Johan Stenfeldt
Totalitarism, revisionism och historiska fiendebilder
En undersökning av éotaBitarismteorins plats i svenskt och danskt
historiernedvetande 1950-2000
Frankrike utgavs P997 Le livre noir du communisrne, i sin svenska översättning två ar
senare kallad Kommunismens svarta bok. I kölvattnetav utgivningen blossade ånyo
en gammal och synnerligen ideologiskt fargad debatt upp. Inte ens bokens redaktion
kunde hålla enad front i förhållande till huvudredaktörens, Stéphane Courtois, inledande kapitel vari han gör sig till t d k för uppfattningen man kan och bör bedöma
de kommunistiska folkmorden utifrån samma måttstock som de nazistiska.' Courtois
anslöt sig till ett totaiitarismteosetiskc betraktelsesätt.
Tanken är knappast ny. 1950-talet var totalitarismteorins guldålder. Harvardprofessorn Carl J. Friedrich var den som tillsammans med sin yngre kollega Zbigniew Brzezinski kom att bli mest inflytelserik. Deras gemensamma verk Totalitarim Dictatorship
and Autocracy som kom i sin första upplaga P356 vill tillmäta det totalitära systemet
sex karaktärsdrag, i korthet beskrivna som en officiell ideologi, ett massparti, ett terrorsystem med omfattande polisiär kontroll, statlig kontroll av masskommunikation,
statlig kontroll av vapenmakten samt ett centralt kontrollerat ekonomiskt liv.' Denna
modell, det så kallade 6-punktsyndromet, har sedan dess varit utsatt fik omfattande
kritik. Man bar ansett modellen vara alltför statisk. Likafullt kom den att- bli mycket
inflytelserik. Den stipulation av begreppet som kommer att användas nedan ligger i
linje med Brzezinski & Friedrich, då den är den klassiska. Att dessa tankar nådde sin
största popularitet när det kalla kriget rasade som varst, har gjort att många kritiker i
denna tolkningstradition blott ser ett uttryck f6r ett ideologiskt ställningstagande ta11
kalla kriget. Den ovan refererade kritiken mot teoribildningen som ideologiskt betingad av kalla kriget ligger till grund för mitt val av analysobjekt; Sverige och Danmark.
En jämförelse mellan just dessa båda länder får sin relevans av tv5 ting som i sammanhanget tycks motstridiga; å ena sidan en uppenbar närhet gällande samhällssystem och
kultar och i andra sidan de båda ländernas olika utrikespolitiska vägval efter andra
världskrigets slut vilket lect Sveaige till alliansfrihet och Danmark till NATO-medlemskap.
Syftet med denna uppsats är således att testa en historiografisk konsensusuppfattning sorn i korthet lyder: totalitarismteorin har haft ett starkare genomslag i Danmark
än i Sverige givet pro primo att totalitarismteorin var kiirnpunkten i västmakternas
ideologiska krigföring mot Sovjetunionen under det kalla kriget och pro secunda att
Danmark genom sitt medlemskap i NATO hade och har mer intima band med vastmaktslagret än vad Sverige hade och har. Denna hypotes ar dock att betrakta som öppen; oberoende av om den styrks elPer vederläggs ar resultatet intressant.
Teoretiska
Histoniens tre nivier
Histosiedidaktik som forskningsämne syftar till att studera bur och på vilka nivaer
historia kommuniceras i samhället. Historikern Klas-GQran Karlsson har i sin bok
Historia som vapen. Historiebrz~koch Sovjetunionens upplösning 6385-1935 paoblernatiserat dessa fragor. Karlsson särskiljer tre historiska nivåer; Historia som fakta, historia
som tolkning och historia som medvetande. I denna uppsats är det historiemedvetandet som står i fokus.
Historia som medvetande ar den levande historien, det vill saga den historia som
f6r oss framstår som relevant och som vi använder. Pi denna historiska nivå penetreras
historien systematisk med utgångspunkt i de Erigor nuet vacker. Sökandet ar ofta emotionellt och ideologiskt färgat, och leder också mycket riktigt fram tiPP en renodling
av historiska företeelser som harmonierar med den egna emotionella och ideologiska
barlasten i övrigt. Historiernedvetande handlar salledes om "ett basalt mentalt tillstånd,
Paradoxalt nog skulle man
medan historisk tolkning ar en medveten tankepr~cess".~
alltså kunna hävda att historiernedvetandet till sin karaktär ar omedvetet eller undermedvetet.
Ett samhälles historiemedvetande ar ytterligt svårt att ringa in, och maste studeras
utifrån sina historiekulturella manifestationer. Begreppet i sig omgardas också av en
dedornitionsproblemacik, vilken diskuterats inte minst av den danske historiedidaktikern Bernard Eric Jensen. Jensen anslutes sig till synsattet att historiemedvetan$es ar
en aspekt av tidsmedvetandet. H denna tolkning av begreppet ligger en grundtanke om
historiernedvetande som process, det vill saga en del av det processförhålPande som
rider mellan dåtid, nutid och framtid, och dar dessa tidskategorier i hög grad flyter
samman. H detta perspektiv ar historiernedvetande en intuitiv förståelse av det förflutna
hos individen dar komponenterna dåtidstolkning, nutidsförståelse och framtidsftirvantan smalt samman, och som tillsammans bildar en essentiell ingrediens i individens
identitet~bildning.~
Historiekulturen och dess f~rhillandetill hisaoriemeg%vetandet
Historiemedvetandet måste studeras utifran de historiekulturella manifestationer det
avkastar. Vad ar så hismriekultur? H antologin Echoes ofthe filocaust. Historical Cultures i n Contemporary Europe pläderar nämnde Karlsson fiar en kombination av ert
strukturellt och ett processuellt historieltulturbegïepp. Fragan ar likafullt: Vad ryms i
begreppet historiekultur? Den vetenskapliga historien spelar en undanskymd ro11 i his-
toriekulturen, medan Iäroböcker, historiedebatter, politiska tal, konst, film, monument
och liknande utgör centrala
Resonemanget komplicerar den aIdre didaktiska
nedsippringsteori som stadgar att historbevetenskapliga rön via Paromedel och skolundervisning emanerar ner i folkdjupen. Karlsson karakteriserar historiemedvetandet som
historiekulturens grund och mentala fundament. Således föregår historiemedvetandet
historiekulturen såväl logisk som analytiskt. Konsekvensen blir att historiemedvetande
bara kan studeras genom de produkter historiekulturen avkasta^.^ F l ~ d emellan
t
historiekultur och bistoriemedvetande bör dock anses dubbelriktat på s i satt att historieltuiturens manifestationer ocksa får återverkningar på historiemedvetandet, och via detta
också påverkar varandra. Detta ar ett led i förståelsen av historiernedvetande som ett
processuellt begrepp.
Klas-Göran Karlsons historiefilosofiska resonemang mynnar så småningom ut i en typologi över historiens användningsområden, bruk, samt dessas behov och funktioner.
Typologin ser ut på följande satt:
Behov
Upptacka, rekonstruera
Minnas
Aterupptäcita
Uppfinna, konstruera
Glömma
Bruk
Brukare
Panktlon
Vetenskapligt
Existentiellt
Moraliskt
Ideologiskt
Icke-bruk
Historiker
Alla
Breda befolkningsgrupper
Intellektuella o. pol. eliter
Intellektuella o. pol. eliter
Verifiera/ Falsifiera, Tolka
Förankring, orientering
Restaurering, rehabilitering
Rationalisering, legitimering
Legitimering, rationaliseririg
fig. l Klas-Göran Karlssons typologi över historiebruk
Karlsson has senare utökat denna typologi med ett politiskt-pedagogiskt bruk. Detta
bruk karakteriseras av ett symboliskt, metaforiskt användande av historien dar historiska jämförelser görs med utgangspunltt i det dagspolitiska skeendet på ett mycket
explicit sätt.' I anslutning till denna typologi diskuterar också Klas-Göran Karlsson
möjligheten av ytterligare historiebruk. Exempelvis antar han att flertalet laistorielarare
skulle vilja slå ett slag för existensen av ett pedagogiskt historiebruk. Mot bakgrund
av ifrågavarande undersöknings källmaterial ar det därför relevant att ringa in vari ett
sådant bruk skulle kunna bestå och Iiur det avgränsas gentemot övriga bruk i typologin.
Det pedagogiska historiebrukt torde vara bundet av primärt två företeelser: målgruppens grad av intellektuell mognad och den politiska intention som kanaliseras via
läroplanerna. Der pedagogiska bruket har drag av ett metabruk. Med detta avses att
bruket utgör historiekommunikationens sjaha kärna. Ett pedagogiskt bruk blir i detta
sammanhang snarast ett medel, medan övriga bruk i högre grad framstår som mål i sig.
Ovriga bruk kan alltså antas innehålla en hög grad av pedagogiskt bruk, vilket således
förklaras av att denna bruksform åtminstone delvis rör sig på en annan nivå. Detta
f5rhaPlande ar också grunden till varför det pedagogiska historiebruket är särskilt svirr
att avgränsa frin övriga bruksformen; trots den Giverlappning som alltid äger rum.
Sammanfattningsvis kan ett antal nyckelord anses centrala att ha i tanken d i man
skall ringa in ett pedagogiskt historiebruk: genrebundenhet, konstnärligallitterara
krav, aktörsorientering, f~rståelseorientering, sammanförandelsarski~ande,f6renk
ling, kontextualisering, konceptualisering, frågans roll och plikten till existentiellt
historiebruk. Brukarna kan vara politiker, läromedelsproducenter och lärare, kanske
till och med elever, behovet att leda och funktionen uppfostring. Termerna ovan ar att
betrakta som nyckelord snarare än ett absolut schema för identifikation av det pedagogiska historiebruket.
Denna uppsats två kärnpunkter är det f6rhåPlandevis nyligen uppkomna intresset fQr
ett historiedidaktiskt angreppssätt samt det nygamla intresset fGir det totalicarismteoïetiska perspektivet. Dessa forskningsinriktningar har vunnit gehör främst under senaste
decennium, men har ännu inte kombinerats. Forskningslaget är obefintligt. Det enda
verk som innehåller en systematisk genornghg av teoribildningens historia är Abbot
Gleasons bok Sotalitarianism: The Inner History of the Cold War från 1335.Redan
titeln indikerar att han ansluter sig till perspektivet om totalitarismteorins popularitet som avhängig kalla kriget, liksom dess impopularitet avhängig Vietnamkriget och
tidsandan runt 1968. Gleason geir fQrvissoen implicit didaktisk ansats, främst genom
halla isär den plitiska och den akademiska sidan av totalitani~mteorin.~
Likafullit ar
han varken särskilt systematisk eller analytiskt precis.
De enda f~rfattaresom explicit sammanf6r termerna bruk eller "use" med totalitarism ar så vitt jag kunnat se Herbert J. Spiro och Benjamin R. Barber. De bar i sin artikel Counter-ldeological Uses of Sotalitaridnism främst studerat hur totalitarismteorin
använts som analysverktyg i amerikansk utrikespolitik och således bidragit till politisk
agendasattning gallande frågor som synen p i de före detta fienderna Tyskland och
Japan, förklarande av kommunistländers agerande, agerandet gentemot tredje varlden
och användande av atomvapen. Sgiro & Barber talar således (sin egen tid och tidsanda
trogna frestas man att saga) om totalitarismteorin som en motideologi riktad mot de
stater som bedömdes vara totalitära. Man talar allts; har snarast om en moralisk och
ideologisk bruksform, iiven om det i huvudsak ar den akademiska litteraturen P ämnet,
sasom Arendt samt Friedrich och Brzezinski, som refereras. Den didaktiska ansatsen
är dock även här synnerligen implicit, och historiernedvetande ett för författarna okänt
begrepp?
