INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ALLMÄNT __________________________________________________________ 2
UPPGIFTER I SAMBAND MED ARTIKLARNA 2 - 7 ______________________ 3
Artikel 2 ________________________________________________________________ 3
Artikel 2.1________________________________________________________ 3
Svensk strafflagstiftning ___________________________________________ 3
Det straffrättsliga systemet _________________________________________ 4
Ny lagstiftning om åtgärder för att motverka etnisk diskriminering __________ 5
Andra åtgärder för att motverka rasism och diskriminering ________________ 6
Artikel 2.2________________________________________________________ 8
Nationella minoriteter _____________________________________________ 8
Artikel 3 _______________________________________________________________ 11
Artikel 4 _______________________________________________________________ 11
Artikel 4 (a) _____________________________________________________ 11
Artikel 4 (b) _____________________________________________________ 12
Artikel 4 (c) _____________________________________________________ 14
Artikel 5 _______________________________________________________________ 14
Artikel 5 (a) – (b) _________________________________________________ 14
Artikel 5 (c) _____________________________________________________ 14
Politiska rättigheter ______________________________________________ 14
Artikel 5 (d) _____________________________________________________ 15
Rätt till nationalitet
___________________________________________ 15
Artikel 5 (e) _____________________________________________________ 16
Integrationspolitiken _____________________________________________ 16
Arbetsmarknadsrelaterade åtgärder som beslutats av regeringen ___________ 17
Särskilda åtgärder i problemområden i vissa städer _____________________ 19
Rätt till utbildning ______________________________________________ 19
Artikel 5 (f)______________________________________________________ 20
Artikel 6 ________________________________________________________ 20
Artikel 7 ________________________________________________________ 20
En nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter ____________________ 20
Information och informationsspridning ______________________________ 21
Utbildning om mänskliga rättigheter ________________________________ 21
Polisen ________________________________________________________ 22
Forum för levande historia ________________________________________ 22
1
ALLMÄNT
1. Den svenska regeringen överlämnar härmed i ett och samma dokument sin
femtonde och sextonde rapport om vilka lagstiftande, rättsliga, administrativa och
andra åtgärder som regeringen vidtagit för att genomföra den internationella
konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. På
rekommendation av kommittén för avskaffande av rasdiskriminering utgör denna
rapport en uppföljning som framför allt tar upp de frågor som väcktes i
kommitténs avslutande kommentarer (CERD/C/304/Add.103) till Sveriges
trettonde och fjortonde rapport (CERD/C/362/Add.5). I rapporten tas också sådana
frågor upp som väcktes vid kommitténs 57:e sammanträde.
2. Den huvudsakliga rättsliga grunden för skyddet mot etnisk diskriminering och
rasdiskriminering finns i den svenska grundlagen (jfr. del II artikel 2 i den tolfte
svenska återkommande rapporten). Därutöver finns det bestämmelser som
förbjuder etnisk diskriminering i den svenska strafflagstiftningen. Bestämmelserna
i lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet och i lagen om
Diskrimineringsombudsmannen är också av stor betydelse.
3. Sverige är idag ett invandrarland. Befolkningens sammansättning har förändrats
avsevärt bara under loppet av de senaste årtiondena. Mer än en miljon av landets
nästan nio miljoner invånare är födda i ett annat land. Därtill kommer mer än 800
000 i Sverige födda invånare med åtminstone en förälder född i utlandet. Mer än
var femte svensk medborgare har således “utländsk bakgrund”.
4. Invandrarna kan delas upp i tre ungefär lika stora grupper: en tredjedel är född i
andra nordiska länder, en tredjedel i ett europeiskt land utanför Norden och en
tredjedel utanför Europa. Flertalet invandrare har bott i landet i mer än 10 år.
Bland invandrarna är ungefär lika många män som kvinnor.
5. Den 31 december 2001 var de största grupperna utlandsfödda personer från
följande länder (ungefärligt antal personer inom parentes): Finland (193 000),
Jugoslavien (73 000), Irak (56 000), Bosnien-Herzegovina (52 000), Iran
(52
000), Norge (43 000), Polen (40 000), Danmark (39 000), Tyskland (38 000),
Turkiet (32 000), Chile (27 000), Libanon (20 000). Bland andra stora grupper kan
även följande nämnas: Syrien (15 000), Somalia (13 000), Etiopien (12 000) och
Indien (11 000).
6. De största grupperna utlandsfödda som kom till Sverige under åren 1996-2001 är
från (födelseland, ungefärligt antal personer inom parentes): Irak (32 000),
Jugoslavien (12 000), Finland (11 000), Norge (8 600) och Bosnien-Herzegovina
(8 200). Andra stora grupper utlandsfödda som anlände under denna period kom
från Turkiet (4 900), Ryssland (4 900), Kina (4 300) och Somalia (4 200).
7. Registrering av enskilda på grund av etnisk eller religiös tillhörighet är inte tillåten
i Sverige. Det principiella skälet till detta är att ingen åtskillnad mellan människor
2
får göras på sådana grunder, både av historiska skäl och av hänsyn till den
personliga integriteten. Detta tillämpas även när det gäller den officiella
statistiken. Man bör också tänka på att utlänningar som lagligen vistats i landet i
fem år kan få svenskt medborgarskap. På många samhällsområden anges
födelselandet ofta i statistiken. Detta underlättar den fortlöpande övervakningen
och uppföljningen av hur effektiv politiken, praxis och de rättsliga instrumenten är
när det gäller att främja integration och likabehandling.
UPPGIFTER I SAMBAND MED ARTIKLARNA 2 till 7
Artikel 2
Artikel 2.1
8. Närmare detaljer om yttrandefrihetsgrundlagen återfinns i punkt 25–30 i den
svenska regeringens tolfte återkommande rapport till kommittén för avskaffande
av rasdiskriminering.
9. Yttrandefrihetsgrundlagen har ändrats för att öka möjligheterna att vidta rättsliga
åtgärder mot brottet hets mot folkgrupp. Ändringarna antogs av riksdagen och
trädde i kraft den 1 januari 2003 (se punkt 63).
Svensk strafflagstiftning
10. Enligt 29 kap. 2 § sjunde punkten brottsbalken skall det vid bedömning av
straffvärdet anses som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet varit
att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på
grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell
läggning eller annan liknande omständighet. Denna bestämmelse är avsedd att
stärka det allmänna skyddet mot brott begångna med rasistiska eller liknande
motiv. Bestämmelsen är tillämplig på alla slag av brott. Den ändrades den 1 juli
2002 såvitt avser sexuell läggning.
11. Brottsbalken innehåller två bestämmelser med direkt anknytning till missaktning
eller diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse, nämligen de bestämmelser som gäller hets mot folkgrupp och
olaga diskriminering. En inledande beskrivning av dessa bestämmelser återfinns i
punkterna 31 och 32 i den tolfte svenska återkommande rapporten.
Skadeståndslagen
12. Brottsoffer har i regel rätt att kräva ersättning för sakskada, förmögenhetsskada
och personskada. Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan en person som utsatts för
olaga diskriminering tillerkännas skadestånd för förlust eller annan skada som
brottsoffret lidit. I ersättningen ingår ett slags gottgörelse för den förnedrande och
3
kränkande behandling eller orättvisa som offret kan ha utsatts för.
Ersättningsnivåerna har höjts avsevärt under det senaste decenniet.
Det straffrättsliga systemet
13. Som nämns i punkt 11 ingår det i vissa bestämmelser i brottsbalken en tydlig
hänvisning till rasistiska och främlingsfientliga motiv, såsom hets mot folkgrupp
och olaga diskriminering. När det gäller andra typer av brott, t.ex. misshandel,
ofredande eller olaga hot, är bestämmelsen i brottsbalken om försvårande
omständigheter som nämns i punkt 10 tillämplig om brottet har begåtts med ett
sådant motiv.
