Framtid Bortom Klimatförändringen

Framtid
Bortom Klimatförändringen
Av Prof.Dr.F.Schmidt-Bleek
Översättning och bearbetning av texten Roland Gustavsson Formens Hus
1
Framtid
Bortom Klimatförändringen
Av Prof.Dr. F. Schmidt-Bleek6
Översättning och bearbetning av texten Roland Gustavsson
Sid.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Sammanfattning
Problem
Naturens tjänster och dess känslighet
Jorden är begränsad
Ekologiska ryggsäckar och faktor 10
Dioxiner = Sand?
Indikatorer- tydliggör tillvägagångssätt mot mål
Den nya teknologin
Sänkande av CO2 utsläpp eller avmaterialisering av bilar
Biobränslen?
De rika och fattiga
Miljöskydd - idag och imorgon
Få rätt pris
Val
Europas historiska uppdrag
3
3-5
5-6
6
6-8
8-10
10-14
14
14-15
15-16
17
17-18
18-20
20-21
21
Bilaga 1: Instrument för att nå hållbarhet
Bilaga 2: Fakta, utmaningar och instrument
Bilaga 3: Rekvisita för produkter att tänka på gällande hållbarhet
6
Kolleger och pressfolk kallar Schmidt-Bleek ”Avmaterialiserinens Fader”. År 2001 erhöll han Takeda Global
Environment Award, “The Japanese Nobel Prize for Environment”, tillsammans med E. U. von Weiszsäcker. Det nuvarande
dokumentet är baserat på Schmidt-Bleeks senaste bok med titeln: ”Nutzen wir die Erde richtig?” (Använder vi jorden
förståndigt?), Fischer, 2006 (Kinesisk version finns tillgänglig), liksom andra böcker publicerade av honom sedan 1993.
2
Sammanfattning
Klimatförändring anses vanligen vara det ekologiska problemet. Men även om vi hade löst denna kris,
kvarstår ändå systemets dåliga matchning mellan vår ekonomiska prestation och stabiliteten i det
bärande systemet på vår planet.
För att förbättra chanserna till mänsklig överlevnad på vår planet, måste den globala
välfärdsgenerationen bli ett faktum senast 2050 med ekologiska fotspår per capita av 1.8 ha en per
capita konsumtion av 5-6 ton per år av icke-förnybara materialresurser, och ett utsläpp av CO2 icke
överskridande 2 ton per år och person. Dessa mål innebär en mångfaldig avmaterialisering i
västvärlden, men tillåter acceptabel tillväxt i fattiga länder. Dessa mål bör granskas var för sig, och där
målen skall justeras och finjusteras enligt växande erfarenhet och en världsbefolkning i förändring.
Betydande praktisk erfarenhet har visat att chanserna att nå dessa mål är rimliga från en teknisk
synpunkt utan att riskera tillfredsställelse av de grundläggande mänskliga behoven. Dagens
ekonomiska ram, skattepolitiken, priset för arbete och naturaresurser, perversa subventioner,
fördelningen av rikedom och hälsa, samt den vidsträckta variationen i tillgång till mat och utbildning,
stöder emellertid inte i dagens läge en lovande framtid med framtids- utsikter.
Hitintills har man inte enats om sammanhängande nyckelindikatorer för ett socialt, institutionellt och i
synnerhet ekonomiskt framsteg mot en hållbar framtid.
Detta dokument beskriver ett systembaserat tillvägagångssätt för inramning av den ekologiska
hållbarhetens dimension
Problem 7
I Tyskland och i andra industrialiserade länder växer det en osäkerhet bland industriledare om hur de
ska placera sina företag med anledning av de stigande ekologiska konsekvenserna skapade genom det
traditionella produktions-, distributions- och konsumtionssystemet. Finns det en ändring i livsstilarna
såsom den snabbt växande förkärleken för ”bio-produkter” antyder? Debatten om klimatförändring har
plötsligt och oväntat antagit en hög ton, som har resulterat i ett aldrig förut skådat intensivt tryck för
att minska CO2-utsläpp.8. Det finns en stigande oro över en pålitlig leverans av vanliga råvaror – utöver
de potentiella ekologiska konsekvenserna av deras användning.
Hur våldsamt kommer priserna av energibärare och råvaror att stiga, påbjudna av global okontrollerad
spekulation och i synnerhet av den stigande efterfrågan av uppemot 3 miljarder människor i
utvecklingsländer såsom Kina, Indien och Brasilien? Förutom klimatförändring bör man förvänta sig
andra ekologiska problem
Och i vilken världsdel 9? Den globala populationen fortsätter att växa med omkring 80 miljoner
7
Detta avsnitt är baserat på en diskussion på Wuppertal Institutet den 25 oktober 2007. Närvarande: Dr Meyer
Professor i ekonomi, Univ. Osnabrück; Klaus Wiegandt, tidigare VD för METRO och Redaktör för Fischer bokserien
”Courage for Sustainability/Mod för Hållbarhet”; Dr Christa Liedtke, och Dr Jola Welfens från Wuppertal Institutet; och
författaren till detta inlägg.
8
Mojib Latif, “Bringen wir das Klima aus dem Takt?” (Skadar vi den klimatiska rytmen ?”, Fischer, 2006)
3
människor varje år, motsvarande hela den tyska populationen 5 Fattigdom, hunger, hälsoproblem och
saknad av utbildning för miljarder människor fortsätter och blir t o m sämre och sämre. Det gamla
ekonomiska paradigmet och dess måttstock för att mäta framgång förefaller bräckliga. Men hur skulle
ekonomin kunna omformas medan man behåller ett starkt, vinstgivande och marknadsorienterat
6
system? Och vad blir kostnaderna och fördelarna? Vem kommer att bli förlorarna och vem vinnarna?
Skulle Tyskland kunna, kan Europa klara de nödvändiga förändringarna ensamma? Skulle de kunna
bära fanan för den ekologiska sundheten in i framtiden?
Konsumenter i industrialiserade länder börjar också ägna mera uppmärksamhet åt miljöbetingade
problem.7 De börjar förstå att betydande justeringar av deras livsstilar är överhängande, i synnerhet
deras energikonsumtion. Oron växer för att vara mer och mer utsatt för tidigare okända katastrofer
såsom stormar och översvämningar, brist på regn eller för mycket regn, skogsbränder, vattenbrist och
hälsoproblem, och stigande kostnader för mat, energi och försäkring.
Den nuvarande allmänna debatten om orsaken till miljöproblem, och alternativ för att lösa dem, är
oftast uppfattade som förvirrande och ibland drivna mer av speciella intressen och lätta, snabbt
”fixade” lösningar, hellre än av äkta vårdande från politiska och industriella ledares sida för en säker
framtid för mänskligheten. Varför får kraftverk gratis rättigheter för att släppa ut CO2, medan den ”lille
mannen” måste acceptera olägenheter och ofta betala för en ändring? Det är kineserna som orsakar alla
dessa problem och folket i Africa med alla sina barn, eller hur? Vad händer om sparandet på bensin,
stängandet av Stan-by program och sänkandet av termostaterna inte hejdar klimatförändringar – eller
är detta faktiskt inte slutet på miljöproblemen? Blir vi fattigare imorgon, är pensionssystemen
tillförlitliga? Och vad händer med arbetslösheten? Det verkar finnas många fler frågor än svar.
Klaus Wiegandt, före detta VD för METRO, och ordförande i sitt "Forum für Verantwortung" 8 har
finansierat publiceringen av 12 böcker under den gemensamma titeln ”Mut zur Nachhaltigkeit” (”Mod
för hållbarhet”), skriven av en känd expert på lättförståeligt språk, och publicerade av Fischer i
Frankfurt, 2006/2007. Det huvudsakliga målet med denna serie är att tillhandahålla bakgrunden för en
livlig allmän debatt om orsaken och farorna med miljöförändring, och att erbjuda alternativ för att nå
harmoni mellan människor och natur. De första engelska översättningarna kommer att finnas till hands
år 2008.
I detta positionsdokument presenterar jag skissen för ett rationellt system för att gripa sig an
förbättringar av möjligheterna för en långsiktig, mänsklig tillvaro på jorden. Sedan 1989 har jag
arbetat på denna i grunden enkla idé: För det första måste vi skapa vår rikedom och vårt välbefinnande
med mycket färre naturaresurser än hitintills, i genomsnitt måste vi avmaterialisera vår västerländska
ekonomi med åtminstone en faktor-10. För det andra kan detta tekniskt åstadkommas genom
förnyelse av systemet utan att förlora – tillfredställelse av slutanvändning. För det tredje måste vi
organisera en kostnadsneutral omläggning av kostnader, avgifter och skatter från inkomst till
naturaresurser för att (1) Internalisera kostnader för användande av naturen, (2) Stimulera ekoförnyelse (3) Ge motivation till producenter för avmaterialisering av gods och tjänster, (4) Skapa en
prisstruktur på marknaden som belönar uppköp av eko-effektiva gods och tjänster, och (5) Göra arbete
mindre kostsamt och sålunda skapa nya arbetstillfällen. För det fjärde måste vi använda något annat
förnuftigt och kostnadseffektivt val som finns till hands för att minska användandet av naturaresurser,
9
Stefan Rahmsdorf. Katherine Richardson, “Wie bedroht sind die Ozeane?” ( Hur hotade är oceanerna?), Fischer 2007
Rainer Münzer, Albert F. Reiterer, “Wie schnell wächst die Zahle der Menschen?” ( Hur fort växer den globala
populationen?), Fischer 2007
6
Bernd Meyer, “Wie muss die Wirtschaft umgebaut werden? Perspektiven einer nachhaltigen Entwicklung”, ( Hur bör vi
göra om vår ekonomi? Perspektiv av en hållbar utveckling), Fischer, December 2007
7
Jill Jäger, “Was verträgt die Erde noch?” ( Hur mycket tål jorden?), Fischer, 2006
8
“Forum för Ansvar”
5
4
inklusive genom utbildning ·,eliminering av perversa understöd10, granskning av normer och standards,
och vid tillfälle ny kontroll-lagstiftning.
Kort sagt, vi behöver lägga till en ny dimension till det traditionella miljöskyddet: Istället för att
bekämpa ett symtom efter det andra av vår inverkan på eko-sfären, måste vi komma till den
grundläggande orsaken till våra problem. Vi behöver förstå den aktuella och fundamentala
mesalliansen mellan ett skapande av välfärd för människor och stabiliteten i det bärande systemet
jorden. Och sedan måste vi konstruera lösningar för en mer hållbar framtid för mänskligt liv på jorden.
Detta dokument riktar sig i första hand till den ekologiska dimensionen av hållbarhet. Den betonar den
fundamentala vikten av resurskonsumtion och användandet av mark för att möta människornas behov.
Medan avmaterialisering är ett av de fundamentala miljökraven på färden mot hållbarhet, finns det
också andra frågor som behöver tas med i beräkningen. Dessa omfattar: Att ändra hur beslut fattas i
regering och industri, att justera villkoren för den ekonomiska ramen för att möta nya utmaningar, att
vänja sig vid en annorlunda sorts konsumtion, att ändra inriktning för att förbättra social
sammanhållning.
