Från Plan- till Marknadsekonomi

Therese Agerstig Rosenqvist
Elin Engfeldt
Från Plan- till Marknadsekonomi
En ekonomisk studie av inkomstutvecklingen i forna
Sovjetunionen
From a Planned to a Market Economy
An economic study of the income development in the former Soviet
countries
Nationalekonomi
C-uppsats
Termin:
VT-2013
Handledare:
Henrik Jaldell
Sammanfattning
Sovjetunionen var en starkt styrd enpartidiktatur under åren 1922-1991 med oroligheter,
upplopp och våldsmentalitet hos myndigheterna. Efter upplösningen bildades 15 självständiga
stater som själva skulle styra sitt land och utveckla en hållbar ekonomi. Länderna har klarat
detta olika bra och i denna studie jämför vi hur BNP och BNP per capita har utvecklats i
länderna. Övergången från plan- till marknadsekonomi har inte varit utan motgångar. Det
program som Centraleuropa upprättade för att lyckas med en transition efterföljdes inte av
Sovjetstaterna vilket resulterade i att ekonomin fick en större tillbakagång än väntat. Flertalet
av länderna led dessutom av att de inte hade någon tidigare erfarenhet av självstyre och hade
därför underutvecklade institutioner. I början av övergången steg priserna men inte lönerna,
vilket bidrog till att fattigdomen ökade och de sociala bidragen minskade för att balansera
statsbudgeten. Genom att göra en tvärsnittsstudie och en tidsserieanalys undersöker vi om det
finns några underliggande faktorer som har bidragit till en ekonomisk tillväxt
I enlighet med Solow-modellen leder en ökad andel av investeringar och sparande till att
kapitalstocken stiger, vilket kommer att öka produktionen och därmed BNP och BNP per
capita om arbetskraften hålls konstant. Det finns olika teorier och diskussioner kring hur en
transitionsprocess bör gå tillväga, antingen genom små steg eller genom en direkt förändring,
och diskussioner om vad som brukar ske ur en ekonomisk aspekt under en övergång. Utifrån
Solow-modellen och andra teorier har vi upprättat hypoteser huruvida olika yttre faktorer
påverkar den ekonomiska tillväxten.
Efter att ha genomfört regressionsanalyser för både tvärsnittstudien och tidsserieanalysen har
vi fått resultatet att ett fåtal av de utvalda variablerna visar på någon signifikans och därmed
kan vi inte påvisa någon generell påverkan på BNP och BNP per capita. Våra resultat
diskuterar vi med hänsyn till hur demokratiska länderna är, hur långt de har kommit i
transitionen och utifrån Solows tillväxtteori. Vår studie visar att några av de länder som ligger
nära varandra geografiskt tenderar att ha samma signifikanta variabler. Några länder hade
relativt många signifikanta variabler men låg grad av demokrati, vilket leder till vidare tankar
kring vad som krävs för en ekonomisk tillväxt.
Nyckelord: Transition, planekonomi, marknadsekonomi, ekonomisk tillväxt, Sovjetunionen
Abstract
The Soviet Union was a strong one-party dictatorship during the period 1922-1991 with civil
unrest, riots and violent mentality of the authorities. After the resolution, 15 independent
states were formed which would govern their own country and develop a sustainable
economy. Countries have managed different, and in this study we compare the countries’
progress of GDP and GDP per capita. The transition from a planned to a market economy has
not been without setbacks. The program that Central Europe prepared for how to success with
a transition was not followed by the Soviet Union, which resulted in that the economy had a
bigger decline than expected. In several countries, the lack of self government experience
caused undeveloped institutions. In the beginning of the transition the prices increased but not
the wages, which contributed to increased poverty and decreased social contributions, to
balance the state budget. By making a cross-sectional study and a time series analysis we
investigate whether there are any underlying factors that have contributed to economic
growth.
According to the Solow model an increased share of investment and savings leads to an
increase in the stock of capital, which will increase production and thereof GDP and GDP per
capita if the labor force are constant. There are various theories and discussions about how a
transition process should proceed, either through small steps or a direct change, and what
usually occur from an economic aspect during a transition. Based on the Solow model and
other theories we have established hypotheses whether external factors affect economic
growth in former Soviet.
After establishing multi regressions for both cross-sectional study and time series analysis, we
got the result that few of the selected variables show some significance and therefore we
cannot demonstrate any overall impact on GDP and GDP per capita. The results we discuss in
view of the democratic countries are how far each country have come in transition and based
on Solow’s growth theory. Our study shows that some of the countries that are geographically
close to each other tend to have the same significant variables. Some countries had relatively
many significant variables but low degree of democracy, which leads to further thoughts on
what is needed for economic growth.
Keywords: Transition, planned economy, market economy, economic growth, Soviet Union
Innehållsförteckning
1
Inledning.......................................................................................................................................... 1
1.1
Introduktion ............................................................................................................................. 1
1.2
Problemformulering ................................................................................................................ 1
1.3
Syfte ........................................................................................................................................ 2
1.4
Metod....................................................................................................................................... 2
1.5
Avgränsningar ......................................................................................................................... 3
1.6
Disposition............................................................................................................................... 3
2
Bakgrund ......................................................................................................................................... 3
3
Teori och tidigare forskning ............................................................................................................ 6
4
5
3.1
Tillväxtteori – Solow-modellen ............................................................................................... 6
3.2
Teorier om transition ............................................................................................................... 8
3.3
Presentation av variabler ....................................................................................................... 15
3.4
Hypoteser............................................................................................................................... 16
Resultat .......................................................................................................................................... 17
4.1
Utveckling i BNP och BNP per capita .................................................................................. 17
4.2
Ekonometrisk modell ............................................................................................................ 18
4.3
Resultat av tvärsnittsstudie .................................................................................................... 19
4.4
Resultat av tidsserieanalys ..................................................................................................... 20
Diskussion och slutsats .................................................................................................................. 21
5.1
Diskussion tvärsnittsstudie .................................................................................................... 21
5.2
Diskussion tidsserieanalys ..................................................................................................... 22
5.2.1
Hypotestest .................................................................................................................... 25
5.3
EBRD och Freedom House ................................................................................................... 26
5.4
Slutsats................................................................................................................................... 28
5.5
Fortsatt forskning .................................................................................................................. 30
6
Referenser...................................................................................................................................... 31
7
Appendix ....................................................................................................................................... 33
1
Inledning
1.1 Introduktion
Sovjetunionen var en union under åren 1922-1991 med medlemsländer från nordöstra Europa
till norra och centrala Asien och när unionen var som störst bestod den av 15 medlemsländer1.
Vid upplösningen den 31 december 1991 var Sovjetunionen till ytan världens största stat och
befolkningsmässigt den tredje största staten. Det som kännetecknade Sovjetunionen var att
den hade en typisk planekonomi med perioder av hård politisk och ekonomisk kontroll, där en
central statlig myndighet bestämde resursfördelning: vad som skulle produceras, hur det
skulle produceras och till vem varorna skulle produceras. En planekonomi innebär även att
konkurrens uteblir.
Vid upplösningen stod alla medlemsländer som 15 självständiga stater inför utmaningen att
utveckla en väl fungerande ekonomi med mer konkurrens och liberaliserad prissättning, där
konsumenternas behov och efterfrågan styrde produktionen. Detta brukar kännetecknas som
en marknadsekonomi.
Länderna har lyckats olika bra med sin transition, några av länderna har kommit längre i
utvecklingen med att till exempel öppna upp för utrikeshandel och släppa på den statliga
kontrollen med fler privatägda företag. I flera av länderna råder fortfarande låg grad av
demokrati och medborgerliga rättigheter.
1.2 Problemformulering
BNP skiljer sig mellan de forna sovjetländerna och utvecklingen är i olika skeden för de olika
länderna. Har de länder som lyckats bättre med övergången en högre ekonomisk tillväxt än de
länder som har lyckats mindre bra? Har något av länderna haft en större, alternativt mindre,
tillväxt jämfört med de andra länderna? Beror en högre tillväxt på hur hög grad av demokrati
länderna har?
1
Armenien, Azerbajdzjan, Estland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Lettland, Litauen, Moldavien, Ryssland,
Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland.
1
1.3 Syfte
Vilka underliggande faktorer kan ha bidragit till hur tillväxten i BNP per capita har utvecklats
efter Sovjetunionens upplösning? Har faktorerna haft en positiv eller negativ effekt på BNP
per capita?
1.4 Metod
Utifrån sekundärdata för åren 1990-2010, hämtade från Världsbankens databas, kommer vi att
göra en tvärsnittsstudie och tidsserieanalys, och genom regressioner och hypotestester testa
om vi kan förkasta våra teorier grundade på tidigare forskning, bland annat Solow-modellen.
Vi har valt att använda Solow-modellen i och med att den är en välkänd tillväxtmodell inom
makroekonomi. En tvärsnittsstudie är en undersökning som ger en bild av hur sambandet ser
ut under en viss tidsperiod. I tvärsnittstudien har vi gjort en korrelationsmatris för varje
tidsperiod för att se att ingen av våra modeller lider av multikollinearitet, men då ingen av de
oberoende variablerna har något större samband med varandra har vi valt att inte redovisa
matrisen i studien. En tidsserieanalys är en analys som används för att försöka förklara
beroendet mellan de valda variablerna och BNP per capita vid olika tidpunkter. Där har vi
gjort ett Durbin-Watson test för att kontrollera om det finns autokorrelation mellan
residualerna.
Studien baseras på sex oberoende variabler2 som vi har valt dels för att de till viss mån ska
passa in i Solow-modellen och dels utifrån tillgänglighet på data. Variablerna kommer att
testas mot tillväxten i BNP per capita för att se om det finns eventuella samband. Resultatet
jämförs sedan med en betygsättning som organisationen European Bank of Reconstruction
and Development, EBRD, har gjort för att visa hur väl länder har lyckats med sin transition.
EBRD arbetar bland annat med att ta fram tillväxtprognoser för övergångsländer. Resultaten
diskuteras och jämförs även med en studie gjord av Freedom House som visar hur
demokratiska länderna har varit från 1991 fram till 2010.
2
Export, nationellt sparande, offentliga utgifter, population, andel sysselsatta av populationen, utländska
direktinvesteringar.
2
1.5 Avgränsningar
Då några av länderna inte är lika öppna som andra kan det skapa svårigheter med att få tag på
utförlig data. Ett exempel på detta är arbetslöshet och andelen utbildade, två ekonomiska
variabler som vi anser viktiga och som vi hade önskat att ha med i studien.
I och med att vi i vår tvärsnittsstudie har femårsintervaller med start 1990 sträcker sig den
studien endast fram till 2010. För tidsanalysen, då det inte finns komplett data för 2012, leder
det till att studien inte grundas på det senaste årets händelser, utan det blir mer en historisk
överblick på hur länderna har utvecklats fram till 2011.
Eftersom finanskrisens efterföljder har påverkat alla länder mer eller mindre har vi valt att ta
med de efterföljande åren, 2009-2010, även om det kan ge ett missvisande resultat. Vi har
beslutat att inte räkna bort den senaste finanskrisen eftersom det har varit flera ekonomiska
kriser under tidsramen 1990-2010 och då finanskriser är förekommande i en konjunkturcykel.
1.6 Disposition
I kapitlet Bakgrund kommer vi att gå igenom vad olika forskare och författare har skrivit om
länder i transition och vad som har hänt under övergången från planekonomi till
marknadsekonomi. I Teori presenteras en ekonomisk tillväxtmodell, tidigare litteratur om
transition, de använda variablerna och våra hypoteser. Under kapitlet Resultat visar vi
utvecklingen för ländernas BNP och BNP per capita från upplösningen fram till 2011. Vi
presenterar även data från de två analysmodellerna. Slutligen, i kapitel Diskussion och
slutsats, kopplas resultaten i vår studie ihop med de olika teorierna, vi går igenom
hypotestesterna, fastställer en slutsats och avslutar med förslag till fortsatt forskning.
2
Bakgrund
Lavigne (1999) skriver att Sovjetunionen har kallats en socialistisk stat vilket menas att landet
styrdes av endast ett parti, oavsett om det var kommunistiskt eller inte. Ekonomiska
institutioner baserades på kollektivt eller statligt ägandeskap av produktionen och det
planekonomiska systemet var den huvudsakliga samordningsmekanismen för produktion. Det
kommunistiska styret kopplades ofta ihop med en genomgripande statlig byråkrati och stora
företag styrdes direkt från Moskva genom federala departement. Sovjetmodellen infördes i
Östeuropa efter andra världskriget och den innebar bland annat att ett flertal myndigheter
3
bildades, till exempel arbetsförmedling, investeringsbank, planeringskontor och priskontor.