14. I ett beslut i december 1999 fastställde Riksåklagaren särskilda mål och riktlinjer
för hur de allmänna åklagarna skall förbättra bekämpningen av brott med
rasistiska motiv eller brott av liknande slag. Beslutet innebär t.ex. att
åklagarmyndigheterna skall behandla alla brott med rasistiska motiv med förtur.
Vid Riksåklagarmyndigheten liksom vid de sex regionala åklagarmyndigheterna
finns det en särskild funktion för samordning av åtgärderna för bekämpande av
brott med rasistiska eller liknande motiv. Dessutom har åklagarväsendet förbättrat
och byggt ut sin kapacitet när det gäller att följa upp brott med rasistiska motiv,
delvis genom förbättrad statistik.
15. I ett beslut från november 2002 ändrade Riksåklagaren de särskilda målen och
riktlinjerna för hur det allmänna åklagarväsendet skall förbättra bekämpningen av
alla hatbrott i samhället. Bland hatbrotten finns brott med rasistiska motiv och
olaga diskriminering likaväl som olika andra slag av brottsliga handlingar. Enligt
riktlinjerna skall de allmänna åklagarna behandla dessa överträdelser med förtur
och dessutom nära samarbeta med polisen när det gäller sådana brott.
16. Under 2001 inrättade Rikspolisstyrelsen ett nationellt nätverk av kontaktpunkter
för information och utbildning om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, hot
mot homosexuella och diskriminering. Det huvudsakliga syftet med nätverket är
att underlätta polismyndigheternas arbete med att sprida information om
förebyggande åtgärder och insatser inom spaningsverksamheten liksom om
övervakning och utredning av brott med rasistiska, främlingsfientliga,
antisemitiska eller homofobiska inslag. Kontaktpunkterna skall också bidra till att
samarbetet förbättras mellan olika myndigheter och organisationer, särskilt på
lokal nivå.
17. Sedan 2002 anordnar Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren en till två konferenser
årligen, vid vilka åklagare och polisens kontaktpunkter får aktuell information om
ny lagstiftning, aktuella rättsfall, justitiekanslerns och justitieombudsmannens
yttranden eller utslag, information om hur brottsoffer på lämpligt sätt bör bemötas
samt information om arbetsmetoder, förebyggande arbete, övervakning och
utredning. Flertalet polismyndigheter har vidare med stöd av kontaktpunkterna
anordnat kurser om hatbrott. Syftet är att öka medvetenheten och kunskaperna om
rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, brott med homofobiska motiv och
diskriminering.
4
18. Polisen och säkerhetspolisen samarbetar när det gäller frågor om rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism, hot mot homosexuella och diskriminering.
Företrädare för säkerhetspolisen ingår t. ex. i nätverket av kontaktpunkter.
19. Sedan 1993 har säkerhetspolisen sammanställt statistiska uppgifter på nationell
nivå om inrapporterade brott med rasistiska och främlingsfientliga motiv. Under
2001 inrapporterades till polisen 2 670 överträdelser som gällde
främlingsfientlighet, inbegripet överfall, hot, förtal, graffiti och diskriminering.
Under 2002 var motsvarande siffra 2 260, vilket utgör en minskning med 15
procent jämfört med föregående år (motsvarande siffra för år 2000 var 2 572).
20. Förebyggande av rasistiska brott och kriminell verksamhet inom “vit maktrörelsen” har under senare år varit ett av polisens högst prioriterade områden. En
särskild broschyr, “På vakt mot vit makt” har utarbetats för polisväsendet. Enligt
säkerhetspolisens senaste statistik var under 2002 “vit makt” inblandat i 1 374
inrapporterade brott, vilket innebär en oförändrad andel jämfört med föregående
år, då 1 377 sådana brott inrapporterades, men betydligt färre än år 2000, då 2 092
brott inrapporterades. En minskning har också kunnat konstateras i fråga om brott
av främlingsfientlig karaktär. Under 2002 inrapporterades 668 brott jämfört med
721 under 2001 och 825 under 2000.
21. I maj 2003 gav regeringen de rättsvårdande myndigheterna i uppdrag att utarbeta
strategier mot diskriminering. Strategierna skall ingå i de rättsvårdande
myndigheternas långsiktiga, fortlöpande och övergripande arbete mot
diskriminering. De skall inbegripa attityderna till och bemötandet av de människor
som kommer i kontakt med rättsväsendet.
Ny lagstiftning om åtgärder för att motverka etnisk diskriminering
22. År 2003 antog riksdagen en ny lagstiftning mot diskriminering av olika slag,
däribland etnisk diskriminering. Genom denna nya lagstiftning genomförs två EGdirektiv mot diskriminering som antogs år 2000. Den kommer att träda i kraft den
1 juli 2003.
23. “Lagstiftningspaketet" innehåller en ny lag – lagen om förbud mot diskriminering
– och ändringar i befintlig lagstiftning om arbetsliv och utbildning. I den nya lagen
föreskrivs skydd mot diskriminering på grund av etniskt ursprung, trosbekännelse
eller livsåskådning, sexuell läggning och funktionshinder på följande områden:
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetsförmedling, start och bedrivande av
näringsverksamhet eller viss yrkesutövning, medlemskap eller engagemang i
arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer, varor och
tjänster, bl.a. bostäder, socialförsäkrings- och andra välfärdssystem, hälso- och
sjukvård eller annan medicinsk verksamhet, socialtjänst och
arbetslöshetsförsäkring. Ändringarna av den befintliga lagstiftningen om arbetsliv
och utbildning gör dem förenliga med EG:s normer när det gäller lagarnas
räckvidd och när det gäller trakasserier och begreppet diskriminering.
5
24. Den nya lagstiftningen innebär en betydande utvidgning av
Diskrimineringsombudsmannens (DO) ansvarsområde. Hittills har sådana
områden som varor och tjänster (däribland boende), social trygghet och sociala
förmåner samt allmänna utbildningsfrågor inte ingått i hans uppdrag. Anslagen till
DO har ökat med sex miljoner kronor från 2001 och budgeten för 2003 uppgår till
ungefär 16 miljoner kronor.
25. Antalet fall av påstådd diskriminering i arbetslivet som rapporterats till DO har
ökat under de senaste åren. Sammanlagt inrapporterades till DO 307 sådana fall
under 2002 vilket är dubbelt så mycket som under 2000. Under 2002 inlämnades
379 klagomål av enskilda om etnisk diskriminering utanför arbetsplatsen till DO
jämfört med 291 under 2001. Dessa klagomål gällde huvudsakligen
bostadsmarknaden, utbildningssystemet, rättsväsendet och socialtjänsten. Av dem
som klagade till ombudsmannen var 60 procent män och 40 procent kvinnor.
Ökningen av antalet inrapporterade fall av diskriminering kan ha flera
förklaringar. Den kan vara ett uttryck för ökad diskriminering men det är också
tänkbart att åtminstone en del av ökningen beror på en ökad medvetenhet om
DO:s existens och funktioner.
26. En parlamentariskt sammansatt kommitté med ett brett mandat har tillsatts för att
utreda hela det område som gäller diskrimineringslagstiftningen och politiken.
Bland de frågor som kommittén skall utreda ingår eventuell positiv särbehandling,
möjligheten att föra samman olika lagar om diskriminering till en enda lag och att
slå ihop de olika ombudsmannamyndigheterna till en myndighet. Kommittén skall
överlämna sitt första betänkande den 1 juli 2005.
