2011-05-12
Jakarta
Landrapport: Indonesien
Basfakta
Officiellt namn:
Huvudstad:
Yta:
Landareal:
Folkmängd:
Befolkning:
Republiken Indonesien
Jakarta
ca 17 500 öar, varav ca 6 000 är bebodda
1 919 440 km²
ca 245,6 miljoner (2011)
ca 330 etniska grupper, de största bestående av
javaneser 45% och sundaneser 14%
Befolkningstillväxt:
1,069 % (2011)
Språk:
Indonesiska och ca 300 lokala språk och dialekter
Religion:
Muslimer 86,1%, protestanter 5,7%, katoliker
3%, hinduer 1,8%, buddhister 1%, övriga 2,4%
Statsskick:
Republik
Stats- och regeringschef:
President Susilo Bambang Yudhoyono
Utrikesminister:
Dr. Marty Natalegawa
Större politiska partier:
Demokratiska partiet (presidentens parti)
26,5 %, Golkar (Soehartos f.d. statsbärande
parti) 19 %, nationalistiska PDI-P 17 %,
de fyra muslimska partierna PKS, PPP,
PAN samt PKB har 10 %, 8 %, 7 %,
respektive 5 % var. Partierna Gerindra
och Hanura har 4,5 % respektive 3 %.
Senaste allmänna val:
9 april 2009
Nästa reguljära allmänna val: april 2014
Senaste val av president:
8 juli 2009
Nästa presidentval:
juli 2014
Valuta:
Rupiah
Växelkurs:
1 USD = 8553 rupiah (12 maj 2011)
BNP (nominell):
2010: 706,6 miljarder USD;
2009: 539,5 miljarder USD
BNP/capita (PPP):
2010: 4254 USD; 2009: 4001 USD
BNP-tillväxt:
2010: 6,1 %; 2009: 4,6%,
Inflation (KPI):
2009: 4,8 %; 2008: 11,4%;
Arbetslöshet:
2010: 7,1 %; 2009: 7,9%; andelen undersysselsatta
dock mycket stor
2(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
Viktigaste näringar:
Budgetbalans:
Utländsk valutareserv:
Statsskuld:
Handelsbalans:
Export:
Exporttillväxt:
Viktigaste exportprodukter:
Import:
Importtillväxt:
Viktigaste importprodukter:
Största handelspartners:
Svensk export till landet:
Svensk import från landet:
olja, gas, gruvindustri (guld, silver, koppar),
skogsbruk/palmolja
2010: -0,8% av BNP, 2009: -1,6% av BNP
2010: 96,2 miljarder USD; 2009: 66,1 miljarder
USD
2009: 27,4 % av BNP 2008: 28,3 % av BNP
2010: 21,6 miljarder USD, 2009: 19,6 miljarder
USD
2010: 157 miljarder USD; 2009: 119 miljarder
USD
2010: 14,9%; 2009: -9,7%
industriprodukter 65 %, olja och gas (16%)
2010: 111,1 miljarder USD; 2009: 84,35 miljarder
USD
2010: 17,3%; 2009: -15%
råvaror (71,9 %), kapitalvaror (21,2 %)
Japan, EU, USA, Kina (export); Kina, EU, Japan,
Singapore (import)
2010: 4 miljarder SEK; 2009: 4 miljarder SEK;
2010: 1,3 miljarder SEK; 2009: 1,3 miljarder SEK
Historia
Indonesiens historia är präglad av landets nyckelposition mellan Europa,
Mellanöstern och Kina i långdistanshandeln över Indiska oceanen. Handeln
förde med sig tre olika inkommande civilisationer; den indiska, den arabmuslimska och den europeiska, till den redan existerande malajiska kulturen.
Hinduiskt och buddistiskt socialt tänkande kom från den indiska subkontinenten
de första århundradena e.Kr då det fanns mindre statsbildningar i arkipelagen.
Islam introducerades av arabiska köpmän längs sjövägarna i Indiska oceanen
under handelsuppsvinget på 1300- och 1400-talen.
De första européer som etablerade sig var portugiser som ville få monopol över
kryddhandeln och göra Asien kristet. De intog Malacka år 1511 men efterträddes
kring år 1600 av holländarna då deras erövring av vad som kom att bli
Indonesien inleddes. I början av 1900-talet kontrollerade holländarna i princip
hela det område som idag utgör Indonesien.
