Finns det hälsomässiga
förutsättningar för ett
längre arbetsliv
- en analys av hälsoutvecklingen
i den övre medelåldern
Pensionsåldersutredningen
(S 2011:05)
Pensionsåldersutredningen
103 33 Stockholm
Tfn 08-405 10 00
www.pensionsaldersutredningen.blogspot.com
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryckt av Elanders Sverige AB
Stockholm 2012
Innehåll
Innehåll .............................................................................. 1
Förord................................................................................. 3
Sammanfattning .................................................................. 5
1
Bakgrund ....................................................................... 7
2
Material och metod ......................................................... 8
3
Resultat ...................................................................... 10
3.1 Utvecklingen av hälsa ............................................. 10
3.2 Utvecklingen av antalet ”friska” respektive ”sjuka”
år i åldersintervallet 55–74 år .............................. 15
4 Diskussioner och slutsatser ............................................ 20
1
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Förord
Pensionsåldersutredningens uppdrag är att analysera hinder för ett
längre arbetsliv samt föreslå förändringar som kan leda till att fler
äldre arbetar längre. Hindren kan vara åldersgränser i trygghetssystemen men också arbetsförhållanden och attityder i samhället.
Målet är att höja den faktiska pensionsåldern och att öka antalet
arbetade timmar i ekonomin. För att inbjuda till debatt och för att
bidra till utredningens kunskaps- och analysunderlag har ett antal
underlagsrapporter beställts av forskare och experter.
Denna rapport har utarbetats av Mårten Lagergren, docent,
Äldrecentrum.
Författarna ansvarar för innehåll och bedömningar i rapporterna
men de utgör ett värdefullt underlag till utredningens analyser.
Anna Hessel och Viktoria Bergström, sekreterare i utredningen,
har ansvarat för arbetet med underlagsrapporterna. Marja Lemne
har biträtt utredningen med redaktionell granskning.
Utredningsarbetet kan följas på
www.pensionsaldersutredningen.blogspot.com.
Ingemar Eriksson,
Särskild utredare
3
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Sammanfattning
Ett förlängt arbetsliv bygger på flera förutsättningar – det måste finnas
företag och organisationer som kan och vill behålla eller anställa äldre
arbetskraft, arbetsuppgifter, arbetsvillkor och arbetsmiljö måste var
lämpade för de äldre, det måste finnas incitament för de äldre att
fortsätta att arbeta. Och - sist men inte minst - det måste finnas
hälsomässiga förutsättningar för detta.
Ohälsa och funktionsnedsättningar är hinder för att kunna delta
i arbetslivet. Men olika arbeten ställer helt olika krav. I ett stillasittande arbete är nedsatt rörelseförmåga inget hinder – i ett arbete
med tunga lyft krävs bevarad kroppsstyrka för att kunna klara av
arbetet. Arbetet sliter också i mycket olika grad på kroppen. En
analys av de hälsomässiga förutsättningarna för ett förlängt arbetsliv måste ta hänsyn till dessa förhållanden. Detta görs här genom en
uppdelning med avseende på utbildningens längd. Detta är ett
grovt mått på arbetskrav och arbetsvillkor, men bör ändå ge en viss
föreställning om de skillnader som råder mellan olika grupper i
befolkningen.
I rapporten presenteras en beskrivning av hälsoutvecklingen
under perioden 1980–2004 per åldersgrupp och kön för åldersgruppen 55–74 år, uppdelat på femårsgrupper och tre utbildningsgrupper – kort, medellång och lång. Följande aspekter på hälsa och
funktionsförmåga redovisas: självskattad hälsa, förekomst av
kronisk sjukdom, nedsatt förmåga till arbete och sysselsättningar,
rörelsehinder. Till detta kommer SCB:s hälsoindex, som är avsett
att sammanfatta dessa olika aspekter på hälsan. Fokus är på god
hälsa snarare än ohälsa. Ett sätt som använts för att beskriva
hälsoutvecklingen är genom en uppdelning på ”friska” och ”sjuka”
levnadsår genom den s.k. Sullivan-metoden.
