KÖN, MAKT OCH NEUROTICISM
Luisa Batalha-Hallmén*
Neuroticism är en personlighetsdimension som oftare har funnits förekomma hos kvinnor än hos män. I den västerländska kulturen finns en
lång tradition där kvinnor har betraktats underlägsna män. Socialkonstruktionism ifrågasätter denna tradition och försöker ge andra perspektiv på sociala fenomen. Detta kan, bland annat, göras genom att
analysera stereotyper och maktförhållanden. Stereotyper är ett redskap
som används för att kategorisera människor och företeelser. Makt och
stereotyper har funnits vara intimt förknippade med varandra. Denna
studie är en ansats till att undersöka sambanden mellan neuroticism
och makt och därmed ge detta begrepp ett annorlunda kontextuellt
perspektiv. Tillvägagångssättet bestod av en enkät med bakgrundsfrågor; Antonovskys hanterbarhets- och begriplighetsskalor (1987) samt
Eysencks neuroticismskalan (1964). Resultaten visade att det fanns en
negativ korrelation mellan neuroticism, hanterbarhet och begriplighet
samt att barn och utbildning påverkar könen olika. Sysselsättning har
också funnits påverka neuroticism. Denna studie har visat att fenomenet neuroticism också har en social dimension. En social bias antas
finnas bakom begreppet och borde därför ifrågasättas.
Nyckelord: könsstereotyper, makt, socialkonstruktionism, neuroticism.
Inledning
Neuroticism är ett begrepp som används för att beteckna en personlighetsdimension
eller egenskap som kan finnas i varierande grad hos friska personer såväl som hos personer med psykopatologi (Eysenck, 1961). Egenskaper som ingår i dimensionen är
bland andra ångest, depression, skuldkänslor, låg självkänsla, anspänning, irrationalitet
och känslighet (Heaven & Shocher, 1995; Watson & Watts, 2001). Termen neuroticism
hör hemma inom personlighetspsykologin och härstammar från beteckningen neuros,
vilken är ett psykodynamiskt begrepp. Varken DSM-IV eller ICD-10 inbegriper dessa
termer som sjukdomsbeteckningar. Däremot är vissa av de egenskaper som ingår i begreppen klassade som psykiska störningar som t.ex. ångest och depression. I Sverige
(1999) diagnostiserades 2.1% män och 3.2% kvinnor mellan 16-84 år, med psykiska
störningar. Inom samma åldersgrupp och samma år fick 13.5% män och 22.5% kvinnor
diagnosen ängslan, oro eller ångest (Socialstyrelsen, 2000). Neuroticism har i ett flertal
studier funnits vara högre hos kvinnor än hos män (t.ex. Eysenck, 1961; Watson &
Watts, 2001). Med tanke på att stor del av de egenskaper som ingår i denna personlighetsdimension också är en del av kvinnliga stereotyper (Broverman, Broverman, Clarkson, Rosenkrantz, & Vogel, 1970) är sådana resultat helt följdriktiga. En slutsats som
skulle kunna dras utifrån detta är att i kvinnlighet eller femininitet ingår, i viss utsträckning, att vara neurotisk.
*Ett stort tack tillmin handledare Nathalie Hassmén för hennes mycket positiva feedback. Jag är också
tacksam till Inger Levin för hennes korrekturläsning, samt Sara Liljeblad för hennes åsikter.
2
Könsforskning i ett historiskt perspektiv
För att bättre förstå hur kvinnor och män kom att inneha olika personlighetsegenskaper
är en historisk genomgång viktig. Personlighetsskillnaderna mellan kvinnor och män
har inte utvecklats i ett vakuum, utan kulturell och historisk kontext spelar en viktig roll
i hur människor utformas. Det västerländska samhället har sedan urminnes tider dominerats av en hierarkisk ordning, nämligen patriarkatet. Psykologin har inte motsatt sig
denna ordning, utan traditionellt har denna vetenskap förstärkt de uppvisade olikheterna
mellan könen. Tidig akademisk psykologi var starkt influerad av Darwins evolutionslära
och hade en biologisk deterministisk syn som betraktade alla könsskillnader som medfödda egenskaper hos kvinnor och män. Kvinnan antogs vara annorlunda än mannen
och komplementär till honom (Shields, 1975). En egenskap av denna tidiga psykologiforskning var att undersökningsdeltagarna som försåg forskarna med empirisk data var
män. Från dessa drogs slutsatser (av manliga forskare) som gjordes gällande för både
män och kvinnor (Brannon, 1996; Shields, 1975). Kvinnan diskuterades enbart i relation
till mannen och inte som ett studieobjekt intressant i sig. Studier från denna tid (tidigt
1900-tal) visade ofta att kvinnor var mindre intelligenta än män, drog mindre fördel av
utbildning och hade starka moderliga instinkter. Forskningen var genomsyrad av social
bias vars resultat tenderade att visa att kvinnor var underlägsna män (Brannon, 1996).
Den första teorin som erbjöd en omfattande teoretisk förklaring av könsskillnader var
psykoanalytisk teori (Brannon, 1996; Shields, 1975). Freuds psykoanalys har präglat
inte enbart psykologin utan även mycket av tänkandet i det västerländska kultur- och
samhällslivet. Freuds sexualteori var revolutionerande på sin tid, men på åtminstone en
punkt var den konservativ. Freudiansk teori utgår från mannen som normen med vilken
kvinnan jämförs med. På så sätt bidrog psykoanalysen till att upprätthålla och förstärka
den patriarkaliska ordningen i västerländska samhällen. Begrepp som penisavund och
kastrationsångest, vilka syftar på att flickor avundas pojkens penis och pojken i sin tur
är rädd att förlora densamma, upphöjer det manliga som det eftersträvansvärda till
nackdel för det kvinnliga. Mannen var alltså normen och kvinnan var det bristfälliga
avvikande könet. Kvinnan tillhörde inte det kön som hade en vagina, utan det kön som
saknade en penis. Freuds teorier framställde kvinnor som underlägsna männen. Att vara
feminin betydde att ha lägre status och färre möjligheter och de kvinnor som inte godtog
detta var potentiella terapikandidater eftersom de inte accepterade sin femininitet (Brannon, 1996).
Ett annat namn som också bidrog till polariseringen av könen är Carl Jung, Freuds samtida. Jung byggde upp sin könsteori kring arketyperna anima och animus. Anima är den
kvinnliga komponenten i det manliga psyket och utrustar männen med kvinnliga egenskaper. Animus är den manliga komponenten i det kvinnliga psyket och utrustar kvinnor
med manliga egenskaper. Enligt denna teori mår både kvinnor och män bäst när de erkänner och ger uttryck åt sina inneboende egenskaper av det motsatta könet (Hergenhahn & Olson, 1999). Trots denna önskan om balans mellan det feminina och maskulina
inom individerna kvarstår dikotomiseringen av principerna feminin/maskulin. Jungs
teori påminner om begreppet androgynitet som uppkom på 70-talet, enligt vilket androgyna kvinnor och män kan, i hög grad, besitta både feminina och maskulina egenskaper
(Brannon, 1996).
3
Den feministiska rörelse som startade på 60-talet innebar en förändring för psykologiforskning. Feministiska psykologiforskare kastade ljus på den androcentriska bias som
präglade (präglar) psykologiforskning (Brannon, 1996). Idag är könsforskningen inom
psykologin i stor utsträckning delade mellan två olika inriktningar, en essentialistisk och
en socialkonstruktionistisk. Essentialisterna företräds av bland andra, Nancy Chodorow
och Carol Gilligan. Socialkonstruktionisterna har som företrädare bland andra Rhoda
Unger, Jeanne Marecek och Mary Gergen. Essentialister som Chodorow och Gilligan
betonar sociala faktorer snarare än biologiska som grund för könsskillnader. Trots detta
fokuserar de sin forskning på könsskillnader, vilket är i linje med den traditionella dikotomiseringen av könet. Dessa författare lyfter fram kvinnliga egenskaper som värdefulla i sig och inte underlägsna männens (Hare-Mustin & Marecek, 1988) men kön ses
fortfarande som en grundläggande egenskap som bestämmer många av individens psykologiska processer (Bohan, 1997). Socialkonstruktionisterna å andra sidan ser kön som
en process som, bland annat, konstrueras i de pågående relationer individen har med sin
omgivning. För dessa forskare är det representationer av kön som är det intressanta att
lägga fokus på snarare än könet i sig (Bohan, 1997; Deaux & Major, 1987; Hare-Mustin
& Marecek, 1988; Shields, 2000).
