RagnarLagerström
Genomamforansväggar
Tankaromsanningochverklighet
ireligionen
ibearbetningavSvenLagerström
1
Innehåll
Inledning........................................................................................................................ 3
Odetillenuppfiskadamfora ................................................................................. 7
Genomamforansväggar ......................................................................................... 8
Livsåskådningaremellan ..................................................................................... 16
Afrikanskreligion .............................................................................................. 18
Naturalism ............................................................................................................ 20
Panteism–Spinozasochandras.................................................................. 23
Buddism................................................................................................................. 25
Hinduism ............................................................................................................... 28
Islam........................................................................................................................ 31
Sufism................................................................................................................ 32
Judendom .............................................................................................................. 35
JesusochKristus ................................................................................................ 40
Osynligtpanteon ................................................................................................ 49
Vadärsanning?........................................................................................................ 54
Sanning,verklighet............................................................................................ 54
Kandetfinnasen”högre”sanning?....................................................... 55
Enriktigtolkning,då?................................................................................. 57
Upplevelseellererfarenhet...................................................................... 58
Omskepsisochärlighet ............................................................................. 60
Detmångtydigaordet”tro” ...................................................................... 62
Attantagaochutgåifrån............................................................................ 68
Vadärreligion?................................................................................................... 71
”Religiössanning”.............................................................................................. 72
Symbolernaochsanningen............................................................................ 80
Omtrosdeklarationer....................................................................................... 84
Fundamentalism–grogrundförintoleransochgrymhet................. 86
”Väsentligenkänsla” ......................................................................................... 89
Att”sjungaGudsnamn”................................................................................... 93
Slutord ......................................................................................................................... 95
2
Förord
RagnarLagerström(1910‐2006),skolmanochskoladfilosof,ägnadestörredelenav
sittlångalivåtatttänkaochformulerasigkringdetsomförenarmänniskorfrånolika
länder och med olika religioner, snarare än det som får dem att börja strida med
varandra.OmdettaskrevhanidenlillabokenMötasidetinre(Proprius1984),som
gåratthämtapåhttp://rastplats.wordpress.com/ladda‐hem/.Denblev,tillhansför‐
våning,välmottagenävenavbekännandekristnasomt.ex.KerstinAnérochbiskop
Claes‐BertilYtterberg.
Denhärtextenärenvidareutvecklingavendeltankaridenboken,tillsammansmed
en polemik mot dem som vill hävda att de sitter inne med en ”religiös sanning”.
Textenfannssomolikautkastmellan1995och2003menäraldrigtryckt.Nuharjag,
som är Ragnars son och som dessutom har en liknande inställning till vad som kan
sägas om det gudomliga, äntligen gjort en liten bearbetning av den – ja, stor i ett
avseende,nämligenattjagflyttatsanningsdiskussionentillslutetavbokeniställetför
attbörjamedden.Iövrigtharjagmestjusteratkommateringochsådantochförsökt
formateratextensåattdenskavaralättattläsapåenbildskärm.
Faluniapril2012
SvenLagerström
3
Inledning
Den här texten är en vidareutveckling av kapitlet ”Religiös samhörighet” i min bok
”Mötasidetinre”.Denärskrivenienkänslaavsaknad,ochsamtidigtmedenaning
omattdennasaknaddelasavmångaochinteäralldelesomöjligattbota.
Dethandlaromettbehovavnågotsomharenåtminstoneavlägsenlikhetmedför‐
samlingsgemenskapellers.k.trosgemenskap,engemenskapmedmänniskorsomhar
detpåsättochvislikaiinreavseende,kanskeutanattmärkasåmycketavdet.Att
detkännssomensaknadkanhaattgöramedattvisombarnomfattatsaventradi‐
tionellt ”kristen” miljö och fostran, kanske präglad av stor värme. Känslorna för
denna miljö och dess föreställningsvärld finns kvar hos de flesta även när tankarna
börjat gå sina egna vägar, kanske allt längre bort från vad som uppfattats som de
traditionelltkristna.
Närdetkäntsalltmindrenaturligt,santochäktaatthållafastviddekristligaföre‐
ställningarnaochuttryckssättenfinnsändåmedvetandetkvaromattkyrkanochdess
gudstjänsterärrikapåskönhet,storautblickarochenständigerinranomJesusfrån
Nasaretochandankringhonom.Mankännersigkanskeisjälvaverketintesåfräm‐
mandeföralltsomsägsikyrkanellerförheladenlivssynsomdäruttolkas,menman
villändåmarkerasittavståndstagandefrånviktigadelaravdet.Jagtrorattmycketav
dens.k.avkristningenellerdenminskadekyrkligheteniSverigeärenfrågaomärlig‐
het–manvillintelåtsastrovadmanisjälvaverketkännerattmanintekantro.
Är det verkligen nödvändigt att kyrka och avvikare går så skilda vägar? Med av‐
vikare menar jag då alla, även frikyrkliga, katoliker, muslimer etc, som i väsentliga
stycken tänker andra tankar än Svenska kyrkans. Mest känner jag förstås ändå för
dem som inte ”hör till” någonstans alls utan går ensamma med sina funderingar.
4
Måstederastankarvarasåensamma,omdenuharsjälsfränderlitevarstans?Skulle
intesjälsfrändernaoftareännukunnafinnavarandra?Ochskulleintehelasamhället,
hela samhällsandan, vinna på att det som är gemensamt olika tankeriktningar
emellanstarkareochoftarekommerfram?
När man, delvis otillfredsställd med fäderneärvda synsätt, söker efter sanningen
eller det som man själv kan uppfatta som sanning, är det naturligt att man lyssnar
ocksåtillrösterfrånfjärrantankevärldar.Dethänderdåattmanialltdetfrämmande
förnimmertonfallochfinneruttryckföraningar,starktbesläktademedensegna.Den
främlingskänslasomkangripaenmittidetgamlahemvandakompenserasdåihög
gradavkänslanavgemenskapmedsökande,anandeochdrömmandemedmänniskor
iavlägsnatiderochländer,känslanavatttillhöraenofattbartstorsyskonkretsmed
gemensamma behov och gemensam längtan, som det känns riktigt att ha kontakt
med.
Detföljandehandlarväldigtmycketomekumenikiradikalmening,ekumeniköver
allagränser,fattadiordetsursprungligabetydelse:”somangårheladenbeboddajor‐
den”–jakanskedett.o.m.iblandhandlarävenomdenobebodda.Dethandlarbåde
omdetsomskiljerochdetsomförenarolikaåskådningar–mestdetsenare.
Ivårtidmeddesssnabbaförändringaravlivsvillkoren,dessenormafolkförflytt‐
ningar och ideologiska innovationer, fårfrågorom”trosmotsättningar”ständigtför‐
nyad aktualitet – och därför också frågor om sådana motsättningars hanterande.
Ocksåvårtegetlandharjugåttigenomstoraförändringarinyaretidmedfrikyrkliga
väckelserörelserunder1800‐talet,medsekulariseringoch”avkristning”under1900‐
taletochpåsenaretidermedstarkinvandringavmänniskorsomförmedsigreligio‐
nersomfrånevangelisk‐lutersksynpunktär”främmande”.Härfinnsnumångagrup‐
perochindividersomleversåattsägavidsidanomallfarvägarna,iandligövergiven‐
5
het eller förbiseddhet. Det är viktigt att så få som möjligt kommer att känna sig stå
utanförenkulturellochandliggemenskap.
Idensituationenkandetvaranyttigtattåtertänkaigenomvadvimenarmedsan‐
ning,verklighet,troetc.särskiltireligiösasammanhang.Ochnärdetgällersådanti
dereligiösaföreställningarnasomviinteanserossharättattpåstå,börvifrågaoss:
Finnsdärändånågotsomvikantavarapåochbehållagenomattuttryckadetmed
störrevarsamhetänvadsomförrharvaritvanligt?Ochfinnsdäråandrasidannågot
somvitidigareharaccepteratpåettpassivtsättmenhellrebörklarttaavståndifrån?
Ävensådantkommeratttasuppidetföljande,menavsiktenärändåkonstruktiv:en
saneringblanduttryckssättenkanskapanyalöftesrikakontaktmöjligheter.
Denhärskriftensförstadelärettförsökattlyftaframsådanatankarsomärlätta
attkännaigensigi,frånenradavvärldensolikareligionerochlivsåskådningar–viär
kanskeintesåolikasomviinbillaross,ochdetkanskegårattvaskaframsådantsom
viallakanvaraöverensom,ensorts”sanning”.
Skriftensandradelutvecklaråandrasidanhurförsiktigmanmåstevaramedsan‐
ningsbegreppetnärdethandlaromdetovetbara.Olikareligiösa”sanningar”harfått
motiveraenmängdfruktansvärdahandlingargenomårhundradena,trotsattdeflesta
religioner,varpåsittsätt,brukartalaomgodhetochkärlek.Denparadoxenförklaras
tillstordelavattmanförväxlatkänslanavvisshetmedodiskutablasanningar.
*
6
Ode till en uppfiskad amfora
avGunnarEkelöf
Sigilletärobrutet,
ochvadärundret,dåvattenblevvin,
motundretdåvinblevvatten
undretdånågontingutsöktblevalltmindreutsökt,
tillsistnågotallmäntochnamnlöst?
SäginteattOpimius’falernerärbitter
pådettasättnjuten,
ochintehellerattdeningentingsmakar.
Ostarkaandesomstigerurdetäntligenbrutnasigillet
oDjinn,sombugartilljordenförkungSalomo
ochförsvinnersomrökfördenformelförsmående:
Sannerligen,dettaärundret
huralltåtervändertillallt!
Tyuppenbarelseformen,namnetochgagnet
dettaärbandet!
Detallmännaärfriheten.
Detärvinetsosmosjagvilldricka!
Såsomdenskettiamforansväggar
såskerdenimig.
Genom amforans väggar
Amforan,nedsänktihavet,kansessomenbildavdenenskildamänniskanskänslaav
kontaktmeddetuniversella–iblandstark,iblandsvag.Somjaguppfattarden–detär
intesäkertattskaldenskullehakäntigensigimintolkning–kandenåskådliggöra
ett synsätt som skulle göra en del företeelser i religionens värld mera begripliga,
psykologisktsett,ochvissavägarmerframkomliga.
Kärnfysikensochastronominsresultattyderpåattmateriaärnågotenergiladdatoch
aktivt, och att samspelet mellan elementärpartiklarna/vågorna inte kan beskrivas i
mekanikenstermer.Delärossocksåattheladenmerellermindrekändavärldenär
uppbyggdavsammaslagssmådelarellerelementarpartiklarisamspel,ettspelsom
också ständigt äger rum i våra egna kroppar. Det finns med andra ord något slags
strukturelllikhetochenhetlighetiuniversum.Livetpåjordenärpräglatavdennaoch
visar en del av de möjligheter materien har, när vissa omständigheter, nämligen de
jordiska,ärförhanden.Våraegnakropparsisanningunderbarasättattfungeragåri
sistahandtillbakapåsmådelarnasävensåunderbarasättattbetesig.
”Föddochickeskapad”sägerdennicenskatrosbekännelsenomKristus.Mendet
gällertillfulloomvarjelevandevarelse,ochvarjemänniska.Människanärtrotsallt
inteknådadavlera!Hennesförhistoriabörjarihavetochhavetsförhistoriabörjari
rymden. Av rymd är vi komna liksom allt som vi har någon kännedom om. Allt hör
samman,ochdetärtänkbartattvårlivskänslapåverkasavdet.
Viharingasinnesorganspecialkonstrueradeförattuppfattavårsamhörighetmed
universum, men samma sak gäller alla våra s.k. instinkter: de är inte betingade av
vissa sinnesorgans verksamhet. Våra instinktiva beteenden – att gå, äta, sova, älska
8
ochförökaoss–ärintemekaniskaverkningaravsyn‐ochhörselintryck,utandeär
vårasättattsvarapåtolkningarnaavdem.Ochdeärärftligtbetingade.Vikännerbe‐
hov–oftaförosssjälvaoförklarligt–avatthandlapåettvisstsättienvisssituation
(t.ex. att rygga tillbaka när vi blir rädda), och i de flesta fall är det det sättet som
främjarvårfortsattatillvaro.Vikännervadsomärlivsbefrämjandeävenutanattha
några kunskaper i biologi. Kanske ”allenhetskänslan” – oändlighetskänslan kan vi
kanskeocksåkalladen–ärenlivsbefrämjandeinstinkt!Kanskeigrundendetsamma
som kärlek? Dessvärre tycks den i det mänskliga kulturlivet oftast vara utsatt för
svårastörningar.
Alla människor är förvisso inte lika uppfyllda av en medveten ”allenhetskänsla”.
Mensåfinnsdetjuocksåmycketidetbullrigamänniskolivet,somkanhaförrycktel‐
ler”överröstat”ensådankänsla.Frånbörjankanskedenändåfannshosvarochenav
oss!Detlillabarnetsförstaleendentyckstalaidenriktningen.Andrakänslorkanta
överhand,mentrotsalltärändådenkänslannäratillhandsfördeflestamänniskor.
Överallt,därdetfinnsellerfunnitsmänniskor,sermanreligionsyttringar.Överallt
offerellerbönertillväsensomtänkshaverkningarlångtutöverdemänskligasam‐
hällena.Överalltmyterochidéeromväsen,osynligamenändåandligennärvarande.
Överalltaningaromnågotöverordnat,allestädesbefintligt,detmåhetaBrahma,Tao,
Jahve, Krishna, Världsanden, Gud eller Allah – eller det må ha formen av filosofiska
idéersomäravseddaattomfattahelauniversummedkunskap.Omkringossiytter‐
världen ser vi en oöverskådlig mångfald och ett kaos av kontrasterande tendenser,
konstruktiva och destruktiva krafter – ändå ständigt denna aning om en gemensam
tillhörighet.Detfinnsingenyttreanledningtilldennaaning,mendetfinnskanskeen
inre,endisposition,kanskerentavett”minne”,somsitterivarjecellikroppen?Det
9
finns i varje fall knappast något som förbjuder oss att försöka tänka oss ett sådant
sammanhang.
Låter det alltför fantastiskt? Men är det inte ungefär lika fantastiskt (d.v.s. full‐
komligtofattbart)meddeninstinktsomfårdennågramånadergamlaflyttfågelnatt
påegenhand,utanföräldrarnasledningtasigtilldetavlägsnaland,därdessartfrän‐
dertillbringarvintern?–Detärsvårtattjämföragraderavofattbarhet!
Detmänskligapsykets,denmänskligaamforans,väggarärintealltidlikagenom‐
släppliga.Somligaamfororärtäcktamedsjälvhävdelsens,försvarsattitydens,”jagisk‐
hetens”slamochstårdärförvälemotdet”osmotiskatrycket”fråndenstoragemen‐
skapen utanför. Och alla människor har sina mindre mottagliga stunder och tider.
Mendetfinnsnågramänniskorsomtycksheltgenomdränktaavkärlektillallavarel‐
ser.”Helgon”ärenbrokigskaraochettblandatsällskap.Menblanddemkandetha
funnitsmångasomkanliknasvidamforormedmycketporösaväggar.OmJesusfrån
Nasaret i särskilt hög grad hörde till de kärleksfyllda, är det inte svårförståeligt att
hansvännergudomligförklaradehonom–särskiltefterdentillämpningavMessias‐
idén som han själv gjort. Vad lärjungarna kände då var just den universella andens
genombrotthosenmänniska.
Det skulle ju kunna hända, när en amfora hade legat länge i vattnet, att förslut‐
ningenbrast.Dåskullevinethastigtströmmautochhavsvattnetin.Detkankanske
vara en bild av en människas ”väckelse” eller ”omvändelse” eller omvälvande
religiösa upplevelse. Det var ett motstånd som plötsligt släppte. En gudsupplevelse
kan då fattas som att helheten bryter in i individens medvetande och övervinner
individualiseringssträvandena. En inre omvälvning följer – kanske är det en
kärleksmänniskasfödelse.
10
Känslanavattingåiettsammanhangutanurskiljbaragränser,känslanavattbära
inomsignågotsomintebaraärensegetutanavofattbarochgenomgripandestorlek,
något att inordna sigi–ärdenkänslankanskereligionensursprung?Religiöstske‐
ende – är det just själva ”osmosen”, det universellas genomträngande av individens
själsligaskiljeväggar?”Havet”–ärdetdetuniversellaellerkanskesjälvauniversalite‐
ten,detgenomgåendeochsammanhållandeidetuniversella?Religion,somhistorisk
företeelse,ärkansketillsinkärnadepsykiskayttringarnaav”osmosen”?
Religiös”uppenbarelse”–vadstårdetför?Detharutomordentligtnärasamband
meduttrycket”religiösupplevelse”,åsyftarväligrundensammahändelse.Mensäger
man ”uppenbarelse” i stället för ”upplevelse”, vill man antyda eller rentav hävda
någotmer,nämligenattupplevelsenharettföremålutanfördenenskildamänniskan,
att den verkligen är upplevelsen av något annat än de egna känslorna, nämligen av
det gudomliga. Gud eller det gudomliga har, menar man, visat sig för den benådade
människan,ochdetärdetsomäruppenbarelse.
Detärnogofrånkomligtattdensomfårdensortensupplevelsetolkardenså.Det
liggeriupplevelsenssjälvakaraktär,attmankännersigsomföremålförnågotoer‐
hört. Men sedan ankommer det på både den ”benådade” och omgivningen att inte
övertolka,d.v.s.inteläggainiberättelsenom”uppenbarelsen”meränvaddenverkli‐
geninnehöll.Detärlättgjortattefterrationaliseraellertolkadetoerhördamanupp‐
levtsåattdetpassarihopmedhelaenstidigareföreställningsvärldochengagemang.
Sådana övertolkningar är säkert inte ovanliga. Följden av dem blir att Gud sägs ha
”uppenbarat”demestskiftandeochvarandramotsägandesaker.Detärviktigtförvar
ochensomtardelavberättelseromuppenbarelser,attlyssnatillsittegetinreoch
försökakännaigendetsomverkaräkta.
11
Religiösupplevelseärensak.Bestämdapåståendenomdetupplevdaärnågotan‐
natochkanlättkommaikonfliktmedsanningen–tilloförutsägbarskadaförmed‐
människor.
Ett föredömligt exempel på återhållsamhet när det gäller att vittna om vad man
själv har varit med om tycker jag mig ha funnit i Martin Bubers bok ”Dialogens
väsen”.Hanskriver:
Nu vet jag visserligen av egen erfarenhet något som jag aldrig får glömma,
nämligenattdetgivestillstånd,ivilkadetpersonligalivetsbandtycksfallaav
ossochvifårupplevaenodeladenhet.Menjagvetdäremoticke–någotsom
själenvisserligengärnatrorochvälmåstetro(ävenminharengånggjortdet)
nämligen att jag där skulle ha nått en förening med ur‐varat eller gudomen.
Somenpåansvarsmedvetenhetgrundadkunskapvoredettaenotillåtligöver‐
tolkning. Med det menar jag: Vill jag vara en människa som tar verkligheten
somdenär,kanjagbaratillåtamigatttolkadessaupplevelsersomattjagnått
fram till en enhet i mig själv, en enhet som är oklyvbar, utan form, utan
innehåll. Jag må kalla denna innersta enhet ursprunglig, förbiografisk, och
förmoda att den skyddar mig mot påverkan av det biografiska skeendet – all
själens utveckling och tilltrassling – och förblivit sig lik. Icke förty inför den
ansvarsmedvetna kunskapens redliga, omutligt nyktra räkenskap, ingenting
annatänjustdennasjälsenhet,tillvars'grund'jagnåttfram,isåhöggraddess
grund, bortom all form och allt innehåll, att min ande inte kan undgå att
uppfatta den som själva urgrunden. [‐‐‐] Den är en av dessa människosjälar,
icke'allsjälen'.Ensåochsåvarande,menintevaratsjälvt.”
Buber talar om ”övertolkning”. Är det inte så, att ord är våra hjälpmedel att förstå
varandra och världen, medan orsakerna till missförstånd och misslyckanden i våra
försökattförståmycketoftaär–överord?Människorbådeförenklar,konkretiserar
12
och broderar ut sina inre upplevelser tills beskrivningarna, utan att de märker det,
harblivitosanning.Sedanvredgasdepådemsomintekantropådem!
Återhållsamheten,somBubertalarom,kaninnebäraenvissgradavskepsisgent‐
emot berättelser inom ens egen religiösa tradition och samtidigt intresse och ökad
mottaglighet för vittnesbörd inom ”främmande” religioner. Hur vill t.ex. en kristen
bedöma berättelserna om Krishna Chaitanyas liv och förkunnelse? Handlar de om
verklighetellerominbillningar?
Om känslan av att ingå i ett sammanhang, större än det mänskliga, är medfödd
ochinstinktivhosmänniskansomart,dåblirdetintressantattsökadereligiösaoch
religionsliknande företeelsernas inbördes sammanhang och samhörighet bakom allt
dettillsynesheterogena.Liksomhavetsaktagenomströmmarvarjeamforapåhavs‐
bottnen, kan det andliga tänkas genomströmma både den enskilde och de grupper
och institutioner som bildats för att främja den religiösa upplevelsen. Hypotetiskt
skullemandåkunnabetecknadetbakomliggandesomdet”gudomliga”.
När Axel Hägerström betecknade all ”metafysik” som ”intellektuell lek med
känslouttryck”utanklartankemässiginnebörd,menadehanmedmetafysikpåståen‐
denomde”ytterstatingen”,den”sannaverkligheten”,”ur‐grunden”,detöversinnliga,
själensodödlighet,Gudsexistensochväsen,”varat”,detabsolutaetc,alltavtämligen
spekulativnaturochomöjligtattfåförtydligatellerbekräftatgenomempiriskveten‐
skap.Dekänslorsomtarsiguttryckidetmetafysiskaspekulerandet,den”intellektu‐
ella leken”, är sådana som har att göra med oändlighet, storhet, tillhörighet till ett
världsomfattandesammanhang–medandraordden”oceaniska”känslan.Menkan‐
skegällerdetocksåkänslanavattvarabedragenochförvilladavskenet,avsinnes‐
organens ofullkomlighet. För att motverka känslan av förvirring och osäkerhet
13
byggermetafysikernettsystem,entankekonstruktion,somtycksvarasittegetstöd
ochgerenkänslaavorubblighet,upphöjelseövertidensostadighet.
Under förutsättning att man i ordet ”lek” inte lägger in någon betydelse av lätt‐
sinne, ansvarslöshet, slarv och brist på allvar och engagemang, förefaller beskriv‐
ningenattvaraträffande,t.ex.beträffandeartonhundrataletsromantiskafilosofioch
dess efterdyningar, som kanske var det som Hägerström närmast hade i tankarna.
Det är väl riktigt, att sådan filosofi inte är kunskap och inte skall läras ut som
vetenskapviduniversiteten(ävenomstudieravolikaslagsförekommandemetafysik
förståshörfilosofihistorientill).