Analyserna visar att hälsoutvecklingen i de studerade åldersgrupperna på det hela taget varit positiv under perioden 1980–2004,
men utvecklingen i åldersgruppen 55–64 år har varit något sämre än
i gruppen 65–74 år. Männen har haft en bättre hälsoutveckling än
kvinnorna. Hälsoutvecklingen i gruppen med kort utbildning har
för båda könen varit bättre än för dem med längre utbildning. Trots
detta är hälsotillståndet fortfarande klart sämre för de korttidsutbildade än för övriga grupper. Antalet år med hälsa har ökat med
drygt ett år i åldersintervallet 55–64 år och ungefär lika mycket i
intervallet 65–74 år. Ökningen i antalet ”hälsoår” har varit något
större för männen än för kvinnorna.
5
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Slutsatsen blir att det finns hälsomässiga förutsättningar för att
längre arbetsliv. Men detta gäller bara generellt – för de enskilda
personerna kan det se mycket olika ut. Sextiofem års ålder är ingen
skiljelinje som markerar gränsen mellan hälsa och ohälsa. De
individuella förutsättningarna när det gäller ohälsan och arbetets
hälsokrav spelar mycket större roll än den kronologiska åldern.
6
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
1
Bakgrund
En av det moderna samhällets paradoxer är att samtidigt som
medellivslängden ökat mycket starkt med omkring två år per
tioårsperiod, så har den ålder vid vilken man lämnar arbetslivet
knappast förändrats även om en tidigare tendens till minskning nu
förbytts i en viss ökning. Resultatet har blivit att en allt längre del
av livet tillbringas som ålderspensionär – och detta i stor utsträckning i god hälsa och i goda ekonomiska förhållanden. Detta
är i grunden en mycket positiv utveckling. Den starkt ökande
medellivslängden i stort överallt i världen måste ses som ett av
mänsklighetens största framsteg under de senaste 100–150 åren!
Men baksidan är en kraftig ökning av antalet pensionärer i förhållande till antalet förvärvsaktiva personer. Genom de stora förändringar i befolkningens ålderssammansättning, som kan förväntas under de kommande decennierna, riskerar denna utveckling
att leda till en ohållbar situation, där försörjningsbördan kommer
att vila på en alltför liten andel av befolkningen. Den smalnande
basen gör att välfärdssystemet riskerar att tippa över om ingenting
görs! Problemet är generellt för industriländerna och man söker nu
olika vägar för att hanterad det. En sådan väg är att på olika sätt
försöka förlänga deltagandet i arbetslivet.
Ett förlängt arbetsliv bygger på flera förutsättningar – det måste
finnas företag och organisationer som kan och vill behålla eller
anställa äldre arbetskraft, arbetsuppgifter, arbetsvillkor och arbetsmiljö måste vara lämpade för de äldre, det måste finnas incitament
för de äldre att fortsätta att arbeta. Och - sist men inte minst - det
måste finnas hälsomässiga förutsättningar för detta.
Ålderspensioneringen infördes ursprungligen för att göra det
möjligt för äldre personer med nedsatt hälsa att lämna arbetslivet
och kunna åtnjuta några år i lugn och ro ”på ålderns höst”. Denna
situation är sedan länge passerad. De många åren som pensionär är i
dag till allra största delen år med förhållandevis god hälsa innan de
mer avgörande ålderskrämporna och det oundvikliga slutskedet av
livet inleds. Men det är ostridigt att hälsan försämras med åldern
och att äldre personer är mer utsatta för olika kroniska, funktionsnedsättande sjukdomar än yngre. Frågan är då om den ökande livslängden också har fört med sig en förlängning av åren med hälsa
och bevarad förmåga till arbete och sysselsättningar. Det är den
fråga som tas upp till behandling i denna promemoria med ut-
7
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
nyttjande av resultaten från framförallt SCB:s undersökningar av
levnadshållanden, de s.k. ULF-undersökningarna.