En forskningslinje inom konstruktionismen har varit att skilja ut det genuint kvinnligtmanligt från stereotyperna. Denna linje har, till skillnad från essentialismen, minimerat
skillnaderna och maximerat likheterna (Hare-Mustin & Marecek, 1988). Hare-Mustin
och Marecek (1988) ser dessa båda teoriinriktningarna som innefattande en av två typer
av bias, alpha bias och beta bias. Alpha bias överdriver skillnaderna mellan könen medan beta bias tenderar att överskatta likheterna. Ett exempel på alpha bias är Gilligans
arbete (1982) om moral där hon föreslår att kvinnor och män har olika ”röster” med
vilka de resonerar. Beta bias kan exemplifieras av teorin om psykologisk androgynitet.
Denna förutsätter att feminina och maskulina egenskaper ”beblandas” och formar en
androgyn personlighet som besitter en balans mellan det feminina och det maskulina.
Enligt denna teori mår androgyna personer psykiskt bättre än feminina eller maskulina
personer. Något som denna teori bortser ifrån är dock att maskulina egenskaper är associerade med bättre mental hälsa än feminina sådana (Orlofsky & O’Heron, 1987). Denna teori ignorerar också att maskulina egenskaper, generellt, värderas högre än kvinnliga samt att det råder en maktskillnad mellan det som representerar femininitet och det
som representerar maskulinitet (Hare-Mustin & Marecek, 1988).
Till skillnad från de tidiga teorierna söker socialkonstruktionismen förstå de processer
genom vilka människor beskriver eller förklarar den värld de lever i (Gergen, 1985).
Enligt denna teori är människan och den värld hon erfar främst en produkt av sociala
processer, vilka konstrueras primärt genom språket (Cromby & Nightingale, 1999). Enligt socialkonstruktionistisk teori är det intressanta inte att bygga upp en sann teori, eftersom vetenskaplig kunskap inte kan vara politisk neutral eller fri från värderingar.
Socialkonstruktionism intar i stället en mer pragmatisk attityd till vetenskapen och i
stället för att söka efter sakernas sanna natur frågas efter teoriernas användbarhet eller
konsekvenser (Hare-Mustin & Marecek, 1988). Vad kön och neuroticism beträffar
skulle frågorna kunna vara: 1) Vilken nytta har vi av en könspolarisering, samt vilka
konsekvenser för den enskilde individen har denna polarisering? 2) Vilken nytta har vi
av att kategorisera människor som neurotiska, samt vilka konsekvenser har denna kategorisering för den enskilde individen? Enligt Lutz (i Madden, Barret, & Pietromonaco,
4
2000) är ett möjligt svar på dessa frågor att tron på att kvinnor är mer emotionella än
män tjänar en social funktion som legitimerar kvinnors underordning i maktens hierarki.
Enligt vissa sociala teorier är alla emotioner bestämda av de nivåer som status och makt
har i de sociala interaktionerna. Känslouttryck har, bland annat, funktion av att markera
status och makt (Madden et al., 2000). Således kan en möjlig förklaring till kvinnors
och mäns annorlunda emotionella uttryck finnas i den maktskillnad som råder mellan
könen.
Under historiens gång finns det flera exempel på hur vissa beteenden som hade sjukdomsstatus senare förlorade denna stämpel. Homosexualitet är ett sådant fall som förut
betraktades som mental störning och som idag anses av många vara ett normalt beteende. I andra fall sker det motsatta, dvs. beteenden som inte hade någon sjukdomsbeteckning är nu klassade som sådana, ett exempel är hyperaktiva barn. Också beteenden som
betraktades som sjuka och som ofta diagnostiserades har i stort sett försvunnit, medan
andra har uppkommit som diagnoser. Hysteri är ett typexempel på en sjukdom som i
början på 1900-talet ofta diagnostiserades på kvinnor och som idag inte längre finns
som diagnos. Depression å andra sidan kan sägas ha tagit den förras plats (Busfield,
1996). Detta pekar på att mentala störningar till stor del är kulturella och sociala kategorier som varierar över tid och rum. Ett sådant antagande vill dock inte förneka det lidande sådana tillstånd orsakar individerna. En verklighet där individen lider existerar, vad
som kan ifrågasättas här är om detta lidande hade funnits om den diskursiva verkligheten gav det en annorlunda betydelse (meaning).
I det västerländska samhället anses idag vissa tankar och beteenden som är mer typiska
för kvinnor som problematiska (Crawford & Marecek, 1989), och därmed mer sannolika att klassas som mentala störningar. Å andra sidan, de beteenden som är mer karakteristiska för män, som t.ex. våldsamma handlingar, klassas oftare som missgärningar.
Överdriven rädsla hos kvinnor betraktas som fobi och därmed en form av psykisk störning medan överdriven ilska hos män, som leder till våld, betraktas som förseelse (Busfield, 1996). Vidare, inom psykiatrin, anses vissa beteenden vara patologiska hos kvinnor men inte hos män (Broverman et al., 1970). Brovermans et al. studien pekar på att
det finns en dubbel hälsomåttstock för kvinnor och män hos praktiserande psykologer
och psykiatriker. Den generella normen för hälsa, enligt dessa författare, är tillämplig
endast för män medan kvinnor vid god hälsa betraktas som mindre friska jämfört med
friska vuxna, dvs män. Psykologiska experter har således olika hälsobegrepp för kvinnor och män och dessa begrepp står i överenskommelse med rådande könsstereotyper
(Broverman et al., 1970). Ett sätt att definiera hälsa är måttet på individens anpassning
till dennes sociala omgivning, kulturella- och sociala normer och värderingar. Från en
sådan utgångspunkt måste både kvinnor och män anpassa sig till de normer som råder
för respektive kön. Normerna för det kvinnliga könet är dock allmänt mindre socialt
önskvärda än de som råder för det manliga könet. På så sätt befinner sig kvinnan inne i
en motsägelsefull situation där det är svårt att finna en balans.
Kvinnor beskrivs dessutom som irrationella. Det är dock viktigt att påpeka att denna
definition är en vetenskaplig konstruktion skapade av män, vilka definierade sig själva
som rationella i motsats till kvinnor. Detta antagande bekräftas i psykologisk litteratur
där det finns en mängd studier om könsskillnader, som visar på att kvinnor är mer emotionella än män (Barret, Robin, Pietromonaco & Eysell, 1998; Brody, 1985; Busfield,
5
1996). En viktig faktor som många studier i könsskillnader dock saknar är ett kontextuellt perspektiv, som till stor del skulle kunna ge en annan förståelse för de uppvisade
könsskillnaderna. I den västerländska kulturen finns, som visats ovan, en lång tradition i
att betrakta kvinnor och män som skilda väsen. När forskningen rapporterar att egenskapen X skiljer sig mellan könen, bekräftas uppfattningen att kvinnor och män är essentiellt olika i sin natur. När forskningsresultaten däremot placeras i en social, kulturell
och historisk kontext blir slutsatserna oftast annorlunda. I ett sådant perspektiv är kvinnor och män inte längre så essentiellt olika.
