Sjukdomarnas orsak och prevention

Sjukdomarnas orsak och prevention
Innhehåll ( fram till 17 februari 2007)
Inledning: Sjukdomar - livsföringsfel .......................................................................................... 2
Den stora paradoxen................................................................................................................. 3
Kapitel 1, Hälsans tre hörnstenar.................................................................................................. 6
Är sjukdomar något naturligt – måste vi vara sjuka?............................................................... 7
Den svagaste länken och balans ............................................................................................. 10
Kapitel 2, Kosten........................................................................................................................ 13
Vad är rätt kost?...................................................................................................................... 13
Matsmältningskanalen........................................................................................................ 14
Bränsle och byggstenar........................................................................................................... 15
Vad är rätt och vad är fel att äta?............................................................................................ 16
Individuella variationer - rätt kost på mikronivå ................................................................ 17
Obalans i tarmfloran skapar obalans i kroppen...................................................................... 19
Kapitel 3, Mer om kosten........................................................................................................... 21
Kosten – en ständig kamp mellan gott ................................................................................... 21
Kroppens förmåga till anpassning .......................................................................................... 21
Kolhydrater på gott och ont .................................................................................................... 24
Fett på gott och ont ................................................................................................................. 27
Protein – kroppens verkmästare och byggmaterial ................................................................ 29
Samband mellan gener och vad man skall äta ........................................................................ 31
Sammanfattning...................................................................................................................... 34
Fler kapitel följer…
-1Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Inledning: Sjukdomar - livsföringsfel
”Vi har inte med sjukdomar att göra utan livsföringsfel. Avskaffa livsföringsfelen och sjukdomarna skall försvinna av sig själva."
Citatet är hämtat ur boken ”In the Caldron of Diseases” av Are Waerland som kom ut 1934. Hans grundtes om att sjukdomarna skulle
försvinna om vi ändrade vår livsstil var då mycket kontroversiell och
inte helt i överensstämmelse med vad skolmedicinen lärde ut. Waerland anklagade också skolmedicinen för att bara bota symptom och
inte se på de verkliga orsakerna bakom sjukdomarna.
Efter avslutade studier vid filosofiska fakulteten vid Helsingfors universitet 1896 flyttade Waerland till Åland, där han blev rektor för en
folkhögskola. Ett år senare flyttade han dock, för vidare studier, till
Edinburgh, och ytterligare ett år senare till London. Där studerade
han medicin, näringsfysiologi och biologi. Han studerade också en tid
vid Sorbonne i Paris.
Innan boken ”In the Caldron of Diseases” kom ut hade han ägnat
dryga 30 år åt olika typer av livsföringsexperiment. Han hade också
ett stort umgänge med dåtidens ”medicinelit”, främst i England men
också i Frankrike, med vilka han utbytte tankar och idéer. Detta fick
honom att propagera för en helhetssyn på människan vad gäller sjukdom och hälsa. Han menade att det var obalans i livsföringen - fokuserat på kosten, motion och miljön - som skapade sjukdomarna, och
framförde också ståndpunkten att skolmedicinen kommit till en återvändsgränd.
Hur står sig då Waerlands idéer idag, drygt 70 år senare? Faktum är
att mer och mer talar för att mycket av det som Waerland sade är
riktigt. Kostens betydelse för en god hälsa är det väl ingen som
betvivlar. Inte heller att frisk luft, motion och en miljö fri från gifter och
andra föroreningar befrämjar hälsa. Det är därför inte särskilt kontroversiellt att hävda att hjärt- och kärlsjukdomar samt typ 2 diabetes är
kopplade till kosten, och att KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och
lungcancer till största delen beror på tobaksrök.
Men när vi kommer till våra vanligaste åkommor såsom förkylningar,
magbesvär, huvudvärk och allmän trötthet går meningarna isär. Även
om man idag ser sambanden mellan livsföring och flera av ovan
nämnda problem, finns det delade åsikter om orsak och verkan. Konsekvensen blir därför att livsföringens inverkan på sjukdomstillstånden
förringas. En del hävdar också att den egentliga orsaken till en stor
andel av våra sjuk domar har genetiska grunder och därför inte kan
kopplas direkt till livsföringen. Detta påstående lägger dock felaktigt
fokus på ena delen av problemet, då de flesta av våra sjukdomar
snarare är en kombination av arvsanlag och livsföring. Kanske är det
t o m så att livsföringen spelar en så pass viktig roll att mer än 99 %
av de sjukdomstillstånd som idag uppkommer skulle kunna förhindrats genom rätt livsföring. Många av de genetiska defekter som finns
hos människor kan nämligen kompenseras med ”rätt” livsföring, dvs
rätt kost, motion, vila, frisk luft och en giftfri miljö - allt detta i enlighet
med vad Are Waerland ansåg.
När det gäller kosten, finns det idag en ganska stor enighet kring att
den har betydelse för välbefinnandet - om man inte äter rätt blir man
lättare sjuk. Det som är ämne för diskussion, och där det råder en hel
-2Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
del olika uppfattningar, är snarare vad det är som är rätt att äta. Det
finns därför många olika läror om kostvanor. De senaste 30-40 åren
har det rått en anti-fetthysteri medan man idag istället pratar mycket
mer om protein och fett som det enda rätta (Atkinsdiet). Andra hävdar
att man skall äta enligt GI-metoden, dvs ”långsamma kolhydrater” och
bannlyser allt som innehåller socker. För vissa är det bara vegetarisk
kost som gäller och för andra ”stenåldersdiet” med mycket kött.
Mängder av larmrapporter avlöser dessutom varandra hela tiden,
vilket bidrar till oenigheten och förvirringen. Vad skall man egentligen
tro?
Med utgångspunkt i Are Waerlands tankar om att det är möjligt att
leva ett liv fritt från sjukdomar under föresatsen att man har en god
livsföring – alltså rätt kost, motion, vila, frisk luft och en giftfri miljö blir följaktligen den stora frågan: Kan vi människor bli helt fria från
sjukdomar genom att ändra livsföring och hur ska vi i så fall leva för
att inte bli sjuk? Alla skulle nog intuitivt svara nej när det gäller möjligheten att helt bli fri från sjukdomar. Vi kommer aldrig att komma bort
ifrån förkylningar, magbesvär, allergier, reumatism, cancer etc. Den
här boken kommer inte att kunna ge något generellt svar på frågorna.
Den kommer dock att visa på samband mellan olika faktorer och hur
de påverkar balansen hos människor, en balans som är nödvändig
för att hålla sig frisk. Med andra ord den kommer att behandla sjukdomarnas orsak och prevention.
Den stora paradoxen
Även om dagens skolmedicin inte skulle hålla med om att 99 % av
alla sjukdomar kan förhindras med hjälp av rätt livsföring så är nog de
flesta personer medvetna om att mycket av dagens sjukdomar beror
på felaktig livsföring. Men om det nu är så att det finns en utbredd
kunskap om just detta kan man fråga sig varför inte fler människor
ändrar sitt sätt att leva? Varför accepterar vi att vi blir sjuka och åldras
i förtid, med allehanda kroniska åkommor? Och varför propagerar inte
myndigheterna starkare för en hälsosammare livsföring? Varför gör
de så lite för att hjälpa människor att förändra sin livssituation?
Till att börja med ska man givetvis inte bortse ifrån att det faktiskt
finns många människor som ändrar sin livsstil genom att äta mer varierad kost, mer grönsaker och fibrer och genom att motionera mer
regelbundet. Men majoriteten av medborgarna tar inte åt sig av all
den kunskap som finns om hur man skall leva ett hälsosamt liv. Detta
återspeglar bl a i att antalet personer som anses vara överviktiga
ständigt ökar och i att sjukskrivningstalen och förtids pensioneringarna
ligger på rekordhöga nivåer.