Ohälsa och funktionsnedsättningar utgörhinder för att kunna
delta i arbetslivet. Men det är också klart att olika arbeten ställer
helt olika krav. I ett stillasittande arbete är nedsatt rörelseförmåga
inget hinder – i ett arbete med tunga lyft krävs bevarad kroppsstyrka. Arbetet sliter också i mycket olika grad på kroppen. En
analys av de hälsomässiga förutsättningarna för ett förlängt arbetsliv måste självklart ta hänsyn till dessa förhållanden. I den analys
som presenteras i det följande görs detta genom en uppdelning med
avseende på utbildningens längd. Detta är givetvis ett mycket grovt
mått på arbetskrav och arbetsvillkor, men bör ändå kunna ge en
viss föreställning om de skillnader som råder mellan olika grupper i
befolkningen. Många analyser har vidare visat att det är ganska
stora skillnader mellan könen när det gäller hälsa och funktionsförmåga vid högre ålder. En uppdelning av analysen på kön är därmed en självklarhet.
I fortsättningen kommer att presenteras en beskrivning av
hälsoutvecklingen under perioden 1980–2004 per åldersgrupp och
kön för åldersgruppen 55–74 år, uppdelat på femårsgrupper och tre
utbildningsgrupper – kort, medellång och lång. Följande aspekter
på hälsa och funktionsförmåga kommer att redovisas: självskattad
hälsa, förekomst av kronisk sjukdom, nedsatt förmåga till arbete
och sysselsättningar, rörelsehinder. Till detta kommer SCB:s hälsoindex, som är avsett att sammanfatta dessa olika aspekter på hälsan.
Fokus är på god hälsa snarare än ohälsa. Det handlar således om att
se hur andelarna med god hälsa av de medelålders har utvecklats
under de senaste 25 åren.
Ett sätt beskriva hälsoutvecklingen är skilja på ”friska” respektive ”sjuka” levnadsår. I det följande kommer också att redovisas
beräkningar avsedda att visa hur antalet levnadsår i åldersintervallet
55–74 år förändrats under perioden och hur fördelningen av dessa
år på ”friska” och ”sjuka” förändrats. För denna analys har ingen
uppdelning gjorts på utbildningsgrupper.
2
Material och metod
Här presenterade resultat bygger i sin helhet på SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden, de s.k. ULF-undersökningarna.
Dessa undersökningar har bedrivits vartannat år sedan 1975 och
8
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
omfattar ett stort antal variabler av vilka en hel del avser hälsa och
funktionsförmåga i olika avseenden. Undersökningarna omfattar i
varje omgång omkring 7 000 personer av vilka ca 2 000 i här
aktuella åldersgrupper. De data, som här utnyttjats, avser åren
1980/82, 1992/93 samt 2004 för åldrarna 55–74 år, båda könen.
Senare ULF-undersökningar har genomförts med en i viss mån
förändrad metodik, vilket försvårar jämförelser över tiden. De
variabler som använts är:
Självskattad hälsa (1980 och 1992: tre nivåer – god, dålig, mittemellan; 2004: fem nivåer – mycket god, god, någorlunda, dålig,
mycket dålig).
Långvarig sjukdom (nej, ja).
Nedsatt förmåga till arbete och sysselsättningar (inte alls, i
någon mån, i hög grad).
Nedsatt rörelseförmåga (nej, något, i hög grad).
SCB hälsoindex konstrueras utgående från dessa variabler och har
fyra nivåer: full hälsa, lätt ohälsa, måttlig ohälsa och svår ohälsa.
Utbildningsgrupperna är definierade utgående från utbildningens längd: kort utbildning, 9 år eller mindre (grundskola); medellång utbildning 10–12 år (gymnasium); lång utbildning, mer än 12
år (universitet).
Beräkningarna av det förväntade antalet ”friska” resp. ”sjuka” år
levnadsår i åldersintervallet 55–74 år har gjorts enligt den s.k.
Sullivan-metoden. Denna innebär att beräkningarna kan göras med
utnyttjande av prevalenser (andelar av befolkningen med ohälsa
eller sjukdom) i stället för incidenstal (andelen insjuknade per år),
vilket skulle vara det formellt riktiga, men som förutsätter en longitudinell undersökning, dvs. en undersökning, där man följer
personerna över tiden.