Dessa organ skulle samordna den kapitalistiska ekonomin genom att bland annat sammanföra
producenter och konsumenter. Lavigne (1999) anser att modellen inte var anpassad för länder
som redan var industrialiserade före kriget och att den mer eller mindre infördes med tvång i
de länder som ansågs vara industrialiserade. Enligt Lavinge (1999) var det uppenbart att detta
var ineffektivt redan på 1950-talet och det bildades flera nya reformer som till slut ledde till
en finansiell kris i mitten av 1970-talet. De kommunistiska ledarna i Sovjetunionen hade
länge fått varningar om att det planekonomiska systemet inte var effektivt. Några av de
viktigaste tecknen på detta var att den ekonomiska tillväxten var avtagande, tekniken
utvecklades långsamt och det var låg produktivitet i både arbete och kapital. Detta kunde
förklaras av en rad politiska misstag och yttre påverkan som till exempel lågkonjunktur i
Västeuropa som gjorde att det var svårt för länderna i öst att komma in på den västeuropeiska
marknaden. En annan anledning till avtagande tillväxt var att Sovjetunionen byggde upp sin
militärstyrka som gjorde att den militära utgiftsandelen av BNP ökade och därmed blev det en
sorts undanträngningseffekt som förhindrade att konsumtionsnivån kunde förbättras (Lavigne
1999). Möjligheten att kunna fördela arbeten mellan staterna utifrån deras styrkor och
komparativa fördelar skulle resultera i att unionen skulle kunna utvecklas maximalt
ekonomiskt, vilket var målet med att ha en planekonomi inom de östeuropeiska länderna.
Staterna i Sovjetunionen hade en gemensam valuta och när de skulle handla med andra
östeuropeiska länder samordnades det med handelsorganisationen Comecon3 som bestämde
arbetsfördelningen och vilken typ av industri som skulle bedrivas i respektive stat (Björklund
& Rodin 2009).
Förutom att de statliga företagen drevs av nomenklatura4 var de också större och hade fler
anställda än liknande företag i Västeuropa. Ofta var det väldigt få företag som producerade en
specifik vara och därför uteblev konkurrensen. I och med att det inte fanns någon marknad
kunde det inte heller kallas för monopol eller oligopol och detta ledde till svårigheter i
transitionen då många ville tillämpa mikroekonomiska teorier gällande marknadsformer vid
en övergång till marknadsekonomi med mer konkurrens. Till skillnad från en
marknadsekonomi var det brist på små och medelstora företag och i början av transitionen
avstannade privatiseringen, främst inom industribranschen. Detta berodde på att det var svårt
att få de stora företagen att bli privat styrda. Att dela upp dem i mindre företag då det inte
3
4
Comecon står för Council for mutual economic assistance (Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd).
Nomenklatura var Sovjetunionens styrande organ som hade rätt att ta alla beslut på högre nivåer.
4
fanns tydliga tillvägagångssätt hur det skulle gå till skapade problem. Enligt Lavigne (1999)
behövde staterna en modern industriell struktur med stora företag som omgavs av mindre
företag, men de kunde inte privatisera de existerande företagen och omvandla dem till
marknadsmonopol eller oligopol bara genom att döpa om dem. Företagen var tvungna att
nedmonteras för att sedan byggas upp på nytt och struktureras om för att kunna häva sina
tidigare egenskaper, vilket var svårt i början av transitionen.
Länderna i forna Sovjetunionen var inte först med att gå över från planekonomi till
marknadsekonomi utan de följde efter andra länder som Polen och Ungern. Planen var att
länderna skulle följa ett stabiliseringsprogram som var utformat av stater som tidigare
genomgått en transition. Programmet bestod av flera moment, bland annat skulle en
prisliberalisering påbörjas för att avreglera den statliga prissättningen och privatisera den
inhemska handeln. Länderna skulle balansera statsbudgeten genom skattehöjningar och öppna
upp mer för utländsk handel. Stabiliseringspaketet förväntades ge resultat genom att balansera
ländernas ekonomi och skulle sedan leda till en lågkonjunktur. Efter denna lågkonjunktur
förväntades transitionen att kunna utvecklas ordentligt. Dock gick det inte som väntat utan
BNP sjönk mer än vad som var förutspått och resultaten blev inte alls lika lyckade som i
Centraleuropa, vilket kunde vara en följd av att de forna sovjetländerna inte följde
programmet fullt ut och det kan ha berott på interna politiska störningar inom staterna
(Lavigne 1999).
Björklund och Rodin (2009) påpekar att länderna, då de blev självständiga, fick en del
problem med civila och politiska rättigheter samt bestämmelser om medborgarskap. De var
även tvungna att etablera en egen centralbank, sjukvård, armé, utbildningssystem och diverse
andra institutioner. I början av övergången hade löneutvecklingen svårt att hänga med de
prishöjningar som orsakades av marknadsprissättningen av produkter vilket ledde till att
andelen fattiga ökade. Det var inte bara på grund av lägre nominallöner som fattigdomen
ökade, även storleken på sociala bidrag minskades för att få balans i statsfinanserna.
En transition behöver inte betyda att landet blir en demokrati och organisationen Freedom
House gör årliga undersökningar om hur fria världens länder är ur ett demokratiskt perspektiv.
Definitionen demokrati menar Freedom House är politiska och medborgerliga rättigheter där
politiska rättigheter innebär att folket har rätt att rösta fram och välja landets styrande organ.
Medborgerliga
rättigheter
innebär
bland
annat
rättssäkerhet,
yttrandefrihet
och
organisationsfrihet. Freedom Houses rapport från 2013 visar att från forna Sovjetunionen är
5
det endast Estland, Lettland och Litauen som är helt demokratiska medan Armenien,
Georgien, Kirgizistan, Moldavien och Ukraina anses som delvisa demokratiska. Resterande
länder är enligt Freedom House inte demokratiska (Freedom House 2013).
Björklund och Rodin (2009) påstår att transitionen överlag har varit lyckad för länderna och
har lett till ökat välstånd, etablerad demokrati och integrering med Västeuropa. Dock har inte
processen varit helt oproblematisk för många av staterna. Finanskrisen 2008 ledde till att
många av länderna drabbades hårt, till stor del hårdare än västeuropeiska länder, vilket
författarna menar kan ha berott på att den snabba tillväxten åren innan inte hade hunnit
stabilisera sig och att många investeringar gjordes med kapital som inte hade någon säkerhet i
reella tillgångar. Lånemarknaderna hade skenat kraftigt vilket bidrog till starka
dominoeffekter vid ett redan akut läge (Björklund & Rodin 2009).
Vid Sovjets avveckling var det många av staterna som inte hade någon erfarenhet av
självstyre och hade underutvecklade nationella institutioner. För de länder, med undantag för
Ryssland, som gick från en planekonomi på 1990-talet, var den genomsnittliga tiden för
självstyre inte ens nio år under de senaste 200 åren, och under 90-talet har länderna drabbats
av politiska upplopp, oroligheter och kupper (Milanovic 1998).
3
Teori och tidigare forskning
3.1 Tillväxtteori – Solow-modellen
Jones (2010) skriver att en nyckelekvation inom upprättandet av produktionsfunktioner är
, där produktionen Y beror på arbetsproduktivitet A, kapital K och arbetskraft L.
Exponenterna, α och 1-α, förklarar till hur stor del Y påverkas om K eller L förändras. Denna
ekvation är Solow-modellens utgångspunkt. I modellen är kapitalstocken en endogen5
variabel som är summan av tidigare investeringar och denna består av till exempel byggnader
och maskiner som köpts in tidigare. Arbetskraft, L, är en exogen variabel och antas vara
konstant. Värdet på kapitalet bestäms av en avskrivande faktor och är därmed en avtagande
variabel om inte nytt kapital tillkommer. För att kompensera värdeminskningen i form av
avskrivningar krävs nya investeringar. I och med ett tillskott av nya investeringar kommer
kapitalstocken att stiga och därmed även produktionen tills ekonomin når steady state.
5
En endogen variabel förklaras inom modellen, till skillnad från en exogen variabel som bestäms utanför
modellen.
6
Modellen påvisar principen om transitionsdynamik vilket innebär att ju längre en ekonomi har
upp till steady state, desto snabbare kommer ekonomin att växa och är därför användbar vid
jämförelser av skillnader i tillväxt mellan länder. Ökningar i investeringsgraden kan öka
ekonomins steady state position och därmed kan ekonomin växa snabbare.
Ekvationen för kapitalbildning,
, innebär att kapitalstocken nästa år är
detsamma som mängden kapital i början av detta år plus mängden gjorda investeringar under
året minus årets avskrivningar. Mängden investeringar är produkten av sparbenägenheten och
BNP, det vill säga
, där
är sparbenägenheten som visar hur stor andel av inkomsten
som sparas och beräknas genom det nationella sparandet genom BNP,
. Sparandet är
skillnaden mellan inkomst och konsumtion och är detsamma som investeringar vilket i sin tur
innebär kapital.
För att lösa modellen och få fram steady state kombineras investeringsplaceringskvoten med
kapitalbildningsekvationen,
. När mängden investeringar är större än
mängden avskrivningar växer kapitalstocken, som kommer att öka till dess att investeringarna
är lika med avskrivningarna och förändringen i kapitalstocken kommer då att vara lika med
noll,
. Detsamma gäller även om avskrivningar är större än mängden investeringar.
Vid detta läge har ekonomin uppnått steady state, vilket betecknas K*. När kapitalet rör sig
mot sitt steady state kommer även produktionen att röra sig mot sitt steady state, Y*.
I och med att investeringar är lika med avskrivningar,
, för K* kan vi beräkna vad
kapitalet är vid denna nivå. Steady state nivån för kapital har ett positivt samband med
investeringstakt, storlek på arbetskraft och produktivitet. Genom att sätta in K* i den vanliga
produktionsfunktionen,
BNP lösas ut,
, kan även steady state nivån för
. Värdet på steady state för BNP och steady state för kapital
beror på samma parametrar men har olika exponenter och genom att dividera med
arbetskraften kan steady state för BNP per capita beräknas,
.
När
kapitalet
ökar
kommer
produktion
och
investeringar att öka men inte i samma hastighet som kapitalet eftersom kapitalstocken är
7
större. Investeringar skiljer sig relativt mycket mellan olika länder medan avskrivningsnivån
överlag brukar hålla en konstant nivå.
Jones (2010) skriver att enligt Solow finns det ingen långsiktig tillväxt eftersom när ett land
har uppnått steady state är BNP, kapital, konsumtion och BNP per capita konstanta och har en
tillväxt som är noll. Författaren menar att empiriska studier dock visar att ekonomier ändå
tycks växa över tid och därmed kan slutsatsen dras att kapitalbildning inte är den drivande
faktorn för långsiktig tillväxt. Sparande och investeringar bidrar till tillväxt på kort sikt men
den avtagande avkastningen på kapital kan inte bidra till långsiktig ekonomisk tillväxt.
Tillväxt i population innebär att BNP stiger men inte att BNP per capita stiger. Trots en
tillväxt i befolkningsmängd kommer ekonomin att gå mot steady state utan en ökning i BNP
per capita.
Vid ekonomiska chocker, som kan resultera i att avskrivningstakten eller investeringstakten
rubbas, påverkar det hela produktionen och ekonomin hamnar under en ny nivå av steady
state. Genom principen om transitionsdynamik kommer dock ekonomin tids nog att komma
upp till den nya nivån, ju lägre ifrån steady state desto fortare växer ekonomin och ju högre
upp från steady state nivån desto långsammare växer ekonomin.
Fördelen med Solow-modellen är att den kan underlätta att avgöra huruvida en ekonomi är
rikt i det långa loppet och principen om transitionsdynamik hjälper till att öka förståelsen till
att länder har olika tillväxttakter. En nackdel med modellen är att totalfaktorproduktiviteten,
, lämnas oförklarad i fokuseringen på investeringar och kapital. Modellen förklarar heller
inte varför länder har olika investerings- och produktivitetsgrader och har heller ingen teori
till långsiktigt ekonomisk tillväxt (Jones 2010).
3.2 Teorier om transition
De Vylder (2007) skriver att det var Keynes syn på tillväxt, som var helt i-landscentrerad,
som kom att inspirera de efterföljande ekonomerna, bland andra Roy, Harrod och Solow, att
utveckla den moderna tillväxtteorin runt tiden vid andra världskriget. Ekonomerna Harrod och
Domar lokaliserade ett lands ekonomiska tillväxttakt till kvoten mellan investeringskvoten
och kapitalkoefficienten och på så vis utvecklade de Keynes analys av investeringarnas effekt
på efterfrågan och effekten på tillväxt av produktionspotentialen. De Vylder (2007) menar att
Harrod och Domar men även Solow hade utvecklade marknadsekonomier som grund när de
utvecklade sina modeller. Under 1950-talet börjades det även med försök att tillämpa dessa
8
modeller på fattiga länder med utvecklingsproblem och dessa försök skulle komma att kallas
för tillväxtteorier. Debatten om utvecklingsfrågor resulterade i två avgränsande skolor. Den
ena var liberaler, vilka på 50-talet hade en grundtanke om att marknadsekonomins nytta skulle
leda till socialism och stark tro på frihandel, den andra skolan var strukturalister som under
50-talet ifrågasatte liberalisternas uppfattningar och menade att de hade en idyllisk syn på
frihandelns fördelar för fattiga länder. Utifrån strukturalisternas syn växte bland annat
importsubstitution och upprättande av tullar fram (De Vylder 2002).