Könskonstruktion, könsstereotyper och makt
Könet har sålunda varit den faktor som har legat till grund för uppfattningen om kvinnors och mäns olikheter. Det biologiska könet har länge betraktats som bestämmande av
personlighetsegenskaperna. Forskare som intresserat sig för skillnader mellan kvinnor
och män har länge använt termen könsskillnader för att benämna sina arbeten. Ett klassiskt exempel är Maccobys och Jacklins omfattande analys i boken The Psychology of
Sex Differences (1974). Unger (1979) påpekar att psykologiforskare har använt termen
kön både som biologisk egenskap beroende på om det studerades som oberoende variabel, och som socialt fenomen när det studerades som beroende variabel. Forskningsresultat pekar på att det finns två typer av könsskillnader, en biologisk-fysiologisk och
existerande inom individen och en annan existerande i samspelet individer emellan
(Unger, 1979). På grund av detta föreslår Unger (1979) termen genus (gender) för att
beskriva könsegenskaper som är icke fysiologiska och som kulturellt anses vara passande för kvinnor eller män. På så sätt minskas risken av att jämställa psykologiskt kön
med det biologiska dito. Kvinnor och män utvecklar sin könsidentitet till stor grad beroende på den stimulus de får från omgivningen beroende på det biologiska könet de tillhör. Därför anser Unger att genusidentitet är en faktor som bättre förutsäger beteende än
vad biologiskt kön gör. Andra forskare (t.ex. Maccoby, 1988) instämmer dock inte med
Unger om begreppet genus. Maccoby anser att alla psykologiska funktioner är ett resultat av samspelet mellan sociala och biologiska faktorer. Trots att genus har blivit en
vedertagen term inom forskningen har den inte ersatt termen kön. Gränsen mellan det
biologiska och det sociala är svår att dra, om ens möjligt därför, i linje med Maccoby,
kommer kön i denna studie att betraktas som en interaktion mellan biologiska och sociala faktorer. Socialt kön och biologiskt kön kommer därför att differentieras endast i fall
där detta anses nödvändigt för en tydlig framställning.
Trots att en differentiering mellan det biologiska och det sociala, av många, inte anses
vara möjlig blir nyfödda barn alltid identifierade som tillhörande det kvinnliga eller det
manliga könet. Även när genitaliernas utseende ger upphov till osäkerhet brukar det
ändå göras ett val för könstillhörighet. Valet görs utifrån vilka de inre- och yttre könsorganen det tvetydiga könet mest liknar (Kessler & McKenna, 1978). I västvärlden är könet dikotomt. Vi kan således föreställa oss endast två kön, det kvinnliga och det manliga. Normalt utvecklar personer med kvinnliga könsorgan en kvinnlig identitet medan
personer med manliga könsorgan utvecklar en manlig identitet. Fenomenet transsexualitet (det vill säga en person med manliga könsorgan men med en kvinnlig könsidentitet
eller tvärtom), trots att det skulle kunna sägas inte passa in i någon av de ovan nämnda
kategorierna, betraktas ändå som tillhörande det ena eller det andra könet (Kessler &
McKenna, 1978). Det västerländska samhällets syn på könet är till den grad dualistiskt
6
präglat att möjligheten att betrakta transsexuella som exempelvis ett tredje kön finns
inte. Transsexualitet som fenomen skulle kunna betraktas som ett stöd för föreställningen om att könsidentiteten är medfödd. Samtidigt kan samma fenomen också anses ge
stöd åt tanken att det biologiska könet inte bestämmer människors könsidentitet. Eftersom möjligheten finns, brukar transsexuella personer begära ett könsbyte. Det kan dock
ifrågasättas om dessa personer skulle känna ett behov av att byta kön om föreställningen
om ett tredje kön (t.ex. blandkön) ansågs som normalt.
Vårt bemötande av människor styrs i hög grad av det kön de tillhör och alla de attribut
det är behäftat med. Stereotyper är, enligt Ashmore och Del Boca (se Deaux, 1983), en
strukturerad uppsättning av antaganden om en viss grupp och dess medlemmars personliga attribut. Könsstereotyper lärs in vid ganska tidig ålder. Enligt Maccoby (1998)
börjar de i treårsåldern att ta form i barns föreställningsvärld. Barn vet vilka leksaker
som är associerade med ett visst kön. De vet också vilka klädesplagg och hårfrisyrer
som är typiska för vilket kön, samt tror att vissa yrken är manliga medan andra är
kvinnliga. Könsstereotyperna lärs in genom direkt inlärning eller observation av könsrelaterade beteenden. Senare upprätthålls och förstärks de genom skolan, yrkeslivet och
media (Cross & Markus, 1993; Maccoby, 1998).
Könsstereotyper anses av många vara socialt konstruerade (t.ex. Deaux & Major, 1987;
Kessler & McKenna, 1978; Leaper, 1995; Unger, 1990). Könet är, på grund av den viktiga roll det spelar i kulturen, laddat med djupt rotade föreställningar om hur människor
av det ena eller andra könet är och bör vara. Studier har visat att det finns en tendens för
både kvinnor och män att känna skuldkänslor när de bryter mot stereotyperna (Olds &
Shaver, 1980). Deaux och Lewis (1984) har identifierat tre olika centrala komponenter
som människor använder sig av för att differentiera mellan kvinnor och män. Dessa är:
rollbeteenden, fysiska egenskaper och sysselsättning. Könsstereotyper bygger på dessa
komponenter och handlar mer om personlighetsegenskaper som tillskrivs människor av
olika kön. För män är dessa egenskaper sådana som utmärker maskulinitet nämligen
dominans, rationalitet, objektivitet, aggressivitet etc. Kvinnliga könsstereotyper å andra
sidan innefattar bland annat egenskaper som undergivenhet, emotionalitet, subjektivitet,
beroende, känslighet, omhändertagande etc. (Geis, 1993). Dessa olika pusselbitar läggs
ihop och ger oss en bild av hur en människa av ett visst kön är. Könsstereotyper innebär
dock inte att kvinnor och män är helt skilda könskategorier, utan överlappningar i femininitet och maskulinitet är mer regel än undantag för båda könen. Trots att en vanlig
uppfattning är att det som är maskulint inte är feminint och vice versa, bör könsstereotyperna uppfattas som relativa snarare än absoluta. Forskningen har visat att det finns
större variation av egenskaper inom samma kön än mellan könen (Leaper, 1995).
Makt och stereotyper är två fenomen som ofta hänger ihop. Genom stereotyper attribuerar vi olika egenskaper till andra människor som inte nödvändigtvis stämmer överens
med deras personlighet. Så exempelvis attribuerar vi ofta människor egenskaper med
utgångspunkt av deras etniska bakgrund, könstillhörighet, sexualitet och klass. Genom
att attribuera människor egenskaper oavsett om de är riktiga eller inte är ett sätt att utöva
kontroll över dem. Enligt Fiske (1993) ”…stereotypes are controlling by their very nature and all too easily result from power, from asymmetries in control.” (sid. 621). Sett
från detta perspektiv kan stereotyper lätt tolkas som innefattande enbart en negativ
funktion. Stereotyper kan dock ses som innefattande en dubbel natur. Samtidigt som de
7
används som redskap för kontroll över andra (Fiske 1993) ger de också individen en
möjlighet att känna kontroll och makt över sitt eget liv (Cross & Markus, 1993). Detta
är dock problematiskt eftersom stereotyper oftast inte speglar verkligheten.