Nuliggerdetonekligennäratillhandsattmedanledningavminautläggningarav
bildenmeddenuppfiskadeamforanfråga:Ärnuintedettametafysik,omnågot?Att
talaomenhelauniversumsinreenhetellerhelhet,vadärdetannatändenmestur‐
typiskaföråldradeochövergivnametafysik?Ochvadärdetannatän”intellektuelllek
medkänslouttryck”?
Nej,detären(allvarsam)lekmedkänslouttryck,mendetärintemetafysikifilo‐
sofiskmeningellerdrabbasåtminstoneinteavdenvanligakritikenmotmetafysiken,
eftersomdetintegöranspråkpåattvarakunskapellersanning.Känna,anaochför‐
sökaförmedlaettintryckavsinapersonligakänslor,dettordevarochenharätttill,
bara man inte meddelar det hela som vetenskap och kunskap, hämtad ur dunkla,
okontrollerbarakunskapskällor.
PåsindödsbäddsadeNathanSöderblom:”JagvetattGudlever.Jagkanbevisadet
genomreligionshistorien.”–Säkerligenmenadehaninteatthanskullekunnaformu‐
leraenlogisktbindandebevisningförGudsexistens.Detmåstehavaritfrågaombe‐
vis ”genom indicier”. Han hade mängder av exempel på människor som tolkat sina
starka inreupplevelsersommötenmedGud,ochhangjordesåsjälv.Juflermänni‐
14
skor som spontant ger uttryck åt sådana upplevelser, så tolkade, desto mer
övertygad, menade väl Söderblom, måste man bli om att det inte baravarfrågaom
psykologiskaegenheterutanomnågotreellt,upplevt,somidetväsentligamotsvarar
derasbeskrivning,särskiltombeskrivningarnakanvisasvaravarandraslåendelika
utanattnågoninbördespåverkanvaritmöjlig.
Liksomindividernainteliknaröar,isoleradefrånvarandragenomändlösahavs‐
vidder,utanärpsykisktförenademedvarandradirektochindirektmedtusentrådar,
så är inte heller de stora religionerna isolerade enheter saknande gemensam inne‐
bördochgemensamtärende.Detärskadligt,ochsomjagtrorfelaktigt,attmott.ex.
kristendomensomreligionställasomenmotsatst.ex.islam,ellerfördendelenateis‐
menellermaterialismen.Motkristendomenbörställascynism,hårdhetochegoism.
Mensådantkanställassomkontrastmotallastorareligioner,ochdeharsålundaalla
en gemensam fiende och kan eller borde i det avseendet liksom i många andra
betraktassombundsförvanter.
15
Livsåskådningaremellan
Livsåskådningar emellan
Sanningsanspråken, d.v.s. förväntningarna att de läror man förfäktar angående det
overifierbaragudomligaskaerkännassomsannaävenavomgivningen,deanspråken
ärägnadeattbyggamurarochrivabroarmänniskorochgrupperemellan.Åsiktenatt
teologiskalärorochteserärofullkomligaochtrevandeförsökattnärmasigdetofatt‐
baraochkanskekanbytasutmotellerkompletterasmedheltandraförsök,t.ex.från
andrareligioner,ärdäremotägnadattmildramotsättningarochmöjliggörakontakt
ochgemenskap.Utansanningsanspråkinget”teologiskthat”.
Att gå längre bort från ”läror” och annan påståelighet om det ovetbara betyder
också att gå längre bort från försåtliga osanningar och därmed troligen att komma
närmare verkligheten – och för människor med olika tänkesätt kan det betyda att
kommanärmarevarandra.Avstårmanfråntankenattmänniskor”avannantro”be‐
kämparsanningarochförsvararosanningarireligionen,kanmanpånyttsedemsom
vänner.(FråganharblivithögaktuelliSverigeiochgenomdenstorainflyttningenav
muslimer.)Tankenattförsökaändraderasåsikterellerhindraåsikternasspridning
blir främmande, när man inte anser sig själv veta bättre hur det verkligen förhåller
sigmeddetovetbara.Detärjukärlekochkontakt,inteåsikter,religionenigrunden
handlarom.Detblirlättareattuppfattaandemeningeniandrasreligiösaordochut‐
tryck, om vi erkänner inför varandra att vi egentligen ingenting vet om det verkligt
gudomliga, det som våra religioner försöker sätta ord på, och tänker att de alla vill
väckaochgeuttryckåtenkänslaochettsinnelagsominteärnågonavossheltfräm‐
mande.
16
Livsåskådningaremellan
Tänkerviattandrauttryckerdengemensammareligiösakänslanmedandraord
och bilder än vi själva, då blir det naturligt att vi sätter oss tillsammans med dessa
andra och söker gemensamma ord och uttryck för det bakomliggande. Finner vi då
liknandekänsloruttrycktamedförossnyamedel,somvikanförstå,såskerettömse‐
sidigt berikande. Man ger ju varandra uppslag till rikare och mera varierande ut‐
tryckssätt.
Religionernas ”fiende nummer ett” är inte någon av de andra religionerna, inte
heller ateism eller materialistisk filosofi, utan hårdhet, välviljan begränsad till att
gälla en inre eller åtminstone en viss begränsad krets. Adolf Hitler lät på sin tid
meddela,atthanpersonligenvar”djuptreligiös”.Menhanshandlingssättvarsådant
attdetintevarförenligtmednågonavvärldensreligionerellerreligiösaåskådningar.
Detställdehonomtrotshansfraserimotsatsförhållandetillallreligion.
Somjaguppfattardeolikareligionernaellerreligiösasynsättenhardeallaenge‐
mensam betydelsefull kärna, nämligen allgemenskaps‐ och alltillhörighetskänslan.
Detsomskiljerdemåtärtillägg,iblandberikande,iblandfördunklande,tilläggsom
varierarberoendepåolikheterikulturellbakgrundochandraspeciellaomständighe‐
ter–t.ex.enskildapersonersbehovavattövainflytande!Detärviktigtattnåsålångt
sommöjligtiintuitivförståelseavdetgemensamma,inteförattrivanerochkassera
detavvikandeutanförattkännadeninregemenskapentrotsalltsomskiljer,ochför
att nå en bättre förståelse även för det avvikande. Bättre förstådda symboler bör
kunna införlivas med åskådningar där de inte från början uppstått – ett ömsesidigt
givandeochmottagandeiställetförettömsesidigtmisstänkliggörande.
Binflygerfrånblommatillblommaförattiblommoravolikaslagochutseende
samla en och samma dyrbarhet: nektar. På liknande sätt kan människan rikta sin
uppmärksamhet och sitt intresse mot alla slags olika livsåskådningar för att söka –
17
Livsåskådningaremellan
intenärmastnågotangenämtochvälsmakandemennågotsomtyckshennevarasant
ochhamedverklighetenattgöra.Detkanberikahennesegenlivskänslaochdetkan
ge henne en gripande upplevelse av mänsklig gemenskap och inre likhet, trots alla
olikheterochstrider.
Idetföljandevilljagkortkommenteranågravanligenellerinomstoraområden
förekommande åskådningssätt, som har spelat eller spelar en stor roll i den
mänskliga kulturen. Det är ingalunda min avsikt att presentera eller karakterisera
demellersägadetväsentligaellermestträffandeomdem.Detfinnsgottomsådana
beskrivningar. Jag söker bara efter anknytningspunkter mellan dem, mellan ”vårt”
och ”deras”, lite tillämpningar av amforaliknelsen. Urvalet av åskådningar liksom
urvaletavkommentarerochcitatärhögstsubjektivtochkannärmastbetraktassom
exempel på sådant som kan gynna en ekumenik över religionsgränserna. Det gäller
gränserna både mellan olika etablerade religioner och mellan religioner och det (i
ord) religionslösa. Att jag nästan bara tar upp vad jag uppfattar som positiva och
förståeligaföreteelserbetyderinteattjagvilldöljaellerförringaalltfrånstötandeide
olika religionerna eller att jag vill framställa andra religioner som ”bättre” än
kristendomen. Men det är knappast meningsfullt att här räkna upp och kritisera
missförhållanden som är tämligen okända och inaktuella just i vårt land. Här gäller
detuppmärksammandetavdetsomkanförena–detmåsedanhöratilldetviktigaste
irespektiveåskådningellerej.–Spriddatankar,någotannatärdetintefrågaom.
Afrikansk religion
Vi tänker oss kanske ofta att folken i Afrika är ”animister” och att en animist är en
person som tror att naturföremålen kan tänka, känna och vilja ungefär som männi‐
skor–liksomisagorna–ellersommenarattdetbor”andar”ivissaföremål,t.ex.ste‐
18
Livsåskådningaremellan
narellerträd,ochattdetdärförärbästattvisadessaföremålvördnadochrespekt.I
ensådanåskådning,idenmåndenförekommer,kandetfinnasnågotsomärvärtvårt
beaktande. Kanske finns där kvar en känslighet gentemot de omgivande naturföre‐
teelserna som annars gått förlorad i de tekniskt avancerade samhällena, ett känslo‐
minne från den tid då kontakten med den icke‐mänskliga världen var intimare och
meromedelbarändensedanblev.Animistenärisåfallenmänniskasomförnimmer
denursprungligagemenskapen,intekännersigsåheltannorlundaochartskildfrån
allticke‐mänskligtinaturensomkulturmänniskaniallmänhetinbillarsigatthonär.
Eninitieradforskare,JohnS.Mbiti,förklararemellertidattanimismsombeteck‐
ningpåvissanaturfolks,specielltafrikanskafolks,livssynärettmissbrukatord,som
sätts som etikett på mycket som egentligen är något annat. Han säger att animism
inteärenadekvatbeskrivningavAfrikasreligioner,ochattdetvorebästattdenna
termövergavsengångföralla.Såhärskriverhanikapitlet”Gudochnaturen”iboken
Africanreligionandphilosophy:
Imångaafrikanskasamhällenärdetförbjudetatträknamänniskorochboskap,
delvisavfruktanattolyckaskalldrabbademsomärräknade,ochdelviskanske
därförattmänniskorinteärindividerutaningåendei[corporatemembersof]
ettsamhälle,somintekandefinierasnumeriskt.DetframgårklartattförAfri‐
kas folk är detta ett religiöst universum. Naturen i den vidaste betydelsen av
världen är inte ett tomt opersonligt objekt eller fenomen: den är fylld av
religiös innebörd [significance]. Människan ger liv även där naturfenomenen
inte har något biologiskt liv. Man ser Gud i och bakom dessa objekt och
fenomen; de är hans skapelse, de manifesterar honom, de symboliserar hans
existensochnärvaro.Denosynligavärldenpressarhårtpådensynliga,denena
talartilldenandra,ochAfrikasfolk”ser”dettaosynligauniversum,närdeser
och hör eller känner den synliga och berörbara världen. Detta är ett av de
19
Livsåskådningaremellan
afrikanska folkens mest fundamentala religiösa arv. Det är olyckligt att
utländska författare, på grund av stor okunnighet, har försummat att förstå
dennafolketsdjupareligiösainsiktochoftaantingenförlöjligatdenellernaivt
presenterat den som ”naturdyrkan” eller ”animism”. Traditionella afrikanska
samhällenharvarkenvaritdövaellerblindaförexistensensandligadimension,
somärsådjup,sårikochskön.
Det fysiska och det andliga är bara två dimensioner av samma universum.
Dessadimensionerärförbundnamedvarandratilldengrad,attitidochrum
denenaärmerreellänmeninteutesluterdenandra.FörAfrikasfolkärdetre‐
ligiösauniversuminteettakademisktpåstående,detärenempiriskerfarenhet,
somnårsinhöjdpunktiformavhandlingaravtillbedjanellergudstjänst[wor‐
ship].
Naturalism
Iminuppslagsbokstårattläsa:”Naturalism:Ståndpunktsomförnekartillvaronaven
övernaturenstående,högreverklighet.Vårkunskapärbegränsadtillnaturligaföre‐
mål och skeenden och sambandet mellan dem; den enda verklighet vi har att göra
med,ärnaturen.”–Efterattantalmodifieringarskullejagkunnagodtabeskrivningen
ochdärtillbekännamigtillettslagsnaturalism–medreligiösaövertoner.
Som torde framgå av det föregående är jag ingalunda beredd att ”förneka en
högreverklighet”,vilketjuvoreettutslagavjustdenpåståelighetsomjagbekämpar.
Tar avstånd från allt som vanligen betecknas som ”högre värden” gör jag ju inte
heller,ochjagskulleviljasedennaturalistsomgördet.Däremothållerjagmedom
att vår kunskap är begränsad till naturen och det som människan har gjort av
naturen.Vadden”högreverklighet”beträffarsomuppslagsbokentalarom,ärjumin
uppfattning den att detta ”högre” – en anad gudomlig verklighet – inte ”står över”
20
Livsåskådningaremellan
naturenutanäridensommöjlighet,skapandeochliv.Detärinteettförnekandeav
någondelavverkligheten.Detärsnararemestenfrågaomvalavprepositionermed
symboliskinnebörd!
Ocksådefinasteyttringaravmänskliggodhet,kärlek,intelligensochskaparkraft
tycks ha sin rot, sitt upphov och sin förhistoria i den utommänskliga naturen. Den
mänskligauppfinningsrikedomenochskönhetsglädjenkansessomenformaveller
enspeciellfortsättningpåskapandet,sådantvimöterdetinaturföreteelserna.
Allt detta som uppslagsboken betecknar som ”över naturen stående” vill jag se
somnaturligt,ingåendeinaturen–ochsamtidigtsomägnatattfyllaossmedglädje
ochkärlek,närvibetraktardetutanbiavsikter.Detgudomligaryms,somjagserdet,
inomnaturensram;naturenär,seddurenspeciellsynvinkel,självgudomligochdet
gudomligadess”hjärta”.–Idenmeningsomhärskisserats,villjagkallamignatura‐
list.
Ställer man en så uppfattad naturalism bredvid en traditionell kristen verklig‐
hetsbeskrivning,finnermanförståsvissaskillnader.Enligtgammaltkristetellerväs‐
terländskt sätt att se och tala står människan i naturens centrum – därav ordet
”miljö”. Människan är satt att härska över naturen. Och Kristus, ”världens” frälsare,
hadeingetsärskiltärendetilldenutommänskligavärlden.Hanömmadeenligtettpar
berättelserintesärskiltmycketvaresigförsvinhjorden,somficktaemotdeondaan‐
darnafrånensjukmänniska,ellerförfiskarna,somlätsigfångasiöverflödförattbe‐
visa Kristi makt inför folket. Att ”frälsa världen” var enligt nytestamentlig syn
liktydigtmedattfrälsamänniskor.VissttaladeJesusiandraberättelserbeundrande
och kärleksfullt om blommor och fåglar,meniegenskapavvärldsfrälsarehadehan
ingetärendetilldem.
21
Livsåskådningaremellan
Enkristenochenlåtosskallahonomsekulariseradnaturälskareseroftaliteolika
på naturföreteelserna. Den typiske kristne ser företeelser i naturen, ett djur, en
blomma, ett åskväder, främst som Guds skapelser, bevis på Guds vishet och makt –
iblandrentavsomengåvatillmänniskornafrån”densomvillossnäraochfröjdapå
en gång”! Han ser på naturen – och beundrar och tackar Skaparen, som gjort allt
detta, människorna till nytta och glädje. Naturälskaren ser på fågeln och blomman
mersompåkamrater,medinlevelseochinkännande,serochbeundrarsjälvafågeln
ellersjälvablommanförvaddengör,fördessuthålligaochsmidigasträvanatthålla
sigochsinartvidliv.Denfrommeserblomman–ochälskarGud.”Naturalisten”ser
blomman–ochälskarblomman.Eller:DenfrommeälskarGudföratthanhargjortså
vackra blommor. ”Naturalisten” älskar blommor för att de anpassat sig så fint och
skapatsåvackraformerochärsålikaosspåmångasättochharmöjliggjortvårteget
liv.–Detdärvarförståsenschematiseringochförenkling.Somomenfromkristen
inteskullekunnaälskaenblomma!Naturligtvisgörhandet!Menhärkanändåfinnas
envissskillnadikänslonyanserna–ochdekanocksåhaavspeglatsiolikagraderav
engagemangfördjur‐ochnaturskydd.
Mankanocksågöraenjämförelsemellandenhärsortensnaturalismochdetsom
brukarkallas”humanism”.Grundvärderingarnaäristortsettdesamma:respektför
livet,varsamhetmeddenenskildaindividen.Menihumanismkanocksåliggaettlitet
inslagavringaktningförnaturen.Människanansesdåförmeränallaandraarteroch
har vidsträckta befogenheter att göra med naturen vad hon vill. Åtminstone ligger i
självaordet”humanism”enantydanomattmänniskanärdetcentrala(någrasådana
tankar låg dock säkerligen inte ursprungligen bakom bruket av ordet humanism).
Strävandenaatträddanaturenundanmänskligrovdriftochmiljöförstörelsehar,tror
22
Livsåskådningaremellan
jag, varken utgått från kristna eller humanistiska kretsar utan snarare från ett tän‐
kandemednaturalistiskainslag.
Panteism – Spinozas och andras
Denpanteistiskakänslan,allenhetskänslan,kanuttryckaspåmångaolikasättochhar
ocksågjortdetundertidernaslopp.Säkerligenharuttryckenocksåmissförståttsoch
feltolkats.
En av formuleringarna är att Gud är i världen, närvarande i varje del av
universum som en skapande och uppehållande kraft: ”Ty Gud är allestädes och är i
migockså”,somZachariasTopeliusskrevienbarnvisa.Enannanformuleringäratt
världenäriGud.Entredje,dentroligenmestfeltolkade,ärattGudärvärlden.
När Spinoza talade om ”Gud eller naturen”, tänkte hans samtida: För Spinoza är
Gudingentingannatännaturen,somviseromkringoss,ingentingannatänberg,träd
o.s.v. Han tillerkänner inte Gud någon egen tillvaro, han gör Gud bara till ett annat
namn på världen, Spinoza är följaktligen i själva verket ateist, gudsförnekare, ”bä‐
randeförtappelsensstämpelpåsinpanna”,somdetstodunderettpubliceratporträtt
avhonom.MenSpinozasjälvmenade,attGudvardetcentralaivärldenochihansfi‐
losofi, betecknande själva verkligheten. ”Allt som existerar finns till i Gud, och utan
Gud kan ingenting existera eller tänkas.” (Underliga ord, om de fällts av en ”ateist”,
kanmantycka!)
Enligt Spinoza har Gud ett oändligt antal ”attribut” av vilka vi bara kanuppfatta
två,”tänkande”och”utsträckning”(själsligtochkroppsligt,skullevivälsägamedvår
tidsspråk).Gudärmedandraordoändligtmycketstörre,mycketmerändetviupp‐
leveridensynligavärlden.
23
Livsåskådningaremellan
Tregrundformuleringaravpanteismen,således:Gudäriallt.AlltäriGud.Gudär
allt.Skillnadenärkanskeintesåstorellerkontroversiell,eftersomprepositionen”i”
juinteärbokstavligtmenadutanbildligt.
För många framstår panteistens gud som ”opersonlig”; det tycks migförrådaatt
manmedpersonligmenarmänniskoliknande.
ÄndåärdetnogsvårtattfinnaSpinozas”euklidiska”bevisföringalltigenomöver‐
tygande.Mankantyckaatthantogpåsigenomöjliguppgift,närhanförsöktebevisa
sina teser om Gud, om människans natur och ursprung, om den mänskliga friheten
och ofriheten, om affekternas natur och ursprung utifrån definitioner och axiom på
Euklides' sätt. Men vad som framkom ur hans oerhörda tankeansträngning, hans
heroiska strävanden i ensamhet, var uttryck för den oändlighetskänsla som fyllde
Spinoza,denljusa,svalarosomhärskadeihansinre,denförståendemildhetmedvil‐
kenhanbetraktademänniskorna,ävendemsomförkastadeochförbannadehonom.
EdithSödergranskrev:”Vadfruktarjag?Jagärendelutavoändligheten.”Orden
kunde nog också ha sagts av Spinoza. I djupaste armod, ensam, sjuk, förtalad, sökte
han betrakta allt ur evighetens synvinkel, och de människor i små omständigheter
som var hans dagliga umgänge har berättat om hans fina och artiga sätt och hans
vänligaochstillaväsen.
Panteismen, antingen den nu betecknas som ”naturalistisk” eller ”idealistisk”, är
visserligenoanvändbarsom”världsförklaring”.Ingaavdesscentralateserellerläror
kanbestyrkasellerbeläggas.MendenkänslasomdrevSpinoza,GiordanoBrunooch
andra bland dess företrädare till heroiska handlingar, kan vi förstå och känna igen.
Detärenkänslasom,gissningsvis,ingårsomettinslagiallreligiösupplevelse.
24
Livsåskådningaremellan
Buddism
IbokenVishetensögaharDalaiLamaXIVbeskrivitmångaövningariattuppnå”vis‐
het”, och på tal om övningarna i ”Det stora skeppet” skriver han bland annat:
”Sambhâramârga,Hopsamlandetsväg,börjarmedtillkomstenavbodhicitta,densjäl
som är fast besluten att uppnå upplysthet, vars orsak är medlidande (karunâ). Den
manifesteras i en stark önskan att befria andra varelser från lidande. Hos den som
uppleverdettauppstårenönskanomattaxlabördanattledaallavarelsertillbefri‐
else,ochförattfullföljadettaåtagandevillensådanädelpersonuppnåbuddhaskap.
Dennaönskanärfrifrånallanspråksfullhet.”
Här tycks således, redan innan övningarna påbörjats, ha skett något med denna
människa,någotsomärnärasläktmedvadsompåkristetspråkkallasreligiösavgö‐
relse.Någothar”rörtvid”människanochändrathennesinriktning.Varförskullehon
annarslämnadenvanligamålföreställningen,nämligenhopsamlandeavmedelförett
gottochangenämtliv,ochbörjatsökavishetenförattkunnahjälpasinamedmännis‐
kor?
Många västerländska författare stämplar alla sådana övningar som försök till
”självfrälsning”, till att samla meriter inför Gud eller göra sigsjälvmerellermindre
gudomlig, försök att göra det som endast Gud kan göra. Men här tycks det inte alls
varafrågaomattblinågotellervinnanågotutanomenspontanlustatthjälpa,orsa‐
kadavensvårdefinieradinre”väckelse”.Resultatetavövningarnaskajuinteallsvara
någonbelöninginågonhimmelutanettfromtsinnelag,somärfrittfrånsjälvhävdelse
ochsomgördetmöjligtatthjälpaandra.
I Vishetens öga talas om ”icke‐själv‐själ‐het”, personens obegränsning. (Mig på‐
minnerdetomamforanmedgenomsläppligaväggar.)
25
Livsåskådningaremellan
Dalai Lama skriver också: ”Genom ovetenhet om Dharma uppkommer följande
kedja av händelser och företeelser: en kontinuerlig ström av fiender i ständigt väx‐
andeantal,rivalitettillföljdavsträvandenaattnåsjälviskamålochansträngningar
att besegra andra i denna kamp för att man själv skall triumfera som segrare. [‐‐‐]
MenommänniskornabarahadeinsiktomDharmaochlätsigvägledasavden,skulle
dettatumultavolikalidandenupphöra.”
