Kvinnorna och makten

Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 1
Kvinnorna
och makten
Magnus Henrekson
❦
Det räcker att gå tillbaka ett kvartssekel i tiden för att hamna i ett Sverige
nästan helt utan kvinnor på höga positioner i samhället. Detta förändras nu i
grunden. Kvinnor innehar redan 55 procent av alla chefspositioner i offentlig sektor och har på kort tid gjort ett genombrott upp till mellanchefsnivån i näringslivet. Det är egentligen bara på de absolut högsta positionerna i näringslivet som
kvinnor fortfarande är svagt representerade.
Detta har kunnat ske trots en rad institutionella hinder för kvinnor och trots
ett utgångsläge där män innehade nästan all makt. Nu säger sig kvinnorna för
första gången också vilja ha makt i lika hög grad som männen och det är männnen som beklagar sig mest över att de egna karriärambitionerna kommer i konflikt med familjelivet.
I denna uppsats tecknar jag en ljus bild av kvinnors möjligheter. Men vad
händer med maktens väsen när kvinnorna besätter allt fler positioner? Är makten
genusoberoende? Om den inte är det, så kan det vara många män som står inför
en obehaglig överraskning.
1
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 2
MAGNUS HENREKSON
E
tt tema har genomsyrat i stort sett hela Åke Ortmarks
journalist- och författargärning: MAKTEN . Att förstå maktens mekanismer, att försöka dekonstruera dess innersta
väsen och att studera vad makten gör med de människor som
lyckats få den eller genom omständigheternas spel tvingats axla
den. Det är frågor som verkar kunna hålla Åke i toppform hur
länge som helst. Kanske är det inte makten som förlänger livet
utan studiet av densamma?
Två teman återkommer ständigt i Åkes många böcker om
MAKTEN :
• hur makten successivt deformerar makthavares verklighetsuppfattning genom att de är omgivna av assistenter som censurerar verkligheten och hur de till slut inte vill bli störda av
“tråkig” information som förstör stämningen;
• hur svårt det är att beskriva makten, eftersom ingen öppet
vill vidgå att han (det är nästan alltid en han) har makt – för att
kunna utöva makt måste den vara synlig, men de verkliga makthavarna verkar alltid agera via ett flertal, för utomstående oöverblickbara skikt, av underhuggare och formella procedurer.
Ofta ger inte ens “fursten” (Åke brukar använda den termen) några tydliga order om vad han vill ens till sina närmaste
medarbetare. Det verkar som om han mumlar något och sedan
tävlar medarbetarna om att uttolka hans intentioner. Om allt går
väl stiger de i gunst, om det går mindre väl skall den högste ledaren – till exempel Ronald Reagan i Iran-Contras affären vid
mitten av 1980 -talet – ha deniability. Han skall ha möjlighet att
säga att medarbetaren agerat på eget initiativ och därmed överskridit sina befogenheter. Fursten får visserligen räkna med visst
2
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 3
KVINNORNA OCH MAKTEN
klander, men går i det stora hela fri. Ett system har skapats där
den högste makthavarens situation kan jämföras med en day trader
som har ett avtal med sin fondkommissionär om att få makulera alla förlustaffärer vid handelsdagens slut. Ett bra system för
fursten kan tyckas, men samtidigt är det ett system som ingjuter fruktan hos systemets aktörer. En furste som tillämpar denna
princip får naturligtvis räkna med att principen också tillämpas
längre ner i systemet mellan över- och underordnad.
I Åkes böcker är fursten alltid en man utom i ett enda fall. I
Maktens människor (W&W, 1985) skriver han om “Sveriges enda
furstinna”, Antonia Ax:son Johnson. I samma bok finns också ett
miniporträtt av DN:s dåvarande chefredaktör Christina Jutterström. Men hon bedöms inte ha nått furstinnenivån ännu.
För två decennier sedan hittade Åke således inte en enda
kvinna i Sverige förutom Antonia som nått furstinnestatus. Hon
hade dessutom blivit det i kraft av familjeband, och journalisterna frågade ständigt hur det skulle ha varit om hon råkat ha
en bror.
När Åke skriver om Antonia dristar han sig att spekulera i
om det kan finnas skillnader mellan kvinnliga och manliga
makthavare: “[O]m jag inbillade mig att jämförelser vore meningsfulla så skulle jag säga att Antonias öppenhet och direkthet
beror på att hon är fostrad i en kvinnlig tradition… Johnson är
varmare, mänskligare, möjlig att vidröra 1… [Hon] har till och
med klarat intervjuarnas ständigt återkommande frågor om den
ärvda positionen… Hon hanterar [frågorna] med ett mått av
1
Avser en jämförelse med Pehr G Gyllenhammar.