En transitionsprocess kan leda till konflikter då det blir stora förändringar inom både politik
och ekonomi. Ett exempel på problem som kan uppstå är korruption som gör att befolkningen
får det svårt att förlita sig på staten. Detta problem finns fortfarande kvar i några av de gamla
sovjetländerna och den bristande tilltron till staten gör att en effektiv statsbyggnadsprocess
distraheras (Björklund & Rodin 2009). Enligt Huntington (1991) är det viktigt att se på graden
av effektivt styre då länders utveckling av transition jämförs, inte bara vilken typ av
styrelseskick ett land har. Ett annat problem vid övergången är att det tar tid för de nya
institutionerna att etablera sig och på grund av det finns det en tendens att brottsligheten kan
öka. Även detta, och hur staten hanterar andra viktiga samhällsfunktioner, är några bidragande
faktorer till att medborgarna tappar förtroendet för staten. Tillit för det statliga systemet är
enligt flera forskare viktigt för att beslut ska kunna fattas effektivt. Enligt Huntington (1991)
är denna tillit generellt låg i länderna från forna Sovjetunionen.
I en rapport som Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, (2001) har gjort, skriver de att
det inte går att lösa bristande jämvikter inom näringslivet som finns i ett transitionsland över
en natt. Omställningen tar tid och eventuella tillbakagångar är att vänta. I början av en
övergång brukar produktiviteten sjunka drastiskt för att först några år senare kunna påvisa en
real ekonomisk tillväxt. Arbetslösheten tenderar att stiga kraftigt i början av övergången. Ett
land som inte kommit lika långt i sin transition har oftast en lägre arbetslöshet än ett land som
har kommit längre i övergången. Detta menar ITPS (2001) oftast beror på att det landet inte
har hunnit liberalisera sig och därmed inte avvecklat sina statliga företag. Vid en övergång har
det även visat sig vanligt med stora budgetunderskott i statskassan.
För att anpassa sig efter en marknadsekonomi finns det två olika plan som länder behöver
fokusera sina reformer kring. Dels det makroekonomiska planet där det gäller att skapa
välmående statsfinanser och en kontrollerad inflation, dels det mikroekonomiska planet som
är inriktat på att få marknaden att fungera så att de statliga företagen privatiseras och får plats
9
på en marknad med andra privata företag och på så sätt konkurrensutsätts. Med avskaffandet
av statliga import- och exportmonopol har det öppnat upp för internationell handel vilket gör
landet mer öppet för omvärlden. Utrikeshandelskvoten är ett viktigt mått för att påvisa hur
öppet ett land är mot omvärlden och handel. Observationer från 1990-talet har visat att ju
tidigare ett land tar tag i viktiga reformer desto större har den ekonomiska tillväxten blivit,
därmed är det enligt ITPS (2001) viktigare att komma tillrätta med marknadsineffektiviteter
än att genomföra stora investeringar inom produktionen. Investeringar kommer att spela en
viktigare roll för en framtida tillväxt först när tillväxten har börjat stiga.
Utifrån Heckscher-Ohlins teori för handel, som utgår från att länder har komparativa fördelar
i olika faktorer, menar ITPS (2001) att transitionsländerna har en komparativ fördel i
arbetskraft då kostnaden för arbetskraft inte ens är hälften så hög som i jämförelsevis Sverige.
Trots att många av de länderna har en stor kapitalstock uppfattas produktiviteten hos kapitalet
ändå vara lägre än i västvärlden och i EU-länder. Transitionsländerna kommer således att
specialisera sig på arbetskraftsintensiv produktion. ITPS (2001) hävdar att detta bör leda till
att de utländska investeringarna i de länderna kommer att stiga som i sin tur kan resultera i en
ökning inom teknologi- och kunskapsutveckling. När utländska företag investerar och
etablerar sig i ett land utvecklas en relation mellan dem och de inhemska företagen, då kan
kunskapsutveckling ske vilket gynnar landets ekonomiska tillväxt. Utländsk direktinvestering
ger både en direkt effekt och en indirekt effekt på tillväxten. Den direkta effekten kan ses som
nyetableringen med ökad konkurrens, den indirekta effekten kan ses som ökad införsel av
teknologier och kunskap. Förutom detta går det även att anta att inkomsterna i landet blir mer
jämt fördelade eftersom en större mängd kapital, när arbetskraften är konstant, leder till att
reallönerna stiger och avkastningen för kapitalägarna förväntas minska (Institutet för
tillväxtpolitiska studier [ITPS] 2001).
De länder som inte har utvecklad teknik är längre ifrån steady state i Solow-modellen enligt
Erixon (2003). De har därför större chanser att genom investeringar av maskiner och lokaler
öka sitt BNP jämfört med länder som redan har ett högt realkapital. Det innebär att de stater
som har en låg realkapitalstock per sysselsatt därför har lågt BNP per sysselsatt, och därmed
leder det till en högre tillväxttakt i arbetsproduktivitet. Enligt Solow-modellen kommer de
fattiga länderna att ha hög tillväxt fram tills de har kommit ikapp de rika länderna, därefter
kommer tillväxten att avta (Erixon 2003).
10
Milanovic (1997) diskuterar att vad som brukar särskilja en typisk planekonomi från en
marknadsekonomi och mer utvecklade länder är att primärinkomsterna är lägre, ofta på grund
av faktiskt frånvaro av kapitalinkomster. Inkomstfördelningen i Sovjetunionen var även
övergripande mer jämlikt än i många marknadsekonomier. För en utvecklad socialism
satsades det på explosiv ekonomisk tillväxt vilket i sin tur innebar snabb tillväxt av den
statliga sektorn. En snabb tillväxt av den statliga sektorn gav en snabb överföring av
arbetskraft från jordbruk till industrin och från landsbygd till stadsbygd, och högt
arbetskraftdeltagande uppmanades. I och med högt arbetskraftdeltagande minimerades
arbetslösheten, lönerna kunde pressas inom de immateriella yrkena, privat sparande för egen
konsumtion ersattes av kollektiv konsumtion.
Det samlade BNP för forna Sovjet 1996 var 60 procent av vad BNP hade varit 1987. Under
transition har det visat sig vanligt att länderna inte rapporterar alla inkomster vilket kan ge en
felaktig bild av att landet är fattigare än vad det egentligen är och kan visa en stor variation i
fattigdomsutbredningen i jämförelser. Vid en övergång brukar ett mönster gå att urskilja; vid
början går produktionen drastiskt ner med små förändringar i inkomsterna, sedan ökar
inkomstskillnaderna, BNP når sin botten för att sedan börja stiga. Det finns ett tydligt
samband mellan andelen arbetslösa och utbredningen av fattigdom. Ju fler arbetslösa desto
högre är fattigdomen i ett land (Milanovic 1997).
Nettoinkomst har betydelse för beslut gällande konsumtion, och bruttoinkomst behandlar den
löpande produktionen inom företagsekonomi. Om alla andra bidragande faktorer är
oförändrade kommer en sänkning av penninglönerna6 sätta fart på efterfrågan eftersom priset
på varorna sänkts. Av den anledningen kommer produktionen och sysselsättningen att öka till
den punkt där penninglönens sänkning uppvägs av en tillbakagång av gränseffektivitet.
Keynes (1994) skriver att en sänkning av penninglönerna inte kommer att påverka en ökning
av sysselsättningen, men leder till en sänkning av priserna vilket innebär en omfördelning av
realinkomsterna för arbetstagare och företagare. Inkomstomfördelningen från arbetstagare till
andra
produktionsfaktorer
menar
Keynes
(1994)
sannolikt
kommer
att
minska
konsumtionsbenägenheten. I ett land med öppna gränser bör en sänkning av penninglönen,
om det innebär en sänkning i jämförelse med lönerna i utlandet, vara gynnsamt för
investeringar då det skapar ett positivt överskott i handelsbalansen. En mer aktiv
handelsbalans kommer däremot med största sannolikhet att försvaga bytesbalansen och
6
Penninglön innebär ersättning för arbete.
11
därmed kommer realinkomsterna att sjunka. Keynes (1994) menar att rörlig lönepolitik inte
kan upprätthålla full sysselsättning. Löneförändringar som inte är direkt påverkade av
produktionsförändringar har invecklade följder på produktionsvolymen som kan gå åt helt
olika håll och det är svårt att ge några generella omdömen (Keynes 1994).
Rosenberg och Birdzell (1991) hävdar att en jämförelse mellan ekonomiska modeller är
relativt enkel att genomföra, medan en jämförelse mellan två fungerande ekonomier är svårare
att göra då ekonomier uppstår ur historiska processer som har ett samband med mänsklig
planering och inte skapats för att underlätta människors förståelse. Författarna påpekar att den
västerländska kapitalismens utveckling berodde mycket på de institutionella uppfinningarna
då de gjorde det möjligt för en ekonomisk sfär att växa fram och därmed kunde institutioner
skapas. Dessa institutioner hade ett starkt samband med handel och urbanisering i och med
utvecklingen av kapitalismen. Då det bara fanns långsamma kommunikationer var
utvecklingen av företag som var uppbyggda på ett kontaktnät utanför det egna släktskapet i
behov av urbanisering. Utöver det var även religionsreformen en viktig del för kapitalismens
utveckling. Det gav den ekonomiska kretsen ett moralsystem som gjorde det möjligt att
fungera som en egen samhällsgrupp utan att behöva uppleva skuldkänslor och predikningar
(Rosenberg & Birdzell 1991). Den stabilitet som Västeuropa har idag och haft de senaste 50
åren hävdar Carlsson (1995) har att göra med en historisk utveckling där samhället har
samverkat till en maktdelning där alla har fått något men ingen har fått allt. Samhället har fått
verka utan något ingripande med våld utan det har fått ske inom ramen för demokratiska
institutionerna (Carlsson 1995).
Popov (2009) anser att teorier för att skapa en ny grund för ett lands utvecklingsekonomi i
allmänhet går ut på att använda sig av en mix av olika strategier. Det finns inte en väg till
framgång utan vägen ser olika ut för olika länder och framgången ser dessutom olika ut för
alla länder, ett lands framgång är inte densamma som för ett annat. En snabb ekonomisk
tillväxt kräver att flera nödvändiga faktorer som till exempel infrastruktur, humankapital och
statliga institutioner tillfredsställs för att det ska kunna förverkligas. Vid en transition har det
visat sig vanligt att länder ofta drabbas av en tillbakagång i offentliga intäkter och utgifter. I
de flesta fall där länder genomfört en transition av ekonomiform har sänkningar inom
offentliga utgifterna lett till en större svart marknad och en ökning av inkomstskillnader
(Popov 2009). Minskade offentliga utgifter brukar även leda till en minskad ekonomisk
tillväxt (Lyvall et al. 2004). Popov (2009) menar att många anser att hur de offentliga
utgifterna rör sig är en av de viktigaste faktorerna för en lyckad transition och inte hur snabbt
12
själva övergången har gått. En kraftig minskning av de offentliga utgifterna ökar risken för en
kollaps av institutionerna, då en minskning av utgifterna sänker statens möjlighet att utföra
kontrakt och äganderätt, bekämpa kriminalitet och säkerställandet av lag och ordning.
Isachsen, Hamilton och Gylfason (1994) skriver om utmaningarna i en omställning från plantill marknadsekonomi och menar att den största utmaningen ligger i att införa ett system som
nästan per automatik jämför olika förfoganden av de samhällsresurser som finns. Denna
utmaning kan delas in i fyra olika delar; prisreform, makroekonomisk stabilisering, privat
äganderätt och frihandel. Författarna menar att en övergång som går i etapper inte är att
rekommendera utan att en total och dramatisk helomvändning är det rätta sättet då de olika
inslagen i en transition är gemensamt beroende av varandra.
Makroekonomisk stabilisering definieras som en balans mellan statens utgifter och intäkter.