3
Resultat
3.1
Utvecklingen av hälsa och funktionsförmåga
Som framhållits i det föregående har fokus i denna analys varit på
hälsa och funktionsförmåga snarare än ohälsa och funktionsnedsättning. Tabell 1 nedan visar andelen med god hälsa (1980, 1992)
9
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
resp. mycket god eller god (2004) per åldersgrupp, kön och utbildningsgrupp. Det bör observeras att övergången från en tregradig till
femgradig skala år 2004 skapar ett visst jämförelseproblem.
Som genomsnitt oberoende av utbildningsnivå skattar männen sin
hälsa något bättre än kvinnorna, och de yngre bättre än de äldre
även om skillnaden är ganska liten. Förändringen över tiden
”hoppar” en del mellan år och åldersgrupper, men huvudintrycket
är att andelen med god hälsa ökat över tiden även om det finns
undantag. Utvecklingen ser bättre ut för männen än för kvinnorna
och även bättref ör de äldre än för de yngre. Speciellt de yngre
kvinnorna med kort eller medellång utbildning visar en negativ
utveckling. Bland kvinnorna verkar gruppen med medellång utbildning ha haft en sämre utveckling än de båda övriga utbildningsgrupperna. För männen kan man inte se någon sådan tendens. Där
är utvecklingen parallell i samtliga utbildningsgrupperna.
Tabell 2 visar motsvarande för andelen personer utan långvarig
sjukdom.
10
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Dessa andelar är genomgående lägre och tendenserna de omvända.
I så gott som samtliga grupper minskar andelen som inte har någon
långvarig sjukdom – i vissa fall drastiskt. Det är dock tveksamt om
detta skall tas till intäkt för en försämrad hälsa. Snarare är det fråga
om en bättre bevakning av hälsotillståndet från hälso- och sjukvårdens sida med ökad diagnostisering av till exempel diabetes 2.
Det kan också vara fråga om förändrade kriterier för vad som kall
betecknas som sjukdom, till exempel ändrade gränser för högt
blodtryck.
I tabell 3 visas på motsvarande sätt andelen utan nedsatt arbetsförmåga.
11
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Liksom för god självskattad hälsa minskar andelen utan nedsatt
förmåga med åldern och är något lägre för kvinnorna än för
männen. Grupperna med lång utbildning har så gott som genomgående en högre andel utan nedsatt förmåga till arbete och sysselsättningar. Utvecklingen över tiden liknar också den för den självskattade hälsan, men ser här något sämre ut. Förbättringar och
försämringar väger här ungefär lika. Liksom förut ser utvecklingen
något bättre ut för männen än för kvinnorna och i detta fall klart
bättre för de äldre än för de yngre. Anmärkningsvärt att de med
lång utbildning haft en sämre utveckling av arbetsförmågan än
övriga utbildningsgrupper. De med kort utbildning faller bäst ut!
I tabell 4 visas motsvarande resultat avseende andelen personer
utan rörelsehinder.
12
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Andelen personer utan rörelsehinder i dessa åldersgrupper är
genomgående hög – högre för de yngre än för de äldre och för
männen än för kvinnorna. Liksom för övriga variabler är andelen
utan rörelsehinder högre i gruppen av personer med hög utbildning
än i övriga grupper och skillnaden är här ganska stor. Speciellt i
gruppen äldre kvinnor med kort utbildning är andelen utan rörelsehinder låg.
Utvecklingen över tiden är här klart bättre än för övriga variabler. I samtliga fall utom ett (kvinnor 55–59 år med kort utbildning) är det fråga om ökade andelar ”friska”. Förbättringarna
faller ganska jämnt ut på de olika delgrupperna. Stora hopp mellan
enskilda år får tillskrivas begränsad samplestorlek i undersökningen
vid nedbrytning på så pass många grupper som det här är fråga om.
Detta gäller speciellt gruppen kvinnor med lång utbildning.