27. Lagen om likabehandling av studenter i högskolan trädde i kraft den 1 mars 2002.
Denna lag har sin motsvarighet i lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet och innehåller förbud mot direkt och indirekt diskriminering av
studenter och sökande till högskolan på grund av könstillhörighet, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller
funktionshinder. Ombudsmännen på dessa områden har fått i uppdrag att
säkerställa efterlevnaden av lagen.
28. Den 1 januari 2003 trädde en ny lag om grupprättegång i kraft. Enligt denna lag
kan en enskild klagande föra talan som företrädare för flera personer med
rättsverkningar för alla, trots att alla formellt inte är parter i målet. Grupptalan kan
väckas som “enskild grupptalan”, “organisationstalan” eller “offentlig
grupptalan”. Grupprättegångar är avsedda att vara ett komplement till det gängse
rättsliga förfarandet. Grupptalan kan därför väckas vid domstol endast om vissa
särskilda förutsättningar föreligger. När den föreslagna lagen om utvidgat skydd
mot diskriminering har trätt i kraft kommer det att bli möjligt att under vissa
omständigheter väcka grupptalan på grundval av påstådd diskriminering (se
punkterna 22 och 23).
Andra åtgärder för att motverka rasism och diskriminering
6
29. I februari 2001 antog regeringen en handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. Syftet med handlingsplanen är
att mobilisera hela samhället – statliga myndigheter, kommuner och landsting,
fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer, företag och företagarföreningar,
frivilligorganisationer och allmänheten – i arbetet mot diskriminering på grund av
hudfärg, etniskt eller nationellt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.
Handlingsplanen är ett viktigt hjälpmedel när det gäller att genomföra den
förklaring och handlingsplan som i september 2001 antogs vid världskonferensen
mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och liknande former av
intolerans.
30. Integrationsverket har en nyckelroll vid uppföljningen och utvärderingen av
handlingsplanen. Verket skall regelbundet informera regeringen om
utvärderingsresultaten.
31. Integrationverket har öppnat en nätbaserad “kunskapsbank” med information om
Sveriges och andra länders metoder och erfarenheter när det gäller arbetet med att
motverka rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering.
32. Lokala initiativ som syftar till att motverka diskriminering är av mycket stor
betydelse. Integrationsverket har i samarbete med Kommunförbundet startat en
rådgivande och stödjande verksamhet för de lokala myndigheterna och andra som
behöver hjälp i sitt arbete med att motverka rasism och andra former av intolerans.
33. Diskrimineringsombudsmannen och Integrationsverket har medverkat till
inrättandet av ett nätverk av lokala antidiskrimineringsbyråer för vilka statliga
medel har anvisats. Statliga medel har under tiden 2001-2003 också anvisats till
lokala insatser av ungdomsorganisationer för motverkande av rasism,
främlingsfientlighet och diskriminering.
34. Statliga medel utgår till Exitprojektet, som är en del av arbetet på lokal nivå för att
bemöta tendenser till rasism och främlingsfientlighet. Syftet med projektet är att
utforma och ge spridning åt hållbara strategier för att stödja ungdomar som vill
lämna rasistiska eller liknande grupper. Projektet drivs i nära samarbete med
kommunerna, statliga myndigheter och lokala sociala myndigheter.
35. Frivilligorganisationernas aktiviteter är betydelsefulla i kampen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. För att stödja och
vidareutveckla deras arbete och för att säkra kontinuiteten i arbetet har regeringen
anvisat medel för inrättande av ett oberoende center mot rasism och liknande
intolerans. Detta nya center kommer att påbörja sin verksamhet år 2003.
36. Antidiskrimineringsklausuler kan komma att tillämpas vid offentlig upphandling i
enlighet med lagen om offentlig upphandling. På regeringens uppdrag har
Nämnden för offentlig upphandling utarbetat exempel på hur en sådan klausul kan
utformas. Regeringen har tillsatt en kommitté som skall utreda möjligheterna att
kombinera statliga anslag med villkor som förbjuder diskriminering.
7
37. År 2001 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att informera de myndigheter
som lämnar tillstånd för utskänkning av alkoholhaltiga drycker och företag inom
restaurangbranschen om bestämmelserna i alkohollagen som innebär att
utskänkningstillståndet kan återkallas på grund av olaga diskriminering. Till följd
härav har Socialstyrelsen uppdaterat sina föreskrifter till alkohollagen för att
klargöra att olaga diskriminering hör till den typ av brott som kan medföra att ett
utskänkningstillstånd återkallas eller att en ansökan om sådant tillstånd avslås i
enlighet med alkohollagen. Socialstyrelsen har utarbetat en skrivelse riktad till
restaurangbranschen och de tillståndsgivande myndigheterna. I denna behandlas
olaga diskriminering i samband med innehav av utskänkningstillstånd för
alkoholhaltiga drycker.
38. Regeringen har givit Integrationsverket i uppdrag att granska muslimernas
situation i Sverige efter händelserna den 11 september 2001. Enligt en rapport som
verket offentliggjorde i juni 2003 upplevde en majoritet av de i Sverige bosatta
muslimerna sin situation ett år efter dessa händelser som mycket problemfylld och
svår. Många muslimer ansåg sig vara utsatta för diskriminering. De hade också en
känsla av att mediernas bild av islam och muslimer hade blivit mer negativ.
39. Regeringen ser detta som en oroande utveckling som måste bemötas med alla
tänkbara medel. Först och främst omfattas även islamofobi av det allmänna arbetet
mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering, inte minst Integrationsverkets
och Diskrimineringsombudsmannens insatser, i kombination med en effektiv
lagstiftning. Det nyligen inrättade Forum för levande historia (se punkterna 122
och 123) och centret mot rasism och liknande intolerans (se punkt 35), som väntas
inleda sin verksamhet under år 2003 och som kommer att få statlig finansiering,
bör bli viktiga för arbetet mot islamofobi. Ytterligare medel har avsatts för 2003
för finansiering av projekt inriktade mot islamofobi och antisemitism.
40. Det kan också nämnas att en regional arbetsgrupp har tillsatts som ett resultat av
en dialog mellan muslimer och Integrationsverket. I denna grupp ingår
representanter för muslimerna, polisen, länsstyrelsen och lokala
antidiskrimineringsbyråer.
41. År 2002 gav utrikesdepartementet ut antologin "Jalla! Nu klär vi granen!", som
innehåller artiklar, essäer, intervjuer och dikter av ungdomar, experter och
journalister. Huvudsyftet har varit att inspirera ungdomar till att tala om och
diskutera mötet mellan den västliga och den muslimska världen. Sammanlagt
distribuerades 250 000 exemplar av boken till alla elever i årskurserna ett och två i
gymnasiet. Boken har också översatts till engelska (7 000 exemplar) och till
arabiska (3000 exemplar).
Artikel 2.2
Nationella minoriteter
8
42. Sverige ratificerade i februari 2000 Europarådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter och den europeiska stadgan om regionala språk och
minoritetsspråk. Till följd av ratificeringen erkändes samerna, sverigefinnarna,
tornedalingarna, romerna och judarna som nationella minoriteter.
43. Två särskilda lagar har antagits: lagen om rätt att använda finska och meänkieli
hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen om rätt att använda samiska
hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Dessa lagar trädde i kraft den 1 april
2000.
44. Regeringens regelbundna överläggningar med företrädare för
minoritetsorganisationer är ett viktigt led i den nationella minoritetspolitiken.
Samerna
45. Länsstyrelsen i Norrbotten har fått i uppdrag att utreda konsekvenserna av en
eventuell utvidgning av det administrativa området för det samiska språket till att
även omfatta vissa administrativa områden i de södra delarna av det traditionellt
samiska språkområdet.