För att etablera privat äganderätt krävs att tillförlitlig lagstiftning införs. Lagar som Isachsen
et al. (1994) anser är nödvändiga är lagar som skyddar och begränsar, köp- och avtalslagar
samt regler för hur konkurser ska skötas. Liberaliseringen av statliga företag är också en
viktig del för privat äganderätt. En auktion av de statliga företagen ger staten intäkter samt
minskar penningmängden som finns i den privata sektorn. Då överskottslikviditeten därmed
minskar bidrar även det till en makroekonomisk stabilisering. Om privatiseringen varit lyckad
kommer det att leda till fler och mindre företag vilket ger en hårdare konkurrens som innebär
en friare prisanpassning och en bra prisallokering. Nackdelen är att det däremot inte går att
utnyttja stordriftsfördelar när det bara finns små företag på marknaden. Frihandeln är av stor
vikt för att uppnå makroekonomisk stabilitet, detta i och med att avskaffandet av de statliga
företagen tar tid och ofta pågår under flera års tid. Med utländsk konkurrens pressas de
inhemska producenterna att nyttja resurserna på ett effektivare sätt för att på det viset hålla
konkurrensmässiga priser och därmed dämpas inflationen. Frihandel ger en prisreform där de
nationella priserna tvingas anpassa sig efter de internationella priserna vilket resulterar i att
det vägda värdet av landets produktion maximeras och landet kommer att exportera de varor
de har komparativa fördelar i och importera de varor som kräver stor resursåtgång när de
tillverkas i landet (Isachsen et al. 1994).
Att gå från planekonomi till en marknadsekonomi betyder stora utmaningar. De första åren
brukar vara de mest prövosamma med många konkurser, en ökning av arbetslösheten och en
tillfällig ökning av den allmänna prisnivån. I och med att konkurser är att vänta i det första
skedet av en marknadsövergång, kommer arbetskraft att frigöras och de företag som överlever
13
på den nya marknaden kommer att locka till sig nya arbetstagare. För att lönenivån inte ska
höjas för snabbt bör landet införa någon form av inkomstpolitik. Från tidigare erfarenheter
från marknadsekonomier menar Isachsen et al. (1994) att inkomstpolitik kan ha en tillfällig
effekt då den håller nere både löne- och prisökningen. Efter de första åren kommer däremot
marknadens påtryckning bli för stor, därmed kommer löner och priser att öka igen. Den
prisökning som sker på grund av marknadens påtryckning blir ojämn då de varor och tjänster
som hade ett efterfrågeöverskott kommer öka mer i pris än det genomsnittliga. Detta gör att
relativa priser blir mer jämna och därmed kommer bristen på olika varor att återspeglas i dess
pris. Korrekt prissatta relativa priser leder till mer produktiv verksamhet vilket ger bättre
förutsättningar till en ekonomisk tillväxt. En tillfällig prisökning gör även att
överskottslikviditeten minskar vilket innebär att samhället inte behöver lika mycket sedlar för
transaktioner som tidigare. Priserna stabiliseras först när prisnivån stigit till den nivå där
penningmängden är i skälig nivå till de ekonomiska transaktionerna (Isachsen et al. 1994).
14
3.3 Presentation av variabler
I vår studie har vi valt sex oberoende variabler, där alla är hämtade från Världsbanken. Alla
variabler är ursprungligen uttryckta i aktuell USD, med undantag för population och antal
sysselsatta som är uttryckta i total mängd. Samtlig hämtad data har vi sedan omvandlat och är
i studien uttryckt i procentuell förändring, där sysselsatta är uttryckt i andel av populationen.
Variablerna har vi sedan använt i en tvärsnittsstudie där vi har beräknat och lagt in alla
länders tillväxt för fyra femårsperioder, från 1990 till 2010, och vi har även gjort en
tidsserieanalys för varje lands årliga tillväxt. Nedan följer en förklaring av ursprungsdata för
variablerna som är med i studien.

BNP per capita är bruttonationalprodukten, BNP, dividerat med befolkningen i landet.
BNP är värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under en viss
tidsperiod, i detta fall ett år.

Exporten utgör värdet på varor och tjänster som produceras i landet och som sedan
säljs utanför landets gränser.

Det nationella bruttosparandet utgörs av det som hushållen i en ekonomi inte
konsumerar av inkomsten.

I offentliga utgifter inkluderas alla löpande offentliga utgifter för inköp av varor och
tjänster. Den innehåller även utgifter för landets försvar och säkerhet, exklusive
statliga militära utgifter.

Populationen är den totala befolkningen i landet, oavsett rättslig status eller
medborgarskap, med undantag för flyktingar utan asyl.

Sysselsatta är antalet anställda i landet och beräknas från 15 år och äldre.

Utländska direktinvesteringar är här beräknat på nettoinflödet av investeringar i
ekonomin, det vill säga värdet av vad andra länder investerar i landet minus vad landet
investerar i andra länder.
15
Hypoteser
3.4
Utifrån tidigare resonemang i avsnitt 3.1 och 3.2 har vi ställt upp följande hypoteser om hur
variablerna bör påverka BNP per capita.

Export
och
Nollhypotesen säger att exporten inte påverkar BNP per capita men vår mothypotes,
grundad utifrån teorier i kapitel 3.1 och 3.2, menar att exporten och handel ökar BNP
per capita.

Nationellt sparande
och
Nollhypotesen säger att sparande inte påverkar BNP per capita. Vi vill med vår
mothypotes hävda att nationellt sparande har en positiv påverkan på inkomsten.

Offentliga utgifter
och
Nollhypotesen säger att offentliga utgifter inte påverkar BNP per capita men grundat
utifrån teorier är mothypotesen att ökade offentliga utgifter ökar BNP per capita.

Population
och
Nollhypotesen menar att population har påverkan på BNP per capita medan vår
mothypotes hävdar att populationen inte påverkar BNP per capita.

Andelen sysselsatta av population
och
Nollhypotesen innebär att andelen sysselsatta inte påverkar BNP per capita. Vår
mothypotes menar att ju större andel av populationen som arbetar desto högre blir
BNP per capita.

Utländska direktinvesteringar
och
Nollhypotesen säger att utländska direktinvesteringar inte har någon påverkan på BNP
per capita. Med mothypotesen vill vi hävda att utländska direktinvesteringar ökar BNP
per capita då det kommer in kapital till det egna landet från utländska investerare.
16
4
Resultat
4.1 Utveckling i BNP och BNP per capita
Diagram 4.1
Diagram 4.2
Utveckling BNP
Utveckling BNP
250
70
60
Armenien
150
Azerbajdzjan
100
Estland
50
BNP
BNP
200
Georgien
50
Kazakstan
0
Kirgizistan
40
Lettland
30
20
Litauen
10
Moldavien
0
Diagram 4.3
Diagram 4.4
Utveckling BNP
Utveckling BNP
3 500
3 000
BNP
BNP
2 500
2 000
1 500
Ryssland
1 000
500
0
Diagram 4.5
Ukraina
Uzbekistan
Vitryssland
25000
BNP per capita
BNP per capita
Turkmenistan
Utveckling BNP per capita
25000
Armenien
15000
Azerbajdzjan
10000
Estland
5000
Tadzjikistan
Diagram 4.6
Utveckling BNP per capita
20000
400
350
300
250
200
150
100
50
0
Georgien
Kazakstan
0
20000
Lettland
10000
Litauen
5000
Utveckling BNP per capita
BNP per capita
25000
Tadzjikistan
15000
Turkmenistan
10000
Ukraina
5000
Uzbekistan
Vitryssland
0
Källa: Världsbanken
Notering: Utveckling i BNP är uttryckt i miljarder USD, utveckling i BNP per capita är uttryckt i USD.
17
Moldavien
Ryssland
0
Diagram 4.7
20000
Kirgizistan
15000
4.2 Ekonometrisk modell
Regressionen nedan är en skattning av den beroende variabeln BNP per capita baserat på de
olika oberoende variablerna,
till
.
är interceptet och visar det värdet som BNP per
capita skulle ha haft om värdet på de oberoende variablerna hade varit noll. De olika
betavärdena visar hur mycket BNP per capita förändras om respektive x-värde förändras. Till
exempel om exporten i tabell 7.2 ökar med en procentenhet kommer BNP per capita att
påverkas positivt med 17 procent.
där:
,
,
,
,
,
Denna regressionsmodell används för både tvärsnittstudien och tidsserieanalysen.
Gujarati (2002) förklarar att R2 är determinationskoefficienten vilken visar hur stor del av
variationen i y som kan förklaras av variablerna
till
.
F-värdet används vid hypotestest för att se om det går att förkasta nollhypotesen. Om F-värdet
är tillräckligt lågt, med en signifikansnivå på fem procent, går det att förkasta nollhypotesen.
Om vi har en signifikansnivå på fem procent innebär det om signifikansen är under denna
nivå kan vi med 95 procents sannolikhet säga att variabeln har en påverkan på BNP per
capita. I studien används denna nivå, det vill säga α=0,05.
Durbin-Watson statistikan är ett värde som testar för autokorrelation. Det visar ett värde
mellan 0 och 4. De kritiska värdena som visar om autokorrelation finns bestäms utifrån ett
antal observationer och oberoende variabler och kan utläsas från tabell 7.1 till 7.15.
0
kan ej påvisa
kan ej påvisa
autokorrelation
autokorrelation
dL
Positiv autokorrelation
4-dU
2
dU
Ingen autokorrelation
18
4-dL
4
Negativ autokorrelation
4.3 Resultat av tvärsnittsstudie
Vi har utformat fyra tvärsnittsstudier där vi har skapat regressioner baserade på alla länders
tillväxt under en femårsperiod för de olika variablerna. När vi diskuterar de olika
tidsperioderna kommer vi för enkelhetens skull att benämna dem som period ett till fyra.
Under den första tidsperioden, 1990-1995, är ingen av variablerna signifikanta och därmed
kan ingen effekt på BNP per capita påvisas. Period två påvisar två signifikanta variabler,
export och offentliga utgifter, varav båda har en positiv effekt på BNP per capita. Tredje
perioden har precis som första tidsperioden inga signifikanta variabler.
Under period fyra är det endast export som är signifikant.
Tabell 4.1
1990-1995
R2
0,634
Tabell 4.2
F
1,153
Std.fel
t
Sig.
1995-2000
R2
0,914
Sig.
0,466
F
14,102
Sig.
0,001*
Std.fel
t
Sig.
Intercept
-0,243
0,131
-1,862
0,136
Intercept
-0,043
0,064
-0,668
0,523
Export
-0,062
0,218
-0,287
0,789
Export
0,638
0,181
3,522
0,008*
0,331
0,148
2,243
0,088
-0,134
0,074
-1,815
0,107
-0,109
0,126
-0,858
0,439
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
0,553
0,128
4,306
0,003*
Population -2,737
1,696
-1,614
0,182
Population -0,572
1,070
-0,535
0,607
Sysselsatta -1,600
2,005
-0,798
0,470
Sysselsatta -1,401
1,049
-1,335
0,218
Utländska
direktinv.
0,017
0,242
0,821
Utländska
direktinv.
0,016
-0,954
0,368
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Tabell 4.3
0,004
2000-2005
2
R
0,525
Tabell 4.4
F
1,472
t
Sig.
R
0,859
Sig.
0,384
0,258
1,490
0,175
0,559
0,212
2,631
0,030*
0,047
0,085
0,548
0,599
0,078
0,115
0,682
0,515
3,268
4,145
0,788
0,453
Sysselsatta 1,329
1,826
0,728
0,488
Utländska
direktinv.
0,036
-1,324
0,222
0,412
1,811
0,108
Intercept
Export
0,001
0,210
0,004
0,997
Export
-0,009
0,039
-0,236
0,819
0,409
0,191
2,144
0,064
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Population -3,318
4,035
-0,822
0,435
Sysselsatta 3,071
2,992
1,026
0,335
Utländska
direktinv.
0,016
0,417
0,687
Population
Notering: Värden markerade med * innebär att variabeln är signifikant.
19
Sig.
0,005*
t
0,746
0,007
F
8,145
Std.fel
Intercept
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
2005-2010
2
Sig.
0,299
Std.fel
-0,016
-0,048
4.4 Resultat av tidsserieanalys
Resultaten av regressionerna presenteras i appendix. I tabell 4.5 nedan visas en
sammanfattning av resultaten.
För Azerbajdzjan, Kirgizistan, Lettland, Litauen och Vitryssland är export signifikant med
positiva parametrar som påvisar att en ökning i export bidrar till tillväxt i BNP per capita.
Variabeln nationellt sparande är signifikant för Estland, Lettland, Ukraina, Uzbekistan och
Vitryssland, där den påvisar positiv effekt på BNP per capita för alla länderna utom
Uzbekistan som har ett negativt betavärde.
Från tabell 7.1 till 7.15 kan vi utläsa att variabeln offentliga utgifter är signifikant i Armenien,
Moldavien, Tadzjikistan, Lettland och Vitryssland, men har negativa parametrar i de två
sistnämnda länderna.
Endast Kirgizistan har ett signifikant positivt betavärde på variabeln population. Estland,
Lettland, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland visar signifikanta negativa betavärden.
För andelen sysselsatta av populationen är det endast Estland och Lettland som uppvisar
signifikanta parametrar, där båda är positiva, vilket innebär att ju högre andel av populationen
som har arbete, desto högre är BNP per capita.