Utifrån variablerna självskattad hälsa, långvarig sjukdom, nedsatt förmåga och olika variabler som beskriver rörelsehinder har
SCB tagit fram ett hälsoindex med fyra nivåer. Tabell 5 visar andelen med full hälsa eller endast lätt ohälsa enligt detta index.
13
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
SCB-indexet visar återigen lite högre andelar med god hälsa för
män än för kvinnor, men utfallet per åldersgrupp är mer oklart.
Den positiva inverkan av utbildningens längd faller ut klart för
män, något mindre tydligt för kvinnor.
Utvecklingen över tiden har enligt detta index varit betydligt
sämre för de yngre än för de äldre och verkar ha varit något sämre
för kvinnorna än för männen. Något överraskande kanske verkar
utvecklingen enligt SCB index varit bättre för de med kort utbildning än de med längre.
För att ge en tydligare bild av utvecklingen visas i tabell 6 den
relativa utvecklingen i andelen ”friska” sedan år 1980 med andelen
beräknad som genomsnittet över här visade indikatorer utom kronisk sjukdom. Tabellen visar också utvecklingen totalt summerat
över de tre utbildningsgrupperna.
14
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
3.2
Utvecklingen av antalet ”friska” respektive ”sjuka”
år i åldersintervallet 55–74 år
Med utnyttjande av ohälsouppgifterna från ULF-undersökningen
har en beräkning gjorts med hjälp av Sullivan-metoden av antalet
”friska” resp. ”sjuka” levnadsår inom åldersintervallet 55–74 år för
åren 1980, 1992 och 2004. Beräkningen bygger på uppgifter på
mortalitet och andel med ohälsa (prevalens) per femårsgrupp för
män resp. kvinnor. Som prevalenstal för ohälsa har använts genomsnittet av indikatorerna självskattad hälsa (1980, 1992: dålig eller
mittemellan; 2004: mycket dålig, dålig, någorlunda), nedsatt förmåga till arbete och sysselsättningar (i någon mån, i hög grad),
nedsatt rörelseförmåga (något, i hög grad) och SCB hälsoindex)
15
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
måttlig eller svår ohälsa). Tabell 7 visar utvecklingen av andelen av
det förväntade antalet levnadsår i resp. åldersintervall med hälsa.
Detta visar en klar ökning av antalet år med hälsa i samtliga fall.
Andelen år med hälsa är högre för män än för kvinnor och
ökningen under perioden 1980–2004 något större. Räknar man från
65 års ålder och t.o.m. 74-åringarna blir andelen år med hälsa något
lägre än om man räknar på hela åldersintervallet men skillnaden är,
som man ser, inte särskilt stor.
Ett annat sätt att illustrera denna utveckling är att se på hur
antalet ”friska” resp. ”sjuka” år i åldersintervallet förändrats under
perioden. Summan av ”friska” och ”sjuka” år är det förväntade antalet levnadsår i åldersintervallet och detta har ökat något för båda
könen beroende på minskad dödlighet. Diagram 1 A och B visar
ökningen av antalet ”friska” år och minskningen av antalet ”sjuka”
för män resp. kvinnor.
16
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
2,00
1,50
1,00
0,50
LE55/74 - friska tillagda år
0,00
LE55/74 - sjuka tillagda år
1980-92
1992-04
1980-04
-0,50
-1,00
-1,50
2,50
2,00
1,50
1,00
0,50
LE55/74 - friska tillagda år
0,00
LE55/74 - sjuka tillagda år
-0,50
1980-92
1992-04
1980-04
-1,00
-1,50
-2,00
Diagrammen visar att kvinnorna enligt denna beräkning fått 1 ½
nya ”friska” år i detta åldersintervall under perioden 1980–2004,
männen knappt 2 år. För kvinnorna ligger ökningen till sin huvud17
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
del i delperioden 1992–2004, för männen fördelar den sig jämnt
över delperioderna. En motsvarande något mindre minskning har
skett av antalet ”sjuka” år. Nettot utgörs av de levnadsår i åldersintervallet som tillkommit genom den minskade dödligheten.
Resultatet av en motsvarande beräkning för åldersintervallet 65–
74 år visas i diagrammen 2 A och B.