3
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 4
MAGNUS HENREKSON
intellektuell hederlighet, kanske med ett stänk av äkta undran”.
Är då kvinnor med makt annorlunda? Ödmjukare, mer tillgängliga, medvetna om sina egna begränsningar, öppnare för en
ärlig dialog med sina medarbetare när något gått snett? Väl medveten om att det inte går att dra generella slutsatser från att ha
studerat en person tycks Åke ändå inte tro det: “Hon har blivit
medveten om sina dimensioner och anser att det inte anstår
henne att göra sig mindre än hon är. Naturligtvis reagerar
Antonia efter detta mönster, liksom furstarna”.
I modern terminologi skulle man kanske säga att Åkes
otestade hypotes från 1985 var följande: Makten är genusoberoende.
Fram till ganska nyligen har hypotesen bara haft akademiskt
intresse, eftersom nästan alla formella maktpositioner i det
svenska samhället innehafts av män. Nu förändras dock detta i
rask takt, trots alla genusforskares larmrapporter om att inget
händer. Hälften av statsråden är kvinnor, kvinnor innehar 55
procent av alla chefspositioner i offentlig sektor och de har på
kort tid gjort ett genombrott i näringslivet. I de större företagen
är cirka en tredjedel av alla chefer nu kvinnor. Det är egentligen
bara på de absolut högsta positionerna i näringslivet som kvinnnor fortfarande är svagt representerade 2.
Nu kommer kvinnorna
I både politiken och näringslivet ligger fokus idag på att få fram
kvinnor. Storföretag som Getinge och SEB gör det till en profilfråga att de i sina interna rutiner bygger in krav på att det alltid
För mer detaljerade faktauppgifter och källor till dessa hänvisas till min bok
Vägar till ökad jämställdhet i svenskt näringsliv. Stockholm, SNS 2004.
2
4
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 5
KVINNORNA OCH MAKTEN
måste finnas minst en kvinnlig kandidat vid alla chefstillsättningar. Andra företag följer efter och det kommer sannolikt inte
att dröja länge förrän det blir omöjligt för ett större företag att
inte ha en försvarlig andel kvinnor bland cheferna. Inte heller
kan man vara utan interna rekryteringsrutiner som fångar upp
kompetenta kvinnliga kandidater.
Börsbolagen kommer säkerligen inom några få år att ha 25
procent kvinnor i styrelserummen och då är steget inte långt till
de 30 procent som Rosabeth Moss Kanter i sin klassiska studie 3
ansåg vara nödvändig för att förhindra att könstillhörighet i sig
skall spela roll för en individs möjligheter att få inflytande i relation till sin kompetens. Glöm inte att för bara två år sedan var
nivån bara fyra procent!
Den högre utbildningen domineras numera också av kvinnor. Deras andel av de högskolestuderande ligger sedan länge
över 60 procent och är i stigande. Över hälften av de civilekonomstuderande är kvinnor. Även Handelshögskolan i Stockholm
börjar närma sig denna nivå och på KTH har den kvinnliga studentandelen gått från mycket låga siffror till ca 30 procent idag.
När före detta statsrådet Anna-Greta Leijon i en intervju
gjorde en tillbakablick på 1960-talets kvinnokamp sade hon: “Vi
kvinnor verkade helt oövervinnliga”. Vi vet att detta länge förblev en illusion, i alla fall kom kvinnorna till korta i kampen om
chefspositionerna i näringslivet, med ett och annat undantag
förväntades de nöja sig med en assistentroll. Hur kunde allt
plötsligt förändras?
3
Rosabeth Moss Kanter, Men and Women of the Corporation. New York, BasicBooks 1977.
5
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 6
MAGNUS HENREKSON
Är hindren borta nu?
I Maktens människor ställer Åke frågan varför avsaknaden av kvinnor på toppen är nästan total i Sverige, “världens mest jämställda och jämlika land”. Enligt Gisèle Asplunds då nyutgivna bok
Karriärens villkor 4 verkade kvinnor som aspirerade på furstliga positioner ha lättare att nå fram i länder som Frankrike, Storbritannien och USA . Åke prövar ett antal förklaringar, men landar ganska snart i att det ironiskt nog är jämlikheten som är jämställdhetens värsta fiende. Sverige hade fått världens relativt sett fattigaste
övre medelklass, och även om man hade råd var det enligt rådande
normer fullständigt oacceptabelt att anlita hjälp i hemmet.
