DET LEVANDE ORDET
Är jag en Gud endast på nära håll, säger HERREN, och inte en Gud också långt
borta?
24
Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom?
säger HERREN. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.
25
Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger:
"Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."
26
Hur länge? Vad finns det i hjärtat hos profeterna, lögnprofeterna, de som
profeterar sina egna hjärtans svek?
27
De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt
folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal.
28
Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit
emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger HERREN.
29
Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar
klippan?
(Jer 23:23-29 SFB)
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och
tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare
över hjärtats uppsåt och tankar.
13
Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon.
Och inför honom måste vi stå till svars.
(Heb 4:12-13 SFB)
Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig
inte?
47
Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är
av Gud."
48
Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond
ande?"
49
Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig.
50
Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer.
51
Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se
döden."
(Joh 8:46-51 SFB)
Vår evangeliebok idag ger oss tre mäktiga bibeltexter som alla ger varsitt perspektiv
på vad Guds ord är för något. Det är som tre ögonblicksbilder ur tre olika vinklar på
detta stora som vi kallar Guds ord. Så blir det mest naturligt att följa textens tre
uppdelningar.
I den gammaltestamentliga texten kommer vi in i berättelsen i ett ödesmättat skede i
Israels historia. Deras kyrka är förfallen, det är läromässigt kaos och massor av olika
1
profeter förkunnar än det ena, än det andra. Men det mesta är fina och flummiga
feelgood-budskap. Det står lite längre bak i samma kapitel:
Sina egna hjärtans syner talar de, inte vad som kommer från Herrens mun. Om
och om igen säger de till dem som föraktar mig: ”Herren har sagt: det ska gå er
väl”.” Och till var och en som följer sitt hårda hjärta säger de: ”Ingen olycka
ska drabba er.” (Jer 23:16-17)
Är det inte en rätt träffande beskrivning av hur det ser ut på många håll i vår kyrka
idag? Det är feelgood och bekräftelse, man stöter sig inte med betalande medlemmar
utan förkunnar den Stora Snuttekudden som inte har några synpunkter på hur du
lever… man förkunnar den Gud som man själv skulle vilja ha. Sina egna hjärtans
syner talar de, de förkunnar sina egna drömmar.
Men hur kan du och jag som människor veta vem Gud är? Visst är vi skapade till
Guds avbild, så någon slags likhet finns det ju… men vi är också fallna och
ofullkomliga människor. Vi har syndens skador och sår i vårt hjärta, och är det inte så
att vi dessutom har ett antal skärmar och skygglappar i vårt undermedvetna för att
skydda oss mot att möta verkligheten fullt ut? Därför är vår naturliga uppfattning om
Gud sådan att den bekräftar vårt eget sätt att se på verkligheten.
Och därför behöver vi Guds ord, uppenbarelsen. Vi behöver en fast punkt utanför oss
själva där vi kan ta spjärn. Vi behöver en grund för våra liv, en trygg grund som inte
förändras med olika människors tyckanden. Vår Herre Jesus säger:
Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en
förståndig man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, störtfloden
kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte,
eftersom det var grundat på klippan.
26
Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en
dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och
vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var
stort." (Matt 7:24-27)
Jag hörde en intressant förklaring av sanden, att sand är samma material som klippan,
men så otroligt mycket mindre, och de håller inte ihop. Att bygga sitt liv på sanden är
att utgå helt från olika människors uppfattningar, och det kan i längden, och inför
evigheten, innebära katastrof.
Vad är halm mot säd, säger Herren? Det ena mättar vår hunger, det andra ser
ungefär lika fint ut men det mättar inte en svältande själ. Det är skillnad mellan Guds
ord och ogrundade människotankar om Gud.
2
Men här måste jag säga att bara för att Gud betonar att hans ord är vår grund, så vill
han inte skrämma oss och ta död på all vår mänskliga kreativitet. På denna grund kan
vi bygga på olika sätt, och han säger redan i Gamla testamentet att ”Den profet som
har haft en dröm, han må berätta en dröm”, bara han vet att den inte är på samma
nivå som Guds ord.
Hur mycket mer mod ska vi då inte ha nu i det nya förbundet, när Guds Ande är
utgjuten över allt kött så att hans tjänare och tjänarinnor, båda unga och gamla, ska
profetera? Du har allt sedan ditt dop fått del av Guds helige Ande som bor i dig, vare
sig han är oerkänd och begravd under annat eller du är i lyssnande kontakt med Guds
Ande inom dig.
Jag undrar om inte detta är en sida av Guds relaterande till oss som vi lutheraner
behöver se till att vi inte tappar bort? Bibeln säger, i Första Johannesbrevet 2:20/27,
”Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen… och ni
behöver (egentligen) inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär
er om allting är sanning och inte lögn.”
Det är en sida av relationen med Gud som det skrivna Ordet vill leda oss in i. Gud
säger gång på gång i GT: ”Hör min röst!” Och Jesus säger i Johannes 10 att ”fåren
följer honom därför att de känner igen hans röst… Jag har också andra får…
Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst.” (Joh 10:3, 16)
Så när vi ber nästa gång kanske vi skulle prova att ägna lika mycket tid åt att lyssna
som att tala? Någon sade att det vore ett konstigt läkarbesök om man kom in och
berättade om alla olika problem man upplever och sedan reser sig och går, ”tack att
du lyssnade” – om man inte väntar på vad Läkaren har att säga så att man får hjälp?