Under perioden 1942 till 1945 ockuperade Japan området. Strax efter Japans
kapitulation utropades republiken Indonesien den 17 augusti 1945 av Soekarno,
sedermera landets första president och Muhammad Hatta, blivande
vicepresident. Trots detta försökte Nederländerna återta kontrollen över
Indonesien efter andra världskrigets slut, men efter indonesiskt motstånd och
internationella påtryckningar kunde Indonesiens självständighet slutligen
erkännas internationellt 1949.
3(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
Den nybildade republiken var en sekulär stat som skulle baseras på Soekarnos
fem principer, de s.k. Pancasila. Dessa var tron på gud, nationalism, humanitet,
demokrati, social rättvisa och välstånd. Beväpnad med Pancasila och det
indonesiska språket (Bahasa Indonesia), som skapades från malajiska på 1930-talet,
lyckades Soekarno för första gången ena den heterogena arkipelagen.
President Soekarno regerade från 1945 till 1967 och under hans ledning kom
den heterogena och mångkulturella övärlden att sammanfogas alltmer till en
nation. Soekarnos nationalistiska politik medförde även en sekularisering av
staten.
Soekarnos aktivistiska utrikespolitik innebar bl.a. att Indonesien annekterade
Irian Jaya (numera Papua och västra Papua) 1962, som hade förblivit efter 1949
under Nederländernas överhöghet, och att Indonesien bojkottade den nybildade
staten Malaysia 1963. Indonesiens ekonomiska problem och de inre
oroligheterna i kombination med de utrikespolitiska ställningstagandena
undergrävde Soekarnos position och resulterade i bristande politisk legitimitet,
vilket 1965 ledde fram till ett misslyckat kuppförsök. Omständigheterna kring
kuppen är fortfarande oklara, men i alla händelser fick kommunistpartiet PKI
skulden. Armén under general Soeharto organiserade en motkupp och en
klappjakt på verkliga och misstänkta medlemmar av PKI följde (många var
indoneser med kinesisk bakgrund). Antalet dödade är ovisst, men den vanligaste
uppskattningen talar om en halv miljon döda. Frågan är alltjämt mycket känslig i
dagens Indonesien.
General Soeharto bibehöll sin ledande ställning. År 1967 övertog han
presidentposten från Soekarno och kunde utan större politiskt motstånd regera
fram till 1998. Under denna regeringsperiod, kallad New Order, ledde stora
ekonomiska framgångar till förbättrade levnadsvillkoren för många indoneser,
men regimkritiker fängslades och censuren av politik och media var påtaglig.
Indonesien drabbades hårdast av länderna i regionen av den sydostasiatiska
krisen. Krisen innebar ett ekonomiskt sammanbrott och de tidigare årens
ekonomiska framsteg reducerades drastiskt. Krisen medförde även ett ökat
misstroende för Soeharto. Efter att Soeharto i februari 1998 för sjunde gången
valts till president följde våldsamma studentprotester där bl.a. dödsskjutningen
av sex studenter resulterade i omfattande kravaller som kostade hundratals
människor livet. Slutligen tvingades Soeharto i maj 1998 avgå som regeringschef.
Den efterträdare som utsågs, vicepresident Habibie, organiserade 1999 det första
demokratiska parlamentsvalet på 40 år. Valet föregicks av en rad nya politiska
lagar som gav utrymme för ett pluralistiskt system och ett stort antal nya partier
bildades. Oppositionspartiet PDI-P vann med ca 35 procent av rösterna.
Abdurrahman Wahid (Gus Dur) valdes av folkförsamlingen (MPR) till president
och Megawati Soekarnoputri, dotter till tidigare president Soekarno, valdes till
vicepresident. Efter att MPR avsatt Wahid för vad som sades vara
korruptionsanklagelser, valdes Megawati till president den 23 juli 2001.
4(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
År 2002 gjordes en omfattande förändring av konstitutionen från 1945 som
förde Indonesien avsevärt framåt i demokratiseringsprocessen. Ändringen
innebar bl.a att samtliga ledamöter i parlamentet, liksom presidenten och vice
presidenten, numera är valda av folket. De särskilt vikta parlamentsplatserna för
polis och militär avskaffades också. Det första direkta, demokratiska
presidentvalet hölls 2004, då Susilo Bambang Yudhoyono tillsammans med
parhästen Jusuf Kalla (Golkar) vann i en andra omgång. Det innebar att den
demokratiska process som hade påbörjats i och med Soehartos fall 1998 befästes
genom detta demokratiska presidentval.
