EUROPAPARLAMENTET
2009 - 2014
Plenarhandling
26.1.2011
B7-0080/2010
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om situationen i Tunisien
Marie-Christine Vergiat, Jacky Hénin, Patrick Le Hyaric, Willy Meyer,
Ilda Figueiredo, Rui Tavares, Gabriele Zimmer, Eva-Britt Svensson, Elie
Hoarau
för GUE/NGL-gruppen
RE\854982SV.doc
SV
PE455.909v01-00
Förenade i mångfalden
SV
B7-0080/2010
Europaparlamentets resolution om situationen i Tunisien
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av det uttalande som Europaparlamentets talman gjorde den
17 januari 2011 om situationen i Tunisien,
– med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan
Europeiska unionen och Tunisien, som trädde i kraft den 1 mars 1998,
– med beaktande av kommissionens meddelande om den europeiska grannskapspolitiken av
den 12 maj 2004 och dess handlingsplan för EU och Tunisien, som trädde i kraft den
4 juli 2005,
– med beaktande av sin resolution av den 14 maj 2010 om Europeiska unionens politik till
förmån för människorättsförsvarare,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om människorättssituationen i Tunisien,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den tunisiska befolkningens uppror har sin grund i befolkningens vrede över avsaknaden
av frihet, social rättvisa och demokrati samt över tecknen på korruption av en aldrig
tidigare skådad omfattning, en korruption som gynnat klaner i familjen och politiken.
B. Enligt handlingsplanen för EU och Tunisien inom ramen för den europeiska
grannskapspolitiken har Tunisien inför EU åtagit sig att stärka demokratin och den
politiska mångfalden genom att tillåta ökat politiskt deltagande samt att respektera de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
C. De tunisiska myndigheterna har inte uppfyllt något av sina åtaganden om demokrati,
mänskliga rättigheter och social rättvisa, och EU har alltför sällan och på ett väldigt
undfallande sätt påmint den tunisiska regeringen om dess skyldigheter inom ramen för
avtalet mellan EU och Tunisien. Förhandlingar för att Tunisien skulle få en framskjuten
ställning i sina förbindelser med Europeiska unionen har inletts trots regelbundna
rapporter från tunisiska och internationella icke-statliga organisationer om den tidigare
tunisiska regimens allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna och om att den demokratiska och sociala situationen i Tunisien sedan flera år
har försämrats avsevärt och kontinuerligt, i synnerhet efter det senaste presidentvalet.
D. Mohamed Bouazizi, den unge arbetslöse akademikern som satte eld på sig själv, var den
faktor som utlöste den tunisiska revolutionen.
E. Regeringens repressiva bemötande av demonstrationerna ledde den 8–9 januari ledde till
blodiga sammandrabbningar och tiotals dödsfall, i huvudsak i staden Kasserine, och till att
undantagstillstånd infördes den 14 januari. Detta kunde dock inte förhindra ytterligare
PE455.909v01-00
SV
2/5
RE\854982SV.doc
demonstrationer av progressiva krafter till stöd för rättssamhället.
F. Dödssiffrorna ligger mellan 78, enligt myndigheterna, och över 100, enligt de icke-statliga
organisationerna och FN, och antalet skadade är inte känt.
G. Övergångsregeringen har frigett flera samvetsfångar.
H. Upproret avtar inte utan fortsätter att kräva övergångsregeringens avgång, framför allt på
grund av att landets interimspresident, premiärminister och flera ministrar på viktiga
poster fram tills helt nyligen tillhörde det tidigare regeringspartiet RCD.
I. De olika strategier för strukturell anpassning som Internationella valutafonden och
internationella organisationer under flera decennier påtvingat Tunisien spelar en
avgörande roll för de sociala och ekonomiska problem som ligger bakom det aktuella
folkupproret.
J. Frankrike har in i det sista stött Ben Alis diktaturregim och till och med erbjudit hjälp för
att slå ner folkupproret.
K. EU, och framför allt vissa medlemsstater, har i flera decennier stött Zine El Abidine Ben
Alis regim, och har ett särskilt ansvar med tanke på den aktuella krisen.
1. Europaparlamentet välkomnar det tunisiska folkets beslutsamhet att återvinna sin frihet
och göra slut på före detta presidenten Zine El Abidine Ben Alis regim. Parlamentet
uttrycker sin solidaritet med alla de progressiva tunisier som hela tiden har kämpat mot
denna regim, och framhåller att den aktuella revolten i Tunisien utgör ett hopp för
samtliga länder i och utanför Maghreb.
2. Europaparlamentet hoppas få se att en verklig rättsstat befästs i Tunisien.
3. Europaparlamentet önskar följaktligen att parlaments- och presidentval ska hållas, och att
dessa val ska vara fria, ärliga och öppna för insyn, samt att de ska hållas inom en rimlig
tid.