Makt har definierats som sannolikheten av att en aktör i en social relation lyckas få en
annan person att göra något som han eller hon annars inte skulle ha gjort (Sagrestano,
1992). Denna syn på fenomenet framställer makt som ett personligt attribut som förmedlas genom erkända diskurser (Cromby & Nightingale, 1999). Cromby och Nightingale anser dock att makt bör också ses som innefattande en materiell karaktär och inte
enbart en diskursiv. Maktens materiella karaktär innefattar således fenomen som våld
individer emellan, materiella resurstillgångar samt tillgång till vapen och arméer. Maktrelationer anses också vara ickeseparerade från andra sociala relationer såsom ekonomi,
familj och sexuella relationer. Makt anses alltså vara immanent i alla relationer och
ojämlikheter i dessa relationer ligger till grund för ett allenarådande system som karakteriseras av dominans (Burkitt, 1999). Vidare anses att individens känsla av att hantera
och begripa den värld han/hon lever i utgör en mycket viktig faktor för den subjektiva
upplevelsen av sammanhang och kontroll över hans/hennes tillvaro (Antonovsky,
1987). Enligt Cromby och Nightingale (1999) är makt en primär faktor för förståelsen
av subjektivitet eftersom personliga och sociala berättelser, i vilka makt har sitt ursprung, är utformade genom maktrelationer. Detta kan tyckas vara ett cirkelresonemang
som inte löser problemet av ojämlika maktrelationer. Cirkularitet är dock en process
som utmärker många av de sociala fenomenen i samhället. I frågan om könsstereotyper
kan denna cirkulära process åskådliggöras i kvinnors och mäns könsroller. Kvinnor och
män beter sig och handlar så som det förväntas av dem och upprätthåller därmed den
dikotoma bilden av könen. Denna process går runt generation efter generation och återskapar sig själv i varje individ som lever upp till de stereotypa förväntningarna. Genom
att individerna beter sig i enlighet med rådande stereotyper blir deras beteenden till en
självuppfyllande profetia som är svår att genomskåda (Geis, 1993; Madden et al., 2000).
I konstruktionismens anda och dess betoning på språket och diskurser, kan maktkonstruktioner dock analyseras, genomskådas och i bästa fall dekonstrueras. Cirkulariteten
skulle därmed kunna brytas.
Föreställningen om att kvinnor och män är essentiellt olika samt att kvinnor är mer neurotiska än män kan sägas vara till stor del en produkt av diskursiva processer. Diskurserna är i grunden ideologiska och innehåller en ideologisk funktion (Parker, 1999).
Enligt Parker är de redogörelser som människor ger av sina och andras mentala tillstånd
strukturerade. Ett socialkonstruktionistiskt mål beträffande förståelsen av dessa tillstånd
är således att studera denna struktur snarare än att acceptera psykologiska fenomen såsom de förefaller oss. Ett konstruktionistiskt tillvägagångssätt är dock inte att leta efter
gömda psykiska strukturer, utan snarare att komma åt de diskurser som bygger upp
människors redogörelser av de mentala tillstånden (Parker, 1999). Ett sådant perspektiv
applicerat på fenomenet neuroticism skulle kunna identifiera de diskurser som det bärs
upp av. Sannolikheten är stor att en sådan analys skulle avslöja maktrelationer som
finns impregnerade i könssystemet.
En av stereotypernas funktion är att kategorisera individerna. En konsekvens av dessa
kategoriseringar blir att de individer som inte passar in i normen betraktas som avvikande. Försök görs därmed att med olika medel integrera dessa individer i samhället och
8
dess normer. Avvikande individer betraktas som problem och olika insatser kommer till
för att hjälpa dem att bli goda medborgare. Vad som glöms i detta sammanhang är samhällets roll i konstruktionen av ”problemet” (Burr, 1999). Problemet läggs helt och hållet på individen i stället för att se att individen kanske inte är mer än enbart bäraren av
en samhällelig brist som kommer till uttryck hos henne/honom. Vårt samhälle präglas
av stark individualism där det sociala har tagits över av det personliga. Att betrakta problemen endast på individnivå samt genom att rikta åtgärder endast på individen gör att
denne får bära hela ansvaret medan systemet tillåts förbli oförändrat. Socialkonstruktionismen kan, i detta sammanhang, bidra till en omvärdering av vissa förhållanden genom
att lägga fokus på den roll som sociala strukturer och maktrelationer spelar i konstruktionen av individers personlighet. Ett sådant sätt att analysera fenomenen avslöjar sättet
på vilket individerna görs ansvariga för sociala ”sjukdomar” medan de missförhållanden
som ger upphov till dessa sjukdomar kvarstår osynliga (Burr, 1999; Butt, 1999).
Syfte
Neuroticism har alltså visats beteckna personlighetsegenskaper som främst karakteriserar kvinnor. En tillfredsställande förklaring för denna skillnad mellan kvinnor och män
saknas dock. Den genomgångna litteraturen visar på hur kön, personlighetsegenskaper/störningar, stereotyper och makt hänger ihop. Så som det har nämnts ovan finns det
olika typer av makt; diskursiv makt, vilken innefattar både en personlig och en social
dimension (Sagrestano, 1992) och materiell makt, också den innefattande dessa två olika dimensioner (Cromby & Nightingale, 1999). Dessa olika typer av makt hänger ihop.
Så exempelvis skulle kunna sägas att upplevelsen av att begripa sammanhanget i ens
eget liv samt känslan av att kunna hantera de krav som ställs i det dagliga livet är en
form av både personlig och social makt, vilka innefattar både en diskursiv och materiell
karaktär. Arbete och utbildning anses vara en maktresurs (Korpi, 1985) som bidrar till
en ökad personlig, social och materiell makt, liksom att familjerelationer är en form av
att utöva makt (Cromby & Nightingale, 1999). Utifrån denna maktkontext är syftet med
denna studie att undersöka sambanden mellan makt och neurotiska personlighetsegenskaper. Antaganden som görs är därmed att ju mer individerna upplever sig begripa
samt ju bättre de hanterar sina liv desto färre neurotiska drag har de i sin personlighet.
Vidare antas också att tillgång till resurser som arbete och utbildning också bidrar till
lägre grad av neuroticism. Slutligen antas det att kvinnor upplever mindre makt och
erhåller därför högre neuroticismpoäng.
Metod
Undersökningsdeltagare
I undersökningen deltog 151 personer, 77 kvinnor och 74 män. Åldrarna varierade
mellan 18 och 66 år med ett medelvärde på 32.08 år (SD = 12.49). Totalt hade 7 personer genomgått grundskolan, 43 personer hade genomgått gymnasiet och 101 personer
hade genomgått eller genomgick högskoleutbildning. Av dessa var 74 personer förvärvsarbetande, 76 var studerande och 1 var arbetssökande. Antalet personer som hade
barn var 41 medan de som inte hade barn var 108. Resterande 2 personer angav ej uppgifter om detta.
9
Material
Svaren erhölls genom en enkät bestående av frågor rörande ålder, kön, utbildning, barn
och sysselsättning, samt tre olika skalor. Dessa mätte begriplighet, hanterbarhet (Antonovsky, 1987) och neuroticism (Eysenck, 1964). Alla skalor har tidigare visat sig vara
både valida och reliabla (Antonovsky, 1993; Langius, Björvell, Antonovsky, 1992; Eysenck, 1964). Begriplighetsskalan mäter i vilken utsträckning personerna upplever yttre
stimuli som förnuftsmässigt gripbara och förklarliga. Denna skala bestod av 10 frågor
som besvarades på en 7-gradig Likertsskala (0-6). Högsta poäng som kunde erhållas var
därmed 60. Exempel på dessa frågor var: ”Har du en känsla att du befinner dig i en bekant situation och inte vet vad du ska göra?”; ”Har du mycket motstridiga känslor och
tankar?”. Hanterbarhetsskalan mäter i vilken grad personerna upplever sig ha resurser
till förfogande för att möta de dagliga kraven. Denna skala bestod också av 10 frågor på
en 7-gradig Likertsskala (0-6) som gav högst 60 poäng. Exempel på dessa frågor var:
”Känner du dig orättvist behandlad?”; ”Hur ofta har du känslor som du inte är säker
på att du kan kontrollera?”. Neuroticismskalan mäter i vilken grad personerna har utvecklat neurotiska personlighetsegenskaper. Denna skala bestod av 23 frågor på vilka
svarades ja eller nej och kunde därmed ge högst 23 poäng. Frågor på denna skala var
exempelvis: ”Är du överdriven känslig i vissa sammanhang”?; ”Får du ofta ont i magen när något viktigt och betydelsefullt ska inträffa?”. Faktorn utbildning delades vid
analysen i två grupper, nämligen lågutbildade och högutbildade. Denna uppdelning
gjordes i stället för de tre ursprungliga grupperna eftersom gruppen som enbart hade
grundskola endast bestod av 7 individer. I faktorn sysselsättning uteslöts nivån arbetssökande eftersom endast en individ uppgav detta alternativ.