Inrikespolitik
2009 hölls nya presidentval och Yudhoyono blev omvald med stor marginal:
drygt 60 procent av rösterna. Han tillträdde sin andra femåriga mandatperiod i
oktober 2009. Hans parti, Demokratiska partiet, blev också största parti i
parlamentsvalen tidigare under våren med ca 20 procent av rösterna, och
presidenten leder nu en bred koalitionsregering med fem andra partier. De
utgörs av Golkar samt fyra mindre muslimska partier (PAN, PKS, PPP, PKB).
Valen ansågs generellt väl genomförda, även om betydande administrativa
brister förelåg, och anses ha förankrat demokratin i det indonesiska samhället.
President Yudhoyono är en lågmäld och begåvad ledare med gedigen erfarenhet
både som akademiker och som militär (general). Han och hans nya regering satte
upp ett ambitiöst 100-dagarsprogram för den andra mandatperioden, där insatser
för att bekämpa den sk domstolsmaffian, terrorism och korruption prioriterades,
liksom fortsatta ekonomiska reformer. Målen visade sig vara alltför optimistiska,
och presidenten anses nu vara försvagad i sitt ledarskap.
Detta beror delvis på att återvalet av Yudhoyono inte helt oväntat medförde att
förväntningarna på diverse politiska prestationer ökade: nu måste vallöftena
sedan både 2004 och 2009 verkställas. Dessutom har flera politiska skandaler
försvagat presidenten, bl a turerna kring räddningen av Bank Century, som ledde
till att presidenten fick offra sin progressiva finansminister Sri Mulyani.
Dessutom finns en påtaglig folklig frustration över Yudhoyonos javanesiska
ledarstil med konsensussökande, ständiga tvekan och ovilja att fatta obekväma
beslut samtidigt som reformtakten är låg, intoleransen i samhället ökar och
korruptionen omfattande. De öppna motsättningarna inom koalitionen skapar
ständiga rykten om en förestående regeringsombildning.
Regionala konflikter
Bland de problem som Indonesien under de senaste decennierna har lidit
mest av är de våldsamma konflikter som har ägt rum i olika delar av
Indonesien. 1976 blossade en konflikt ånyo upp i det något bångstyriga Aceh
mellan självständighetsrörelsen Gerakan Aceh Merdeka (GAM) och
indonesiska militärstyrkor, som kom att kräva 15000 liv. Tsunamin, som
drabbade Aceh på juldagen 2004 och krävde ca 170 000 liv, ökade omvärldens
5(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
engagemang i regionen, inklusive av EU och Finlands president Martti
Ahtisaari. Pressen på Indonesien och GAM att lösa sina
meningsskiljaktigheter tilltog. I början av 2005 inleddes formella
fredsförhandlingar under Ahtisaaris egid och i augusti samma år signerades ett
fredsavtal. Aceh fick då ökat självstyre genom den särskilda autonomi som
gavs provinsen, och lokala politiska partier tilläts. Utrymme gavs till införande
av shari’a-lagstiftning. Implementeringen av överenskommelsen går dock inte
i den takt de gamla GAM-ledarna önskar, men i övrigt blickar provinsen
framåt. Provinsens problem är nu typiska för en post-konfliktsituation och
innefattar inte minst ekonomiska utmaningar, förutom ännu olösta frågor om
försoning och samhällsstyrning. Situationen är emellertid säkerhetsmässigt
stabil och lokala val planeras till hösten 2011. Ahtisaari har förnyat sitt
engagemang i Aceh-frågan och kommer i maj att leda ett dialogsamtal med
ambitionen att lösa ut utestående frågor mellan Aceh och centralregeringen.
På Papua är självständighetsrörelsen Organisasi Papua Merdeka (OPM) verksam
sedan slutet av 1960-talet då provinsen integrerades med Indonesien. OPM
kräver självständighet och har under senare år mött allt hårdare motstånd från
polis och militär. I takt med att Indonesien har demokratiserats har även en
bredare rörelse som med fredliga medel engagerar sig för Papua växt fram. En
lag om särskild autonomi för Papua antogs 2001 men har inte implementerats till
fullo, vilket är en av stötestenarna i den nuvarande konflikten. Våldsamheter
förekommer alltjämt, om än i begränsad skala, och trovärdiga rapporter om
allvarliga människorättskränkningar finns, inklusive ett uppmärksammade
tortyrfall. Visst hopp finns nu emellertid då det Indonesiska vetenskapsinstitutet
LIPI har presenterat en s k Papua Roadmap mot lösning av konflikten. Denna
har tagits väl emot och under ytan pågår ansträngningar för att få till stånd en
hållbar lösning. Hittills har emellertid inga konkreta framsteg gjorts.
De våldsamheter som under senare år har skakat bl a ögruppen Moluckerna och
centrala Sulawesi har nu upphört och situationen är stabil.