Kombinationen hemarbete/karriär tar – med något lysande undantag – till slut knäcken på kvinnors drömmar om att nå toppen.
Antonia stod i kraft av sin klassbakgrund över sådana tvingande normer och Christina Jutterström (liksom Anna-Greta
Leijon) hade turen att ha en tjänstvillig mamma som fick hemmet att fungera (“Jag vet faktiskt inte hur vi skall klara oss när
hon inte orkar längre”).
Frågan om hushållshjälp var totalt tabubelagd i mitten av
1980-talet. En framgångsrik kvinna beskriver i Maktens människor,
efter att ha beviljats anonymitetsskydd, hur de dubbla kraven
riskerar att knäcka henne. Eftersom hon har en man som försöker ställa upp så dignar även han under de dubbla rollernas ok.
Idag är frågan inte längre lika tabubelagd. Den utveckling vi
ser har haft visst stöd i förändringar sedan slutet av 1980-talet:
de högsta marginalskatterna har sänkts, hemarbetet har minskat
4
6
Gisèle Asplund, Karriärens villkor. Män, kvinnor och ledarskap. Stockholm, Trevi 1984.
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 7
KVINNORNA OCH MAKTEN
i omfattning under 1990-talet, chefslönerna har ökat mer än snittet, många fler har svart hushållshjälp och männen tar ett större ansvar för hemmet än tidigare. Men ändå kvarstår många hinder: Det blev aldrig någon avdragsrätt för hushållsnära tjänster,
barnomsorgen har blivit ännu mindre flexibel, svenska ungdomar är ovilliga att arbeta i en karriärkvinnas hem och så vidare.
Nu har det också tillkommit en ny faktor, nämligen att barnets
behov satts i centrum som aldrig förr – vi har fått så kallade
“curlingföräldrar” – vilket gör att även den som i kraft av egen
förmögenhet har råd att anlita hjälp egentligen inte förväntas
göra det mer än i mindre omfattning.
Hindren finns alltså i stort sett kvar och ändå händer det nu
så mycket. Varför? Det är förstås flera faktorer som inverkar. En
första sak som inträffat är att både kvinnor och män har låtit de
personliga och sinnliga behoven stå tillbaka för karriärens och
barnens krav. Och detta till en grad som med sjuttiotalsögon
framstår som helt förbluffande. Människor i yngre medelåldern
som både har barn och gör karriär har helt enkelt lärt sig leva
utan egen fri tid.
En annan sak som skett är att kvinnors inre konflikt mellan
tid med barnen och karriärens krav har ändrat karaktär. Likt en
osynlig hand gjorde denna motsättning att förhandlingen i familjen om hans och hennes prioriteringar successivt medförde
att hans karriär sköt fart, medan hon sökte sig till arbetsuppgifter som gick att kombinera med huvudansvaret för familjen.
Kvinnan kräver idag allt oftare att mannen delar detta ansvar och
män ger också uttryck för samma inre konflikt som kvinnor
tidigare var nästan ensamma om. Exempelvis fann TCO i en
7
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 8
MAGNUS HENREKSON
undersökning våren 2003 att bland män under 40, som ännu
inte har barn, så tror 55 procent att de kommer att ta ut hälften
(eller mer) av föräldraledigheten. Andelen är än högre bland
dem under 30. Skälet till detta uppger de vara att det är bäst för
barnen 5. Likaså finner Monica Renstig i en ny undersökning
bland 1 000 kvinnliga och 500 manliga mellanchefer i näringslivet att männen i allt högre grad tycker att barn och familj är ett
hinder för deras möjligheter att satsa på karriären. Särskilt i storstäderna ser de manliga cheferna konflikten med familjens krav
som ett större hinder än vad deras kvinnliga motsvarigheter gör.6
Ur undersökningen framgår också att kvinnor som nått en
bit i karriären numera vill mer än männen på samma nivå. Av de
kvinnliga mellancheferna i studien angav 73 procent att ökad
makt är anledningen till att de vill söka en högre tjänst, mot 64
procent av männen. Fler kvinnor än män instämde också helt
eller delvis i påståendet att positiva känslor förknippade med
karriär/hög tjänst för deras del är att det ger makt. Detta är i linje
med nya studier om mäns och kvinnors karriärambitioner i USA
och Europa. Det är lika vanligt som bland män att kvinnor uppger sig aspirera på de högsta chefsnivåerna i de stora företagen.7
Experimentella ekonomer, bland dem 2002 års nobelpristagare Vernon Smith, har upptäckt att vi ofta inte själva känner till
våra egentliga preferenser, och därmed vår efterfrågan, förrän vi
Sture Nordh, Unga män vill ta halva barnledigheten. Attitydförändring på väg bland
dem under 30 år, visar ny Sifoundersökning. Dagens Nyheter, 5 mars 2003.