Det är hög tid nu för regeringar och företag att förstå och införliva hållbarhet i ett integrerat,
långsiktigt och systematiskt varnings-policy-koncept och också i ett ansvarsfullt agerande.
Det är även hög tid nu att se längre än till BNP, bortom kortsiktiga korporations-balansräkningar och
bortom kasinoindikatorn, den så kallade börshandeln. Tiden rinner ut för lappverksdebatter och
fusklösningar som syftar till att lindra symtom istället för att läka den grundläggande orsaken till vårt
misslyckande att skapa långvarigt välmående och framgång för människor.
Naturens tjänster och dess känslighet
Människor skulle inte ha uppenbarat sig och överlevt på planeten jorden utan naturens tjänster. Dessa
tjänster är det väsentliga stödet för allt liv på jorden. Dessa innefattar, till exempel, tillgången till
rinnande vatten och ren luft, ätliga växter och djur, den fortplantningskraften hos frön och spermier,
och en mängd olika element och material. De innefattar formationen och uppehållandet av bördig jord,
en rik biologisk mångfald, lämpliga klimatförhållanden med lämpligt temperaturomfång, allt länkat
med vattnet och kolets kretslopp, samt ett skydd från farlig strålning från den yttre rymden.
I solsystemet och långt bortom kan bara jorden vara ett hem för människor.
Naturatjänster kan icke genereras genom teknologi i någon större skala. Naturatjänster är odelbara och
kostnadsfria för alla människor runt om jordklotet. Om de kunde inhandlas på marknaden skulle de
klart inbringa ett oändligt högt pris.
Naturatjänster genomgår långsamma evolutionsförändringar som en naturlig process. Det är välkänt
att temperaturomfång på jorden och arter har förändrats genom tiderna. Emellertid, sedan den tid då
människor först befann sig på vår planet har den genomsnittliga temperaturen varit 20 grader Celsius,
som betyder att på de flesta ställen är vatten i vätskeform – och är inte is eller ånga. Biosfären på
jorden kan bara fungera med flytande vatten 10 .
Naturatjänster är sårbara för mänskliga, ekonomiska aktiviteter. Den grundläggande orsaken för dessa
av mänskligheten pålagda förvandlingar är det planlösa tekniska bruket av naturen. Människor med sin
otåliga attityd, och med hjälp av sin tekniska kraft, har pålagt snabba förändringar på den naturliga
dynamiska jämvikten och på så vis även naturatjänsterna. Ett av problemen med detta är att det inte är
10
Wolfram Mauser, “Wie lange reicht die Ressource Wasser?” (Hur länge kommer vattenresurserna att räcka?),
Fischer, 2007
5
möjligt att förutsäga sorten, storleken och platsen för de resulterade förändringarna på grund av
naturens icke-lineära invecklade beskaffenhet.
Redan idag kan följderna därför observeras, t ex ökande vattenbrist, ökenspridning, jorderosion,
sjunkande grundvattennivåer, överdriven betning, skogsbränder i USA och Europa, tropisk
skogskövling, massivt utplånande av arter, överfiskning, klimatförändringar, och ett stigande antal
katastrofer såsom orkaner och översvämningar.
Att skydda miljön betyder att för framtiden trygga naturatjänsterna som stödjer mänskligt liv
Jorden har begränsningar
Planeten jorden är ett slutet, begränsat system vad gäller material och ytor. Obegränsad materialtillväxt
är därför inte möjlig, inte heller fortsatt tillväxt av den mänskliga befolkningen. Bara energi är
tillgänglig med nästan inga gränser som solstrålning och dess derivator, samt jordvärme från jordens
inre. Medan solstrålning är den drivande kraften för jordens biosfär, har mänskligheten hitintills
misslyckats med att på allvar använda denna ”naturligt naturvänliga” källa till tekniska aktiviteter. Vi
lyfter hellre enorma kolhaltiga massor från jorden och sätter fyr på dem.
Förutom detta vetenskapligt och ekologiskt dåraktiga tillvägagångssätt har en ”trefaldig förlust”
strategi utövats i Ruhr-området i Tyskland – liksom i andra delar av världen: Kol bryts djupt ner i
jorden, ett bruk som idag fortfarande är subventionerat. Medan kol var viktigt för stålproduktion och
som bränsle for Tysklands industrialisering, och för att utkämpa två självförvållade världskrig, blir
några av konsekvenserna följande: CO2 var (och är fortfarande) ett utsläpp med de konsekvenser som
fått mycket publicitet. Ungefär 70 000 hektar mark har rasat in med i genomsnitt ca 6 meter och
fortsätter att sjunka tack vare sammanstörtande tunnlar - med påföljande höga kostnader för att
reparera byggnader, infrastrukturer, Rhens flodbädd och en hamn.
För att hindra vattnet från att svämma över det tättbefolkade område som har rasat in, pumpas
oavbrutet enorma vattenmängder upp, som kostar arbete, kapital, material och elektricitet. Någon gång
i en avlägsen framtid, kommer mängden elektricitet använt med detta förfaringssätt att överstiga
energin utvunnen från kolgruvorna. Subventionen för att använda kol kan sålunda fortsätta “Ad
infinitum”.
Många liknande exempel kan spåras runt om i världen, vilket bevisar att tänkande i förväg på ett
systematiskt sätt inte alltid tillämpas. Till exempel har nästan inget sekundärt vattentillförselsystem
installerats till hundratals miljoner byggnader runt om i världen under de senaste 60 åren, för att med
det vattnet kunna använda regnvatten för att spola toaletter, bevattna parker, o s v. Singapore
importerar nästan allt sitt vatten från Malaysia, och ännu har regeringen stadigt vägrat att kräva ett
lämpligt användande av det rikliga regnvatten som detta land mottar.
Ekologiska ryggsäckar och Faktor 10
Den “ekologiska ryggsäcken” av en produkt är den totala mängden input av naturmaterial(MI)
– från vaggan till säljtidpunkten – för tillverkning av en produkt eller att göra den annars tillgänglig,
minus vikten av själva produkten 11 . Den ekologiska ryggsäcken av våra artefakter är i de flesta fallen
mycket tyngre än produkterna själva. Dessutom är livslängden av våra produkter ofta avsiktligt
begränsad för att lämna plats åt ett utbyte i mättade marknader. Med andra ord den stora konsumtionen
av naturen används inte på ett intelligent sätt. Bilar till exempel anses vara ganska gamla efter att ha
körts 250 000 kilometer. . Flygplan, å andra sidan, även om de är 1000 gånger mer komplicerade,
används under 1000 gånger fler kilometrar (givetvis med ett utbyte emellanåt av nödvändiga
reservdelar).
11
F Schmidt-Bleek, “ Der ökologische Rucksack“,(Den ekologiska ryggsäcken) Hirzel 2004
6
I genomsnitt konsumerar européer cirka 45 ton icke-förnyelsebara resurser per person varje år, plus 5
ton biomassa, plus mer än 1000 ton vatten (som dricksvatten behöver vi bara 1.5 ton per år samt cirka
15 ton till hygienändamål). Finnarna konsumerar 100 ton naturamaterial årligen, U S amerikanerna 85
ton, japanerna 40 ton, och kineserna något mindre med snabbt växande tendens.
Typiskt, mindre än 5 % av materialresurserna tagna ifrån naturen blir till produkter. Resten blir till
avfall på vägen. Mer än 30 ton från naturen används för att tillverka ett ton bilar, och för många andra
maskiner är förhållandet liknande. Ryggsäckarna av Informations och Kommunikations Teknologi
(ICT) är tio gånger tyngre. Naturkostnaderna för en bankorder per Internet är lika med kostnaden för
att producera fyra ölburkar av aluminium.
Det behövs 1000 liter (1 ton) vatten för att producera ett kg bröd. och 30-40 ton (40 kubikmeter)
vatten för att producera 1 kg råbomull i vissa bomullsexporterande länder. Dessutom slukar många av
produkterna, som vi använder, mängder av material och energi när de väl sätts i arbete. N B: Det finns
ingen tjänst tillhandahållen i teknosfären som inte brukar gods och infrastrukturer. Detta betyder att
tjänsternas ryggsäckar också är mycket tunga.
Kort sagt: Den ekologiska ryggsäcken av våra produkter, inklusive jordbruksprodukter, är enorm. Med
andra ord resursproduktiviteten av vår ekonomi är sorgligt låg. Många publicerade praktiska exempel
visar dock att detta inte är nödvändigt från ingenjörsvetenskapens och konsumenternas synpunkter · .
Den tekniska nyckeln för att förbättra skyddet av naturatjänsterna är att dramatiskt öka
produktionen och konsumtionen av avmaterialiserat gods och tjänster
Eija Koski av Finland har skrivit en liten historia för att illustrera den egentliga vikten av sakerna som
vi använder:
Mirjas Tunga Förmiddag
Mirja vaknar och tar på sitt 12.5 kilos armbandsur. Hon drar på sig sina 30 kg tunga jeans, brygger
sitt kaffe med den 52 kg tunga kaffemaskinen och njuter av en uppfriskande dryck från sin 1.5 kg tunga
mugg. Efter att ha tagit på sig sina 3.5 kg tunga joggingskor ger hon sig av mot kontoret på sin 400 kg
tunga cykel. Väl där öppnar hon sin dator som väger några ton och ringer sitt första samtal på sin
telefon som väger 25 kg. Mirjas dag börjar som vanligt. Förutom att den här gången började dagen
med ekologiska ryggsäckar.
Många experter är nu överens om att åtminstone en tiodubbel förbättring av resursproduktiviteten av
dagens artefakter är ekonomiskt · och ekologiskt 12 nödvändiga.
De huvudsakliga eko-ekonomiska bekymren beträffande naturmaterial har lite att göra med deras
växande ringa tillgång (”reducerat naturkapital”), men har snarare att göra med konsekvenserna av
deras användande13 .
Som vi redan har sett, är det translokaliseringen och extraheringen av naturaresurser för att mata
teknosfärens metabolism (ämnesomsättning), och deras returnerande till ”vaggan” i kemiskt och
mekaniskt modifierade former, som är orsakerna till att vi måste ändra de livsuppehållande ekologiska
tjänsterna. Klimatförändringen är bara ett av de typiska exemplen. Det visar också varför marknaden,
som den är beskaffad idag, inte kan skydda oss från vår slutgiltigt livsfarliga form av välfärdsalstring.
12
F. Schmidt-Bleek,: “Toward Universal Ecology Disturbance Measures”, Justerande, Toxikologi
och Farmakologi, Vol. 18, Nr 3 Academic Press Inc, December 1993 ( Översättning av
Wuppertal Positionsdokument Nr 1, Mid-1992).
13
F. Hinterberger och M. Welfens, Stoffpolitik und oekologischer Strukturwandel“, Wirtschaftsdienst 8, 1994
7
På tidigt 90-tal i föregående sekel skulle Faktor 10 i västvärlden ha lämnat en faktor 2 – 5 i det
miljöutrymme för utvecklingsländer att expandera sitt användande av naturen på en per capita basis.