Beträffande totalitarismtanken och den danska kontexten har detta främst utforskats av Bent Jensen, I Stdlinismensfdscination og danske verzstreintellektueIIe från 1984
menar Jensen att totalitarismtankens plats i den danska diskursen varit tämligen svag
tack vare den vansterintellePttuella kuPturdebatten.1° I uppsatsen Forsvurfor etforaeldet
begreb från 1981 ar det hans uttalade ambition att vederlägga den kritik som riktats
mot totalitarismbegreppet." Aven senare verk av Jensen, sasom Gulag ogglemsel från
2002, följer val i ovan nämnda tankespår." Som f6rklaring till den tystnad som fortfarande omgardar de kommunistiska brotten anger Jensen i huvudsak de skilda erhrenheterna av andra varldskriget. Intressantast ar dock att han pekar på att det i väst som
helhet funnits en utbredd motvilja mot att diskutera sovjetiska illdåd. Såsom Jensen
tolkar de inflytelserika kretsarnas allmänna medvetande har kommunismen setts som
ett barn av upplysningen." Häri finns ett intressant tanke som via upplysningen gransar till modernismens roll som rangordnare av politiska system och ideologier vilken är
intressant att bara med sig genom undersökningen.
Det finns goda skal att anta att kvantitativa mått hade kunnat påvisa intressanta resultat. Det finns dock stora problem med ett sådant tillvägagångssätt givet hur kallmaterialet ser ut, främst beroende på förskjutningar i stoffåtergivningen under undersökningsperioden. Analysen av källmaterialet kommer istället att utgä från ett antal
temata som samtliga ligger i ingenmanslandet mellan de ärriga skyttegravarna mellan
totalitarismteoretiker och revisionister. De består i en lång rad frågor som alla hänger
samman och i sin tur kan spaltas upp i en lång rad underfrågor.
Personella och systerniska andlogier. Sill detta tema hör frågor som berör förhållandet mellan kommunistiska och fascistiska ledare. Förhållandena mellan fascistiska och nazistiska
respektive kommunistiska ledare ar essentiellt, men aven förhållandet mellan Lenin och Scalin framstår i debatten som ytterst centralt. Den totalitarismteoretiska tolkningsmodellen företer har en tanke om ett kontinuitetcperspektiv mellan dessa båda ledare och deras maktutövning, medan det revisionistiska lägret betonar diskontinuiteten. I detta sammanhang blir
också skildringarna av Mao och maoismen intressanta. Frågan om materialets uppställning
ar också ledande. Aven hur ledarnas politiska legitimitetsgrund framställs är mycket intresblir avgörande. Förhållandet mellan struktur och aktör
sant, varvid kon~eptualiserin~arna
skall också synliggöras av detta tema.
Ovanstående ar der huvudsakliga temat f6r undersökningen och grundar sig också
mycket riktigt på själva fundamentet i såval den totalitarismteoretiska som den revisionistiska berättelsen, men aven pä fundamentet i det pedagogiska historiebruket,
sammanf~randeoch särskiljande, ovan uttryckt som kontinuitet och diskontinuitet.
Det ovanstående preciseras i ett antal frågor av mer exakt karaktär som snarast rör
historiens faktanivå, samt hur dessa empiriska ingredienser sammanblandas för att
åstadkomma en tolkad och medveten historia:
Utrotningen av kulakerna i Sovjetunionen samt utrotningen av judarrra i Nazityskland.
Den sovjetiska GULAG-arkipelagen samt det nazistiska arbets- och koncentrationslägersystemet.
Terrorsystemet. Den sovjetiska hemliga polisen Sjekan, sedermera NKVD samt tyslta
Gestapo.
Dessa tre punkter innehåller empiriskt belagda historiska företeelser vilka i den totaIitarismteoretiska berättelsen ofta framställs som jämförbara och vice versa. Vem som
hålls ansvarig för terrorns uppkomst ar här ytterst centralt, liksom synen på vem som
skildras som den mest aggressiva parten under kalla kriger.
Ett par utvikningar till de tre punkterna bör göras. Fös det första ar det intressant
att notera att den tyska judeutrotningen brukar skrivas Förintelsen, alltså med begynnande versal. Grundtanken bakom detta ar att FiPrinrePsen som fenomen ar historiskt
unikt. Hear behandlas denna tes om unicitet i materialet? Fëpr det andra är utrotandet
av kulakerna intressant. Ar det i materialet kulakerna som jämförs eller definieras offren aven i etniska termer, som ukrainare? Ytterligare ett tema bör namnas:
Kategoriseringav system. Med detta tema refererar jag till den distinktion mellan totalitära
och auktoritära regimer som ofta förekommer. Denna hade möjligen varit mer tillämpbar på
ett källmaterial bestående av läromedel för universitetsbruk dar termerna används och problematiseras. Sådana distinktioner kan anses alltför problematiska att pedagogiskt hantera i
gymriasieundervisningen. Det ar dock intressant att se - inte minst ur koncepcualiseringssynpunkt - huruvida själva begreppet "totalitarism" eller "totalitar stat" används och vad
detta under sådana omständigheter sägs beteckna.
Avslutningsvis bör också problematiken rörande kallägt påpekas. Som noterats finns
det olika uppfattningar om vad soin varit kant och i vilken grad detta påverkat historiemedvetandet i väst. Jag kommer att anta att Nikita Chrusjtjovs berömda tal på den
2O:e partikongressen 1956 härvid spelar en avgörande roll. Man kan förmoda att detra
tal också direkt legitimerade kritik av systemet och således "öppnade slussarna".
Materialet företer ett brett urval av alla de grundböcker i historia som använts i
gymnasieskolan under perioden. Förhttarskaran är blandad; vissa är yrkeshistoriker,
andra inte. Vissa ar professionella läroboksförfattare, andra inte. Vissa författare återkommer flera gånger i materialet. Varje verk har i sig en intressant tillkomsthistoria.
Det vore exempelvis synnerligen intressant att studera förlagens eventuellt styrande
roi1 vid produktionen av läromedel, men det har inte varit möjligt att genomföra en
sådan undersökning i detta sammanhang. Materialet Itommer att periodiseras utifran
rådande konsensusuppfattning om totalirarismteorins historiografi; gdddldern under
50-talet och det tidiga &O-taletavlöses av en nedgdngi och med det sena 60-talets radikalisering, för att först under 88- och 30-talen ha gjort en successiv aterkomst.
TOTALITARISM,
RE\TISIONISM OCH HISTORISKA EIENDEBILDER
Sverige under guldåPdern
Vid undersökningsperiodens början dominerade fortfarande Gustaf Jacobsons och
Ernst Söderluilds Lizrobok i allmizn historia for gymnasiet, utgiven första gången 1341
mitt under brinnande krig. Den distinktion Jacobson & Söderlund gör beträffande
mellankrigstidens stater är å ena sidan "De segrande demokratierna" Frankrike, Storbritannien och Förenta staterna samt å andra sidan "De totalitära staterna' varibland
såväl Ryssland, Italien, Tyskland, Spanien samt Turkiet (!) närnns.l4 Karakteristiken
totalitär används således explicit, om såväl fascistiska, nationalsocialistiska som kommunistiska stater. Det ar likväl inte tydligt hur man ser på legitimitetsfrågan, det vill
saga vilka olika grader av legitimitet man tycker sig se. Den ryska revolutionen berörs
ytterst bristfalligt, liksom det ~iationalsocialistiskamaktövertagandet i Tyskland.
Däremot är de systerniska analogierna väl riärvarande i framställningen. Det bolsjevistiska Ryssland har enligt författarna genomgått eri fullständig omdaning där de
förut ledande klasserna genom "avrättningar, landsflykt, nöd och svält" gått under.'<
Kollektiviseringen av jordbruket går implicit in under denna karakteristik. Denna typ
av terror rörande det bolsjevistiska Ryssland beskrivs på liknande sätt rörande dec nationalsocialistiska Tyskland, dar ". .motståndare till nationalsocialismen leva i landsflykt eller hållas i koncentrati~nslä~er".'~
Jacobsons & Söderlunds lärobok kom framåt 50-talet att så småningom ge vika för
den nysksivna Allnzdn historiaförgymnasiet av Martin Backlin, Erik Holmberg, Waldemar Lendiii & Hugo Valentin från 1954.17 ii likhet medJacobson & Söderlund skildrar
Lendin först "De stora demokratierna" under mellankrigstiden; Frankrike, England,
Därefter skildras "Den kommunistiska dik
Det brittiska väldet och Förenta ~taterna.'~
taturen i Sovjetunionen". Revolutionen i Ryssland skildras i delvis blandade ordalag.
r
~ n o ~ s t å nmen
d , mot
Förvisso omnämns regimen som diktatorisk och utsatt f ~ starkt
bakgrund av tsarregimens "oduglighetn inte heller på något sätt orimlig eller enbart inhuman. Lendin nämner dock även förföljelsen av borgarklassen same den hemliga politiska polisen. Anmärkningsvärt är att författarna benämner Sovjetunionen "totalitär
stat" utan att använda denna karakteristik av det fascistiska Italien eller det nazistiska
Tyskland. Det finns dock en tendens att vilja sarskilja de så kallade auktoritära staterna
under mellankrigstiden från å ena sidan det kommunistiska Sovjet, och å andra sidan
det nazistiska Tyskland och det fascistiska Italien. Distinktionen totalitar-auktoritär
som termer betraktat finns dock inte i framställningen,
I skildringen av den sovjetislta jordbrukskollektiviserngen framställs "bönderna"
(det vill säga som social kategori, inte etnisk) snarast son1 trilskande motståndare till
jordbrukets rationalisering, och som darför i många fall avvisades till Sibirien. Den
stalinistiska politiken skildras i detta sammanhang i mer kritiska toner än den leninistiska. Det finns således här en tendens till särhållande på det personliga planet som går
emot det totalitarismteoretiska synsättet, en tendens soni fullbordas under rubriken
"De nationella diktaturerna". Här fastslår författaren direkt den olikhet som finns mel-
Pan dessa och det sovjetiska väldet. Varken Mussolini eller Hitler skildras i linje med
ovanstående heller som legitima ledare i samma grad som Lenin."
Under 50-talet skrevs ytterligare en inflytelserik lärobok, Allmän historia p r gymnasiet av Ernst Söderlund (samma som tidigare namnts) och Ivar Seth från 1356. Liksom tidigare skildras de demokratiska stormakterna under mellankrigstiden för sig,
varefter diktaturerna följer. Upplägget och rubriksättningen ar dock delvis olik sin
föregångare Jacobson &Söderlund. Termen "totalitär" existerar inte på rubrikplats.
Istället har texterna om Italien och Tyskland såväl som Spanien och återigen Turkiet
fått den gemensamma rubriken "De fascistiska och nationalsocialistiska staterna". Den
sovjetisk-ryska utvecklingen skildras istallet, vilket är intressant ur konceptualiseringssynpunkt, under den neutrala rubriken, "Osteuropa". Termen totalitär har degraderats
till brödtexten. Den distinktion som görs är inte mer förfinad an att den löper mellan
demokrati och diktatur, där de senare görs mer eller mindre synonyma med totalitära
stater.
Denna gradvisa förskjutning åt ett revisionistiskt synsätt tar sig ett par intressanta
uttryck, som möjligen också bidrar till dess förklaring. För det ftirsta har ett stycke
med rubriken "Nazismens motstandare och deras behandling" skjutits in. Den våldsmentalitet som behärskade Tyskland under Hitlertiden var "totalt främmande ftir vasterlandska humanitetsbegrepp". Man kan ana att krigsslutet och dess följder påverkat
författarna genom unicltetstesens tidiga inflytande.