6
För en första redovisning av resultaten, se Monica Renstig,
Kvinnor vill ta större chefsansvar, men får sällan chansen. Axess, årg. 3, nr 3, 2004.
7
Den som vill få en översikt över nyare forskning om detta hänvisas till
Anne Boschini, Balans i toppen. Stockholm, SNS 2004.
5
8
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 9
KVINNORNA OCH MAKTEN
prövat en vara eller tjänst eller innehaft en viss position. Om få
kvinnor överhuvudtaget innehaft maktpositioner i näringslivet
på grund av att de i praktiken inte haft tillgång till denna arena,
så har de heller inte kunnat upptäcka huruvida de är intresserade av makt. I takt med att kvinnor nu besätter allt fler chefspositioner i näringslivet kommer detta att förändras.
Jämfört med för 20 år sedan finns de flesta av de yttre hindren kvar. Det är de inre hindren som ändrats. Nu vill kvinnorna
mer och männen mindre. De känslomässiga bojor som hållit
tillbaka kvinnorna börjar nu också hålla tillbaka männen. Spelplanen har i hög grad utjämnats, men den genomsnittliga viljan
att kämpa hos dem som aspirerar på makt kan vara lägre idag.
Kvinnorna höjer sina karriärambitioner medan männen
sänker sina och de kvinnliga cheferna har högre utbildning än
de manliga. Män är påfallande ofta mer tveksamma till att gå
vidare i karriären än vad kvinnor i åldersgruppen 46–55 år är.
Efter fyllda 50 verkar männen på toppen allt oftare leta efter en
exit efter några arbetskrävande år. Kvinnor som vill något i denna
ålder stoppas inte av småbarn. Och de möter tydligen allt svagare konkurrens från män i sin egen generation.
Birgitta Johansson-Hedberg noterar i en intervju i Veckans
Affärer den 17 november 2003: “Min erfarenhet är att en kvinna
över 45 har tid att jobba och har redan ägnat mycket tid åt barnen. Män över femtio vill ofta prioritera familjen och ta igen tiden de har missat när de blir äldre”. Faran för kvinnor som vill
mycket efter 50 är kanske snarare att de blir hindrade av sin
karriärmätte man, som kräver sällskap på golfbanan, än av den
förkättrade “könsmaktsordningen”.
9
Henrekson
04-04-01
18.13
Sida 10
MAGNUS HENREKSON
Blir maktens väsen ändå densamma?
Kvinnorna kommer således på bred front. Tecknen är så tydliga
att de inte kan förnekas och kraften i rörelsen så väldig att man
undrar vad som skulle kunna stoppa den. Nu börjar svaret på
Åkes hypotes – att makten är genusoberoende – att bli i högsta
grad empiriskt relevant. Den 19 februari 2004 intervjuades en
av de kvinnliga makthavarna, Livsmedelsföretagens VD Agneta
Dreber, i O som i Ortmark i TV8 . Hon berättade ganska oförblommerat var makten finns och hur den utövas i dagens Sverige. Åke
såg flera gånger nästan ut att tappa hakan. Hon är visserligen också, precis som Antonia, bara ett fall, vilket gör generaliseringar
svåra. Dock väcker hennes exempel en intressant tanke: Om inte
de kvinnliga makthavarna väljer att spela efter männens urgamla maktpartitur kommer många män att bli konfysa, eftersom de
plötsligt har fel maktkompetens.
Så Åke, fortsätt att dekonstruera makten, men eftersom kvinnorna nu kommer på bred front, kommer det att finnas många
furstinnor på näringslivets toppositioner inom en inte alltför avlägsen framtid. Men hur kommer de att agera? Vem vinner, vem
försvinner i nästa decenniums könsblandade kamp om de höga
positionerna i näringslivet? Och om nu många kvinnor vinner,
sjunker då efterfrågan på de begåvade “JA-sägare” de manliga
furstarna alltid varit så beroende av?
Magnus Henrekson är professor i nationalekonomi och verksam vid Handelshögskolan
i Stockholm. Han förestår där Section for Historical Economics and Entrepreneurship
(SHEE) och forskar själv huvudsakligen kring förklaringar till ekonomisk tillväxt
och företagandets villkor. Han utkom i april 2004 med boken Vägar till ökad
jämställdhet i svenskt näringsliv (SNS Förlag).
10