46. Rennäringspolitiska kommittén har rekommenderat att lagstiftningen om
rennäringen skärps och att ett nytt förhållande mellan de konkurrerande
näringsgrenarna i mellersta Norrland- skogsbruket, jordbruket och rennäringen
etableras. Berörda parter har yttrat sig över rekommendationerna.
47. En gränsdragningskommission tillsattes i januari 2002. Kommissionen skall
lämna förslag på hur gränserna för samernas rättigheter när det gäller renskötsel
skall fastställas med särskild tonvikt på hur mycket mark som får användas för
vinterbete. Den förväntas lägga fram sina slutsatser i december 2004.
47 a. En jakt- och fiskerättsutredning tillsattes i april 2003. Utredningen skall
klarlägga omfattningen av samernas rätt till jakt och fiske på den mark de
traditionellt bebor och hur dessa resurser bör förvaltas. Utredningen förväntas
lägga fram sina slutsatser i december 2005.
48. Frågan om anslutning till ILO:s konvention nr 169 övervägs fortfarande. I ett
betänkande av Utredningen om ILO:s konvention nr 169 som lämnades i mars
1999 påpekas det att den svenska lagstiftningen om äganderätt måste skärpas om
en anslutning skall bli möjlig. För närvarande finns det ingen fastställd tidsplan
för ratificeringen av ILO:s konvention nr 169. Målet är att ratificera konventionen
så snart som möjligt efter det att de nuvarande kommittéerna och kommissionerna
lämnat sina rekommendationer. Det pågår en dialog med riksdagen om det
fortsatta arbetet med ratificeringen.
49. Urbefolkningsdelegationen anordnar regelbundet seminarier för att ge
parlamentariker och andra aktörer möjlighet att diskutera innehållet i ILO:s
konvention nr 169 och konsekvenserna av en ratificering. Delegationen anordnar i
februari 2004 ett seminarium med deltagande av Sametinget och riksdagen om
Sametingets roll i det svenska folkstyret. I och med att FN:s urbefolkningdekad
9
avslutas i december kommer delegationen då att anordna ett evenemang med
politisk och internationell prägel tillsammans med riksdagen. Det kommer att tas
upp en diskussion om hur delegationens arbete kan fortsätta.
50. Vid olika opinionsundersökningar har det visat sig att det finns behov av mer
information om den samiska kulturen. Regeringen har därför startat en
informationssatsning om samefolket. Kampanjen vänder sig till allmänheten,
offentliga myndigheter, olika intresseorganisationer och media. Den är avsedd att
pågå under fyra år och kostnaderna för den uppgår till sammanlagt 20 miljoner
kronor. En del av informationssatsningen är ett skolprojekt som riktar sig till
Sveriges alla högstadieskolor. Skolprojektet innefattar en informationsskrift och
ett seminarium som båda ska utgöra ett steg i arbetet med att öka kunskapen om
Sveriges ursprungsbefolkning. Under hösten 2004 planeras en informationsskrift
riktad till allmänheten. Sametinget har för avsikt att etablera ett samiskt
informationscentrum under året. Arbetet med en nationell handlingsplan för
kunskap om samerna och samisk kultur avses påbörjas under året. Renägarnas
och skogsägarnas organisationer har startat ett projekt med syfte att fördjupa
samverkan och dialog mellan rennäringen och familjeskogsbruket. Det
övergripande målet är att båda näringarna skall utvecklas positivt i hela
renskötselsområdet.
Romerna
51. I sina avslutande kommentarer till den fjortonde svenska rapporten
rekommenderade kommittén att Sverige skulle lämna mer information om den
romska minoritetens situation, särskilt när det gäller utbildning, sysselsättning och
bostadsförhållanden. De romska kvinnornas och barnens situation borde särskilt
uppmärksammas.
52. Som nämnts ovan är registrering på etniska grunder inte tillåten i Sverige. En rom
är således inte registrerad efter sin etniska tillhörighet utan efter vilket land han
eller hon är född i. Det är alltså inte möjligt att bland personer som är födda i
samma land skilja ut dem som har ett annat etniskt ursprung. Detta har emellertid
inte utgjort något hinder för ökade insatser för att förbättra den romska
minoritetens situation. Dessa insatser utgår från allmänna bedömningar som gjorts
i nära och långsiktigt samarbete med företrädare för romerna.
53. Enligt dessa bedömningar är romska män till stor del egna företagare som säljer
olika varor, t.ex. bilar. På senare tid har ett ökande antal romska familjer öppnat
små lokala butiker. En del romer arbetar i skolorna som “elevassistenter”. Ganska
många har utbildat sig till socialarbetare. Romska kvinnor som har anställning
arbetar ofta inom den sociala sektorn, på restauranger eller som lokalvårdare.
54. Det har blivit allt vanligare att vuxna romer på heltid läser kurser på
grundskolenivå. Många unga romer fortsätter sin utbildning efter grundskolan vid
folkhögskolor (skolor med lägre inträdeskrav). Det finns efterfrågan på romer
inom mediasektorn, och därför har en skräddarsydd mediakurs för romer
utarbetats.
10
55. År 2002 tillsattes ett råd för romska frågor som ett rådgivande organ till
regeringen. Rådet representerar ett brett spektrum av det romska samhället, både
kvinnor och män, som företräder alla större romska grupper i Sverige. Rådets
ordförande är ministern med ansvar för minoritetsfrågor. Dess huvudsakliga
uppgift är att aktivt bidra till de nationella insatserna för att främja romernas
situation i det svenska samhället. Både ett barn- och genusperspektiv skall
genomsyra rådets arbete.
56. Man har också inlett en process som syftar till att uppmuntra romska kvinnor att
bilda nätverk och engagera sig i traditionellt mansdominerade romska
organisationer. För att stärka de romska kvinnornas ställning och öka deras
deltagande i samhällslivet har en informell arbetsgrupp upprättats med företrädare
för regeringskansliet och de romska kvinnorna.
57. Regeringen har betonat att barnen har en avgörande betydelse när det gäller att
åstadkomma en förändring på lång sikt för romerna som grupp. I samarbete med
en arbetsgrupp bestående av romska ungdomar av båda könen anordnade
regeringen därför år 2002 en konferens om romska barns och ungdomars situation
och om hur denna skulle kunna förbättras. Den romska arbetsgruppen svarade för
urvalet av ämnen för konferensen och dess utformning. Konferensen har lett till att
Barnombudsmannen och många landsting har ökat sina ansträngningar när det
gäller att stödja romska barn och ungdomar.
58. Diskrimineringsombudsmannen har av regeringen fått i uppdrag att under två år
genomföra ett strategiskt program som syftar till att förebygga och motverka
diskriminering av romer. En rapport skall överlämnas till regeringen i februari
2004.
Artikel 3
59. Det förekommer ingen institutionaliserad etnisk segregation i Sverige. I vissa
stadsområden, särskilt i de större städerna, finns det en oavsiktlig etnisk
segregation som beror på inkomstskillnader, ibland i kombination med skillnader i
fråga om nationellt eller etniskt ursprung. Se även punkt 103.
Artikel 4
Artikel 4 (a)
60. För en inledande redovisning av denna artikel hänvisas kommittén till punkt 72–
76 i den tolfte svenska återkommande rapporten.
61. I 16 kap. 8 § brottsbalken förbjuds hets mot folkgrupp. Den brottsliga gärningen
består i att i ett spritt uttalande eller meddelande hota mot eller uttrycka
missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning
på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning.
11
62. I lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor krävs av dem som tillhandahåller
elektroniska anslagstavlor att de tar bort bl.a. meddelande som har ett innehåll som
uppenbart innebär hets mot folkgrupp som avses i brottsbalken.