Lenin framställs förvisso som diktator med avrattningar, landsflykt, nöd och svält
som politiska medel, men detta kontrasterar ändå mot det satt varpå Stalin skildras.
Under hans tid vid makten "blev omdaningsprocessens metoder hårdare och aner konsekventa än tidigare", och kollektiviseringen av jordbruket skildras som en process med
mer bryska inslag i termer av likviderande och tvångsförflyttning av kulaker (återigen
socialt definierade).20
Ytterligare en lärobok skall namnas från denna period, A l h ä n och nordisk historia
för gynnasiet av f6rfattartrion Per-Erik Brolin, Leif Dannert & Ake Holmberg fran
1963. Det huvudavsnitt som rymmer såväl utvecklingen i Sovjetunionen som Tysk
land och Italien med flera kallas "Ideologiernas kamp". Därunder skildras först bolsjevikernas revolution och dess bakgrund. Framställningen ger har bilden av den ryska
revolutionen som en statskupp snarare än en revolution. Vad Lenin själv beträffar sa
håller ftirfattarna honom ansvarig för den bolsjevistiska terrorns uppkomst. Vad som
är an mer anmarkningsviirt är att Lenins idéer för hur proletariatets diktatur skulle
upprättas Pangre fram benämns som "hållfasta". Mot bakgrund av det ovannamnda
kan man dra slutsatsen att Holmberg anser den bolsjevistiska terrorn vara ideologiskt
sanktionerad vilket i sig ar intressant. Stalin skildras härefter i liknande termer, liksom
kollektiviseringen av jordbruket. Stalintiden beskrivs också som en tid av utrensningar
och tvångsarbete, och dessutom som den tid då ett nytt sovjetiskt klassamhälle uppstod.
Också skildringen av de fascistiska staterna är totalitarismteoreriskt inspirerad.
Mussolinis socialistiska förflutna beskrivs utförligt, liksom NSDAP:s radikala anhängare och dess prioritet av ekonomiska och sociala frågor. Den nazistiska terrorn finns
besltriven i termer av koncentrationsläger för misshagliga personer, utrensningar av
marxister, judar och andra 'Statsfientliga" element ur förvaltning och kulturliv och s&
vidare. Längre fram i texten skildras aven koncentratiorislagrens gaskamrar.
Kalla krigets bipolära värld skildras under beteckningarna "Sovjetblocket" respektive "Vastblocket". Båda benämningarna påvisar en intressant konceptualisering.
Västblockets konsolidering beskrivs som framtvingad av en hotfull rysk hållning mot
Persien och Turkiet och kommainistisk infiltration i Ostasien. Denna hotbild f6ranledde USA att komma till Vzsteuropas undsättning. Ocksa bildandet av Atlantpakten
skildras som framtvingad av ett reellt hot.2i
Sverige under nedgingen
Folkens historia av Wilhelm Tham, Kjell Kumlien 8r Folke Lindberg är mer omfångsrik
än de verk som tidigare refererars, och f6rfattarna har också valt att infoga delar av det
källmaterial som framstallningen bygger på samt kommentarer till ert ganska fylligt
bildmaterial under temat "dokument och bilder". Utgivningsaret 1968 är obemärkt i
framställningen. Istället finns det flera gemensamma drag med den framställning som
görs av såväl Jacobson & Söderlund 1944 som Siaderlund & Seth 1956. Materialets
uppställning ar liknande; "De västliga demokratierna", och därefter under den gemensamma rubriken "Diktaturstaterna" skildras såväl Sovjetunionens framvaxt som den
italienska och tyska ~ t v e c k l i n g e n . ~ ~
Det sovjetiskryska samhället skildras explicit som ett terrorsamhälle och den hemliga polisen rjekan som dess redskap. Beträffande kollektiviseringen av jordbruket ar
installningen delvis kluven, detta apropa den leninistiska tidens intentioner att socialisera produktionsmedler-i. Av böndernas "jordhunger" rriärks dock ingenting i samband
med Stalintidens politik, de uppges ha varit utsatta för 'Skoningslösa repressalier".
Terrorn framställs i såväl det icalienska fallet som det tyska i liknande ordalag. Den
tyska terrorn mot judarna uppges dock ha varit extra svår o& skildras under rubriken
"Terror i världen". Unicitetstesen g6r sig påmind. Av det totalitarismteoretiska tankegodset märks även bilden av det tyslta näringslivet som fullständigt statskontrollerat,
Mussolinis socialistiska förflutna och så vidare.
Även det tidiga kalla krigets utrikespolitiska spel skildras i liknande banor. Förfartarna ar också, tövadersperiodens reformer till trots, fortsatt skeptiska mot det sovjetiska systemet. Förståelsen för den amerikanska politiken ar större. Maos Kina behandlas
bara som en kommunistiska oppositionsstat. Kinas inrikespolitiska förhållanden skildras inte, varftir det är svårt att säga något om huruvida Maos Kina ses som ett bättre
kommunistiskt alternativ.'"
Wistoriaflrfdckskolan av Gunnar Ander, Birgit Rodhe, Eskil Block, Karl-Reinhold
Hzllquist, Inger Sondén-Hziiquist & Sten Vallmark, även denna fran 1968, företer
en bitvis intressant bild. Exempelvis tas personkulten kring Stalin särskilt upp. Under
denna rubrik beskrivs Stalins maktlystenhet och BnansynsPöshet; han mördar sina rivaler, upprättar polisvälde, kastar motståndare i tvångsarbetsläges samtidigt som barn
leker lekar och berättar sagor om honom. Detta i motsats till Lenin, som "personligen
varit en blygsam man. Stalin var en människa av en helt annan
Lenin
beskrivs som diktator men knappast en extraordinär sådan. E f e r honom kom Stalin
till makten och genomförde bland annat en synnerligen grym tvångskollektivisering.
Det finns dock också en tendens att se en skillnad mellan Stalin under världskriget som
nazismens bekampare, och Stalin före och efter kriget som terrorns främste förespråkar~~~Den nazistiska och fascistiska
namns som sagt inte med sa många ord. H
ett avsnitt som specifikt behandlar judarnas situation genom historien behandlar man
och gaskamrarna som den "~tterstakonsekvenserna av
de nazistiska judef~rfö'öPjelserana
gruppbal- och minoritetsförtryck". Man f6rsökr också föra judarnas situation ina den
dåtida d a g s p ~ l i t i k e n . ~ ~
Medeltid till nutid av Sven Samuelsson under medverkan av kars Hildingson fraln
19'97är rikt illustrerad, medan stoffet inte ar fullt sal omfiingsrikt. Under rubriken
"Kommunismen" berättas hrst den ryska revolutionens historia och dess bakgrund.
Bakgrunden beskrivs som ett behov av jordreformer, viket tsaren i samklang med sina
högadliga rådgivare samt den grekisk-ortodoxa kyrkan inte förstod. Ur denna b a k
grund klev så Lenin fram och utformade ett enkelt och lättfattligt politiskt program
som snabbt övertygade massorna, varpå Ryssland p2 några årtionden förvandlades från
ett efterblivet jordbruksland till en mäktig industrination. Motivet bakom skapandet
av etc elitparti skildras sorn ett sätt att snabbt och efkktivt kunna genomföra socialismen. Den nya ekonomiska politiken beskrivs som framburen av Lenins beredvillighet
Då Stalin vann maktkampen
att vara klok nog att andra politiken efter ~erkligheten.'~
ändrades den ryska fardiriktningen och "Lenins kollektiva partidiktatur kom att förvandlas till en rent personlig diktatur". KoPlektiviserin-n av jordbruket blir en svart
händelse med avrättningar och slavarbete, men avhandlas dock bara på fyra rader vilket kontrasterar mot Stalintidens imponerande produktionsresuPta~~~
Har kommer
dock Maos Kina med i bilden. Liksom P fallet Lenin framställs Mao som en legitim
ledare med stöd bland Kinas svältande och plågade bönder som vill undvika ideologisk
stagnation. Också "Eurokommunismen" målas upp sorn ett men hoppfuP1t alternativ
till den stagnerade Sovjetkommunismen. Mot denna i allt väsentligt hoppingivande
bild av kommunismen står författarnas redogörelse under rubriken "Fascismen". Man
slår initialt fast att denna åskådning ar fullstandigt v;lPsensskild från kommunismen.
Samuelson och Hildingson ar ocksa mana om att påpeka att den fascistiska rörelsen
finns kvar, och att denna bedriver terror utan att åklagarmyndigheter ingriper p i ett
effektivt sätt. Det mest anmärkningsvärda rörande skildringen av efterkrigstiden ar att
östblockets formering framstår som logisk och utan strid. Pragkuppen nämns exempelvis inte, vilkec ar intressant ur urvals- och icke-brukssynpunkt.2'
Sverige under 2r;erkomsr;eam
Alla tiders historia av Börje Bergström, Arne Eöwgren 8t Hans Almgren utkom första
gången 1983. Författarna är tamligen försiktiga i sitt språkbruk. Tendenser kan dock
spåras. Den kommunistiska hemliga polisens uppkomsthistoria förläggs till Lenins tid
vid makten, om än i samband med den turbulenta situationen under inbördeskriget.
OktoberrevoPutionen återges i termer av "kupp", dock inte utan stöd. Den mer neutrala
synen på Lenin och dennes politik får sin avlösning i tal om Stalintidens terrorvåg.
Författarna skriver också att "det kollektiva ledarskap som hade varit Lenins modell
för styrelse ersattes på 1930-talet av en enmansdiktatur", och man skildrar ocksa utrensningar och tvangsarbetslager som politiska metoder. Tvångskollektiviseringen av
jordbruket och utrotandet av kulakerna skildras som delvis initierat av kulakerna själva
genom sin motspiinstighet, som dock uppges ha utrotats som klass. Detta beskrivs
också som ett reellt mord på individer, inte bara e n utrotande av en social kategori.
1 berättelsen om den nazistiska terrorn har de antisemitiska inslagen fått större utrymme. Man skildrar hur ''terror mot judar och andra motståndare till nazismen blev
alltmer systematisk" och bur gaskamrarna i Auschwitz, Dachau och Buchenwald användes för att rationalisera dödandet. Att namna namn på enskilda lager kontrasterar
på ett tydligt sätt mot skildringen av det sovjetiska Iagersystemet. Unicitetstesen står
alltså fast.
Efterkrigstidens historia och det kalla krigets uppkomst är förhållandevis neutralt
refererad. Det kalla kriget blev en frukt av "den vaxande misstron p2 båda sidor".
Också rubriksättningarna "östblock" respektive "västblock" faller val in i denna bild.
Chrusjtjovegokens avstalinisering och töväderspolitik skildras föga sverraskande positivt, medan Brezjnevtiden omnämns i mörkare
Den upplaga av Alla tiders historia som kom 1992 f~retersniå skillnader jämfQrt
med den nyss refererade upplagan, förutom att ett avsnitt om Osteuropas omvälvning
lyfts in. Denna beskrivs föga överraskande i positiva termer. En intressant notation Itan
göras beträffande karakteristiken av östblockets ideologiska grundvalar. Författarna
beskriver namligen samhällsordningen som "leninistisk-stalinistisk", vilket mot bakgrund av det annars på många punkter icke-rotalitarismteoretiska synsättet framstår
som en intressant parkonstruktion. Berättelsen om frigörelsen i Osteuropa rymmer
också det intressanta ställningstagandet att oltet beskrivs i termer av Itommunistisk
ideologi, ej sovjetisk ö~erhöghet.~'
Vdgar till zuet av Göran Graninger, Sven TägiP & Kjell-Ake Carlsson från 1984
framstår liltsorn Alla tiders historia som ett förhållandevis distanserat verk med få ideologiska färgtoner. Detta ar dock, har som alltid, en kommentar från en tidsbunden
historiker. En ytterligare orsak till detta intryck kan vara att materialet sammantaget
framstår som vardeneutralt på grund av den stora och heterogena skaran av medförfattare. En viss tendens till fördel f ~ västmakterna
r
kan dock spåras.
