Kriser
Ordet kris kommer från det grekiska krisis och betyder avgörande vändpunkt, plötslig förändring,
ödesdiger rubbning. Det finns två typer av kriser. Utvecklingskriserna och de traumatiska kriserna.
Utvecklingskrisen beror endast på att man går in i ett nytt skede i livet och är en kris som vi alla måste
gå igenom. Den första av utvecklingskriserna brukar inträffa i puberteten då barnet ska bli vuxet, nästa
stora utvecklingskris kan inträffa då man får barn, ett annat exempel är pensionering.
Utvecklingskriserna inträffar inte lika plötsligt i en människas liv och får därför oftast inte lika starka
konsekvenser som de traumatiska kriserna.
En traumatisk kris är en kris som beror på att yttre trauma och dessa kriser kan uppkomma på flera
sätt. Oftast består traumat i en förlust av något slag. Exempel på detta kan vara objektförlust såsom
att mista en anhörig, skilsmässa, amputation av någon kroppsdel. Andra exempel kan vara olika
självständighets förluster såsom olika handikapp, bli intagen på sjukhus, fängelser eller kränkningar,
social skam av olika slag, att misslycka i karriären, bli dömd för något brott, arbetslös o.dyl. Relationsoch reproduktionsproblem, att ej kunna få barn, är andra vanliga orsaker. Vid katastrofer, flygolyckor,
storbrand, krigshändelser, jordbävningar etc. är den drabbade visserligen utsatt men ej ensam om det.
Kriser – avgörande vändpunkt
• Utvecklingskriser – ex: puberteten,
bli förälder, medelåldern och pensionen
• Traumatiska kriser
- Beror på yttre trauman ex:
• Skilsmässa
• Handikapp
• Arbetslöshet
• Reproduktionsproblem
• Krig
Man brukar säga att en person som utsätts för en traumatisk kris reagerar efter ett speciellt mönster.
Detta mönster har delats upp i olika faser. Dessa faser är chockfasen, reaktionsfasen,
bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.
Krisreaktionens faser
• Chockfasen
• Reaktionsfasen
• Bearbetningsfasen
• Nyorienteringsfasen
Den första fasen kallas för chockfasen och brukar infinna sig upp till några dygn efter den traumatiska
händelsen. I den här fasen har individen ofta svårt att riktigt ta in vad det är som ha hänt vilket
resulterar i att individen frekvent använder försvarsmekanismer för att slippa känna av ångesten och
smärtan.
I den här fasen är det viktigt att man individen får hjälp att ta hand om de praktiska sakerna. Det är
även viktigt att individen får känna att det finns någon där och att man ger individen mycket fysisk
närhet. Under den här tiden är det inte viktigt vad man säger till individen utan det är viktigare att man
bara finns till hands och låter individen själv få uttrycka känslor och tankar.
Chockfasen (- några dygn)
• Symptom
• Behov
- Oförmåga att ta in det som hänt
- Omvårdnad
- Svårt att höra och minnas det
som sägs
- Beskydd
- Kroppskontakt
- Isolering eller förnekande kan
ge intryck av kontroll
- Praktisk hjälp & sällskap
- Reaktioner, som hindrar kontakt
med en smärtsam verklighet
- Att få visa, tala om, leva ut svåra
och blandade känslor
- Försvarsmekaninsmen regression
används ofta
I nästa fas som brukar kallas för reaktionsfasen brukar individen känna hög ångest och brukar må
väldigt dåligt. Detta inträffar eftersom försvaren här börjar släppa och individen börjar här tillåta sig
själv att känna vid händelsen. Detta bidrar till smärtsamma känslor vilket ofta kan leda till ex.
sömnlöshet, missbruk o.s.v.
I den här fasen har individen ofta ett stort behov av att få uttrycka sina tankar och känslor. Här kan
man även istället för att bara lyssna till vad individen har att säga spegla det individen säger och
försöka utforska de olika alternativen som finns för att gå vidare.