63. Som angavs i punkt 9 ändrades yttrandefrihetsgrundlagen den 1 januari 2003.
Lagen är tillämplig på alla förekommande media, t.ex. radio, television och andra
sådana sändningar, film, video och andra former av rörliga bilder och
ljudupptagningar, bild och text. Myndigheterna kan endast väcka åtal mot dem
som ansvarar för spridning av olagligt innehåll via dessa media när detta är
förenligt med den svenska grundlagen och endast på det sätt och inom den tid som
föreskrivs i denna. Enligt yttrandefrihetsgrundlagen skall ett rättsligt förfarande i
allmänhet inledas inom sex eller tolv månader från den dag då materialet spreds.
När det gäller tekniska inspelningar skall dock de i brottsbalken föreskrivna
tidsbegränsningarna tillämpas på överträdelser när det gäller inspelningar som
saknar viss information. Ändringen kommer att förbättra möjligheterna att
bekämpa ”vitmakt-musik”.
64. Straffet för hets mot folkgrupp är fängelse i högst två år. Den 1 januari 2003
infördes en bestämmelse om en särskild straffskala för de allvarligaste fallen av
hets mot folkgrupp, som benämns grovt hets mot folkgrupp. I den föreskrivs att
straffet i sådana fall är fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
65. Dessutom straffbeläggs enligt 16 kap.12 § brottsbalken spridandet bland barn och
ungdom av en skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan
verka förråande eller annars medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran.
Straffet för detta brott är böter eller fängelse i högst sex månader. Denna
bestämmelse har använts för att straffbelägga spridning av rasistisk propaganda
bland ungdomar, genom t.ex. försäljning av CD-skivor, utan att det strider mot
bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen.
Artkel 4 (b)
66. I 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp förbjuds spridande av rasistiska
uttalanden eller andra uttryck för rasistiska attityder eller uppfattningar. Spridande
genom en organisation eller liknande grupp är också straffbart enligt lagen, liksom
spridande inom organisationen eller gruppen. Den 1 januari 2003 infördes en
bestämmelse om en särskild straffskala för de allvarligaste fallen av hets mot
folkgrupp. I denna bestämmelse föreskrivs att straffet i sådana fall är fängelse
mellan sex månader och fyra år. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas vid
exempelvis omfattande spridning av rasistiskt material, såsom en rasistisk
organisations propagandaverksamhet.
67. År 1996 fastslog Högsta domstolen att offentligt bärande av nazistiska symboler
kunde betraktas som hets mot folkgrupp och därmed vara straffbart enligt 16 kap.
8§ brottsbalken. Denna prejudicerande dom har lett till ytterligare fällande domar
för hets mot folkgrupp, för användning av nazistiska symboler och andra uttryck
för rasistiska åsikter.
12
68. Med hänsyn till bl.a. denna prejudicerande tolkning av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp ansågs lagen om förbud att bära uniform eller liknande klädsel som
visar bärarens politiska åsikter (hänvisning till denna finns i punkt 84 i den tolfte
svenska återkommande rapporten) vara överflödig och den upphävdes den 1 juli
2002.
69. Vidare skall enligt 18 kap. 4 § brottsbalken en person som bildar eller deltar i en
sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin
beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett
sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som inte med
vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan
sammanslutning tar befattning med vapen, ammunition eller annan dylik
utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den
med penningar eller på annat sätt dömas för olovlig kårverksamhet. Denna
bestämmelse är avsedd att förebygga bildandet av organisationer som ligger
utanför demokratisk kontroll.
70. Medverkan till brott som begås i organiserade former kan vara straffbart. Enligt
kapitel 23 i brottsbalken kan en person som avser att begå eller främja ett brott
dömas för förberedelse, stämpling och medverkan till brott. Ansvar enligt
brottsbalken ådöms inte bara gärningsmannen utan även den som främjat brottet
med råd eller dåd.
71. Den som med uppsåt att utföra eller främja brott, t.ex. genom att ta emot eller
lämna pengar eller annat som betalning för ett brott skall, i de fall det särskilt
anges, dömas för förberedelse till brott, såvida han eller hon inte gjort sig skyldig
till fullbordat brott eller försök. I de fall det särskilt anges döms även för
stämpling. Med stämpling förstås att någon i samråd med annan beslutar
gärningen eller att någon söker anstifta annan eller åtar eller erbjuder sig att utföra
den.
72. Som nämnts i punkterna 10 och 13 betraktas det också som en försvårande
omständighet om ett brott begås i syfte att kränka en person, en folkgrupp eller en
annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.
73. Bestämmelserna i den lagstiftning som avses i punkterna 66–72 innebär att
organisationer som ägnar sig åt rasistisk verksamhet inte kan göra detta utan att
bryta mot lagen. Sådana organisationers verksamhet motverkas med andra ord
genom denna lagstiftning. År 1998 tillsatte regeringen en kommitté med
företrädare för alla politiska partier för att utreda brott med anknytning till vissa
organisationer. Kommittén fick i uppdrag att överväga om det borde göras
straffbart att aktivt delta i en organisation vars verksamhet har ett väsentligt inslag
av brottslighet. I sitt betänkande, som lämnades år 2000, intog kommittén
ståndpunkten att sådant handlande inte borde kriminaliseras. Betänkandet sändes
ut på remiss till myndigheter. Flertalet av dem delade kommitténs uppfattning.
13
74. Sverige har vidare nyligen undertecknat Europarådets tilläggsprotokoll till
konventionen om IT-relaterad brottslighet om kriminalisering av rasistiska och
främlingsfientliga handlingar som begås genom datorsystem. Som medlem av
Europeiska unionen deltar Sverige också i det pågående arbetet med ett rambeslut
om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet.
Artikel 4 (c)
75. Stöd för eller främjande av rasdiskriminering från offentliga myndigheters sida är
uttryckligen förbjudet enligt regeringsformen och bestämmelserna i brottsbalken
om olaga diskriminering, hets mot folkgrupp och andra brott. Förbudet gäller
även enskilda offentliga tjänstemän.
Artikel 5
Artikel 5 (a) – (b)
76. Kommittén hänvisas till punkt 86–89 i Sveriges tolfte återkommande rapport och
till punkt 60 i den fjortonde rapporten när det gäller uppgifter om relevant
lagstiftning på området.
77. Brottsförebyggande rådet utarbetade år 2000 en strategi som skall säkerställa att
tjänstemännen inom rättsväsendet har tillräckliga kunskaper om orsakerna till
rasistisk, främlingsfientlig och homofobisk brottslighet och om situationen för
dem som drabbas av sådan brottslighet. De rättsvårdande myndigheterna skall
varje år till regeringen rapportera om vilka åtgärder som vidtagits för att främja
etnisk mångfald inom poliskåren, domstolarna och åklagarmyndigheterna.
Artikel 5 (c)
Politiska rättigheter
78. Alla svenska medborgare över 18 år som är eller har varit bosatta i Sverige är
berättigade att delta i de allmänna valen. Även utländska medborgare som har
varit lagligen bosatta i Sverige i minst 36 månader har rätt att rösta i valen till
kommun- och landstingsfullmäktige.
79. Personer med utländsk bakgrund deltar i mindre utsträckning i det politiska livet
än svenska medborgare utan utländsk bakgrund. Vid de senaste allmänna valen år
2002 röstade 83 procent av svenska medborgare födda i Sverige och med två
svenska föräldrar, medan motsvarande siffra för utlandsfödda svenska
medborgare var 62 procent. Valdeltagandet bland svenska medborgare födda i
Sverige av föräldrar som båda är födda utomlands var 67 procent. Skillnaderna i
valdeltagandet kan till stor del förklaras av skillnader när det gäller
socioekonomisk standard.