Terrorism och radikalism
Bombdåd utförda av Jemaah Islamiyah (JI) och andra islamistiska
terrororganisationer riktade mot västerländska intressen, bl.a. de två
hotellbomberna i centrala Jakarta i juli 2009 mot Marriott och Ritz Carlton
Hotel, de två Bali-bomberna 2002 och 2005, bomberna mot den australiensiska
ambassaden 2004 och Marriott Hotel i Jakarta 2003, har, tillsammans med
attacker mot religiösa minoriteter, ökad implementering av lokal
sharialagstiftning, och diskussioner om skärpt lagstiftning kring pornografi, lett
till en debatt kring radikaliseringen av islam i Indonesien. Under 2011 har ett
antal attacker skett, däribland en serie brevbomber till bl a företrädare för liberal
islam, och en självmordsbombare i en polismoské i staden Cirebon, dock utan
dödsoffer. Därtill har radikala muslimska grupper, såsom massorganisationen
Islamic Defenders’ Front (FPI) blivit alltmer aktiva, med attacker och
trakasserier mot oliktänkande, inklusive kristna, ahmadier och HBT-personer på
senare tid. Den allmänna synen är att rättsväsendet har varit relativt bra på att
6(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
hantera terroristhotet, då flera av hjärnorna bakom den indonesiska terrorismen
har kunnat oskadliggöras eller ställas inför rätta. Vad gäller de mer öppet
agerande radikala grupperna har polisens agerande dock ofta varit otillräckligt,
såsom i den uppmärksammade lynchningen av tre ahmadier i byn Cikeusik i
februari 2011. Hotet kvarstår dock från terrorismen, och FPI och liknande
organisationer får allt större handlingsutrymme, då man från både rättsligt och
politiskt håll ofta reagerar med flathet gentemot dessa grupper.
Utrikespolitik
Den indonesiska utrikespolitiken präglas av ett alltmer aktivt deltagande i
internationella sammanhang. Indonesien är medlem i G 20. Landet har deltagit
aktivt i FN och flera av dess fredsbevarande operationer. Mellan 2007-2009 var
landet en av de icke permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och landet
kandiderar nu för en andra period i FN:s råd för mänskliga rättigheter (20112012). Indonesien ser sig själv som ett föregångsland internationellt, både vad
gäller demokratisering, klimatpolitik, ekonomi och rollen som medlare och
brobyggare mellan Öst och Väst. Ett typiskt initiativ är det årliga Bali
Democracy Forum som samlar ledare från hela världen för att diskutera
demokratifrågor.
Indonesien var pådrivande vid ASEAN:s bildande år 1967 och har efter
Asienkrisen 1998 återtagit en framträdande roll inom organisationen, som har
sitt sekretariat i Jakarta. Indonesien var även pådrivande i bildandet av ASEAN:s
mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, som officiellt lanserades i
samband med toppmötet i Thailand hösten 2009 och hade sitt första formella
möte i Jakarta i mars 2010. Indonesien innehar år 2011 det roterande
ordförandeskapet för ASEAN, och har en ambitiös agenda att stärka ASEAN
både internt och i externa relationer.
Relationen EU-Indonesien vändes under det svenska EU-ordförandeskapet i
positiv riktning. Trots stor potential och goda intentioner och ett så gott som
färdigförhandlat PSA (Partnerskaps- och samarbetsavtal) hade relationen tidigare
gått i stå p g a det s k flygförbudet för ett femtiotal indonesiska kommersiella
flygbolag. 2009 fattade Kommissionen ett beslut om att lyfta fyra av bolagen,
däribland det största nationella flygbolaget Garuda från EU:s svarta lista. Detta
banade väg för att PSA skulle kunna undertecknas. Så skedde i samband med
utrikesminister Carl Bildts och EU-trojkans besök i Jakarta den 9 november
2009. I den breda PSA-överenskommelsen prioriteras fyra nyckelområden;
klimat/miljö, handel/investeringar, demokrati/MR och utbildningsfrågor. En
EU-Indonesien dialog om mänskliga rättigheter initierades också i samband med
PSA och två dialogmöten har hittills hållits. Diskussioner har under det senaste
året förts i en s.k. Vision Group om att påbörja förhandlingar om ett
frihandelsavtal i någon form mellan EU och Indonesien. Gruppens
rekommendationer överlämnades till handelsminister Pangestu och
handelskommissionär de Gucht under den senares besök till Indonesien i maj
2011 och förhoppningen är att förhandlingar ska kunna inledas innevarande år.