Bland utländska direktinvesteringar ser vi att variabeln endast är signifikant i Armenien,
Lettland, Moldavien och Uzbekistan, varav alla har ett positivt betavärde.
Tabell 4.5
Signifikanta variabler:
Positivt
Export
Azerbajdzjan, Kirgizistan,
Lettland, Litauen, Vitryssland
Nationellt sparande
Population
Estland, Lettland, Ukraina,
Vitryssland
Armenien, Moldavien,
Tadzjikistan
Kirgizistan
Andel sysselsatta
Estland, Lettland
Utländska direktinvesteringar
Armenien, Lettland,
Moldavien, Uzbekistan
Offentliga utgifter
20
Negativt
Uzbekistan
Lettland, Vitryssland
Estland, Lettland, Ukraina,
Uzbekistan, Vitryssland
Tabell 4.6
α=0,05
k=6
N
dL
dU
19
0,649
2,206
Källa: The Durbin-Watson Test for Serial Correlation with Extreme Samples Sizes
or Many Regressors, N.E Savin & Kenneth J White
0
Kan ej påvisa
Kan ej påvisa
autokorrelation
autokorrelation
0,649
1,794
Positiv autokorrelation
2
2,206
Ingen autokorrelation
3,351
4
Negativ autokorrelation
Enligt Durbin-Watson testen i tabell 7.1 till 7.15 är det Litauen, Moldavien och Tadzjikistan
som inte påvisar någon autokorrelation. Övriga länder ligger alla inom de områden där det
inte går att påvisa om det finns någon autokorrelation.
5
Diskussion och slutsats
5.1 Diskussion tvärsnittsstudie
I vår tvärsnittsstudie, där vi har samlat alla länders tillväxter, har vi som vi kan se i tabell 4.1
till 4.4 dessvärre bara fått två variabler som har signifikanta nivåer över fyra tidsperioder, där
den ena variabeln bara är signifikant i en tidsperiod och den andra variabeln vid två
tidsperioder. Detta medföljer att vi inte kan fastställa att någon av variabler har haft någon
direkt påverkan för de forna Sovjetländerna över de fyra tidsperioderna. Export är signifikant
vid två tillfällen, period två och fyra. Om vi tittar på export leder en ökad export till ökad
produktion vilket i sig höjer BNP, vilket vi även antog i våra hypoteser. När produktionen
ökar borde efterfrågan på arbetskraft öka och enligt Solow-modellen leder fler sysselsatta till
ökad BNP per capita. Värt att notera är att andelen sysselsatta har en negativ påverkan på
BNP per capita period två, dock ej med en signifikant nivå vilket gör att vi inte kan påvisa att
variabeln verkligen sänker BNP per capita. När exporten ökar borde även fler utländska
aktörer placera sina investeringar i landet då produktionen i landet är billig. Det i sin tur ökar
kapitalet i det inhemska landet. Om vi ska tro att Solows modell håller borde då BNP per
capita öka. Variabeln utländska direktinvesteringar är inte signifikant i någon av våra fyra
tidsperioder vilket gör att vi inte kan påvisa att ökade investeringar i länderna överlag skulle
21
höja BNP per capita. Offentliga utgifter är endast signifikant i period två vilket innebär att vi
bara med hänsyn till den tidsperioden kan påvisa att ökning/minskning offentliga utgifter
skulle öka/minska den ekonomiska tillväxten.
Som författarna Lyvall et al. (2004) skrev, att minskade offentliga utgifter skulle sänka BNP
tillväxten, borde även variabeln offentliga utgifter vara signifikant i de övriga tidsperioderna
och inte endast i period två. Med ökade offentliga utgifter stiger även statliga investeringar
och som vi redan diskuterat att när mer kapital satsas bör den ekonomiska tillväxten i ett land
även stiga.
De fyra regressionerna visar dessvärre inte det resultat vi hoppats på. Att endast ha två
signifikanta variabler i fyra tvärsnitt räcker inte för att kunna styrka teorierna om hur de
variablerna påverkar BNP per capita. Denna tvärsnittsstudie är däremot en sammanslagning
av alla länder vilket gör att resultaten kanske inte är särskilt relevanta. Förändringar i en viss
faktor påverkar kanske inte Ryssland, som är betydligt mycket större och rikare, lika mycket
som det lilla landet Moldavien och av den anledningen kan resultatet bli lite snedvridet. Att de
två länderna skiljer sig radikalt visas i diagrammen i 4.1.
5.2 Diskussion tidsserieanalys
När vi gör en mer fördjupad analys och tittar på varje land för sig och dess tillväxt för åren
1990-2010 skiljer sig resultaten från tvärsnittsstudien. Om vi börjar med Armenien kan vi se
att variablerna Offentliga utgifter och Utländska direktinvesteringar är signifikanta. Båda
variablerna har en positiv effekt på BNP per capita och som vi redan nämnt bör ökade
investeringar i landet leda till en ökad BNP per capita. Detta på grund av att när
investeringarna ökar bör landet kunna satsa mer kapital på teknologisk utveckling. Enligt
Solow bör ökade investeringar innebära att kapitalstocken kommer att stiga i landet då
investeringar ska vara lika stor som avskrivningar i steady state.
Azerbajdzjan har endast en signifikant variabel, export, och visar på en positiv effekt på BNP
per capita. Som vi redan nämnt har en ökad handel en positiv effekt på BNP och BNP per
capita.
Estland uppnår signifikanta nivåer i nationellt sparande, population och andelen sysselsatta.
Vi tänker att om det nationella sparandet stiger bör inkomsterna ha ökat i och med att
sparbenägenheten anses vara konstant i Solow-modellen. Om inkomsten är högre i period två
men sparbenägenheten är konstant kommer fortfarande summan av sparandet vara högre än i
22
period ett. Det vill säga att om inkomsten i landet ökar kan även befolkningen konsumera mer
vilket innebär att BNP per capita ökar. Som vi nämnt tidigare i studien anser Solow i sina
teorier att sparande bara har en positiv effekt på kort sikt eftersom den avtagande
kapitalavkastningen inte kan bidra till ekonomisk tillväxt. Solows modell säger att en tillväxt i
population ökar BNP men inte BNP per capita vilket gör att vi inte kan förklara Estlands
tillväxt, vars populationstillväxt har en negativ effekt på BNP per capita, med Solows modell.
Som vi berört i resultat har Kirgizistan två variabler som är signifikanta, export och
population. Värt att notera är att populationstillväxten har en positiv effekt på BNP per capita
vilket inte överensstämmer med vad som sägs i Solows modell. En tillväxt i population bör
endast påverka BNP och inte BNP per capita. En ökad befolkning gör att fler kan arbeta men
även att inkomsterna slås ut på fler individer och med ett större utbud arbetskraft kan
reallönerna pressas ner och därmed kommer inte BNP per capita att öka.
Lettland är som sagts tidigare signifikant i alla variabler. Lyvall et al. (2004) nämnde att en
minskning i offentliga utgifter borde sänka BNP per capita vilket gör att vi kan anta att en
ökning i offentliga utgifter bör ha en positiv effekt på BNP per capita. I Lettlands fall verkar
det i den valda tidsperioden ha haft en negativ effekt, det vill säga att ju mer utgifter staten har
desto mer sänks BNP per capita. Utländska direktinvesteringar påverkar BNP per capita
positivt om än bara ytterst lite och återigen har populationstillväxten en negativ påverkan på
inkomsten. En ökning av andelen sysselsatta ökar inkomsterna och det kan tänkas bero på att
efterfrågan på arbetskraft har ökat. Detta kan vara ett resultat av att mer kapital har kommit in
till landet. Vi tror att det kan ha kommit in mer kapital i Lettland i och med att landet, vad vi
antar, exporterar mer. Detta i sig skapar fler arbetstillfällen då produktionen tar fart då landet
ökar sin utrikeshandel. Landet får ökade inkomster för sålda varor och tjänster utanför de egna
gränserna.
Litauen har endast export som signifikant variabel vilket gör att vi endast kan hävda att ju mer
landet säljer utrikes desto mer ökar inkomsterna i det egna landet, av samma anledningar som
vi nämnt tidigare. Både offentliga utgifter och utländska direktinvesteringar har en positiv
signifikant effekt på inkomsterna i Moldavien. För Tadzjikistan är endast offentliga utgifter på
en signifikant nivå vilket gör att vi kan stödja teorierna om att ökade offentliga utgifter bör
öka inkomsterna i landet.
I Ukraina är nationellt sparande och population de variabler som är signifikanta. Sparandet
bör ha en positiv effekt på BNP per capita då sparande är detsamma som investeringar. Ökad
23
andel investeringar ökar kapitalet i landet som i sin tur ökar BNP per capita.
Populationstillväxten har en relativ stor negativ effekt på inkomsten vilket vi tycker är
motstridigt med teorierna om att ökad population inte påverkar BNP per capita.
Uzbekistan har tre signifikanta variabler; nationellt sparande, population och utländska
direktinvesteringar. Vi tycker att det är intressant att sparandet har en negativ effekt på
inkomsten, om än bara en bråkdel, vilket inte följer teorier om att investeringar skulle öka
produktionen i landet. Som vi precis nämnde bör investeringar ha en positiv effekt på BNP
per capita vilket vi kan se att utländska direktinvesteringar har. Den följer således den
ekonomiska modellen. Populationstillväxten har som i många tidigare fall en negativ effekt på
BNP per capita.
Vitryssland har fyra signifikanta variabler där offentliga utgifter och population inte följer
teorierna om hur de bör påverka den ekonomiska tillväxten. Export och sparande
överensstämmer med teorierna om vilken effekt de har på tillväxten för BNP per capita.
I länderna Georgien, Kazakstan, Ryssland och Turkmenistan har vi inga signifikanta nivåer
alls på regressionernas oberoende variabler vilket gör att vi inte kan påvisa eller förklara att
någon av variablerna har haft någon påverkan för den ekonomiska tillväxten i något av de
länderna.
Om vi utgår från Solow-modellen har ett land uppnått steady state när tillväxten i BNP är
konstant, det vill säga noll. Om vi tittar i tabell 7.16 kan vi se att inget av länderna har en
tillväxt som är exakt noll, dock finns det några länder som har varit nära noll under studiens
tidsperiod, däribland Lettland och Litauen, varav Lettland visar signifikans i alla testade
variabler. Däremot visar Lettland, i tabell 7.18 en förvånansvärt låg tillväxt i förhållande till
de andra länderna för åren 1990-2010. Steady state kan även indikeras då tillväxten i BNP per
capita är noll och i tabell 7.17 kan vi se att inget land har varit i exakt steady state men
Kazakstan, Lettland, Litauen, Ukraina och Uzbekistan har varit nära. Lettland, Litauen och
Ukraina var nära steady state under samma period i både BNP och BNP per capita. Som vi
såg i kapitel 3.1 är investeringar lika med avskrivningar och därmed är tillväxten i kapital lika
med noll i steady state. Vi kan då anta att de länder som har visat sig vara nära steady state har
haft tillräckligt nya investeringar för att täcka den grad av avskrivningar för det redan
innehavda kapitalet. Enligt ekvationerna i kapitel 3.1 innebär det att när tillväxten i kapital är
lika med noll kommer även BNP att gå mot sin steady state nivå, vilket innebär att de länder
som har uppvisat steady state i BNP även bör uppvisa steady state i kapital.
24
5.2.1 Hypotestest
Efter att ha gjort vår tidsserieanalys kan vi testa våra hypoteser som vi har upprättat i kapitel
3.4.
Vår hypotes gällande export var att en ökning i variabeln skulle öka BNP per capita. För alla
länder utom Moldavien, Tadzjikistan och Ukraina har export en positiv påverkan, dock är
dessa inte signifikanta. För de länder där export visar positiv effekt och är signifikant
förkastar vi nollhypotesen men vi kan inte göra någon generell förkastning då det är för få
länder, endast fem av 15 länder. Vi kan inte säga att handel har en positiv påverkan på BNP
per capita.
Vi ansåg att variabeln nationellt sparande borde höja BNP per capita, eftersom en ökad andel
sparande enligt Solow betyder ökade investeringar vilket innebär mer kapital i landet.
Resultatet av hypotestestet är dock en aning spritt med endast fem länder som har sparandet
som signifikant, varav en av dem har negativ påverkan vilket gör att vi bara har fyra länder
som styrker vår hypotes. Av den anledningen anser vi att vi inte har tillräckligt många länder
som har signifikans i variablerna för att kunna förkasta nollhypotesen. Vi kan därmed inte
säga att sparande har någon direkt positiv påverkan på BNP per capita.
Gällande offentliga utgifter var vår hypotes baserad på teorier från bland andra Lyvall et al.,
att en ökning skulle påverka BNP per capita positivt. Variabeln visar en signifikant nivå för
fem av våra länder, men för Lettland och Vitryssland har en ökning i offentliga utgifter en
negativ påverkan på BNP per capita vilket motstrider de teorierna. Då vi endast har tre länder
som visar signifikant nivå på offentliga utgifter som styrker vår hypotes gör det att vi inte kan
förkasta nollhypotesen.