Procedur
Personer valdes ut från olika platser. (1) Undersökningsledaren besökte 3 olika arbetsplatser där hon frågade om personerna var villiga att fylla i en enkät. (2) Undersökningsledarens vänner frågade sina arbetskamrater om de ville besvara en enkät. (3) Undersökningsledaren frågade studenter och andra personer på Stockholms universitet om
de var villiga att fylla i en enkät, samt personer som befann sig i en park på Södermalm
i Stockholm. Undersökningens syfte fanns tryckt på enkätens försättsblad men även
muntlig information gavs till dem som ville veta mer. De personer som tillfrågades på
universitetsområdet samt i parken bjöds på godis som tack efter att de hade fyllt i enkäten. Deltagandet var frivilligt och av de tillfrågade vägrade endast några få att delta.
Resultat
De totala medelvärdena och standardavvikelserna samt medelvärdena och standardavvikelserna för kvinnor och män för ålder, neuroticism, hanterbarhet och begriplighet visas
i Tabell 1. Medelvärdena visar att kvinnor erhöll högre neuroticismpoäng än män. Medelvärdena för hanterbarhetsskalan visar att kvinnor erhöll något lägre poäng än män.
Skalan för begriplighet visar att kvinnors medelvärde var något lägre än mäns.
Korrelationer mellan de beroende variablerna samt ålder analyserades med Pearsons
produktmomentkorrelationskoefficient. Signifikanta korrelationer påträffades mellan
10
ålder, hanterbarhet, begriplighet och neuroticism; hanterbarhet, begriplighet och neuroticism; samt mellan begriplighet och neuroticism. Dessa visas i Tabell 2.
Tabell 1. Medelvärden, standardavvikelser och högsta poäng för de kvantitativa variablerna.
Variabel
N
M
SD
Högsta möjliga poäng
Ålder
148*
32.08
12.49
Neuroticism
kvinna
man
total
77
74
151
9.62
7.95
58.80
4.19
3.85
4.10
23
Hanterbarhet
kvinna
man
total
77
74
151
39.40
40.51
39.95
8.17
7.90
8.03
60
Begriplighet
kvinna
man
total
77
74
151
30.92
31.76
31.33
8.17
6.92
27.57
60
* Uppgifter för tre individer saknas.
Tabell 2 visar att det finns en signifikant negativ korrelation mellan ålder och neuroticism. Detta visar att ju äldre individerna var desto lägre neuroticismpoäng erhöll de. En
positiv korrelation finns mellan ålder och begriplighet samt hanterbarhet. Ju äldre individerna var desto högre hanterbarhets- och begriplighetspoäng erhöll de. Både hanterbarhet och begriplighet korrelerar negativt med neuroticism. Ju högre hanterbarhetsoch begriplighetspoäng individerna erhöll desto lägre neuroticismpoäng fick de.
Tabell 2. Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient för de tre olika skalorna samt
ålder.
Neuroticism
Begriplighet
Hanterbarhet
Ålder
- .335*
.313*
Hanterbarhet
- .587*
.582*
Begriplighet
- .650*
.265*
*p < 0.01
Kovariansanalyser utfördes där åldern användes som kovariat till de testade variablerna.
Anledningen till ANCOVA är att ålder visades samvariera med de tre beroende variablerna, neuroticism, hanterbarhet och begriplighet.
11
Tabell 3. Medelvärden och standardavvikelser av signifikanta interaktionseffekter för
neuroticism, hanterbarhet och begriplighet.
Interaktioner
N
M
SD
24
53
26
43
7.83
10.43
8.46
7.51
3.09
4.19
3.60
3.81
23
53
16
52
43.89
37.55
40.00
40.52
7.11
7.98
4.60
8.70
23
53
16
52
35.65
28.96
32.38
31.63
5.22
8.46
5.77
6.50
Neuroticism
Kön
Utbildning
kvinna
lågutbildad
högutbildad
lågutbildad
högutbildad
man
Hanterbarhet
Kön
Barn
kvinna
ja
nej
ja
nej
man
Begriplighet
Kön
Barn
kvinna
ja
nej
ja
nej
man
En 2 x 2 ANCOVA genomfördes för respektive skala. Analysen av effekten av kön och
utbildning på neuroticism visade på en huvudeffekt av kön (F 1, 141 = 5.02, p< .027).
Gruppmedelvärdena som åskådliggörs i Tabell 1 visar att kvinnors medelvärde var signifikant högre än mäns. En interaktionseffekt påträffades också mellan dessa variabler
(F 1, 141 = 4.45, p< .037). Gruppmedelvärdena, vilka visas i Tabell 3, visar att högutbildade kvinnor erhöll högre neuroticismpoäng än lågutbildade kvinnor. Högutbildade
män däremot erhöll lägre neuroticismpoäng än lågutbildade män. Analysen av kön, sysselsättning och neuroticism visade på en signifikant huvudeffekt av sysselsättning (F 1,
140 = 4.47, p< .036). Medelvärdena visar att de individer som studerade (N= 75; M =
10.12; SD = 3.67) erhöll högre neuroticismpoäng än de som arbetade (N = 70; M =
7.34; SD = 3.76). Analysen av kön, barn och neuroticism visade inte på någon signifikant effekt.
Kovariansanalysen med kön och barn som oberoende variabel och hanterbarhet som
beroende variabel visade inte på några huvudeffekter. En interaktionseffekt påträffades
däremot (F1, 139 = 5.35, p< .022). Medelvärden i tabellen ovan visar att kvinnor med barn
erhöll signifikant högre poäng på hanterbarhet än kvinnor utan barn. Någon liknande
skillnad fanns inte för män. En signifikant huvudeffekt påträffades också av utbildning
på hanterbarhet (F 1, 139 = 4.22, p< .042). Högutbildade individer (N = 95; M = 38.91;
12
SD = 8.61) tenderade att erhålla lägre poäng på hanterbarhetsskalan än lågutbildade
individer (N= 49; M = 41.84; SD = 6.50).
För begriplighetsskalan visades finnas en huvudeffekt av sysselsättning, (F 1, 130 = 3.92,
p< .050). Medelvärdena visar på att individer som studerade (N = 75; M = 29.12; SD =
7.54) begrep sämre sin livssituation än individer som arbetade (N = 70; M = 33.52; SD
= 5.93). En interaktionseffekt av kön och barn påträffades också för begriplighetspoängen (F 1, 139 = 4.96, p< .028). Medelvärdena i Tabell 3 visar att begriplighetspoängen
var högre för kvinnor med barn än för kvinnor utan barn. Det fanns däremot ingen signifikant skillnad mellan män med barn och män utan barn.
Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka sambanden mellan makt och neuroticism. En
hypotes var att ju bättre individerna hanterar samt begriper sina liv desto mindre neurotiska tendenser har de. Detta bekräftades genom denna studie. De erhållna resultaten
visar på att det finns signifikanta korrelationer mellan hanterbarhet, begriplighet och
neuroticism. Detta stärker den uppfattning att korrelationen mellan neuroticism och kön
inte utgör hela förklaringen till att neurotiska drag uppträder oftare hos kvinnor än hos
män (t.ex. Broverman et al., 1970; Leaper, 1995). De erhållna korrelationerna pekar på
att det finns en social dimension av neuroticism som inte kan förklaras av det biologiska
könet.