14
80. Cirka 323 000 utländska medborgare var röstberättigade i valen till kommun- och
landstingsfullmäktige. Valdeltagandet i denna grupp var 35 procent.
Valdeltagandet bland väljarkåren som helhet, dvs. både svenska och utländska
medborgare, var omkring 78 procent. Det förelåg ingen minskning av de
utländska medborgarnas valdeltagande jämfört med valen till landsting och
kommunfullmäktig 1998.
81. Utländska medborgare som har bott i Sverige i minst 36 månader har rätt att
kandidera i valen till kommun och landstingsfullmäktige. Antalet valda
kandidater som är födda i utlandet har fördubblats på mindre än 20 år, trots detta
är utländska medborgare fortfarande underrepresenterade i förhållande till sin
andel av den totala befolkningen.
82. Åtskilliga åtgärder har vidtagits för att stimulera ett ökat valdeltagande bland
personer med utländsk bakgrund. Enligt propositionen Demokrati för det nya
seklet (2001/02:80) utgör dessa en grupp som behöver ökat stöd för att bli mer
delaktiga i samhället. Som en förberedelse inför de allmänna valen år 2002 fick
de politiska partierna 29 miljoner kronor av statliga medel till sitt förfogande för
att ta fram informationsmaterial speciellt riktat till personer med utländsk
bakgrund.
83. År 2000 startade regeringen projektet Tid för demokrati, ett treårigt
utvecklingsprogram för svensk demokrati. Ett av huvudsyftena med projektet är
att ge ekonomiskt stöd till frivilligorganisationer som tar initiativ för att främja
demokratin, särskilt bland marginaliserade grupper. Av 142 projekt gick 35 ut på
att förbättra integrationen av personer med utländsk bakgrund. Projektet
avslutades 2002 och kommer att utvärderas under år 2003.
84. En kommitté som tillsatts av regeringen har fått i uppdrag att analysera hur makt
och inflytande, bl.a. deltagande i politisk verksamhet, fördelar sig inom olika
samhällsområden. Kommittén skall undersöka i vilken utsträckning skillnaderna
när det gäller makt och inflytande kan förklaras av kön, social bakgrund, den
svenska samhällsstrukturen och myndigheternas inställning till människor med
annat etniskt ursprung. Ett betänkande skall överlämnas till regeringen i december
2004.
85. En ny myndighet, Valmyndigheten, har fått i uppdrag att starta projekt för att
förbättra kunskaperna om politiska val och att se till att alla som är
röstberättigade får information om valen på ett språk som de förstår.
Artikel 5 (d)
Rätt till nationalitet
86. En ny lag om svenskt medborgarskap trädde i kraft den 1 juli 2001. Enligt denna
lag tillåts dubbelt medborgarskap utan inskränkningar. Huvudprincipen i den
15
tidigare lagen var att detta borde undvikas. Enligt den nya lagen får ett barn med
en far som är svensk medborgare alltid svenskt medborgarskap om barnet föds i
Sverige. Så var inte fallet tidigare. Den nya lagen gör det alltså lättare för barn
med utländsk bakgrund att få svenskt medborgarskap.
87. Vad gäller artikel 5 (d) (vii)-(ix) hänvisas kommittén till punkt 96 i den tolfte
återkommande rapporten för information.
Artikel 5 (e)
Integrationspolitiken
88. Regeringen har uttryckligen prioriterat en integrationspolitik som motverkar den
utestängdhet som utlandsfödda personer upplever. I en skrivelse till riksdagen i
mars 2002, Integrationspolitik för 2000-talet, redogör regeringen för hur
integrationspolitiken har utvecklats och dess framtida inriktning. Följande mål för
integrationspolitiken har nyligen formulerats:
- Lika rättigheter, ansvar och möjligheter för alla, oavsett etnisk och kulturell
bakgrund.
- Ett samhälle byggt på mångfald.
- Ett samhälle kännetecknat av ömsesidig respekt för olikheter - inom de gränser
som grundläggande demokratiska värderingar medger – och i vilket alla kan
vara delaktiga oavsett bakgrund.
89. I de nyligen gjorda ändringarna av målsättningarna betonas att respekten för
etniska, religiösa och kulturella skillnader inte får leda till att man överser med
handlingar som strider mot ett demokratiskt samhälles grundläggande
värderingar. Alla måste till exempel respektera de demokratiska principerna, de
mänskliga rättigheterna och jämställdheten mellan kvinnor och män.
90. I skrivelsen redovisas också vissa pågående initiativ som syftar till att stärka
integrationspolitiken:
- Regeringen har tillsatt en kommitté som skall undersöka om det behövs
ytterligare åtgärder för att åstadkomma ett bättre och mer individualiserat
mottagande av nyanlända. Ett betänkande skall lämnas till regeringen den 1
september 2003.
- Invandrarnas kunskaper och kompetens måste tas tillvara på arbetsmarknaden
(se punkt 97).
- Ett antal åtgärder håller på att genomföras för att stärka svenska språket och
förbättra undervisningen i svenska för invandrare.
- Långsiktiga program håller på att genomföras inom ramen för regeringens
storstadspolitik för att åstadkomma en gynnsammare utveckling när det gäller
segregerade bostadsområden i storstadsregionerna.
- Regionala konsulter med ansvar för att mångkulturella aktiviteter uppmuntras
är under tillsättande.
- Dialogen med religiösa samfund om kvinnors och barns rättigheter håller på
att fördjupas.
16
-
-
Integrationsaspekterna har fått en mer framträdande roll i folkhälsoarbetet,
vilket framgår av en proposition om folkhälsan som förelades riksdagen år
2002.
Ytterligare ansträngningar kommer att göras för att jämställdhetsmålen skall få
större genomslagskraft i integrationsprocessen.
91. Som nämnts i punkterna 22 och 23 kommer en ny lagstiftning om
arbetsmarknadsprogram och arbetsförmedlingar som innehåller förbud mot
diskriminering på olika grunder, bland annat etniskt ursprung, att träda i kraft den
1 juli 2003.
92. Genomförandet av integrationspolitiken på olika samhällsområden kommer att
effektiviseras. Förhållandena för barn och ungdomar med utländsk bakgrund skall
särskilt uppmärksammas. Ökad tonvikt kommer att läggas på jämställdheten
mellan kvinnor och män och frågor som rör samhällets gemensamma
grundläggande värderingar. De offentliga myndigheternas ansvar för
integrationspolitiken inom respektive verksamhetsområden kommer att
förtydligas och Integrationsverkets pådrivande roll i samband med uppföljning
och utvärdering kommer att underlättas.
93. Regeringen har nyligen tagit initiativ för att förbättra övervakningen och
uppföljningen av utvecklingen på integrationsområdet. Denna förbättrade struktur
kommer att omfatta statistik, indikatorer och såväl kvantitativa som kvalitativa
mål. Det finns dock inga planer på att registrera enskilda individer på etniska eller
religiösa grunder.
Arbetsmarknadsrelaterade åtgärder som beslutats av regeringen
94. Till följd av den ekonomiska uppgången och olika regeringsinitiativ har antalet
utlandsfödda personer på arbetsmarknaden ökat väsentligt sedan 1997. Under
samma period har också antalet arbetslösa minskat mycket mer bland
utlandsfödda personer än bland personer födda i Sverige. Ökningen av antalet
sysselsatta bland de utlandsfödda märks särskilt tydligt inom kommuner och
landsting.