Varför det är så här beror förmodligen på ett samspel mellan en rad
olika faktorer som till viss del bottnar i människors underliggande
behov. Vi talar om behoven av njutning, erkännande, framgång och
minsta mot ståndets lag, tillsammans med en bild av att allt går att
ordna genom en knapptryckning. Denna bild förstärks i ett informationssamhälle där vi hela tiden blir överösta av intryck och ”sanningar”. Vi matas med så mycket information om vad vi bör göra för
att leva hälsosamt och må bra, att vi inte kan sortera den, och ännu
mindre urskilja vad som är rätt. Trots all kunskap förblir alltså förvirringen stor. Det synsätt som skolmedicinen alltid har haft på sjukdomar, dvs. att det viktiga egentligen är att ta bort symptomen, bidrar
ytterligare till informationskaoset. Huvudvärk, mensvärk etc. botas
-3Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
med ”den intelligenta värktabletten” och sura uppstötningar med
syrahämmande preparat. Vi matas alltså i och med detta hela tiden
med två rakt motsägelsefulla budskap:
Lev sunt så mår du bra, men egentligen behöver du inte göra det
för det finns alltid en tablett eller behandling som ”botar” om du
blir sjuk.
En annan anledning till att hälsoråd inte får större genomslagskraft
kan också vara att de alltför sällan kommer från skolmedicinen och
dess utövare – läkarna – utan att de oftast kommer ifrån den så kallade alternativmedicinen. Detta gör att budskapets trovärdigheten i
allmänhetens ögon minskar betydligt.
Den stora paradoxen är att det här är samband som många, inklusive
myndigheterna, i själva verket känner till, men som väldigt få bryr sig
om, eller kanske ens förstår konsekvenserna av. Man klagar på att
sjukvårdskostnaderna bara ökar och alla är överens om att något
måste göras, men trots det satsas försvinnande lite resurser på förebyggande hälsovård – det enda sättet att kunna minska kostnaderna.
Istället ökar myndigheterna anslagen till sjukvården och betalar ut
högre sjukersättningar för att kunna ta hand om de symptom och det
lidande som felaktig livsföring skapar. Visst propagerar socialstyrelsen för hälsosammare livsföring och visst ger Livsmedelsverket råd
och rön kring kosten, men på något sätt verkar det som om propagandan och råden fastnar i ett enormt informationsbrus och aldrig får
tillräckligt genomslag.
Det verkar också finnas en outtalad överenskommelse i samhället
mellan sjukvården, läkemedelsindustrin och makthavare. Den lyder –
”Låt människor leva som de vill så tar vi hand om de sjukdomar som
uppkommer!” Då får politikerna sina röster och sjukvården sina arbetstillfällen och läkemedelsindustrin sina vinster. Läkemedelsindustrin är ju dessutom beroende av att människor är sjuka. Och som det
ser ut i nuläget så bara ökar behovet av läkemedel som tar bort
symptom som ”magont”, depression, högt blodtryck, höga blodfetter
och fetma, samt av metoder för att reparera och transplantera trasiga
organ. Vad har egentligen läkemedelsindustrin för incitament att
satsa på friskvård – att människor lever hälsosamt? Varför ska den
propagera för en ändrad livsstil när detta skulle kunna ge negativa
ekonomiska konsekvenser?
Det är även så att samhället under de senaste århundradena helt har
lämnat över ansvaret för människors hälsa åt skolmedicinen. Men nu
när den sviker, genom att inte ta sitt fulla ansvar för den förebyggande hälsovården, så finns det inga egentliga alternativ. Detta
eftersom den alternativa medicinen – hur bra de än är – lätt krossas
eftersom den först måste förank ras hos treenigheten myndigheternaläkarkåren-läkemedelsindustrin.
Det finns således ett mycket komplext samband mellan samhället och
sjukvården som leder oss vidare i en spiral av ökad sjuklighet och
ökade kostnader. Det enda som i realiteten kan bryta denna spiral är
kraftfulla satsningar på förebyggande hälsovård som bygger på en
förståelsen för de samband som skapar balans hos individen, och
därmed hindrar den från att bli sjuka. Det är alltså dags att vi ändrar
livsföring och revolterar mot medikaliseringen av samhället!
Som nämnts tidigare är den stora paradoxen att trots att så många
makthavare och läkare är medvetna om de ovan beskrivna förhållandena, så är de ändå inte är beredda att på allvar göra något åt dem.
-4Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Den avgörande frågan är om man inte kan eller inte vill göra något.
Förmodligen ligger det mycket i det Are Waerland sade för över 70 år
sedan, att skolmedicinen gått in i en återvänds gränd som man inte
kan ta sig ur. För varje år kommer man bara längre in och det är snart
nära nog omöjligt att backa och ta in på en ny väg, utan att fullständigt rasera etablerade strukturer. Strukturer som byggts upp under
århundraden och som idag är så etablerade att den som försöker
ifrågasätta dem lätt hamnar ”ute i kylan” eller i facket för oseriösa
personer.
Trots att samhällets syn på sjukdom och dagens struktur på hälsooch sjukvård har stor betydelse för människors välbefinnande kommer inte den här boken att behandla frågorna vidare. Boken är som
tidigare nämnts ett försök att visa på samband mellan olika faktorer
som har betydelse för om vi håller oss friska eller gör oss sjuka. Det
är ingen strikt vetenskaplig bok med hundratals referenser, men den
bygger på data från läroböcker i biokemi, fysiologi och medicin samt
hundratals artiklar inom medicin, biokemi och mikrobiologi. Den
största inspirationskällan har dock varit Are Waerlands skrifter, med
”The Caldron of Diseases” i centrum.
-5Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Kapitel 1
Hälsans tre hörnstenar
Det finns egentligen tre olika faktorer som påverkar vårt
hälsotillstånd – hur vi mår. Dessa är balansen mellan kost, aktivitet
och vila. Sjukdomar, eller att vi inte mår bra, beror i grund och
botten på obalans mellan dessa tre. Eftersom dessa faktorer är
beroende av vad vi äter och när vi äter, samt vilka aktiviteter vi
utför och hur och när vi vilar, kan man krasst säga att obalansen
är ett resultat av livsföringsfel. Vi lever alltså inte på ett sådant sätt
att vi uppnår tillräckligt stor balans för att hålla oss friska och må
bra. För att kunna må bra både psykiskt och fysiskt måste vi finna,
och sedan försöka upprätthålla, så bra balans som möjligt mellan
kost, aktivitet och vila. Hur det hela hänger ihop med majoriteten
av det som idag belastar vår sjukvård kan vara svårt att förstå. Det
är ingen självklarhet hur våra infektionssjukdomar, allergier,
magbe-svär, cirkulationssjukdomar och cancer samt många
psykiska åkommor är beroende på vår livsföring. Det är dock
något som kommer att behandlas både direkt och indirekt längre
fram.
För att förstå sammanhangen är det viktigt att inte bara se på
helheten utan att också se detaljerna och på hur detaljerna bygger
upp helheten. Gör man det inser man att det inte är ett beteende
som orsakar sjukdom, det inte är en kost som gör oss friska. Det
finns helt enkelt inte bara ett sätt att leva för att vi skall må bra.