Enligt Solow-modellen, som vi har grundat vår mothypotes på, har inte population någon
påverkan på BNP per capita. För alla länderna verkar population ha någon form av påverkan
på inkomsten per person men är endast signifikant i sex av länderna och vi kan därmed inte
förkasta nollhypotesen.
Med vår mothypotes menade vi att andelen sysselsatta i ett land har en positiv effekt på BNP
per capita, vilket endast kan bekräftas av Estland och Lettland. Övriga länder påvisar igen
signifikans och vi kan därför inte säga något om sysselsättningens påverkan på den
ekonomiska tillväxten. För Estland och Lettland kan vi däremot förkasta nollhypotesen.
25
Vi hävdade att utländska direktinvesteringar skulle ha en positiv påverkan på BNP. Ingen av
länderna visar någon större påverkan, alla har ett betavärde som är nära noll, varav fyra av
länderna har variabeln som signifikant med en ytterst liten positiv effekt. ITPS menar att
transitionsländer har komparativ fördel i arbetskraft vilket innebär att reallönerna är låga och
vi kan därmed anta att avkastningen på kapital är hög. Denna teori kan styrkas av Moldavien
som exempel där utländska direktinvesteringar visar en positiv påverkan på BNP. Detta kan
innebära att Moldavien har en hög avkastning på kapital. En hög avkastning på kapital
betyder att utländska investerare vill placera sina pengar i landet. Ett land med ökad mängd
kapital och konstant arbetskraft leder till att reallönerna stiger och därmed även BNP per
capita.
5.3 EBRD och Freedom House
Som vi nämnt i Introduktion och Bakgrund kännetecknas en planekonomi av nästan
obefintligt privat ägande, staten kontrollerar de flesta priserna, begränsad utrikeshandel, ingen
konkurrens och mjuka budgetrestriktioner. Alla dessa indikationer representeras i en
betygsättning som European of Reconstruction and Development, EBRD, har gjort som visar
hur väl övergången från plan- till marknadsekonomi har gått i de olika länderna.
Betygsättningen utgår från en skala från 1 till 4+, där 1 kännetecknar en typisk planekonomi
utifrån EBRDs indikatorer och 4+ står för standarden av vad som anses vara en
industrialiserad marknadsekonomi.
Inget av länderna hade år 1990 ett högre betyg än 1,0 på samtliga indikatorer vilket vi inte blir
överraskade av då Sovjetunionen ännu inte hade upplösts. Om vi tittar fem år fram tiden,
närmare bestämt 1995, kan vi se att i stort sett alla länder har fått högre betyg om än inte så
höga. Vilket inte det heller är så överraskande i och med att länderna inte hade varit
självständiga en längre tid och därmed förmodligen inte hade hunnit stabilisera sin nya
politik. År 2000 har betygen övergripande höjts med undantag är Uzbekistan och Vitryssland
som hade en sänkning på de flesta indikatorer. Den utvärdering som Freedom House har gjort
om hur demokratiska länderna är, visar att de två länderna inte var demokratiska år 1995 och
hade bland de lägsta betygen i politiska och medborgerliga rättigheter. År 2000 har den
utvecklingen inte förbättras, därav kan det tänkas att de länderna därmed inte heller har fått
någon höjning i betyg av EBRD för deras brist på transition. Enligt betygsättningen för 2005
håller sig nivån relativ jämn med föregående period med undantag för några länder som
påvisar en förbättring i några av indikatorerna. Om länderna lyckats med sin transition borde
26
betygen för 2010 vara över 4 i alla indikatorer för alla länder, då länderna har haft 20 år på sig
att ändra sin ekonomiska politik. Vad vi kan utläsa i tabell 7.19 är så ej fallet. Inget av
länderna kan klassas som en industrialiserad marknadsekonomi. Å andra sidan är kanske inte
20 år tillräckligt lång tid för att ändra den ekonomiska politiken som har varit utformad på
samma sätt under en väldigt lång tid. Som Rosenberg och Birdzell antyder har Västeuropa
haft flera decennier på sig att etablera och utveckla sin ekonomi. Vad är en rimlig tid att kräva
för ett land av att ändra om hela sin ekonomiska struktur och dessutom få den att fungera mer
eller mindre smärtfritt?
Bäst betyg i EBRDs betygsättning har Estland, Lettland och Litauen, vilket kan tänkas bero
på att samtliga av de tre baltiska länderna är medlemmar i EU. De är även de enda som varit
demokratiskt fria sedan upplösningen och är bland de som påvisar flest signifikanta variabler i
våra regressioner, med undantag av Litauen. De tre ländernas ekonomiska tillväxter har
överlag varit positiva om finanskrisens påverkan på efterföljande år utesluts.
En viktig faktor för att kunna övergå till marknadsekonomi är att släppa på den statliga
kontrollen och konkurrenspolitiken, det vill säga att låta privata aktörer etablera sig på
marknaden. Förvånansvärt många av länderna; Armenien, Azerbajdzjan, Georgien,
Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Vitryssland har inte en
välfungerande konkurrenspolitik med endast 2,0 i betyg, varav endast Georgien är delvis
demokratisk av dessa länder. Tyvärr uppvisar inte Georgien några signifikanta variabler i vår
studie men har ändå påvisat en ekonomisk tillväxt.
Precis som många författare, bland annat Milanovic, hävdat brukar produktionen och BNP gå
ner i början av en transition för att sedan vända. Vi kan se det i tabell 7.16 och 7.17, samt i
diagram 4.1 till 4.4, att alla länder hade en negativ ekonomisk tillväxt direkt efter unionens
upplösning. Efter några år av negativ tillväxt har alla länder kunnat vända den ekonomiska
tillväxten till en positiv som sedan följer konjunkturcykeln med upp- och nedgångar
ekonomin.
Som vi kan se i tabell 7.16 och 7.19 har de som fått bättre betyg för sin transition, men även
de som inte lyckats lika bra, alla haft en tillväxt vilket tyder på att det kan finnas andra
exogena faktorer än vilken ekonomisk politik de har som kan bidra till en ekonomisk tillväxt.
Om vi antar att graden av demokrati skulle påverka vilken ekonomisk tillväxt ett land har, kan
vi anta att Moldavien och Ukraina, som har de bästa betygen efter baltländerna i demokrati i
studien från Freedom House, borde ha en högre ekonomisk tillväxt än till exempel
27
Turkmenistan och Uzbekistan. De två sistnämnda länderna har de sämsta betygen i politiska
och medborgerliga rättigheter av alla forna Sovjetländer. I tabell 7.18 kan vi dock se att vi
tvingas överge vår tanke.
Moldavien placerar sig sist av alla länder för både tillväxt i BNP och i BNP per capita och
påvisar dessutom en tillbakagång år 2010 jämfört med värdena 1990. Tar vi och jämför de
länderna utifrån de betyg de har fått av EBRD för hur transitionerna har gått kan vi se att
Moldavien och Ukraina har fått ungefär liknande betyg i de olika indikatorerna liksom även
Turkmenistan och Uzbekistan. Moldavien och Ukraina placerar sig som de länder med sämst
tillväxt i BNP när vi tittar övergripande 1990-2010, tabell 7.18, medan Turkmenistan och
Uzbekistan båda placerar sig bland de fem länder som har haft den högsta tillväxten i BNP. I
och med detta kan vi inte dra slutsatsen att graden av demokrati och medborgerliga rättigheter
bidrar till en ekonomisk tillväxt då inte heller Lettland och Litauen visar sig vara bland de
länderna med högst total tillväxt. Däremot kan vi säga att de valda variablerna kan ha
påverkat deras tillväxt till någon grad.
Tillväxten för Kirgizistan visar att ekonomin är nära steady state 2010, detta är intressant i
och med att landet har haft relativt konstant låga betyg vad det gäller politiska och
medborgerliga rättigheter. De har ändå fått de betyg på flertalet indikatorer från EBRD som
anses vara en industrialiserad marknadsekonomi. Oavsett om ett land har haft låg eller hög
grad av demokrati, som visas i tabell 7.20, har ändå alla länder haft en tillväxt i BNP per
capita som visas i tabell 7.17. Därmed kan vi inte avgöra om en hög grad demokrati har stor
inverkan på tillväxten i ekonomin.
5.4 Slutsats
Utifrån de variabler vi har använt kan vi inte dra någon slutsats om det finns en eller flera av
de variablerna som har haft en påverkan på tillväxten i BNP per capita för dessa länder,
varken i tvärsnittsstudien eller i tidsserieanalysen. Några av variablerna visar en tendens till
påverkan men detta gäller bara för ett fåtal av länderna. Det vi möjligen kunnat se är att länder
som ligger nära varandra geografiskt kan ha en tendens att ha samma signifikanta variabler.
Ett exempel är Estland, Lettland och Litauen som ofta följer varandra. I fyra av sex variabler
har minst två av de tre länderna en signifikant variabel och med samma effekt på BNP per
capita. Om vi tittar övergripande på alla variabler är minst ett av de baltiska länderna med
bland de länder där variablerna är signifikanta. De tre länderna är de enda som enligt Freedom
House är helt demokratiska och som har varit det sedan Sovjetunionens upplösning. Det är
28
dessutom de länder som har bland de högsta betygen i EBRDs betygsättning om hur
transitionen från plan- till marknadsekonomi har gått. Varför det är så kan bero på att de
samtliga är medlemmar i EU och att de av den anledningen har fått åka snålskjuts och tagit
del av de fördelar som finns med att ingå i en union med resten av västvärlden. De baltiska
länderna kan även ha dragit fördel av att alla har en kust mot Östersjön vilket underlättar för
utrikeshandel med västvärlden. De asiatiska länderna har inte tillgång till något större hav och
det kan vi tänka oss begränsar deras möjligheter till utrikeshandel.
I Vitrysslands fall kan vi se att fyra av våra sex variabler är signifikanta och att de därmed har
haft en påverkan på Vitrysslands ekonomiska tillväxt. En intressant jämförelse är att trots att
landet är bland de länder som har flest signifikanta variabler tillsammans med de baltiska
länderna är Vitryssland inte demokratiskt och har sämsta betyg i politiska och medborgerliga
rättigheter, till skillnad från baltländerna som där hade de högsta betygen. Förvisso behöver
det inte betyda att bara för att ett land inte är demokratiskt behöver variablerna inte påverka
BNP per capita.
Utifrån reformbetyget tycker vi att det borde vara de länderna med högst betyg som har haft
den högsta tillväxten i BNP per capita och även de som har det mest demokratiska samhället.
Vad vi kan se i tabell 7.18 har Estland haft den högsta tillväxten i BNP per capita. De länder
med sämst betyg i både transition och rättigheter, till exempel Uzbekistan, borde då ha den
sämsta tillväxten. I tabell 7.18 ser vi dock att Uzbekistan inte har haft den lägsta tillväxten i
BNP per capita utan placerar sig ungefär i mitten. Vad gäller tillväxten i BNP ligger landet på
en tredje plats i att ha haft den högsta tillväxten vilket kan ha berott på att landet inte
drabbades lika hårt av finanskrisen som till exempel baltländerna.
Avslutningsvis vill vi fastslå att det är svårt att påvisa vilka bakomliggande faktorer som kan
bidra till ekonomisk tillväxt för forna Sovjetunionen då det finns många olika aspekter att ta
hänsyn till; geografi, statsstyre och graden av demokrati. Trots att vi inte har gjort någon
djupare studie om de olika infallsvinklarna och dess påverkan på tillväxten i BNP per capita
för forna Sovjet, kan vi ändå dra slutsatsen att det är flera underliggande faktorer än de som vi
har undersökt som har bidragit till utvecklingen i BNP per capita. Det finns olika vägar att gå
och som Popov uttryckte är det en mix av olika strategier som bidrar till ett lands utveckling.
Om framgången för länder ser olika ut kan vi även tänka oss att vad som bidrar till ekonomisk
tillväxt är olika för olika länder.
29
5.5 Fortsatt forskning
Då vi i denna studie har upptäckt att närmare hälften av länderna i forna Sovjetunionen
fortfarande inte är demokratiska kan det vara tänkbart att undersöka huruvida om de hade
varit mer demokratiska skulle de då haft en högre ekonomisk tillväxt.
En annan aspekt som vi inte har behandlat djupare som kan vara intressant att studera vidare
är om den geografiska placeringen har stor påverkan på tillväxten. Kan några länder dra nytta
av att det går bra för grannlandet, så kallade free riders? Har till exempel anknytning till
vatten betydelse för ett lands tillväxt?
