svenskt…att två
av mina akademiska utbildningar inte är svenska. Naturligtvis valde dom någon annan. Av en ren
slump fick jag någon gång jobba inom offentliga sektorn, och då trodde jag inte mina ögon. Men
jag fick vara kvar, jag fick det jobbet och jag trodde att de skojade med mig.
Hassib sökte 1200 jobb utan att få ett enda av dem, trots att han hade akademiska utbildningar
från sitt hemland. Han blev diskriminerad så många gånger att när han väl blev kallad till
42
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
arbetsintervju trodde han att någon skojade med honom. Han började ta diskrimineringen för
givet efter tillräckligt många nej från olika arbetsgivare (Essed 2005:72).
Annikki berättar att hon fick byta plats på skolan i en omorganiseringsprocess där hon inte
hade något att säga till om. Hon flyttades ”ner” i hierarkin. Hon fick orimliga krav ställda på
sig och fick byta arbetsplats helt tillslut.
Annikki: Det minskades på personal, och jag flyttades omedelbart ner i hierarkin, och det var på
90-talet. Jag var ett bra ”byte”, och hade inte mycket att säga till om egentligen. Kring år 2000 var
man varje terminsslut orolig för omorganisationer. Tillslut blev det så på jobbet, att jag blev
sjukskriven för att situationen på jobbet var helt outhärdlig när vi fått en ny rektor. Hon var helt
besinningslös och kom med helt vansinniga krav.
Annikki: Fritidspersonalen började använda mig som vikarie titt som tätt för att hålla möten.
Medan de hade sina möten skulle jag se efter alla barnen själva. Jag hade inga raster, inte ens
kaffepauser. Det kändes som att fritidspersonalen såg det här som en chans att ge igen, att hämnas
för att jag fått jobba som lärare i så många år. Ingen lunch, ingen kaffepaus, inget fick jag ha.
Fritidpersonalen utnyttjade mig verkligen. Jag skulle vara på flera ställen samtidigt och de
behandlade mig inte alls som en kollega eller medarbetare, utan som någon helt ”utifrån”. Jag bara
var där……Det kändes som att det berodde på att jag var från ett annat land, andra blev inte
behandlade så, svenskar blev inte behandlade så alls.
Annikkis berättelse om hur hon fick känna utanförskap på sin arbetsplats kan man se som en
följd av uteslutning ur gemenskapens cirkel. Annikki säger också att svenskar inte blev
behandlade som hon. Man kan se arbetsplatsen med de anställda som en cirkel som är en del
av den nationella gemenskapens cirkel (Azar 2005). Vad är det som håller ihop just denna
cirkel, av arbetskamrater som agerar exkluderande mot en annan? Möten, raster, oändligt med
arbetssysslor. Här återfinns igen det Essed (2005) kallar vardagsrasism. Man kan här urskilja
de hela tiden pågående förhandlingarna om resurser, och det tvång en part kan utöva mot en
annan, tex genom att att erbjuda eller undanhålla resurser, genom att ge eller inte ge
belöningar och genom hot och bestraffningar (Essed 2005:77). Annikki blir både utfryst,
fråntagen rättigheter som lunchpaus och raster mm. Rektorn som här framförallt innehar
resurserna, väljer att använda dem på ett negativt sätt mot Annikki. Via marginalisering,
problematisering och repression skapas processen som utgör vardagsrasism. På Annikkis
arbetsplats skedde det både mot henne, elever och elevers föräldrar.
43
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Annikki: På skolan har man alltid låtit förstå, att det är ”ett problem” när det handlat om barn med
invandrarbakgrund, fastän det inte alls funnits något problem egentligen. Så fort lärarna fått veta,
att det ska komma barn med invandrarbakgrund till klassen har man krävt extra resurser, ”Nu
kommer det fler invandrarbarn, vi behöver extra resurser!” sedan har dessa extra resurser istället
fått användas på de svenska barnen. Invandrarbarn har hållits lika med problembarn. De var rädda
när det skulle komma barn från andra länder, då skulle det gå åt resurser. Man utgick ifrån att
resurserna inte skulle räcka när det kom invandrarbarn, att de var så starka.