Praktisk erfarenhet från industrin indikerar att Faktor 10 och mer kan nås utan att äventyra
slutanvändingens tillfredsställelse141516.
En tiofaldig förbättring av den totala resursproduktiviteten av ekonomin kommer inte bara att spara
naturaresurserna för kommande generationer utan kommer således därefter att reducera utsläpp,
avloppsutsläpp och avfall. Och dessutom skulle det bli som ”sidoeffekt” en cirka tre- till femfaldig
förminskning av våra energikrav 17 .
En påtaglig del av våra nuvarande energiproblem skulle kunna reduceras genom att avmaterialisera
ekonomin.
Dioxiner = Sand?
Frågan har tagits upp förut: Finns det verkligen någon mening i att använda massa när man jämför den
miljöinverkans potential av gods, processer och tjänster? Trots allt är ett ton dioxin mycket giftigare än
ett ton sand. Varför då acceptera ”ryggsäcken” eller MIPS (se nedan) som seriösa åtgärder?
Man borde göra skillnad mellan toxisk potentialer av kemikalier för människor och deras
miljöinverkans potential. Dioxiner, till exempel, asbest, kicksilver eller kadmium – för att nämna
några stycken som väckte stor uppmärksamhet som ”miljökemikalier” – även om de är toxiska för
människor har de aldrig varit ett hot mot naturatjänster. Å andra sidan kan en stor mängd sand som
blåsts av vinden på gräsmark ha allvarliga konsekvenser för miljön. Paracelsus, toxikologins anfader,
påstod redan på 1500-talet att ”dosis facit venum” – dosen gör toxiciteten.
För att skydda naturatjänsterna på ett varnande sätt, behöver vi en pålitlig vägledning, innan man
fattar beslut om förfaringssätt, produkter, processer, system, infrastrukturer och tjänster med dess
ekologiska störningspotential för ögonen. Där vi har information om eko-toxiciteten av specifika
material, måste den givetvis självklart tas med i beräkningen. Tydliga fall är pesticider, CFC’s, metan,
N2O, and CO2.
Vi har emellertid i de flesta fallen väldigt liten information av detta slag, eftersom det inte är möjligt
att på ett vetenskapligt sätt observera, simulera eller klargöra, för att inte nämna kvantifiera, alla
möjliga effekter av ingen enda kemikalie på de miljoner olika måltavlor i miljön. Detta gäller också
CO2. Det finns åtskilliga hundratusen kemiska olika utsläpp och utflöden som kommer från
teknosfären. Dessutom kastas som avfall varje dag många miljarder produkter med hela tiden växlande
kemisk sammansättning. Detta betyder att våra chanser att bedöma på ett varnande sätt den ekologiska
störningspotentialen tack vare att den eko-toxiciteten av utsläpp, utflöden och avfall är genom
definition otillräckligt och kan vara allvarligt felaktigt. Dessa omständigheter är inte mycket till hjälp,
antingen när man utför standard “Livs-cykel-analys”, när man försöker upprätta
kostnadsförmånsanalyser, eller när man designar miljöskyddsstrategier för att komma närmare
hållbarhet.
Eftersom traditionell “miljöekonomi” var och fortfarande är till största delen baserad på antagandet att
utsläpp, utflöde och avfall är de bestämmande faktorerna för definiering av miljöutfallspotential av
14
15
C. Fussler et al.: « Driving Eco-Innovation », Pitman, 1995
F. Schmidt-Bleek,: “Der Ökologische Rucksack”, Hirzel 2004
16
Ernst Ulrich von Weizsäcker har gjort anspråk i en framgångsrik bok (1995) på att ”Faktor 4”skulle räcka väl efter det att
Faktor 10 hade publicerats, baserad på ett koncept utvecklat många år tidigare och vidare utvecklat i detalj vid hans institut
sedan 1992. Han rådfrågade oss inte och verifierade aldrig sitt val av faktor -4, bortsett från att säga att det var mindre
chockerande för industrin än Faktor 10.
17
F. Schmidt-Bleek, “Wieviel Umwelt braucht der Mensch?, MIPS, das Mass für ökologisches Wirtschaften“ Birkhäuser,
1993.
8
mänskliga aktiviteter, bör det kanske inte vara alltför förvånansvärt, att ekonomers råd till regeringar
för att nå hållbarhet inte har varit så hjälpsamt som man kunde ha önskat. Till och med den senaste
“Stern-rapporten” ·, briljant som den är och hjälpsam genom sina ekonomiska insikter, är den icke en
tillförlitlig bas för att nå hållbarhet.
Under de senaste 40 åren kunde OECD-länder faktiskt bara samtycka till den totala
miljöpåverkanspotentialen om några få kemikalier, baserade på deras eko-toxiska natur. Ett av skälen
till detta är att information om miljöegenskaper för kemikalier kan vara ganska motsägelsefulla i sig
själva, och kulturella skillnader i bedömningen av deras betydelse existerar18
Låt mig repetera: Där tillförlitlig information existerar om materialets eko-giftiga natur, måste det tas
i beaktande före beslutsfattande, liksom i strategier konstruerade för att förbättra en rådande
situation. Men vilken åtgärd som än har tagits, kommer de inte att öka det totala användandet av
material-input.
Det finns ingen rimlig tvekan att förflyttning av material från deras naturliga växtplatser och att
hämtande av resurser med ändamålet att ge näring åt materialmetabolism till ekonomier, orsakar
ändringar i den naturliga jämvikten. Det samma gäller när en naturlig yta med sina biologiska
komponenter blottläggs, plöjs ner eller förseglas. På nytt känner vi inte till så många detaljer som rör
det invecklade nätet av orsaker och effekter. Men det är klart att ju mer vi stör det naturliga systemet,
desto mer markerad måste deras sammanlagda reaktion bli. Och alla mänskliga aktiviteter kräver
användandet av massa, energi och yta. Eftersom dessa tekniska intrång i jorden sker miljarder gånger
varje dag runt om på globen och eftersom de ökar i styrka och antal, är ett växande ombyte av
miljötjänster tvunget att bli en följd 19 .
Varken att fastställa den ekologiska störningspotentialen av förfaringssätt, produkter, processer,
infrastruktur och tjänster genom deras eko-toxicicitet eller genom deras massintensitet och
utrymmesbehov kan vara helt tillfredsställande från en vetenskaplig synpunkt. Men sådana åtgärder
bör inte förväntas som vetenskapligt tillfredsställande mer än priset är vetenskapligt korrekt mått på
det ekonomiska värdet på en produkt eller en tjänst. Och priserna på saker och ting varierar världen
över. Och i skrivande stund finns knappast någon handelsvara såld till ett pris som inkluderar dess
ekologiska inverkanspotential.
Priset på åtgärder, produkter, processer, infrastruktur och tjänster är den globala basen för att välja
vad som gäller vid produktion och konsumtion. Så länge som dessa priser inte omfattar kostnaden för
förorsakad “skada”på naturen, kan produktion och konsumtion inte vara hållbara.
Det huvudsakliga ändamålet med att skydda naturatjänster är att försäkra sig om att ekonomiska
förbehåll, främst pressade av priset på saker och ting och förtjänstmarginaler, måste vara
balanserade med en effektiv åtgärd som speglar deras ”pris till miljön”. Och medan alla åtgärder,
produkter, processer, system, infrastruktur och tjänster behöver massa och utrymme, innehåller endas
ett begränsat antal samma kemikalier eller orsakar samma toxiska effekter på miljön.
Den fysiska grundorsaken till mesalliansen av vår nuvarande välfärdsproduktion och konsumtion av
livsuppehållande naturatjänster är produktionen och konsumtionen av enorma resursintensiva
18
Författaren till detta dokument var på ett framskjutet sätt engagerad i utvecklandet, och han var senare ansvarig för
tillämpningen av Tyska Kemikalie Stadgan när det gäller miljöskydd. Han kallas ofta fadern till detta legala instrument. Han
var också involverad i utvecklingen av EU Direktiven i detta område och han var som chef för OECD Chemicals Division
ansvarig för utveckling av ”the testing guidelines” för kemikalier .
19
F. Schmidt-Bleek, “Wieviel Umwelt braucht der Mensch ?, MIPS, das Mass für ökologischesWirtschaften” Birkhäuser,
1993. Finns på japanska, kinesiska och finska. En engelsk version kan laddas ner från www.factor10-institute.org
9
industrivaror, infrastrukturer och tjänster
Därför är avmaterialiseringenen en nödvändig förutsättning för att nå hållbarhet. Men det är inte det
enda. Förbättringar av det mänskliga beteendets ansvarstagande och att värna om den sociala
sammanhållningen är andra viktiga faktorer
Indikatorer – tydliggör tillvägagångssätt mot mål
Statistiska indikatorer är faktabaserade instrument som förenklar presentationen av komplexa
sammankopplade länkar. Indikatorer tjänar till att underlätta, stötta, styra och övervaka utvecklingar
för att nå önskade mål. De kan förstärka medborgares förmåga att påverka mål och aktiviteter för att
närma sig hållbarhet genom debatt och samstämmighetsbyggande, och öka ansvaret för allmän och
privat politik 20 .
Massmedia använder ofta tecken lika effektivt som “stenografiska” instrument för att informera
allmänheten om utvecklingen.
Indikatorer måste vara lätt mätbara, lätta att använda och kostnadseffektiva till sitt användande.
Hållbara indikatorer bör vara i full utsträckning enligt de vanliga normerna för National Economic
Accounting (System för Nationell Redovisning, SNA). Det verkar vara ganska vanligt emellertid att
för flyttning mot ekologisk hållbarhet, måste nya slag av data och information rutinmässigt vara
samlade, gällande och gjorda (allmänt) tillgängliga.
“Nyckelindikatorer” valda för varierande dimensioner av hållbarhetsutveckling och för deras
sammanlänkande kopplingar, måste vara få till antalet och säkert ledande, ifall de misslyckas att sköta
sina primära ändamål: Nämligen (1) Att leda ekonomisk och social politik mot hållbara förhållanden
inom ramen för en hållbar ekosfär, (2) Tillåta att uppskatta avståndet från strategiska mål, samt (3)
Tillåta att jämföra ekologiska prestationer av ekonomiska enheter, liksom miljöinverkanspotentialen
av gods, infrastruktur och tjänster.
Medan nationer behåller skillnader i historia, kultur, i social och ekonomisk utveckling, måste alla
nationer leva inom resurserna av en enda planet. Detta innebär att indikatorerna för social,
institutionell och ekonomisk utveckling kan variera från ett land till ett annat. För att jämföra den
ekonomiska, eller den sociala (eller vilken annan som helst) prestationen bland olika nationer krävs
naturligtvis användning av identiska måttstockar. Miljöindikatorer måste för säkerhets skull stämma
överens på global nivå för att vakta de livsuppehållande tjänsterna på den enda planeten vi alla delar.