4. Europaparlamentet fördömer det statliga våldet, instrumentaliseringen och gripandet av
makt och beslagtagandet av institutioner till fördel för en oligarki under Zine El Abidine
Ben Alis regim.
5. Om det tunisiska folket begär hjälp betonar Europaparlamentet att man måste bevilja det
ekonomiska stöd som behövs, inte bara för reformarbetet utan även för det tunisiska
folkets ekonomiska och sociala behov.
6. Europaparlamentet efterfrågar en oberoende och opartisk undersökningskommitté som ska
undersöka begångna brott mot mänskliga rättigheter, inbegripet utomrättsliga avrättningar
och godtyckliga arresteringar, hitta ansvariga och i förekommande fall ställa dem inför
rätta, samt se till att offer och/eller deras familjer får ersättning. Parlamentet önskar också
se att tredjeländer som har stött och visat sitt samförstånd med Zine El Abidine Ben Alis
regim får ta sitt ansvar.
7. Europaparlamentet tar med glädje del av tillkännagivandet att det ska inrättas tre
RE\854982SV.doc
3/5
PE455.909v01-00
SV
kommissioner med ansvar för händelseutvecklingen, korruptionen samt reformen av
institutionerna och lagstiftningen. Dessa kommissioner bör vara sammansatta av
oberoende personer från det civila samhället som är erkända av alla parter. Parlamentet
understryker att de bör kunna agera helt självständigt.
8. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att vidta åtgärder för att hitta
och frysa de tillgångar som härrör från korruptionen i Tunisien.
9. Europaparlamentet kräver att samtliga demonstranter som anhölls i samband med dessa
händelser ska friges omedelbart, liksom alla samvetsfångar, och att samtliga rättsliga
förfaranden mot politiska motståndare ska avslutas utan dröjsmål.
10. Europaparlamentet stöder det tunisiska folkets krav på att föreningsfriheten ska
återinrättas genom att man avskaffar kravet på förhandstillstånd för politiska partier,
föreningar och fackförbund och genom att all inblandning i deras verksamhet upphör.
11. Europaparlamentet framhåller de framsteg som har uppnåtts i arbetet med att återinföra
pressfriheten, tryckfriheten och yttrandefriheten.
12. Europaparlamentet ger även sitt stöd till folkets vilja att bryta förbindelserna mellan
statsapparaten och det tidigare regeringspartiet RDC, vilket innebär att man avskaffar
systemet där tjänstemän tillhandahålls till fördel för partiet och att myndighetsägda
fastigheter som upplåts åt RDC återtas.
13. Europaparlamentet stöder det tunisiska folkets krav på en ny övergångsregering som har
folkets stöd, vilket endast kan uppnås om man utesluter personer, framför allt ministrar på
nyckelposter, som har band till den tidigare regimen.
14. Europaparlamentet kräver att lagar som upphäver friheter omedelbart ska annulleras, i
synnerhet lagen om kontroll över pressen och ändringsförslaget till artikel 61a i den
tunisiska strafflagen.
15. Europaparlamentet stöder det tunisiska folkets legitima krav på att arbetslösheten ska
sänkas, fattigdomen minskas och befolkningens ekonomiska och sociala behov
tillgodoses.
16. Europaparlamentet fördömer det stöd som EU, och framför allt vissa medlemsstater, har
gett Zine El Abidine Ben Alis regim under flera decennier.
17. Europaparlamentet pekar särskilt ut Frankrike för landets inblandning, såväl ekonomiskt
som politiskt, i Tunisien. Parlamentet betonar den förståelse och det samförstånd som den
tidigare tunisiska regimen mötte hos stormakter i väst och hos EU med ”kampen mot
islamism” som förevändning. Parlamentet betonar att det aktuella upproret i grund och
botten är folkligt och framför allt sekulärt, socialt och demokratiskt.
18. Europaparlamentet motsätter sig därför beslutsamt alla försök till utländsk inblandning i
Tunisiens inre angelägenheter och alla försök att destabilisera den pågående demokratiska
processen.
PE455.909v01-00
SV
4/5
RE\854982SV.doc
19. Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta för ett verkligt partnerskap av ömsesidigt
intresse, för utveckling i alla dess dimensioner och för samarbete i syfte att främja
sysselsättning, kompetens och utbildning, i stället för att ingå s.k. associeringsavtal som
främst bygger på upprättandet av frihandelsområden, vilka i första hand gynnar
multinationella företag och privatkapital som kan utnyttja arbetskraft utan verkliga sociala
rättigheter.
20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet,
kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Tunisiens regering
och parlament.
RE\854982SV.doc
5/5
PE455.909v01-00
SV