I: Jag måste fråga, vad menas med resurser här? Vad bestod dessa extra-resurser av?
Annikki: Mer personal. Man ville ha någon extra- personal, som i princip satt och vaktade eleven
som hade invandrarbakgrund. Fast sedan märktes det, att det inte behövdes. Ändå var det alltid ett
stort problem när det kom fler invandrare till klassen. Många lärare såg det som en extra-börda.
Men de flesta elever med invandrarbakgrund har varit lugna. De har varit rädda, när det ska
komma invandrarbarn, ungefär som att det är en atombomb på väg. Deras attityder har varit så, att
de sett utländsk lika med problem. Utländska lärare har man trott inte ska klara sig. När de såg tre
utländska namn på klasslistan blev de oroade också, att se utländska namn på klasslistan utlöste
oroade miner och uttryck.
Jag frågar Annikki om det fanns någon gång fog för dessa farhågor, om invandrarbarnen
verkligen behövde mer resurser generellt sett.
Annikki: Nej, det var deras fördomar. Det hade inte med verkligheten att göra, det grundade sig
inte på några erfarenheter från skolan, bara förutfattade meningar. De var ju tvungna att ta emot
dessa elever, men de suckade djupt och frågade sig, hur de skulle klara sig. De såg det som en
extra börda. Att ens se ett utländskt efternamn på klasslistan såg de som ett slags hinder av något
slag.
Invandrarbarnen problematiserades och marginaliserades på grund av fördomar. Annikki
berättar att hon på sitt arbete inom skolan sett att de föräldrar som var invandrare blev
granskade noga, de blev bemötta på ett annat sätt än svenska föräldrar. Det är ytterligare ett
exempel på problematisering och marginalisering som utgör sidor av vardagsrasism (Essed
2005:79). Annikki menar att det krävdes mer av föräldrarna som var invandrare än de svenska
föräldrarna.
Annikki: Det har jag också sett, att invandrarbarnens föräldrar blev granskade och bemötta på ett
annat sätt. De diskuterades på ett annat sätt än svenska föräldrar. ”Den mamman sade si och så och
gjorde si och så”. Barnens läxor, kläder mm. Granskades extra och brister gavs större betydelse.
Deras uttalanden och sätt diskuterades och granskades på ett abnormt sätt. Dessa barns föräldrar
granskades enormt. De kunde vara flera gånger skötsammare föräldrar än en del svenska, men
ändå klagades det.
44
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Även de av hennes kollegor som hade annan bakgrund problematiserades och dömdes ut,
ibland innan de ens hunnit sätta sin fot på arbetsplatsen på grund av sin bakgrund.
Eliterna hävdar ofta att de inte har att göra med rasism. Fördomar och diskriminering är
beteenden som lärs framförallt in från den offentliga diskursen i form av politiska diskurser
som debattartiklar, nyheter, TV-program, läroböcker, vetenskapliga skrifter, som ofta styrs av
eliterna (Van Dijk 2005:113). Institutionerna i sin tur är inte mer rasistiska än sin styrande
elit, representanter och särskilt sina ledare ( Van Dijk 2005:114). Det betyder att skolans
nätverk i form av kommunen, elever och föräldrar och lärare deltar i reproduktionen av
rasism. Här kan man se att skolan som utgör ett lärosäte diskriminerar, vare sig det sker
medvetet eller omedvetet utgör diskrimineringen en del i en process som reproducerar rasism.
Hassib som arbetar med frågor som rör diskriminering berättar om fall av diskriminering som
också utgör exempel på vardagsrasism i Sverige under decennier. En kvinna har bett om råd
för att hon blir kallad namn på sin arbetsplats varje dag på grund av sin hudfärg. Under tio år
har hon upplevt kränkande och nedsättande öknamn. Det är ett exempel till i mängden på
vardagsrasismen som blir så alldaglig genom upprepade handlingar, att den som utsätts blir
osäker på om det ”verkligen är (vardags)rasism” som diskriminering de utsätts för.