Gällande förflyttning av ekonomin fram till en hållbar framtid är den vida använda framstegsindikatorn BNP inte som sådan ett användbart verktyg. Den är inte gjord för jämförelse mellan det
verkliga välståndet hos nationer. BNP tar inte i beaktande skadorna tillfogade miljön genom
ekonomiska aktiviteter. Likaså återspeglar det inte människors välbefinnande. Nobelprisvinnaren
Simon Kuznetz, en av de största upphovsmännen till BNP, påstod vid dess första början för mer än 60
år sedan: Välfärden av en nation kan knappast härledas från ett mått på nationell inkomst…
Skillnaden mellan kvantitet och kvalitet av utveckling, mellan kostnader och avkastning och mellan
kort och långt sikt måste bli ihågkommen. Mål för mer tillväxt bör specificera mer tillväxt av vilket
slag och av vilken anledning”. Trots detta fortsätter massmedias användning av BNP för att ge intryck
av att dess uppåtgående trend är en positiv signal för en nation och dess framtid.
Bland de många som delar åsikten att BNP inte får missbrukas som ett tydligt mått på välfärd är HansGert Pöttering, Presidenten för Europeiska Parlamentet, och Jose Manuel Baroso, President för EUkommissionen. (Konferens “Bakom BNP”, den 19-20 november 2007 i Bryssel). Enligt min åsikt har
det ständiga och oreflekterade användningen av BNP faktiskt blivit – och fortsätter att vara – en
barriär mot att göra de nödvändiga rättelserna av det ekonomiska ramverket för att nå en mer pålitlig
framtid för mänskligheten.
20
Istanbul Declaration, juni 2007, av EU, OECD, Org. of Islamic Conference, UN, UNDP, och Världsbanken
10
Ett antal internationella organisationer fortsätter det 30-åriga sökandet efter mera adekvata metoder
och (set av) indikatorer på mänsklig välfärd, och hur de kan bli integrerade till officiella
beslutsfattanden 21 (bland annat OECD, Världsbanken, WWF, Rom-klubben). Policy-Departimentet i
Europeiska Parlamentet har föreslagit att särskilja fyra olika förfaringssätt 22 .
Eftersom alla mänskliga aktiviteter kräver användningen av naturliga material och markytor, skulle
”sammanlänkning”- eller ”avkopplings-” indikatorer tyckas vara oumbärliga konstruktioner, som
länkar samman ekonomi, liksom sociala och institutionella utvecklingar till sin specifika konsumtion
av naturen.
Som förklarats redan i detta dokument, ”avkoppling” betyder den absoluta reduktionen. Av
användandet av naturen för att tillgodose specifika mänskliga behov.
Beträffande ekologiska hållbarhetsindikatorer, var två allmänt använda instrument oberoende
utvecklade sedan tidigt 90-tal förra århundradet. Den ena koncentreras till markanvändning och den
andra befattar sig med materialproduktivitet för skapande av välfärd och trevnad. Båda har mycket
djupa kunskap om att planeten jord har begränsade resurser att erbjuda. De kompletterar varandra väl
och skulle kunna finna ett integrerat tillvägagångssätt.
Mathis Wackernagel har utvecklat “Ekologiskt fotspårs”-koncept 23 . Fotspår mäter mänsklighetens
krav på biosfären i termer av yta av biologiskt produktivt land och hav, nödvändigt för att sörja för
resurserna vi använder samt att absorbera avfallet. Fotspåret från ett land eller en region inkluderar all
skördemark, betesmark, skog och fiskeområden allt nödvändigt för att producera maten, växtfibrerna
och timret som landet konsumerar och för att absorbera avfallet som släpps ut.
“Fotspåret” är en lättförståelig bild, som visar ytan som en person, ett land eller en region ”innehar”,
en av begränsade tillgångar användbara för mänsklig utveckling på vår planet.
Efter att ha varit ansvarig i 15 år för utveckling och användande av lagliga instrument för miljöskydd,
förstod författaren till denna avhandling mot slutet av 80-talet att ”rensa upp” ekonomin och
miljöskyddet från ”farliga” kemikalier, avfall och utsläpp på dess output-sida, inte kan genom
definition utgöra en varningspolitik. Dessutom är detta förhållningssätt så kostnadskrävande att endast
rika länder kan ha råd med detta. År 1989 berättade president Gorbatchevs högste ekonomiske
rådgivare, Stash Shatalin, detta för författaren: ” Mitt land kommer först att införa marknadsekonomi.
En gång när vi blivit lika rika som ni, kommer vi att tänka på miljön – precis som ni har gjort”.
George W. Bush är visserligen president för den rikaste marknadsekonomin. Ändå påstår han att sätta
gränser för utsläppet av CO2 är för dyrt för hans land.
Kanske mer relevant än väldiga kostnader.
Symtomorienterad politik och handlingssätt som koncentrerar sig från fall till fall på reduktionen av
förstörande påverkan av enskilda ämnen eller utvecklingar kan inte ge en gällande politik att förbättra
den grundläggande disharmonin mellan ekonomi och natur.
Med denna insikt utvecklades “Factor10/MIPS”24
21
22
23
25
-konceptet genom att förflytta input av naturliga
W.van Dieren, Ed,: ”Att ta naturen i beaktande”, Copernicus, 1995
http://www.beyond-gdp.eu
[email protected]
24
F. Schmidt-Bleek,: “Wieviel Umwelt braucht der Mensch – MIPS, das Mass für oekologischesWirtschaften”, Birkhäuser,
1993. Kinesiska, japanska och finska översättningar har blivit publicerade. Engelsk version finns på www.factor10institute,org.
25
Förklaringar och rapporter publicerade av International Factor 10 Club med början år1994. Se www.factor10
11
26
material in i teknosfären som en startpunkt för att beräkna effektpotentialen av välfärdsskapelse på
27
miljön . Den totala behovsmängden, TMR, är totalsumman av materialinput omfattande hela dess
livscykel till den industriella metabolismen i ett land (eller vilken annan beskriven ekonomisk enhet
som helst) 28 .
På ”makronivån”, BNP dividerat med TMR 29 30 ·, kunde anses som en avkopplingsindikator för
miljöpåverkanspotential av en ekonomisk helhet. För att nå Faktor 10 inom 30 år skulle
produktionsförmågan av materialet vara tvungen att öka (TMR-sänkt) med 7,7 % per år, inom 50 år
med 4,6 % och inom 100 år årligen 2.3 % 31
För att avancera till ett mer hållbart civilt samhälle måste allt dess gods, alla infrastrukturer och
tjänster designas, tillverkas, transporteras, förvaras, användas och kasseras med den minsta möjliga
mängden material-(liksom markyta) konsumtion. Samma sak gäller för framställning, transport,
förvaring och användning av energi.
För att detta skall kunna genomföras i praktiken, måste passande indikatorer finnas tillgängliga på
micro-nivån (nivån för individuella produkter och tjänster). Ett första steg i denna riktning var att
precisera den ”ekologiska ryggsäcken” för en produkt som redan beskrivits. Ryggsäckar kan bli
betraktade som miljön likvärdigt marknadspriset av en produkt (från vaggan till försäljningstillfället).
Varken ryggsäcken eller produktens marknadspris visar emellertid ”hela kostnaden” för att extrahera
värde eller att få en tjänst av produkten, eftersom användandet av en produkt vanligen kräver insats av
extra pengar och resurser.
Av denna orsak utvecklades MIPS, ”hela livscykeln” Material Input Pro-enhets-leveransbar Service
(framtaget värde) av en produkt 32 . När en sänkning av MIPS nås för en teknologiskt beställd tjänst (t
ex transport av person en kilometer med bil), får man ett direkt mått på potentialen till avskrivning av
denna tjänst från naturkonsumtionen. Man kan också jämföra miljöpåverkanspotentialen av diverse
produkter direkt med dem som har ett likartat funktionellt ändamål. Man kan till exempel jämföra bilar
från olika firmor med varandra eller man kan jämföra miljökvaliteten på cyklar, bilar, tåg och flygplan
33 34
. När man gör på detta sätt blir den allmänt hållna åsikten om den överlägsna ekologiska kvaliteten
på bilar, drivna antingen med elektricitet eller med flytande bränsle, något mindre övertygande.
Anledningen till detta kan man förstå när man jämför en hybridbils ryggsäck med en annan ”normal”
automobils. 20 kg mer koppar i en bil betyder en investering av 10 ton mer natur.
Viktigast emellertid är att man kan använda MIPS för att designa och producera livscykel-omfattande
26
Icke-förnybara material – inclusive energibärare, biomassa, förflyttade material, vatten och luft.
27
F. Schmidt-Bleek och medhjälpare, Specialutgåva av Fresenius Miljö Bulletin, No 8, 1993
28
S. Bringezu, “Ressourcennutzung in Wirtschaftsräumen”, Springer, 2000
S. Bringezu,:”Erdlandung”, Hirzel, 2004
30
A. Aadrianse, et al.: “Resurs Flöden, Materialbasis av Industriella Ekonomier, Världs Resurs Institutet, Wuppertal
Institutet, Nederländernas Byggnadsministär, Japans Nationella Institut för Miljöstudier, Washington, D. C, 1997
29
31
32
Siffror tillhandahållna av Dr. Jola Welfens, Wuppertal Institut
F. Schmidt-Bleek,:”Das MIPS Konzept – Faktor 10”, Droemer, 1998
33
M. Ritthoff et. al., “Calculating MIPS, Resource Productivity of Products and Services”, 2002,
www.wupperinst.org
34
Det kommer att finnas en ny finsk rapport inom kort, i vilken MIPS för vanliga tekniska transportmetoder
jämförs. Kontakt: [email protected]
12
dematerialiserade tekniska lösningar för att möta specifika behov hos människor. MIPS kunde också
användas som en universal etikett för att visa på materialeffektivitet hos gods och tjänster.
Enligt min åsikt skulle det behövas ett tjänstinriktat samhälle för att visa potentiella kunder priser för
gods vid säljtillfället enligt COPS, livscykel-omfattande kostnader för tjänst per enhet.
Resursproduktiviteten för att få en tjänst genom att använda en produkt (en tjänstlevererande maskin)
är representerad av det omvända MIPS, nämligen S/MI. MIPS kan bli mindre – resursproduktiviteten
S/MI förbättrad – genom tekniska hjälpmedel, t ex genom att sänka MI genom design eller genom att
öka S genom att förbättra livslängden för produkten eller båda sakerna samtidigt. Men konsumenterna
kan också öka resursproduktiviteten genom att använda en produkt längre Så till exempel om en
hotellgäst använder de framlagda handdukarna i tre dagar istället för endast en dag, då har hon eller
han ökat resursproduktiviteten för denna tjänst med en faktor 3. Sådana förbättringar kan inte bara
åstadkommas genom ett kluvet andrahandsbeslut, man tjänar också pengar. I det här fallet hamnar
sparandet hos hotelldirektionen.
Walter Stahel har föreslagit att använda indikatorn Euro/Kg för att vinna en första och klart kalkylerad
indikation på resursprestation av produkten.35 . Med denna indikator kan trenden med prisändring av
en produkt visa en ändring av resurskonsumtionen som ger en ungefärlig första indikation på en
avmaterialiserinstrend. Om MI från första början fram till försäljningstillfället 36 användes som
beräkning per kg, blir denna indikator ännu mer tillförlitlig.