Trots att vi till synes är lika (helheten) finns det många små
skillnader oss emellan (detaljerna) som vi måste förstå, och sedan
anpassa oss efter, för att inte bli sjuka. Det kan vara frågan om
mer eller mindre av något födoämne, det kan vara frågan om hur
mycket och vilka aktiviteter man skall ägna sig åt eller hur mycket
vila man behöver. Orsaken till olikheterna är i grunden våra arvsanlag. Trots att vi alla är människor med i stort sett samma arvsanlag (helheten) så är vi alla olika när det gäller detaljer i vår
arvsmassa. Detaljer som gör att ”one size doesn’t fit all”. Det är
inte svårt att inse att vi till utseendet är olika, men det finns minst
lika stora skillnader om inte större inuti kroppen. Men naturligtvis
är det mesta lika mellan oss människor, så grunderna för hur man
skall kunna uppnå balans är densamma.
Just det faktum att det mesta är lika gör att vi har en mycket stor
tendens att försöka generalisera – allt blir lättare då. Det gäller
också dagens sjukvård som har svårt för att se och förstå de skillnader som finns mellan individer. Man vill gärna ställa samma
diagnos på likartade symptom och skriva ut samma läkemedel.
Den medicinska vetenskapen bygger nämligen mycket på statistik,
och för att ett läkemedel skall godkännas krävs det kliniska prövningar som visar att de flesta blir av med symptomen om man tar
just det läkemedlet mot det symptomet. Det kan dock finnas
många som inte blir av med symptomen när man tar läkemedel
trots att det är godkänt för en viss indikation (symptom). Varför är
det oftast ingen som vet, men det beror förmodligen på ”detaljerna” – att vi är olika.
-6Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Idag är det också läkarens diagnos som avgör om vi i samhällets
mening är friska eller sjuka. Samhället har gett läkarna monopol
och veto på vad som är hälsa och ohälsa. I utbildningen lär man
sig känna igen symptom, koppla dem till sjukdomar och ge
behandling som tar bort symptomen. Många som känner sig sjuka
får dock ingen diagnos och alla som får behandling blir inte friska,
trots att de fått en diagnos och en behandling som borde göra dem
symptomfria. Skillnaden mellan frisk och sjuk ligger dock inte i en
diagnos ställd av en läkare, utan i varje individs subjektiva uppfattning om hur den mår.
Benbrott – I de flesta fall en objektiv
diagnos med tydlig orsak och lätt att
sätta in rätt behandling
Trött och hängig – I de flesta fall en
subjektiv diagnos med oklar orsak
och svårt att sätta in rätt behandling
Är sjukdomar något naturligt – måste vi
vara sjuka?
De flesta skulle väl påstå att sjukdomar är något naturligt. Sjukdomar har alltid funnits och kommer alltid att finnas och vi måste
ha våra läkare och mediciner för att mänskligheten skall överleva.
Ja visst är det så, ett samhälle totalt fritt från sjukdomar, där läkare
och mediciner inte behövs kommer vi aldrig att få. Men egentligen
är människan en varelse som utvecklats och ”överlevt” under
miljoner år och existerat i sin ”moderna form” i några hundra
tusen. Det naturliga urvalet har selekterat fram en individ som är
skapt att leva i samspel med en orörd natur i balans, och att klara
sig utan läkare och moderna mediciner. Friskt är naturligt medan
sjukt är onaturligt.
Naturens balans har dock i det långa perspektivet hela tiden
förändrats. Människan skulle därför inte ha funnits om hon inte
haft en enorm förmåga till anpassning till olika miljöer och därmed
överlevnad under svåra förhållanden. Det har gjort att dagens
människa, liksom alla levande organismer, har en strikt prioritering
av för kroppen livsnödvändiga funktioner. Vid smärre brister på
nödvändiga näringsämnen, belastning av mindre mängder gifter
eller ensidig föda kan kroppen själv göra de prioriteringar som
behövs för att vitala funktioner skall upprätthållas, och vi håller oss
relativt friska. Visst kan vi vara trötta och hängiga, men hjärtat slår
och våra inre organ fungerar i stort sett som de ska. Vid långvarig
felnäring och obalans blir detta allt svårare, och en rad sjukdomar
uppstår. De symptom som sjukdomarna ger är signaler på att allt
inte står rätt till. De talar dock inte om den egentliga orsaken till
sjukdomen.
Många av de signaler som kroppen ger på obalans är vad vi kallar
lindriga sjukdomar såsom förkylning, huvudvärk, trötthet, magbesvär och allergier. Dessa sjukdomar eller tillstånd är så vanliga
att vi ser dem som fullt naturliga, och därför finns ingen anledning
att göra något åt deras verkliga orsaker. Läkarvetenskapen har
också gett oss enkla läkemedel för att ta bort symptomen. Många
tror kanske alltså att dessa läkemedel botar, men vad de gör är att
de ofta bara tar bort symptomen. Inte tar huvudvärkstabletten bort
den egentliga orsaken till varför vi har ont i huvudet likväl som de
syrahämmande läkemedlen, som många tar för att bli av med sura
uppstötningar eller magsår, inte tar bort orsaken till varför man får
dessa.
Ett annat exempel är antihistamin som man tar för att bli av med
bl a hösnuva (pollenallergi). Antihistamin botar inte pollenallergin,
-7Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
men det blockerar effekten av det kroppsegna ämnet histamin.
Histaminet avges av vissa celler när de utsätts för IgE-antikroppar
bundna till allergener (ämnen som orsakar allergi) och det är alltså
histaminet som gör att näsan rinner och att ögonen kliar genom att
påverka vissa vävnader till ökad sekretion. Tyvärr hjälper alltså
inte antihistamin mot den verkliga orsaken till allergin, dvs att
kroppens immunsystem har bildat IgE -antikroppar mot pollenet.
Varför vissa personers immunsystem bildar IgE -antikroppar mot
vissa ämnen och andra inte har forskningen inget tydligt svar på.
Det finns dock teorier som säger att det beror på för god hygien.
Under fosterutvecklingen och i den tidiga barndomen lär sig nämligen kroppen känna igen vanliga ämnen i omgivningen och att
inte reagera på dessa. Det är ett mycket komplext samspel mellan
allergenerna, immunsystemet och vissa bakterier i mag-tarmkanalen (tarmfloran). För god hygien gör att man får en utarmad
tarmflora och att samspelet därmed inte fungerar optimalt.
Det påstås dock finnas vissa läkemedel som kan bota sjukdomar,
såsom antibiotika. Och visst, vi blir ju oftast friska efter en antibiotikakur. Detta eftersom antibiotika gör att bakterierna inte kan
föröka sig och därmed dör ut, och det är bakteriernas gifter och
kroppens reaktion mot inkräktarna som ger symptomen. Men antibiotika kommer inte heller åt den verkliga orsaken till att vi i första
läget blev sjuka. Den verkliga orsaken till att vi blir sjuka är att våra
kroppar inte kan försvara sig mot angreppet från bakterierna utan
att de ”får fäste” och kan föröka sig till för individen giftiga nivåer.
Vårt skydd mot inkräktarna fungerar då inte som det ska. Det
bästa för att undvika infektionssjukdomar är därför att se till så att
skyddet fungerar optimalt.
Ett sådant synsätt har dock mycket lite med dagens läkarvetenskap att göra. För att komma till rätta med problemet måste
man hjälpa människor att förstå hur viktigt det är med ett väl
fungerande skydd mot bakterier och virus och hur man gör för att
bygga upp det. En människa som är i balans vad gäller kost, aktiviteter och vila har också bra skydd som gör att skadliga bakterier
och virus får betydligt svårare att orsaka sjukdom.
Kroppen har egentligen två huvudsakliga lager av skydd mot
”inkräktare”. Det ena är en rent fysisk barriär och så en mer biokemisk barriär, vårt immunsystem. Den fysiska barriären, som
utgörs av huden och friska slemhinnor i bl a näsa, lungor och matsmältningskanalen, är det första skyddet. Men förutom själva
huden och epilelceller består barriären också till stor del av ”goda
bakterier”. Det är först när denna inte fungerar som det ska som
skadliga bakterier och virus kan angripa våra kroppar och ge oss
symptom. Om skadliga bakterier och virus tar sig igenom den
första skyddsnivån träder vårt andra skydd in, immunsystemet,
som på platsen för angreppet försöker göra sig av med inkräktaren. Vi får lokala inflammationer med ibland värk och svullnader.