1,20
1,00
0,80
0,60
0,40
LE65/74 - friska tillagda
år
0,20
0,00
-0,20
1980-92
1992-04
1980-04
LE65/74 - sjuka tillagda
år
-0,40
-0,60
-0,80
-1,00
1,50
1,00
0,50
LE65/74 - friska tillagda år
0,00
1980-92
-0,50
-1,00
-1,50
18
1992-04
1980-04
LE65/74 - sjuka tillagda år
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Antalet tillagda ”friska” år är här givetvis lägre – ett år för kvinnor
och lite mer för män. Liksom för intervallet 55–74 har antalet
”sjuka” år minskat något mindre och nettot utgörs av levnadsår
som tillkommit genom minskad dödlighet.
Diagram 3A och B visar ett ytterligare sätt att presentera förändringen i antalet ”friska” och ”sjuka” år i åldersintervallet.
2004
1992
Kvinnor 65/74
1980
Friska år
Sjuka år
2004
1992
Kvinnor 55/74
1980
0,00
5,00
10,00
15,00
20,00
2004
1992
Män 65/74
1980
Friska år
Sjuka år
2004
1992
Män 55/74
1980
0,00
5,00
10,00
15,00
20,00
19
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
Man ser här tydligt hur antalet ”friska” år ökat på bekostnad av de
”sjuka” åren i båda åldersintervallen.
4.
Diskussion och slutsatser
De analyser som presenterats i det föregående visar som sammanfattning
att hälsoutvecklingen i de studerade åldersgrupperna på det hela
taget har varit positiv under perioden 1980–2004. Dock har
utvecklingen i de yngre åldersgrupperna, 55–64 år, varit något
sämre än i de äldre, 65–74 år,
att männen haft en något bättre hälsoutveckling än kvinnorna,
att hälsoutvecklingen i gruppen med kort utbildning har för
båda könen varit något bättre än för dem med längre utbildning,
att antalet år med hälsa har ökat med ett halvt till ett år i
åldersintervallet 55–64 år och omkring ett år i intervallet 65–74
år. Ökningen i antalet ”hälsoår” har varit något större för
männen än för kvinnorna.
Resultatet beror på hur man definierar hälsa och vilken indikator
man använder. Som framgått ovan varierar resultatet en del
beroende på valet av indikator. För beräkningen av antalet ”sjuka”
resp. ”friska” har använts genomsnittet för de olika hälsoindikatorer som används i SCB:s ULF-undersökning. Härvid har
dock indikatorn ”långvarig sjukdom” uteslutits, eftersom denna i så
hög grad är beroende av faktorer, som inte har direkt med hälsa och
funktionsförmåga att göra. Utvecklingen av andelen med långvarig
sjukdom visar sig också gå stick i stäv med övriga indikatorer.
Dessa beräkningar är helt och hållet baserade på SCB:s ULFundersökningar. Det finns andra nationella representativa befolkningsundersökningar med hälsoinnehåll, såsom SHARE och LNU,
men ULF är unik genom det långa tidsspannet med i stort sett
oförändrad metodik. ULF är också huvudkällan för Socialstyrelsens folkhälsorapporter. Tyvärr gjordes 2006 förändringar i
ULF-metodiken som begränsar jämförbarheten med senare år.
ULF har i allmänhet visat sig ge tillförlitliga uppgifter. Som
framgått tidigare uppstår dock ibland problem genom det begränsade antalet observationer, speciellt när man som här delar upp
20
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
på 5-års grupper och utbildningsgrupper. Detta gäller särskilt
gruppen kvinnor med lång utbildning, som i ULF-samplet endast
uppgår till ett 50-tal personer i åldern 70–74 år. De mycket snabba
kast i andelarna friska, som ibland kunnat noteras, har sin grund i
detta förhållande. Enskilda siffror måste därför tolkas med
försiktighet. De stora mönstren framkommer dock när man
studerar indikatorerna sammantaget.
ULF är en intervjuundersökning. Det är den intervjuade
personen som uppger allmän hälsa, nedsatt funktionsförmåga etc.