Oktoberrevolutionen benamns "relativt oblodig kupp", det vi81 saga oblodig men
Pikafullt e n kupp. Terrorns startpunkt sätts till Lenins tid vid m a k t e n då icke-socialistiska partier o c h tidningar förbjöds o c h d e n hemliga polisen inrättades s o m "Pikviderade motståndare i massor". Denna terror var "systematisk o c h med~eten".~'Kollektivas e r i n g n av jordbruket skildras i termer av deportationer, massvält o c h lik~iderande.~'
Situationen i det nazistiska Tyskland o c h det fascistiska Italien återges p&ett valbekant
sätt. Båda framstår s o m terrorstater på behörigt avstand fran demokratiska fri- o c h
rattigheter. 1 skildringen av Förintelsen ar det också uppenbart att unicitetstesen står
stark.34
När fiarhttarna tar sig a n efterkrigstiden sker det m e d e n försiktigt positiv inställning till västländerna. På rubrikplats slås fast att Osteuropa förvandlats tiP1 ryska "satellitstater", m e d a n västmakternas sammanhållning skildras s o m ett samarbete. Längre
fram karakteriseras också det sovjetiska systemet explicit s o m totalitärt. Chruscjov o c h
Brezjnev skildras på ett sätt s o m påminner o m beskrivningarna i Alla tiders historia.35
Sistnamnda arbete föreligger också i e n version från 1330. D e n då samtida utvecklingen i östblocket skildras delvis avvaktande, av förståeliga skal. Skildringen av Brezjnevtiden har dock blivit skarpare. Om förryskningen av de ickeryska delrepublikerna
sägs att "ryssarna uppträdde s o m det självskrivna herrefolket" vilket ar e n anmarkningsvärd kon~eptuaIisering.'~
Danmark under
D e n systematiska genomgången av det danska kallmaterialet tar sitt avstamp i Preben
Arentofts Verdenshistoriefor gymnasiet vars har föreliggande upplaga härstammar från
1352. D e har intressanta skedena är förhållandevis faordigt beskrivna. M o t bakgrund
av denna fåordiga framställning blir således det enskilda ordet vgsentligt mycker mer
värt. E n sådan essentiell karakreristik galler oktoberrevolutionen; skildras denna s o m
e n folkligt ftirankrad revolution eller s o m e n k u p p ! Har Putar Arentoft otvivelaktigt
m o t det förra. Lenin beskrivs också s o m e n person s o m saknade personligt "magtbegzrn. H inbördeskriget ar sympatierna otvivelaktigt på d e rödas sida d i dessa med
Leo Trotskij i spetsen "med ukuelig energi" lyckades 'Slå alle angreb tilbage". Efter d e n
v u n n a segern ". ..kunane de russiske rnagtbavere vende sig til d e n indre opbygning a f
landet. Dette blev farst og fremmest Lenins vzrk". Stalintiden framstalls i delvis andra,
skarpare, ordalag. FramstalBningen är dock inte helt utan ftirståelse för d e n stalinistiska
politiken m o t k u l a k r n a d å det förbittrade motstandet bos de "velstillede" kulakerna
.~~
av fascismen o c h
tvingade ''regeringen" till brutala " f ~ r h o l d s r e g l e r "FramstalPningen
nazismen ar delvis kluven. Fascismen anges primärt h a varit antiliberal, m e d a n nazism e n framställs s o m huvudsakligen a n t i m a r ~ i s t i s k . ~ ~
Ve~denshistorie.Den nyeste tid från 1358 skildrar oktoberrevolutionen varken i termer av k u p p eller revolution. Fiarfattaren betonar diskontinuiteten mellan tsartiden
o c h d e n bolsjevistiska tiden. Särskild v i k t läggs vid d e n marxistiska ekonomiska politik e n , m e n också vid politiken m o t de tidigare härskande klasserna s o m "fordreves eller
udryddedes". Tjekans arbete under Lenintiden nämns dock inte explicit. Också den
stalinistiska plitiken mot kulakerna skildras helt kort. Denna politik kontextualiseras
Detta ar dock aven fallet med Mussolinis plitik,
också av
varför fenomenet inte skall övertolkas. Sovjetunionen skildras delvis kluvet. ena sidan
beskrivs den som ett isolerat Band, utan kapacitet att tillgodose de egna medborgarnas
behov. A andra sidan uppges landet under kriget 1941-1945 ha visat "sin indre styrke
og holdbarhed". Det sistnämnda har sin naturliga förklaring i historien om det dåtida
Sovjet allierat med väst i kampen mot Hitler. Mot bakgrund av detta ar det intressant
att använda skildringen av nonaggressionspakten som en indikator i sammanhanget.
Författaren faller in i en i huvudsak sovjetvänlig tolkningslinje då han pekar på initiala
f6rsök till brittisk-sovjetiskt samarbete efter Hitlers annektering av Tjeckoslovaltien.
Av dessa blev intet, varför Sovjetunionen såg hdolotov-Ribbentrop-pakten som en vag
att skaffa sig en territoriell buffertzon. Aterigen finns alltså en tendens att se Sovjetunionen som en västmaktsallierad med del i segern över Nazityskland.
Kalla krigets historia framställs däremot i försiktigt västpositiva termer. Detta yttrar sig i en tendens att se Marshallhjälpen som ett värn mot hotande kommunistiska
maktövertaganden i Europa, Pragkuppen som den kuppartade änden på Tjeckoslovakiens demokratiska historia och så vidare. Allra tydligast blir detta då Atlantpaktens
tillblivelse analyseras i ljuset av och samband med det kommunistiska maktövertagandet i Kina och den sovjetiska atomb~mben.~'
Erik Lund har skrivit en lärobok inriktad på 1900-talets historia. Denna kom ut
1963 och bar titeln De sidste 60 27.Redan en hastig blick på innehållsf6rteckningen
uppvisar den trend som sedan fullföljs i boken. Ett särskilt avsnitt P boken har fått
rubriken "Hitler", medan de sovjetryska ledarna framträder i brödtext och mindre
avsnittsrubriker. Det blir redan har tydligt att unicitetstesen står tämligen stark i texten.
Lenin som person skildras i ett separat textavsnitt, på samma satt som de flesta av
1908-talshistoriens tongivande politiska gestalter. Framställningen är således primärt
aktörsorienterad. l[ detta avsnitt beskrivs Lenin i huvudsakligen positiva ordalag. Da
tjekan omnämns i samband med inbördeskriget framställs den som i huvudsak framtvingad av den vita aktionen, och kontextualiseras således. Efter skildringen av Lenins
tid vid makten beskrivs uppkomsten av det fascistiska Ptalien. Mussolinis makt framställs som "diktatorisk", vilket inte är fallet i skildringen av det bolsjevistiska rnaktövertagandet. Fascismen omnämns också p%ett satt som faller val in i den marxistiska
tolkningsramen, det vill saga lierad med storkapitalisterna.
Lenins och Stalins politik framträder i texten i delvis olika skepnader. Kulakerna
blev enligt författaren "udryddede rned rnagt, drzbt eller anbragt i tvangsarbejdslejre
i de nordlige egne". Tendensen ar annars i huvudsak icke-totaPitarismteoretisk. Också
synen p2 Mao, som ville bryta med "de konservative traditioner, der sa laenge havde
vzret en hindring for en modernisering af Kina" harmonierar med denna ranke. Moderniseringsperspektivet framträder här rned emfas.
A
Malla krigets historia återges i något skarpare ordalag. f ven om hrfattaren inledningsvis är neutral då det endast talas om "To verdensrnagter" s i framställs Sovjetunionens politik gentemot folkdemokratierna i Osteuropa till slut anda som ekonomisk
imperialism. Containmentpolitiken skildras i ljuset av Pragkuppen, och författarens
ordval i förhållande till Ungernrevolten B956 följer ocksi denna skarpare Pinje då revolten "efter en heltemodig modstand" blev "knust i blod".40
Dc~nmcarkunder nedgingen
utkom n sin första upplaga 1967. Inte heller på den danska
sidan sundet marks dock något av det sena sextiotalets radikalisering. Förhttaren visar en klar tendens att se band mellan Lenin och Stalin. Det framgår inte bara av att
han nämner den kommunistiska centralkornrnittdns sammansättning i vilken Stalin
ingick, utan aven genom att han explicit fastskr att Stalin hade fått fria tyglar av Lenini
under de utrensningar i partiapparaten som Lenin själv initierat. Det ar ocksa av intresse att författaren, om an bara i ftirbigående, nämner kosackmotståndet i Ukraina.4'
I den inledningsvis nämnda Kommunismens S W U T L ~bok gör redaktören Courtois en
totalitarismteoretisk poäng av att jämföra Lenins politik gentemot kosackrna med
Stalins politik gentemot k~lakerna.4~
Denna jämförelse görs dock inte explicit i &ds
Gdds historiefar
historie.
Stalintidens kollektivisering av jordbruket beskrivs, tämligen utf~rligt,i termer av
tvång och utrensningar. Partiet uppges ha förklarat kulakerna krig: "Molotov meddelte
senere, at der i P928 havde varet 5 P/z million af dem - B 1933 kun ?4 million." De
fascistiska och nazistiska systemen omnamns i totalitarisniteoretiska termer. Mussolini
omnämns som en tidig socialist under stort inflytande av syndikalisten Georges Sorel,
och den fascistiska rörelsen som helhet skildras inte bara som vand mor parlamentarism och marxism, utan också som revolutionär och anti-kapitalistisk. NationalsociaPismens historia refereras så att stor vikt läggs vid såväl NSDAP:s heterogena väljarkår,
ánnehillande även arbetare, som de delar av partiprogrammet Aran 1920 som h e t e r
ganska långtgående socialisering~su~vanden~
Hitler uppges ha f ~ rpartiet
t
till h ~ g e r ~ ~ ~
Kalla krigets historia skildras i &ds hhastorie i vastpositiva ordalag. Initialt ornnämrns
den amerikanska administrationen som besjiilad av humanism, idealism och en vilja
att skapa en bättre vadd. H den vidare hamstallningen framhålls också Atlantpakten som en följd av Sovjetunionens politik i Osteurspa, varvid man sarskilt beaktar
Pragk~ppen.~~
Det tidiga 70-talet representeras av Gjellerups verdenshistorie från 1973. Verket ar
mycket utflibrligt, varf6r urvalsproblematikens dilemma som ett potentiellt uppbov till
icke-bruk och därmed övergående i ideologiskt historiebruk blir svarbelagd. Likafullt
kan intressanta tendenser uppmarksammas. Beträffande oktoberrevolutionen och dess
verkningar ar man mån om att vid Aera tillfallen poangtera Stalins politiska roll under
Lenintiden. Harvid namns även Trotskij Aera gånger. Har tonar alltsi trojka-princi-
pen fram, med följden att Sovjetunionen under Lenin framstår som underkastad ett
kollektivt ledarskap, inte en ensam diktator. Tjekan sägs, åtminstone initialt, ha varit
riktad mot "den omsiggribende kriminalitet og drukkenskab i Petrograd". Också d5
terrorn under inbördeskriget uppges Ra blivit systematisk framstår denna i texten som
framtvingad av kontrarevc~lutionarrerrorverk~amhet.~'
Längre fram skildras ocksi hur
Lenin successivt miste f~rtroendetför Stalin, hur Lenin önskade ett kollektivt ledarskap efter sitt frånfalle och att han tog avstånd från den slags personkult som han själv
blev föremil för efter sin död. Bilden av Lenin framstår således som förhållandevis fri
från flackar, och författarenväljer att betona diskontinuiteten mellan Lenin och Stalin
även om denna tendens alltsa inte ar entydig. Mot bilden av Lenin ställs Stalintidens
terror. I frågan om utrensningarna i partiet och krigsmakten ger man noggranna uppgifter för att exemplifieradessa. Denna bild till trots är man förhallandevis fåordig då
man refererar kollektiviseringen av jordbruket, vilket kontrasterar mot den i övrigt på
många punkter utförliga redogörelsen och således ur kontexteialiseringssynpunkt ar
intressant.