Det här kan också påverka individens allmäntillstånd med symptom som feber, huvudvärk och trötthet. Om inte heller den skyddsbarriären fungerar träder det ”övergripande immun-systemet” in.
Ämnen som utsöndras av immunsystemet tillsam-mans med gifter
som produceras av skadliga bakterier eller virus, ger ofta ännu
kraftigare symptom såsom hög feber och värk i huvudet eller
andra delar av kroppen. En vanlig förkylning eller influensa är
exempel på när det övergripande immunsystemet är aktiverat,
medan bakteriella infektioner oftast är mer lokala. Det finns dock
-8Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
många undantag som exempelvis halsfluss (strepto-kockinfektion)
där en lokal halsinfektion ger kraftiga symptom i hela kroppen.
Hos en frisk och välnärd människa kommer mycket sällan skadliga
bakterier och virus in i kroppen utan något fysiskt våld, dvs att hud
eller slemhinnor penetreras. Men om så ändå skulle ske tar
immunsystemet oftast snabbt hand om inkräktarna, och även om
detta kan ge symptom så läker kroppen snabbt av sig själv. Men ju
mer felnärd eller ju mer belastad med giftiga ämnen kroppen är,
desto lättare kan bakterier och virus ta sig in i kroppen och föröka
sig, och desto värre blir också symptomen. En felnärd människa
har nämligen svagare slemhinnor och ett mindre aktivt immunsystem, vilket gör henne mer sårbar för bakterier och virus. Individen blir lättare förkyld, får halsfluss, urinvägsinfektioner, lunginflammation, diarréer, etc. Ett exempel på det är bakterie-sjukdomen tuberkulos där den drabbade oftast är felnärd, lever i smutsiga miljöer och har bristande hygienen. Så var ofta fallet i många
storstäderna kring förra sekelskiftet och tidigare. Idag är
tuberkulos en mycket ovanlig sjukdom beroende på bättre hygien,
renare miljö och bättre nutritionsstatus. En välnärd människa med
ett normalt fungerande immunsystem i en ren miljö har mycket
svårt att få tuberkulos.
Om barriärerna fungerar normalt kan vi alltså lättare stå emot
exponering av bakterier och virus. Många av oss går faktiskt
omkring med bakterier eller virus som kan vara sjukdomsframkallande, utan att vi för den sakens skull blir sjuka – våra barriärer
fungerar. Det finns bl a studier som visar att ca 10 % av befolkningen är bärare av betahemolyserande streptokocker grupp A,
dvs den bakterie som ger halsfluss. Man kallar det för asymptomatiska bärare, eftersom man är fullt frisk. Det är först när vi av
någon anledning kommer i obalans genom att vi t ex utsatt oss för
extra stora påfrestningar, som dessa bakterier kan föröka sig och
göra oss sjuka.
För att samspelet mellan de goda bakterierna och vårt immunsystem skall fungera krävs bl a att de goda bakterierna får all den
näring de behöver. Den största källan till näring för bakterierna är
lösliga fibrer (FOS, inulin eller beta-glukaner). Dessa lösliga fibrer
är polysackarider som påminner om stärkelse, men som inte kan
brytas ned i mage och tunntarm. De passera därför intakta ner till
tjocktarmen där de hälsosamma bakterierna kan utnyttja dem som
näring. Man hittar lösliga fibrer finns framförallt i frukt, rotfrukter
och grönsaker men också till stor del i fullkorn av vissa sädesslag
och då framförallt havre och korn.
Det finns mer och mer som talar för att de goda bakterierna är av
största betydelse för att vi skall hålla oss friska från våra
vanligaste infektionssjukdomar. En av de senaste studierna som
visar på det gjordes av företagsläkaren Py Tybelius vid Tetra Pak i
Lund. Genom att ge extra tillskott av Lactobacillus reuteri
(probiotisk bakterie från BioGaia) kunde sjukskrivningarna mer än
halveras vad gäller sjukdomar som var orsakade av symptom från
mage och luftvägar. Och detta utan att speciell hänsyn tagits till
den övriga kosten.
En studie av prevention mot
turistdiarré har nyligen avslutats
som visar att probiotika minskar
incidensen och svårighetsgraden
av diarréer.
Trots att det kommer fler och fler studier som visar på de positiva
effekterna av hälsosamma bakterier så negligeras det fortfarande
av den etablerade medicinen. Den förlitar sig istället enbart på
-9Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
antibiotika och olika vacciner för att motverka infektioner.
Förutom våra vanliga infektionssjukdomar så finns det många som
tror att flera av våra vanliga folksjukdomar såsom, reumatism,
diabetes och ateroskleros också har en orsakskomponent i bakterier och virus, och på något sätt en nedsatt barriär mot dessa. Det
finns ännu bara lite forskning på området, men det är inte alls otroligt att skadliga bakterier och virus har betydligt större påverkan på
många sjukdomar än vi hittills trott. Där är det dock frågan om
mycket mer komplexa samband och som delvis kommer att tas
upp längre fram. Man kan dock redan nu nämna att det finns
tumörer (bl a livmoderhalscancer) som har virus som en orsakskomponent och magsår har på senare år blivit en infektionssjukdom i och med upptäckten av bakterien Helicobacter pylori.
Något som gav Nobelpriset i medicin 2005.
Oavsett hur många av våra sjukdomar som i grund och botten har
en orsakskomponent i skadliga bakterier och virus är det i alla
händelser viktigt att upprätthålla våra barriärer mot dessa för att
förhindra att de kommer in i våra kroppar. Hur det egentligen går
till är ett komplext samspel mellan vårt immunsystem och de goda
bakterierna, som hos en frisk individ förekommer i mycket stora
mängder i mag-tarmkanalen och på våra slemhinnor. När det
gäller mag-tarmkanalen så räknar man rent av med att det finns
drygt ett kg bakterier av flera hundra olika arter hos en frisk individ.
Det har också visat sig att ca 80 % av människans immunsystem
är koncentrerat kring tarmarna.
Den svagaste länken och balans
Inom kemin är det ett välkänt faktum att alla kemiska reaktioner
bygger på jämvikter mellan substrat och produkt, dvs de ämnen
som behövs för att bilda ett annat ämne och ämnet som bildas.
Hur den jämvikten ser ut – hur mycket av ämnet som kan bildas –
beror strikt på kemins lagar.
Samma sak gäller givetvis alla de kemiska reaktioner som sker i
människokroppen och alla andra levande väsen. Människan kan
liknas vid en gigantisk biokemisk fabrik där tusentals reaktioner
sker samtidigt, främst i cellerna, men också i den vätska som
omger dem, samt i gränsen mellan människa och omgivning. Här
är det också hela tiden frågan om jämvikter mellan substrat och
produkt, men i ett oerhört komplext samspel. Det som styr dessa
jämvikter, förutom hur mycket det finns av de olika ämnena (koncentrationen), är temperatur, surhetsgrad, enzymer och cofaktorer (mineraler och spårämnen). Allt detta måste vara i
någorlunda balans för att våra biokemiska reaktioner ska fungera
som det är tänkt.
Ser man livet ur detta perspektivet kan det tyckas att det är ett
stort under att vi över huvud taget finns till. Ur ett evolutionsperspektiv är dock inte undret särskilt stort. Man kan helt krasst
säga att skulle det inte fungera, så skulle vi inte finnas till. Det som
inte fungerar försvinner, och dess materia övergår i andra former
och föreningar.