Den kristne lägger fram sin sak inför Gud och erkänner sin otillräcklighet och
orenhetmenocksåsinberedskapattlåtasigledasavGudskärlekochvishet.Efteren
helhjärtadsådanandaktkommerbedjarenutfridfullochfridstiftande,frifrånlättret‐
lighetochprestigebegär,kärleksfullochvälvillig.
Denbuddistiskameditationeninriktarsigdirektpådessaorenabegär,syftartill
attutsläckadem.Menommeditationenharutsläcktbegären,lättretligheten,presti‐
geandan,hardenintedärförutsläcktvälviljan,medlidandetochkärleken.Bådeden
fromme kristne och den fromme buddisten kommer alltså ut från koncentrations‐
stunden, befriade från det som förstör den känslomässiga kontakten med männi‐
skornaochomvärlden.Ingentinghindrardemfrånattmötasikärlekochvänskapoch
förenas i verksamhet till medmänniskors bästa. Åtminstone vad gäller förhållandet
till medmänniskor kan bilden av amforan användas om båda: slammet har sköljts
bortfrånurnansväggar,såattgemenskapskänslanströmmarigenomdem.
BuddistentänkerinteattdetärGudsförlåtelsehanharfått; hanstankarrörsig
inte efter sådana banor. Men han visar ju samma sinnelag, och för en utomstående
blirdetändålättatttolkadetsomskettmedhonomireligiösatermer.Omdetsom
verkligenharskettmedbuddistenochdenkristneiinreavseendeärdetsamma,fast
tolkningarnaärolika–vilketvialdriglärfåvetamenhelleraldrigharrättattförneka
–dåfinnsdetjureellanledningtillsamarbeteienkänslaavinregemenskap.
26
Livsåskådningaremellan
HjalmarSundénskrevisinbokZenom”östernsfolkförvilkamångfaldensvärld
hartettsigsomenonddröm.Uturdennaondadrömförzen‐vägenmänniskanfram
till'upplysningen',tillupplevelsenavalltetsenhetochhelhet.”Hanskriverocksåidet
sammanhanget att ”den kristna Gudsupplevelsen, där den är äkta, är en allenhets‐
upplevelse.”(!)Ochlitelängreframisammakapitel(Buddismochkristendom):
EnmunkfrågadeFeng:'Dåvarkentalellertystnadärtillåtna,hurkanmandå
klarasigutanmisstag?'Mästarensvarade:
JagminnsalltidKiangzuimars
rapphönansrop,rikedomenpå
doftandeblommor.
Därfinnervienkommentartillevangelietsord:”Senpåfåglarnaunderhimlen–bes‐
kådenliljorna–görenederickebekymmerförmorgondagen.Vemkanmedalltsitt
bekymmerläggaenalntillsinlivslängd?”Anarviattdetärallenhetsupplevelsensom
dikterarordenomfåglarnaochliljorna,kanskedeåterfårsinursprungligamening,ty
allenhetsupplevelsenförsonarmedsmärtanochdöden...
DalaiLamahariettannatsammanhangskrivitföljandeekumeniskaord:
”Vimåstegöraklartförossattdetgrundläggandemåletförallareligionerärett
och detsamma. [‐‐‐] Buddha, Jesus Kristus och alla de andra stora mästarna
formadesinaegnatankarochlärormedettallvarligtsyfte:kärlek,godhetgent‐
emot medmänniskorna, och de delade med sig av dessa för hela
mänsklighetensskull.[‐‐‐]Ommanserpådetfördomsfrittfinnermanattvarje
troochvarjestorreligionunderdesenasteårhundradenamedförtmycketgott
för människorna. – Så det är mycket viktigare att förbli vänner och förstå
varandra och försöka tjäna mänskligheten än att kritisera och argumentera.”
(Denoändligavisheten,1989)
27
Livsåskådningaremellan
Omallasomuppskattardetsinnelagetförenadesiförsvarmotbrutalitetenialladess
former,blevedetenstorsammansvärjningavallasomvilllåtasigledasavmildhe‐
tensochvarsamhetensandeinomallatrosriktningar!
Hinduism
Kanske aningen att det intima jaget, det innersta, det mest fundamentala i den en‐
skildamänniskan,äruniverselltliggerbakomallareligioner?
”Tattwamasi”.–Duärdetta.
Hägerström talade om metafysikens ”intellektuella lek med känslouttryck”. Här
kundemantalaomintellektuelllekmedpronomen!–menenlek medavsiktattge
uttryck åt en känsla. En lek, vars resultat är ett storslaget uttryck för en oerhörd
känsloupplevelse,denavatttillhöraochingåinågotoutsägligtstortochomfattande.
Valetavpronomenet”du”ärverkningsfullt:omdetstått”jag”,hadeuttrycketfått
en något annorlunda, något mer subjektiv karaktär, hade berättat om den frommes
personliga upplevelse av att vara ”en del av oändligheten” (som Edith Södergrans).
Nustårdet”du”utanangivandeavvemsomavses.Uttalandetgällermedandraord
allaochenvar,vemdetänriktarsigtill.Alltså:Denenskilde,allaenskildamänniskor
ärisittinnerstaettochdetsamma:”detta”.
Omvad”detta”är,sägsingenting.Meneftersomdetidentifierasmedvarochen
somhörorden,måstedetvaranågotavobegränsadräckvidd.
Vemdenenskildeänär,såär”detta”alltiddetsamma,någotförallagemensamt.
Individerna kommer till och försvinner, men ”detta” blir kvar. Allas väsenskärna är
detuniversella.–Alltdetkanmanutläsaursammanställningenavdetresmåorden,
vartochettförsigtämligenintetsägandeochutanbestämdsyftning
28
Livsåskådningaremellan
Tre små ord – och de uttrycker en svindlande rikedom av känslor, igenkännliga
förmänniskoriallatiderochunderallaluftstreck.
”Inom oss finns det vi söker i yttervärlden. Det finns alltid hos oss och kan för‐
verkligas genom direkt upplevelse som en närvaro av fullkomning”, skriver Swavi
Muktananda.–Iamforanfinnshavetellerenickebestämtavgränsaddelavhavet–
därfinnsintelängrebaranågradropparfalernervin.(Vinlåterkanskefinareänhavs‐
vatten,somomundretdåvattenblevvinvorestörre.Menihavet,inteivinet,finns
ochföddeslivet.)
IIndienberättasomgudenKrishnasombesökerjorden.Hanlåtersigfödassom
ettlitetbarn.Hanärfullavälsklighet,somväckerhänförelseochsjälvförglömmande
kärlek hos människorna. Deras kärlek tar sig uttryck i dans, flöjtspel och blomster‐
smyckning.Gudenlekertillsammansmedherdarochherdinnor.Hanförklädersigtill
bådeherdarochkor,ochöverallt,därKrishnafinnsförklädd,vaknarkärleken,både
tillgudarochtill–ochmellan–människorochdjur.”Helavärldenärfylldavkunskap
ommittgudomligamajestät.Menienkärleksomstörsavvördnadeninförmittmaje‐
stätfinnerjagingenglädje.[‐‐‐]Densomhyserrentillgivenhetförmig,densomhål‐
lersigsjälvförstorochmigförenlikeellerringare,hanägerdenkärleksomöver‐
vinnermig.[‐‐‐]Modernbindermigmedettrep,därföratthonhållermigförettvan‐
ligt barn, som är beroende av hennes omsorg. Hon smeker mig och ger mig att äta.
OchnärdenälskadeRadhaiförtrytelsegrälarpåmig,såstjälhonmitthjärtamerän
alla vediska hymner...” (Bhagavatam). Det förefaller som om berättelserna om
Krishna trots den fullständiga yttre olikheten ändå vill åskådliggöra något av det‐
samma som Nya testamentets berättelse om guden i människogestalt, som väcker
människornas kärlek, själv är fylld av kärlek och ödmjukhet och när han ödmjukar
sig,skänkermänniskornaförblivandeglädjeochkärlek.
29
Livsåskådningaremellan
Idenkristnasymbolikenvisarsigdengudomligakärlekenframföralltifrivilligt
lidandeochoffer.Mendetkanjuändåvarafrågaomsammakärlek.
Enligtenvanligkristenuppfattningärdenkärleksomuppenbarasellerväcksav
lidandet”djupare”ändenkärleksomväcksavochuppenbarasiglädjen,mensåbe‐
höver inte vara fallet. Det är kanske sant, att kärleken bevisas tydligast, om den ut‐
härdar lidandet för den älskades skull. Men det betyder inte attdenärstarkastoch
mestfulltonigjustilidandet.
”GenomattJesusgavsittlivförossharvilärtkännakärleken”(1Joh.3:16).Detär
välsantattmänniskornalademärketillkärlekeniheladessvidd,närdesågattden
inteväjdeförnågot,inteensförkorsdöden.MendetbetyderjuinteattJesukärlektill
människornavarmindreinnanlidandetkom.Denlidandekärlekenbehöverintean‐
ses som djupare och starkare än den lyckliga kärleken, bara mer övertygande
bevisad. Krishnas leende talar om gudomlig kärlek liksom Kristus på korset – men
glad, lycklig kärlek. Ibland kan den indiska bilden vara mera på sin plats, eftersom
denintesamtidigtanspelarpåsåmycketmänskligondska,såmycketplågaochfasa.
Symbolerfrånolikareligionerbörkunnablandasmedvarandraochvaraömsesidigt
berikande.
Iösterlandettänkermanoftaungefärså:Minkropp,minatankarochkänslorär
intemittverkligajag.Mittverkligajagärdetoändligaimig.–Ivästerlandetharman
snararetänkt:Minkropp,minatankarochkänslor,alltdetsomärmitt,äringenting
värt,detärbesudlat,befläckat,jagharingentingattbäraframinförGud.DetärGud
som har godhet och kärlek och som ger mitt liv värde, och det är bara genom hans
nådiKristussomjagfårlevavidareihanskärlek.–Itillämpningenidetdagligalivet,
i de känslor och handlingar som uppstår som följd av dessa tankar, blir det ingen
annan skillnad än den som betingas av kulturella olikheter. Personlig ödmjukhet,
30
Livsåskådningaremellan
osjälvisk,själförglömmandeinlevelseiandramänniskorslivblirdenlogiskaföljden
avbådasättenatttänkaochtala.
Islam
Ordetislamharpåsenaretidmedanledningavpolitiskaskeendenochgenommass‐
mediernasförsorgkommitattstarktförknippasjustmedordetfundamentalism.Men
dennafundamentalismärhuvudsakligenenpolitiskföreteelseochäristorutsträck‐
ning att fatta som en reaktionmotvästerländskdominans.Ochomfundamentalism
betyder att heliga texter är auktoriteter och rättesnören för människors tro och
leverne,dåfinnsdetknappastnågonreligionmedheligaskriftersomärfrifrånfun‐
damentalistiskainslag.Dekanvaramerellermindrestarka.Inomislamrymsmånga
graderavbådetrångsynthetochfrisinne.
När man betraktar en tankeriktning, är det ofta en hjälp för förståelsen att be‐
tänka bakgrunden, den miljö i vilken den uppstod. Så här skriver Shaykh Fadhlalla
HaeriibokenSufismomuppkomstenavislam:”LåtossförflyttaosstillArabienvid
börjanav600‐taleteftervårtideräkningsbörjan.Vifinnerdåettsamhällebestående
avsplittradearabiskastammarsomunderårhundradenvaritinvolveradeienetable‐
ring av krigföring, idoldyrkan och andra värderingar som upphöjde stammen. Även
omarabernaviddentidenbedrevhandelutanförArabien,vardefögainflueradeav
andrakulturer.DetbysantinskaimperietochNebukadnessarsplundringståginiAra‐
bien påverkade dem inte i någon större omfattning. Vi finner således ett folk som
hade levt enligt sin traditionella nomadiska livsstil under århundraden utan större
förändringar. Plötsligt manifesteras ett oerhört ”profetiskt ljus” mitt ibland dem.
Dettaljusbörjarattklartidentifieraochförstöraomänskligheternaochorättvisornai
derassamhälle.Denoerhördavarelse,somkommeddettakunskapsljus,varprofeten
31
Livsåskådningaremellan
Muhammed...” – Jag citerar denna framställning därför att den ger oss en riktigare
bild av islam än den man får om man uppfattar Muhammeds lära närmast som ett
avstegfrånelleren”förhärdelse”motdenfleraårhundradenäldrekristendomen.
För att anknyta till bilden av amforan i havet: Liksom i det ögonblick då förseg‐
lingenbrytsochförslutningenlossnar,detspecifikainnehålletflyterutururnanoch
havet flyter in, kan Muhammeds plötsliga ”upplysning” uppfattas som ett ögonblick
då känslan av kosmos inre enhet blev stark hos en ensam människa, känslan av en
direktkontaktmedtillvaronscentrumellerenhetsprincip:Allahären.Detfinnsingen
gudutomGud–enupplevelseavenhetienpolyteistiskochkaotiskvärld.Gudären!
Lailahailla'llah.
Vikanjuocksåtänkaossattdetvardetgenombrottetavden”oceaniska”känslan
somgavMuhammedenstarkpersonligutstrålningochdärmedettenormtinflytande
över människor, vilka tog intryck av hans synsätt, och att det i sin tur medförde en
stormoralisklyftningidetväxandeområdedithansinflytandesträcktesig–ochdit
kristendomenännuintehadehunnitannatäniformavoklararykten.Lugnochfrid‐
samhetidenmänskligasamvaronskallhaträttiställetförständigaöverfall–även
omvägentillstabilainreförhållandenoftanåddesgenomkrig.
Vivästerlänningarharoftalättastattkännaigenossidemystisktbetonaderörel‐
sernaiickekristnareligioner.Låtossdärförvändablickenmotsufismen:
Sufism
Tidtalsdrabbadesmångamuslimskarikenavmoralisktförfall.Sufismenvillevaraett
återvändandeinidetursprungliga,oförstördaislam.Denblevenrörelsesomiförsta
handsträvadeefterindividensrenande,renandeavhjärtat.
32
Livsåskådningaremellan
Man började med att följa den muslimska lagen efter bästa förmåga. Sufiern var
på vandring, ”på återfärd till den oändliga sällhetens boning, varifrån han
ursprungligenkom”.(Hanförsökte,medmittbildspråk,setillatt”amforansväggar”
befriades från alla föroreningar så att Allah, ”verklighetens innersta essens”,
uppfylldeden.)
Detta självreningsverk följer i stor utsträckning samma principer som motsva‐
randesträvandeniandrareligioner.SlutskedetiensufiskmeditationskildrarShaykh
FadhlallaHaerisåhär(jämföriEkelöfsdikt:”Detallmännaärfriheten.”):
Närenpersonträderinidethögremedvetandetszon,ärhanintemedvetenom
något specifikt. Början av det högre medvetandet innebär slutet på allt annat
medvetande.Därförupphörocksåallabeskrivningarochallttalomdet.Detär
ett obeskrivligt underbart tillstånd, gränslöst och tidlöst och utan dimension.
Salighet!
Mankanjämföradennanutidamuslimskaskildringavdenmystiskaupplevelsenmed
följande utläggning, gjord av den tyske evangelisk‐luterske teologen Johann Arndt
(1555–1621). Han skrev så här i en av sina fyra ”böcker om den sanna
kristendomen”:
Vårvänäralltidhososs,menhanlåtersigintealltidmärkas,utomnärhjärtat
är stilla, när alla sinnen är indragna, bragta till stillhet, och är samlade i Gud,
närintetjordisktljuslyseriförståndetutandennaturligavishetenhargåttner
ochärförvandladtillennattellerettgudomligtmörker,Dågårdetgudomliga
ljuset upp och giver ett sken och ett strålande ifrån sig och lyser i mörkret.
Dettaärdetmörker,därHerrenbor,ochdennatt,variviljansoverochärmed
Gud förenad, vari minnet har glömt världen och tiden – då i ett ögonblick rör
det gudomliga ljuset förståndet, den himmelska åtrån viljan och den eviga
33
Livsåskådningaremellan
viljanminnet,ochlikvälkanvarkenförstånd,viljaellerminnebegripadet–det
ärfördoltisjälensinnerstagrund.Vaddettaärförglädjekaningenuttalautom
densomsmakatden.
En Zen‐mästare – förattfortsättajämförelsernareligiösamystikeremellan–berät‐
tadesåhär,enligtHjalmarSundén:
Jag var som död. Allt var som vore det avskuret. Där fanns inte längre något
föreellernågotefter.Föremålet(nämligenförminkontemplation)ochjagsjälv
hadeförsvunnit.Detendajagkändevarattmittinnerstasjälvheltvaruppfyllt
avdetsomäröver,underochruntomkring.Ettoändligtljusföllinimig.Efter
en stund kom jag tillbaka till mig själv som till en som uppstått från de döda.
Mittseende,hörandeochtal,minarörelserochtankarvarnågotheltannatän
vad de var förut. Då jag famlande försökte tänka på världens realiteter och
gripameningenidetofattbara,förstodjagallt.Detteddesigförmigklartoch
verkligt.Utanattdetvarminönskanattgörasålyftejagminahänderochrörde
mina fötter i dans, så överväldigande var min glädje. Plötsligt utbrast jag: En
million suror är inte mer än en talgdank i solljuset. Hur underbart, hur i
sanningunderbart!
Förstaförutsättningenförattsufiernskalluppnådetta–tydligenförmystikerihela
världen gemensamma – tillstånd av ”högre medvetande” är som sagt att han följer
koranensbudochbehandlarsinomgivningkärleksfullt.”DesomAllahälskarmestär
desomtjänarhansvarelser”(Koranen).
ShaykhFadhlallaskriverocksånågotsomtycksmighavissberöringmedfantasin
omettialltnedlagt”enhetsminne”:”Detfinnsmänniskoröverhelavärldensomupp‐
täckerislamisigsjälvaundernågonperiodavsinalivochintesomettresultatavatt
haträffatpådenkonventionellareligionenislam.Detäriställetettekofrånnågon‐
34
Livsåskådningaremellan
tinglångtdjupare,somkommerfråndetsomvarinnanskapelsenochsomfinnsialla
människorshjärtan.”
Omenmänniskasomserdeyttreochinreverkligheternasomkontinuerligadelar
avenskapandeenhethardiktarenochsufi‐mästarenIbnArabiskrivit:
Mitthjärtakanuttryckaallt.
Detärenbetesmarkförgaseller,
ettklosterförkristnamunkar,
etttempelföravgudabilder,
pilgrimensKaba,
Moseslagtavlor
ochKoranensskrift.
Jagföljerkärlekensreligion.
Vartänkärlekenskamelförmig
därfinnsminreligionochmintro.
Judendom
Detsägsattenavdevanligasteorsakernatillattenmänniskablir”religiöstväckt”är
atthonupplevtenoväntadräddningurenstorfara.SvenDanellberättadeisitther‐
dabrev:
EngrovarbetarefrånStockholmsSödersvaradepåminfrågavarförhangicki
kyrkan,attalltsedanenfleratontunggrävskopalossnatochifallettagitmed
sig några millimeter hudavskrap från hans ena tinning och ena fot, hade han
haftklartförsig,attGudvillehonomnågot.
Man skulle kanske kunna överflytta dessa erfarenheter från det individuella planet
tilldetgrupp‐psykologiska:UttågeturEgyptenkanhavaritensådanhändelse.Rädd‐
35
Livsåskådningaremellan
ningenunderMosesledningundanfångenskapeniEgyptenvariminnetförknippat
medsåmångaunderbaratilldragelser,attdetgavenförblivandeförnimmelse–just
avattGudhadenågonsärskildavsiktmedIsraelsfolk,attGud”ville”Israelnågot,och
attIsraelpånågotsättstodhonomsärskiltnära.
Det kan ju inte ha varit fråga om att vara något slags ”mest gynnad nation”.
TvärtomtycktesJahvehuvudsakligenhahaftlidandeiberedskapåtsittfolkMenom
folketföljdehansbudochgjordehansvilja,skullehanalltidvaradetnära,ävenili‐
dandet. Man kan kanske tala om ett slags existentiell innerlighetsupplevelse utan
någraberäknandebaktankarombelöningochförmåner.Enupplevelsesommanvill
varatrogen,ochsommanärbereddattoffranästanalltförattfåbevara.
Mendeutomståendeharoftamenatsigsenågotheltannat:ettfolksom”tycker
signågotvara”.SominbillarsigvaranärmareGud,merälskatänviandra,finareoch
bättre.OsöktanmälersigiminnetGustafFrödingsdikt”Sidrömmarenkommerdär”.
Den handlar visserligen om Josef och hans bröder, och jag vet inte om Fröding alls
hadedetjudiskafolketsödeitankarnanärhanskrevdikten,mendetfinnsändåan‐
ledningattciteradenidethärsammanhanget:
Si,drömmarenkommerdär,
sitthuvudsänkthanbär.
Påensligastigarvilldrömmarenvandra
ochärickelikossandra.
Handrömmerdrömmarsomhädisktljuga
attsolochmåneochstjärnorförhonombuga.
36
Livsåskådningaremellan
Hanärvårfaderskärasteson,
kommerochlåterossslå’n!
Bröderna vill slå honom – inte för att han har gjort dem något ont utan för att han
tycks utnämna sig själv till något extra fint (som om han vore herre över sina egna
drömmar!).
Ocksådekristnaharjuenunderberättelseattutgåfrån,enomskakandehändelse,
som om den verkligen inträffat betydde en ännu större räddning än tåget genom
Rödahavet,eftersomdenbetyddehoppomfrälsningförvarendamänniskaivärlden
somtogemotbudskapet.Detvardockförklarligtomdeförstakristnasberättelseinte
gjordeettdjupareintryckpåjudarnaigemen.Manhördeomdenryktesvis,intege‐
nomvittnenadirektsomdeförstakristna,ochdetvarenberättelsesomförutomatt
denlätotroligdessutomtycktesförnekasjälvagrundvalenfördenjudiskagemenska‐
pen,iochmedattdenlätJahvevändasigmedsittförbundserbjudandetillhelavärl‐
den,intebaratillsittegendomsfolk.
Tvåunderberättelsersombådaleddetillvisshetenomdengudomligakärlekens
särskildanärvaroochtillvändhet.Mendetvarintetillvändhetåtsammahåll.Enligt
denenaberättelsenvändersigGudsärskilttillIsrael,enligtdenandrariktasGudser‐
bjudandetillhelavärlden.Debådaberättelsernavarpåettsättoförenliga.Ibådafal‐
len gällde det för den fromme att visa ”trohet mot den himmelska synen”, men de
båda synerna hade oförenliga budskap. Att acceptera det kristna budskapet var att
svikabudskapetfrånSinaitillIsrael,ochmansågingenanledningtilldetsveket.
Här anmäler sig åter frågan om sanning och verklighet i religionen. Är det fråga
omtvåtolkningaravenochsammaverklighetelleromolikadelaravsammaverklig‐
het?Ellerhandlardetenabudskapetomenandligverklighet,medandetandrakom‐
37
Livsåskådningaremellan
meruringenting?Kanmantroattdennärvaroavgudomligverklighet,somjudarna
käntvidtankenpåuttågeturEgyptenochdeföljandehändelserna,ärettannatslags
närvaroändensomdenfrommekristneanarellerkännersigmötaipassionshisto‐
rienellerinattvarden?”Numenadest”,detgudomligaärnära.Detskulle,omomstän‐
digheternaiövrigtvoreannorlunda,kunnabetraktassommindrebetydelsefulltvad
det är som väckt förvissningen eller förmedlat närhetsupplevelsen – om det är
sammanärvarodetrörsigom.Tvåvägartillsammamål–ärdetintemåletsomär
huvudsaken?