Vad som nu i högsta grad är nödvändigt enligt min uppfattning är en mycket hög nivå av –
”Heiligendamm-typen” impuls genom G8-nationerna, kanske i sällskap av Kina och andra viktiga
ekonomiska aktörer, för att flytta slutförandet av en överensstämmande nyckel till att nå en hållbar
framtid. En gång tillgänglig och samtyckt borde sådana indikatorer rent rutinmässigt vara användbara
av regeringar och företag för rapportering om sina prestationer eller liknande.
Baserat på tillgänglig information bör världsomfattande per capita konsumtion av ickeförnybara
materialresurser reduceras till 5-6 ton år 2050, inkluderande ryggsäckar med material. Inkluderat i
detta är kvantiteten fossilenergibärare, vilket uppgår till 0,54 ton kol per år, en gång i tiden målet
för 2 årliga ton per capita CO2 -utsläpp från tekniska källor har nåtts. Dessa mål bör bli oberoende
granskade och när så behövs uppjusterade och förfinade mot bakgrunden av växande erfarenhet
och en föränderlig världsbefolkning.
Fotspårsbegreppet har visat att per capita har vi en global yta på 1,8 ha att nyttja (1,8 G-ha). Men vid
den här tiden uppgår det globala genomsnittliga fotspåret per person till 2,2 G-ha, ett tydligt ekologiskt
överskott som bara skulle vara acceptabelt, om mer än 2,5 planeter skulle vara tillgängliga.
Som konstaterats tidigare skulle fotspårs- och avmaterialiserinsbegreppet vara införlivat i ett
sammanhängande set av indikatorer för att nå ekologisk hållbarhet. Läsaren kan ännu en gång bli
påmind om att de ”miljöbetingade säkerhetsrelingarna” bildar gränserna inom vilka ekonomier och
sociala system måste rymmas.
Den nya teknologin
Praktisk erfarenhet inom industrin har i många fall visat att avmaterialisering kan vara uppnådd av
35
Walter R. Stahel, :”The Performance Economy”, Palgrave-macmillan, 2006
36
MI från början till försäljningsögonblicket = ekologisk ryggsäck plus produktens egna vikt.
13
faktor 2 till 4 på aktuell teknisk nivå och med investeringar som regelbundet kan vara borttagna inom
några år 37 . Avmaterialiserinsexisterande produkter är tydligen första steget för att nå hållbarhet genom
tekniska ändringar.
De viktiga tekniska stegen är:
•
•
•
•
Utbyte av material med höga ryggsäcksfaktorer (MIF) för dem med lägre ”miljövikt”. Till
exempel omplacering av koppar (MIF=500) eller aluminium (MIF=85) med PVC (MIF=8) i
fönsterkonstruktioner;
Anpassning av kapacitet till verkliga behov. Till exempel användning av små bilar och bussar
i stället för stora, eller inhyrning av fordon eller gods enbart när behov uppstår.
Ökning av livslängden och längden för produktanvändning;
Utveckling av nya tekniska systemlösningar för tillfredsställande av behov.
De största vinsterna genom resurssparande nås genom att välja ett systematiskt förfarandesätt. Till
exempel har Stephan Wrage uppfunnit på nytt användningen av luft för att driva lastfartyg över
oceanerna med hjälp av ”Sky Sails” (segel)38.
Genom användandet av en (nu disponibel) specialenzym, varvid tvätttemperaturer för textilier kan
sänkas till rumstemperatur.
Därutöver kan användningen av självrenande ytor (microteknologi, lotuseffekter) helt och hållet
eliminera reningsbehoven, så sparas miljarder ton vatten och stora kvantiteter tvättmedel och global
energi
”Eko-innovationen betyder skapandet av nya och konkurrenskraftiga priser på gods, processer,
system, tjänster, och förfaringssätt som kan tillfredställa mänskliga behov och föra med sig livskvalitet
till alla människor med en livscykel, som ger minimal användning av naturaresurser (material
inklusive energi, och markyta), per enhet output och ett minimalt utsläpp av toxiska ämnen”
EU Eko-innovation Panel
I Tyskland finns tre "Privata” priser för utomordentlighet i förnyande resurser och utomordentliga
lösningar. www. Aachener-stiftung.de, State of Northrhine Westfalia: www. efanrw.de Federal:
[email protected] .
Som en bilaga till detta dokument har jag skrivit upp egenskaper relaterade till eko-effektivitet hos
produkter. När man betraktar avmaterialiseringstjänsterna, bör ”låga Mips”-produkter (och om möjligt
”låga-Mips”infrastrukturer användas.
Sänkande av CO 2 -utsläpp eller avmaterialisering av bilar?
Vi har redan lagt märke till att det inte är tillräckligt att jämföra bensinförbrukningen av en bil med
den samma av en tävlande produkt, därför att bränsleförbrukningen är bara del av den globala
livscykeln MI för användandet av en bil. Bränsleförbrukningen är typisk i området 15 % till 20 % av
MI. Om man tar den behövliga infrastrukturen under övervägande, faller mängden av bränsle i hela
inputmassan, för användande av en bil till under 2 %.
Reducerar man bränsleförbrukningen för en bil från 5 liter till 4 liter per 100 km är det detsamma som
20 % sparat bränsle. Eftersom bränsleförbrukningen står för 20 % av den totala mängden av massa
brukad för användandet av en bil, är det aktuella sparandet av naturmaterialmängden 4 %,
37
F. Schmidt-Bleek et. al, “Ökodesign”, Österrikiska Handelskammaren, WIFI 303, 1998; and“Der ökologische Rucksack”,
Hirzel, 2004
38
”Vänd vind till förtjänst”, www.skysails.de
14
infrastrukturen inte medräknad. Är detta värt den stora tekniska och finansiella satsningen. Den
genomgripande annonseringen och massmediakampanjerna vilka har startats nyligen för förbrukning
av mindre bränsle? När man beaktar att bilars bränsleförbrukning ändå är ett tillskott till hela CO2utsläppet från teknosfären – på ett påfallande sådant sätt – blir de 4 % nämnda ovan ännu mindre
påfallande. Utöver detta, även om CO2 är en viktig del, är det inte det enda tekniska utsläppet som
resulterar i klimatförändringar. Utsläppet av N2O till exempel som resultat av gödsling av åkrar är lika
betydande för klimatförändringar som CO2 är och metanutsläppen från miljarder kor uppfödda till
köttproduktion är betydligt högre. Detta reducerar betydelsen av bränslesparande ännu mer.
Frågan om begränsning av bilars hastighet till 130 km i timmen på motorvägar, indikerar ovan nämnda
siffror, att vinster beträffande bekämpning av klimatförändringar inte skulle vara betydelsefulla. Men
det kan finnas andra argument som kan gynna en sådan gräns, såsom säkerhet till exempel. Det skulle
vara intressant att se en rättvis värdering, med användning av MIPS, av alla statistiskt kända fakta, och
även ta hänsyn till de extra kostnader i pengar och resurser för upprätthållandet av olika alternativ.
“Biodiesel”?
George Monbiots rapporterar39: Vägtransport i Storbritannien förbrukar varje år nästan 40 miljoner ton
petroliumprodukter. Det totala avfallet av matlagningsolja i Storbritannien uppgår till omkring
100´000 ton årligen, tillräckligt för att täcka 1/380-del av det aktuella bränslebehovet. Omvandling av
andra avfallsprodukter till källor av användbar energi bör naturligtvis inte negligeras.
Den största oljeproducerande skörd som kan odlas i Storbritannien är raps. Genomsnittsskörden är
mellan 3 och 3,5 ton per hektar. Ett ton raps lämnar i skörd 41,5 kg biodiesel. Så varje hektar av
odlingsbar mark skulle kunna ge 1,45 ton transportbränsle. Detta betyder att köra brittiska bilar, bussar
och lastbilar på biodiesel skulle kräva 25,9 miljoner hektar. Men det finns endast 5,7 miljoner hektar
odlingsbar mark att tillgå i Storbritannien. EM-målet för 20 % biobränslekonsumtion år 2020 skulle
därför behöva använda nästan all odlingsbar mark tillgänglig i Storbritannien för rapsodling.
”Biobränsle till bilar eller mat till människor, det är frågan?
Dessutom är ryggsäcken med biobränsle från raps betydlig. Marken är förberedd och sådd mekaniskt,
transport behövs för skörden, till kvarnar och för andra ändamål, material och energi-input i
produktionen av frön, av olja och sedan biodiesel, utnyttjande mindre än 10 % av biomassa-produkten,
och en erosionstakt av lite högre än 15 gånger den naturliga förlusten av jord, uppskattas till en
ryggsäck mycket större än bränsle härledd från fossilenergibärare.
Endast ytterligare tre punkter bör beaktas för att visa hur kortsiktig och icke-planmässig den tekniska
användningen av planterad biomassa kan vara. År 2005 visade Jordens Vänner i en rapport, hur
palmoljeproduktion – i den del som använts till biodiesel – hotar överlevnaden av orangutangerna i
Malaysia 40 Enligt Wall Street Journal (november 2007), i Illinois, USA, har priset på majs stigit med
40 % och sojabönorna med 75 % jämfört med 2006 på grund av ökat behov av biobränslen. Och som
redan visats ovan, enligt Nobelprisvinnaren Crutzen från Mainz, är den aktuella
klimatförändringspotentialen av N2O, som orsakas av kemiskt framställd kvävebunden gödsel –
använt också för att öka raps och produktion av andra grödor - lika med det tekniska utsläppet av CO2.
Och sedan finns den här frågan: Är det civila samhället berett att stötta det fortsatta användandet av
transportsätt från en förgången era med stora jordbruksanslag? I medeltal utgör biomassa omkring 10
% av det totala materialanvändandet i industrialiserade länder av idag. De tidigare visionerna hos
några välmenande människor, och framför allt ekonomer, att ersätta alla icke förnybara produkter med
biomassa (“starkt hållbara”) kommer att förbli tekniskt omöjliga och ekologiskt ifrågasatta för en
mycket, mycket lång tid, om det någonsin kommer att bli sant.
39
G. Monbiots,: “Heat”, Penguin, 2006
40
Friends of the Earth et. al., ; “The Oil for Ape Scandal: ”Hur palmolja hotar orangutangers överlevnad”, September 2005
15
Man kan bara hoppas att framtidens, målmedvetna ekologer inte längre kommer för skams skull att
lyckas få beslutsfattare till vetenskapligt sanslösa, endimensionella och rent symtomorienterade
lösningar utan systematiskt rättfärdigande. Genom att använda ovan nämnda indikatorer, försvarbara
förslag till systematisk förändring, kan och bör vara genomarbetade för att nå ekologisk hållbarhet.
Det stora rabaldret om CO2-utsläppen och miljarderna euron slösade på att sänka bilutsläppen tycktes
naturligtvis vara rättfärdiga, eftersom de är relaterade till klimatförändringen. Och vem kunde förneka
de potentiellt ödesdigra konsekvenserna av den av människan orsakade förändringen i
klimatvillkoren?