Men åter till de kemiska reaktionerna som försiggår i kroppen och
dess celler. Komplexiteten gör att brist på ett ämne lätt kan
-10Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
orsakar brist på ett annat, som i sin tur påverkar ett tredje som
påverkar ett fjärde. Det är oftast det ämne som förekommer i lägst
koncentration jämfört med vad som behövs som begränsar reaktionen – den svagaste länken. Den svagaste länken finns alltså på
molekylär nivå. Kroppen och dess celler är utrustad med en
mängd styr- och reglerfunktioner som egentligen alla bygger på
kemins lag om reaktioners jämvikt. Det som är produkt i en reaktion är sedan substrat i en annan, och en liten förändring i pH eller
lägre nivå av ett enzym eller co-faktor kan ibland ha en stor påverkan på hur mycket av ett ämne som bildas. Vad som också viktigt
är att det kan vara lika illa om det finns för mycket som för lite av
ett ämne. Det kan t ex vara ett enzym som används i två reaktioner med två olika ämnen som substrat, men att det ena ämnet
har lite lättare att ”binda” till enzymet. För mycket av de ena ämne
kan då göra att det ockuperar alla bindningsställen så att det
andra ämnet inte kommer åt. Det kan då ge en brist på den
produkt det ämnet skulle ge osv.
Eftersom de flesta av kroppens kemiska reaktioner sker i cellerna,
och kroppen består av många miljarder celler som bygger upp
vävnader och organ, kan man ju undra hur ämnena hittar till de
ställen där de behövs? Jo först måste de komma in i kroppen,
vilket till största delen sker genom att vi äter och dricker, och
därefter skall ämnena spjälkas och tas upp i matsmältningskanalen, för att sedan transporteras till de platser där de behövs.
Därför har vårt näringsupptag via tarmarna samt blodcirkulationen
en avgörande betydelse. Det spelar dock ingen roll hur bra man
äter om inte näringsupptaget fungerat som det ska, och det spelar
ingen roll hur bra näringsupptag man har om man inte kan distribuera ämnena i kroppen - om cirkulationen är för dålig. Det är
återigen den svagaste länken som avgör om vi har balans, men nu
är vi på makronivå (helheten). Beroende på perspektiv är den
svagaste länken olika saker – men i grunden alltid på molekylär
nivå (detaljerna).
För att kroppen skall slippa transportera alla ämnen till och från
cellerna, dvs vara helt beroende av de yttre faktorerna som
näringsupptag och cirkulation, är människan så konstruerad att
hon själv i varje cell kan producera många av de för kroppen
nödvändiga ämnena. Om kroppen upptäcker en brist i en cell
startar en produktion. Vissa av de ämnen som kan behövas i hela
kroppen kan dock bara produceras av speciella celler, och måste
därför ändå förlita sig på cirkulationen för att komma andra celler
och organ till nytta. Fungerar inte cirkulationen som den skall är
det därför den som utgör den svagaste länken.
En del av de ämnen människokroppen behöver, de essentiella,
kan människan dock inte tillverka själv. De, liksom energirika föreningar, måste ständigt tillföras utifrån. Det är här frågan om hundratals olika ämnen. Skulle ett sådant essentiellt ämne vara ”den
svagaste länken” och vi inte kan få den tillgodosedd via kosten, får
vi en bristsjukdom. Men den svagaste länken kan också vara
något som kroppen normalt kan producera, men som av någon
anledning produceras i för liten omfattning. Orsaken till detta är
ofta genetisk, vi kan t ex ha en förändring i någon av våra gener
som gör att det enzym genen kodar för inte fungerar tillräckligt bra.
Vi kan därför behöva mer av ett substrat för att reaktionen skall
kunna producera tillräckligt av nästa ämne i reaktionskedjan.
-11Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
I vissa fall kan vi också få för mycket av ett ämne, vi kallar det
förgiftning. Det påverkar också jämvikten och kroppen fungerar
inte som den skall. Symptomen av brist eller överskott kan i bästa
fall bli allmän trötthet, men i ibland även mer uttalade sjukdomstillstånd.
Den vanligaste kemiska processen i alla celler, och viktigaste för
att upprätthålla livet på kort sikt, är den sk krebscykeln även kallad
citronsyracykeln. Den består av en rad kemiska reaktioner som
genom en sk oxidativ process, med pyruvat (nedbrytningsprodukt
av glukos) som substrat, bildar koldioxid och vatten, och samtidigt
genererar värme och energirika föreningar. Citronsyracykeln gör
att vi kan upprätthålla kroppstemperaturen och att bl a muskler
och hjärna kan arbeta. Citronsyracykeln är så central i allt liv att
den inte får vara beroende av bara ett substrat för att fungera – en
enda ”svagaste länk”. Skulle vi få för lite glukos kan därför citronsyracykeln förutom glukos (beståndsdelarna i bl a socker och
stärkelse) utnyttja fettsyror och aminosyror som substrat för att
hålla cellerna vid liv. Till och med den alkohol vi får i oss vid t ex
ett glas vin kan förbrännas via citronsyracykeln. Vilket substrat
som används är dock helt beroende på kemins lagar och hur
mycket det finns av de olika ämnena. Faktum är också att det
finns en hel rad reaktioner hos människan som kan ta ”andra
vägar” vid brist på ett substrat. Det är en av anledningarna till att vi
under ganska lång tid kan utsättas för kraftig obalans genom t ex
undernäring utan att dö.
Egentligen är det så att vi har en konstant obalans i kroppen, och
denna kämpar hela tiden med att komma i balans. Hela den
komplexa kemiska fabrik som människokroppen utgör skulle
kunna liknas vid ett stort nät. Ett nät som går sönder och lagas
hela tiden. Utifrån sett ser det fortfarande ut som ett nät
(helheten), men med tiden blir fler och fler maskor trasiga
(detaljer), vi orkar inte laga det i den takt det går sönder, och till
sist håller det inte ihop på vissa ställen. Vi blir väldigt sjuka och
kanske dör. För att hålla oss friska måste vi se till så att så få
maskor som möjligt går sönder och att vi har tillräckligt med
material och tid att laga det som ändå brister. På makronivå
handlar detta om balans mellan hälsans tre hörnstenar – kost,
aktivitet och vi la. Kosten måste med andra ord vara anpassad till
de aktiviteter vi utför, och vilan måste vara anpassad till mängden
aktiviteter. I och med att vi alla är olika blir det dock svårt att
komma med en lösning som passar alla – varje människa måste
hitta sin egen balans.
Som nämnts tidigare kan vi aldrig bli av med alla sjukdomar, men
för den skull skall vi inte kapitulera och acceptera att vi blir sjuka.
Friskt är naturligt och sjukt onaturligt. Genom att varje människa
försöker hitta sin egen balans kan hon undvika många av de sjukdomar som idag ses som helt naturliga och oundvikliga.
-12Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Kapitel 2
KOSTEN
En av hälsans tre hörnstenar är ju kosten. Den är egentligen den
viktigaste och mest komplicerade delen av ”treenigheten”. Det är
också oftast den avgörande faktorn om man vill komma i balans.
Det som gör kosten så komplicerad är att det bara går att ge generella råd som bygger på vad de flesta behöver. Men varje individ är
unik och för många räcker det inte med generella råd för att för att
de skall kunna nå optimal hälsa. Orsaken till det är oftast genetiska,
alltså beroende av våra arvsanlag, eller beroende på vår inre miljö i
matsmältningskanalen, dvs de bakterier som utgör den sk tarmfloran. Yttre miljöfaktorer kan och så spela en roll. Men mer om det
finns att läsa längre fram i boken.
Vad är rätt kost?