Hassib: Javisst. Förut var det Jugoslaver och Greker på 1970 talet som kom hit till Sverige. De
fick jobb… de kallades Europas idioter. På åttiotalet kallades adopterade barn för ”importerade
barn”. Är det rätt ord? Att kalla adopterade för ”importerade”? Själva ordet utgör diskriminering
mot hela samhället. Det var många svenskar som adopterade barn från andra länder, för att rädda
dem, hjälpa dem. Så kommer någon som inte kan uttrycka sig på rätt sätt. ”Ni har importerat era
barn!”. Det är diskriminering. Vi hade ett fall… Inte ett fall men jag gav råd, för att kvinnan ville
inte anmäla. Bara ha råd. En förälder är svensk, en mörk. På arbetsplatsen kallades hon deras slav.
Det har hållit på länge. Tio, elva år. Kom hit ”negerjävel”. Med mera, kränkande uttryck. Jag vet
inte-hur orkar hon? Jag gav rådet att säga stopp, och säga hur det känns att de håller på sådär. Om
inte hon vill anmäla. Då måste hon säga, jag tolererar inte det här. Jag accepterar inte det ni säger
om mig. Det känns kränkande och jag mår inte bra av det här. Hon måste förklara hur hon mår av
det här. Så… alltså. Det ska du ta upp. Det här var för någon vecka sedan. Vi använder dessa ord
2009, slav med mera.
Adopterade barn, arbetskraftsinvandrare, mörkhyade, alla drabbas av de vardagliga
orättvisorna och diskrimineringen. Många vill inte anmäla, som kvinnan Hassib talat med. Det
kan bero på en mängd olika saker; delvis rädslan att uppfattas som eller avfärdas som
”överkänslig” (Essed 2005:73-74) eller för att man är osäker på sin ställning och på språket,
45
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
som i Hilkkas fall: Hilkka berättar att hon upplevt att många av hennes kollegor varit negativt
inställda mot henne hela tiden. På hennes arbetsplats gick en svensk kvinna som blivit
mobbad till arbetsdomstol, men Hilkka kände inte att hon skulle klara av det.
Hilkka: Nja, mina kollegor har varit lika negativt inställda emot mig hela tiden. De har mobbat
andra också, men en annan kvinna som blev mobbad, som var enormt duktig. Hon var för duktig
för dem. Hon deltog inte i deras ”gäng”. När hon stack var det jag kvar. Sedan kom det en annan
kvinna, hon var också duktig. Hon blev utanför. Men hon var insatt i saker och ting, hon hade varit
engagerad i facket och sånt. Hon gick till arbetsdomstol. Hon ville att jag också skulle göra det
men jag sade nej. Jag sade att vi bara skulle få skit för det. Jag slutade istället.
I: Hade du gått till arbetsdomstol om du blivit behandlad på det här sättet i Finland på en
arbetsplats?
Hilkka: Ja utan tvekan. Garanterat. Jag hade kunnat försvara mig. Här kan jag inte försvara mig
språkligt sett.
Det kan även handla om att man inte vill stöta sig (mer) med arbetskamraterna eller att man
upplever att det är svårt att beskriva den flyktiga upplevelsen av diskriminering (Essed
2005:85). Man kan vara rädd för att säga ifrån, och letar efter fel hos sig själv.
Wilhelm: Man märker mer och mer, man tänker efteråt att jag borde ha…Men det blir inget.
Hilkka: Jag tror att andra invandrare är starkare. Vi törs inte säga något. Vi letar fel hos oss själva
och är tysta.
Wilhelm: Man hade kunnat krävt mer,…
Isabel är säker på att en läkare diskriminerat en patient på grund av dennes etnicitet, men när
hon anmäler det inträffade för sin chef får hon ingen respons. Hon säger att människor
behandlas olika beroende på varifrån de kommer.