7(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
Med USA har den indonesiska regeringen idag goda relationer. Trots
Indonesiens ofta kritiska hållning till den amerikanska politiken i Mellanöstern är
man mycket mån om relationen med USA. USA har även ett strategiskt intresse
av ett nära förhållande till Indonesien, inte minst vad gäller terrorism. Det
tidigare amerikanska embargot mot militärt samarbete med Indonesien har nu i
huvudsak upphävts. I och med valet av Barack Obama, som tillbringade fyra år
av sin barndom i Jakarta, till president i USA, väcktes ytterligare förhoppningar
om att fördjupa relationerna genom ett strategiskt partnerskap. . Utrikesminister
Hillary Clinton inkluderade Indonesien i sin första utrikesresa i januari 2009.
President Obama besökte Jakarta i november 2010 och förhoppningar finns i
Jakarta att han även kommer till East Asia Summit i november i år. .
Under ledning av Yudhoyono har den indonesiska regeringen ansträngt sig för
att stärka relationerna till Kina. Kina har ett stort behov av indonesiska råvaror
och Indonesien har ett intresse av starka ekonomiska band till Kina. Under
större delen av Soehartos styre hade Indonesien frostiga relationer med Kina.
Vid de våldsamma upploppen 1998 skedde allvarliga övergrepp mot delar av
landets kinesiska minoritet, delvis som en reaktion mot dess mycket starka
ekonomiska inflytande i landet. Idag är situationen radikalt förändrad. Den
kinesiska minoriteten åtnjuter nu stor frihet och det kinesiska nyåret firas
numera öppet och entusiastiskt i Indonesien. Handeln med Kina har ökat
kraftigt – med upp till 50% det senaste året. Balansen är dock inte jämn, med ett
relativt stort kinesiskt övertag vad gäller export, och det finns en utbredd folklig
oro över detta, till stor del kopplad till det frihandelsavtalet mellan ASEAN och
Kina, som trädde i kraft 1 januari 2010. Kinas premiärminister Wen Jiabao
besökte Jakarta i april 2011 bidrog till att ytterligare värma relationerna.
Även Indonesiens förhållande till Australien har drastiskt förändrats. Efter att
Australiens väpnade styrkor sänts till Östtimor under FN:s befäl för att återställa
ordningen i landet, var bitterheten stor i Indonesien. Efter den förödande
terroristattacken på Bali 12 oktober 2002 då över 200 människor dödades,
många av dem australiensare, kom Australien dock till Indonesiens omedelbara
hjälp. Därmed öppnades dörren för ett mycket långtgående försvars- och
antiterroristsamarbete och nära relationer länderna emellan. Ett avtal om
säkerhetssamarbete, det s.k. Lombok-avtalet, finns sedan 2006. Från Australiens
sida markeras att Indonesien är en nära allierad och länderna har redan fördjupat
samarbetet inom klimatfrågor och försvar. President Yudhoyono besökte
Canberra i mars 2010.
Indonesiens relationer till Östtimor har dramatiskt förbättrats. Den indonesiska
militärens ockupation sedan 1970-talet, då Portugal drog sig tillbaka,
kulminerade sedan i våldsamma övergrepp av indonesisk militär i slutet av
1990-talet. Strax efter Suhartos fall 1998 beslutades om en FN-övervakad
folkomröstning om självständighet. Folkomröstningens resultat och
centralmaktens roll i de våldsamheter som kantade folkomröstningen, med över
1 400 dödade, innebar att Indonesien fick utstå ytterligare hård kritik
internationellt. Östtimor blev självständigt 2002. Det östtimoresiska ledarskapet
8(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
har därefter bedrivit en försoningspolitik och framgångsrikt ansträngt sig för att
förbättra de politiska och ekonomiska relationerna mellan länderna. Något
rättsligt efterspel har dock inte kommit ur den bilaterala sannings- och
vänskapskommission som 2008 rapporterade om händelseförloppet kring
folkomröstningen och våldsamheterna 1999. Båda ländernas regeringar verkar
nu fast beslutna att lämna det förflutna bakom sig. Ett talande exempel är att
Indonesien under sitt ordförandeskap i ASEAN 2011 arbetar för att Östtimor
ska bli medlem i organisationen.
Ekonomiska läget
Indonesien är den ekonomi i Sydöstasien som klarat sig lindrigast i den
globala lågkonjunktur som har följt i finanskrisens spår 2008/09. Indonesien
hade redan genomgått det ekonomiska stålbadet i samband med den förra
finanskrisen i slutet på 1990-talet. Dessutom är Indonesien p g a sin stora
befolkning mindre sårbart, då tilläxten drivs den egna inhemska efterfrågan.