Vad jag försöker att föra vidare är, att de nuvarande ansträngningarna att reducera CO2 inte är
inbakat i en systemstrategi för att skydda naturtjänsterna, nämligen en totalt lägre konsumtion av
naturen, inklusive material, markyta, vatten och även syre- och kvävgaser, till tjänsterna vi behöver
och vill njuta av. Vad vi bevittnar är ändå en annan målmedveten ansträngning för att bekämpa ännu
ett symtom som resultat av den fundamentala, ojämna matchen mellan vår ekonomi och naturen. För
att reducera ett specifikt utsläpp, investeras en okänd kvantitet av natur och pengar i teknologier
syftande till ett enda mål, med storligen icke-oövervägda och okända ekologiska konsekvenser.
Systematiskt är detta inte annorlunda än kampen mot utsläpp av kadmium, asbest eller SO2 . “Veckans
kemikalie” har blivit utbytt mot “århundradets kemikalie”.
I stället för att erbjuda drivfjädrar för att hitta på transportteknologi som helt kan mätta de statistiskt
välkända behoven med mycket lägre kostnader för miljön, är allmänheten och privatbeslutstagarna
tydligen nöjda med chanserna att generera nya bränslen och nya maskiner för att driva fram fordon
med huvudsakligen samma karakteristiska egenskaper som idag (t ex storlek, vikt, kraft).
Biltillverkare erbjuder även rabatt för konsumenter under namnet av skyddande miljön för att bli av
med sina “gamla” bilar och i stället sälja nya med mindre bränslekonsumtion. Med andra ord de råder
konsumenter att göra av med framtida investeringar i naturliga resurser och betala för konsumtionen
av mer naturresurser för att släppa ut mindre av “århundradets kemikalie”
Jag är beredd att visa att en ”inner-city”-rörelse med bilar kunde vara dematerialiserad med en faktor
20 eller mer medan man tillfredsställer det statistiskt kända behovet.
Att möta nuvarande behov med “ekologiserad” äldre teknologi kan ibland vid behov vara en tillfällig
åtgärd. Men detta sätt att agera kan inte leda till en ny hållbar framtid . Vad som är nödvändigt är att
tillfredsställa människors behov av tjänster med den allra minsta kvantitet av naturen från början till
slut.
N B: Om alla fossilrelaterade CO2-utsläpp stoppades i morgon skulle varken klimatförändringar eller
den fortsatta tillväxten av andra genomgripande konsekvenser av parasitnaturen i vår ekonomi bli
eliminerade.
Endast strategier riktade mot utrotning av de ekonomiska och tekniska grundorsakerna till våra
ekologiskt besvärliga situationer är passande för ökade chanser till mänsklig överlevnad på jorden
Vad som är mest avskräckande för mig beträffande dagens allmänna debatt om klimatförändring är det
faktum, att varken Al Gore eller någon annan regering ännu har gett något besked om att ha förstått,
att hållbarhet inte är inom räckhåll utan justeringar av ramverksvillkoren för vår ekonomi och framför
allt prisstrukturen för gods och tjänster. Eko-intelligent produktion och konsumtion måste vara
lönsamma, det kommer knappast att finnas någon hållbarhet annars. Eftersom bara regeringar har
makt att uträtta sådana förändringar, kan den nuvarande debatten och vidtagna åtgärder inte leda oss
till en hållbar lösning av problem hållbar framtid.
16
De rika och de fattiga
Skador på naturatjänster kan vara vållade av alla människor. Men det är de “moderna”, de mäktiga och
rika länderna som visar den största hungern på råmaterial, energi och mark att stödja sitt välstånd, sin
ekonomiska och sin militära makt. Detta är inte bara ett fenomen för moderna tider. Men ända sedan
industrirevolutionen har trenden att lägga naturen under sig ökat enormt. Invånarna i tidigt
industrialiserade länder är därför de största förmånstagarna när det gäller att skapa hälsosam, säker och
lämplig tillvaro med konsekvensen av ekologisk instabilitet. De andra människorna runt om på
jordklotet får ta konsekvenserna av följderna utan samma slags förmåner.
I många århundraden har vi i väst grundligt ignorerat visdomen att en parasit endast kan överleva ”så
länge som den inte dödar sitt värddjur41”. Vi var övertygade om vår vetenskap, vår teknologi och
särskilt vår ekonomiska genialitet kunde skapa gränslös materialrikedom för alla, och att välfärden
kunde utvecklas till att vara i evighet. För att förverkliga drömmen att bemästra jorden kunde alla ta
bort och använda resurserna efter egen vilja och förvandla dem till pengar. Material blev förflyttad i
ständigt växande kvantiteter och ytorna blev förseglade varhelst det verkade lämpligt.
Fastän det ekologiska fotspåret av mänskligheten redan passerat den ekologiska risknivån, får bara 20
% av världens befolkning ta del av fördelarna, utlovade av västs ekologiska modell och
reklamindustri. Några arbetar likt kineserna, indierna och brasilianarna hårt och framgångsrikt för att
hinna ikapp. De vill också ha en plats i en människoskapad himmel. Men fler och fler människor är
kvarlämnade i växande fattigdom, ”medlidande” av de ekonomiska konsekvenserna orsakade av de
rika. “Faktor 10” är ett försök att korrigera denna situation.
Om jordens alla människor fick ta del av västerns sätt att leva, skulle mer än två extra planeter
.
behövas som resursbaser42 .
Miljöskydd – idag och imorgon
Traditionellt miljöskydd påbörjades för ungefär 40 år sedan som ett tillägg till ekonomin. Det svarade
först på händelser av individuellt akuta problem, särskilt problem härrörande från toxiska ämnen vilka
kommit ut i miljön eller som uppsåtligt släppts ut i miljön av varierande orsaker (t ex
bekämpningsmedel).
Därför, “miljöbetingad teknologi” är för den mesta delen ett sofistikerat upprensningsprogram, en
sorts barriär för ”farliga ämnen” mellan vår ekonomi och natur. Den gamla miljöpolicyn har utvecklats
till en djungel av lagstiftning, till häpnadsväckande kostnader för upprensning av utsläpp och
förorenad jord, till ofrivillig återvinning av värdelöst avfall. Och det har skapat en armé av byråkrater.
Medan denna taktik har hjälpt till att rena luften och förbättrat vattenkvaliteten, finns det enligt
definitionen inte en tydlig varning ute i naturen och den kan bidra väldigt lite till att främja hållbara
villkor
Vad världen nu behöver är en policy som fokuserar på att skydda den verkliga basen för liv. Detta
betyder inte att ersätta den första trevaren till miljöskydd utan att utvidga dess omfattning.
För att bli operationell måste det nya skedet överföra sin uppmärksamhet och sitt ingripande framåt till
inputsidan för ekonomiska aktiviteter, så att förebyggande åtgärder kan antas innan processerna av
41
Planeten jorden kommer naturligtvis ej att “dö” om vi bibehåller våra ekonomiska strävanden oförändrade.
Som påpekats tidigare kommer livsuppehållande tjänster i naturen att ändras och avta. ”Den slutliga ironin skulle
fortfarande tillhöra henne” –nämligen jordens (Auel).
42
Umweltbundesamt Berlin, “Nachhaltiges Deutschland” Erich Schmidt-Verlag, 1997.
17
produktion och förbrukning påbörjas.43. Nettokostnaden för detta åtagande löften att vara ännu mera
moderat i förhållande till samhället än denna fas av miljöskydd.
Eftersom fokus på fas 1 har att göra med valda symptom, kommer fas 2 att styras av ett systemsätt,
syftande till att bekämpa den grundläggande orsaken till den rådande oförenligheten mellan den
mänskliga ekonomin och naturlagarna. Utan att ta denna uppgift på mycket allvar kan chanserna för
våra barnbarn och barnbarnsbarn att fortsätta njuta av ett värdefullt liv vara tveksamma.
Få de rätta priserna!
Frågan uppstår vad som var och fortsätter att vara den drivande kraften bakom utvecklingsteknologier
som förbrukar mer naturliga resurser än nödvändigt för att tillfredsställa mänskliga behov?
Traditionellt har de ekonomiska förutsättningarna varit att det existerar ingen begränsning för
naturresurser och där brist uppstår kunde teknologin fylla gapet. Materiell tillväxt tycks med andra ord
möjlig utan slut.
Vad som började för tusentals år sedan som en kamp för frihet från hårt arbete genom att uppfinna fler
och fler raffinerade maskiner, har utvecklats till oacceptabel arbetslöshet i industrialiserade länder.
Vad som startats som en kamp av människor för att befria sig själv från “naturens vedermödor” för
tiotusen år sedan, har vänts till en ”ekologisk överdrift”, destruktionen av livsuppehållande
naturtjänster och spelet i naturen som med ökande våld ödelägger tekniska prestationer.
Medan arbetet bidrar med 10 gånger mindre till produktionen än energi, beskattas det 15 gånger högre,
inklusive allmänna omkostnader, i Tyskland som ett exempel. Med andra ord är priset för arbete allt
för högt jämfört med priset för resurser: en olycklig uppmaning till att kasta ut folk från arbete och
fortsätta att förstöra naturen.
Så länge som eko-medveten produktion och konsumtion inte är vinstgivande, kommer hållbarhet inte
att nås.
I Tyskland kunde ca 20 % av resurs-input-kostnaden i tillverkningssektorn minskas utan att negativt
påverka produktionen. Detta är lika med mer än 170 miljard euros per år i ett land som kan göra
anspråk på att vara exportchampion även utan att producera mycket i termer av inhemska
naturaresurser. Och ovanpå räddande resurser ser det ut som om mer än en million nya arbeten kunde
skapas, när man går mot vinstgivande avmaterialisering 44 45.
Den ekonomiska grundläggande orsaken för fortsatt destruktion av livsuppehållande tjänster av
naturen är det låga priset på naturaresurser, som inte omfattar de skadliga konsekvenserna av deras
användande.
Vi står ansikte mot ansikte mot ett allvarligt dilemma: Å ena sidan har vi inte råd att reducera våra
ansträngningar i att eliminera de specifika orsakerna ansvariga för klimatförändringen. Vi bör faktiskt
begränsa 50 -80% av CO2_-utsläppet från tekniska källor så snabbt som möjligt för att undvika den
vetenskapligt förutsagda följden av att inte göra så.
Å andra sidan måste vi utan dröjsmål börja avlägsna den grundläggande orsaken för den potentiellt
43
Rekommendation av International Factor 10 Club, 1994 -1997. Se www.Factor10institute.org
44
B. Meyer, “Wie muss die Wirtschaft umgebaut werden? Perspektiven einer nachhaltigen Entwicklung”, (Hur måste vi
återuppbygga vår ekonomi? Perspektiv på en hållbar utveckling), Fischer, December 2007
45
Hartmut Fischer et. al., “Wachstum und Beschäftigungsimpulse rentabler Materialeinsparungen”, Wirtschaftsdienst, Issue
4, April 2004.
