”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma Dig över mig!”
Om heliggörelse
“Välsignad vare du Herre
som lär oss Guds vilja
Helgonens skara har funnit livets källa
och paradisets port
Må också jag genom ånger och omvändelse
finna vägen
Ty jag har förfelat mitt liv
Ropa efter mig Herre
Och rädda mig”
”Underbar är du Gud i Dina helgon”
Detta är två av många texter ur den ortodoxa kyrkans hymnskatt. Man menar med dessa texter att en till
Kristus döpt och överlåten människa självmant och medvetet bör låta sig renas från sina världsliga vanor och
heliggöras.
Eftersom dopet oftast sker 40 dagar efter barnets födelse åligger det Gudföräldern att se till att denna Kristustillvändhet och identifikation äger rum. Det kristnade barnet bör lära sej att lyssna till den inneboende,
genom dopet verksamma, Kristusidentiteten och öva sej i att på så vis förverkliga Guds vilja i sitt liv. Så kan
Gud, genom att människan blir ett sant uttryck för Guds helighet, åter känna igen sin Skapelse genom Kristusmänniskan så som Han en gång skapade henne för Sitt Paradis. Detta är vägen som leder fram till att man
med apostel Paulus kan utropa:
”Nu lever inte längre jag men Kristus lever i mig”
””Sök
Sök först Guds rike”, alltså inte bara i samband med att kyrkklockorna ringer till Gudstjänst, utan genom
att låta hela vardagen genomsyras av detta sökande och lyssnande eftersom ”Guds rike är invärtes i eder”,
och ett Guds rike kan man väl inte tänka sej utan en Gudsnärvaro, så om Guds rike är invärtes i människan
måste där ju även finns en Gud som vill komma till uttryck genom människans var-dag. Denne Gud, genom
Jesus Kristus, är ju också människans sanna och eviga identitet.
När denna process är fullbordad så att den kristne utplånat sitt Adams arv för Jesus Kristus skull, är han
vorden helig.
Då kan det ske på ett underbart sätt genom den heliggjorde ”så som i himmelen så och på jorden”. Så kan
Kristi återkomst till jorden ske individuellt genom var och en som inte bara tror på Honom men låter Honom
födas (advent och julens hemlighet) och förverkligas i hennes liv. Gud har blivit allt i människan, och människan har fullgjort livets mening och mål d.v.s. Guds mening och mål med människan. På detta sätt har
Guds avbild - Kristusmänniskan - förverkligat Guds dröm om Himmelrikets återupprättelse på jorden.
Alltså;
Människan skapades till Guds avbild, till att vara Honom i allt lika.
Hon föds med Adams arvssynd, den förste Adams olydnad mot Gud, vilken Jesus omintetgjorde när Han
föddes till jorden, genom Sin undervisning, och genom att ge Sitt liv - för att vi ska upplåta våra liv till att
förverkliga Honom och hans Helighet.
Var och en som är döpt, är döpt till att i allt identifiera sej med och efterlikna Honom och på så sätt låta sej
helgas till Kristusmänniska. När denna rening från Adams arvssynd är fullbordad är den inneboende Guden,
i sitt inneboende Himmelska rike i människans hjärta, helt blottlagd och uppenbar för världen och hon har
blivit en strålande avbild av Honom, som är all världens liv, mening och mål.
Någon som gjort en sådan upplåtelse beskrivs i den ortodoxa kyrkan som ett Helgon, en Kristusmänniska
- en heliggjord människa genom vilken Kristus åter kan kännas igen och vördas. “Var och en av oss är kallad
att vara ett helgon“*
Som hjälpmedel för att nå detta mål finns kyrkan, fasteperioderna, askesen och Jesusbönen, hjärtats bön.
Gud sade:
”Varde ljus”
Jesus sade:
”Så som ett ljus har jag kommit till världen” – ”Jag är världens ljus”
Doperinran:
”Det skiner ett klart lysande ljus i djupet av mitt inre”
Detta ljus kom till fullt uttryck på berget Tabor genom Jesus från Nasaret vid
”Kristi förklaring”
och vid
”Uppståndelsen”
* Fader Damascenus, rysk munk. Ur “The Orthodox Word“ nr. 221, s. 277. Se även “The saints lives in Christ“, s. 262.
Text och bild av Simon Andersson