Åldern visades också korrelera med de testade variablerna. En negativ korrelation finns
mellan ålder och neuroticism samt en positiv korrelation mellan ålder och hanterbarhet
samt begriplighet. Inom psykologin anses åldern vara en faktor som orsakar variationer
mellan individer. I denna studie visas denna faktor ha en negativ inverka på neuroticism
och en positiv sådan på hanterbarhet och begriplighet. Det är dock svårt att avgöra om
det är åldern i sig som ligger till grund för lägre neuroticismpoäng. En möjlighet skulle
kunna vara att ålder har en positiv inverkan på hanterbarhet samt begriplighet, vilka i
sin tur har en positiv inverkan på neuroticism. Orsaksförhållandet kan dock inte visas
genom denna studie. Ett tredje alternativ är att kombinationen av alla tre faktorerna verkar för lägre neuroticismpoäng.
Vidare visar undersökningen att kvinnor erhöll signifikant högre neuroticismpoäng än
män, vilket bekräftar en av denna studies hypotes samt tidigare studiers resultat (t.ex.
Eysenck, 1961; Watson & Watts, 2001). Dessa resultat är dock inte oproblematiska.
Som påpekades i inledningen är de egenskaper som ingår i begreppet neuroticism till
stor del desamma som de som ingår i kvinnliga stereotyper. Efter ett sådant konstaterande blir studieresultatet som visar på att kvinnor är mer neurotiska än män inte längre
så entydiga och enkla att tolka. Själva begreppet neuroticism och dess egenskaper borde
kanske ifrågasättas eller omvärderas om det ska bli könsneutralt och inte mer eller
mindre liktydigt med kvinnlighet och feminitet. Ett begrepp, som till sin natur inbegriper egenskaper som kännetecknar ett kön men inte det andra, borde anses som tvivelaktigt som vetenskapligt redskap. De resultat som erhålls med ett sådant instrument blir
därmed opålitliga.
13
Ett något oväntat resultat är det att kvinnor inte upplever mindre av den typ av makt
som undersöks i denna studie, än män. Denna hypotes kan därmed inte bekräftas. Detta
behöver dock inte nödvändigtvis innebära att kvinnor har eller känner att de har lika
mycket makt som män. Makt är ett begrepp svår att fånga eftersom den innefattar en
mängd skilda aspekter av en individs liv (Sagrestano, 1992; Cromby & Nightingale
1999). Detta breda spektrum som ingår i maktens natur gör den svår att operationaliseras på ett sådant sätt som fångar alla dess aspekter. I denna studie undersöktes två specifika typer av maktens omfattande natur, nämligen hanterbarhet och begriplighet. Det är
rimligt att anta att en individ kan känna makt eller kontroll över vissa områden och känna sig helt maktlös över andra. Vidare är upplevelsen av makt, just därför att den är en
upplevelse, subjektiv. Det innebär att olika individer kan tillskriva samma situation olika maktinnebörder eller ingen makt alls. Denna subjektiva karaktär gör operationaliseringen och tolkningen av begreppet ännu svårare. Detta fenomens komplexitet skulle
kunna utgöra en förklaring till att kvinnor och män inte skiljer sig åt i upplevelsen av
just denna typ av makt. Däremot finns det inget som talar för att samma mönster skulle
gälla beträffande andra former av fenomenet i frågan.
Ett intressant resultat är att kvinnor med hög utbildning erhöll högre neuroticismpoäng
än kvinnor med låg utbildning. Samtidigt som män med hög utbildning erhöll lägre neuroticismpoäng än män med låg utbildning. Detta skulle kunna tolkas som att utbildning
har en positiv verkan på män men inte på kvinnor. Hypotesen om att utbildning skulle
bidra till lägre neuroticismpoäng bekräftas därför endast delvis. En möjlig förklaring till
detta skulle kunna finnas att hitta i de existerande könsstereotyperna. Enligt dessa är
manliga egenskaper, bland annat, sådana som utmärks av rationalitet, objektivitet, dominans och aggressivitet. Kvinnliga stereotyper å andra sidan är sådana som utmärks
av, bland annat, subjektivitet, undergivenhet, emotionalitet och omhändertagande (Geis,
1993). Högre utbildning skulle kunna sägas stå i överensstämmelse med manliga stereotyper men i strid med kvinnliga sådana. Olds och Shaver (1980) har visat att det finns
en tendens för både kvinnor och män att känna skuldkänslor när de bryter mot etablerade könsstereotyper. Detta skulle kunna utgöra en förklaring till att högutbildade kvinnor
erhåller högre neuroticismpoäng eftersom de bryter mot de kvinnliga könsstereotyperna.
Högutbildade män däremot, genom att ägna sig åt något som kräver rationalitet och objektivitet, lever upp till könsnormen och erhåller därmed lägre neuroticismpoäng.
Sysselsättning har också visats spela en roll beträffande både neuroticism och begriplighet. Signifikanta huvudeffekter fanns mellan sysselsättning och neuroticism samt sysselsättning och begriplighet. Studerande individer har funnits erhålla högre neuroticismpoäng men lägre begriplighetspoäng än arbetande individer. Dessa resultat bekräftar hypotesen att arbete bidrar till mindre neuroticism. Cromby och Nightingale (1999)
har föreslagit att makt innefattar också en materiell karaktär, bland annat i form av materiella resurstillgångar. Studerande individer kan, med stor säkerhet, sägas ha mindre
tillgång till materiella resurser. Med stor sannolikhet innebär denna brist på materiella
resurser i sin förlängning en minskad makt över vissa områden av individens liv som
påverkar förståelsen för deras livssituation.
Barn visas också vara en faktor som påverkar kvinnor och män olika. Enligt resultatet
finns det en signifikant interaktionseffekt av barn och kön. Kvinnor med barn erhöll
både högre hanterbarhetspoäng och högre begriplighetspoäng än kvinnor utan barn.
14
Någon liknande skillnad påträffades däremot inte för män. Detta skulle också kunna
förklaras med hänvisning till könsstereotyperna. Kvinnor med barn skulle kunna sägas
leva upp till den kvinnliga rollen som mamma och därmed upprätthålla en överensstämmelse med den kvinnliga stereotypen. Männen å andra sidan är inte, i lika hög grad,
beroende av barn för att leva upp till manliga stereotyper.
Ett något problematiskt resultat är det att högutbildade individer erhåller signifikant
lägre hanterbarhetspoäng än lågutbildade individer. Detta kan tyckas strida mot andra
erhållna resultat. Exempelvis erhöll högutbildade män lägre neuroticismpoäng än lågutbildade även om denna skillnad inte var signifikant. Samtidigt existerar det en negativ
korrelation mellan neuroticism och hanterbarhet. Denna motstridighet skulle kunna förklaras med hänvisning till att det finns olika typer av makt. Hanterbarhet och utbildning
beskriver nödvändigtvis inte samma typ av makt och denna studie visar inte om dessa
två faktorer korrelerar med varandra. Detta till synes motstridiga resultat är ett exempel
som belyser maktbegreppets komplexitet och dess svåra operationaliseringen. Med utgångspunkt från detta resultat kan en tolkning inte göras mot bakgrunden av den genomgångna litteraturen. En spekulativ tolkning skulle då kunna vara att hög utbildning
ger individer flera möjligheter än låg utbildning. Fler möjligheter skulle kunna sägas ge
större makt över tillvaron samtidigt som det också skulle kunna skapa en osäkerhet hos
individerna eftersom det kan göra valen svåra att fatta. Denna typ av osäkerhet skulle
individer med begränsade möjligheter inte erfara. Färre möjligheter skulle därför kunna
sägas göra tillvaron mer hanterbar. En empirisk undersökning av denna tolkning krävs
dock för att kunna ge den stöd. Om denna visades vara korrekt skulle också den belysa
maktens mångsidighet och kanske även dess avigsida.