I och med att vi inte kunde hitta tillräckligt med data för andelen utbildade i länderna har vi
inte kunna undersöka vilken påverkan det har haft på den ekonomiska tillväxten. Det kan även
vara intressant att ta reda på om andelen universitetsutbildade har ökat efter att länderna gick
över till marknadsekonomi.
30
6
Referenser
Björklund, F. & Rodin, J. (2009). Det nya Östeuropa: stat och nation i förändring. Lund:
Studentlitteratur
Carlsson, B. (1995) Det kontrollerade våldet: en historia om ekonomi. Stockholm: Carlsson
De Vylder, S. (2007) Utvecklingens drivkrafter: om fattigdom, rikedom och rättvisa i världen.
Stockholm: Forum Syd.
Erixon, L. (2003). Ekonomisk tillväxt. I Persson, M. & Skult, E. (red.) Tillämpad
makroekonomi. Stockholm: SNS förlag.
European Bank for Reconstruction and Development. (2013). Regional Economic Prospects
in EBRD Countries of Operations: January 2013. Tillgänglig:
http://www.ebrd.com/pages/research/economics/data/macro.shtml [2013-04-11]
Freedom House. (2013). Tillgänglig:
http://www.freedomhouse.org/sites/default/files/FIW%202013%20Charts%20and%20Graphs
%20for%20Web.pdf [2013-04-11]
Gujarati, N. D. (2002). Basic Econometrics. Boston: McGrawhill
Huntington, P. S. (1991). The third wave: Democratization in the Late Twentieth Century.
Oklahoma: Norman
Institutet för tillväxtpolitiska studier. (2001). Östeuropa mot marknadsekonomi: nya
möjligheter för svensk handel? Östersund: ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier.
Tillgänglig:
http://www.tillvaxtanalys.se/download/18.56ef093c139bf3ef89026ed/1349863373206/osteuro
pa-mot-marknadsekonomi-nya-mojligheter-for-svensk-handel-01.pdf [2013-04-29]
Isachsen, J. A., Hamilton, B., C. och Gylfason, T. (1994). Omställning till marknad.
Stockholm: SNS
Jones, I.C. (2010) Macroeconomics: economic crisis update. New York; W. W. Norton
Keynes, M., J. (1994). Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar. Lysekil: Pontes
31
Lavigne, M. (1999). The Economics of Transition: From socialist economy to market
economy. Basingstoke: Macmillan
Lyvall, A., Aru, A. och Wictor, I. (2004). Internationell Ekonomi. Malmö: Gleerup
Milanovic, B. (1998). Income, Inequality, and Poverty during the Transition from Planned to
Market Economy. Washington, D.C.: World Bank. Tillgänglig: http://wwwwds.worldbank.org/external/default/WDSContentServer/IW3P/IB/1998/02/01/000009265_39
80319100155/Rendered/PDF/multi_page.pdf [2013-04-28]
Popov, V. (2009). Lessons from the Transition Economies: Putting the Success Stories of the
Post communist World into a Broader Perspective. UNU-WIDER. Tillgänglig:
http://www.wider.unu.edu/publications/working-papers/research-papers/2009/en_GB/rp200915/ [2013-04-12]
Rosenberg, N. & Birdzell Jr, E, L. (1991) Västvärldens väg till välstånd. Stockholm: SNS
Savin, E.N och White, J.K. (1977).The Durbin-Watson Test for Serial Correlation with
Extreme Sample Sizes or Many Regressors. The Econometrica Society, 45 (8), 1994
32
7
Appendix
Tabell 7.1 till 7.15 har en signifikansnivå på fem procent, och värden markerade med * visar
att variabeln är signifikant.
Armenien
Tabell 7.1
2
Tabell 7.2
2
Azerbajdzjan
R
DW
F
Sig.
R
DW
F
Sig.
0,717
1,690
4,643
0,014*
0,693
2,301
3,013
0,076
Std.fel
t
Sig.
Std.fel
t
Sig.
Intercept
-0,007
0,029
-0,255
0,803
Intercept
0,093
0,074
1,260
0,243
Export
0,149
0,077
1,923
0,081
Export
0,170
0,071
2,397
0,043*
-0,011
0,009
-1,234
0,243
Nationellt
sparande
-0,006 0,011
-0,569 0,585
0,427
0,104
4,107 0,002*
Offentliga
utgifter
0,164
1,983
Population -3,116
2,093
-1,489
0,165
Population -3,105 5,611
-0,553 0,595
Sysselsatta -1,089
1,359
-0,801
0,440
Sysselsatta -0,647 2,248
-0,288 0,781
Utländska
direktinv.
0,007
3,034 0,011*
Utländska
direktinv.
-0,249 0,809
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
0,022
2
-0,004 0,017
2
R
DW
F
Sig.
R
DW
0,950
2,581
25,089
0,000*
0,750
2,289
Std.fel
t
0,083
Georgien
Tabell 7.4
Estland
Tabell 7.3
0,083
Sig.
F
Sig.
3,005
0,103
Std.fel
t
Sig.
Intercept
0,043
0,017
3,225 0,012*
Intercept
0,048
0,017
2,850
0,029*
Export
0,021
0,101
0,316
Export
0,059
0,101
0,588
0,578
0,296
0,012
4,176 0,003*
0,002
0,012
0,122
0,907
-0,114
0,033
-2,197
0,070
0,033
2,126
0,078
Population -3,590
1,410
-2,745 0,025*
Population -0,613
1,410
-0,434
0,679
Sysselsatta 0,958
0,477
3,440 0,009*
Sysselsatta 0,600
0,477
1,258
0,255
Utländska
direktinv.
0,021
-2,099
Utländska
direktinv.
0,021
1,465
0,193
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
-0,016
0,760
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
0,059
0,069
33
0,031
Kazakstan
Tabell 7.5
2
Kirgizistan
Tabell 7.6
2
R
DW
F
Sig.
R
DW
F
Sig.
0,633
1,229
3,164
0,047*
0,856
1,661
9,888
0,001*
Std.fel
t
Sig.
Std.fel
t
Sig.
Intercept
0,029
0,019
1,574
0,144
Intercept
-0,114
0,031
-3,702 0,004*
Export
0,089
0,097
0,917
0,379
Export
0,159
0,069
2,297
0,044*
-0,022
0,07
-0,319
0,755
-0,001
0,002
-0,260
0,800
0,192
0,097
1,971
0,074
0,073
0,104
0,702
0,499
Population -0,483
1,387
-0,349
0,734
Population 11,721 2,684
4,367
0,001*
Sysselsatta 1,348
1,125
1,199
0,256
Sysselsatta 0,346
0,488
0,709
0,494
Utländska
direktinv.
0,006
-0,421
0,682
Utländska
direktinv.
0,004
-0,353
0,732
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
-0,003
Lettland
Tabell 7.7
2
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
-0,001
Litauen
Tabell 7.8
R
DW
F
Sig.
R2
DW
F
Sig.
0,942
2,405
29,641
0,000*
0,854
1,945
9,713
0,001*
Std.fel
t
Sig.
Std.fel
t
Sig.
Intercept
0,004
0,018
0,199
0,846
Intercept
0,040
0,046
0,864
0,408
Export
0,142
0,048
2,971
0,013*
Export
0,173
0,065
2,672
0,023*
0,112
0,026
4,296
0,001*
0,045
0,058
0,778
0,455
-0,115
0,033
-3,460 0,005*
0,068
0,088
0,778
0,454
Population -8,005
1,833
-4,367 0,001*
Population
0,352
6,965
0,051
0,961
Sysselsatta 0,990
0,171
5,778
0,000*
Sysselsatta
0,759
0,373
2,035
0,069
Utländska
direktinv.
0,002
3,364
0,006*
Utländska
direktinv.
0,002
0,009
0,214
0,835
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
0,006
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
34
Moldavien
Tabell 7.9
2
Ryssland
Tabell 7.10
2
R
DW
F
Sig.
R
DW
F
Sig.
0,519
2,003
1,975
0,155
0,839
2,340
9,547
0,001*
Std.fel
t
Sig.
Std.fel
t
Sig.
Intercept
-0,003
0,069
-0,040
0,969
Intercept
0,024
0,020
1,165
0,269
Export
-0,143
0,149
-0,963
0,356
Export
0,264
0,155
1,707
0,116
0,002
0,006
0,385
0,707
-0,048
0,143
-0,335
0,744
0,239
0,089
2,677
0,022*
0,115
0,069
1,670
0,123
Population 18,236 29,064
0,627
0,543
Population -9,337
6,432
-1,452
0,174
Sysselsatta -1,269
0,857
-1,482
0,166
Sysselsatta
0,816
0,569
1,432
0,180
Utländska
direktinv.
0,026
2,200
0,050*
Utländska
direktinv.
-0,004
0,021
-0,201
0,844
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Tabell 7.11
2
0,058
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Tadzjikistan
Tabell 7.12
2
Turkmenistan
R
DW
F
Sig.
R
DW
F
Sig.
0,638
2,063
3,224
0,044*
0,682
1,427
2,862
0,085
Std.fel
t
Sig.
Std.fel
t
Sig.
Intercept
0,332
0,213
1,557
0,148
Intercept
0,148
0,121
1,220
0,257
Export
-0,028
0,068
-0,417
0,685
Export
0,169
0,129
1,303
0,229
0,001
0,005
0,256
0,803
-0,034
0,036
-0,945
0,372
0,146
0,061
2,409
0,035*
-0,086
0,070
-1,225
0,256
Population -24,274 16,857
-1,44
0,178
Population -6,384
8,617
-0,741
0,480
Sysselsatta
-2,125
6,722
-0,316
0,758
Sysselsatta
2,043
3,068
0,666
0,524
Utländska
direktinv.
-0,017
0,012
-1,399
0,189
Utländska
direkinv.
0,004
0,022
0,168
0,871
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
35
Ukraina
Tabell 7.13
2
Uzbekistan
Tabell 7.14
2
R
DW
F
Sig.
R
DW
F
Sig.
0,888
2,282
14,602
0,000*
0,804
1,626
7,506
0,002*
Std.fel
t
Sig.
Std.fel
t
Sig.
Intercept
-0,064
0,032
-1,994
0,071
Intercept
0,089
0,023
3,876
0,003*
Export
-0,118
0,111
-1,06
0,312
Export
0,056
0,028
1,984
0,073
0,418
0,072
5,788
0,000*
-0,037
0,009
-4,059 0,002*
-0,028
0,074
-0,376
0,714
0,092
0,045
2,027
Population -12,058
4,242
-2,843 0,016*
Population -3,346
1,498
-2,234 0,047*
Sysselsatta
0,250
1,008
0,248
0,809
Sysselsatta
3,982
2,036
1,956
0,076
Utländska
direktinv.
0,009
0,015
0,599
0,562
Utländska
direktinv.
0,016
0,005
3,127
0,010*
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Tabell 7.15
2
Vitryssland
R
DW
F
Sig.
0,895
1,591
14,147
0,000*
Std.fel
t
Sig.
Intercept
-0,003
0,021
-0,160
0,876
Export
0,250
0,056
4,447
0,001*
0,179
0,059
3,049
0,012*
-0,531
0,127
-4,195 0,002*
Population -21,791
4,976
-4,379 0,001*
Sysselsatta
2,516
1,344
1,872
0,091
Utländska
direktinv.