18
dödliga mesalliansen mellan våra ekonomiska aktiviteter och stabiliteten i naturen. Som tidigare
diskuterats är detta oundvikligt för att reducera tidigare kända och kommande konsekvenser av
orimligt användande av resurser som t ex sjunkande grundvattennivåer, minskad fotosyntes genom
tätning av ytor, erosion, minskande vattenflöde i floder, samt växande öknar.
Jag tänker nu föreslå en strategi som jag tror ska ge oss en möjlighet att tillfredställa behovet av
minskning av CO2-utsläppen och samtidigt nödvändigheten av att minska den totala konsumtionen av
resurser: Denna strategi består i att skifta rådande skatter 46 och fasta avgifter på inkomst till kolet
som finns i alla fossil-energi-bärare.
I alla länder utgör energibärare en ansenlig del av de totala materialomloppen genom ekonomin.
Dessutom (t ex för sociala rättvisekrav), kan man också skifta privat betalning av pension,
hälsovårdsförsäkring och grundförsäkring till kolbeskattning. I det fallet skulle de privata
inbetalningarna för att få eventuella bidrag behöva övertas av myndigheten som fått ovan kolskatt.
De totala summorna och källorna för nuvarande skatter på inkomst är kända och även alla betalningar
till samhällets försäkringar. Eftersom den totala konsumtionen av fossil-kol också är känd, och
eftersom importörer och inhemska leverantörer av fossila energibärare är ganska få, skulle
differentierade, balanserade och socialt rättvisa överföringsoperationer för betalning vara
genomförbara.
Representanter för kärnverksindustrin påpekar gärna att elförsörjning från deras installationer
är fri från CO2-utsläpp. För det första är detta inte ett helt ärligt påstående, därför att all energi som
var nödvändig för att förnya kärnkraft, för att producera kärnkraftsbränsle, liksom energin som var
nödvändig för att uppföra betydande delar av dess kraftverk, för dess underhåll och reparation, och för
dess distributionssystem av elektricitet, var och fortsätter att vara betald av fossilenergibärare. Och för
det andra, och viktigare, resursproduktiviteten av elektricitet från kärnkraftverk är på ett ungefär
motsvarande den av elektricitet producerad i kraftverk som använder stenkol 47 (icke räknat
resursbehov till kärnbränsleavfallshantering, vilket kan vara enormt).
För att undvika ekologiskt otillbörliga fördelar med kärnkraft kunde aktuella skatter, uttaxeringar och
andra utbetalningar bli skiftade till beskattning av elektrisk output också från kärnkraftverk, likvärdiga
i storlek av skatter lagda på kolkonsumtion av koleldade kraftverk med jämförbar
produktionskapacitet.
Andra skatter på resurser, som skatt på markinnehav, skatter på extraktion av vatten, skatter på metall
och liknande kunde då bli gradvis anpassade senare.
Några poäng är värda att räkna upp här: (1) Till viss grad kommer detaljer för ändring av övertaxering
och övriga utgifter till användande av naturaresurser att återspegla nationella och regionala behov och
villkor. De bör emellertid i så stor grad som möjligt stämma överens internationellt, åtminstone bland
EU-medlemsstater för att undvika tullmurar i handeln. (2) Skatteskalan bör återspegla ryggsäcken
med de involverade resurserna och/eller kända eko-toxiciteter. (3) Ändringen bör vara kostnadsneutral.
(4) Av ett antal skäl väcker inte ordet “Eko-skatt” många positiva gensvar i civilkretsar.
En kanske mer tilltalande beskrivning för de ändrade fonderna skulle vara ”resurs-beskattning”.
Termen “eko-skatt” har fått ett tveksamt rykte. För många medborgare antyder denna term en ny skatt
för större skattkistor för regering utan tydliga ändamål.
46
Den 25 oktober 2007 visade den franske presidenten, Nicolas Sarkozy, sitt stöd för en kol-skatt i gengäld för
att skära ned sociala avgifter (Financial Times, 26.10.07).
47
F. Schmidt-Bleek, “Wieviel Umwelt braucht der Mensch?”, Birkhäuser, 1993
19
Det finns en mängd ökade politiska alternativ som kan stödja sparandet av naturaresurser: t.ex. Att
bara tillåta bidrag (inklusive jordbruksbidrag), som bidrar till sparandet av naturaresurser, granskning
och tillrättaläggandet av tekniska normer och standard som orsakar onödigt stort användande av
naturen (särskilt inom bygg, mat- och dryckesindustrin); att kräva bevis på passande resursbesparing,
innan man godkänner byggnation, ombyggnad, reparationer av konstruktioner och infrastrukturer; att
granska friheten att kunna flytta och investera kapital i hela världen enligt eget önskemål; att ändra
kort tidsplanering av industriell förvaltning, och att beakta miljöföljderna vad gäller personliga
äganderättigheter m.m.(“Carnoules potentialer”48). Vid betraktandet av komplexiteten i modern
ekonomi skulle det verka realistiskt, att förvänta sig att en blandning av förfaringssätt och instrument
kommer att utvecklas och användas för att öka resursproduktiviteten i civila kretsar. I Bilagan I till
detta arbete har jag skrivit en lista med stimulerande utmaningar och instrument att bemöta dem med.
Val
Hållbarhet är odelbar, därför att naturatjänster och dess nedbrytande krafter är delade av alla.
Det verkar som om människosläktet skulle ha två betydande val i det här läget: Antingen fortsätter vi
administrationen som vanligt och gör av med alla pengarna vi har för att bekämpa de växande
ekologiska följderna av vår välståndsskapande maskin. Eftersom denna kamp också kommer att kräva
ökade mängder av naturaresurser, kommer vi att skapa en klassiskt spiral-uppåt-effekt mot en farofylld
framtid. Försäkringsvärldens prognoser kan fungera som en ungefärlig guide för vad som troligtvis
kommer att ske inom överskådlig framtid. Av allt vi vet kommer det inte att finnas någon återvändo
för oss under första hälften av detta sekel.
Det andra valet vi har blir att acceptera, att system-problem kräver systemlösningar, lösningar som
kan förhindra problem, problem som är riktade mot att eliminera grundorsakerna till dagens
disharmoni mellan den mänskliga ekonomin och eko-sfären, lösningar som är nära förbundna med alla
produkter, processer, tjänster, system och förfaringssätt, nu och i framtiden.
Detta andra val kräver att vi accepterar misslyckandet med vårt aktuella ekonomiska system, som inte
kan leda till hållbara betingelser, och att vi därför också accepterar behovet av att göra justeringar.
Vi måste komma vidare och inte acceptera BNP som måttet på framgång och vi måste ifrågasätta det
samhälliga värdet av börsnyheter. Vi måste rätta till vår tillgångs- och välståndsutvecklingsmaskin till
att arbeta inom skyddsramen för naturlagarna.
Som tidigare diskuterats är omätlig materialtillväxt av teknosfären på jorden inte möjlig utan att
riskera människans överlevnad på vår planet. En omätbar tillväxt av BNP och börsens index, är från en
naturvetenskaplig synpunkt antingen missledande eller har föga substans, eller bådadera.
Omätbar materialväxt av teknosfären är inte möjlig utan att riskera mänsklig överlevnad på vår
planet.
Det är förvånansvärt att notera några regeringars påståenden, att de på allvar nuförtiden arbetar för
ekologisk eller annan hållbarhet. Mina observationer säger mig att detta helt enkelt är osant. De
fortsätter att kämpa mot symtomen som alltid i stället för att göra systemjusteringar av det ekonomiska
systemet. T ex för att skapa nya arbeten, understöder de en ökad konsumtion och export. Ökande
produktion och konsumtion av materialintensiva gods och tjänster betyder dock till sin natur högre
statsunderstöd och mindre stabilitet av dess tjänster. Vad gäller ekologiska problem, kämpar
“avancerade” regeringar hårt för att sänka utsläppet av CO2. Lika litet tycks de veta eller bry sig om
att t o m om all CO2,orsakad av oxidation av fossil-kol skulle bli eliminerad, skulle hållbara villkor
ändå inte nås. Som tidigare diskuterats, kan dessa gräl om justeringssymtom inte tjäna som skiss för att
nå en hållbar utveckling.
Hållbarhet är inte inom räckhåll utan regeringarnas nödvändiga ramjusteringar för att få rätt
prisstruktur på marknaden.
48
F.Schmidt-Bleek, Använder vi jorden på ett riktigt sätt? Fischer, 2006
20
Förutom justeringar av de ekonomiska och fiskala villkoren i sina länder måste regeringar arbeta fram
internationell harmoni för att nå hållbarhet. Toppmötet i Heiligendamm år 2007 var ett
anmärkningsvärt exempel på vad som måste hända. Det måste bli den viktigaste uppgiften inom
internationell politik att koppla bort ekonomisk prestation från användandet av naturaresurser så
snabbt och så grundligt som möjligt.
Europas historiska mission
EU-problemet är frånvaron av ett klart socialt och politiskt budskap.
Herald Tribune, den 24 oktober. 2007
Det är hög tid att sluta med att tillfoga skada på sig själv och på människor i andra delar av världen
genom att egoistiskt roffa åt sig resurserna från jorden. Tiden har kommit för att dela rikedomarna på
vår gemensamma planet rättvist bland alla människor. Tiden har kommit för att sluta bekämpa
tillfälliga fenomen, såsom terrorism med resursintensiva restriktioner för individuell frihet. Krig likt
det i Irak har redan kostat resurser motsvarande byggandet av tak över huvudet för en miljard
människor. Endast genom avmaterialisering av ekonomin kan vi bli fria från tvång till underkastelse
av fientliga länder, vars makt vilar på vårt hårdnackade beroende av föråldrade teknologier och ett
stort naturresursflöde för konsumtion.
Det tycks mig vara Europas historiska chans och ansvar att konstruera en eko-social
marknadsekonomi och visa resten av världen att glädje och välstånd för människor kan nås långt in i
framtiden i utveckling tillsammans med naturen. Europa blir kanske den enda region i världen där
nödvändiga erfarenheter, både skamliga och briljanta, har uppkommit ur dess historia, och där
mänsklig och teknisk genialitet existerar för att leda mänskligheten mot en mer hållbar framtid.
Frågan är: Kommer vi att ha modet att våga uppfinna en ny era utan företräde? 49
Jag avslutar med Jean Auels poetiska visdom när hon skrev följande rader i sin bok ”The Plains of
Passage” för ungefär 25 år sedan.
Ofördärvad, oskadad, styrd av sin egen naturlag, och lydande endast under sin egen vilja – Och det
stora gapet varifrån hon dök upp- Fann den stora Moder Jord nöje i att skapa och bistå liv i all dess
produktiva mångfald. Men skövling genom ett plundrande herravälde, våldtagen på sina resurser
Plundrad av okontrollerad miljöförstöring, Besudlad genom omåttlighet och korruption, kunde hennes
fruktbara begåvning att skapa och uthärda bli ogjord. Fastän överlämnad steril genom destruktivt
underkuvande, är hennes stora. produktiva fruktbarhet förbrukad ,Trots dettas kulle den slutliga
ironin ändå bli hennes.