Reaktionsfasen (- 6 veckor)
• Symptom
- Försvaren börjar släppa
- Hög ångestnivå
- Upplevelse av framtidsförlust
- Anpassningsförsök som stör
relationen till omgivningen
• Lättretlig
• Ångest & sömnlöshet
• Depression, trötthet &
skuldkänslor
• Somatisering
• Missbruk
• Psykotiska symptom
- Försök att finna en mening
• Varför?
• Behov
- Få uttrycka tankar och känslor av
alla slag
- Stöd och praktisk hjälp
- Spegling
- Utforska alternativen
I reparationsfasen har individen kommit igenom de mesta svåra känslorna och börjar söka nya
kunskaper och kontakter. Nuet brukar bli mer viktigt än det som varit.
Här har individen ett stort behov av att känna tillåtelse att känna de nya känslorna och tankarna.
Individen testar av om den verkligen får känna att han/hon kan gå vidare och prova nya vägar.
Den här fasen är mycket kritisk eftersom de starka försvaren överges vilket kan leda till bakslag i
processen. Individen kan t ex få dåligt samvete för att den börjar må bättre vilket kan leda till svåra
ångestreaktioner som i värsta fall kan få en dödlig utgång. Självmordsrisken i den här fasen är mycket
hög så man ska tänka på att vara uppmärksam på individen trots att den verkar må bättre.
Reparations eller bearbetningsfasen
• Symptom
- Från det förgågna till nuet
- Nya kontakter
• Behov
- Tillåtelse och uppmuntran att
uttrycka
känslor och tankar
- Nya kunskaper
- Inventera alternativ
- Nuet blir viktigt
- Pröva nya vägar
- Starka försvar överges
OBS! Mycket kritisk period
När man gått igenom alla de olika faserna hamnar man tillslut i den så kallade nyorienteringsfasen. I
den här fasen är man redo att gå vidare i livet och även fast krisen aldrig kommer att glömmas helt blir
minnet av den hanterbart.
Nyorienteringsfasen
Om man lyckas i de andra faserna är man redo att gå vidare med livet.
Man kommer alltid att bära med sig erfarenheter av krisen och krisen
kommer troligen aldrig att glömmas helt. Dock blir den hanterlig och
efter hand kommer vi tänka mindre och mindre på det som inträffade.
Posttraumatiskt stressyndrom drabbar ofta människor som varit med om mycket svåra upplevelser
exempelvis krig, tortyr eller våldtäkter. Syndromet uppmärksammades först hos före detta
koncentrationslägersfångar och hos människor med andra krigsskador. Det var t.ex. många som hade
varit med under Vietnamn kriget som uppvisade symptom på sjukdomen.
Det förkommer oftast fyra olika symptom i den här sjukdomen, dessa är: Personen upplever svåra
symptom på oro och stress som inte fanns där innan den traumatiska upplevelsen, Personen
återupplever traumat i minnet, så kallade Flashbacks. Dessa återupplevs ofta under sömnen men kan
även existera i fantasin under vakenheten. Personen blir känslomässigt avtrubbad inför världen och
undviker stimuli som kan påminna om händelsen. Personen upplever intensiva skuldkänslor för att ha
överlevt och förstår inte varför just han/hon överlevde och inte de andra.
PTSD behandlar man ofta genom kognitiv beteendeterapi genom minnesexponering och
genom exponering in vivo. Med minnesexponering menas att den utsatta individen får hjälp
att återuppleva händelsen genom minnesbilder. Detta i en trygg miljö och med psykologen
som stöd. Vid exponering in vivo låter man patienten utsättas för något i verkligheten och inte
bara i fantasin. Exempelvis kan patienten få besöka den plats där traumat utspelade sig. Det
mest kritiska när man jobbar med patienter som lider av PTSD är att de får den rätta
behandlingen så fort som möjligt eftersom det har visat sig att det då är större chans till en
lyckad behandling och eftersom självmordsstatistiken är så hög vid det här syndromet.
Posttraumatiskt stressyndrom
• Drabbar människor som varit med om svåra traumatiska kriser
• Symptom
- Stress
- Flashbacks
- Avtrubbad
- Skuldkänslor
• Behandling
- Kognitiv beteendeterapi
• Minnesexponering
• Exponering in vivo