Isabel: Mellan åttio och nittiotalet, på sjukhuset.
(…) De påminner dig hela tiden: ”du är inte svensk”. De vill veta var du kommer ifrån för att de
behandlar folk på olika sätt beroende på varifrån de kommer. Jag har märkt där på jobbet att
patienter behandlats olika beroende på deras bakgrund. På akuten. Min kollega behandlade en
svensk person på ett sätt och en mörkhyad person på ett annat sätt. Båda patienterna hade samma
problem, de hade sår, (de hade skurit sig), som behövde sys efter självmordsförsök, men den
svenska patienten fick bedövning och fick lugna ner sig först- ”Ta det lugnt ” sade man till den
svenska patienten, och till den mörkhyade patienten sade läkaren ”Du får tåla lite” och man sydde
utan bedövning. Varför behandlar man dem olika, ”Du får tåla lite grand” sade doktorn. Hur kunde
46
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
samma doktor behandla dem så olika? Man började sy den mörkhyade patientens sår utan
bedövning och han skrek. Då gick jag till vår chef, vad är det frågan om? Men han sade bara att
det kunde bli så när det var underbemannat och många patienter. Man är inte lika värd…det beror
på varifrån du kommer.
Om man ser till den politiska diskursen om invandrare i Sverige vid tiden för Isabels
berättelse kan man se att den sammanfaller något med att man 1990 började använda ordet
”kris” i svensk politik, media och i vardagen (Pred 2000:12). Rasismen förnekas och den som
pekar på att rasismens existens kan anklagas för att vara överkänslig (Essed 2005:73-74). Det
förekommer även en legitimering av diskrimineringen som argumenterar med hjälp av retorik
som ”Vi har ingenting emot invandrare, men….” . Det utgör ett exempel på en
självlegitimerande beskrivning där man först förklarar att man själv inte har någonting emot
invandrare, och i nästa andetag kommer med en invändning- ”men…”- en slags ”hårt men
rättvist” retorik (Van Dijk 1993:93). Chefen på Isabels arbetsplats säger att läkarens beteende
beror på att det är underbemannat och många patienter. Kontext, ( sjukhus ) komplikation (
två patienter med samma skada behandlas olika ), utvärdering( varför syddes en patient- som
inte var svensk- utan bedövning med otrevliga ord medan patienten som var svensk fick tröst
och bedövning?) och argumentation ( Om det berodde på att det var så bråttom, hade båda
patienterna bemötts på samma sätt?) och reaktion (klagade hos chefen; som sade att händelsen
berodde på underbemanning) (Essed 2005:86-87).
5.4 del 3: Att ”lyckas”
Hassib berättar om vilka grupper som är mest utsatta i Sverige idag:
Hassib:. Mest utsatta grupper just nu är afrikaner, muslimer och romer(…)Ja, just. 2009.
Hassib: Ja, visst, självklart. Skillnader… innan elfte september så har mest utsatta grupper var
också romer innan elfte september, sedan folk från de gamla östländerna i Europa, och Iran och
Irak. Men efter elfte september dras alla över en kam, muslimer och araber. Man tror att alla
araber är muslimer och det är de inte. Jag har fått ärenden där folk anklagas för att vara muslimer
för att de är araber, de diskrimineras på grund av religion, trots att de är kristna.
Det finns stöd för Hassibs uttalande; efter 11 septembers terrordåd, har media har bidragit till
den politiska rasismens ökning, och vinklat islamofobi till att inte vara synonymt med rasism
(Van Dijk 2005:120-122). Hassib säger att bla afrikaner är en av de mest utsatta grupperna i
47
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
samhället idag. Det bekräftar och bekräftas av tex Isabels berättelse, och Catomeris. Enligt
teorin om den nationella gemenskapens cirkel skulle man kunna säga att icke- Europeer står
långt utanför cirkeln. Ali berättar att han känner att han vill prestera mer än en svensk person
för att kunna jämföra sig.