Svaret kan bero på vem som ställer frågan och hur den ställs.
Frågorna är ibland ganska allmänt hållna. Vilka sysselsättningar
avses till exempel när man frågar om begränsningar i sysselsättningar? Förväntningar spelar roll. Detta gör det svårt att jämföra mellan år, eftersom förväntningar och förutsättningar kan ha
ändrats. Återigen är det de allmänna mönstren, som är avgörande,
snarare än svaren på de enskilda frågorna.
Huvudresultatet är sålunda att hälsan i studerade åldersgrupper
har förbättrats så att ett halvt till ett år med hälsa tillkommit i
åldrarna 55–64 år och ytterligare ett hälsoår i spannet 65–74 år.
Innebär detta att man med samma krav på hälsa i dag kan arbeta ett
– två år längre än för tjugofem år sedan? Och vad händer sedan
framöver. Kommer utvecklingen att fortsätta?
Svaret på den första frågan är rimligen ja, men man måste då ha
klart för sig att många i dag förvärvsarbetar, fastän de inte uppfyller
det krav på fullgod hälsa som beräkningarna utgår ifrån. Sålunda
överstiger antalet arbetade år i intervallet 55–64 år det beräknade
antalet hälsoår, samtidigt som omvändningen gäller för åldersintervallet 65–74 år. Orsaken är dels att kravet på hälsa satts ganska
strängt i beräkningarna, dels att många andra faktorer än hälsa
spelar in för om man förvärvsarbetar eller ej. En slutsats skulle
kunna vara att många mycket väl skulle kunna förvärvsarbeta efter
65 års ålder om det bara var fråga om hälsoskäl samtidigt som också
många av samma skäl kan behöva sluta tidigare. Skillnaden i hälsa
mellan 55–64-gruppen och 65–74-gruppen är inte särskilt stor.
Vad händer då i framtiden? Kommer den positiva utveckling vi
nu kunnat observera att gälla även den kommande tjugofemårsperioden? Den framtida hälsan i här aktuella åldrar bestäms av
bakgrundsfaktorer, som vi i stor utsträckning kan observera redan i
dag i yngre åldersgrupper. Det handlar om levnadsvillkor och
livsstil, som i sin tur ger upphov till kroniska sjukdomar och
nedsatt funktionsförmåga och för tidig död. Det finns tecken som
21
Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv?
tyder på att hälsoutvecklingen i yngre åldersgrupper inte är lika
positiv som i äldre (Socialstyrelsens folkhälsorapport, sid. 127)
Detta syntes även i här presenterade analyser när åldersgrupperna
55–64 år jämfördes med grupperna 65–74 år.
Som riskfaktorer för framtiden framförs ökad alkoholkonsumtion och övervikt, som bland annat är en riskfaktor för diabetes.
Till detta bidrar ökande fysisk inaktivitet i vissa grupper av befolkningen. För kvinnorna handlar det också om ökad stress och
om övertagandet av en manlig livsstil. Psykiska problem verkar vara
ökande. Enligt Socialstyrelsen har dock fetma-ökningen planat ut
och den alkoholrelaterade dödligheten minskar för männen och är
oförändrad för kvinnorna i här aktuella åldrar. Rökningen är sedan
länge på tillbakagång.
Det verkar således trots vissa negativa signaler som hälsoläget
generellt sett förbättras. Medellivslängden fortsätter att öka i stort
sett oförändrad takt – dock något snabbare för män än för kvinnor.
Till detta bidrar att andelen med medellång eller lång utbildning
ökar, vilket i sig bidrar till att en förbättrad folkhälsa, eftersom de
sociala skillnaderna i hälsa fortfarande är ganska stora.
Slutsatsen blir då att det finns hälsomässiga förutsättningar för
att längre arbetsliv. Men detta gäller bara generellt – för de enskilda
personerna kan det se mycket olika ut. Sextiofem års ålder är ingen
skiljelinje som markerar gränsen mellan hälsa och ohälsa. De
individuella förutsättningarna när det gäller ohälsan och arbetets
hälsokrav spelar mycket större roll än den kronologiska åldern.
22