För att svara på frågan om vad som är rätt kost måste vi först
definiera med vad vi menar med kost. Därefter måste vi följa
kostens ”resa” genom kroppen och förstå vad den har för funktion.
Det är inte bara en fråga om vad vi stoppar i oss utan också hur
dessa ämnen tas upp i kroppen, utnyttjas, bryts ner och lämnar
kroppen.
I normalt språkbruk är kosten vad man äter och dricker, dvs det
man får i sig genom munnen ner i magen. Utvidgar vi begreppet lite
kan vi säga att det är allt vi får i oss från omgivningen, dvs även
den luft vi andas. Men kosten är egentligen allt som tränger in i
kroppen genom de barriärer vi har mot yttervärden – matsmältningskanalen, slemhinnor, andningsorgan och huden. Givetvis
kommer den största delen av vår kost in genom matsmältningskanalen, men slemhinnor, andningsorganen och huden har också
en stor förmåga att ta upp små och medelstora molekyler som kan
påverka kroppen. Från den luft vi andas tar en vuxen människa via
lungorna upp mellan ett halvt och ett kilo syre varje dygn. Men
mycket av de giftiga ämnen som belastar kroppen kommer också in
via andningsorganen, och många läkemedel kan doseras genom
lungorna, slemhinnor och huden. Även större partiklar som vi andas
in kommer att föras in i kroppen, men då via matsmältnings-systemet när lungornas sileshår först transporterat upp dessa genom
bronkerna till matstrupen.
För att göra det lite enklare för oss kommer vi dock i fortsättingen
att prata om kost som det vi stoppar in i munnen och sedan går
igenom matsmältningskanalen. Vi måste också vara på det klara
med att vad vi egentligen kan tillgodogöra oss från födan ofta inte
stämmer överens med det vi stoppar in i munnen. Med andra ord
betyder det att det som står på näringsdeklarationen på våra
matförpackningar inte avgör vad vi egentligen kan tillgodogöra oss.
-13Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Matsmältningskanalen
Vår matsmältningskanal är en enorm komplex skapelse som
utvecklats och förfinats under årmiljoner. Den är ett samspel mellan
mekanisk och kemisk bearbetning av födan alltifrån tänderna och
magsäck och vidare via tunntarmen till tjocktarmen. Man kan också
dela upp matsmältningen i tre steg där det första sker i munhålan
och magsäcken. Det består i att mekaniskt sönderdela födan i
kombination med vissa kemiska processer. Den kemiska nedbrytningen sker med hjälp av enzymer i saliven och med hjälp av
enzymer och saltsyra i magsäcken, och redan i magsäcken, och i
vissa fall även i munhålan, börjar kroppen ta upp en del små molekyler via slemhinnorna.
I steg två, som sker i den ca 6 m långa tunntarmen, fortsätter
nerbrytningen med hjälp av galla från gallblåsan och en rad enzymer från bukspottkörteln och tarmslemhinnan. Sekreten från gallan
och bukspottkörteln töms i delen mellan själva magsäcken och
tunntarmen, kallad tolvfingertarmen. I tunntarmen bearbetas sedan
födan kemiskt under den ca 6-8 timmar långa passagen. Där sker
också det huvudsakliga upptaget av proteiner, fett, kolhydrater och
andra livsnödvändiga ämnen som kroppen behöver, såsom vitaminer och mineraler. Att notera är att sackaros (strösocker) och laktos
(mjölksocker), som bägge är sk disackarider, måste spjälkas till
monosackarider för att kunna tas upp av kroppen, och detta sker
först i tunntarmen.
Det tredje steget i matsmältningen sker i tjocktarmen, och då
kanske främst i den första delen där tunntarmen via en slutmuskel
övergår i tjocktarmen. Den delen kallas för blindtarmen och kan
liknas vid en andra magsäck, ungefär stor som en tennisboll. Där
finns miljarder bakterier som tar hand om det som inte hunnit eller
kunnat brytas ner och därmed tagits upp av kroppen via tunntarmen. Man räknar med att det finns fler bakterier i en frisk blindtarm än celler i hela kroppen. Blindtarmen har också ett litet bihang,
vilket är det som opereras bort vid sk blindtarmsinflam-mation.
Dess betydelse är det fortfarande ingen som riktigt vet.
Det är ett flertal olika bakteriesorter som finns i blindtarmen, men
även i viss utsträckning i tunntarmen, och dessa lever i ett känsligt
samspel med varandra. I en frisk tarm är det främst frågan om olika
typer av ”goda” syrabildande bakterier såsom laktobaciller och
bifidus bakterier. Forskningsdata har visat att laktobacillernas uppgift bla är att bilda vissa vitaminer och andra för kroppen essentiella
ämnen (sådana som kroppen själv inte kan producera). De ger
också ett skydd mot patogena (sjukdomsframkallande) bakterier
och virus. Mycket tyder också på att dessa goda bakterier har en
stor betydelse för vårt immunsystem och det allmänna välbefinnandet. Som tidigare nämnts så är ca 80 % av kroppens immunsystem lokaliserat till matsmältningskanalen.
Allt som tas upp genom tarmslemhinnan, både i tunn- och tjocktarmen, transporteras via lymfkärl och vener in i kroppen. Dessa töms
sedan i den sk portvenen som leder till levern där vidare bearbetning sker. Därifrån sprids ”födan” ut i hela kroppen när leverns blod
går in i hjärtat, och vidare ut till lungorna, för att efter syresättning
åter komma till hjärtat, där det pumpas via kroppspulsådern ut i
kroppens nätverk av artärer och fintrådiga kapillärer. Där når slutli-
-14Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
gen ”födan” alla våra miljarder celler som är som små kemiska
fabriker, vilka hålls samman av cellväggar och intercellulär vävnad.
Levern har en mycket viktig funktion eftersom det är den som återuppbygger många av de föreningar som bryts ner i matsmältningssystemet. För att kroppen skall kunna ta upp socker (strösocker)
och stärkelse från bröd, ris, pasta och potatis måste de brytas ner
till sina minsta beståndsdelar, dvs glukos. Likaså måste proteinet i
köttet och fisken och från andra källor brytas ner till små proteinfragment sk polypeptider eller rent utav till fria aminosyror. Samma
sak gäller för det fett vi äter, som tas upp som små partiklar. I
levern sker sedan det första steget för att bygga upp nytt protein,
omvandla fettpartiklarna och lagra glukosmolekylerna i långa
kedjor, s k glykogen. Levern har också många andra viktiga funktioner och då främst som det organ som omvandlar eller bryter ner
giftiga ämnen. Mest känd är väl levern för att bryta ner alkohol.
Bränsle och byggstenar
Varför måste vi då äta? Frågan kanske verkar trivial, alla vet ju att
man måste äta för att få näring och energi. Olika människor behöver dock äta olika mycket och olika mycket av olika saker. Det hela
beror på vilken aktivitetsnivå vi har och hur stora vi är, men också
vilka arvsanlag vi har. Det mesta av vad vi äter och som tas upp av
kroppen går åt till förbränning i cellerna. Det är alltså bränslet som
gör att bla våra muskler får de ämnen som krävs för att utföra sitt
arbete. Förutom för muskelarbete behöver vi också förbränna vissa
ämnen så att vi kan upprätthålla vår kroppstemperatur. Kroppstemperaturen är en sinnrik och mycket noga reglerad mekanism.
Den opererar vanligtvis mellan 35-40 grader. Skulle de bli varmare
eller kallare finns stor risk att vitala processer i kroppen slås ut och
vi riskerar att dö.