Nicholas de Lange skriver: ”Judendomen har aldrig utgivit sig för att vara den
endavägentillfrälsningochhardärföraldrigbryttsigsärskiltmycketomandrareli‐
gioner,utomnärjudarhartvingatsförsvarajudendomenmotaggressivpolemikeller
missionsverksamhet.Idennuvarandesituationen,dåettnärmandemellanolikareli‐
gioneruppmuntrasochframföralltdekristnasökernärmarekontaktermedjuden‐
domenpågrundvalavömsesidigförståelseochdialogsnarareäniettförsökattom‐
vända judar, vill delta i gemensamma aktiviteter samt även i vissa fall använda ge‐
mensamma resurser och samarbeta för särskilda mål, har många judar räckt ut en
vänskapenshandtillandrareligioner.”
Vadjudarnaalltidbegärtärjuömsesidigtolerans:Låtossvaraostördamedvår
religionsutövning – vi kommer inte att störa er. (Omvärlden har haft märkvärdigt
svårtattefterkommadennarimligabegäran!)
Dentranskonfessionellaekumeniksomdenhärbokentalarför,äremellertidnå‐
got mer än ömsesidig tolerans. Till den kommer strävan efter ömsesidig förståelse,
gemenskapskänsla,samverkan.Somdethäranfördacitatetvisar,ärdagensjudarinte
hellerfrämmandeförsådant.
38
Livsåskådningaremellan
TågetgenomRödahavet–händelsernakringJesulivochdöd;minnetavdeska‐
kande händelserna öppnar samma känslomässiga perspektiv: Det universella tycks
habesöktoss.Enhetenidenstoramångfaldenharkommitossnära.–Minnenaborde
vara ägnade att föra människor närmare varandra i förståelse och känsla av ödes‐
gemenskap,intedrivadematthataochförföljavarandra–ellerensidigtförfölja,som
oftastvaritfalletnärdetgälltjudarna.
Religionernasuniverselladragframträderoftaklarastinomriktningarmedinslag
avmystik,ochinomjudendomenisåfallt.ex.inomchassidismen.Jagvilldärförav‐
slutadehärsmåfunderingarnakringjudendomenmedattbetraktaettcitatfrånen
judiskmystiker,desistaordeniMartinBubers”Människansväg”.
”Rabbi Mendel från Katz överraskade en gång några lärda män, som var hans
gäster,medattfråga:VarborGud?
Deskrattade.
–Sånitalar.Världenärjufullavhanshärlighet.
Menhanbesvaradesinegenfråga:
–Gudbordärhanblirinsläppt.
Pådetkommerdetantillslut:attsläppainGud.Menmankanbarasläppain
honomdärmanverkligenstår,därmanleverettverkligtliv.Omviumgåspå
ett heligt sätt med den lilla värld som har anförtrotts oss, så hjälper vi den
heligasjälssubstansentillfullkomningpådetområdeavskapelsensomvilever
med.ViskaparenboningförGudochlåterhonomkommain.”
Ordenhandlarom”genomsläpplighet”gentemotdetgudomligahosvilkenmänniska
somhelst.Enchassidiskvariantpåtematamforanihavet!
39
Livsåskådningaremellan
Jesus och Kristus
NamnetJesusfrånNasaretärettsamlandenamn.Hosdeflestasomdetallssägernå‐
got,väckerdetföreställningenomengodochvarmmänniska,fylldavmänniskokär‐
lek,villigattoffrasigsjälvtillhjälpåtdesvagaochförtrampade.AngrepppåJesuper‐
sonärbetydligtmindrevanligaänangrepppåkristendomensomreligion.
MednamnetKristusförhållerdetsigliteannorlunda.Naturligtvisärocksådetett
samlandenamn,menpåettannatsätt.Detnamnetärförknippatblandannatmeden
radteologiskaföreställningarochtankarsomlångtifrånallakaninstämmai.Detle‐
der också tanken till kristendomen som statsreligion och politisk maktfaktor. Ordet
Kristusharstundommedverkattillattställamänniskamotmänniskapåettsättsom
dåligtpassarihopmedmångaavJesuordochhanssättattvaraochverkaivärlden.
Antisemitismenharutantvivelskärptsavkristologiskatankar.Fasthållandetvidden
iochförsigobevisbaraochofattbaratanken,attJesusärGud,ärutantvivelenavhu‐
vudorsakernatilldenreligiösasplittringenivärlden.
MankankanskesägaatthyllandetavJesussomGudssonharåenasidanhafttill
följdattmångaständigtharhonomiåtankemenåandrasidanattsomligaaldrigtän‐
kerpåhonompåettpositivtsätt.
Om man preliminärt bortser från de många textställen i evangelierna som talar
om Jesus som Messias, Guds smorde, omgiven av mirakel, kan man få fram en bild
prägladavenkelmänsklighet,ungefärsompåetsningenHundertguldenblattavRem‐
brandt. Det kan bli bilden av en man som reagerade mot mycket hårdhet i religion
ochsamhällslivochlyfteframiljusetmycketsomvarförbisettochillabehandlat.De
textställena säger att han protesterade mot allehanda utstötningsmekanismer, mot
stel moralism byggd på sederegler som det krävdes ett visst välstånd för att kunna
40
Livsåskådningaremellan
följa,motstelmoralismbyggdpåsedereglersomdetkrävdesettvisstvälståndföratt
kunna följa, och mot främlingsfientlighet och chauvinism. Man finner att han
bekämpar religiös självtillräcklighet, tro på offers och riters förmåga att göra Gud
välvilligt stämd mot de aktgivande och mindre välvilligt stämd mot de försumliga.
Hanutmanaretablissemangetmedhänsynslösdjärvhet,deledaresomläggertunga
bördorpåfolketochintesjälvarörettfingerförattlyftadem.
41
Livsåskådningaremellan
Han håller fram de förbisedda och ringaktade: barn, prostituerade, tullare (an‐
ställda av den hatade ockupationsmakten), ”hedningar”, samariter. Han framhåller
fåglarsomföredömenisorglöshetochenblommasomvackrareänIsraelskonungi
allhansståt.Hanframhållerenobetydligoffergåva,skänktavenfattigkvinna,fram‐
förstörregåvor,skänktaavvälbeställda.
Handiktaromettvilsegångetfår,ettborttappatmyntochenvanartigson,såatt
enöverseendeochtålmodigkärlekframstårsomgudomlig.Hanväckermedvetetan‐
stöt genom att acceptera de utfrusna som sällskap åt sig. Han förkastar våldet som
medel att lösa mänskliga konflikter och omtolkar drömmen om en ny kung David,
somskallsegraöverromarnamedvapenmakt,tillattgällaenvapenlösmänniskornas
tjänare.
Hanerinraromordet”Se,jagharbehagtillbarmhärtighetochicketilloffer”,och
han diktar om en slutlig dom över människorna, då inga andra förtjänster skall
räknasmänniskornatillgodoänvanligenkelmedmänsklighet.
De utförliga beskrivningarna av Jesu sista dagar och sista stunder ger en bild –
sannellerdelvistilldiktad–avmänskligvärdighetmittunderhånochmisshandel,en
bildsomaldrigkanupphöraattgöraintryckochsomvisarmänniskansmöjligheter
tillstorhetochupphöjdhetäveniförnedring.
DenbildavJesussomkvarstår,ävensedanmanbortsettfrånalltsomhandlarom
hanssegerövernaturenskrafter,ärsådanattdenväcktbeundran,vördnadochkär‐
lek överallt på jorden där den presenterats och uppfattats. Och därvid är det också
möjligt att lämna ur räkningen problemet i vilken utsträckning den kan vara histo‐
riskt riktig. Bilden finns där. Den har varit föremål för miljoner människors kärlek
underårtusenden,ochdenkanfortfarandevaraföremålförvårgemensammakärlek.
Detärnaturligtvisinteutanbetydelseattdenfrånbörjanochalltsedanharbetraktats
42
Livsåskådningaremellan
som skildring av en verklig person och verkliga händelser, men alldeles oavsett så‐
dana sanningsanspråk finns bilden där och går aldrig ur vårt minne. Berättelserna
talaromettsådantsinnelagochensådansynpåmänniskan,hennesvillkorochmöj‐
ligheter,somvikännerattviallabehöver.Ochdärvidärdetinteavavgörandebety‐
delseomvileveridenenaellerandrareligiösamiljön,”bekänner”osstilldenenael‐
lerandrareligionen.Jesuskanändåvaravårgemensammakärleksföremål.
”JagtrorintepåJesus,menjagälskarhonom”–detkanvaraenfulltuppriktigbe‐
kännelseavmångaformellt”avkristnade”.Ochdetfinns,såvittjagkanse,ingenting
orimligtiden.
OmmantillämparGustafAulénssynpådenreligiösasymbolensrollfulltkonse‐
kvent,kanmankommaframtillföljande:såsnartmanvilltalaomGud,kanmanbara
göradetpå”tronsmodersmål”,d.v.s.medelstsymboler.Detbetyderattnärmantalar
om Jesus som Guds son är också det symboliskt menat, och symbolen kan tydas på
olikasätt.AttKristusuppstårfråndedödaochförenasmedGudärattfattasymbo‐
lisktochintesomettkonstaterandeavetthistorisktförlopp.Symbolenärinteoöver‐
sättlig, den har en klar syftning, som kan anges: Jesu uppståndelse är då en bild av
godhetens triumf över ondskan, det skapandes överlevnad trots allt, en antydan –
menbaraenantydan–omenuniverselltverkandekärlek.Medettsådantsynsättgör
manJesuspåettannorlundasätttillgängligförmänniskoravalla”bekännelser”.Man
kanbortsefrånfråganomdenhistoriskasanningenäveniandraberättelseromJesus
ochbrukadeniberättelsernaframträdandeJesusgestaltensomensymbolförbarm‐
härtighet och förlåtelse av universell räckvidd. Det kan man göra utan att först
behövaövergesina”fäderstro”,omdennuråkarvaraenannanändenkristna.Vad
skulle hindra en buddist eller hindu från att bland många symboler för Allenheten
använda också bilden av Jesus på korset? Ingenting annat, såvitt jag förstår, än
43
Livsåskådningaremellan
historiska skäl, nämligen minnen av aggressiva och exklusiva drag i den kristna
förkunnelsenochstrategin.
Detsägsattdetärinkarnationstanken,läranomGudsmänniskoblivandeiKristus,
som framför allt kännetecknar kristendomen och skiljer den från andra religioner.
Samtidigtärdetjustidentifieringenavgudomligtochmänskligt,gudomliggörandeav
någotmänskligtochmänskliggörandeavdetgudomliga,somärdetmestoacceptabla
för många även i s.k. kristna länder och håller dem på avstånd från kristen gemen‐
skap. Den tycks låta en människa, låtvaraenenda,enastående människa,företräda
detgudomliganärdetgällerattgörasigenföreställningomdet.Ärlighetenkräverväl
av oss, att vi ser människan i hennes biologiska sammanhang. Kristologien tycks
ryckahenneuturdettasammanhang.
Attdetgudomligatarmänskliggestaltärjuiochförsigingenförkristendomen
originelltanke.Odenvisadesigjustundomförmänniskornasomenenögdman.Om
gudenKrishnaslivblandmänniskornafinnsmängderavberättelsero.s.v.Detärläran
att hela världens gud en gång för alla har inkarnerats just i Jesu gestalt som skiljer
kristendomen från alla andra religioner. Men om inkarnation betyder att den ska‐
pande, gudomliga andan, den universella kärleken tar sig uttryck genom en
människa, då får den inte en exklusiv innebörd och gör inte Jesus otillgänglig för
bekännareavandrareligioner.
Förenpersonmednågotavnaturmystikisinåskådningliggerdetnäratillhands
atttänkasigattdetgudomligahartagitgestaltivarjelevandevarelsepåjorden.Det
liggernäratillhands,närmanserhurotroligtvälvarjeenskildindividfungerar–just
som en uppenbarelse av ett gudomligt skapande. När vi betraktar människorna en
och en, ter det sig inte lika enkelt. Somliga människor tycks oss utstråla gudomlig
kärlekochkreativitet.Hosandratycksdetgudomligapågrundavolyckligaomstän‐
44
Livsåskådningaremellan
digheterhagrumlatsellerförspillts.Människans”idé”förverkligasjualdrigheltivår
kompliceradesocialaverklighet.Hosdemviälskarmesttyckerviossmötamestav
detgudomliga.LäranattJesusärGudsjälv,fullkomligtuppenbaradenendagång,är
juettuttryckförenomätligtstarkkärlektillhonom.Såuppfattad–somenkärleks‐
förklaring – blir inkarnationsläran förståelig, tilltalande och värmande även för den
sominteärligtkanaccepteradenefterorden.Idénattinkarnationenintebaraärfull‐
komlig, utan också unik, kan ses på samma sätt, som det starkaste uttryck man har
kunnat finna för sin kärlek och beundran, alldeles bortsett från om det är en sann
skildringavfaktiskverklighetellerinte.
Ljuset från Jesu person fördunklas inte av att man eventuellt finner även andra
ljusspridareattgemensamtälskaochlyssnatill.Skullemanfinnanågra,blirintebil‐
denavJesusmindrelyskraftigfördet.ÖveralltkanJesusavNasaretståsomsymbol
fördentillalltutgåendekärleken–särskiltommaninteomgerdensåattsägamed
enpalissadavmetafysiskaepitet.
Dethargjortsmångaförsök–kanskesärskiltenergisktunderupplysningstiden–
attframställaJesusframföralltsomenvishetslärareochettetisktföredöme,ochreli‐
gionenframföralltsomenfrågaometik.Sådanaförsökhariregelintevunnitstarkt
gensvar,trotsattdehartillmötesgåttförnuftetskravpåfattbarhetochrimlighet.Det
harblivitnågotavtorkaochkylaöverbilden.Manharsaknatdetstärkandeochtrös‐
tande,sommanfannidet”oavkortade”evangeliet.AttfåvetahurutmärktJesusvar
ochhurdanmänniskanbörvaraochhandla,detärvälbraiochförsig.Menvarfår
manhjälpenattblisådanochhandlasåsommanbör?Ochvarblirfrälsningshoppet
av?
Mendetblirliteannorlunda,ommanmindreserJesussomallvisidealmänniska
ochmersomenälskandemedmänniska.Jagfrågarmigominteävenutanfördekris‐
45
Livsåskådningaremellan
tetbejakandeskretstankenpåJesuskanhaenbådestärkandeochtröstandeverkan
justgenomsininriktningpådenallomfattandekärleken.Manmåisitttänkandese‐
danräknamedensådankärleksrealitetellerinte.”Sannkärlekdriveruträddhågan.”
TankenpåJesuskanföricke‐bejakarenäveninnefattahansordomsigsjälvochsin
ställningochuppgift.Oberoendeavomdemotsvararen”metafysisk”verkligheteller
ej, gör de bilden av Jesus ännu mer gripande. Jesus, inte främst som en gudomligt
upphöjd vishetslärare eller korsfäst Gud utan främst som en levande människa, ut‐
strålande och utmålande gränsöverskridande kärlek och barmhärtighet, en kärlek,
överskridandeallakonstladegränsermellanmänniskor,utövandesittvärmandeoch
närmande inflytande i alla mänskliga sammanhang. Inlevelse i Jesu kärlek kan öka
känslan av värme och trygghet hos människor, oavsett teologisk eller filosofisk in‐
ställning.Ivilkenmiljösaknarhanhemortsrätt–hansomberättadeliknelsenomden
förloradesonenochvar”publikanersochsyndaresvän”?
Om man koncentrerar uppmärksamheten på Jesu kärlek, kan talet omJesuupp‐
ståndelsegesenmeningsomärtillgängligävenfördeickebejakande:Jesusleveräni
dag,ivårkärlektillhonom.Hanväcktedenkärlekenhossinalärjungar.Detvarinte
tretton olika fall av kärlek, hans och de tolv lärjungarnas, utan en enda kärlek, som
fortlevde efter hans död. Det var kanske ”hjälparen” som han lovade sända till lär‐
jungarna sedan han lämnat dem! Man kan t.o.m. säga att den kärleken ”uppstod på
dentredjedagen”,eftersomlärjungarnaskärlek,somsvalnatpågrundavbesvikelsen
överhansmisslyckande,vaknadetillnyttlivvidryktetomhansuppståndelse!
BildenavJesuskantecknaspåmångaolikasätt.Mankant.ex.framhållaalltibe‐
rättelsernaomhonomsomhandlaromövernaturligahändelser.Frånbörjanharså‐
dana berättelser varit eller förutsatts vara ägnade att övertyga om Jesu gudomliga
sändningochnatur:densomkundeutförasådana”kraftgärningar”,ochvarsfödelse
46
Livsåskådningaremellan
och död ledsagades av så underbara naturförlopp, måste ha varit sänd av Gud, ville
manjusäga.Mensärskiltpåsenatidersbibelläsarekandeberättelsernahaenmot‐
satteffekt,nämligendenattminskatilltrontillberättelsensomhelhet,förtaintrycket
avtrovärdighet.
Förenklatkanmansäga,attdetfinnstvåextremahuvudtyperavJesusframställ‐
ningar. I den ena presenterar man Jesus så att säga i guldram och framhåller själva
ramen,somhandlarommaktöverhimlakroppar,stormarochhavsvågor,ondaandar,
sjukdomochdödochomväsensenhetmedGudsjälv.Detframställningssättetvädjar
främst till människornas självbevarelsedrift, önskan att hålla sig väl med och
ödmjukasiginförallmakten.
I den andra framställningen inriktar man sig mer på vad man kunde kalla Jesu
vardagsliv och framför allt på hans egna tankar mer än på efterföljarnas tankar om
honom.Denvädjarmertillmänniskansmottaglighetförochförmågatillkärlekäntill
självbevarelsedriften.– Jag tror att den förra typen av framställning i långa tider
alltför mycket har dominerat. Den apostoliska trosbekännelsens andra artikel, som
heltförbigårJesugärningarochord,hanslivfrånfödelsenochframtillmisshandeln
ochdödenpåkorset,ärjuettteckenpådet.
NamnetKristusförsomsagtlätttankarnatillgränsdragningmotandrakulturer,
tillhävdandeavåsiktergentemotandrao.s.v.Mensamtidigtfinnsdetjumycketiden
s.k. kristologien som har en gränsöverskridande, gemenskapsfrämjande innebörd,
åtminstoneommaninteiförstahandtardensomenlära,som”oryggligtskalltros”.
Därfinnsmycketsomärtillgängligtförossalla.Någotavdetserjagkomprimerati
berättelsenomJesus,ridandeiniJerusalempåenåsna.HärframställerJesus,tycks
detmig,iensymbolhandlingsinsynpåMessias‐idén.Detärenicke‐vålds‐idé.Mes‐
sias kommer in i Jerusalem, inte till häst, omgiven av krigare, utan vapenlös, på en
47
Livsåskådningaremellan
fridsam arbetsåsna, omgiven av människor med fredens palmkvistar i sina händer.
Detärenbildavmildhetensomhärskare,enillustrationtilltidigareuttalandenavJe‐
sus: ”Saliga äro de ödmjuka, de skall ärva landet.” ”Den som vill vara främst bland
eder,hanvaredeandrastjänare.”DetärjuegentligensammatankeiläranomKris‐
tus:denförödmjukadeochvärnlöse,offerlammet,utsestillvärldensherre–enkors‐
fäst konung. Samma idé, helt avklädd den ”mytologiska” inramningen, finns i Pär
Lagerkvistsdikt”Attlivetsvarmakällorinteglömma”:
Påjordenväldigastärintesvärden,
varmt,mjuktärvadsomstarkastärivärlden.
Enfamn,ettsköte,hjärtatsdunklabo.
Fylldavsinvärmeärdendjupaanden,
varmärdenstilla,slitnamodershanden,
äralltsomkommerlivetsfröattgro.
IJesus,vapenlösridandeiniJerusalem,därallahansmäktigafienderfinns,harden
tanken verkligen fått konkret gestalt! Det är en idé som angår och talar till oss alla,
tanken på den godhet som vi skulle vilja ge all makt på jorden, och som i det långa
loppettrotsallttycksvaradetsomhållervärldenvidliv.
Tilldemsompågrundavintressegemenskapbordehållaihopiställetförattta
avståndfrånvarandra,hörJesuvännerurallaintellektuellaochreligiösakretsar,de
må vara ateister eller muslimer eller buddister eller något annat, för det betyder i
praktikenattdeärmottagligaförkärlekochbarmhärtighetochvillsekärlekenför‐
verkligadivärlden.
48
Livsåskådningaremellan
Osynligt panteon
Kejsar Hadrianus lät bygga Pantheon i Rom, helgat åt alla romerska rikets gudar –
från romerska utgångspunkter sett i sant ekumenisk anda, kan man väl säga. Med
tankepådemångareligiösaåskådningarsomnumerafinnsföreträddaivårtförrså
evangelisk–lutersktlikriktadelandochmedtankepåattSvenskakyrkanharförlorat
sinställningsomhelafolketsandligahem,kanmanfrågasig,omdetärdagsattbygga
ettpanteonäveniSverige.OmdetbestodeavetthussomiRom,skulledetnogändå
inteblimycketbesökt.Intebaradereligiösaföreställningarnautanocksåsättenatt
samlaskringdemärförolika.Fråganärändåomintenågotslagsimmaterielltcent‐
rumför”transkonfessionellekumenik”skullekunnafyllaettbehovochuträttaendel
gott. Flertalet av s.k. ”främmande” religioners hitflyttade anhängare kommer väl att
stannaiSverigeochblisvenskamedborgare.Dåärdetbrajumerviläggermärketill
ochlärkännavarandraochförståvarandrassynsätt.Jagmenardåverkligen”förstå”,
inte bara få ökade faktiska kunskaper om varandras religioner (eller religionslös‐
heter).Detosynligapanteonjagnufantiserarom,kundevaraenmötesplats–under
utnyttjandeavallamodernakommunikationsmedel–förmänniskorurolikaandliga
läger. Bemödandena skulle gå ut på att finna ”själsfrändskaper” av olika slag landet
runtbakomskildautanverk,sådantmankanenasomkringmenocksåsådant–hård‐
hetiolikaformer–sommangemensamtvilltaavståndfrånochmotarbeta.
SkulptörenErnstNeizvestnyharsagt:”Ävenvärldensvackrastekyrkobyggnadär
dockbegränsadtillattförhärligaenendalivsåskådning,enendareligion.Vadjagar‐
betar på är den globala syntesen.” – Det är samma syfte som det som skulle ligga
bakomett”osynligtpanteon”!