Resultaten från denna studie visar alltså att begreppet neuroticism är mer komplext än
tidigare teorier har framställt det. Eysenck (1961) anger bland annat fysiologiska och
sociala orsaker till utvecklingen av neurotiska personlighetsdrag. Något som utmärker
hans arbete är dock det att han lägger dessa egenskaper hos individen, vilket gör att åtgärder också riktas till denne. Socialkonstruktionismen har i detta avseende ett annorlunda perspektiv att erbjuda. Genom att titta på neuroticism som en social konstruktion
kan detta fenomen undersökas från nya infallsvinklar. Tidigare i denna studie har
nämnts att tidig psykologiforskning var genomsyrad av social bias. Det faktum att ett
vedertaget begrepp för personlighetsegenskaper i så hög grad stämmer överens med
kvinnliga könsstereotyper (Broverman et al., 1970) skulle rimligtvis också kunna påstås
vara social biased. Denna bias är viktig att undersöka eftersom den med stor sannolikhet
innebär betydande konsekvenser för enskilda individer. I ett tidigare avsnitt i denna studie ställdes två frågor beträffande nyttan av att kategorisera människor som neurotiska
samt vilka konsekvenser en sådan kategorisering har för den enskilde individen. Begreppet neuroticism kan i sig inte vara biased eftersom ett begrepp, utan de värderingar
ett samhälle tillskriver det, inte betyder någonting. Detta begrepp har emellertid belagts
med negativa konnotationer eftersom det i hög grad är associerat med lättare eller svårare mentala störningar (Heaven & Shocher, 1995; Watson & Watts, 2001). Här skulle ett
socialkonstruktionistiskt perspektiv och dess betoning på språket kunna erbjuda ett redskap för att analysera innehållet och betydelsen (meaning) av detta begrepp.
De egenskaper som ingår i detta begrepp är, som redan tidigare nämnts, bland annat
ångest, depression, irrationalitet, m.m. Dessa egenskaper har i vårt samhälle en negativ
15
klang. När de uppträder hos individerna utan uppenbar orsak eller i överdriven form
betraktas dessa känslouttryck som psykisk störning (Busfield, 1999). Dessutom är dessa
störningar fenomen som mest förknippas med kvinnor. Här skulle det kunna frågas hur
det kommer sig att kvinnliga stereotyper i så hög utsträckning stämmer överens med
egenskaper som ingår i ett begrepp som i varierande grad betecknar psykisk störning?
Ett svar på detta skulle kunna finnas att hitta i patriarkaliska maktintressen.
Konstruktionen av neuroticism är i linje med konstruktionen av könet. Könskonstruktionen anses av många (t.ex. Hare-Mustin & Marecek, 1988) tjäna maktens hierarki.
Trots att vetenskapen har distanserat sig från 1900-talets androcentriska bias tyder begrepp som neuroticism på att det fortfarande, inom vetenskapen, finns redskap som används för att upprätthålla dikotomiseringen av könet. Svaret på den tidigare ställda frågan om nyttan av en sådan klassificering skulle då kunna vara att den förstärker könsdikotomiseringen, vilket i sin förlängning tjänar den patriarkaliska maktstrukturen. Som
yttersta konsekvens skulle kunna sägas att begreppet neuroticism har en ideologisk och
politisk funktion. Detta skulle kunna utgöra svaret på frågan om användbarheten av teorin som en socialkonstruktionistisk lagd forskare skulle ställa. Detta begrepp kan vidare
ses som ytterligare ett redskap i maktens diskurs och en bekräftelse på att vetenskapen
varken är politisk neutral eller fri från värderingar (Hare-Mustin & Marecek, 1988).
En annan viktig punkt att analysera beträffande makt och neuroticism är frågan om varför de symptom som ingår i den sist nämnda uppträder mest hos kvinnor. Är det så att
kvinnor till sin natur är mer känsliga och lagda åt neurotiska symptom, eller är dessa
symptom ett uttryck och konsekvens av den samhällsstruktur de lever i? Broverman et
al. (1970) påpekar att det finns en dubbel hälsomåttstock som används olika, beroende
på om individerna är av det kvinnliga eller manliga könet. Vidare påpekar dessa författare att typexemplet för en frisk vuxen person är en man. Oavsett vad skillnaderna mellan kvinnor och män beror på, är det ett faktum att sådana finns att iaktta. Det skulle
kunna sägas att vårt samhälle skickar ut dubbla signaler till kvinnorna. Å ena sidan är
budskapet att mental hälsa i hög grad korrelerar med så kallade manliga egenskaper
(Broverman et al., 1970), å andra sidan innebär en brytning mot könsstereotyper ett hot
mot den mentala hälsan (Olds & Shaver, 1980). Detta innebär att kvinnorna är låsta i sin
situation vad de än försöker göra. Vill de betraktas som friska enligt rådande hälsomåttstock måste de bryta mot normen, men gör de det riskerar de att må sämre enligt Olds
och Shaver (1980). Med detta i åtanke är det rimligt att anta att kvinnor inte skulle vara
mer neurotiska än män om de inte hade motstridiga ideal att leva upp till.
En annorlunda och kanske något provokativ tolkning av att kvinnor uppvisar flera neurotiska symptom är den att det skulle kunna vara ett sätt för dem att utöva makt. Enligt
Madden et al. (2000) har känslouttryck, bland annat, den funktion att markera status och
makt. Mot bakgrunden av vad som har sagts tidigare i denna studie kan denna tolkning
te sig något motstridig. Vid närmare eftertanke är det dock rimligt att anta att kvinnors
neuroticism är en form av protest mot etablerade normer. Protest skulle kunna sägas
vara ett sätt att återta makt och kontroll över sitt eget liv. Det skulle kunna tilläggas att
ett sådant maktuttryck är problematiskt eftersom det skulle innebära att makt intar destruktiva former och på så vis skulle kunna ses som snarare ett uttryck för maktlöshet.
Att se detta som maktlöshet är dock högst problematiskt eftersom det förutsätter att vi
kan göra anspråk på att veta vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Dessa begrepp är
16
dock moraliska värderingar och som sådana högst subjektiva. Detta leder oss in i en
återvändsgränd på vilken en utväg är svår att skåda. Ett svar på detta kan inte erbjudas
inom ramarna för denna studie. Ett sätt att förstå dynamiken bakom kvinnors neuroticism skulle bättre svaras på genom en kvalitativ analys av detta fenomen.
Denna studie visar att könsstereotyper spelar en betydande roll i människors liv. Fiske
(1993) har visat hur stereotyper hänger nära ihop med makt. Denna studie har bekräftat
att stereotyperna i sig verkar utöva makt över individen och hur han/hon ser på sig själv
och omvärlden. På så sätt blir individen en tjänare av samhällets maktdiskurs. Precis
som begrepp inte betyder någonting utan de värderingar de beläggs med, så existerar
stereotyper inte om vi inte skapar dem. Stereotyper har inget eget liv, utan förmedlas till
individerna genom sociala relationer. De blir integrerade i individen och blir till en del
av dennes livsåskådning. Detta kan vara en förklaring till att, i samhällen där försök
görs för att kvinnor och män ska vara jämlika, individerna fortfarande försöker leva upp
till sedan länge rådande könsstereotyper. Detta visar på att problemet av maktojämlikhet
är ett mycket intrikat sådant. De processer som reglerar maktstrukturer försiggår under
ytan och är mycket svåra att genomskåda. Därför är en identifieringsprocess av största
vikt om vi vill förstå vilka strukturer som understödjer rådande maktrelationer och dess
påverkan på den mentala hälsan.
Sammanfattningsvis kan sägas att denna studie har visat att det finns en könsskillnad i
uppvisandet av neurotiska drag, där kvinnor visar flera. Något som också visar sig är att
svaret inte är så enkelt som att det skulle vara något som ligger i kvinnors natur men
inte i mäns. Verkligheten är mer komplex än så. Denna studie har visat att neuroticism
kan få en annorlunda förståelse när det analyseras från ett kontextuellt perspektiv. Denna undersökning har dock inte på något sätt uttömt de ställda frågorna, utan den är snarare ett försök till nya infallsvinklar som förhoppningsvis leder till ytterligare studier i
ämnet. Utifrån de resultat som erhölls framstår det ganska tydligt att frågan är mycket
komplex. För att bättre utreda neuroticism från ett maktperspektiv är dock en bättre definition av begreppet makt nödvändigt. En kvalitativ undersökning som försöker komma
åt individers subjektiva upplevelse av makt vore därför önskvärd. Upplevelsen av makt
finns på många plan, kanske på alla plan av individens liv. Detta gör begreppet svåråskådligt men det är dock viktigt att undersöka, om de processer bakom människors
handlande bättre ska kunna förstås.