0,002
0,004
0,532
0,607
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
Nationellt
sparande
Offentliga
utgifter
36
0,068
Tabell 7.16
1991
Armenien Azerbajdzjan
-0,087
0,027
1992
1993
1994
1995
1996
1997
-0,406
-0,068
0,075
0,094
0,077
0,053
-0,210
-0,214
-0,181
-0,097
0,031
0,078
1998
0,088
1999
Estland
∆ BNP
Georgien
Kazakstan Kirgizistan
-0,184
-0,080
-0,047
Lettland
-0,096
Litauen
-0,025
0,082
0,138
-0,437
-0,277
-0,086
0,050
0,132
0,126
-0,033
-0,072
-0,108
-0,061
0,023
0,037
-0,121
-0,136
-0,185
-0,032
0,090
0,120
-0,307
-0,029
0,043
0,014
0,059
0,103
-0,196
-0,144
-0,079
0,057
0,068
0,089
0,115
0,049
0,046
-0,005
0,036
0,068
0,087
0,048
0,090
0,030
0,044
0,042
0,052
0,062
-0,006**
2000
0,082
0,135
0,121
0,040
0,122
0,077
0,076
0,067
2001
2002
2003
2004
2005
2006
0,120
0,150
0,164
0,136
0,176
0,168
0,124
0,124
0,135
0,133
0,306
0,388
0,080
0,114
0,114
0,099
0,118
0,154
0,072
0,072
0,134
0,088
0,132
0,129
0,161
0,116
0,116
0,127
0,133
0,143
0,077
0,016
0,093
0,100
0,031
0,064
0,101
0,099
0,070
0,098
0,106
0,142
0,103
0,102
0,134
0,072
0,088
0,123
2007
2008
0,170
0,093
0,287
0,133
0,126
0,022
0,156
0,046
0,121
0,056
0,117
0,108
0,139
0,050
0,126
0,072
2009
-0,130
0,107
-0,118
-0,025
0,025
0,042
-0,124
-0,138
2010
0,028
0,057
0,032
0,070
0,081
0,002**
-0,006**
0,052
Moldavien
Ryssland
1991
1992
-0,131
-0,276
-0,018
-0,127
-0,039
-0,275
-0,014
-0,132
-0,053
-0,078
0,029
-0,093
0,022
-0,077
1993
1994
1995
1996
0,010
-0,295
0,009
-0,035
-0,067
-0,108
-0,019
-0,018
-0,146
-0,197
-0,104
-0,152
0,037
-0,156
-0,050
0,086
-0,123
-0,214
-0,102
-0,084
-0,002
-0,033
0,014
0,035
-0,056
-0,099
-0,083
0,046
1997
0,036
0,032
0,037
-0,097
-0,011
0,072
0,135
1998
-0,052
-0,043
0,068
0,086
-0,005**
0,058
0,099
1999
2000
2001
-0,020
0,043
0,085
0,079
0,148
0,075
0,052
0,106
0,127
0,182
0,078
0,067
0,013
0,082
0,117
0,058
0,060
0,066
0,049
0,081
0,071
2002
2003
2004
2005
2006
2007
0,096
0,088
0,104
0,111
0,082
0,061
0,086
0,147
0,102
0,151
0,256
0,117
0,109
0,125
0,137
0,142
-0,129
0,252
0,019
0,054
0,080
0,168
0,145
0,143
0,069
0,117
0,153
0,061
0,108
0,110
0,057
0,064
0,107
0,106
0,108
0,127
0,068
0,093
0,146
0,131
0,135
0,118
2008
2009
0,101
-0,048
0,210
-0,052
0,239
0,053
0,172
0,075
0,046
-0,137
0,114
0,095
0,127
0,015
2010
0,079
0,057
0,073
0,100
0,049
0,093
0,085
Tadzjikistan Turkmenistan
Källa: Världsbanken samt egna beräkningar.
Notering: Värden markerade med ** indikerar på att landet kan vara nära steady state.
37
Ukraina
Uzbekistan Vitryssland
∆ BNP per capita
Tabell 7.17
Armenien Azerbajdzjan
Estland
Georgien
Kazakstan Kirgizistan
Lettland
Litauen
1991
-0,079
0,011
-0,190
-0,085
-0,063
-0,092
-0,026
1992
-0,395
-0,222
-0,442
-0,032
-0,131
-0,297
-0,195
1993
-0,046
-0,226
-0,283
-0,066
-0,136
-0,010
-0,140
1994
0,102
-0,192
-0,076
-0,095
-0,184
0,060
-0,073
1995
0,117
-0,108
0,078
-0,044
-0,042
0,028
0,065
1996
0,095
0,021
0,098
0,161
0,038
0,074
0,071
0,076
1997
0,066
0,068
0,151
0,148
0,053
0,104
0,114
0,097
1998
0,097
0,105
0,059
0,056
0,012
0,020
0,078
0,095
1999
0,054
0,080
0,038
0,052
0,052
0,036
0,071
0,001**
2000
0,087
0,126
0,126
0,048
0,125
0,064
0,084
0,075
2001
0,124
0,115
0,085
0,080
0,163
0,067
0,109
0,109
2002
0,152
0,116
0,119
0,079
0,116
0,007
0,106
0,106
2003
0,165
0,127
0,118
0,141
0,112
0,081
0,077
0,139
2004
0,135
0,123
0,102
0,091
0,119
0,087
0,104
0,078
2005
0,175
0,293
0,120
0,121
0,123
0,020
0,112
0,095
2006
0,167
0,373
0,157
0,120
0,131
0,053
0,148
0,129
2007
0,169
0,272
0,128
0,159
0,108
0,106
0,145
0,133
2008
0,091
0,109
0,022
0,047
0,043
0,098
0,055
0,077
2009
-0,132
0,085
-0,118
-0,031
-0,001**
0,030
-0,120
-0,134
2010
0,026
0,045
0,032
0,060
0,065
-0,010
0,001**
0,069
Moldavien
Ryssland
1991
-0,134
-0,020
-0,060
-0,041
-0,055
0,007
0,021
1992
-0,277
-0,128
-0,288
-0,156
-0,081
-0,114
-0,079
1993
0,011
-0,066
-0,159
0,009
-0,124
-0,024
-0,058
1994
-0,293
-0,107
-0,209
-0,178
-0,210
-0,052
-0,098
1995
0,014
-0,018
-0,117
-0,071
-0,094
-0,004**
-0,080
1996
-0,033
-0,015
-0,165
0,066
-0,076
0,015
0,050
1997
0,038
0,035
0,022
-0,111
-0,002
0,052
0,140
1998
-0,050
-0,040
0,053
0,071
0,004**
0,041
0,104
1999
-0,018
0,083
0,039
0,168
0,022
0,047
0,053
2000
0,045
0,148
0,094
0,065
0,093
0,046
0,084
2001
0,087
0,077
0,116
0,055
0,128
0,052
0,079
2002
0,098
0,091
0,099
0,008
0,080
0,044
0,074
2003
0,092
0,153
0,116
0,044
0,126
0,052
0,101
2004
0,107
0,108
0,127
0,068
0,161
0,095
0,154
2005
0,113
0,156
0,131
0,155
0,069
0,093
0,139
2006
0,085
0,261
-0,139
0,133
0,115
0,094
0,142
2007
0,063
0,120
0,237
0,129
0,117
0,111
0,123
Tadzjikistan Turkmenistan Ukraina Uzbekistan Vitryssland
2008
0,104
0,211
0,223
0,158
0,051
0,096
0,131
2009
-0,046
-0,052
0,038
0,062
-0,133
0,077
0,017
2010
0,080
0,054
0,058
0,086
0,054
0,062
0,087
Källa: Världsbanken samt egna beräkningar.
Notering: Värden markerade med ** indikerar på att landet kan vara nära steady state.
38
Ekonomisk tillväxt 1990-2010
Tabell 7.18
1,558
Placering ∆
BNP
8
Placering ∆
BNP per capita
4
2,637
1,875
1
3
1,968
2,182
2
1
Georgien
0,053
0,136
13
13
Kazakstan
1,358
1,362
7
7
Kirgizistan
0,528
0,232
11
12
Lettland
0,715
1,039
10
9
Litauen
0,730
0,946
9
10
Moldavien
-0,099
-0,065
15
15
Ryssland
1,428
1,528
6
5
Tadzjikistan
0,302
0,004
12
14
Turkmenistan
1,532
0,842
5
11
Ukraina
0,014
0,147
14
6
Uzbekistan
1,937
1,109
3
8
Vitryssland
1,776
1,981
4
2
∆ BNP
∆ BNP per capita
Armenien
1,232
Azerbajdzjan
Estland
Källa: Världsbanken samt egna beräkningar
Notering: Placering ∆ BNP och Placering ∆ BNP per capita visar rangordningen av tillv xt från
högsta till lägsta
39
Transitionsbetyg
Tabell 7.19
Armenien
Estland
Kazakstan
Lettland
Moldavien
1990
1995
2000
2005
2010
Storskalig privatisering
1,0
2,0
3,0
3,7
3,7
1990
1995
2000
2005
2010
Storskalig privatisering
1,0
1,0
1,7
2,0
2,0
Småskalig privatisering
1,0
2,7
3,3
4,0
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,0
2,3
4,0
Småskalig privatisering
1,0
1,0
3,3
3,7
3,7
2,3
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
1,7
1,7
2,0
Prisliberalisering
1,0
3,7
4,3
2,0
4,3
4,3
Prisliberalisering
1,0
3,7
4,0
4,0
4,0
Handel & Forex system
1,0
3,0
Konkurrenspolitik
1,0
1,0
4,0
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
2,0
3,3
4,0
4,0
1,0
2,3
2,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,0
2,0
Storskalig privatisering
1,0
2,0
4,0
4,0
4,0
4,0
Storskalig privatisering
1,0
2,0
3,3
3,7
4,0
Småskalig privatisering
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
4,0
4,3
4,3
4,3
Småskalig privatisering
1,0
3,0
4,0
4,0
4,0
1,0
3,0
3,0
3,7
3,7
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,0
2,3
2,3
Prisliberalisering
2,3
4,3
4,3
4,3
4,3
Prisliberalisering
1,0
3,7
4,3
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
4,0
4,3
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
2,0
4,3
4,3
4,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,7
3,3
3,7
Konkurrenspolitik
1,0
1,0
2,0
2,0
2,0
Azerbajdzjan
Georgien
Kirgizistan
Storskalig privatisering
1,0
2,0
3,0
3,0
3,0
Storskalig privatisering
1,0
3,0
3,0
3,7
3,7
Småskalig privatisering
1,0
3,0
4,0
4,0
4,0
Småskalig privatisering
1,0
4,0
4,0
4,0
4,0
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
1,0
2,0
2,0
2,0
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,0
2,0
2,0
Prisliberalisering
1,0
4,0
4,0
4,0
4,0
Prisliberalisering
1,0
4,3
4,3
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
3,0
3,3
3,7
3,7
Handel & Forex system
1,0
4,0
4,3
4,3
4,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,0
2,0
2,0
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,0
2,0
2,0
Storskalig privatisering
1,0
2,0
3,0
3,7
3,7
Storskalig privatisering
1,0
3,0
3,0
4,0
4,0
Småskalig privatisering
1,0
4,0
4,3
4,3
4,3
Småskalig privatisering
1,0
4,0
4,3
4,3
4,3
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,7
3,0
3,0
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,7
3,0
3,0
Prisliberalisering
1,0
4,3
4,3
4,3
4,3
Prisliberalisering
2,3
4,0
4,0
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
4,0
4,3
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
4,0
4,0
4,3
4,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,3
3,0
3,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,7
3,3
3,3
Storskalig privatisering
1,0
3,0
3,0
3,0
3,0
Storskalig privatisering
1,0
3,0
3,3
3,0
3,0
Småskalig privatisering
1,0
3,0
3,7
3,7
4,0
Småskalig privatisering
1,0
4,0
4,0
4,0
4,0
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,0
2,0
2,0
Styrning och omstrukturering av företag
1,0
2,0
2,0
2,3
2,3
Prisliberalisering
1,0
3,7
3,7
4,0
4,0
Prisliberalisering
1,0
3,7
4,0
4,0
4,0
Handel & Forex system
1,0
4,0
4,0
4,3
4,3
Handel & Forex system
1,0
3,0
2,3
3,3
3,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,0
2,0
2,3
Konkurrenspolitik
1,0
2,0
2,3
2,3
2,3
Litauen
Ryssland
Källa: European Bank of Development and Reconstruction. Transition indicators
40
Tabell 7.20
Armenien
Frihetstabell
1991
PR MR
5
5
Status
DF
1995
PR MR
4
4
Status
DF
2000
PR MR
4
4
Status
DF
2005
PR MR
5
4
Status
DF
2010
PR MR
6
4
Status
DF
Azerbajdzjan
5
5
DF
6
6
IF
6
5
DF
6
5
IF
6
5
IF
Estland
2
3
F
2
2
F
1
2
F
1
1
F
1
1
F
Georgien
6
5
IF
4
5
DF
4
4
DF
3
3
DF
4
3
DF
Kazakstan
5
4
DF
6
5
IF
6
5
IF
6
5
IF
6
5
IF
Kirgizistan
5
4
DF
4
4
DF
6
5
IF
5
4
DF
5
5
DF
Lettland
2
3
F
2
2
F
1
2
F
1
1
F
2
2
F
Litauen
2
3
F
1
2
F
1
2
F
1
1
F
1
1
F
Moldavien
5
4
DF
4
4
DF
2
4
DF
3
4
DF
3
3
DF
Ryssland
3
3
DF
3
4
DF
5
5
DF
6
5
IF
6
5
IF
Tadzjikistan
5
5
DF
7
7
IF
6
6
IF
6
5
IF
6
5
IF
Turkmenistan
6
5
DF
7
7
IF
7
7
NF
7
7
IF
7
7
IF
Ukraina
3
3
DF
3
4
DF
4
4
DF
3
2
F
3
3
DF
Uzbekistan
6
5
DF
7
7
IF
7
6
IF
7
7
IF
7
7
IF
Vitryssland
4
4
DF
5
5
DF
6
6
IF
7
6
IF
7
6
IF
Källa: Freedom House. Freedom in the World Comparative and Historical Data
Notering: PR = Politiska rättigheter, MR = Medborgerliga rättigheter. Båda mäts på en skala från 1 till 7, där 1 är den högsta graden av demokratisk frihet
och 7 är den lägsta.
F = Helt demokratiskt, DF = Delvis demokratiskt, IF = Icke demokratiskt
41