Det mest intressanta med skildringen av Mussolini är att författaren inte bara väljer
att betona A4ussolinis socialistiska förflutna, utan också gör gallande art den främsta
inspiratören till Mussolinis våldsdyrkan var syndikalisten Sorel. I det tyska fallet framträder bilden av en mer splittrad nationalsocialism, där författarna också lägger vikt
vid partiets antikapitalistiska vänsterflygel med bröderna Strasser i spetsen. SA skildras
också som en del av partiets interna viinsteropposition. Man snuddar här alltså vid en
närmast funktionalistisk tankegång av ganska sofistikerad karaktär.
Den sammantaget kluvna inställningen till den totalitarismteoretiska tolknings~amen fu1Pföljs också då kalla krigets historia skildras. Berlinblockaden tillsammans med
det kommunistiska makt~~vertagandet
i Tjeckoslovakien anses ha utgjort grunden för
den västeuropeiska antikommunismen. Längre fram hävdas dock att orsakerna till
Berlinblockaden står att finna i västmakternas sammanslagning av de tyska ockupationszonerna." Man bör dock i sammanhanget betänka utgivningsåret.
Samtidshistoriefor handelsgymnasiet, skriven av H . E . (Jade & H . JuuP Madsen, utkom 1978. B den mån Lenintidens terror omnämns framstår denna huvudsakligen som
en produkt av inbördeskriget, i vilket författarna i sin tur framförallt har sympatierna
på röda arméns sida. Det finns aven liingre fram i texten då kollektiviseringen av jordbruket avhandlas en klar tendens tilP framstegsvänlig kontextualisering av kulakutrotningen. Den utförliga genomgången av det sovjetiska ekolnomiska systemet kan dock
möjligen höra samman med lärobokens målgrupp, handelsgymnasiet. Längre fram gör
man ett rydligr och centralt avsteg från den ovan antydda linjen, då man karaktäriserar
den sovjetiska regimen som totalitär "pi linie med styret i Hitlers Tyskland". Betriiffande det fascistiska Italien och det nazistiska Tyskland beskrivs dessa i ett separat
avsnitt. Språkbruket gentemot den italienska hscismen ar inte specifikt viirdeladdat.
Mot bakgrund av detta behöver inte skildrandet av Lenin te sig som sarskilt icketotalitarismteoretiskt eller revisionistiskt. Författarna understryker att den nazistiska
terrorn var unik. De påpekar också att det nationaPsocialistiska partiprograrnmec hade
en delvis socialistisk karaktär.*'
Kalla krigets historia beskrivs på ett satt som får läsarens sympatier att till övervagande delen ligga på vastmakternas sida. Luftbron till Berlin och Pragkuppen omnamns i termer av sovjetisk aggression som behövde bemhitas. Författarna Isan synas
något inkonsekventa. Med utgivningsåret 1378 i tanken skall man dock minnas Samuelson & Hildingson från 1977, och dess explicita särskiljande.
Danmark under iterkomsten
Som första lärobok skall Menneske, samfand, historie. Kapitler afverdens/!istorienfrån
1988 behandlas. OktoberrevoPutionen framstår varken som en folklig revolution eller
som en kupp utan förhållandevis oladdat som ett maktövertagande. Har finns således
ingen indikator, åtminstone inte av det slag vi tidigare kunnat iaktta. Skildringen av
inbördeskriget är också delvis egen då det utländska engagemanget inte skildras i termer av angrepp eller befrielse utan rakt av som "intervention". Motivet till denna intervention uppges inte primärt ha varit ideologiska förtecken, med andra ord antikommunism, utan en vilja att återf6ra det tidigare allierade Ryssland tiP1 kriget och skydda
allierade vapenlager. Sympatin för de röda styrkorna som ibland framkommit i tidigare
material finns inte har. Tvärtom är det de vita trupperna som benämns "modstandshere", en intressant konceptualisering i sammanhang med den värdeneurrala termen
"intervention". Inbördeskriget framstår inte heller som en legitimitetsgrund elPer ett
försök att kontextualisera inrättandet av den hemliga polisen d i detta förlaggs till tiden
före inbördeskriget.
Redan i rubrikerna "Den stalinistiske revolution" och "Den nazistiske revoPutPon"
antyds ett totalitarismteoretiskt synsatt. Stalinvaldet skildras ocksa mycket riktigt som
ett terrorsamballe d2 man nämner utrensningarna i partiet, censuren och likriktningen. aven kollektiviseringen av jordbruket skildras i kritiska termer. Kollektiviseringens
produktionsmässiga fhirtjänster framställs ocksa som omdiskuterade, varfhir denna inte
framträder likheframställs som en nödvändig rationalisering. Aven innehåll~rnassi~t
ter mellan det stalinistiska och det nazistiska samhället. Förvisso finns i redogörelsen
för de nazistiska och fascistiska samhällena tecken p i avsteg från totalitarismtanken,
bland annat i påståendet att tyska arbetare överlag inte anslöt sig till nazismen och i
redogörelsen fhir de många ideologiska motsättningarna under spanska inbördeskriget.
Den huvudsakliga tendensen ar ändå totalitarismteoretisk, da NSDAP beskrivs som
anbikapitalistiskt, antidemokratiskt och antisocialistiskt. Antikapitalism och antisociaBism kan synas svara att förena. Detta förhallande väljer förhttaren att f~rklaramed
På samma satt som i tidigare material ar tendensen
den nazistiska anti~ernitismen.~~
inte fullständigt konsekvent, men Menneske, samfund, historie, som inte berör kalla
krigets historia, innehålPer flera totalitarisrnteoretis&a drag.
Hvorf~a,huorhen, hvorfor av Ebbe Ki~hPefrån 1938 representerar tiden efter Ber-
linmurens fall. Uppställningen av materialet företer i sig inget uppseendeväckande.
Beträffande rubriksättningen kan dock framför allt ett intressant f6rhållande noteras. Här beskriver författaren hela den kommunistiska epoken som ett "kommunistisk
eksperiment". Detta ar intressant dels ur konceptualiseringssynpunkt men också i den
bemärkelsen att det för tankarna till en samhällelig laboration med naturvetenskapliga
förtecken, som i sin tur verifierar en syn på marxism och i förlängningen kommunism
som en vetenskaplig socialism. Att marxism och kommunism anses ha en högte grad
av logisk konsistens an fascism och nationalsocialism är i sig nigot av ett grundskott
mot de totalitarismteoretiska tankarna. I det fal1 kritikern valt att definiera ideologi
utifrån vad som anses vara logiskt konsistent bortdefinieras saledes fascism och nationalsocialism från ideologibegreppet, och därmed rubbas en av grundfi~rutsättningarna
för en totalitarismteoretisk analys.
Att Ebbe Kiihle skulle företräda ett sådant synsätt verkar dock inte vara fallet. Snarare finns det flera explicita och avgörande drag som indikerar att Kiihle är en van av
totalitarismperspektivet. Beträffande Lenintidens terror ar Kuhle inte explicit, men
under det pågiende inbördeskriget uppges kontrollen över samhället ha utökats med
'en blanding af brutalitet og Iafter". Beträffande Stalintiden ar han tydligare. Således
skildras kollektiviseringen av jordbruket som " a n katastrofe, både menneskeligt og
akonomisk", och därmed ifrågasätts själva fundamentet för vad som annars vanligen
utgjort den främsta kontextualiseringen av kollektiviseringen: den fl-amgångsrika och
nödvändiga rationaliseringen. Den totaPitarismteoretiska analysen stadfasts också i
texten då författaren i anslutning till skildringen av Stalintiden porträtterar författaren
till 1984, George Orwell, och återger ett kort referat av handlingen i boken Dju@r7nen. I detta sammanhang anvands uttrycket "totalitmr" explicit.
Det andra lägret, beståeride av fascism och nationalsocialism, skildras i Pinje naed
ovanstående. Den italienska fascismen och Benito Mussolini omnämns i mycket ringa
grad. Beträffande nazismen i Tyskland görs dock den intressanta karakteristiken "hajrediktatur" vilken ställs mot Stalins "venstrediktatur". I sammanhanget kan man dock
också notera att förhtcaren gör gällande att Hitler etablerade en "totalitmr stat, som var
uden sidestykke i historien".
Det totalitarismteoretiska synsättet går igen ocksa da dcn fascination f6r såväl Stalin
som Hitler som fanns även utanför moderländerna refereras. I det vidare sägs inte NSDAP ha varit ett parti som enbart appellerade till överklassens värderingar, atminsrone
inte i Tyskland. Då partiets socialistiska element skall lyftas fram görs f6rvisso inte
detta explicit, men i den mån det görs är det inte det tidig,a 20-talets partibistoria med
Strasserfraktionen eller motsvarande som refereras utan direkta citat ur Mein Kampj
I det fall författare väljer att skildra NSDAP s o n ett socialistiskt eller åtminstone
antikapitalistiskt parti brukar fokus annars ligga på bröderna Strasser eller på partiprogrammet från 1320. Ur nazismforskningens synpunkt är detta mycket intressant.
Unicitetsteseri bereds stort utrymme i texten som innehåller långa stycken direkt ur
källmaterialet, i detta fall SS-mannen Kurt Gersteins berättelser.
Kalla krigets historia skildras av KiihPe i tämligen försiktiga ordalag. Mest intressant
ar att Chrusjtjovs tövaderspolitik o c h avstalinisering inte gör något större intryck på
Kiihle. Murens fal1 beskrivs f6ga ioverraskande i positiva termer, vilket blir tydligt inte
minst i bildmaterialet. Har reser dock Kiihle frågor också o m de problem som d e n så
kallade chockterapin fört m e d sig. Inte heller det maoistiska Mina framstår s o m ett mer
eftersträvansvart kommunistiskt alternativ. Särskilt kulturrevolutionen Gambaill~.~'
Asa: omkonstruera ett fiendskap
Hypotesen att totalitarismteorin på grund av olika utrikespolitiska vägval skulle h a
i Danmark o c h Sverige k a n inte entydigt beläggas. D e n bild s o m
fått olika
framtrader är inte entydig, o c h svaret tenderar att andras beroende på vilken tidsperiod
som fokuseras. 50-talet o c h det tidiga 68-talet till exempel, s o m i d e n historiografiska
genomgången framstår s o m totalitarismteorins verkliga guldålder uppvisar inte alls
denna tendens. I Danmark lat totalitarismteorin vänta på sig. D e n mest plausibla förlilaringsmodellen grundar sig på att landet ockuperades av tyskar o c h befriades av e n
allians vari ryssar ingick. Samtidigt k a n denna aspekt fördjupas ytterligare då m a n
beaktar d e båda nationernas signiJ;kanta andra. D e t ar uppenbart att den a n d m atminstone under denna tid definierades på olika sätt i Danmark respektive Sverige. H
Danmark var bilden av Tyskland firgad av gamla gränstvister P Slesvig-Holstein, Darievirkes fall o c h preussarnas - o c h österrikarnas - t r i u m f i kriget 1864. Ryssland hade
däremot aldrig utgjort ett- bot m o t Danmark. Bilden av Ryssland s o m e n befriare från
d e n tyska ockupationsmakten k u n d e däri& stå tämligen obefläckad. Då sovjetiska
trupper i andra världskrigets slutskede 1345-1946 besatte Bornholm utan att incidenter inträffade k o m denna bild att starkas a n mer.