Men sedan vi vet ju utifrån historien, Kyrkans kamp med gnostikerna och Luthers
konflikt med svärmarna, är det inte alltid är så lätt att skilja mellan vad som är våra
tankar och vad som är Guds svar till oss. Och vad är då det enda säkra kriteriet när vi
ska pröva vad som är från Gud och vad som inte är från Gud? Det är naturligtvis
Guds ord.
Så Paulus sammanfattar: Förakta inte profetior, men pröva allt och behåll det
goda. (1 Tess 5:20-21)
ELDEN OCH SLÄGGAN
Sedan vill jag stanna upp vid Jeremias slutord: ”Är inte mitt ord som en eld, säger
Herren, och likt en slägga som krossar klippan?” Jag tycker de här orden tar tag i
3
två delar av vad Guds ord är: elden är en varm kraft för livet, släggan är en tuktande
kraft som röjer bort hinder.
Det är som att Guds ord är både floden och flodbädden: både en flod av strömmande
vatten som ger liv och friskhet och kraft, och även flodbäddarna som håller floden
koncentrerad och levande och kraftfull. En flod utan flodbäddar blir en översvämning
med stillastående vatten utan kraft. En flodbädd utan vatten är bara ett förtorkat och
dött monument över det som en gång var en livgivande flod.
Och i den bilden, visst är det vattnet som är själva poängen med floden? Det är
vattnet som ger liv och friskhet och flödande kraft. Men floden behöver sina
flodbäddar för att fortsätta vara en flod.
Vattnet, det är vårt liv tillsammans med Gud. Det är löftena och kärleksorden i Guds
ord, det är nåden och förbundet, det är lovprisningen och uppenbarelsen av hans
härlighet. Det är det som är mat för vår själ, det som får oss att växa. Som Paulus
skrev till Timoteus och som Guds Ande skriver till dig idag: ”Du mitt barn, hämta
kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus.” (2 Tim 2:1) Jakob talar om Guds Ord
som ”ordet som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar” (Jak
1:21). Och det är det livgivande ordet som vår Herre Jesus talar om i evangelietexten,
när han säger ”Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden”. Floden,
Guds livgivande ord, är evangeliet.
Men kan vi säga att människan lever inte av evangelium allena? Jo, det är klart att det
är evangeliet och inte lagen som ger oss liv, och liv i överflöd. Men på samma sätt
som floden behöver sina bäddar, så behöver nådens evangelium dels en läromässig
ram och dels lagen, som en slägga för att röja bort de hinder som finns för Guds
godhets flöde att komma in i våra hjärtan.
LAGENS SKALPELL
Och för den delen av Guds ord går vi över på episteln. Hebreerbrevet säger att Guds
ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och
tränger igenom, in i våra hjärtan, där det är en domare över hjärtats uppsåt och
tankar.
Det är ord som kan låta lite skrämmande, eller hur? Gud ser rakt in i ditt hjärta – allt
ligger naket och uppenbart för hans ögon – och han vill göra ett verk därinne. Han
säger ”Jag är Herren din läkare”, och i läkarens hand är en skarp skalpell: Lagen,
Guds ord. Och där det finns en tumör, något inom dig som hotar ditt andliga liv, där
vill han få komma åt att skära bort den och rädda ditt liv.
4
Det handlar inte om att Gud vill döma och fördöma. Det handlar om att han vill
hjälpa och rädda. Även hans tuktan är en del av hans kärlek. Jesus har visat oss att
Gud älskar dig precis som du är, men han älskar dig så djupt att han vill hjälpa dig att
bli mer än du just nu tillåter dig att vara. Han vill frigöra ditt sanna jag, det som du
har fått i dopet och som du är innerst inne. Det är som att Skulptören har en mejsel i
sin hand för att få frilägga sitt mästerverk genom att mejsla bort allt det som inte är
du.
Och Guds ord säger att synden är inte du. När Paulus brottas med synden och lagen i
Romarbrevet 7 säger han ”om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag
som gör det, utan synden som bor i mig”. Synden, köttet, syndanaturen är en
främmande del av dig som Gud håller på att skära bort.
Och vid tidens slut ska han förvisa all synd ner i helvetets djup, ingen synd ska finnas
kvar. Och för dig som vill bli av med synden blir det en befrielse – då ska det flöda
fritt mellan Guds goda ögon och dig. Men för den som säger att ”synden är jag” och
identifierar sig med den, blir det en katastrof: om han inte släpper kommer han att
följa med sin synd ner i helvetets djup.
Det är inte Guds vilja. Guds vilja är alla människor ska bli frälsta och komma till
insikt om sanningen.
EVANGELIETS HERRE
Och därför har han sänt Jesus till oss. För att rädda oss från synden, från det som
förstör och begränsar för oss. Om det är begär som fått växa sig för stora, vill han
hjälpa oss att skära ner dem (särskilt nu under fastan, en bra tid för det). Om det är
agg och bitterhet, så vill han hjälpa oss att släppa och förlåta. Om det är skuld som
tynger oss, vill han hjälpa oss att ta emot förlåtelsen. Och om det är skygglappar och
en felaktig eller otillräcklig bild av vem Gud är, så vill han leda oss till insikt om
sanningen: en allt större vila i vem Gud är, i vem du är, i vad som är viktigt här i
livet.
Vem är som han? Vem annars kan möta oss så fullständigt? Till vem skulle vi gå?
Han är det eviga livets Ord.
5