Ali: Jag kan hålla med om det, där kan jag känna igen. Det är skillnad på ambitionen mellan en
vanlig ”svensk” och en som har en annan kulturell bakgrund, som någon som kommer från
Finland eller Irak. Jag har känt många gånger att man hellre vill prestera dubbelt så mycket för att
kunna jämföra sig som en vanlig svensk person. Men jag vet inte vad det kan bero på, om….
Samtidigt som statistiken visar att en stor andel av invandrare är arbetslösa, kan de som
arbetar mötas av hårt motstånd. Att ”lyckas” är inte alltid synonymt med att ta sig in innanför
cirkeln. Vi diskuterar en händelse som utspelar sig kring 2005.
Ali: Ja…När man ser att en person kanske kommer från Irak, om jag tar mig som exempel, som
kanske kommer tomhänt och det visar sig om tio, tjugo år att det kanske har gått riktigt bra, att han
kommit långt jämfört med en svensk person, då tycker jag att det är synd att man blir bemött på ett
negativt sätt. Det kan jag säga.
I: Det kan du uppleva att du blir?
Ali: Det blir man. Det blir man. Titta på den här personen: hur kan han köra en bil som är värd en
halv miljon? Vad har han gjort?
Ali: Jag har inget eget exempel , men jag har fått sett andra släktingar och vänner som kommit
långt i karriären som fått det bemötandet och jag har fått sett att min kusin som det gått bra för har
fått upplevt det, han kom till Sverige helt tomhänt och han bodde i en liten , avlägsen by i norrland
i femton år och jobbade riktigt hårt, hela tiden och sparade pengar. Sedan köpte han en våning
eller lägenhet på Odenplan och då blev det ett helt annat bemötande från människor. Han köpte
sin lägenhet, en mercedes och folk undrade hur det kommer sig. Ja, den personen hade kanske
jobbat i femton år i en liten by dag och natt. Så han har gjort sig väl förtjänt av sin våning, som
han bor i idag. Och den bilen han kör i… Hans reaktioner säger tydligt att folk ser ner på honom.
Då tycker han kanske också, att är det någon vits att ha den här ambitionen.
Gemenskapens cirkel har en gräns som ständigt tycks flytta sig, åt än det ena, än det andra
hållet. Var går den egentligen? Det verkar som knappt de innanför cirkeln riktigt vet. Däremot
verkar det som att det symboliska objektet väger tungt, vad det än må vara (Azar 2005).
Oavsett om en person är från Finland eller Irak och ”lyckas”, finns det upplevelser av att man
48
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
kan bli negativt bemött för det man lyckats med också. Isabel har också på senare år (ungefär
2006) märkt en missunnsamhet eller misstänksamhet från grannar.
Isabel: Det är folk som inte har något att göra. De lever för att kontrollera andra. När de kommer
hit och ser hur jag har det säger de ”Oj, vad fint! Det trodde jag aldrig!” De ser alla grejer… jag
har rest i över sjuttio länder, och har samlat saker från hela världen. ”De kommer allihop; ”vad
mycket grejer!”. Hur kan du ha så mycket saker? De utgår från att man inte kan ha något, äga
något, om man inte är svensk.
In: Ja, jag har hört om olika fall, folk som har upplevt diskriminering när de köpt egendom. Om
man är fattig kan det gå bra , men sedan…
Isabel: Ja de accepterar inte.
In: Ja, det kan väcka misstänksamhet.
Isabel: Ja och avundsjuka. Folk kan undra, vad är det för ”business” hon håller på med egentligen?
Den folkliga rasismen legitimerar elitrasismen bland annat genom att folk röstar på de
politiker som utgör negativa politiska förebilder i rasismfrågan (Van Dijk 2005:122). Rasism
produceras
och reproduceras
även i
vardagligt
tal;
majoritetsgruppen talar om
minoritetsgrupper på ett sätt som påverkar attityder och åsikter (Van Dijk 1987:11).