D e svenska f~rhållandenavar på många satt diametralt motsatta. Har framstod
Tyskland knappast s o m e n traditionellt angripande part. T v ä r t o m fanns djupa rötter
av kulturellt o c h vetenskapligt utbyte s o m
relationen. Däremot var relationen
m e d Ryssland historiskt sett komplicerad o c h konfliktrik. D e väpnade konflikterna
m e d Ryssland låg förvisso Iangae tillbaka i tiden a n d e danska m e d Tyskland, m e n
detta spelade i sammanhanget mindre roll. Bilden av ryssen hade i Sverige formats
stark av talrika krig, härjningar i liiustbandet 1719-1721 o c h Sven Hedins Ett varningsordfaain 1912 vari beskrivs h u r kosacker efter en imaginär ockupation symboliskt
t ö m m e r sina hölass vid Karl X1l.s staty i Kungsträdgården o c h vattnar sina hastar i
Molins fontän. Sveriges f6rbålBande till Ryssland komplicerades o c k s i av det ryska
o c h sedermera sovjetiska inflytandet i Finland. Inte m i n s t V S B - p a k t e n från 1948
fick e n omedelbar relevans för d e n svenska bilden av Sovjetunionen s o m det kalla
krigets pådrivande part. D e t ar dessutom väsentligt att påpeka att Sveriges historiska
arvfiender är just D a n m a r k o c h Ryssland, o c h att dessa båda makter aldrig gått ut
i krig m o t varandra. Däremot kämpade de på s a m m a sida m o t Sverige under stora
nordiska kriget.
Av ovanstaende resonemang följer att historiemedvetandet ar bbjc att sammanblanda å ena sidan tyskar med nazister, å andra sidan ryssar med kommunister. Mot bakgrund av att Iäroboksförfattarna ändå i samtliga fall är villiga att se denna distinktion
mellan nationalitet och ideologi inte bara genom att avhålla sig fran spekulationer om
tyskars potentialitet att begå folkmord och liknande kan detta synas märkligt. Det
påvisar också att historiemedvetandet tenderar att vara avgörande för det som sker gå
tolkningsnivån. Här spelar alltså inte tanken om att det vetenskapliga bruket snarast
tillhör den tolkande nivån någon större roll.
Om fokus istället flyttas till en senare del av undersökningsperioden, 1970-talet,
får vi däremot en bild som svarar val mot hypotesen. Inget verk på den danska sidan
kommer här i närheten av det explicit anti-totalitarismteoretiska och revisionistiska
synsätt som Samuelsson & Hildingsson företräder. Tvärtom tycks de danska läroboksförfattarna med tiden ha närmat sig ett totalitarismteoretiskt synsätt. Här framstår den
danska utvecklingen över tid som helt motsatt den som en historiografisk genomgång
skulle ge anledning att tro. Detta kan förklaras i termer av en nedsippringstanke, dock
med den väsentliga skillnaden att nedsippringen här inie berör vetenskapliga resultats
inlemmande i det pedagogiska materialet. Nedsippringen har gäller istället det undermedvetna historiemedvetandet. Detta är ett intressant faktum som inte i sig rubbar
Klas-Göran Karlssons tanke att historiemedvetandet logiskt föreg& historiekulturen,
samtidigt som historiemedvetandet under sådana f~rutsättningarskulle vara statiskt.
Så är uppenbarligen inte [allet. Den danska utvecklingen kan då förklaras genom att
andra facetter av historiekulturen, såsom politislta rörelser, dagspress och så vidare,
som trots att även de ar under inflytande av histotiemedverandet också tillsammans
utformar och påverkar detsamma. Det finns en tendens i det danska materialet att
man framat slutet av 60-talet och framöver anammas en annan bild av vem som ar
den andre. Det fanns starka ideologiska incitament till en sadan förändring. Politiska
insikter om att Danmark tillhör Västeuropa och den försvarsallians vari forne fienden
Vasttyskland ingick befordrade dels ett etablerande av Sovjetunionen som en sigrzz$kant annan och dels, i förhallande till Västtyskland, en betydligt större bemagenhet att
göra skillnad på nationalitet och ideologi i analysen av det historiska skedet. Bilden av
den andre blir har tydligt ideologiskt definierad.
Den svenska utvecklingen ter sig på ett annat satt. Tvärtemot den danska utvecklingen följer nämligen den svenska det mönster som beskrivits som en konsensusuppfattning om totalitarismteorins historiografi. Detta har dock skett med en viss tidsmassig eftersläpning. Sannolikt kan aven detta förklaras i termer riv nedsippring, dock i mer
ordinär betydelse än ovan. Den svenska bilden av den andre passade betydligt bättre in
i kalla krigets ideologiska k~nstrubtioneran vad den danska initialt gjorde. Den revolt
mot det totalitarismteoretiska perspektivet som följde mot slutet av 60-talet har ochal
denna, med viss eftersläpning, haft battre förutsättningar för ett genomslag i Sverige
än i NATO-landet Danmark. Det finns ett väsentligt undantag i denna trend vilket
utgörs av Bäcklin, Holmberg, Lendin Sr Valentin från 1954. Mycket pekar dock på
att detta verk snabbt rasade i popularitet. Man kan spekulera i huruvida detta Piiingde
samman med en dalig anpassning till vad rådande tidsanda föreskrev.
Det storpolitiska skeendet har för danskt vidkommande med tiden bidragit till en
omkonstruktion av fiendskapen på ett satt som i sig ger stöd åt den initiala hypotesen.
Samtidigt ar det uppenbart att trenden som helhet under perioden snarast vederlag-r
hypotesen. Det är anmärkningsvärt att det neutrala Sverige ar det av de bida Iiinderria
som bäst följer det totalitarismteoretiska perspektivets popularitetskurva. Detta reser
i sin tur frågor om svensk neuualitetspolitik. En retorisk fråga som låter sig ställas
i 'juset av uppsatsens resultat ar: Hur neutral var den svenska neutralitetspolitiken
egentligen? Resultaten av den forskning som sysselsatt sig med denna frågeställning
behöver knappast referera^.^' På samma sätt verkar det vara rimligt att studera Danmarks förhållningssätt till sitt NATO-medlemskap utifrån motsvarande utgångspunkter. Sammanfattningsvis kan man alltså saga att hypotesen äger viss giltighet framför
allt under undersökningsperiodens senare del, men att den ensam inte alls har den halt
av förklaringsvärde som producenterna av samma hypotes - totalitarismteorins kritiker
- vi11 påskina.
Skildringarna av den kinesiska kommunismen blir i detta sammanhang något fiiirhållandevis apart. Det finns inga historiska fiendebilder av Kina varken i Sverige eller
Danmark. Skildringarna av Kina under Mao passar viil in i den tanke som kommit till
uttryck tidigare, det viPi säga att den kinesiska utvecklingen behandlas som ett slags
appendix till utvecklingen i den europeiska kultursfären. Någon argumentation med
implicita rötter i historiska fiendskap finns inte, utan Kina behandlas i det totalitarismteoretiskt influerade källmaterialet som ett kommunistiskt land i Sovjetunionens
efterföljd medan de revisionistiskt Fargade läroböckerna snarast vill framhålla Kina
som det ofläckade kommunistiska alternativet till den korrupta Sovjetstaten. Ytterlipre en sak miste framhållas i förhållande till läroböckernas skildrande av Kina: Landet
ar alltjämt en kommuniststat. Detta försvirar d i son1 nu källägesaspekten på ett satt
som motsvarar Nazityskland före 1945 och Sovjetunionen före 198911991.
Unicitetsteseais primat
Det finns ytterligare aspekter i undersökningen som bör noteras. Man kan bland annat observera att oberoende av Piuruvida författarna väljer att stalla sig p i den totalitarismteoretiska sidan eller inte ar de böjda att acceptera unicitetstesen, om an i olika
grad. Det finns en glidande skala. Ju längre från totalitarismteorin Paroboksförfattarna
befinner sig, desto mer benagna ar de att lyfta fram det unika i nazisternas folkmord.
Unicitetstesens plats i det europeiska historiemedvetandet är med andra ord en mycket
viktig aspekt i föreliggande artikd. För att anknyta till det inledningsvis förda resonemanget om historiekulturens multipla manifestationer skulle det exempelvis vara
intressant att studera varur denna tes emanerat, hur deni byggts upp och förstiirkts,
och härvid beakta till exempel mediernas, framför alle TV-mediets roll. Vilken roll
har till exempel TV-serien Förintelsen (Holocaust, P978), med Meryl Streep i en av huvudrollerna, spelat för det europeiska historiemedvetandet? Vilken roll spelade mediabevakningen av Nurnberg- och Eichmannrättegångarna! Mur kontrasterar detta mot
TV-mediets behandling av exempelvis GULAG-arkigelagen?51
Det faktum att Sovjetunionen tillhörde andra världskrigets segrarmakter kom att
påverka i synnerhet det danska historiemedvetandet. Detta skapade ett visst mervärde
av ''goodwill" också i Sverige. En viktigare aspekt är dock att medan Sovjetunionen
i egenskap av vinnare förblev intakt som stat kom det nazistiska systemet att styckas
och dissekeras. Dess ledare stalldes inför ratta och dömdes, varvid brotten tydligt kom
i ljuset. Sovjetunionen kom att bestå i ytterligare 45 år. Den f~11inte heller som ett
resultat av en väpnad konflikt med främmande makt, varför tribunaler motsvarande
den i Nurnberg aldrig kom att utkräva ansvar för diktaturens brott.
Framför allt ar dock kalläget ett problem som iberopats. Flera av laroboksförfattarna darrar också mycket riktigt på manschetten och forser sin text med ibland ganska
vidlyftiga brasklappar. Författarna kan inte ha undgått att kanna vinddraget från den
storpolitiska korselden, och har kanske därför också tonat ned sin kritik mot Sovjetunionen i ett f ~ r s ö katt vara klädsamt neutrala. Ert sådant synsiitt skulle kunna Imjalpa
till att förklara förhållandet mellan den synnerligen totalitarismteoretiska Jacobson &
Söderlund från 1944 och Backlin, Holmberg, kendin & Valentin från 1954, vilken
i mycket ter sig som den förstnämndas motsats. Som jag tidigare sagt har jag sjalv
utgått från att Chrustjovs tal på den 20:e partikongre.ssen 1956 spelat en avgörande
roll för vad som kan ha ansetts vara belagt. Källagesaspekten spelar med andra ord en
ganska undanskymd roll i just denna undersökning eftersom undersökriingsperioden
till största delen infaller efter Itongressen. Mot bakgrund av att det redan i Jacobson
& Söderlund från P944 finns uppgifter om att bolsjevikregimen använt avrättningar,
Iandsflykt, nöd och svält som politiska medel förefaller Idet heller inte som absolut säkert att gränsdragningen 1956 behöver göras.