Indonesien var ett av de få länder i världen som uppvisade positiv ekonomisk
tillväxt under 2009, tillväxttakten var då 4,5% men accelererade under 2010 till
6,1%. Inflationen ökade dock under 2010, från 4,8% 2009 till 5,1%, driven
främst av stigande livsmedelspriser. Ett skäl till optimism är det faktum att
flera kreditvärderingsinstitut höjt sitt kreditbetyg för Indonesien under 2010
och 2011.
Den starka tillväxten förutses fortsätta under 2011. Regeringen och
Centralbanken såväl som flera bedömare har höjt sina prognoser flera gånger
och förutser nu en tillväxt på ca 6,5 procent under 2011. Bedömare lyfter fram
privat konsumtion och fasta investeringar som drivande faktorer. När nu
världsekonomins återhämtning kommit igång kan en exportefterfrågan öka,
vilket även det är positivt för landets tillväxt. Möjligheterna för Indonesien att
skörda frukten från världsekonomins återhämtning begränsas dock något av att
landets begränsade internationella handelsutbyte.
De sociala sektorerna i samhället (utbildning och hälsovård), liksom landets
infrastrukturer är dock fortfarande anmärkningsvärt eftersatta. Vidare har
korruptionen och de grundläggande bristerna och oförutsägbarheten i det
indonesiska rättsväsendet liksom vad gäller handelsrestriktioner varit
bromsklossar och bidragit till att försena välbehövliga utländska investeringar.
2011 lanserades en generalplan som utstakar medel och mål för landets ekonomi
fram till 2030 då, enligt planen, BNP/capita ska uppgå till 26 000 USD. Sex
regioner ska utvecklas till ekonomiska korridorer med fokus på olika
tillväxtområden. Planen kräver både offentliga och privata investeringar för att
gå i lås. Det första stora satsningarna ska göras på infrastruktur.
SVENSKA FÖRBINDELSER
Bilaterala avtal
Handelsöverenskommelse (1954)
9(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
Luftfartsavtal (1974)
Dubbelbeskattningsavtal (1989)
Investeringsskyddsavtal (1992)
BILATERALA FRÅGOR
Politiska relationer
Sverige erkände den nya staten Indoensien1949 och länderna etablerade
diplomatiska förbindelser 1950. De politiska relationerna mellan Sverige och
Indonesien har sedan dess varit goda – dock med vissa undantag för perioden i
samband med kampen för Östtimors självständighet, då Sverige och många
andra västländer kritiserade Indonesien för allvarliga MR-övergrepp, samt dels
en period med sin början våren 2003 under Megawatis tid som president på
grund av konflikten i Aceh-provinsen. Relationerna ansträngdes då av att ett
antal GAM-ledare (se ovan) var bosatta i Sverige, vilket ledde till att den svenska
regeringen anklagades av Indonesien för att stödja ett väpnat uppror i Aceh.
Den indonesiska ambassadörsposten i Stockholm stod vakant i nästan fyra år
från december 2002 på grund av dessa meningsskiljaktigheter. Då dessa frågor
nu är utlösta är de bilaterala relationerna nu återigen mycket goda. Sedan mars
2010 står ambassadörsposten i Stockholm återigen tom, denna gång dock pga
den långsamma godkännandeprocessen av nya ambassadörer i det indonesiska
parlamentet.
Från båda ländernas sida finns nu ett intresse av ett utökat bilateralt samarbete
och besöksutbyte inom en rad politikområden. Våren 2008 inleddes en
bilateral dialog om de mänskliga rättigheterna mellan Indonesien och Sverige.
Hittills har tre dialogmöten hållits och ett fjärde kommer att hållas i Sverige
under 2011. Indonesien och Sverige har också inlett bilaterala konsultationer
på senior officials-nivå. Det inledande mötet skedde i Jakarta i november 2008
och ytterligare en konsultation skedde i Stockholm i december 2010.