Vardagliga diskriminerande händelser kan bygga på attityder som bidrar till att ge stöd åt de
politiker tex som diskriminerar. Dessa upplevelser som Isabel och Ali beskriver kan vara
tecken på att de kommit in innanför den nationella gemenskapens cirkel i det avseendet, att de
kunnat få arbete och börjat skaffa egendom, som skulle kunna ses som de når materiella
tillgångar som finns inom cirkeln. Det betyder dock inte, att man omsluts till fullo av cirkelnman kan hamna utanför i andra avseenden, som sociala kontakter. Misstänksamhet har vuxit
hos svenska grannar eller bekanta. Sociala kontakter kan vara symboliska resurser som också
finns innanför cirkeln (Azar 2005). Här kan man se att invandrare ifrågasatts kunna ha
egendom, det har väckt misstankar enligt Alis och Isabels upplevelser.
49
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
6. Diskussion och slutsats
Det har förekommit upplevelser av diskriminering bland de intervjuade på individuell,
strukturell och institutionell nivå. Av de nio informanterna visade det sig att de fem som var
över 40 år och första generationens invandrare gav fler exempel på egna upplevelser av
diskriminering. De beskrev också sina upplevelser av diskriminering i regel mer bestämt som
diskriminering, och alla hade upplevt diskriminering. Annikki har upplevt diskriminering och
utanförskap på arbetsplatser och på Komvux. Hilkka har upplevt diskriminering på
arbetsplatser och utbildningar. Wilhelm har upplevt diskriminering på arbetsplatser, och
kanske i synnerhet när han fick ett vikariat som chef på 1990talet. Hassib har upplevt
diskriminering på fritiden och när han sökt arbeten. Isabel har upplevt diskriminering på
fritiden, arbetsplats, sjukhus och skola. De fyra informanterna som var under 40 år och
mestadels andra generationens invandrare, Marina, Mikael, Lina och Ali (som är första
generationens invandrare men som kommit till Sverige som barn,) var mer vaga i sina
beskrivningar av upplevelser av diskriminering i överlag än gruppen av äldre informanter.
Informanterna under 40 år är mer osäkra på om deras upplevelser verkligen beror på
diskriminering. De använder ordet diskriminering sparsamt och berättar om upplevelser av
utanförskap och/eller utsatthet utan att dra slutsatsen att deras upplevelser beror på
diskriminering. Lina säger bestämt att hon upplevt utanförskap och diskriminering, men hon
har svårt att minnas exakta händelser som kan beskriva dessa upplevelsers ursprung. Både
Lina och Marina har upplevt att deras föräldrar/er har blivit diskriminerade på grund av språk.
Marina tar även upp fritid och skola som arenor för diskriminering men hon tvekar kring om
det är diskriminering hon upplevt, och säger att det kan ”vara annat”. Ali säger att han inte
upplevt diskriminering, men att det finns en missunnsamhet mot invandrare som lyckas bra
ekonomiskt i Sverige, att de bemöts med misstänksamhet. Han kallar det inte diskriminering,
men tycker att det är synd att det blir så. Han säger också att han känt att han måste prestera
mer än en svensk, men vet inte vad det beror på. Mikael tycker inte att han upplevt
diskriminering men säger att han märkt diskriminering på arbetsplatser och fritiden,
exempelvis när han jobbat på fabrik och det varslats folk- då har Mikael märkt att invandrare
pekats ut. Likaså på fritiden; när det varit högre arbetslöshet har samtal ofta halkat in på att
invandrare utgör ett problem enligt de som diskuterar. Det är svårt att dra mer detaljerade
slutsatser om hur upplevelserna av diskriminering bland informanterna påverkats av
förändringar i de politiska diskurserna om invandrare i Sverige, men att par undantag där en
50
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
informant nämner att hon upplever att klimatet ”hårdnat” kring 1980-talet. Denna
undersökning kan inte fastslå att upplevelserna av diskriminering ökat när klimatet hårdnat,