49
Livsåskådningaremellan
Detfinnsetto‐ekumenisktsättattbetraktamedborgarnaiettland.Enligtdetbe‐
traktelsesättet finns det två slags människor: goda bejakare och onda förnekare –
nämligenavdenegnaförsamlingensellertankeriktningensbudskap.–Bildenavfol‐
ketbliralltsådenna:
Bejakare, goda, sanna
Förnekare, onda, lögnaktiga
Detdärsättetattbetraktaettfolkurdenegna”grottans”synvinkelharnogintevarit
alldelesovanligtundertidernaslopp,likaliteovanligtblandsvenskart.ex.underor‐
todoxinstidsomblandandrafolkunderolikatider.Ommanmed”ond”justmenar
förnekaren av den ”rätta” läran, så passar ju tablån in på vartenda folk. Om man å
andrasidanhardenuppfattningsomframgårt.ex.avJesuliknelseomdenbarmhär‐
tigesamariten,blirbildenavettfolksomvårtenannan.Denbarmhärtigesamariten
ärjunämligenengodmänniska,ettmänskligtföredömetrotsattdetärbådesiochså
medhansbejakandeavdenjudiskareligionenslärorochseder.Sermansakenså,och
om vi ersätter det summariska ordet ”goda” med t.ex. det något mer talande ordet
”varmhjärtade”,såserviattdetfinnsvarmhjärtadeochickevarmhjärtadebådebland
bejakarnaochförnekarna.
Ommansertillvilkasomsamarbetarmedvarandraireligiösasammanhangkan
mannogintesåsällanfinnaattkänslanavgemenskapharvaritstarkastmellandem
som bejakat samma läror och föreställningar. ”Sinnelaget” har därvid spelat en
mindreavgöranderoll.Deofrommamedenvisstrohartagithjälpavdefrommaav
samma tro för att nå vissa mål som ytligt sett stått i trons tjänst, t.ex. i
tempeltjänstensellerdenreligiösaorganisationens.Resultatetkanivissafallhablivit
attdevarmhjärtadeförlettsattmedverkaiaktionersominteharvaritkännetecknade
av någon större barmhärtighet. Dödsdomen över Jesus, korstågen och
50
Livsåskådningaremellan
inkvisitionsdomstolarnakanräckasomdrastiskaexempelfrånandraländerochtider
på hur hårda element har tagit överhand i företag som från början haft fromma
syften.Religionenharförsvaratsmedirreligiösamedel.
Dvs. det är egentligen inte religionen som har försvarats utandessutanverk,till
vilka man väl med en viss rätt kan räkna även den officiellt antagna läran. Det har
uppståttenfalskmotsättningmellanmänniskorsomegentligenhörsamman,ochen
falskenighetmellanmänniskorsominteallsär”sammaandasbarn”.Ochdetärden
obefogadepåståelighetenangåendedetovetbarasomharförtvilse.
Vikantänkaossenannanmodell,därdevarmhjärtadefunnitvarandra.Detärde
somlåtersigbestämmasavsinaktningföralltlevandeochintepågrundavärelyst‐
nadelleravandraorenamotivtillåtersighjärtlöshetochhårdhet.Delåtersigledas
avkärlekensande,den”Heligeande”,ävenomdetskeralldelesoreflekteratochutan
tanke på någon särskild ”ande”. Det är människor av en god vilja, och de hör ihop
närmare med varandra än med människor av samma tro men en annan ande. Det
praktiska resultatet måste bli detsamma, oberoende av teologier och filosofier, om
det inre motivet är detsamma: behovet att få livet och glädjen att blomma. De är
varandras naturliga samarbetspartners och de verkliga själsfränderna, eftersom de
behärskas av samma grundinställning och livskänsla. Medvetna om varandra skulle
dekunnagöravärldenmjukareochmildareochbättreattlevai.
TilldemsombordehållaihopiställetförattbekämpavarandrahörJesuvänner,
antingendeärbuddisterellerateisterellermuslimerellernågotannat.AttvaraJesu
vänbetyderipraktikenattmanärmottagligförochvillpraktiserakärlekochbarm‐
härtighet.–Eninbjudanbordegåuttillalltfolketsåformad,att”Jesuvänner”uralla
tros‐ochtankekollektivkändesigappelleradeochåsyftade.
51
Livsåskådningaremellan
Denfolkligareligiösagemenskapen,somiSverigeunderårhundradenvarexem‐
pellöststark,ärnumerablottettblektminneiformavnågrahelgdagarnärmanär
ledig och äter god mat. Finns det några inre förutsättningar för ett osynligt svenskt
panteon?
Tillenbörjankundedeträckamedattvännermedolikaandligbakgrundsamlas
ochhjälpsåtattfinnaochuttryckadetsomförenarderasolikasättatttänkaocholika
sättattbejakadetobevisbara.Dekundevidgakretsenellerknytatillfälligamedarbe‐
taretillsig.Dekundeordna”transkonfessionella”sammankomstermedsamtalmel‐
lan företrädare för skilda religioner och utnyttja olika media för liknande ändamål.
Gruppersomverkarpåolikaplatserkundehållakontaktmedvarandra.
SimoneWeilförklaradeatthonönskadeattreligionenkundeupphöraattvaranå‐
gotsommantarpartiförellermotpåsammasättsomförellermotettpolitisktparti.
Någotsådantskulledetvarafrågaomhär.
Inomallatanke‐ochtrosriktningarochsamfundfinnsdetmerellermindreexklu‐
sivt inställda företrädare. Det är bland demindreexklusivaellerde”inklusiva”som
de viktigaste medarbetarna i vårt panteon skulle vara att vänta, önska och emotse.
Från dessa kunde förståelse spridas om värdegemenskap och själsfrändskap trots
olikheter i uttrycken för den religiösa känslan – till båtnad för sanning och ärlighet
ochförvänskapochsamhörighetskänslormänniskoremellan.
Vid kyrkans riksmöte i Luleå i juni 1995 tecknade västeråsbiskopen Claes‐Bertil
Ytterbergenligtetttidningsreferatföljandebildavkyrkansframtidaroll:
”Hon skall företräda hoppet i en värld av vanmakt, splittring och uppgivenhet.
Hon skall ge tröst åt de svaga och värna perspektivet att det goda samhället byggs
underifrån. Hon skall aktualisera vikten av etik och goda värderingar och tydligare
52
Livsåskådningaremellan
sätta den enskilda människan i centrum. Hon skall vara med och bygga broar mot
andrakulturerochreligioner.”
Med ett sådant program skulle Svenska kyrkan – eller kanske enskilda aktiva
inom Svenska kyrkan – kunna göra ovärderliga insatser i enhetsverket. Här finns
traditionerblandannatfrånNathanSöderblomattförvalta,eftersomhanjumediver
ochvärmefördeframtankaromäktagudsuppenbarelseiicke‐kristnareligioner.
Huvudsyftet skulle inte vara att skapa någon ny organisation utan att stärka in‐
tressetochkänslanhosallmänhetenförhurmycketsomdeflestaavosskanhage‐
mensamtäveniinreavseende,itankar,känslorochvärderingar,ävennärviiordoch
symbolertänkermycketolika.–Önskatresultat:attsåmångamänniskorsommöjligt
kankännaattdeärmed!
53
Vadär”sanning”?
Vad är sanning?
Sanning, verklighet
Låtmigförstförsökaförklarahurjagtänkeranvändadeoftastförekommandeeller
betydelsefullaste orden innan jag börjar resonera någorlunda ingående om ett be‐
gränsatproblem.
Orden i rubriken hör till de mångtydiga, och det är inte min avsikt att försöka
ange vilka betydelser som är de rätta. Det enda jag vill göra är välja bland olika,
vanligabetydelserochsedanförsökahållamigtilldemsomjagharvalt.
Ordet ”sanning” finns i många olika sammanhang och används på många olika
sätt. Det talas om bokstavlig och symbolisk sanning, om metafysisk, ontologisk,
konstnärlig,mytologisk,visionär,historisk(kontraevig),absolutsanning,högreoch
lägre,omultimativ,religiös,teologisksanning,yttreochinre,personligsanningoch
sanningisigsjälv.Idennasnårskogväljerjagettempiristisktsättattanvändaordet:
ettuttryck–iord,teckenelleråtbörder–förenriktigtolkningavverklighetenvilljag
beteckna som ett sant uttryck eller en sanning. (Sanning kan då få beteckna dels
egenskapen att vara sann, dels själva det sanna uttrycket. ”Må mig förlåtas ännu en
sanning”,skrevJ.H.KellgrenidetberömdaföretalettillFredmansepistlar.Detvarju
detsannauttryckethanåsyftade–ettuttalandesomkännetecknadesavsanning.)
För mig är sålunda ingenting annat än uttryck rörande verkligheten sanna eller
falska.Omjagsägerattdetintefinnsannansanningän”påståendesanning”,såmenar
jagattdetintefinnsnågotannatänpåståendenochsådantsomkanöversättastillel‐
leruttryckassompåståenden,omvilketviharrättattsägaattdetärsantellerfalskt.
54
Vadär”sanning”?
Ända sedan antikens dagar har det i västerlandet talats om den ”sanna verklig‐
heten”. Anledningen har väl varit det faktum att våra iakttagelser ofta för oss vilse.
”Skenetbedrar”.Ettärdetvityckerossse–ettannatärdetsomvidnärmareunder‐
sökningvisarsigvarafallet.Detärdetsenaremanharvelatkalladensannaverklig‐
heten–t.ex.idévärlden–tillskillnadmotenbedrägligskenverklighet.Menvadman
menarärjuegentligeninteattdenenaverkligheten–t.ex.idévärlden–talarsanning
tilloss,medandenandra,skenverkligheten,ärenosannverklighet,ensomljugerom
sig själv, är lömsk och lögnaktig och stoppar oss fulla med vanföreställningar. Vad
manmenarärattsomligamedelattnåkunskap–t.ex.detrena tänkandet–föross
rätt,medanandramedel–t.ex.våraofullkomligasinnesorgan–lederossfelochger
ossenoriktigföreställningomverkligheten.Mendåärdetjuinteverklighetensjälv
som är falsk utan vår bild av den som avviker från verkligheten. När man talar om
”sannverklighet”menarmanvälverklighetensådandenärisigsjälv,obeslöjad,med
andraordden”verkligaverkligheten”,ingentingannat.Dåräckerdetattsäga”verk‐
lighet”.Verklighetenärvaddenär,denberättarintesamtidigt–santellerosant–om
sigsjälv.
Verklighet å ena sidan, och sanna eller falska påståenden om den å den andra
sidan–såärdetvälrimligtattuttryckasig!
Kan det finnas en ”högre” sanning?
Detharocksåvaritbrukligtattifilosofiskaochteologiskasammanhangtalaomhögre
ochlägreverklighetochomolika”grader”avverklighet.SokratesochPlatonmenade
juattdetbeståendeärmerverkligtändettillfälliga.Lerkrukortillverkasochförbru‐
kas,derasverklighetärsnabbtförflyktigad.Menbegreppetlerkrukabestårgenomti‐
55
Vadär”sanning”?
dernaochmåstedärförhameravverklighetisig.Idéernasvärldärden”sanna”verk‐
ligheten,ochhögstagradenavverklighethardetgodasidé.
Detsättetattresoneraharemellertidorimligakonsekvenserochutnyttjarorden
”verklig”och”reell”påettorimligtsätt.Hurkannågotsomärverkligtvaramereller
mindre verkligt än något annat, som också är verkligt? Det är en meningslös ord‐
sammanställning,knappastnågotannat.Dagsländanärverkligvidtidpunktt1ocht2,
mammutträdetvidettbetydligtstörreantaltidpunkter,menviddetidpunkter,t1och
t2, då dagsländan levde, var trädet varken ”mer” eller”mindre”verkligtänsländan.
Omdetverkligaellerverklighetenärinbegreppetavalltsomär–högtochlågt,and‐
ligtochkroppsligt–dåkandetintefinnasmeränenverklighet.Omdetfinnsett”liv
efterdetta”,hörjuocksådetverklighetentill.Virederossmedettbegrepp”verklig‐
heten”liksomvibörkunnaredaossmedettsanningsbegrepp.Dubbleringtjänarpå
sinhöjdsomlediargumenteringförnågonviss”lära”...
”Sannverklighet”,”sannakänslor”,”sannskönhet”,”sannavärderingar”etckom‐
mer jagsålundainteatttalaom,eftersomjagtyckerattdetärförsåtligaochoklara
uttryck,somlättkanledatillandligtöversitteriochåsiktsförtryck.
Detkannogtyckasattdetärenvälsnålttilltagendefinitionellerbestämningav
begreppet”sanning”somjagharvalt,ochkanskeblirjagtvungenattgöravissamed‐
givanden.Mendetärviktigtmedentydligbegränsning.Ettalltförfrikostigtbrukav
ordet”sanning”harstorariskermedsig.Detinnebärattmanslåravpåsanningskra‐
venochgersigsjälvstorfrihetatthävdasådantsominteärsärskiltvälbestyrkt.Att
görasåäroftafrestande–inteminstnärdetgällersådantsommangärnavilltro–
mendetkanintealltidskeostraffat.–Ochstraffetdrabbarintebaraensjälv,detkan
ocksådrabbaandraoanathårt.
56
Vadär”sanning”?
En riktig tolkning, då?
En”riktig”tolkningavverkligheten–vadskanudetbetyda?
Jagförutsätter–eftersomdetärettvillkorförmeningsfulltsamtalochplanmässig
samverkanmellanmänniskor,ocheftersomdetdessutomförefallerrimligt–attdet
finnsenförossallagemensamomvärld–tillvilkenvåraegnakropparmåsteräknas–
ochattvipåolikavägarfårenmerellermindresäker,merellermindredirektkun‐
skapomden.Ochattdetärdensomärdetverkligaellerverkligheten.–Medalltvad
denägeravandligaegenskaper!
Alla våra sätt att bilda oss en uppfattning av omvärlden innebär tolkningar, och
detbetyderattdärfinnsfelkällor.Menjuflersättvianvänderförattbedömaenviss
situation,destomindreödesdigerärdenenskildafelkällan.
Våra sinnen, de primära hjälpmedlen vid verklighetstolkningen, ”lurar” oss ofta.
Naturligtvislurardeossinteavsiktligt,d.v.s.detfinnsingenbiologisknyttamedfel‐
aktiginformation.Detfinnsdärföringeninbyggdmotsättningmellanskenochverk‐
lighet.Skenetgerossoftastvärdefullinformationomverkligheten.Detärjuskenetvi
gårefter,närviförsökerorienteraossivärlden.Vaddetärfrågaomvidsynvilloretc.
är väl snarare ofullständig information än felaktig. Och trots alla ”villor” finns det
mycketiomvärldensomvihartillräckligaskälattanseosshasäkerkunskapom.Det
är sådant som har bekräftats och bekräftas på nytt genom upprepade iakttagelser,
genomattförutsägelserslårinochgenomöverensstämmelsermellanmänniskorsav
varandraoberoendetolkningar.
Tvåpersonerharkommitöverensomatttillsammansbevistaenvissteaterföre‐
ställning. När föreställningen börjar, sitter de som de avtalat bredvid varandra i sa‐
longen–ochdettardesomenheltnaturligsak.Meniochmedattdesitterdärharen
57
Vadär”sanning”?
rad antaganden angående förhållanden i en gemensam värld bekräftats. De två har
uppfattatöverenskommelsenpåsammasätt.Derastids‐ochrumsuppfattningarhar
stämt överens med varandra och dessutom med officiella rums‐ och tidsangivelser,
teaterledningens,skådespelarnas,dehundratalsandrateaterbesökarnas.Uppgifterna
iannonsenharvisatsigstämma,o.s.v.Attefteråtsäga,attföreställningenägtrumvid
denangivnatidpunktenäratttalasanning.Attsäga,attdeninteägtrumäratttala
osanning.Attsägaattalltsammansbaraärsken,drömochvilla,ärheltenkeltoreson‐
ligt.Allaantagandenharjubekräftatspåetttillfredsställandesätt.Påiprincipsamma
sätt bekräftas det mesta av vad vi betecknar som vetande om verkligheten. Att be‐
stridagiltighetenavdensortensbekräftelseärkrystat.Våralivärmöjliggjorda,om‐
givnaochprägladeavantagandensombekräftasmerellermindretydligtaverfaren‐
heten.
Entolkningärsålundariktig,menarjag,omdenbekräftatsavnyerfarenhetoch
medverkartillenklarochsammanhängandebildavvärldenochmänniskorna.Gra‐
denavsäkerhetnärvibedömertolkningensomriktig,beroravgradenavbekräftelse.
”Hundraprocentig”säkerhetuppnårviiprincipaldrig,menvibehöverdeninteheller
förattredaossilivet.
Ettuttrycksominnebärenvälbekräftadtolkningavverkligheten–låtdetblivår
merellermindreprovisoriskadefinitionavsanningellersantuttryck.
Upplevelse eller erfarenhet
Vadärskillnadenmellan”upplevelse”och”erfarenhet”?
Detfinnsupplevelsersomintegärnakankallaserfarenheter.Harduidrömmen
upplevt ett vulkanutbrott, kan du inte av den anledningen sägas ha erfarenhet av
eldsprutandeberg.Däremothardufåttenerfarenhetavhurdetkanvaraattdrömma
58
Vadär”sanning”?
omeldsprutandeberg,mendetärenannansak.Mankankanskesäga,attordet”erfa‐
renhet” har en mera objektiv karaktär än ordet ”upplevelse”. Erfarenhet har vi nog
alltidavnågot,sominågotavseendehörtillvärldenutanföross.Detgällerintealltid
förenupplevelse.Drömmarenharupplevelseravrentinreskeenden,syner,produce‐
radeavhjärnan,känsloravskräcketc,meninteavnågotidengemensammaomvärl‐
den,somkundesesellersomhanblevräddför.
Därförkommerjagkanskeatttalaom”inreupplevelser”,däremotinteom”inre
erfarenheter”.
Omerfarenhethänförsigtill”någotsominågotavseendehörtillvärldenutanför
oss”, blir det lite tveksamt om man bör använda uttrycket ”religiös erfarenhet”. Ut‐
trycketunderförstårjuattdetärfråndetgudomliga,gudstronsföremål,somdereli‐
giösaupplevelsernakommer,detäretttysthävdandeavdetovetbarasexistens,det
somendastkanomfattasavdenreligiösatron.
Det kan invändas att ”religiös erfarenhet” inte bara består av gudsupplevelser i
detinreutanlikamycketavupplevelseriyttervärldeniformavbönhörelseochled‐
ning,framgångigottverko.s.v.Menhärärdetjuihöggradfrågaomtolkningavyttre
händelseförlopp,ochdetvisarsigattettochsammahändelseförloppkantolkashelt
olika av olika personer. Inte heller här kan man, tycks det mig, talaomerfarenheti
ordetsvanligastebemärkelse.
Sanning är en kollektiv angelägenhet. Den är en fråga om kommunikation,
information och samförstånd. Men i informationens ställe träder ofta suggestion.
Människor med stark övertygelse och ”utstrålning” verkar ofta suggererande på
andra. Inte så sällan visar det sig att sådana framsuggererade åskådningar och
verklighetstolkningarsinsemellandivergerarhögstbetydligtochintekanbringastill
59
Vadär”sanning”?
samstämmighet. De bygger ju inte på sinnesintryck, som kan kontrolleras, utan på
antaganden,somuttryckerenskildamänniskorssubjektivauppfattningar.Medandra
ord:debyggerpåupplevelsermenintepåerfarenheter.
Det finns alltså två sinsemellan helt olika sätt att hävda ett påståendes sanning.
Detenaäratthärledadeturbekräftadepåståendenochiakttagelser.Detandraäratt
genomsuggestionframkallaenvisshetskänsla.Idetsenarefalletförväxlasvisshets‐
känslan med insikt, och detärenförväxlingsomviständigtmåstevarapåvårvakt
mot.Vifalleråterochåteridenfallgropen.Detärofrånkomligt,detärenföljdavvårt
sätt att inhämta kunskap, vårt väljande mellan olika tolkningsmöjligheter. Vi väljer
detsomförtillfälletsynsossmestsannolikt.Suggestion,iverochtidsnödmedföratt
vi ofta är alltför snabba i våra val. Vi har att föra en ständig kamp mot den sortens
överilning, och här måste vi hjälpa varandra. Det är lättare för densomförtillfället
inte har varit utsatt för suggestion (t.ex. från en karismatisk person eller en
entusiastisk skara människor) att se om en viss mening är otillräckligt grundad, än
detärfördensomsjälvharpåverkats.Detärenoftaotacksammenviktiguppgiftför
den opåverkade att påpeka verkliga förhållanden. Att hålla huvudet kallt trots de
mycket trosvissas hetta är ofta att tjäna sanningen och förebygga konflikter, som
kommer av misstag och missförstånd och som kan leda till personförföljelser och
andligaövergrep
Alltföroftaförvandlarviuttryckföraningartillpåståenden.Menvårapåståenden
omdetovetbaragrumlarvårdirektupplevelseavdet.
Om skepsis och ärlighet
Ettvisstmåttavskepsistycksmigoskiljbartfrånärlighetochsanningsenlighet.Alla
obekräftadesatserkanjuvaramissvisande–sålängedeärobekräftade.Ochsålänge
60
Vadär”sanning”?
bekräftelsesaknas,bördejuinteförfäktassomsanning.Visstkanmankännaattman
är helt övertygad och säker om att orden är sanna, men det betyder inte att de
verkligen är det. Visshetskänslan är inte i och för sig ett argument, grunden för
känslanavvisshetmåsteständigtprövas.Ommankännersigsäker,ärdetnaturligt
ochmänskligtattmangördeobekräftadesatsernatillsinaochbehandlardemsom
ovedersäglig sanning, men det betyder inte att det är berättigat att göra så.
Erfarenheten visar ju att människor som är särskilt övertygade, och därmed
övertygande,oftakanledaandramänniskorifördärvet.
EnvarkanickeblienGenius
påsäkravingarstigandemotljuset,
Menvemsomvillkanprövaförrnhandömer,
kanfattasjälvdensanninghanbesvärjer...
– det tycks mig vara ett riktigt påpekande av gamle Esaias Tegnér. Men de mycket
övertygade förleder ofta de mindre säkra till att döma innan de prövat, och att
besvärjasanningarsomdeintesjälvaharfattat.Detärattförledatillosannfärdighet.
Attgöraskenavattvetavadmanbaraförmodar,detärinteärligt.Densortenslögner
gör vi ju oss alla skyldiga till emellanåt – kanske mest omedvetet och på grund av
bekvämlighet eller socialt tryck. Hellre än att ständigt släpa med oss reservationer
(ochgöraossimpopulärameddet)händerdetattvi”tjutermedvargarna”.Detkan
varaoskyldigasakersomvargarnatjuter,mendetärändåohederligtatttjuta–eller
jama–medochförsäkralitemerändetmansjälvharfattatochprövat.
Att tro något är ibland helt enkelt att besluta sig för att anse det, t.ex. för att
kommaiharmonimedomgivningen.Somligatrorpåreligiösatrossatsernärmastför
att de gärna vill det, andra för att de inte vågar annat. Men inget av de motiven är
61
Vadär”sanning”?
riktigttillfredsställandeursanningssynpunkt.Detendatillfredsställandeärvälatttro
någotförattmanfinnerdettroligt!