Handel och investeringar
Det finns en stor outnyttjad potential vad gäller såväl europeiskt som svenskt
handelsutbyte med Indonesien i båda riktningarna. När det gäller handeln
mellan Sverige och Indonesien, så utmärker Sverige sig jämfört med flertalet
EU-länder genom att ha ett handelsöverskott. Svensk export uppgick i fjol till
4004 miljoner SEK, vilket gör Indonesien till den näst största marknaden i
Sydöstasien efter Singapore för svensk export. Däremot är vår import från
Indonesien mer begränsad. I fjol uppgick importen från Indonesien till 1337
miljoner SEK, vilket är mindre än värdet på importen från flertalet av
länderna i regionen. Handelsöverskottet minskade emellertid från 2008 till
2009 då svensk export sjönk med 19 procent, medan importen, trots krisen,
ökade med 17 procent och 2009 till 2010 ökade importen med 5% och
exporten med blygsamma 0,7%. En tydlig ökning av importen av palmolja
(importen ökade med 270 procent!) är en viktig förklaring till den positiva
importutvecklingen under 2009. Indonesien är för övrigt världens största
10(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
palmoljeexportör, och palmolja utgjorde ca en femtedel av vår totala import
från Indonesien 2009. Verkstadsprodukter utgör den största varugruppen i
vår import med 40 procent, och en ökning på 37% under 2010.
Den svenska exporten till Indonesien domineras av verkstadsprodukter och
telekomsektorn. Denna sektor drabbades dock av den ekonomiska krisen och
vår telekomexport sjönk med drygt 32 procent 2009. Den negativa trenden
fortsatte under 2010 med en minskning på 33%.
Svenska investeringar i Indonesien är relativt begränsade men några företag som
SKF, Chubb (Gunnebo) och Tetra Pak har produktion i Indonesien. Antalet
svenskrelaterade företag i landet uppgår idag till ca 60.
Utvecklingssamarbete
Regeringen antog 2009 en bilateral strategi för selektivt samarbete med
Indonesien. Budgetramen är 35 miljoner kronor per år. Den övergripande
målsättningen är en miljömässigt hållbar utveckling, förbättrad demokratisk
samhällsstyrning och respekt för mänskliga rättigheter, och ekonomisk tillväxt
som ska gynna fler grupper i samhället. Selektivt samarbete genomförs dels
genom aktörssamverkan, dels genom riktade insatser inom strategiska områden.
Aktörssamverkan ska stärka och stimulera framväxten av hållbara relationer av
ömsesidigt intresse och nytta mellan svenska och indonesiska aktörer under det
övergripande målet för utvecklingssamarbetet. Vid slutet av strategiperioden
2013, ska merparten av utvecklingssamarbetet med Indonesien bestå av
aktörssamverkan. Fokus ligger på att utveckla aktörssamverkan inom områdena
miljö/klimat och internationell handel och näringslivsutveckling.
Sverige ligger i framkant avseende holistisk miljöplanering som är ett område
som är efterfrågat i Indonesien, som har en mycket ambitiös klimatagenda, och
samtidigt gigantiska utmaningar på miljöområdet. Symbio City och Eco Airport
är två koncept som har prioriterats i samarbetet. Miljömässigt hållbar stadsplanering och miljövänliga flygplatser är båda områden som täcker många
miljöaspekter såsom transporter, vatten och sanitet, avlopp, avfallshantering,
luftföreringar, och energieffektivisering. Utifrån dessa koncept är det möjligt att
samla bredare grupper av aktörer på såväl den svenska som den indonesiska
sidan. Ett exempel är samarbetet mellan städerna Borås och Yogyakarta på
kommunbasis runt avfallsfrågor, inklusive etablering av ett ”Waste Refinery
Network”.
Inom området näringslivsutveckling pågår ett samarbete med Stockholms
Handelskammare inom textilsektorn som avser såväl handelsutbyte som
institutionellt samarbete. Eventuellt kan andra branscher bli aktuella. Corporate
Social Responsibilities (CSR), är ett annat prioriterat område som kan knytas till
såväl textilsamarbete som ett eventuellt skogssamarbete.
11(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
Inom området demokrati/mänskliga rättigheter genomförs riktade insatser:
Genom Raoul Wallenberginstitutet (RWI)som har ett kontor i Jakarta,
genomförs att omfattande program avseende MR-frågor i indonesiska fängelser
samt genomförande av regeringens MR-plan. Det politiska engagemanget
förstärks genom en bilateral MR-dialog, som delvis prioriterar frågor som
omfattas av RWI:s program.
Besöksutbyte
Besöksutbytet på hög officiell nivå har tidigare varit begränsat. Det första
svenska statsrådet att besöka Indonesien efter parlamentsvalet 1999 var
dåvarande biståndsminister Maj-Inger Klingvall, som år 2000 gjorde en resa till
både Indonesien och Östtimor. Talman Birgitta Dahl besökte Indonesien i
januari 2002 och i april samma år besökte Susilo Bambang Yudhoyono, då
samordningsminister för säkerhetspolitiska frågor, Sverige.