men en vidare undersökning skulle kanske kunna bekräfta det. Däremot kan man dra
slutsatsen utifrån denna undersökning att det hela tiden funnits upplevelser av diskriminering
bland majoriteten av informanterna, som inte har minskat över tid. Man kan se tendenser av
att ”förvandlingstricket” som flyttar fokus från vardaglig diskriminering till mer extrema
uttryck för rasism i samhället som tex förekommer hos extremister och nationalistiska
politiska partier, kan ha påverkat informanterna under 40år att bli mer osäkra på om deras
upplevelser av utanförskap och /eller utsatthet beror på etnisk diskriminering, rasism. De är
försiktiga med att kalla en handling rasistisk eller diskriminerande. ”Förvandlingstricket”
(Pred 2000) kan påverkat så att de yngre blivit osäkra på om deras upplevelser beror på etnisk
diskriminering. Informanterna som är över 40 år har däremot inte flyttat blickens fokus från
rasismen i vardagen mot extremisterna, utan fortsatt att tolka sina upplevelser som
diskriminering. Kanske har informanterna under 40 år påverkats av medias bild och den
politiska diskursen av att en ”riktig rasist” är en extremist, eller att riktig ”rasism” utövas av
extrema grupper eller individer med motsvarande åsikter? Det är ytterligare ett
undersökningsområde eller en forskningsfråga att undersöka vidare. Man kan även fundera
över, om de flesta av den första generationens invandrare, över 40 år, hunnit uppleva hur det
har varit att inte bli diskriminerad på grund av etnicitet och därför mer bestämt hänvisar till att
de upplevt etnisk diskriminering än vad den andra generationens invandrare gör. Ännu en
slutsats man kan dra utifrån analysen är att varje person från Finland upplevt att de blivit
diskriminerade. Om detta tolkas som att det innebär att det finns en tydlig och uttalad
diskriminering av finländare i Sverige, så finns en ledtråd hos Catomeris (2004). Det skulle
kunna höra ihop med att man så länge varit medveten om finländarnas existens i Sverige, och
att det funnits fördomar om finländare i Sverige över lång tid. Pred(2000) menar att det
funnits skillnader i hur man bemött olika etniciteter i Sverige. Där kan det också finnas en
förklaring till att både första och andra generationens finska invandrare upplevt
diskriminering. En slutsats som man också kan dra är att det inte alltid är säkert var och hur
den nationella gemenskapens cirkel får sina gränser dragna, vilket innebär att olika personer
kan uppleva diskriminering på olika sätt över tid.
51
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Källor:
Azar, M (2005:7) Delen, delandet och den nationella gemenskapen SOU (2005:41) red. De
los Reyes, P.& Kamali, M. Bortom vi och dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration
och strukturell diskriminering. Edita, Stockholm
Balibar,E. &Essed,P. (2004) Rasismer i Europa- kontinuitet och förändring Agora,
Stockholm
Becker, H. (1998/2008) Tricks of the trade- Yrkesknep för samhällsvetare Liber, Malmö
Burawoy; M (1998.p.4-33) The extended case method, University of California, Berkley,
Sociological Theory vol 16 Nr 1, 1998
Catomeris, C. (2004) Det ohyggliga arvet Ordfront, Stockholm
De Los Reyes,P. (2007) Att segla i motvind- en kvalitativ undersökning om strukturell
diskriminering och vardagsrasism inom universitetsvärlden. Arbetsliv i omvandling,
Arbetslivsinstitutet, Stockholm
Denzin, N.K & Lincoln,Y.S (2003) The landscape of qualitative research-Theories and
Issues 2:nd ed. Sage publication, London
Essed, P (2001.p.494-507, references 507-509) Multi-identifications and Transformations:
Reaching Beyond Racial and Ethnic Reductionisms , University of Amsterdam visiting
professor University of California at Irvine Social identities, volume 7, number 4, 2001
Essed,P (2005:3) Vardagsrasism SOU (2005:41) red. De los Reyes, P.& Kamali, M. Bortom
vi och dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering.