Ingentingkaninvändasmotattmanberättar(utantilläggochtillrättalägganden,i
denmåndetärmöjligt)omsinaegnareligiösaupplevelser.Menenannansakäratt
berätta lite mer än det man verkligen upplevat, måla ut det lite mer åskådligt och
dramatiskt.Detärlättgjort,menstorförsiktighetärpåkallad.
För min deluppfattarjagettmåttavskepsisintebarasomen rimlighänsyntill
medmänniskorna,uttryckförenönskanattinteföranågonvilse,utanocksåsomen
rimlig hänsyn till verkligheten. Tänk om verkligheten inte är sådan som t.ex. vår
religiösa tradition utmålar den! I så fall beljuger vi den, om vi för traditionen
kritiklöst vidare. Vi för in ett moment av konflikt och oöverensstämmelse i vår
gemensamma tillvaro. Vi gör direkt skada genom att föra vanföreställningar vidare.
Verklighetsförvrängningar, aldrig så sköna, inbakade i en troslära, kan i det långa
loppet vålla mycken skada (så t.ex. kan vissa orealistiska inslag i de kristna lärorna
vara medskyldiga både till miljöförstöring och andligt förtryck, förtryck både av
naturenochavmänniskor).
Skepsis betyder ju inte förnekelse. Det betyder eftertanke ochprövning. Skepsis
betyderinteokänslighet.Skeptikernbehöverintevaraokänsligfördenkänslovärme
somliggerbakommångateoretiskttvivelaktigareligiösapåståenden.Ibästafallkan
hanhjälpatillmedattgepåståendenaenbättreform.
Det mångtydiga ordet ”tro”
Ordet”tro”ärnogalldelessärskiltflertydigt:
Iprofanasammanhangbetyderordet”tro”vanligenatthållaförsannolikt.Ibland
betyderdetiställettrohet,t.ex.attlovanågonsintroellerattsvärakonungentrooch
62
Vadär”sanning”?
lydnad.Ireligiösasammanhangbetyder”tro”oftasthållaförsant,såledesintehålla
försannolikt.Dessutom–iuttrycksom”hysatro”–betyderdetförtrösta,litapå.Det
finnsettuttryck”religiöstro”,varsmotsatsärtvivelellereventuelltförnekelse,ochså
finnsdetett,varsmotsatsärmisstro.
Dessutomkanordet”tro”betydatillhörighett.ex.tillenvissreligiösriktning(så
ochsåmångamänniskorilandetbekännersigtilldenluterskatron,o.s.v.).Menäven
ireligiösatexteranvändsnaturligtvisordet”tro”idenprofanabetydelsen:hållaför
sannolikt.
Iblandmenarviegentligentaförgivet,anta,utgåifrån.
Vi säger också att vi tror på en stor sak, kvinnans frigörelse, folknykterheten,
freden eller vad det nu kan vara. Med det menar vi väl närmast att vi finner det
önskvärt och värdefullt att målet förverkligas, och att vi därför vill arbeta för det.
Däremot behöver det inte betyda att vi har den uppfattningen, d.v.s. tror, att målet
kommer att nås. Men vi menar att det inte är helt omöjligt och ogenomförbart, för
voredetdet,skullevijuintelägganerarbetepådet.
Detvorebraommanoftareänvadsomnuärfalletkundeochvilleangevilkenav
betydelsernasomavses,fördetframgårintealltidavsammanhanget.Ettsättärjuatt
använda olika ersättningsord för olika betydelser. Själv ska jag försöka göra något i
denvägengenomattoftaersättaordet”tro”ibetydelsenförsanthållandemedordet
”bejakande”.Iställetförordet”troende”skriverjag”bejakare”.Dåavsesmänniskors
inställningtillreligionenslärorochföreställningar,intederaspersonligafromhetsliv.
Iställetför”tro”ibetydelsentillitskajagbemödamigomattskrivajust–”tillit”.
Tromåsteman!Mankanjuinteavståfrånatthysauppfattningarävenomsaker
sommanintekanveta.Mankanjut.ex.intestannahemma,därförattmanintevet
63
Vadär”sanning”?
omtågetsommantänkerresamedkommerattavgåitid.Manutgårfrånattdetgör
det,man”tror”attdetgördetochhandlarienlighetmedsittantagande.Ochdetgör
manjurätti...
Är kanske också religiösa trossatser i grunden sannolikhetsutsagor? I första
ögonblicket verkar den frågan alldeles orimlig. Skulle den troende, som med jubel
utropar: ”Han är sannerligen uppstånden!” – skulle han i grund och botten mena:
”Jesusärantagligen,medstorsannolikhet,uppstånden.”Detärjujustpåtrotsmotall
vanligsannolikhetsberäkningsomhangeruttryckåtsinfullkomligavisshet.Ändåär
detnogintealldelesomöjligtatttolkaävendetreligiösabejakandetsomenformav
sannolikhetsbedömning,nämligenenbedömningsomtarhänsynäventillinrefakta
och skeenden. Negativt kunde den kanske uttryckas så här: ”Jag finner det föga
sannolikt, för att inte säga ytterst osannolikt, att Guds röst i mitt hjärta, vilken jag
ständigtförnimmerochsomharförändratmittliv,skullevaraentomfantasi.Elleratt
miljoner vittnesbörd om Honom, som gör allting nytt, bara har varit falska vittnes‐
börd.Sannolikhetenärsåliten,attjaginteräknarmedden.”
Densomsäger:”JagtrorpåGud”villväldärmedsägaatthan/honharentillitsfull
relation till Gud. Men vad menar den som säger: ”Jag tror inte på Gud”? Knappast
menar han: ”Jag har ett dåligt förhållande till Gud, jag anser honom opålitlig, jag
saknarförtroendeförhonom.”Vanligentordehaniställetmena:”Jaglitarintepåde
frommas försäkringar. Jag räknar inte med att det finns något av det som vanligen
avsesmedordet'Gud'”.AttsägasåärjukanskeuttryckförmisstromenintemotGud
utan mot antaganden och uttryckssätt och den mening man lägger in i dem. Medan
denbejakandetalaromförtröstanochtillit,talardenickebejakandeomsannolikhet.
De använder samma ord, ”tro”, men åsyftar olika saker. När s.k. ateister och s.k.
kristna diskuterar religion med varandra, kan man ofta iaktta samma olikhet i
64
Vadär”sanning”?
användningenavordet”tro”.Envanligiakttagelseärattenpersonsomangriperden
kristna tron, i allmänhet behandlar den som något övervägande teoretiskt, som
uttalandenmedvetenskapligaanspråk.Desomförsvarartron,däremot,talaromen
livsattityd, ett förhållningssätt gentemot en osynlig verklighet. De talar därför förbi
varandra.
Ettexempelpåattoklarhetenkanvållaskada,ärettinomevangeliskkristendom
centraltbibelord:”SåälskadeGudvärlden,atthangavdensinson,förattdesomtror
påhonominteskallgåunderutanhaevigtliv.”(Johannesevangeliet,kap5,vers18,
1981årsöversättning)
Luther fann det bibelordet så tröstande, att han kallade det ”Lilla Bibeln”. Han
fann där bestyrkt, att vi inte behöver göra vad vi inte förmår, inte genom egna
ansträngningar göra oss värdiga gudsriket (sådana ansträngningar hade lett honom
själv till förtvivlan). Inte vår egen förtjänst, bara Guds oförtjänta nådkanfrälsaoss.
Ochtrorvipådetta,kommerfrimodighetenochkärlekeninivårahjärtanochalstrar
spontantde”godagärningar”somviförutförgävesförsöktetvingaosstillochbygga
vårförtröstanpå.Dettaär”rättfärdiggörelsegenomtro”.
Den skeptiskt lagde läser bibelordet i fråga på ett annat sätt, särskilt om han
samtidigtminnsettord,lagtiJesumun:”Densomtrorskallblifrälst.Densominte
trorskallblifördömd.”
”Tro på Kristus” – det måste ju bland annat betyda tro att han är Guds enfödde
son, världens frälsare, uppstånden från de döda. För många är det av olika anled‐
ningarsvårtelleromöjligtatttropåsådant.Ochhurskalldetdåenligt”LillaBibeln”
gåfördem?Eftersomdetärdesomtrorsomskallfåevigtliv,måstedetjuvarade
somintetror,somkommerattgåunder?–Detmåvaraattdetäromöjligtattgenom
65
Vadär”sanning”?
ett rättfärdigt liv göra sig förtjänt av frälsning och evigt liv. Men är det inte också
omöjligtatttvingasigtillatttrovadmanintetror?
Enda möjligheten till att tro något är ju att man av någon anledning finner det
troligt.Mankanintetrofulltuppriktigtpånågototroligtförattmanblirstraffadom
man inte gör det, eller för att man blir lycklig om man gör det. ”Trospoliser”, som
försöker skrämma andra till bejakande, har väl mera sällan själva kommit fram till
sittbejakandepågrundavskrämskott.Varförväntardesigdåattandraskagöradet?
Vari ligger det barmhärtiga i att lägga omöjliga krav på stackars osäkra männi‐
skor? Menar man attGudgördet?ÄrdetinteatttillskrivaGudobarmhärtighetoch
grymhet, just när man samtidigt manar till tro på hans kärlek? Om Gud är en god
Fader,dåförkastarhaninte,kandettyckas,någonpågrundavfelaktigaåsiktereller
oförmågaatttro.
”Förebrå inte den skygge hans skygghet”, skrev Gunnar Ekelöf. Det kan tyckas
varaenrimligmaning.MenettbudskapsomsägerattGudbaraförlåterdensomtror
atthanförlåterochbarafrälserdensomtroratthanfrälser,detrimmardåligtmed
den.
”Lilla Bibeln” är sålunda för somliga ett dunkelt hot om grymhet och orättvisa i
ställetförettlöfteombarmhärtighetochgodhet,ochanledningentycksmigvarajust
begreppens oklarhet. Är det fråga om bejakande eller tillit eller bådadera? Är det
frågaomattpådenytterstadagendömastillellerfrånevigtliv,ellerärdetfrågaom
atthärochnubefriasfrånskuldochångestochblilyckligundersittjordeliv?Ellerär
det allt det där på en gång? Om vi väljer de båda första alternativen, blir ”Lilla
Bibelns”budskap,enkeltochraktpåsakdetta:Baraendelavdemsombejakarläran
om Kristus kommer att på den Yttersta dagen ingå i livet. Alla otrogna hundar
kommerattkastasidenevigaelden.Förvissoharjustdettavaritmånga”svavelpredi‐
66
Vadär”sanning”?
kanters” oförblommerade mening, och förvisso har sådana läror skapat mer ångest
ochbitterhetäntrygghetochsalighet.
Omviiställetväljerdetandraalternativetfårvienannantolkning:Densomlitar
pådengudomligakärlekenochbarmhärtighetenfårfridochkärlekisitthjärta–här
och nu! (Således närmast ett konstaterande av ett psykologiskt sammanhang, ofta
iakttaget.)
Det kan knappast vara likgiltigt vilken betydelse man lägger i orden som man
använder, inte heller om man meddelar eller håller hemligt vilken betydelse man
avser.Ettoklartglidandemellanolikabetydelserelleroklarakombinationeravdem
kanintevaratillgagnförnågonellernågot.
Även uttrycket ”rättfärdiggörelse genom tro” får olika mening med olika be‐
tydelser av ordet ”tro”. För den som fattar det övervägande intellektuellt väcker
uttrycket ”rättfärdiggörelse genom tro” betänkligheter. Att de som uttryckligen
bekännersigtilldenkristnaläranskullevararättfärdigareänfolkmedandraåsikter,
motsägsaverfarenheten.Kristenhetenshärjningarblanddeicke‐kristnafolkentalar
tydligt mot slika inbillningar. Får däremot betydelsen ”tillit” dominera, blir
betänkligheterna mindre. Det är ju åtminstone tänkbart att en inre trygghet, i för‐
ening med tacksamhet över oförtjänt nåd på grund av Kristi offerdöd, ger en
förblivande själsstämning som gör grymhet och hänsynslöshet mot medmänniskor
psykologiskt omöjliga. Då har upplevelsen av visshet om att vara föremål för en
gränslösochoförtjänt,förlåtandekärlekletttillenmoraliskförbättring,Menmånga
harpåokändavägarfåttdentrygghetenändå.
67
Vadär”sanning”?
(Enannantankegångliggerbakomdentolkningavordet”rättfärdiggörelse”som
innebär att bli fri från skuld – att Kristus har lyft av den troendes skuldbörda och
gjorthennesyndfri.)
Menomdetiställetförom”frälsninggenomtro”talasom”frälsninggenomnåd”,
kommer frågan åter i en ny dager. Aktuell blir då inte längre känslan av något
moralisktbetänkligtiidénombelöningav”rätta”åsikteroch”rätt”tro.Detblirden
förstomdebådatankarnablandasihop.
Egentligen träffar uttrycket ”frälsning genom nåd” nog bättre Luthers och de
”evangeliskt” inriktades verkliga mening om det ”glada budskapet”, och det saknar
inslaget av hot om åsiktsregistrering och intrång i tankefriheten. Inget är ju vunnet
för den enskilde med att ersätta det skrämmande talet om goda gärningar som
frälsningsvillkor med det lika skrämmande talet om goda åsikter om Gud som
inträdesfordran vid himmelrikets port. Det talet strider ju även det mot tanken på
den förekommande, villkorslösa nåden. En nådsombaragällerfördensomtrorpå
den är ju inte villkorslös. En villkorslös nåd måste gälla varje människa, oavsett
henneseventuelladygderochoavsetthennesåsikteromdetovetbara.
Att antaga och utgå ifrån...
Låt oss något närmare betrakta uttrycket ”utgå ifrån”! Det handlar varken om att
bejakaellerförneka,varkenomatttroellerattveta.Ändåhardetettvisstsamband
medbegreppet”tro”.
”Jagutgårfrånattniallakommerattgöraertbästa”–därmedpåstårchefeninte,
än mindre förnekar han, att alla kommer att bjuda till. Han kan ju omöjligt veta att
ingenkommerattförsummasignågongång.Hankanskeinteenstrorattalltkommer
attblifulländat,menhanutgårfråndet.Enförutsättningföratthanskagöradetär
68
Vadär”sanning”?
atthanintefinnerdetomöjligtellerorimligt.Hangörmedandraordettantagande
och handlar i enlighet med det, ställer upp en liten hypotes, och med den som
utgångspunktsätterhanigångarbetet.Hantarenvissrisk:somligakommerkanske
atttröttnaochgeupp.Mendenriskenärhanmedvetenom,ochhanärbereddattta
den.
SörenKierkegaardharenoftaciteradpassus,därhansägeratttrosavgörelsenär
som ett språng ut på djupt vatten. Simhopparen vet inte att vattnet bär, men han
utgår från att det gör det. Den tvivlande och kämpande människan vet inte att Gud
finnsochatthanärbereddatthjälpadensomflyrtillhonom,menhonbeslutarsig
förattföregendelutgåfrånattdetärså,geruppallasinaförsökatthävdasigoch
”blinågot”ochöverlämnarsigpåvinstochförluståtGudsvilja.Honutgåriavgörelse‐
ögonblicket från att ”Gud håller sina löften”, och sedan känner hon, att det är så.
Vattnetbär.
Varochenärintellektuelltisinfullarättattgöraså,omhankan.Menvarochen
kaninte!Ingenkanutgåifrånochlåtasitthandlandestyrasavnågotsomförefaller
orimligt. Det kan vara försynstron, som tycks strida mot vad man dagligen ser
omkringsig.DetkanvarasåattläranomGudsomtarmänskliggestaltförattfrälsa
människor ter sig alltför människocentrerad för att vara rimlig och trolig och som
tycksförrådaalltförhögatankarommänniskaniförhållandetilldenövriganaturen
ochalltförstorlikgiltighetmotdenförattintestötarättskänslan.Detkanvaraandra
åskådningarändenkristnasomgerdensökandemänniskanettstarkareintryckav
sanningochrealism.
Här finns kanske ändå för många en möjlig utväg: att ”postulera” en evig
gudomlig, universell kärlek, som man vill solidarisera sig med och försöka leva i
69
Vadär”sanning”?
överensstämmelse med. Man är då medveten om att man inte kan vara säker om
antagandets sanning, Man vill inte påstå det, bara ha det som ”arbetshypotes”. Om
denpostuleradekraftenverkligenfinns,dåkommerdetattmärkas.
Här blir det naturligt att pröva den ordlösa och avspända meditationens väg,
ocksådenenformavöverlåtelse,faståtdetokända.Därärdetintefrågaomattutgå
från vissa idéer eller föreställningar. Företaget är så att säga rent praktiskt. Man
prövarenvägförattseomdenärenutväg.Man”utgårfrån”attmetodenskallvisa
sigledatillmålet,somärinreharmoni,tillfredsställelse,fridfulltförhållandetillom‐
världen och tillvaron. Om metoden visar sig väl eller någorlunda väl motsvara för‐
väntningarna, har man lärt att metoden är bra, däremot inte lärt något begrepps‐
mässigtomGud,någotsomkanuttryckasiord.Manharintebeslutatsigförattanse
någotomdetosynliga,godtanågrametafysiskaantagandensomtidigareförefalliten
tvivelaktiga.Manhargjortettprovisorisktantagande,attenmetodledertillönskat
resultat. Om den gör det, upprepar man försöket. (Detta är ju i princip buddismens
väg!) Och man kan ha skäl att rekommendera människor i ens egen belägenhet att
självaprövametoden.Mansägerförmodligenattman”tror”påden.Vadmanmenar
medatttropåenstorsakharjagredanantytt.
Sedan är det ju mycket möjligt att ett flitigt bruk av meditationen kan leda en
tidigare”avkristnad”människatillenkristeninställning,mendetäringalundasäkert.
Det kan bli ett närmande till österländsk mystik i stället, men det kan också stanna
videnheltindividuellsituation–enenskildmänniskaiharmonimedsintillvaro.Hon
hade provisoriskt utgått från att något annat än hennes spända och prestigefyllda
ansträngningar att motsvara krav skulle hjälpa henne genom livets svårigheter, och
det hade visat sig vara ett bra antagande. ”Vattnet bar”, oavsett hur vattnet skulle
kallas.
70
Vadär”sanning”?
Vad är religion?
Påfråganvadsomavsesmed”religion”svararnogdeflestaavossspontant:gudstro.
Enavsvårigheternameddetkortfattadesvaret–utommångtydigheteniordet”tro”–
är att t.ex. buddismendåtycksfallautanförramen,vilketjuärorimligt.Detgörför
övrigt också taoism, stoicism, animism osv., som inte handlar om människans
personligaförhållandetillenellerfleragudarmenändåsökerenhelhetssynochen
synpåmänniskansställningihelheten,ettsammanhangitillvaronutöverdeenskilda
iakttagelserna.Idetföljanderäknasalltsådantinireligionernasvärld,ochmittskäl
ärantagandetattallttänkandesomeftersträvarhelhetssynharsomendrivkraften
känsla av eller en önskan om att det finns ett sådant sammanhang, och att den
enskildamänniskaningåridettasammanhang(ikristendoment.ex.önskanochviss‐
hetattvarjemänniskaärföremålförGudskärlek).Därfinnsisåfallenlängtanefter
kontakt med något mer omfattande än enskilda människor eller de sociala eller
mänskligasammanhangen.Ensådanlängtan,liksomdehandlingarsomdirektfram‐
springerurden,serjagsomdetkonstituerandeidetsomvanligenkallasreligion,och
jagmenarattdennalängtanförenaross,omviuppfattarden–attdenskulleförena
oss,omvikändeigendenhosvarandra.
Det här är väl inte helt i enlighet med den ursprungliga betydelsen av ordet
”religion”:förpliktelse,samvete,noggrannhetetc.Mendetstämmerbättre,tycksdet
mig, med de företeelser som vanligen betraktas som religiösa, och torde också vara
bättrevidangivandeavordetsbetydelseänblottauppräkningenavsådanaföreställ‐
ningar och seder som av hävd räknas till religionens värld. Uppmärksammandet av
enhetsmotivetgerenantydanomnågotslagsinrelikhetmittiåskådningarnasvirr‐
varrochbakomochinnanförallamotsättningar:engemensamaningomattdetfinns
71
Vadär”sanning”?
någotsomalltinågonmeningtillhörellerkommerfrån.Detharkallatsgudslängtan,
evighetslängtan, längtan efter återförening. Vad man vill återförenas med är ofta
oklart uttryckt, ofta motsägelsefullt, men om man betraktar alla försöken att bringa
redaochskapaöverblickövertillvaronsombl.a.uttryckförettsådantkontaktbehov,
kan religions‐ och filosofihistorien ge oss visionen av en stor mänsklig inre
samhörighet mitt i allt virrvarr och alla strider, och av att vi alla söker ett och det‐
sammafastpåsåskildavägarochavvägar.
Om man uppfattar all religion som en strävan efter kontakt – intellektuellt eller
känslomässigt–mednågot(ellerNågon)somharberöringmedalltlevande,dåblir
allkampmellanolikareligionsuppfattningarnågottillsittväsenirreligiöst.”Religiös
splittring”,”religiösastrider”blirnågotsjälvmotsägandeungefärsom”hatfullkärlek”.
Ingastridermotellermellanrenareligionsyttringarärreligiösa.Vanligentordedei
ställetvaraförklädnaderförindividuelltellerkollektivtsjälvhävdelsebegär.
”Religiös sanning”
Ordet ”sanning” har som tidigare framhållits många användningssätt, och det gäller
förstås också uttrycket ”religiös sanning”. Här några exempel, fritt och summariskt
återgivnaefterDonaldWiebe:ReligionandTruth.
W.T. Stace: Religiös sanning är inte påståendesanning, kan inte vara sann annat än
symboliskt. Religiös sanning är förvärvad genom intuition, som är uppfattandet av
det gudomliga genom mystisk erfarenhet. Att ”Gud är sanningen” betyder inte att
vissa påståenden om Gud är sanna. Intuitionen av Gud är religionens hjärta och
immun mot all logisticering. Påståendesanning rör den naturliga världen, religiös
72
Vadär”sanning”?
sanning rör det gudomliga, gudsriket, som överskrider naturens rike och är
ekvivalentmederfarenhetenavdettarike.Religiössanningärsymbolisk.
G. Mensching: Det finns två slags sanning, ”rational correctness” och ”a numinous
reality”.Denförraärlägre,denharmindrebetydelseändenhögresanningen.
Rudolf Eucken:Religiössanningärexistentiell,enaktualiseringavenssannasjälv.
Religiös sanning är identisk med Guds varande. Den är inte propositionell utan ett
personligtideal.Bevisetförreligionenssanningärettfulltonigtliv.Historisksanning
ärettbarnavtiden,flytandeochföränderlig,medanreligiössanningäroföränderlig.
Religiös sanning är inte preliminärt dogmer utan transformativ kraft, ett nytt
djupperspektiv på den vanliga tillvaron. Religiös sanning löper förbi
påståendesanningenochbliroåtkomligförobjektivtstudium.