95. I flera avseenden finns dock fortfarande stora skillnader mellan utlandsfödda och
svenskfödda personer på arbetsmarknaden. Arbetslöshetstalen varierar mellan
olika grupper av utlandsfödda beroende på ålder, kön, utbildning, ursprungsland
och längden på vistelsen i Sverige. Regionala skillnader som beror på tillgången
till arbetstillfällen spelar också stor roll. I allmänhet har personer från länder
utanför Europa en relativt sett svårare situation på arbetsmarknaden. Under de sex
första månaderna av år 2002 var t.ex. arbetslösheten för icke-europeiska män 13,9
procent jämfört med 6,2 procent för män från EU/EES-länderna och 12,3 procent
för icke-europeiska kvinnor jämfört med 3,9 procent för kvinnor från EU/EESländerna.
Tabell. Andelen arbetslösa totalt och bland utlandsfödda personer
17
Arbetslösa
Totalt
Utlandsfödda
Födda i
nordiska länder
Födda i
EU/EES-länder
Födda i länder
utanför
EU/EES
Födda i länder
utanför Europa
Afrika
Asien
Andelen arbetslösa,
genomsnitt för år 2002
Män
Kvinnor
4,4
3,6
14,2
11,2
6,0
5,2
Antal arbetslösa år 2002
Män
100 700
31 700
3 700
Kvinnor
75 700
23 000
4 000
6,0
5,8
5 100
5 600
19,7
14,8
9 400
7 300
19,2
16,8
17 200
10 200
20,8
21,9
21,8
18,4
2 100
13 400
1 400
7 100
Källa: Statistiska centralbyrån (SCB)
Andelen arbetslösa = antalet arbetslösa uttryckt i procent av antalet på arbetsmarknaden sysselsatta i
åldrarna 16-64 år
96. Att höja sysselsättningsgraden, bekämpa arbetslösheten och se till att utlandsfödda
har samma rättigheter och möjligheter som andra på arbetsmarknaden är högt
prioriterade frågor i politiken. Den allmänna arbetsmarknadspolitiken måste
utformas med den etniska och kulturella mångfalden i samhället som
utgångspunkt. Denna allmänna politik kompletteras med olika särskilda insatser
för att underlätta utlandsfödda personers integrering på arbetsmarknaden.
97. I mars 2003 överlämnade regeringen en ny proposition till riksdagen med syfte att
stärka arbetsmarknadspolitiken. Enligt propositionen skall ett antal åtgärder
vidtas för att förbättra situationen för eftersatta grupper. Under tiden 1 september
2003 – 31 augusti 2005 kommer utlandsfödda personer med särskilda behov att få
stöd av specialutbildad personal vid arbetsförmedlingarna när de söker arbete och
under den första tiden på en ny arbetsplats. Yrkesutbildade som arbetar under sin
kompetensnivå kommer att erbjudas utbildning på områden där det råder brist på
arbetskraft.
98. Statliga medel utbetalas regelbundet för att förstärka personalen vid
arbetsförmedlingarna i problemområden i städerna som har en hög andel
utlandsfödda bland befolkningen. Ytterligare medel har öronmärkts för
yrkesvägledning till nyanlända från utlandet.
99. Regeringen har anslagit 100 miljoner kronor per år under år 2001–2003 för att öka
sysselsättningen bland utlandsfödda. Under åren 2001 och 2002 har dessa medel
delvis använts för att finansiera kompletteringsutbildning för utlandsfödda
personer som har en utländsk universitetsexamen, för att göra
introduktionsprogrammen och språkundervisningen för nyanlända bättre och för
18
att främja etnisk mångfald både inom den offentliga och privata sektorn samt för
validering av utländska kvalifikationer.
100.Sedan år 2001 samarbetar Arbetsmarknadsstyrelsen och
Diskrimineringsombudsmannen (DO) när det gäller att motverka diskriminering i
arbetslivet. Regeringen har dessutom givit Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att
undersöka om det förekommer diskriminering vid arbetsförmedlingarna.
101. En arbetsgrupp med företrädare för den svenska regeringen och Svenskt
Näringsliv inrättades i januari 2003. Gruppen skall lämna förslag till hur man kan
utnyttja det privata näringslivets erfarenheter och förbättra samarbetet mellan
offentliga och privata aktörer för att öka utlandsfödda personers deltagande på
arbetsmarknaden.
102. De statliga myndigheterna har beordrats att aktivt stimulera integrationen och
främja etnisk mångfald bland de anställda. I oktober 1999 fick alla statliga
myndigheter i uppdrag att utarbeta handlingsplaner för främjande av etnisk
mångfald bland sina anställda. I ett uttalande i riksdagen i oktober 2002
förklarade regeringen att samtliga offentliga myndigheter, kommuner och
landsting måste sätta upp mål och upprätta handlingsplaner för att främja etnisk
mångfald och bekämpa diskriminering vid rekrytering. Regeringen förväntar sig
liknande handlingsplaner inom den privata sektorn.
Särskilda åtgärder i problemområden i vissa städer
103. Mellan åren 1999 och 2001 har sju lokala utvecklingsavtal ingåtts för 24
problemområden i vissa städer. Avtalen avser både enskilda personer och hela
bostadsområden och utgår från en helhetssyn med en kombination av många olika
åtgärder som rör arbetslöshet, språkundervisning, förebyggande av brott,
utbildning och delaktighet. Cirka 700 sektorövergripande åtgärder har inletts
inom avtalens ram för att motverka social utestängdhet. Alla avtal ses över varje
år. Ett omfattande utvärderingsprogram håller på att utarbetas både på nationell
och lokal nivå. En rapport om verksamheten hittills kommer att överlämnas till
riksdagen under 2003.
Rätt till utbildning
104. Målen för utbildningspolitiken är att skapa en skola för alla byggd på en
gemensam värdegrund och präglad av demokratiska ideal, att främja lika
behandling av personer med olika etnisk bakgrund, jämställdhet mellan könen
och motverka mobbning, sexuella trakasserier, våld, främlingsfientlighet och
andra uttryck för bristande medmänsklig hänsyn. Under vissa förutsättningar har
eleverna rätt till modersmålsundervisning. Det förekommer därför undervisning i
mer än 120 språk i de svenska skolorna.
105. Från och med den 1 mars 2003 finns det två utbildningsmyndigheter på nationell
nivå, Verket för skolutveckling och Statens skolverk. En viktig uppgift för Verket
19
för skolutveckling är att förbättra skolsituationen för elever i segregerade
områden.
106. I regleringsbrevet för år 2000 gav regeringen Statens skolverk i uppdrag att i
samverkan med berörda myndigheter och organisationer kartlägga förekomsten
av rasism, etnisk diskriminering, sexuella trakasserier, homofobi och
könsrelaterad mobbning i skolorna.
107. Enligt högskolelagen skall högskolorna i sin verksamhet främja förståelsen för
andra länder och internationella förhållanden. De skall också aktivt främja och
bredda rekryteringen av studerande.
108. Under läsåret 2001/2002 hade 15,7 procent av eleverna i gymnasiet utländsk
bakgrund. Statistiken visar att 31,2 procent av alla elever inte hade fullbordat sina
gymnasiestudier inom fyra år (normalstudietiden är tre år) och att motsvarande
siffra för elever med utländsk bakgrund var 47,4 procent. Av alla elever som
fullbordade sina gymnasiestudier läsåret 1997/1998 hade 39,6 procent påbörjat en
högre utbildning inom tre år. För elever med utländsk bakgrund var motsvarande
siffra 36,1 procent.1
109. För information om artikel 5 (e) (iv)-(v) hänvisas kommittén till punkt 113–130 i
den tolfte återkommande rapporten. Enligt svensk lag är diskriminering baserat på
rasistiska, etniska, religiösa eller kulturella skäl förbjudet, vilket följer av de
rättigheter som anges i artikel 5 (e) (vi).