Edita, Stockholm
Fanon, F. (1971/1995) Svart hud vita masker , Daidalos, Göteborg
52
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Fredrickson, G. M. (2002/2003) Rasism -en historisk översikt ,Princeton University press,
USA, Svenska utgåvan: Historiska Media, Lund
Haraway, D.J. (1991) Simians, Cyborgs and Women- The reinvention of nature Routledge
New York
Hägerström, J (2004) Vi och alla de andra på Komvux. Etnicitet, genus och klass i samspel
Diss. Sociology, Lund.
Israel, M.&Hay,I.(2003/2008). Research ethics for social scientists, Sage, London
Jonsson,S (2004:3) Rasism och nyrasism i Sverige 1993-2003 .red. Balibar,E. &Essed,P.
(2004) Rasismer i Europa- kontinuitet och förändring, Agora, Stockholm
Kamali, M.(2005:2) Ett europeiskt dilemma-strukturell/institutionell diskriminering SOU
(2005:41) red. De los Reyes, P.& Kamali, M. Bortom vi och dom. Teoretiska reflektioner om
makt, integration och strukturell diskriminering. Edita, Stockholm
Löwander, B (1997) Rasism och antirasism på dagordningen-studier av televisionens
nyhetrapporterig i början av 1990-talet, Akademisk avhandling, Sociologiska institutionen,
Umeå universitet
Metro 2005-05-04
Mulinari,D &Räthzel,N red (2006) Bortom etnicitet-festskrift till Aleksandra Ålund Boréa
Bokförlag, Umeå
Molina,I (2005:4)
Rasifiering - Ett teoretiskt perspektiv i analysen av diskriminering i
Sverige SOU (2005:41) red. De los Reyes, P.& Kamali, M. Bortom vi och dom. Teoretiska
reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Edita, Stockholm
Osman, A (1999) The strangers among us. The social construction of identity i adult
education Linköping
53
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
Punch,K.F (2000/2006) 2:nd ed. Developing effective research proposals, Sage, London
Pred, A (1999) Even in Sweden- racisms, racialized spaces, and the popular geographical
imagination University of California, London
Pripp,O&Öhlander,M.(2008) Fallet Nogger Black-Antirasismens gränser Agora Stockholm
Schmauch, U (2006) Den osynliga vardagsrasismens realitet, Sociologiska institutionen,
Umeå universitet.
SOU (2005:41) red. De los Reyes,P.&Kamali,M. Bortom vi och dom. Teoretiska reflektioner
om makt, integration och strukturell diskriminering. Edita, Stockholm
Tesfahuney, M(1998) Imag(in)ing the Other(s)- Migration,Racism and the discoursive
Constructions of Migrants .Diss.Department of Social and Economic Geography Uppsala
universitet
Van Dijk, T.A. (1987) Communicating racism: Ethic prejudice in tought and talk. Sage,
Newbury Park, CA, USA
Van Dijk, T.A. (1993) Elite Discourse ans Racism Sage, Newbury Park, CA, USA
Van Dijk, T.A (2005:5) Elitdiskurser och institutionell rasism SOU (2005:41) red. De los
Reyes, P.& Kamali, M. Bortom vi och dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och
strukturell diskriminering. Edita, Stockholm
Vetenskapsrådets hemsida: senast uppdaterad 2009-04-22 besökt 2009-05-21
http://www.vr.se/
Sökning artiklar av Essed och Burawoy:
Sökning: CSA Illumina, #3 KW: ethnic and KW: discrimination and (europ/trunkering);
sökning: (Burawoy).
54
Milla Elina Lepistö D- uppsats Sociologi Mittuniversitetet Sundsvall Institutionen för
samhällsvetenskap VT 2009 Handledare: Ulrika Schmauch
55