49
Den här frågan gav impulsen till Klaus Wiegandt, en före detta MD i ett globalt företag, att finansiera en serie om 12
böcker i ämnet hållbarhet och att föra ut deras innehåll bland människor genom att ha deras innehåll översatt till
undervisningsmaterial.
Hans grundbrytande ansträngningar gynnades av ASKO-stiftelsen och Ötzenhausens Europeiska Akademi.
21
Bilaga1.
INSTRUMENT ATT DRIVA RÖRELSEN MOT HÅLLBARHET
A
Marknads fiskal användning
B
Marknads skapande
C
Myndigheter och kontroll
D
Privata och allmänhetens engagemang
E
Regerings föreskrifter
F
Sådana som:
Skatteväxling från inkomstbeskattning till
beskattning av naturresurserna. Ekologiska
skatter och avgifter. Användaravgifter,
Depositions och återbetalningssystem (Pant).
Begränsade bidragssystem. Borttagande av
perverterade bidrag. (jordbruksbidrag)
Sådana som:
Egendomsrätt, forskningsstöd, handelslov,
handelsrätt, gröna program,
miljöinvesteringsfonder, frö/säd
investeringsfonder, incitament, stödprioriteringar
Sådana som:
Allmänt erkända: normer, förbud, tillåtelser,
kvoter, förpliktande system, laglig
upprättelse, speciallagstiftning
Sådana som:
Allmänt deltagande, decentraliserat,
information avslöjande och föreskrifter,
teoretisk och praktisk utbildning eko-arbete,
frivilliga överenskommelser, allmäntprivat
partnerskap, indikatorer, mål för hållbarhet.
Sådana som:
Infrastrukturer, basservice, eko-industriella
zoner, skyddade områden, skyddade
rekreations möjligheter, återställda ekosystem
Sådana som:
Kyoto protokollet, Montreal. Köpenhamn
Internationella överenskommelser
22
Bilaga 2
NYCKELUTMANINGAR FÖR ATT RÖRA SIG MOT HÅLLBARHET
Fakta
1.
Klimatförändringen har
Börjat
2.
Den västerländska livsstilen
förstör den livsupphållande
servicen från naturen
3.
Rådande ekonomiska
ramverk favoriserar avfall
och arbetslöshet
4.
Kunskap om de macroekonomiska konsekvenserna
om den mycket omfattande
otillräckligheten i nuvarande
fiskala och andra reformer.
5.
Med den möjliga ändringen
av klimatförändringen är inte
det civila samhället
tillräckligt omvänt på grund
av vår moderna livsstil
Utmaningar
Instrument
Till 2050 eller tidigare
A,B,C,D,E,F
Nå globalt utsläpp av CO2
per capita från tekniska
källor
Till 2050 eller tidigare
A,B,C,D
Nå global konsumtion av
icke förnyelsebara
naturresurser i
storleksordningen 5-6 ton per
capita (inkluderar även
ryggsäckarna) och 1,8 ha
fotavtryck per capita baserad
på det globala invånarantelet
2000
Först och främst A,
Till 2015 eller tidigare
Skatteväxling/ avgifter från
inkomstskatt till
naturresurser
Få rätt pris
B,C,D,E och F måste även
beaktas
Till 2008
Inrätta starka
tvärvetenskapliga
forskningsprogram för att
undersöka det makroekonomiska systemets
konsekvenser vid ett byte
Start 2008
Informera allmänheten med
en bred utbildning om
disharmonin som råder på
alla plan mellan ekonomin
och ekosfären och dess
konsekvenser. Tala sedan om
möjligheterna för att nå
harmoni mellan ekonomin
och ekosfären
23
B
D,F,
Fakta
6.
Praktiska hållbara mål och
nyckelindikatorer har ännu
inte satts upp och accepteras
Utmaningar
Till 2011 eller tidigare
Enas om korta och
långsiktiga ekologiska och
hållbara mål och
nyckelindikatorer.
Harmoniera dessa ekonomin
7.
Till 2008
Hitills har regeringar
Gör ansvarsfulla inköp av
misslyckats med att ge
avmaterialiserade produkter,
tydliga signaler till
infrastrukturer och
marknaden att producera
obligatorisk service till
avmaterialiserade produkter, allmänna myndigheter.
infrastrukturer och service
Prioritera produkter från
länder med låga fotavtryck
8.
Till 2011
Relevanta uppgifter och
Upprätta allmänna register
information för praktiska
som samlar och bekräftar
steg för en hållbar produktion fakta om avmaterialiseringen
och konsumtion finns inte
och de ekologiska fotspåren
tillgänglig för små och
medelstora företag samt
allmänheten
Instrument
D
C
D
Perversa bidrag är ännu
många dessa är paradoxala
för att nå en hållbarhet
Ompröva alla bidrag och
A.
eliminera eller justera dem så
att de leder till mindre import
export, utvinning, produktion
och konsumtionen av
naturresurser.
Vattenbrist, erosion,
skogsskövling och
ökenutbredningen har nått en
kritisk nivå och är på väg i
många av jordens länder.
Sök internationella
överenskommelser för
förbättringar. Utnyttja
sedvanliga förpliktelser för
import där det är nödvändigt
A,F
Årliga rapporter från
regeringar och företag
innehållande statistisk
information om det totala
behovet av resurser och om
resurs produktiviteten av
enskilda produkter,
infrastrukturer och service
Designa basrapports system
med nyckelindikatorer som
bas
C.
24
Fakta
Kortsiktiga vinstresultat
och policyraporter är
kontrainproduktiva
för att nå hållbarhet
Utmaningar
Minska hastigheten på
expansionen och
konsumtionen. Sätt tak för
bonusar i företagens
företagsledning högst 35/1.
Betala bonusar i slutet av
kontraktet
Majoriteten av reklam
motverkar behovet av en
hållbar utveckling
Inför skatt på reklam och
annonsering. Använd
intäkterna för att publicera
kompletterande information.
Öka priset på papper som
används till reklam
A.
Erfarenheter med
privatisering
av nödvändiga tjänster och
livsformer visar att sociala
orättvisor och ekologiskt
tvivelaktiga vanor kan bli
följden
Officiell statistik,
vattenresurser, biologisk
mångfald, frön, alla
livsformer, mineralreserver
och andra allmänna gods får
inte vara privatiserade.
C.
Utvecklingshjälp med
potential att motverka
hållbarhet erbjuds
fortfarande
I stället för stöd till ännu ett C.
stort dammprojekt (t ex
Världsbanken i Laos), bör
varje satsning göras för att
stödja decentralisering av
kraftproduktion, sparande på
energi, och
avmaterialisering av
infrastrukturer, produkter
och tjänster.
För närvarande är
internationella flöden av
kapital väsentligt utanför
kontroll av någon
demokratisk lagstadgad
regering
Få till en obligatorisk
regeringskontroll av
internationella kapitalflöden
C.
Standard, normer och
säkerhetsregler som kräver
orimlig användning av
naturresurser är vanliga
Ompröva alla nationellt
satta/påtvingade normer,
nivåer och
säkerhetsföreskrifter enligt
deras resursintensitet.
Eliminera eller justera allt
som visar sig kräva
överdriven resurs.
C.
25
Instrument
C.
Fakta
Professionell skicklighet och
kompetens för en mer hållbar
framtid har ännu ej blivit
systematiskt identifierad
Utmaningar
Skapa scenarier för framtida
behov av färdigheter och
nyckelkompetens.
Regerings- och
privatbeslutstagande är inte
tillräckligt som svar till de
komplexa behoven som
behövs för att nå hållbarhet
Det måste bli obligatoriskt att D,A
regeringar överväger
påverkan och i alla
avseenden hållbarheten innan
man fattar ett beslut.
Geo-ingenjörsprojekt är
aktuellt undersökta och
beaktade av vissa länder
Geo-ingenjörsprojekt med
potential att påverka andra
länder måste kontrolleras av
Förenta Nationernas.
Säkerhetsråd.
26
Instrument
B,D
F.
Bilaga 3
Egenskaper hos produkter som behöver tas i beaktande beträffande hållbarhet
*Indikerar att MIPS antagit denna egenskap.
TILLVERKNING
•
•
•
•
•
•
•
•
materialintensitet (material, processer)
Energi-intensitet (material, processer)
förnybara resurser och inputs
användbara material outputs
avfalls-intensitet
vägra höga räntor
transportintensitet
emballage intensitet av riskfyllda material
ANVÄNDNING, KONSUMTION
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
material kapacitet
energi-input
vikt
självkontroll, själv-optimering
multi-fuktionalitet
potential för efterföljande (olika) användning
potential för gemensam (t ex flera familjer) användningsstorlek av yttäckningsspridande
riskfyllda material-outputs
Lång livslängd ,
Tillgång till reservdelar vid förlängd livstid
Ytegenskaper
Antikorrosionsegenskaper
Reparationsmöjligheter utbytesmöjlighet av delar
Struktur och lätthet vid isärtagning
Kraftfullhet och tillförlitlighet
Sannolikhet för materialuttröttning
Anpassningsbara för tekniska framsteg
EFTER FÖRSTA ANVÄNDNINGEN
• Låg MIPS insamling och gallrings potentialer
• Återanvändbara
• Användningsmöjlighet i andra funktioner
• Uppdaterbar för liknande användning
• Materialsammansättningen och komplexiteten ( lätt att återvinna olika material ur ett
kemiskt/metallurgiskt perspektiv
• Återanvändningspotential av delar och material till samma eller andra användningsområden
KVITTGÖRING/AVFALL
• Förbränningsbar (uttnyttja energin). Eller komposterbar/rötningsbar för att komma tillbaks till
naturen efter överlämnandet
27
Prof.Dr. F. Schmidt-Bleek
CV Kort
Sammanfattning
maj 2004
Diplom Chemiker, Dr. rer. nat German
Universities och Max Planck Postdoctoral arbete med
Nobel Laureate
Prof. Dr. Friedrich Bio Schmidt-Bleek President, Factor 10 University of
SherryRowland,
Kansas, USA;
Facultetsmedlem
Institute F-83660 Carnoules/Provence. France
vid theUniversities of
Kansas, Purdue and
Tennessee, USA; Founding Director Appalachian Resources Project och the Environment Center,
University of Tennessee
System, i samband med
Tennessee Valley Authority Tel / Fax: + 33 494 33 24 58
och Oak Ridge National
Laboratory; Ansvarig i tyska www.factor10-institute.org
regeringen för kontroll av
eko-toxiska ämnen, Director,
OECD
Kemikalieprogram; Director, Miljökontor , G7; Director, Technology, Economy and Society Program
vid the Intern. Inst. For Applied SystemsAnalysis (IIASA) in Laxenburg, Austria; Founding VicePresident,Wuppertal Institute; Founding President Factor 10 Club and Factor 10 Institute at Carnoules,
Provence; Chair Future Council, NorthRhineWestphalia, Medlem Jury, EXPO 2005 Japan.
Pristagare, Takeda World Environment Award 2001. Ca 400 skrifter, inclusive fler än 20 böcker
28