Dea: pedagogiska hisrorielarukee som vetenskap och ideologi
Vi närmar oss nu den intrikata diskussionen rörande det pedagogiska historiebruket.
Ett av uppsatsens grundantaganden har varit att ett sådant är möjligt att identifiera och
avgränsa i förhållande till övriga historiebruk i Klas-Göran Karlssons typologi. Som
Karlsson poängterar överlappar de olika bruken varandra, och detta galler aven det pedagogiska historiebruket. Resultatet tycks vara att definitionen i stort haller. Framför
allt en sakverkar dock kunna diskuteras. Jag har initialt utgått från att det pedagogiska
historiebruket åtminstone i allt vasentligt ar genrebundet. Detta ar en renodling som
gjorts f6r analysens skull. Jag har i linje med detta också ansett att de tendenser till
andra historiebruk som finns i källmaterialet ar delar av det pedagogiska historiebruket. Understui~domhar dock dessa delar eller tendenser till andra bruksformer varit sa
omfattande att man rimligen kan se dem som egna manifestationer av specifika bruk.
Framför allt gäller detra det vetenskapliga historiebruket, med andra ord den bruksform jag valt att tillmäta något mindre varde i min egen definition av det pedagogiska
historiebruket. Ett par saker ska sarskilt nämnas som indikationer på ett vetenskapligt
historiebruk. H synen på nationalsocialism och fascism synliggörs det inte bara genom
s2 pass kvalificerade uppgifter som den om syndikalisten Sorels plats i Mussolinis tankevärd, utan också om teorier rörande vagen till Förintelsen. Den dntentionalistiska
skolan menar här att det går en rak historisk linje mellan den nazistiska ideologin och
Förintelsen dar aktören Adolf Hitler tillmäts en avgörande betydelse. Intentionen stal8s
i centrum och anses ha ett tillräckligt förklaringsvärde. Den funktionalistiska skolan
ser istället det nazistiska Tysklan$ som politiskt och ideologiskt heterogent vari ledarens intention inte spelade den avgörande rollen. Dessa båda skolbildningar är valkanda vetenskapliga forskningsriktningar. Likafu1Pt är de alltså synliga i det pedagogiska
materialet. På samma satt är den marxistiska analysen av nazismen som srarkt Pierad
med kapitalet en ofta förehmmande ingrediens i kallmaterialet. Huruvida man här
skal1 se marxismen som ett vetenskapligt eller ideologiskt bruk av historien ar av hävd
en svar fraga. Marxismen, "den stora berättelsen" i postmodernisten Jean-Francsis Lyotards terminologi, omfattar båda sfarerna. Likafullt ar den marxistiska tolkningen av
nazistpartiets allians med kapitalet en slagkraftig uppfattning i forskningn, aven om
empiriska rön nu ifrågasätter denna.52
Skildringarna av den sovjetiska historien omgärdas av vetenskqliga historiebruk
främst i de former som har varit relevanta för undersökningen, det vill saga det totaIitarismteoretiska synsättet som fokuserar kontinuiteten mellan Lenin och Stalin och
det revisionistiska synsättet som fokuserar dishntlnuiteten. Aterigen ligger vetenskap
och ideologi varandra ytterst nära.
Det pedagogiska historiebruket karakteriseras också av annat an genrebundenhet.
De konstnarliga eller litterara krav som laromedelsproducenten ar underkastad visas
sig bitvis val i materialet. De tonar fram ibland, tydligast i f i a f i a , hvorhen, hvorfar
som innehiller langa och explicita referenser till George Orwells verk Djurfarmen
och även nämner 1984. Annars är denna form av litterar orientering inre den primara. Pnte ens i de biscker dar totalitarismteorin står i centrum är den uppenbara
referensen till 1984' vanligt förekommande. Däremot ar den aktörsorientering som
hrmodats vara ett av det pedagogiska brukets karakteristika en central tendens. Det
galler f6r alla verk att aktörsperspektivet är det primära framför strukturanalyser.
De sidste 60 dr av Erik kund ar det mest aktörscentrerade, men också den nutida
Huorfa, huorhen, hvo@r har en mer aktörsorienterad stil an dec svenska materialet i
allmanhet har. Det ar ett symptom p3 det danska materialets stoffiikedom P %rhålPande till det svenska. Man bör har dock också fastslå att aktörsperspektivet har en
hiegre grad av relevans då de tyska, italienska och sovjetiska diktaturerna diskuteras.
Strukturer, nätverk, opinioner kan på goda grunder förmodas ha mindre betydelse i
en diktatur medan aktören i statens topp har en större betydelse. Detta f6rhåPPande
kan dock sannolike inte ensamt f ~ r k l a r amaterialets omfattande akt~rsorienéering.
Arentofts tal om en bolsjevistisk "regering" framstår Prnar som det intressanta undantag som bekräftar regeln.
Aktörsorienteringen är ett centralt inslag i en av det pedagogiska historiebrukets
kärnprinciper, nämligen förståelseorienteringen. Jag kontrasterar denna princip mot
förklaringsvarde. Man kan ifrågasatta om inte begreppen förståelse respektive förklaring här borde byta plats. Förståelse kan tyckas vara nödvändig i f6rhållande till mer
karaktär som i sig inte är möjliga att förkomplexa samband av humanveten~lia~lig
klara utan omfattande teoribyggen som aldrig kan skiljas från sina ideologiska grundvalar. Förklaring är förknippad med mer rätlinjiga kausaliteter av typen "y följer av x
eftersom z" där såväl x, y som z ar enkla och logiskt konsisrenta. Jag har valt ett annat
synsätt. Då jag talar om förståelseorientering skall detta ses som något betydligt mer
basalt, som vägleds av principer om sammanförande, särskiljande och f6renkling.
Principen om sammanförande och särskiljande tycks vara det pedagogiska historiebrukets absoluta essens. Just i frågan om totalitarism eller inte är också dessa principer
standigt verksamma. Som jag påpekat finns p5 ett par ställen i det svenska materialet
ett mycket explicit särskiljande då förhållandet mellan de nazistiska och fascistiska
samhällena respektive det sovjetiska avhandlas. Såväl Bäcklin, Holmberg, Eendin
& Valentin från 1954 som Samuelson & Hildingson från 1977 är tydliga på denna
punkt. Det totalitarismteoretiskL influerade källmaterialet är mer subtilt X sitt sammanförande av de olika systemen. Derina subtila tendens omfattar såväl det svenska som
det danska materialet. Det kan yttra sig som en till synes oreflekterad rubriksättning
som i Jacobson & Söderlund från 1944 eller som ett mer inarbetat karaktärsdrag i
texten som i Huorfra, hvorhen, hvorfor av Ebbe Iiuhle från 1998. Gemensamt för det
totalitarismteoretiskt orienterade materialet är att tendensen måste "dras" ur texten på
ett annat satt. Då detta ar fallet aktualiseras förhållandet huruvida likartade uppfattningar om de nazistiska, fascistiska och kommunistiska samhallenas grad av terror av
nöden innebar ett totalitarismteoretiskt förhållningssätt. Frågan ligger i sin tLar nära
problemet huruvida totalitarismteorin som sådan implicerar politisk liberalism. Har
aktualiseras frågan om f6renklingeils roll som pedagogisk princip. Ar de vetenskapliga
teorierna verkligen närvarande i texterna? Eller rättare sagt: Existerar teorin verkligen i
källmaterialet eller endast i betraktarens, i detta fallet forskarens, ögon? Oberoende av
huruvida den teoretiska medvetenheten ligger i texten eller inte är det dock rimligt att
anta att konsekvensen av viss anvand empiri i slutändan blir ett totalitarismteoretiskt
synsätt, och det ar heller inte orimligt att anta att detta ar if~ågavarandeläroboksförfattares avsikt. Den använda empirira ar i sig frukten av ett urval. Jag har ställt frågan
vad som kan definieras som förenkling och vad som kan definieras som skevt urval.
Frågan ar om inte dessa två f~reteelseri hög grad sammanfaller. Förenkling innebär
def;nitionsmässigt en skevhet. För att få en indikator i sammanhanget har jag valt att
betona kontextualiseringens roll i källmaterialet och den ro11 detta instrument spelar
f6r att förminska eller f6rstora historiska bandelser, samt den roll som skilda konceptualiseringar spelar. Beträffande det sistnämnda kan ett par saker noteras. Framför allt
har det redan nämnda exemplet om termerna "revolution" respektive "kupp" visat sig
vara en förgänstfull indikator, särskilt i förhållande till skildrandet av bolsjevikernas
maktövertagande 1317. Även delar av kalla krigshistorien, såsom Ungern 1956, finns
dock konceptnaliserad på för analysen förtjänstfullt sätt. I detta fall ligger den stora
skillnaden i hur författaren beskriver revoltens slut - som "nedslagen" eller "drankt i
blod".
Mc~dernlsmensevangelium
Den valdigaste kontextualisering som förekommer i källmaterialet rör den sovjetiska
kollektiviseringen av jordbruket och genomförandet av den första femårsplanen då
barngångarna fokuseras snarare än kollektiviseringens offer. Tydligast är denna tendens i SamuePson & Hildingson dar den helt tar över framställningen, men den finns
på långt fler ställen än så. Tendensen att kontextualisera den nazistiska diktaturen
finns också, framst i f~rhållandetill den nazistiska arbetsmarknadspo8itiken under
30-talet. Detta ar dock inte en tendens av de proportioner som ovansraende, och den
tar aldrig över framställningen. Förklaringen till detta förhållande ligger inte bara 1 det
faktum att Nazityskland förlorade kriget och sönderföll som stat medan Sovjetunionen tillhörde segrarnas skara. Det finns en grundläggande skillnad i synsatt på de b&da
systemen som härrör från en grundlaggande värdering av det mode~naoch synen på de
båda systemens relation till modernismen som projekt. Zygmunt Baumans tankar om
att endast det moderna bär på förutsättningar att bedriva den typ av terror som bedrevs
i de båda systemen framstår här som en tanke av betydligt senare datum. Man skal1 ha
i minnet att författarna till de Iäroböcker som annvants som källmaterial själva levt i en
tid sorn i såväl Sverige som Danmark benämns rekordir. Industrin blomstrade och höll
arbetslösheten på en låg nivå samtidigt som stora delar av vinsterna han industrin via
skattsedeln fick finansiera den offentliga välfarden. Industrins roll var avgörande och
produktionen stalldes i centrum. Maskinerna frälste folket. Denna vardering liknar
under en stor del av undersökningsperioden en slags Gverideologi på samma satt som
till exempel demokrati. De flesta Iäroboksförfattare har vuxit upp och verkat i denna
miljö. Mot bakgrund av detta är det naturligt att den positiva värdering av modernismen som var och i allt väsentligt är rådande i Sverige och Danmark också applicerades
på det ickeindustrialiserade Sovjet. Dess projekt ansågs vara av samma art som vårt.
Betriiffande de viisteuropeiska staterna Tyskland och Italien hade man betydligt svårare att acceptera offer då dessa stater företedde en mer långtgången industrialiseringsprocess. Det är dock symptomatiskt att fiirfattarna, P de fall de vill tillmäta nazismen
ett positivt värde, framhåller just arbetsmarknadspolitiken med dess betydelse för ekononni och näringsliv.