En viktig funktion som den mat vi äter fyller är alltså att hålla oss
varma. Det betyder att vi behöver mer mat när det är kallt än när
det är varmt. Likaså varierar behovet av mat efter hur mycket kläder
vi har på oss, hur välisolerade vi är. Det finns uppgifter som säger
att en människa i vila utvecklar en effekt på 1-2 watt per kg kroppsvikt. Hur mycket är beroende på de tidigare nämnda faktorerna. Om
vi räknar med en watt per kg betyder det 70W för en person på 70
kg. Det motsvarar en energimängd på 360 kcal (1500 kJ) per dygn.
Det är ungefär vad som finns i en 100 grams påse med geléhallon
eller 4 skivor Husmans knäckebröd med ost som pålägg. Om vi är
helt inaktiva behöver vi alltså relativt lite mat. Om vi rör på oss går
det dock åt betydligt mer energi. Egna mätningar visar att effektförbrukningen är ca 600 W vid snabb gång och ca 1000 W vid löpning.
Det betyder att man förbrukar lika mycket energi under 42 minuters
snabb gång eller 25 minuters löpning som det går åt att värma upp
kroppen i ett helt dygn.
Som nämnts tidigare kan kroppen utnyttja tre olika typer av föreningar som bränsle. Dessa är glukos, aminosyror och fettsyror. På
cellnivå, dvs där förbränningen sker, står dessa ämnen i balans
med omgivningen – blodet och intercellulär vätska – och när cellen
behöver mer bränsle sker en tillförsel av det som finns närmast
tillhands. Det finns dock en generell preferens hos cellerna att i
första hand använda glukos, men allt sker enligt kemins lagar och
-15Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
beror på vilka koncentrationer det finns av ämnena just där reaktionen skall ske. På makronivå så transporteras glukos i blodet, och
kommer in i cellerna med hjälp av insulin, eller så frigörs det från
glykogen som finns lagrat inne i vissa celler. Detta gäller främst
muskelcellerna och används då till muskelarbete. Glykogen finns
också lagrat i levern, men för att cellerna skall kunna tillgodogöra
sig det måste det först brytas ner till glukos och transporteras med
blodet. Totalt finns det bara ca 6 gram glukos fritt tillgängligt i vårt
blod, vilket bara skulle räcka till ca 3 minuters löpning. Det mest
finns alltså lagrat i våra vävnader. När dessa lager börjar sina
kommer det lagrade fettet in som en betydande energiråvara. Men
även proteinet i våra muskler eller från annan vävnad kan brytas
ner och användas till bränsle för cellerna, ifall det skulle råda brist
på glukos eller fettsyror.
Det finns dock en annan anledning till att vi måste äta än för att få i
oss energirika föreningar. Vi måste även ha byggstenar för att
bygga upp alla de olika vävnader som kroppen består av. Dessa är
ben, skinn, muskler, hår, bindväv, blodkroppar etc. Till kategorin
byggstenar hör främst proteiner och fett men också mineraler och
vitaminer. Proteiner och fett har alltså flera funktioner. De kan både
tjäna som byggmaterial i kroppen och som energireserv. I unga år
är det självklart att vi behöver dessa byggstenar - vi skall ju växa men även under resten av livet behöver vi externt material. Detta
för det varje dygn dör och nybildas mer än 500 miljarder celler hos
en vuxen individ. Även om kroppen kan återanvända mycket av de
ämnen som kommer från de döda cellerna så är vi konstruerade så
att vi har ett utflöde av använda ämnen, och behöver därför ett
inflöde av nya. Ju äldre man blir desto mer avtar dock detta behov,
och vi behöver äta mindre mängd mat för att hålla igång den processen. Givetvis har vi också en kontinuerlig omsättning av mineraler och vitaminer, varför dessa också måste tillföras.
Vad är rätt och vad är fel att äta?
Mycket forskning har gjorts inom kostområdet de senaste decennierna och tusen och åter tusen vetenskapliga artiklar har skrivits.
Väldigt få har dock tagit ett helhetsbegrepp på problemet utan har
istället riktat in sig på någon liten detalj. Har vi inte sett otaliga larmrapporter om vad man inte skall äta och om ämnen som är cancerframkallade? En kolesterol- och fetthysteri har svept över västvärlden under de senaste 25 åren. Den börjar delvis mattas av men
lever fortfarande kvar i mångas medvetande. Idag är GI-metoden
högsta mode när det gäller kosten, men också en rad bantningsdieter, som tex Atkinsmetoden, slåss om att vara det allena saliggörande.
Försök till kontrollerade studier har gjorts för att utröna hur bra olika
dieter och specifika födoämnen är, men det är svårt att få några
entydiga svar. Egentligen är det inte alls konstigt eftersom det är så
många olika faktorer som samspelar, och det går helt enkelt inte att
göra studier som tar hänsyn till alla. Beroende på hur studierna
läggs upp kan man därför få direkt motsatta svar på hur nyttig eller
onyttig en födoämneskomponent eller diet är. Ett stort problem med
de studier som finns är också att man aldrig tar hänsyn till hur de
olika individernas matsmältningssystem fungerar, dvs hur mycket
av det man stoppar in i munnen som verkligen kan tillgodogöras av
-16Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
kroppen. Vad ska man då tro? Vad är rätt och vad är fel kost?
Om man vill göra det enkelt för sig kan man säga att rätt kost är
den som upprätthåller den naturliga balansen i matsmältningskanalen och som ger oss de näringsämnen och den energi vi behöver för att våra muskler och organ skall fungera optimalt. Som
nämnts tidigare så behöver ju alla celler energirika föreningar och
ämnen som kan agera som byggstenar till nya celler eller för att
reparera skadade. Det är ämnen såsom kolhydrater, fetter och
proteiner. Till det fodras många andra ämnen som mineraler och
vitaminer. Hur mycket man behöver av de olika ämnena är helt
individuellt och beror bla på hur gammal och hur aktiv man är, men
också på våra gener. En person som tränar hårt behöver mer av
alla ämnen, och då inte bara de som ger energi, även om det som
behövs mest är mer ”bränsle”.
Rätt kost är alltså olika för olika personer, även om det i stort sett är
samma saker alla människor behöver. Man kan också leva ett
mycket friskt och hälsosamt liv oavsett om man är vegetarian eller
allätare. Det viktiga är att vi får i oss alla de nödvändiga ämnena
kroppen behöver och att vårt matsmältningssystem kan ta tillvara
på det vi stoppar i oss. Hur vårt matsmältningssystem fungerar kan
därför i många fall vara viktigare än vad vi egentligen äter.
Ser vi på sammansättningen av olika ämnen i kött, fisk, spannmål,
nötter, frukt och grönt så finns de mesta av det vi behöver i allt. Det
som skiljer är oftast hur mycket. Äter man en blandad kost får man
därför oftast i sig allt det man behöver. Äter man däremot ensidigt
finns det stor risk att man får i sig för lite av något ämne. Det bästa
man kan äta som människa borde egentligen vara hela andra djur.
Och med att äta hela djur menas hela på samma sätt som rovdjuren gör. Då skulle vi få i oss alla de ämnen som vi behöver i rätt
proportioner. Nu är ju inte människan något rovdjur såsom lejonet,
utan har utvecklats genom årtusendena till att vara allätare. Vi har
också ett annat matsmältningssystem än lejonet alltifrån tänder och
käkparti till tarmsystem, så det skulle vara svårt för vårt matsmältningssystem att tillgodogöra oss allt från ”hela djur”. En varierad
kost är därför av största betydelse för att vi skall få i oss tillräckligt
av alla de ämnen vi behöver. Men minst lika viktigt är att vårt matsmältningssystem är i balans så att vi kan ta till vara på födan.