Erich Frank: Människan vill att hennes liv skall bli meningsfullt och önskar därför
äga sann existens. Hon söker existentiell sanning som aktualiserar hennes sanna
identitet, så att hon inte försvinner som en skugga. Målet är inte att upptäcka ett
systemavkunskap.Härgällerdetfantasiochkreativitet,som framställersanningar
som är djupare än de som uttrycks i abstrakt filosofisk vetenskap. Religiös sanning
kompletterardennaturvetenskapligagenomatttillföraenannandimensionpålivet.
En pragmatisk tolkning av begreppet religiös sanning är den, att den religiösa
sanningenärhandlingenssanningochattdenåterfinnesbaraihandling.
EdithHamilton:Religiössanningärettområdesomstårheltöverargumentochord
och kan bara prövas av erfarenheten. De viktigaste sanningarnas halt prövas inte
genom resonerande och förklarande utan genom handling som bygger på dem.
Sanningshaltenkanmanbaraprövagenomattprövadessfrukter.
73
Vadär”sanning”?
W.M. Watt: Kristendomens överlägsenhet kan bara prövas genom frukterna av de
kristnas liv. Religionens sanning ligger inte så mycket i abstrakt noterande av dess
överensstämmelse med en objektiv realitet utan snarare i det faktum att religionen
harenvitalfunktionideenskildasochsamhälletsliv.Religionenssanningkanvisas
mersociologisktänfilosofisktellerlogiskt.Omsociologenkanvisaattreligionenhar
en viktig positiv funktion i samhället, då blir den slutsatsen nödvändig att religiösa
idéer innehåller sanning. I en framgångsrik religion har det varit framgång i
människornasanpassningavsinalivtillrealiteterna,d.v.s.derasbildavverkligheten
harvaritadekvat.Detharmedandraordvaritnågonsanningidereligiösaidéerna.
Religiös sanning är en kunskap om världen, som har betydelse för livets
meningsfullhet.
WilfredCantwellSmith:Religiössanningfinns,mendenärlokaliseradtillpersonen,
inte till ett system eller påståenden. Sann och falsk är oftast egenskaper, knutna till
satser och påståenden, men religiös sanning är både rationell korrekthet och
personlig respons som förenande kriterier. I religionen finns ingen plats för
sanningarsomintepåverkardenmoraliskakaraktärenochdetprivatabeteendethos
demsomkännerdem.
EmilBrunner:Troärettmöteochharettsanningsbegreppsomärokäntförfilosofi
och vetenskap. Sanning som möte är inte sanning om någonting mentalt eller om
idéer, den kan bara uttryckas i jag–du‐form. Allt bruk av opersonliga termer för att
beskriva det gudomliga, det transcendenta, är inadekvata vägar, påhittade av det
ensamståendesjälvetföratttalaomDetellerrättareHonom.
(Jaghoppasattdessasmåreferatavreferatintegörrespektiveförfattarealltförstor
orätt!)
74
Vadär”sanning”?
Införalladessautläggningarangåendeuttrycket”religiössanning”kanmankomma
atttänkapåGustafFrödingsdikt”Vadärsanning?”:
DåfrågadePilatus:”Vadärsanning?”
ochekosvarade–profetenteg.
Medgåtanslösningbakomslutnaläppar
tillunderjordenNazarenensteg.
Mengudskelovattprofessorerfinnas,
förvilkasanningenärganskaklar!
Deärolegio,tydeäromånge
somskänktdentvivelsammeromarnsvar.
Docksynsmigsällsamt,attdetendasanna
såunderbartkanbytaformochfärg.
DetsomärsanningiBerlinochJena
ärbaradåligtskämtiHeidelberg.
[‐‐‐]
Det förefaller mig som om de refererade religionsfilosoferna, kanske i en under‐
medveten avsikt att höja religionens status bland de indifferenta, placerar in ordet
”sanning”därdetinteegentligenhörhemma,använderdetpåettsättsomintepassar
det.Mendetmåsteocksåerkännasattmångaavdeåtergivnaanvändningssättenhar
gamlaanor!SomligakansäkerligenåterföraspåPlaton.
Ettåterkommandedragideolikautläggningarnaäratt”sanning”iblandbetyder
uttryck för verkligheten, ibland verkligheten själv. Ett annat återkommande drag är
irrationalistiskt: religiös sanning sägs ha föga med begrepp och tänkande att göra.
Mankanväldåfrågasig,vadmanharförgagnavettsanningsbegreppsomär”okänt
75
Vadär”sanning”?
förfilosofiochvetenskap”.Varförinteväljaettannatordiställetför”sanning”?Min
huvudinvändning mot det här frikostiga teologiska bruket av ordet ”sanning” är att
det,påettoklartsättblandatmedvanligtspråkbruk,bäddarförfalskaanspråkpåatt
sitta inne med för somliga oåtkomligt vetande. Två olyckliga följder av vad jag
uppfattarsomfalskasanningsanspråkhosdekristnakyrkorna–frånsettjustattdeär
falska – vill jag särskilt framhålla: Den ofta dominanta och intoleranta inställningen
till icke‐kristna åskådningar och deras företrädare är den ena. Den hänsynslösa
behandlingen av den utommänskliga naturen är den andra. Falska sanningsanspråk
är naturligtvis inte de enda orsakerna till dessa skuggsidor i de kristna folkens
beteende,mensäkerligenärdestarktmedverkande.
Här villjagförsökahållafastviddenendabetydelseavordet”sanning”somjag
frånbörjanangavsommittvalochlåtadengällaävenföruttrycket”religiössanning”:
ettuttryck–iordelleråtbörderellertecken–sominnebärenvälbekräftadtolkning
avverkligheten.Varkensjälvaverklighetenellerenobekräftadtolkningavdenvilljag
tillerkännavärdet”sann”.
Förattsekonsekvensernaavtillämpningenpådetreligiösaområdetärdetbäst
attförstnågotavgränsabegreppet”religiössanning”iförhållandetillandratyperav
sanning. Naturligtvis är det möjligt att säga sanna saker, ”sanningar”, om religioner
ochreligiösaföreteelser,omriter,organisationero.s.v.Sådantkanmankalla”vanlig”
sanning(sanningivanlig,profanmening)omreligion.Uttrycket”religiössanning”vill
jag reservera för uttryck om religionens föremål, det gudomliga. Och min kanske
någotutmanandeåsiktärattsådansanninginteexisterar.Dethindrarförståsinteatt
jag tror att religionens föremål är verkligt. De stora religiösa lärobyggnaderna
handlar,tänkerjagmig,omverkligheten,menidenmåndeärförsökattöverskrida
76
Vadär”sanning”?
vetandets gränser, ger de troligen alla var och en på sitt sätt delvis en vrångbild av
verkligheten.
Ett par kanske förtydligande exempel: Satsen ”Påven bor i Rom” har ju med
religionattgöra,ochdesssanningkanlättbekräftas.Detärsanningivanligmening
angåendereligionochkyrka.Satsen”Gudärgod”ärettuttalandeomdetgudomliga,
religionensföremålochbetraktasdärföravmångasomencentral”religiössanning”.
Meneftersomdetintefinnsnågotallmäntövertygandesättattfåsatsenbekräftad,är
denenligtmittsättattanvändaordeningensanning.Däremotärdetmöjligt,ja,som
jag ser det t.o.m. mycket sannolikt, att det finns något verkligt som anledning till
orden,attdetärverklighetviförsökerfångaiord,närvitalaromGud,Tao,Brahma,
Krishnaosv.Mendenverklighetreligionentyckshandlaomäroåtkomligförvetande
ochbördärförintegenombrukavordet”sanning”gesskenavattkunnavetas.
Omreligionenssanningsanspråkärobefogade,ärdetsomsagtintedärförsåatt
dess föremål bör frånkännas verklighet. Religionens föremål är svårtolkat och
språkligt sett ogripbart, men det betyder inte att det inte är något alls. Det är
osannolikt att det inte finns någon orsak eller anledning alls till mänsklighetens
religiösalivgenomtidernaochattdetuppståtturingenting.Omreligionensföremål
finnsinomellerutomdenenskildamänniskan,detkanmanhaolikaåsikterom,men
knappastomattdetexisterarpådetenaellerandrasättet,nämligensomföremålför
upplevelse och drivkraft till handling. Och för den som har haft en stark religiös
upplevelse spelar det ingen stor roll med spekulationer.Upplevelsenfinnskvaroch
blirbestämmandeförlivet.Problemetärattfinnabrauttryckförden.Jagföreställer
mig – eller försöker föreställa mig – att det som religionen har till föremål ärnågot
somfinnsiomvärldenochinomosspåett”ickelokaliserat”sätt,attimpulsernatill
77
Vadär”sanning”?
denreligiösaupplevelsenellerdetreligiösalivetkommerfrånnågotivärlden,såatt
detärfrågaomupplevelseavnågot,interättochslättupplevelser.(Attjagundviker
ordet ”Någon” och skriver ”något” beror inte på att jag tänker mig religionens före‐
mål, det gudomliga, som något neutralt och opersonligt – långt därifrån: om det är
fråga om en existentiell närhetsförnimmelse, måste det tvärtom vara det mest per‐
sonligaavallt.Menordet”någon”eller”Någon”germigalltförstarkaassociationer
tilldetspecifiktmänskliga.Sägervit.ex.:”Någonharvarithär”menarvijunämligen
alltidenmänniska.)
Inteordet”sanning”menvälordet”verklighet”,menarjag,harsinplatsitaletom
religiöstliv,mendåibemärkelsenanadverklighet.
Fältet är fritt för spekulationer, och jag drar mig inte för att spekulera själv:
Kanskereligionensföremålochupphovärenhetligheten,enhetstendensenivärldens
mångfald, vad Karl Jaspers kallade ”das Umgreifende”, kanske en skapande och
enandekraft,inteutanförmenivärlden,dessegeninresammanhållning.Kanskedet
är denna enande kraft eller enande egenskap hos kosmos som vi upplever som
universell kärlek, kärlek som går genom världen. Kanske varje cell i varje kropp –
sammansattavelementarpartiklar,bildadevid”theBigBang”ochsålundajämngamla
med det nu existerande universum – bär på ett slags ”minne”, ett spår från den
omvälvandetidpunkten,jakansketiderdessförinnan.Ärkanskedetreligiösabehovet
en återföreningslängtan hos allt som finns, instinktiv, ärvd genom generna liksom
andrainstinkter,tendenserochbeteendemönster,barasåmycketmerelementär?
Ensådanfrågakannaturligtvisintebesvarasmedjaellernej,omdennuallshar
enfattbarmening.Denärförståsinteframställdisyfteattfåettsvar.Denärbaraen
undranmedanledningavenkänslaochdessmångauttryck.Mankanjuanvändaden
enaellerandragissningensomettslags”arbetshypotes”,omdetgörsakerlättareatt
78
Vadär”sanning”?
få in i något sammanhang. Ibland verkar sådana gissningar som katalysatorer,
stimulerandebådetilltankeochhandling,rentavsomuppslagtillteoriersomisintur
kanprövas.Därförkandetfinnasanledningattföraframdem.Iallafallharviingen
rättattutpekadenenaellerandraspekulationensomsannellersommerasannän
någonannan,närdetgällerdetcentraltreligiösa.Görvidetändå,förviinettmoment
avosanningisamtalet–osanningenattvivetdetovetbara–ochdärmedbäddarvi
för stridigheter och för det ”teologiska hatet”. Som mer eller mindre talande eller
tilltalandeförvårkänslaochaningkanvibetecknadenenaellerandrafunderingen,
längrebörviintegåi”påståelighet.
Om inte ordet ”sanning” hör samman med det centralt religiösa, gör inte heller
ordet”kunskap”det,eftersommanjubarakanhakunskapomdetmanvetärsant.Så
snart det i fråga om det gudomliga talas om ”sanningens kunskap” är det i stället
fråga om idéer som är föremål för subjektiv visshetskänsla, delad av många,
förmedlad genom suggestion till ännu fler. I stället för sanningar om religionens
föremålärdetfrågaomaning,känsla–känslouttryckochkänslogemenskap;iochför
sigavstörstabetydelse.Hävdarmansinegenreligiösaaningsellerteologissanning,
hävdar man samtidigt andra, avvikande teologiers och känslouttrycks åtminstone
partiella osanning. Då får onda krafter spelrum. Då beskyller man snart varandra
orättvist för lögnaktighet på grund av åsiktsskillnader ifråga om det ovetbara. Man
harupprättatenstridslinje,däringennaturligsådanfanns.
Påståeligaordsom”lära”,”teologi”(läraomGud!),”förkunnelse”,”budskap”,”den
rätta tron”(!) bör i möjligaste mån undvikas. Det är något annat saken gäller.
Religionsförföljelser–ochjaktpå”gudlösa”–förutsätterattförföljarnabetraktaroch
behandlarsomvetandevaddebaratrorellergissar.Delåtsasattdevet(t.ex.genom
79
Vadär”sanning”?
hänvisning till övernaturliga uppenbarelser eller heliga skrifter). De försöker – och
lyckas kanske – glömma att de i själva verket inte vet, bara ”intalar sig”. Först
uttryckerförföljarnasigoförsiktigtochsummariskt,sedanhandlardeoförsiktigtoch
hänsynslöstmotsinamedmänniskor.Sanningen,vårvanligaprofanasanning,harde
trampatunderfötternaliksomocksåmänniskokärlekochmedkänsla.
Hur kan man säga att ett för vitt tilltaget sanningsbegrepp har medverkat till
miljöförstöring och utrotande av djur‐ och växtarter? Jo genom den människo‐
centrering som alltifrån början har utmärkt vårt kristna, delvis från Gamla testa‐
mentetärvda,synsätt.MänniskosläktetharframställtssomföremålförGudsomsorg
och intresse i ojämförligt mycket högre grad än den övriga naturen, som närmast
beskrivits som av Gud given till människan att utnyttja efter gottfinnande, en ram
kringsamspeletmellanGudochmänniskorna.
Samma tendens till människoförhävelse finns förvisso även inom andra
religioner,ochävendärkandehasittsambandmed”heliga”ord,somuppfattatssom
meraattlyssnatillänordsomärsprungnaurdennaturligakänslanavsamhörighet
medvåraickemänskligagrannarpåjorden.
Symbolerna och sanningen
I boken Dramat och symbolerna (1965) hävdade Gustaf Aulén att det symboliska
språketär”tronsmodersmål”:
Detta språk, som med rätta kallats trons modersmål, är rikligen företrätt i
Bibeln–iettsammanhangärdetheltofrånkomligt:såsnartdettalasomGud.
Alla utsagor om honom, om hans handlande och talande, rör sig med
symboliska uttryck, med bilder, hämtade från naturens eller människolivets
värld. Symbolerna är redskap med vilkas hjälp Bibeln tolkar vad som är
80
Vadär”sanning”?
väsentligt för den gudstro, det gudsförhållande varom den vittnar. [‐‐‐] Det
symboliskaspråketär[‐‐‐]ingenspecialitetförgudstron.Menidettafallärdet
detendaspråksomkankommaifråga.
Ensymbolärjuidagligttalintevilketordsomhelst–strängttagetkanjuannarst.ex.
varje substantiv sägas symbolisera någon viss företeelse – utan ett uttryck som i
något syfte ersätter andra uttryck som det företräder. Ofta är det ju fråga om att
ersättaenlängreframställningiordmedettendateckenellerenendabild–t.ex.en
trafiksymbol. En symbol är en anspelning, en hänsyftning, det är kanske det
allmännastemankansägaomden.Menomdenreligiösasymbolen–tillskillnadmot
deflestaandra–intekanöversättasutanärdenendauttrycksmetodsomkankomma
ifråga,såharden,kanskeisällskapmedblandannatdenrentkonstnärligasymbolen,
ensärställningsomärvärdattobservera.
Om den religiösa symbolen inte kan översättas till ”klarspråk”, vad kan den då
uttrycka eller meddela? Kan den uttrycka en sanning i ordets vanliga mening? Hur
kan man veta att den symbol man valt för att uttrycka det för det logiska eller
vetenskapliga tänkandet oåtkomliga verkligen är den rätta, den lämpligaste
symbolen,närmanintekansägauttryckligenvaddensymboliserar?
Mitt försök till svar på frågorna är detta: Religiösa – och även konstnärliga –
symboler är uttryck för känslor. Den religiösa symbolen är vald med hänsyn till de
känslor den är ägnad att väcka, och den är föranledd av känsloupplevelser. Är
symbolen god, så har den förmåga att väcka till liv eller förstärka samma slags
känslorhosmottagarenavden.Detärfrågaomkänslorsomberörhelapersonenoch
personenshelaupplevelseavvärldenochverkligheten.Attsådanasymbolerfungerar
ochfårvidsträcktanvändningharsomförutsättningmänniskornasinre,emotionella
81
Vadär”sanning”?
likhet.”Detsomärbottenidigärbottenocksåiandra”,skrevGunnarEkelöf.Detär
fråga om ett känslomässigt igenkännande, en känslomässig förståelse. Den
känslosträng som slås an av det religiösa språket i största allmänhet är ”allenhets‐
känslan”,känslanavtillhörighettillettstörre–vadSchleiermacherkalladeen”känsla
avberoende”.
En risk (och i många fall inte bara en risk utan en fullt aktuell svårighet) med
synen på de centralt religiösa uttrycken som oöversättliga symboler för eviga
sanningar,intebaraförreligiösakänslor,ärattdensombrukardemansesochanser
sig vara i besittning av sanningen, av en hemlig kunskap om tillvarons innersta.
Symbolenbetraktasdåsomantydanomenkunskap,tillgängligendastfördeinvigda
eller för de renhjärtade och ödmjuka. Synsättet kan uppenbarligen missbrukas. Alla
avvikande meningar i fråga om Gud kan förklaras med att avvikaren inte är
tillräckligt renhjärtad och ödmjuk. Därför är det viktigt att hålla i minne, att en
oöversatt eller oöversättlig symbol aldrig i sig själv kan vara sann. Den kan bara
antydanågot,uttryckaenaningomnågotsommansåattsägaäruteefter,meninte
kanfångamedspråket.
Jag föreställer mig att all grymhet och hårdhet som är förknippad med kristen‐
domen och dess härjningar bland oliktänkande har att göra med att symboliska
uttryckbehandlassomuttryckförfakta,ellerattbildspråkgesskenavattvaramer
änbild,nämligenmeddelandeavkunskap.
Symbolerärjuutbytbara.Blirenvisssymbolinteförstådd,tarmantillenannan.
Om de inte exakt uttrycker det som inte kan uttryckas direkt, är det ju orimligt att
fastställadenenaellerandrasymbolensomdenrättaochbeskyllademsomföredrar
andra symboler eller system av symboler för att vara lögnare. Men det är just vad
somskettiotaligalärostridergenomtiderna.Symbolensäger:”liksom”.Deteologiska
82
Vadär”sanning”?
eller metafysiskt bejakande slagskämparna utelämnar ordet ”liksom” och förklarar:
Så och så är det, inte som den lögnaren påstår. Tankarna på symbolen som ”trons
modersmål” borde, tycker jag, ge upphov till en ”als‐ob‐teologi” med starkt
ekumeniska drag: ”Det är som om, det känns som om en kärleksrik skapare tagit
mänskliggestalt”etc.Ensådanteologiärmednödvändighetödmjuk,mycketöppen
och”inklusiv”gentemotandrareligionerstraditioner.Ingareligiösauttryckärexakta
avtryckavverkligheten.Detrörsigalltidomtrevandeförsökattuttryckanågotsom
detvanligaspråketochdetbegreppsligatänkandetsaknarordför.Detärjudåbara
värdefullt, att många försöker på flera sätt. Det gjorde evangeliernas Jesus: ”Med
himmelriketärdetsom...””Ytterligareärdetmedhimmelriketsom...”Ärdetrimligt
attsägat.ex.attdetärfelattförsökabeskrivadetmankallardengudomligakärleken
under bilden av Krishnas leende eller bilden av Bhagavans och Gopas lekar i
Vrindaskogenmenrättattåtergedenmedbildenavettkors?Ellerattsägaattdetär
fel att antyda det som kristna kallar den självutgivande gudomliga kärleken under
bildenavTao,somalltidintardetnederstarummet?”Vattnetvederkvickerallating
ochmotsättersigicke.Detintarlägstaplatsensomföraktasavalla.DäristårdetTao
nära.”(Taoteching)
Om man tar sin intuition till hjälp, inte bara när man möter sin egen religions
symbolerutanocksåinfördeandrareligionernas,kanmanfåenkänslaavattbakom
deolikasymbolernaideolikaskrifternaskymtarenochsammaverklighet.
En ensam symbol, en bild utan ord, kan ju mycket väl vara sann eller falsk –
nämligen om den tveklöst kan ”översättas” i klartext. Trafikmärket ”Parkering
förbjuden”,sägerattmyndigheterharbestämtattingafordonfårställaspådenplats
därmärketfinns.Ommärketärrättplaceratärinformationentydligochsann;ärdet
83
Vadär”sanning”?
felplacerat är den osann. Förutsättningen är att symbolen kan ersättas med en klar
sats. Om det däremot inte finns en sådan klart formulerbar ersättning, så att
symbolenbarakanersättasmedandrasymboler,dåkandenvarkenhapositivteller
negativtsanningsvärde.Enouttyddsymboluttryckeringensanning,meddelaringen
kunskap,mengenomsinantydanomnågotsomvibetraktarsomvårgemensamma
verklighetkandenändåvaraavstorbetydelsefördenenskildesochsamfundetsliv.
Detärdåangelägetattmananger,idefalldådetinteärsjälvklart,omdetmansäger
ärbildligtellerbokstavligtmenat.Bådeangelägetochönskvärtärattsymbolspråket
tasförvaddetär,iödmjukinsiktomvetandetsbegränsning,ochinteanvändsiavsikt
attgeintryckavhemligakunskaperochdjupsinnigvishet.
Om trosdeklarationer
Trosbekännelse i egentlig mening, ett erkännande av att man bejakar den och den
religiösa föreställningen, kan bara vara individuell. Ett mänskligt kollektiv kan inte
”tro” något, det kan bara medlemmarna i kollektivet. Förklaringen ”vi tror” måste
därför för att vara sann ha föregåtts av att man undersökt alla de enskilda
medlemmarnas inställning och funnit att ingen haft avvikande mening. Men så har
som bekant inte de olika kyrkornas ”bekännelser” tillkommit. De har i stället varit
resultat av omfattande teologiska diskussioner och antagits av beslutande försam‐
lingar. Ofta har de då inneburit ställningstagande i någon stridsfråga: mot gnosti‐
cismen (apostoliska bekännelsen), mot arianismen (nicenska bekännelsen) o.s.v. Av
de olärda församlingsborna har det sedan förväntats, att de skulle instämma, ”högt
och gemensamt” i vad teologerna kommit fram till. Så går det som bekant ännu till
underdensvenskahögmässan.
84
Vadär”sanning”?