Den grundläggande positiva värdening av modernismen som framkommer i texterna övergår också via en positiv värdering av natur- och in-4örsvetenskap i synen
på kommunismen sorn en vetenskaplig socialism. Den tanke som ger vid handen att
kommunism som ideologi är mer logiskt konsistent än fascism och nazism och darigenom vill särskilja de olika systemen ar i sig ett grundskott mor totalitarismteorin. Aven
denna tanke staller kommunismen, har sedd som en enhetlig konstruktion, närmre
socialdemokratin och aven den västeuropeiska liberalismen. Nazismen och fascismen
med sin nedprioritering av intellektualism framstår som väsensskild. Enligt detta synsätt får den stipulativa definitionen av termen ideologi såsom defillierad utifraln logisk
konsistens karaktären av att vara närmast lexikal. Det råder konsensus kring den. Ett
sådant synsätt kan kritiseras på flera punkter. För det första vilar totalitarismteorin
på stipulationen att såväl kommunism som fascism och nazisin är att betrakta som
ideologier. Att kritisera genom att ändra en visserligen implicit men likafullt gjord
stipulation ar ett udda argumentationssatt. För det andra kan konsensusdefinitionen
ovan knappast betraktas som den enda tänkbara. Ideologier kan rent intuitivt analyseras utifrån åtminstone två andra aspekter; historisk uppkomst samt funktion i den
politiska beslutsprocessen. Dessa båda taget i beaktande och potentiellt aven andra
skulle kunna ge en mer heltackande definition vid ha-nden. För det tredje: aven i det
fal1 stipulationen ovan accepteras så kan man ifrågasatta kommunismens grad av logisk
konsistens. Man kan också havda att det fascistiska och nazistiska hyllandet av anëiintellektualism faktiskt i sig ar ett för ideologin internt ideal som i der- fall det fullföljs
paradoxalt nog skulle ge vid handen att fascism och nazism framstår som synnerligen
logiskt konsistenta.
Avslutningsvis är det intressant att dec problem av relativism som hurnanvetenskaperna alltid brottas med inte diskuteras i källmaterialet, trots att elever i den aktuella
åldersgruppen uppvisar tillräcklig grad av intellektuell mognad f ~ att
r kunna tillgodogöra sig sådant stoff. Det finns också delvis Icvalificerade uppgifter av empirisk och
teoretisk karaktar i materialet som vittnar om synen p2 elevernas kapacitet. Det ar
således inte orimligt att se de ledande och uppfostrande momenten i skolverksamhet
som förhållandevis allmängiltiga och inte förbehållna ett specifikt sa~nhällss~stem
av
just diktatorisk eller totalitär karaktär. Utan att i övrigt jämföra eller ha ambitioner att
jämställa de samhällen som varit i fokus i denna undersökning, Sverige och Danmark,
med de samhällen som varit i källmaterialets fokus, fraxnsc Sovjetunionen, det fascistiska Italien och det nationalsocialistiska Tyskland, kan man därför reflektera över
följande välkända citat hämtat ur litteraturhistoriens friimsta "totaPitarismteoretiskan
verk, 1984 av George Cbrwell:
"Den som kontrollerar det förflutria, kontrollerar framtiden", löd partiparollen; "den som
kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna.""
Noten
1 Stephané Courtois m.fl., Kommunismens svarta bok, Stockholm 1999, s. 19-47. Courtois använder
för övrigt just termen folkmord som en slags paraplydefinition f6r rasmord och klassmord. Det är annars
vanligt att rasmord och klassmord åtskiljs, se s. 25.
2 Carl J. Friedrich & Zbigniew Brzezinski, Totalitarian Dictatorship andAutocracy, Cambridge, Massachusetts 1965, s. 22.
3 Klas-Göran Karlsson, Historia som vapen. Historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985-1995,
Stockholm 1999, s. 38-40,45 f.
4 Bernard Eric Jensen, "Historiemedverande - begreppsanalys, samhallsteori, didaktik", i Christer
Karlegärd & Klas-Göran Karlsson (red.), Historiedidaktik, Lund 1997, s. 49-81, främst s. 53-56, 68,
72-81.
5 Klas-Göran Karlsson, "The Holocaust as a Problem of Historical Cuiture", i Klas-Göran Icarlsson
& Ulf Zander (eds), Echoes of the Holoeaust. Historical Culturer in Contemparary Ez~rope,Lund 2003, s.
30-32.
6 Karlsson 2003, s. 45.
7 Karlsson 2003, s. 40 f.
8 Abbot Gleason, Totalitarianism. The inner History of &e Cold War, New York 1995, s. 166.
9 Herbert J. Spiro & Benjamin R. Barber, "Counter-Idelogical Uses of Tocalitarianisin", Politics and
Society 1970, s. 3-21.
10 Bent Jensen, StalifziFmenr$scination og danske venstreirrtellelztuelle, Köpenhamn 1984, s. 55, 103,
164-167.
11 Bent Jensen, "Forsvar for et forzldet begrebn, Bidrng till Oststatsforskningen 1981:4, Uppsala 1982,
s. 4-3, 44 f.
12 Bent Jensen, Gulag og glemscl. Ruslandr trdgcdie og Estens hukommelseskab i det 20. drhuudrade,
Köpenhamn 2002, s. 320, 361 f. Se aven Jensen 1984, s. 25-36, 169.
13 Jensen 2002, s. 367-369.
14 Gustaf Jacobson & Ernst Söderlund, Larohok i allnzän historiafir gymnasiet, Stocliholm 1944, s.
378-387.
15 Jacobson & Söderlund, s. 382.
16 Jacobson & Söderlund, s. 385.
17 Göran Andolf, Nirto7,ieiz på gymnasier. Undervisning och läroböcker 1820-1965, Stockholm 1972,
s. 129.
18 Martin Backlin, Erik Holmberg, Waldemar Eendin & Hugo Valentin, A l h a n historiaforgynznasiet, Stockholm 1354, s. 356-360.
19 Raclilin m.A., 1954, s. 356-360, 361-369, 381.
20 Ernst Söderlund & Ivar Seth, A l h i i n historiaförgymnasiet, Stockholm 1956, s. 426, 429, 435 f,
439 f .
Norden
21 Per-Erik Brolin, Leif Dannert & AIie Holmberg, Allnrän och nordi.rk hi~toriafir~ynz~zasiet.
fidn äldsta tid och dcn övriga världen.fran dr 1000, Stockholm 1963, s. 451,453-456, 468, 476 f, 488,
492-495.
22 Wilhelm Tham, Kjell Kumlien & Folke Lindberg, Folkens historia Z. Lärobokförgymnasiet, Stockholm 1968, s. 472-497. Rubrikerna återfinns på s. 472 och 482.
23 Tham, Kumlien & Lindberg, s. 482-484,486,491 f, 536 f, 555,570-573,537-539,601.
24 Gunnar Ander, Birgit Rodhe, Eskil Block, Karl-Reinhold Hzllquist, Inger Sondén-Hzllquist &.
Sten Wallmark, Historiaforfackskolan årskurs 2, Stockholm 1968, s. 78 f:
25 Ander m.il., s. 75-79.
26 Ander m.fl., s. 278-281. Citatet s. 278.
27 Sven Samuelson & Lars Hildingson, Medeltid till nutid. Historia för gymnasieskolans 2-2riga sociala
linje, Stockholm 1977, s. 270-272.
28 Samuelson Er Hildingson, s. 274 f. Citatet s. 275.
23 Samuelson & Hildingson, s. 281, 286-289, 340.
30 Börje Bergström, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia. Grundbok i historiaj6rgym-
nasieskolans humanistiska och sa~nhLtllsvetenskapligalinjer, Stockholm 1983, s. 307, 310-311, 320, 329,
376,392 f.
31 Bergström, Löwgren 81 Almgren, Alla tiders historia. Grundbok i historia figymnasieskolun, Lund
1992, s. 400.
32 Göran Graninger, Sven Tagil& Kjell-Ake Carlsson (red.), Vägar till nuet. Historia j6rgymnasiesholan 1800-1945, Solna 1984, s. 176. Hädanefter kallad Graninger, Tagil, Carlsson 1984a.
33 Graninger, Tägil, Carlsson 1984a, s. 178. Se aven Göran Graninger, Sven Tagil, Kjell-Alie Carlsson (red.), Vägar till nuet. Historia fOr gymnasieskolan efter 1945, Solna 1984, s. 111. Sistnämnda verk
hädanefter kallat Graninger, Tagil, Carlsson 1984b.
34 Graninger, Tagil, Carlsson 1984a, s. 186-197.
35 Graninger, Tägil, Carlsson 1984b, s. 4, 8, 107 f, 113.
36 Göran Graninger, Sven Tägil, Kjell-Ake Carlsson (red.), Vägar tillnuet. Frdnforntidtill udra dagar,
Stockholm 1990, s. 430.
37 Preben Arentoft, Verdens/~istoriefoï~mnasiet
III, ICöpenhamn 1952, s. 218, 220 f. Karakteristika
rörande kollektiviseringen, se s 221.
38 Arentoft, s. 171, 208 f, 215.
39 P Munch, Verdenshistorie. Dez nyeste tid, Köpenhamn 1958, s. 172 f, 201, 203-204, 206, 246 f,
255 f.
40 Erik Lund, De ridste 60 år. Verdenshistorien siden 1300, Köpenhamn 1963, s. 17-19, 31, 37 f, 43,
85, 135, 141.
41 John Danstrup, Gads historieforgyvznasieï, bind 4, 1 del, Köpenhamn 1972, s, 176, 178,202 f.
42 Courtios, s. 19-47, sarsliilt s. 25 f.
43 Danstrup 1972, s. 213 f, 276 f, 284.
44 John Danstrup, Gads historieforgymnasier, bind 4, 2. del, KSipenhamn 1968, s. 374, 401 f.
45 Jeris Winther (red.), Gjellerqs verdenshistorie. Grundbog 3. 1918-1970, Köpenhamn 1973;
Winther, s. 62-64. Citatet s. 62.
46 Winther, s. 58, 71-77, 118, 235, 239, 351, 363.
47 H. E. Gade, Saintidshiitoriefor handelsgymnasiet. Krderzshistorie 1314-1945, Köpenhamn 1978, s.
31-38,60-02,66,80-87, 138.
48 Mogens Carstensen m.fl., Menneske, s a m f ~ n d ,historie. Kapitler af verdezshistorien, Köpenhamn
1993, s. 297 f, 311 f, 315, 320.
49 Ebbe KtiRle, Hvorfa, hvorhen, huorfor. En verdenshistoriz, Köpenhamn 1998, s. 190, 193-198,202
f, 205 f, 211 f, 248,250,254-260,286 f.
50 Se t.ex Bo Petersson, Med Moskvas ö p n . Bedönzningar av svensk utrikespolitik under Stalin och Chrustjev, Stockholm 1994, s. 139-152 och Wilhelm Agrell som i sin bok Fred och fruktan. Sveriges säkerhetspolitiska historia 1918-2000, Lund 2000, beskriver den svenska neutraliteten som "i stora stycken
ett grandiost illusionsmakeri", s. 278.
51 Rörande TV-serien Holocaust (Förintelsen),se särskilt Ulf Zander, "Holocaust at the Limits. Hisrorical Culture and the Nazi Genocide in the Television Era", i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (eds),
Erhors of the Holocaust. Historical Cultures irz Contemporary Europe, Lund 2003, s. 255-292. Zander
jämför debatten kring TV-sändningarna i just Sverige och Danmark, och konstaterar härvid att likheterna Överväger skillnaderna. De skillnader i historiemedverande rerande synen på Nazityskland och
Sovjetunionen som varit aktuella för denna uppsats berörs dock inte.
52 Se [.ex. Henry A. Turner, German Big Business and the Rise of Etler, New York 1985, s. 340-359
och Conan Fischer (ed.), The Rise of National Socialism and the Worhing Classes in Weimar Germany,
Providence 1996, främst s. 237-243.
53 George Orweil, W84, Stockholm 1963, s. 29.