Referenser
Antonovsky, A. (1987). Unraveling the mystery of health: How people manage stress
and stay well. San Francisco: Jossey-Bass.
Antonovsky, A. (1993). The structure and properties of sense of coherence scale. Social
Science and Medicine, 36, 725-733.
Barret, L.F., Robin, L., Pietromonaco, P.R., & Eyssell, K.M. (1998). Are women the
”more emotional” sex? Evidence from emotional experiences in social context.
Cognition and Emotion, 12, 555-578.
17
Bohan, J. (1997). Regarding gender: Essentialism, constructionism and feminist psychology. I Gergen, M., & Davis, S. (Red.). Toward a new psychology of gender
(sid. 31-47). New York: Routledge.
Brannon, L. (1996). Gender: Psychological perspectives. Needham Heights: Allyn and
Bacon.
Brody, L.R. (1985). Gender differences in emotional development: A review of theories
and research. Journal of Personality, 53, 102-149.
Broverman, I.K., Broverman, D.M., Clarkson, F.E., Rosenkrantz, P.S., & Vogel, S.R.
(1970). Sex-role stereotypes and clinical judgements of mental health. Journal of
Consulting and Clinical Psychology, 34, 1-7.
Burkitt, I. (1999). Between the dark and the light. I Nightingale, D.J., & Cromby J.
(Red.). Social constructionist psychology: A critical analysis of theory and practice (sid. 70-82). Buckingham: Open University Press.
Burr, V. (1999). The extra-discursive in social constructionism. I Nightingale, D.J., &
Cromby J. (Red.). Social constructionist psychology: A critical analysis of theory
and practice (sid. 113-126). Buckingham: Open University Press.
Busfield, J. (1996). Men women and madness: Understanding gender and mental disorder. London: MacMillan Press Ltd.
Butt, T. (1999). Realism, constructionism and phenomenology. I Nightingale, D.J., &
Cromby J. (Red.). Social constructionist psychology: A critical analysis of theory
and practice (sid. 127-140). Buckingham: Open University Press.
Crawford, M., & Marecek, J. (1989). Psychology reconstructs the female. Psychology of
Women Quarterly, 13, 147-165.
Cromby, J., & Nightingale, D.J. (1999). What’s wrong with social constructionism?. I
Nightingale, D.J., & Cromby, J. (Red.). Social constructionist psychology: A critical analysis of theory and practice (sid. 1-19). Buckingham: Open University
Press.
Cross, S., & Markus, H. (1993). Gender in thought, belief, and action: A cognitive approach. I Beall, A.E., & Sternberg, R.J. (Red.). The psychology of gender (sid. 5598 ). New York: The Guilford Press.
Deaux, K., & Lewis, L.L. (1984). Structure of gender stereotypes: Interrelationships
among components and gender label. Journal of Personality and Social Psychology, 46, 991-1014.
Deaux, K., & Major, B. (1987). Putting gender into context: An interactive model of
gender-related behavior. Psychological Review, 94, 369-389.
Eysenck, H.J. (1961). Assessments and ratings. Dimensions of personality (5th ed.) (sid.
33-73). London: Routledge & Kegan Paul Limited.
Eysenck, H.J., & Eysenck, S.D. (1964). Eysenck personality inventory. London: University of London Press.
Fiske, S.T. (1993). Controlling other people: The impact of power on stereotyping.
American Psychologist, 48, 621-628.
Geis, F.L. (1993). Self-fulfilling prophecies: A social psychological view of gender. I
Beall, A.E., & Stenberg, R.J. (Red.). The psychology of gender (sid. 9-54). New
York: The Guildorf Press.
Gergen, K.J. (1985). The social constructionist movement in modern psychology.
American Psychologist, 40, 266-275.
Gilligan, C. (1982). In a different voice: Psychological theory and women’s development. Cambridge: Harvard University Press.
18
Hare-Mustin, R.T., & Marecek, J. (1988). The meaning of difference: Gender theory,
postmodernism, and psychology. American Psychologist, 43, 455-464.
Heaven, P.C.L., & Shochet, I.M., (1995). Dimensions of neuroticism: Relationships
with gender and personality traits. Personality and Individual Differences, 18, 3337.
Hergenhahn, B.R., & Olson, M.H. (1999, 5th ed.). Carl Jung. I An Introduction to theories of personality (sid. 63-95). New Jersey: Prentice Hall.
Kessler, S.J., & McKenna, W. (1978). Gender: An ethnomethodological aproach. Chicago: The University of Chicago Press.
Korpi, W. (1985). Handling, resurser och makt – Om kausala och finala förklaringsmodeller i maktanalys. Stockholm: Institutet för social forskning.
Langius, A., Björvell, H., Antonovsky, A. (1992). The sense of coherence concept and
its relation to personality traits in swedish samples. Scandinavian Journal of
Caring Sciences, 6, 165-171.
Leaper C. (1995). The use of masculine and feminine to describe women’s and men’s
behavior. The Journal of Social Psychology, 135, 359-369.
Maccoby, E.E., (1988). Gender as a social category. Developmental psychology, 24,
755-765.
Maccobby, E.E. (1998). The explanatory web. I The two sexes: Growing apart, coming
together (sid.75-187). London: The Belknap Press of Harvard University Press.
Maccoby, E.E., & Jacklin, C. (1974). The psychology of sex differences. Stanford: Stanford University Press.
Madden, T.E., Barret, L.T., & Pietromonaco, P.R. (2000). Sex differences in anxiety
and depression: Empirical evidence and methodological questions. I Fisher, A.
(Red.). Gender and emotion: Social psychological perspectives (sid. 277-298).
Cambridge: University Press.
Olds, D.E., & Shaver, P. (1980). Masculinity, femininity, academic performance, and
health: Further evidence concerning the androgyny controversy. Journal of Personality, 48, 323-341.
Orlofsky, J.L., & O’Heron, C.L. (1987). Stereotypic and nonstereotypic sex role trait
and behavior orientations: Implications for personal adjustment. Journal of Personality and Social Psychology, 52, 1034-1042.
Parker, I. (1999). Critical reflexive humanism and constructionist psychology. I
Ninghtingale, D.J., & Cromby, J. (Red.). Social constructionist psychology: A
critical analysis of theory and practice (sid. 23-36). Buckingham: Open University Press.
Sagrestano, L.M. (1992). The use of power and influence in a gendered world. Psychology of Women Quarterly, 16, 439-447.
Shields, S.A. (1975). Functionalism, darwinism, and the psychology of women: A study
of a social myth. American Psychologist, 30, 739-754.
Shields, S.A. (2000). Thinking about gender, thinking about theory: Gender and emotional experience. I Fisher, A. (Red.). Gender and emotion: Social psychological
perspectives (sid. 3-23). Cambridge: University Press.
Socialstyrelsen (2000). Hälso- och sjukvårdsstatistik årsbok 2000.
Unger, R.K. (1979). Toward a redefinition of sex and gender. American Psychologist,
34, 1085-1094.
19
Unger, R.K. (1990). Imperfect relations of reality: Psychology constructs gender. I
Hare-Mustin, R.T., & Marecek, J. (Red.). Making a difference: Psychology and
the reconstruction of gender (sid. 102-149). New Haven: Yale University Press.
Watson, N., & Watts, R.H. Jr. (2001). The predictive strength of personal constructs
versus conventional constructs: Self-image disparity and neuroticism. Journal of
Personality, 69, 121-145.