Närsvenskastatenantogdenaugsburgskabekännelsen,blevdetinteriskfrittatt
anmälaavvikandemening.”Vårakyrkorläraendräktigt,attNicaeamötetsbeslutom
gudomsväsendetsenhetochdetrepersonernaärsantochattdetoryggligtskalltros”,
står det bland annat. Här var det inte fråga om utbytbara symboler! Ingen kunde
visserligentvingasattomfattadenantagnameningen,menvarochenkundetvingas
ge sken av att göra det – med risk att annars landsförvisas eller avsättas eller bli
föremål för andra repressalier. Hyckleri eller personliga tragedier måste ha blivit
följdenimångafall.
Egentligen är det ju självklart att inga myndigheter kan ändra på de enskilda
medborgarnas innersta tankar om osynliga ting. Men det sociala trycket kan de
påverka,ochdetärjuinteattförakta.Detkanisinturnogpåverkamångastankar,
åtminstoneomdeinteärsåklaraochbestämda.Detärvälenavanledningarnatillatt
degamlatrosbekännelsernaharfåttståkvaroförändradegenomårhundradena.En
församling, som unisont läser: ”Vi tro på...” utövar ett ansenligt socialt tryck på den
enskilde. Det trycket kan förstås också ha den motsatta effekten, att somliga
människor med egna meningar undviker att gå i kyrkan. Bättre ur många enskilda
kyrkobesökares synpunkt skulle det vara, om prästen i stället för att uppmana
församlingenatt”gemensamtbekännasinheligatro”kundeochvillesäga:”Låtossnu
gemensamt lyssna till den kristna kyrkans äldsta gemensamma trosförklaring” e.d.
Detskulleinteförsättavissakyrkobesökareiensituationsomupplevssomfalskeller
oäkta.
Endeklarationsnarareänenbekännelseärjujustvaddetfrånbörjanmåsteha
varit fråga om: Så och så har vi i kyrkans ledning kommit överens om att vi ska
utlägga den kristna läran. Så långt, dvs. som en överenskommelse mellan ordets
85
Vadär”sanning”?
utläggare,vardetvälnågorlundaacceptabelt.Detvarnågotannatänvaddetsenare
blev:Såochsåharviikyrkans–ochstatens–ledningbestämtattniskatro!
Fundamentalism – grogrund för intolerans och grymhet
Fundamentalism av olika grader finns i många religiösa riktningar. Enligt en
definition är kristen fundamentalism ”en uppfattning som hävdar bibelordets eller
den kristna dogmens bokstavliga sanning och avvisar såväl modern vetenskaplig
bibelkritikochdäravberoendebibelsynsomnaturvetenskapligaforskningsresultati
denmåndestridermotbibelnsutsagor”.
Definitionen passar med små förändringar in på allehanda konservativa
riktningar inom de flesta religioner. Det gemensamma torde vara att vissa religiösa
texter får tolkningsföreträde framför forskningens och den vanliga iakttagelsens
vittnesbörd. Det betyder att fundamentalisten i vissa lägen är beredd att offra den
vanligaprofanasanningentillförmånförvaddenheligatextensäger.Iblandblirdet
fråga om att offra mänsklig hänsyn och barmhärtighet också. Eller att offra den
personliga ärligheten för att rädda sig undan repressalier (naturligtvis menar
fundamentalistenatthanbortserfrånen”lägre”sanningtillförmånfören”högre”).
Följdernaärsvåraattförutseelleröverskåda.Attbokstavstronförrellersenareleder
till oförvållat lidande för enskilda, annorlunda tänkande människor, är dock
sannolikt.
Förfundamentalistenärdetändåpåsättochvis,direktellerindirekt,enfrågaom
ödmjukhet och lydnad: han böjer sig för vad han uppfattar som Guds ord och Guds
vilja, trots att det kanske kan medföra stora uppoffringar för honom. Han inser
kanskelikavälsomsinakritikerochmotståndareattdenheligatextensanvisningar
stridermotsannolikhetochvanligarättsföreställningar,menhanärbereddattoffra
86
Vadär”sanning”?
sinegenmening,sinegen”klokskap”ochsinegensamhällsställningförattlydaGud–
liksomAbrahamoffradesinanaturligafaderskänslor,närGudbegärdeoffretavhans
son.Medhäpnadochfasaserhanhurtrosfränderutansvårabetänklighetersättersig
över”Gudsklaraochtydligaord”föratt,somhantolkardet,tillmötesgådenallmänna
meningen.
Men det finns en svag punkt i hans sätt att vara ödmjuk: På vad bygger han sin
åsikt, att de heliga ord, som han böjer sig för, verkligen är uttalade av Gud och till
punktochprickauttryckerGudsvilja?OmdetnuärBibelnhanharsomauktoritet–
vemharsagt,attdetjustärBibelnsomärGudsord?Knappastnågonannanänhan
självellernågraandramänniskorsomhanharvaltattlyssnatill.Detstårvisserligen
uttryckligeniBibeln:”SåsägerHerren”.OchomBibelnärGudsord,måstedetjuvara
sant.Menvar,ominteiBibeln,kanmaninhämtaattdenärGudsord?Detvarjujust
attBibelnärGudsordsomskullebevisas,ochhärfinnsbaraettcirkelbevis.
Och samma anspråk på att vara ord direkt dikterade av Gud, ställer ju Koranen.
OchBhagavadGitakallas”Herrenssång”.Valetmellandemångaskriftersomsjälva
gör anspråk på att vara gudainspirerade ankommer på den enskilde själv, inte på
någonannanellernågotannat.Fundamentalistenhargjortsittvalalldelessjälv.Han
har själv pekat ut en av många förekommande skrifter och sagt: Detta är Guds ord,
detharviattödmjuktböjaossför.
Då kan man ju fråga sig: Är det ödmjukhet att anse sig kunna välja bland
förekommandeord,vilkasomäravGud?OchärdetödmjukareattutnämnaBibeln
tillGudsordänattutnämnat.ex.Koranen?Ettfrittochsjälvständigtvalärdetibåda
fallen. Att kunna välja rätt mellan olika profetiska skrifter och säga: ”Detta har Gud
talat,ochdettaharhanintetalat”förutsätterattmanredannärmanväljerharsågott
87
Vadär”sanning”?
somfullständigkännedomomdetgudomligasväsen.Attmeddelaresultatetavvalet
förutsätter i varje fall stort självförtroende. Inför medmänniskor av annan uppfatt‐
ningärfundamentalisternasålundaalltannatänödmjuka.
Men den som väljer t.ex. Bibeln till sitt och andras rättesnöre är kanske ödmjuk
eller anspråkslös på ett annat sätt: Han rättar sig efter fädernas val och följer
traditionen.Hanharingaambitionerattvaraennyskapareelleromstörtareutangår
följsamt i andras spår. Om sådan anspråkslöshet bör kallas ödmjukhet kan väl
diskuteras.Omdetärödmjukhet,tycksdenjuiallafallintevaradetiförhållandetill
Gud utan snarare till fäderna och den religiösa traditionen. Och det ligger nära till
hands att man, efter att ha stannat för ett visst dokument som Guds ord och allas
rättesnöre,självpåtarsigrollensomvägledareochuppfostraremeddensakkunniges
auktoritet,maktochmyndighet–somgammaldagsprelater.Dåharvarkenutgångs‐
punktenförellerslutresultatetavunderkastelsenunderOrdetfrämstkännetecknats
avödmjukhet.
Idenmåndetsvenskamotståndetmotkvinnligaprästermotiveratsmedhänvis‐
ning till särskilda bibelord, tycks det mig vara ett exempel på fundamentalism, ofta
inopportun, visserligen, med besvärliga följder för dess företrädare, men också ofta
resulterandeipersonlighänsynslöshet,iblandhjärtlöshet.
Fundamentalistiska inslag torde finnas i de flesta religioner, åtminstone i dem
som håller sig med heligaskrifter.Fundamentalismenigenkännespåenvissstelhet
ochkonservatismpågrundavlåsningenviddetskrivnaordet.Detgällervälomalla
de stora religiösa dokumenten, att de lämpar sig som inspirationskälla för
kärleksfulla människor, inte som författningssamling och uppslagsbok för
”trospoliser”ochsträngasedlighetsväktare.
88
Vadär”sanning”?
Fundamentalismen tjänar uppenbarligen ofta som stöd åt ett utbrett önske‐
tänkande.Omgrunddokumentet,denheligaskriften,t.ex.talaromettlivefterdöden
för de troende, tjänar bokstavstron som ett skydd mot dödsfruktan. Den som
uttryckertvivelpåodödlighetenbetraktasdåsomenfiende.SamariternaiPalestina,
har jag läst, har i alla tider varit utsatta för förföljelser. Judar, romare, greker, de
förstakristna,korsfarareochmuslimerharallaförföljtochmassmördatsamariterna.
De muslimska erövrarna lär ha ansett att samariterna, som inte tror på ett liv efter
detta, var att betrakta som ”var mans byte”. Det är religion som önsketänkande,
alstrandehatmotdemsomintetänkerenligtönskan.
Fundamentalismärmotsatsentilldetsomdenhärbokenvilltjäna.Denminskar
känsligheten för signalerna från andra delar av verkligheten, och den minskar
känslighetenförandramänniskorssökandeeftersamordningmeddetverkliga.
”Väsentligen känsla”
Medordetkänslakanmanavsemångaolikasaker.Mankanavsesinnesförnimmelser
– en känsla av köld, t.ex. Man kan avse känsloupplevelser, inriktade på bestämda
objekt, ”emotioner”, t.ex. fruktan, vrede, sorg. Eller man kan avse ett system av
emotioner, ”sentiment”, t.ex. kärlek och hat. Ibland tänker man på ”affekter”, d.v.s.
starka sinnesrörelser eller starka emotioner, ibland på sinnesstämningar, t.ex. upp‐
rymdhet, nedstämdhet. Ibland har man försökt räkna in de kroppsliga föränd‐
ringarna,hjärtklappningo.s.v.,somuppträdertillsammansmedkänslor,ellerkanske
snarare förnimmelserna av dessa förändringar. Ingen av dessa betydelser utesluter
jag nu ur begreppet ”känsla”. Däremot innesluter jag – i överensstämmelse med
vanligt språkbruk, tror jag – även något ännu allmännare, t.ex. det som menas i
89
Vadär”sanning”?
uttrycket”enkänslaav...”Detuttrycketkanhaenstarktintellektuellinnebörd:man
harenganskabestämdåsiktomnågot,mendefaktorersomstegförstegförtentill
den åsikten är för tillfället inte aktuella för ens medvetande, man kan helt enkelt i
hastighetenintemotiverasinåsikt.Dåsägerman,attmanändåharenkänslaavatt
det förhåller sig så eller så. Jag tycker att det är ett rimligt sätt att använda ordet
”känsla”.
Man kan också säga: ”Jag känner mig som svensk, fast jag är invandrare”, och
mena:Jagharlevtmiginidensvenskakulturenochblivitförtrogenmeddetsvenska
folklynnet.Detärhärjagvillbo,trotsattjagkomhitsomflykting,detärhitjaghör
etc. – Ingen kan väl säga, att det är ett felaktigt sätt att använda orden ”känna” och
”känsla”,ävenomdetvarkenärfrågaomemotioner,affekterellersinnesstämningar.
Detärintehellerriktigtdetsammasomsentiment,t.ex.kärlekentillSverige.Snarare
ärdetettmedvetandeomtillhörighetochärresultatetavenmängdupplevelseroch
erfarenheter,somtillsammansresulteratienraddispositionertillattreagerapådet
enaellerandrasättet,alldelessomeninföddsvensk.
Ungefär på det sättet är det jag använder ordet ”känsla” i samband med religio‐
nen: känsla av tillhörighet etc. Dock med den skillnaden att frågan: ”Tillhörighet till
vad?”intekangesettentydigtsvar.
När jag (med ett uttryck lånat från Axel Hägerström) hävdar att religion är
väsentligenkänsla,reagerarnogmångamycketnegativtmotdettasättatt”reducera”
religionensbetydelseochroll.Menärdetattreducera?Våralivbestämsjuihögsta
gradavvårakänslor,eftersomkänslornastyrvårahandlingar.Gränsenmellankänsla
och vilja är verkligen inte skarp. Vi kan inte förmås att utföra en enda handling
medelstargumentsominteberörvårtkänsloliv.Frivilligtgörviingentingsomviinte
”känner för”. På så sätt hör känslo‐ och viljeliv nära samman. När starka känslor
90
Vadär”sanning”?
behärskar oss, då drivs vi till handling av dem, och då har förnuftiga invändningar
små utsikter att ändra våra beslut, för vi följer ändå känslans röst. Om vi antar att
religiösa känslor är livsbefrämjande och i överensstämmelse med människans
medföddanatur,attdeärtillnyttaförsjälslighälsaochlederosspågodavägartill
livets och samhällets bästa – kan vi då tänka oss något mera betydelsefullt? Det är
svårt att se att vi har gjort religionen till något mindre genom att (genom ordet
”väsentligen”) lägga tonvikten på den känslomässiga sidan. Det äråsiktssidansrela‐
tivabetydelseviharförsöktreducera,knappastnågotannat.
Vårtkänslolivärtroligtvismerutvecklat–mermångsidigtochselektivt–änvårt
tankeliv.Detharjuocksåunderhistoriensgånghaftåtskilligtlängretidpåsigföratt
utvecklas.Vårkänslaharlettsläktetpålivsbefrämjandevägarlångtinnanmänniskan
var människa och hade förmåga att tänka i ord och begrepp. Den har hjälpt oss att
välja lämplig föda, långt innan det fanns några näringsfysiologer, att välja lämplig
sexualpartner,attskyddaochvårdavårabarnosv.Denkänslomässigakontaktenmed
någotsomärutanfördenenskildaindividenharspelatochspelarenavgöranderolli
varjemänniskasliv.Utandenskulleviinteklaraoss.Viskullefamlaenstundutanatt
finnavaresigföda,skyddellergemenskap,ochsedanskullevigåunder.Detärtroligt
att vi fortfarande harstörreförmågaattmedkänslanriktigtuppfattaverkligheteni
stort än att förstå den tankemässigt. I så fall är det fullt naturligt, om vi indirekt i
bilderochmytergerenbeskrivningavtillvaronsomhjälperossattleva,ävenomden
teoretisktärgrumligochmotsägelsefull.Dåärdetviktigtatttavarapåmyternaoch
låtadempåverkaossläkandeochberikande–menutanattviglömmerattdeändåär
ingenting annat än myter, inte historia. Att på detta sätt framhålla förnuftets
begränsaderäckviddijämförelsemedkänslanärintepånågotsättattförnekadess
91
Vadär”sanning”?
domsrätt och har ingenting att göra med ”irrationalism”. Det är inte att neka
förståndet dess rätt att bedöma utsagor, även om de är sprungna ur den djupa
livskänslan.Såsnartenkänsloupplevelseharöversattstillordsombildarenmening,
har ju förståndet varit engagerat och måste ha rätt att kontrollera sina egna
aktiviteter.Detmåstegällaävendereligiösaordenochsatserna.
Hur det ter sig när känslolivet är svårt rubbat och inte längre ger individen de
nödvändiga ledtrådarna, kan man studera på psykiatriska sjukhusavdelningar:
patientervägrarattäta,försökertalivetavsig,utseromöjligasexualobjektochvisar
påolikasättattdeinteförstårdenegnasituationen,trotsatttankeskärpankanvara
avsevärd. Varje någorlunda frisk varelse, människa eller inte människa, får i varje
någorlunda normal situation en känslomässigt någorlunda riktig uppfattning av
situationen i huvuddrag och vad den kräver för livsuppehållelsen. En sådan riktig
känsla är en förutsättning för allt liv. Därför är det troligt att det känslomässiga
”porträtt” av verkligheten som många religioner ger indirekt genom sina tankar,
föreställningar,myterochsymboler,omdetuppfattasmedinlevelsetillsinstämning
och sitt känsloläge, är i harmoni med verkligheten. ”Porträttet” kan vara känslo‐
mässigt träffande, spela på de känslosträngar som ger impulser till livsbefrämjande
handlingar,väckakänslorsomärhälsobringandeochbefrämjarettfrittutvecklatliv.
Detkan–förattanvändaIngemarHedeniusuttryck–vara”santmotlivet”,känslo‐
mässigtvägledandeiriktningmotensundochvarmlivsinställning.Detkanvaradet,
ochdenmöjlighetenharviskälattbeakta.
Detärförståstänkbartattkänslanavellerhoppetomatttillhöranågotuniversellt
enhetligt inte har en motsvarighet i verkligheten, inte är en förnimmelse av något
verkligt utan bara en ofta förekommande egendomlighet i människans psyke, i vår
själsliga utrustning. Kosmos eller universum är kanske i själva verket utan inre
92
Vadär”sanning”?
sammanhang?Detkanjualdrigbevisasellermotbevisas.Menförossärdetväländå
huvudsakenhurvikännerdet.Detärstortnogsomdetär,dvs.attsåmångaavoss
har denna känsla av att tillhöra eller vilja tillhöra ett och detsamma – eller En och
densamme! Och ju mer vi försöker och lyckas igenkänna olika yttringar av denna
aning och längtan (i form av myter, riter, tankar, symboler och handlingar), desto
starkare blir känslan. De olika religionernas olika symboler och symbolhandlingar
kanvibetrakta,intesomvarandramotsägandepåståendenomverkligheten,somliga
sanna,andrafalskaochonda–utansomolikauttryckförocholikasättattstimulera
enochsammasortskänsla,sammasortsenhetslängtanelleraning.
Att ”sjunga Guds namn”
Walther Eidlitz berättar (i Krishnas leende) att han var närvarande när Mahatma
Gandhi kort före sin död i ett av storstaden Bombays arbetarkvarter ”sjöng Guds
namn” tillsammans med omkring femtio tusen kastlösa arbetare, män, kvinnor och
barn. Gandhi gjorde detta under de sista åren av sitt liv regelbundet och offentligt
minstengångiveckan,varhanänbefannsig.Hansavsiktvaratt”genomsjungandet
avGudsnamnväckaatmaninomdessaförnedrade”.Eidlitzgerocksånågraexempel
påtextersomkundesjungasvidsådanatillfällen:
Guds namn renar själens spegel, / släcker branden / i förändringarnas värld. /
Sommånljusdetöppnar/denlotusavgodhet/somleverimänniskanssjäl./Av
Guds namn lever / vår kära fru Vishet. / Salighetens hav / stiger allt högre. /
AtmanbadariGudsnamn./Högtvarelovat/attsjungaGudsnamn.
Eller:
LjuvtärnamnetHari/sombringarljusochläkedom./AvallaVedaslianer/bär
93
Vadär”sanning”?
detdensötastefrukt/gudomligtVara,renKunskap./Densomenendagång/
sjungerdettillitsfulltellertanklöst/honomfrälsersannerligen/Krishnasheliga
namn.
SjungandetavGudsnamnleddedemångaolyckligasochvillrådigastankarienoch
samma riktning, nämligen mot ”Det hela”, tanken på ett enda. Och detta enda,
gudsnamnet, visade hän mot något som för alla var skönt att tänka sig: guden, med
singodhetriktadmotvarendaenidenmångtusenhövdadeskaranavföraktade.
Att”sjungaGudsnamn”ärinteattpåstånågot.Detärsång,dettalarsåuppenbart
tillkänslan.Sjungandetmedförattingenkännersigståutanförochvarabortglömd,
trots att det var just vad man så ofta hade anledning att känna sig i den kastlöses
karga tillvaro. Sångens gemenskapskänsla med kosmisk färgning följde sedan, kan
mantänkasig,meddenfattigearbetarenengodstund,närhanellerhonåtervänttill
sintristavardag.Någotavdendröjdekanskekvarändatillkvällen!–Mångahymneri
t.ex. den svenska psalmboken torde ha haft och ha en liknande inverkan på många
människor.
94
Slutord
Det finns en tänkvärd episod i Apostlagärningarnas femte kapitel, där Stora rådet
diskuterar vad man ska ta sig till med Jesu apostlar, som inte låter sig nedtystas.
Farisén Gamaliel varnar för våld mot dem och säger: ”Lämna de här männen i fred
ochlåtdemgå.Omdettaärmänniskorspåfundochverkförsvinnerdetavsigsjälvt.
Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visasigattnikämparmot
Gudsjälv.”–Förmaningenkanvarapåsinplatsvidmångatillfällen,intebaranärdet
gällerbemötandetavoliktänkandemedmänniskor.Denkanocksåt.ex.varatillämplig
påvårtförhållandetillnaturen.
Öppna ögon för naturens stora gemenskap leder till en viss skepsisinförmånga
traditionella tänkesätt som ställer människan i skapelsens centrum, och särskilt
manardetillvaksamhetgentemotmänniskoförgudandetochgudaförmänskligandet,
inteminstinomdens.k.kristenheten.
Mycket i traditionellt religiöst tänkande – inte bara kristet – reser en
känslomässigskärmmellanmänniskanochden”oskäliga”naturengenomatttilldela
människanensärställningsomskapelsenskrona(förnärvarandeutgörjumänniskan
det största hotet mot livet på jorden.) När man slutar att ta sådana
människocentrerandetankarförsjälvklara,tvingasmanattställarespektfullafrågor
tillverklighetensådandenär.Tänkomdetärnaturensomhelhet,somärgudomlig!
Omföraktförnaturenärföraktfördetgudomliga.Ommisshandelavnaturenäratt
”kämpamotGudsjälv”!Sådanafrågorkanivårtidmeddessoerhörtutökadevetande
om naturen i stort och smått knappast leda till annat resultat än kravet på en ökad
95
solidariseringmedheladenbiosfärsomvihörtill–ochsomvisomsläktenuärifärd
medattförstöra.
En sista tillämpning av bilden av amforan i havet kan få avse mänskligheten i
biosfären. Även mänskligheten som helhet kan liknas vid en amfora. Den övriga
naturen kan då liknas vid havet. Genom språkförmågan och de färdigheter den fört
medsigharmänsklighetenskiltsigsåradikaltilevnadssättfråndenicke‐mänskliga
naturen, att släktet människa trots all sin geografiska, kulturella och religiösa
splittringkansessomenföreteelse,en”amfora”försig,visserligendelvisisamspel
och växelverkan med naturen men i en växelverkan som i hög grad är präglad och
störd av människornas tekniska överlägsenhet och aggressivitet. Väggarna i mänsk‐
lighetens stora gemensamma amfora har sannerligen med tiden blivit allt ogenom‐
trängligare. Den liknar mer och mer en amfora av plåt eller snarare en amfibietank
som krossar allt i sin väg. Den moderna tekniken har förblindat människan. Hon är
inteochharaldrigvaritalltingsmått.Fårhoninteitiduppögonenföratthonären
länk i ett stort sammanhang, är hon förlorad – hon och en stor del av den levande
naturenmedhenne.
Bilden med amforan vill då påminna om att väggarna som skiljer oss från den
övriga naturen borde få vara porösa och genomsläppliga, så att vi kände vår sam‐
hörighet, tänkte att den kosmiska enhetlighet vi kan ana bakom både naturens
livsyttringarochreligionernasspråkärenochdensammahosossalla,ochattvåroch
hela jordens framtid är beroende av att strävandena samordnas och en gemensam
andaströmmarfrånhelheten,naturengenommänskligheten–denskapande,gudom‐
ligaandan.
96