Artikel 5 (f)
110. När det gäller brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering, se
uppgifterna under artikel 2 i Sveriges tolfte återkommande rapport och i punkt 14
samt avsnittet om den nya lagstiftningen om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet.
Artikel 6
111. För information i detta avseende hänvisas kommittén till punkt 133-134 i
Sveriges tolfte rapport.
Artikel 7
En nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter
112. I januari 2002 antog regeringen En nationell handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna (2001/02:83) som överlämnades till riksdagen i form av en
skrivelse. Utgångspunkten för handlingsplanen, som avser år 2002-2004, är
Källa: Skolverkets rapport nummer 214. Definitionen av "utländsk bakgrund" är en person
som är född utomlands eller en person vars båda föräldrar är födda utomlands (adopterade
barn undantagna).
1
20
Sveriges internationella åtaganden avseende mänskliga rättigheter. Målet är att
säkerställa att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut, att öka kännedomen
och medvetenheten om dem samt att bättre samordna arbetet med att främja dem.
113. I planen beskrivs olika aktörers ansvar och roll i arbetet rörande mänskliga
rättigheter. Vissa prioriterade frågor behandlas också, t.ex. rättigheterna för
personer som tillhör nationella minoriteter och kampen mot rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering. I handlingsplanen betonas vikten
av utbildning och information om de mänskliga rättigheterna men även andra
åtgärder som måste vidtas för att främja och slå vakt om dessa rättigheter på
nationell nivå.
114. Över 240 olika aktörer, däribland frivilligorganisationer, fackföreningar,
ombudsmän etc., fick möjlighet att medverka vid utarbetandet av
handlingsplanen. Företrädare för de olika nationella minoriteterna inbjöds och
deltog i diskussionerna.
Information och informationsspridning
115. Regeringens hemsida för mänskliga rättigheter
(www.manskligarattigheter.gov.se) utgör ett viktigt inslag i regeringens
strävanden att sprida kunskap om mänskliga rättigheter. På hemsidan finns
information om mänskliga rättigheter och sådana dokument som är av intresse i
sammanhanget, t.ex. internationella instrument om mänskliga rättigheter, svenska
landrapporter och konventionskommittéernas slutsatser.
116. Regeringen har för avsikt att låta översätta alla framtida svenska rapporter till
FN:s konventionskommittéer till svenska, bl.a. denna rapport, samt FN-organens
sammanfattande slutsatser. Alla dessa dokument kommer att finnas tillgängliga
på regeringens hemsida för mänskliga rättigheter.
117. Regeringen har skickat ut den nationella handlingsplanen för mänskliga
rättigheter till myndigheterna, domstolarna, kommunerna, ombudsmännen,
frivilligorganisationerna etc. En sammanfattning av innehållet i handlingsplanen
kommer att översättas till de erkända minoritetsspråken.
Utbildning om mänskliga rättigheter
118. I den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter betonas vikten av
kunskaper om dessa rättigheter inte bara i samhället i största allmänhet utan också
bland särskilda grupper. Regeringen har därför givit ett antal myndigheter i
uppdrag att fortbilda sin personal när det gäller mänskliga rättigheter.
Riksförsäkringsverket, Sameskolstyrelsen, alla försäkringskassor,
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren är exempel på sådana myndigheter.
Myndigheterna skall under år 2003 rapportera till regeringen vilka åtgärder de
vidtagit. Beslut om eventuella ytterligare åtgärder kommer att fattas på grundval
av dessa rapporter.
21
119. Regeringen avser också att inbjuda Kommunförbundet och Landstingsförbundet
till diskussioner om utformningen och finansieringen av utbildningen om
mänskliga rättigheter på lokal och regional nivå.
Polisen
120. I ett policydokument har Rikspolisstyrelsen rekommenderat att poliskårens
sammansättning borde återspegla befolkningsstrukturen i landet.
Rikspolisstyrelsen framhåller att personer från etniska minoriteter bör rekryteras i
större utsträckning. Under de senaste fyra åren tillhörde 13-16 procent av de
studerande vid Polishögskolan någon etnisk minoritet.
121. I Polishögskolans utbildningsprogram ingår utbildning om rasdiskriminering.
Denna utbildning bygger på FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna, regeringsformen samt 16 kap. 8 §
(hets mot folkgrupp) och 16 kap. 9 § (olaga diskriminering) brottsbalken. Dessa
frågor tas också upp vid föreläsningar och seminarier om kriminalvårdslagen och
lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.. Mänskliga rättigheter och
icke-diskriminering lyfts fram ur ett mångkulturellt perspektiv vid föreläsningar
och praktiska övningar. Behandlingen av asylsökande ägnas särskild
uppmärksamhet. Dessa frågor tas upp även vid den fortbildning som
Polishögkolan bedriver.
Forum för levande historia
122. Ett permanent nationellt forum, Forum för levande historia, inrättades som en
myndighet den 1 juni 2003. Dess stående uppgift är att mot bakgrund av
förintelsen verka för arbete, diskussioner och tänkande kring demokrati, tolerans
och mänskliga rättigheter. Detta forum skall bidra till en ökad historisk
medvetenhet genom utställningar och andra konstnärliga uttrycksmedel, t.ex.
musik, konst, dans, teater, film och litteratur samt genom kursverksamhet,
föredrag och diskussioner
123. En viktig målgrupp för forumets verksamhet är barn och ungdomar samt vuxna i
deras närhet. Forumet har redan projekt på gång som vänder sig direkt till barn
och ungdomar. Bland dessa ingår en undersökning i samarbete med
Brottsförebyggande rådet av förekomsten av brott med främlingsfientliga,
islamofobiska eller antisemitiska förtecken och propaganda som sprids i skolorna.
Flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat hot eller våld
124. Regeringen har tagit ett antal initiativ för att förbättra situationen för flickor som
löper risk att utsättas för hedersrelaterat hot eller våld. Utgångspunkten är att det
finns vissa grundläggande värderingar som kan ses som allmängiltiga normer och
22
som alla människor i Sverige måste acceptera, oberoende av kulturellt eller
religiöst ursprung. Bland dessa initiativ märks följande:
-
-
-
-
-
Länsstyrelserna i de tre storstadslänen har fått medel för att utreda behoven av
“skyddat boende”.
En informell expertgrupp har utsetts som under ledning av ministern för
demokrati- och integrationsfrågor skall lämna förslag på ytterligare åtgärder
och nya arbetsmetoder som kan ge flickor och unga kvinnor skydd mot hot
eller våld.
År 2002 fördelade Integrationsverket över 3 miljoner kronor av statliga medel
till jämställdhetsprojekt vilkas syfte är att förbättra villkoren för flickor i
utsatta lägen.
Integrationsverket har gjort en särskild undersökning av hur barn och
ungdomar med invandrarbakgrund påverkas under sina formbara år.
I samarbete med Statens folkhälsoinstitut, Socialstyrelsen, Statens skolverk,
Ungdomsstyrelsen och Barnombudsmannen har Integrationsverket lyft fram
exempel på lyckade lösningar och metoder när det gäller att förebygga
konflikter mellan individen och familjen som kan bero på patriarkala normer.
Myndigheten för skolutveckling har utarbetat konkreta handledningar för
skolpersonal om hur man skall ta hand om flickor och pojkar som löper risk att
utsättas för hedersrelaterat hot eller våld.
Åtgärder har vidtagits för att ändra lagen så att lägsta tillåtna ålder för
ingående av äktenskap skall vara 18 år även för utländska medborgare.
Statens folkhälsoinstitut skall i december 2004 redovisa sitt uppdrag när det
gäller föräldraundervisning.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund har fått i uppdrag att
fördjupa dialogen med de religiösa samfunden om frågor rörande kvinnors och
barns rättigheter.
23