Under de senaste åren har besöksutbytet intensifierats. I maj 2007 besökte
handelsminister Sten Tolgfors Indonesien, och hade då bilaterala möten med
handelsminister Mari Pangestu, finansminister Sri Mulyani, och
kommunikationsminister Mohammad Nuh.
Miljöminister Andreas Carlgren besökte Jakarta i oktober 2007 för ett informellt
ministermöte inför klimatkonferensen. Carlgren ledde därefter den svenska
delegationen till klimatkonferensen på Bali den 3-14 december 2007. I
anslutning till Bali-konferensen hölls separata handels- och finansministermöten
där handelsminister Ewa Björling och statssekreteraren i finansdepartementet
Ingemar Hansson deltog. Björling hade då även ett bilateralt möte med
handelsminister Mari Pangestu.
I april 2008 besökte utrikesminister Carl Bildt Indonesien i det första bilaterala
utrikesministerbesöket någonsin. Han träffade sin dåvarande motsvarighet
Hassan Wirajuda i ett bilateralt möte liksom vid en informell middag, och
invigde den bilaterala dialogen om mänskliga rättigheter mellan Sverige och
Indonesien.
I november 2008 besökte den indonesiska informations- och
kommunikationsministern Mohammad Nuh Stockholm och träffade
infrastrukturminister Åsa Torstensson.
Utrikesminister Hassan Wirajuda besökte Stockholm den 3 april 2009 och
träffade då utrikesminister Carl Bildt, handelsminister Ewa Björling samt talman
Per Westerberg. Det var det första indonesiska utrikesministerbesöket i Sverige
sedan 1984.
Utrikesminister Carl Bildt besökte Indonesien för andra gången i november
2009 som del i EU-trojkan. Tillsammans med kollegor från EU-Kommissionen
och Rådssekretariatet hade han då möten med nye utrikesministern Marty
Natalegawa samt med President Yudhoyono.
12(12)
Sveriges Ambassad
Jakarta
2011-05-12
I februari 2010 besökte den indonesiska informations- och
kommunikationsministern Tifatul Sembiring Stockholm och träffade
infrastrukturminister Åsa Torstensson.
I februari 2011 besökte handelsminister Ewa Björling Jakarta tillsammans med
Exportrådets VD Ulf Berg och en företagsdelegation. Under besöket invigdes
Exportrådets kontor i Jakarta. I april 2011 besökte socialminister Göran
Hägglund Jakarta tillsammans med Swecare.
Det parlamentariska utbytet har också tagit fart. Ledamöter från utrikesutskottet
besökte Jakarta och Aceh i september 2008. Ordförande i det indonesiska
parlamentets utskott för utrikes-, försvars och IT-frågor Kemal A. Stamboel
(PKS) besökte tillsammans med utskottskollegan Irwan Priyatno Stockholm i
februari 2010. Möten ägde då rum med dels talman Per Westerberg samt
ordförande i utrikesutskottet Göran Lennmarker. I slutet av februari 2010
besökte två svenska riksdagsledamöter från miljöutskottet Indonesien. I oktober
samma år besökte en delegation ledd av vice ordföranden i det indonessiska
parlamentet MPR Lukman Hakim Saiffudin Sverige, och i samband med detta
framfördes inbjudan till talmannen att besöka Indonesien. I samband med den
bilaterala dialogen om mänskliga rättigheter i november 2010 besökte
riksdagsledamoten Ulrika Karlsson Jakarta som en del av den svenska
delegationen.
Riksdagens talman tillsammans med en delegation bestående av gruppledarna i
Riksdagen väntas till Jakarta den 25-27 maj 2011.
En inbjudan till president Yudhoyono att besöka Sverige föreligger sedan länge
(statsminister Göran Persson), vilken upprepades under Carl Bildts samtal med
Wirajuda i april 2009 och ds samtal med president Yudhoyono i november 2009.
.
Sveriges ambassad i Jakarta
Ewa Polano tillträdde som ambassadör i september 2009. Vidare består
ambassadens utsända personal av ett ambassadråd, en förste, och två andre
ambassadsekreterare. Ambassadrådet är utsänt från Sida och ansvarar för
aktörssamverkan med Indonesien. Ambassaden har därutöver tio lokalanställda.
Exportrådet öppnade i februari 2011 kontor i Indonesien, som invigdes i
samband med handelsminister Björlings besök. Chef för kontoret är Erik
Milfors.
Praktikanter kan om arbetssituationen tillåter beredas tillfälle att arbeta på
ambassaden enligt av UD fastställda riktlinjer.