Individuella variationer - rätt kost på mikronivå
Vi har tidigare slagit fast att varje cell kan liknas vid en kemisk
fabrik, som strikt följer kemiska lagar vid bildandet eller nedbrytningen av ämnen och att detta sker i ett oerhört komplext samspel
där koncentrationen av de olika ämnena, surhetsgraden och temperaturen är avgörande. Det hela är ett samspel som vi inte kan få
någon fullständig överblick över. Men det är alltid den svagaste
länken på mikronivå som avgör hur mycket av ett ämne som kan
produceras. Ifall det ämnet är vitalt för någon kroppsfunktion så kan
det vara avgörande för hur vi mår. Uttrycket att ”det är den svagaste länken i kedjan som gör att den brister”, passar mycket bra in
här. Det spelar därför ingen roll hur mycket man än har av ett visst
ämne om det är brist på ett annat ämne som egentligen är den
svagaste länken.
Den svagaste länken kan därför antingen vara att vi inte får i oss
tillräckligt av något ämne via födan eller att vi har en genetisk defekt
-17Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
som gör att vi inte kan bilda något ämne som är viktigt för vårt
välbefinnande. Det är ju våra gener som bestämmer vilka ämnen vi
själva kan producera. Ibland ger ”defekter” i våra gener (mutationer)
upphov till sk metabola sjukdomar som är dödliga om de inte
behandlas, men det kan också finnas mutationer som gör att något
av de tusentals olika enzymer som finns i kroppen inte fungerar lika
bra som det ska – de är inte lika effektiva. Den naturliga balansen
mellan substrat och produkt kan då rubbas vilket kan leda till att
man behöver mer av ett visst ämne för att kunna producera ett
annat. Får man då inte i sig tillräckligt mycket av det ämnet kan det
bli en obalans i något system i kroppen. Det kan betyda att en viss
person behöver mer av ett visst födoämne för att fungera optimalt –
må bra. Det kan också betyda att man inte kan tillgodogöra sig
vissa ämnen eller att man metaboliserar vissa ämnen olika fort.
Alkohol är ett mycket känt exempel på hur olika människor genom
sin genetiska kod är olika känsliga för olika ämnen. Nedbrytningen
av alkohol i kroppen är en relativt enkel process som huvudsakligen
omfattas av två olika enzymer ADH (alkoholdehydrogenas) och
ALDH (acetaldehydehydrogenas). Om det första inte fungerar som
det ska blir vi väldigt lätt berusade och om det andra inte fungerar
blir vi kraftigt bakfulla när vi dricker alkohol (antabuseffekt). Genom
evolutionen har dessa enzymer förändrats lite både mellan och
inom folkgrupper. Asiater har bla en hög frekvens av en variant av
ALDH som kräver högre koncentrationer av acetaldehyd för att
fungera. Det gör att dessa personer har en naturlig antabuseffekt.
Dessa variationer hos enzymerna, orsakade av genmutationer,
förklarar mycket av de skillnader som finns mellan hur bra eller
dåligt man tål alkohol och förmodligen också varför vissa lättare blir
alkoholister. När det gäller alkoholnedbrytning finns det också skillnader mellan män och kvinnor, vilket också skulle kunna betyda att
könet har betydelse för vad man skall äta eller inte äta för att må
bra. Nutritionsforskningen med genusperspektiv är dock i det närmaste obefintlig.
Ett annat mycket bra exempel på hur mutationer har betydelse för
vad vi behöver äta är metabolismen av den essentiella aminosyran
metionin. Metionin finns som en viktig del i flera av kroppens proteiner, men har också en funktion i bildandet av adrenalin (ett
stresshormon). När så sker omvandlas metioninet till homocystein.
Homocysteinet kan sedan åter omvandlas till metionin. Återbildningen är beroende av enzymet MTHFR (metylentetra-hydrofolatreduktas) och flera olika vitaminer däribland B6, B12 och folsyra.
Vid brist på dessa kan inte homocysteinet omvandlas till metionin
och vi får förhöjda koncentrationer av homocystein i cellerna och
sedan i blodet. Den vanligaste orsaken till förhöjt homocystein är en
mutation på ett enda litet ställe i genen som kodar för enzymet
MTHFR. Om man har ärvt denna mutation från bägge föräldrarna
är enzymet känsligare för värme (termolabilt) och fungerar sämre.
För att fungera normalt kräver det tillgång till högre halt folsyra. Man
räknar med att cirka 12 procent av oss européer har denna
dubbelmutation. Förhöjda nivåer av homocystein kan bland annat
skada våra blodkärl och man har sett förhöjda nivåer av homocystein vid flera olika typer av sjukdomstillstånd. Det betyder alltså att
man måste äta mer folsyra för att må bra om man har den nämnda
mutationen på MTHFR-genen.
Förmodligen finns det tusentals andra liknande små förändringar i
arvsmassan som gör att olika människor behöver lite olika kost för
-18Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
att erhålla full balans. Det är dock oftast frågan om ”finlir”. Vid större
mutationer som gör att vissa enzymer inte alls kan produceras blir
skadorna så stora att vi dör, och då oftast redan i fosterstadiet.
Vi måste också vara medvetna om att människan består av en rad
olika celltyper, detta trots att alla celler hos en och samma människa har exakt samma arvsmassa. En differentiering till olika celltyper sker redan i det tidiga fosterstadiet. Det innebär också att
olika celltyper behöver olika ämnen för fungera som de ska.
Beroende på vilken celltyp det är frågan om, muskelcell, hjärncell,
levercell, hudcell, benmärgscell etc, behöver de alltså olika mycket
av olika ämnen. Dessa ämnen måste antingen tillföras utifrån eller
produceras av cellerna själva, men råmaterialet och vissa essentiella ämnen måste tillföras utifrån via kosten. För att skapa balansen på makronivå (individen) behöver vi därför ha balans i alla olika
delar. Varje cell måste få vad den behöver.
Obalans i tarmfloran skapar obalans i
kroppen
Vi måste dock lyfta blicken lite från cellnivå för att göra det enklare
för oss att förstå vad som borde vara rätt kost. Förutom att vi stoppar i oss det vår kropp behöver så måste som tidigare nämnts
matsmältningskanalen vara i stånd att bryta ner och ta upp alla de
ämnen som behövs. Munhålans salivkörtlar måste kunna producera
tillräckligt med saliv, som bl a innehåller amylas, som bryter ner
stärkelse. Magsäcken måste producera rätt mängd saltsyra och
pepsin så att proteinerna kan börja brytas ner. Bukspottkörteln
måste producera sina enzymer och gallan gallsalter så att proteiner, kolhydrater och fett kan fortsätta att sönderdelas till tillräckligt
små enheter för att tunntarmen skall kunna ta upp ämnena i kroppen. Slutligen måste tjocktarmen ha rätt tarmflora (balans mellan
tarmbakterierna) för att osmältbara ämnen ska kunna omvandlas
och tas upp av tjocktarmens slemhinna. Rätt tarmflora är också
viktigt för att vårt immunsystem skall fungera optimalt. Som nämnts
tidigare så finns ca 80 % av vårt immunsystem lokaliserat till
tarmarna och dess närhet. Återigen bör det påpekas att det finns
mycket som talar för att ett väl fungerande matsmältningssystem
med en balanserad tarmflora är en av de viktigaste och grundläggande faktorerna för att vi som individer skall må bra.
Ser man på djurriket i stort så har alla djur ett stort antal bakterier i
sina tarmar och hos alla har tarmfloran en viktig funktion för att upprätthålla balansen i kroppen. Hos vissa, tex idisslare, fyller den en
så viktig funktion att djuren blir mycket sjuka på kort tid om samspelet mellan bakterierna rubbas. Och om vi människor får någon
form av obalans i tarmfloran minskar möjligheten för oss att tillgodogöra oss den näring som finns i födan.
Obalans i tarmfloran kan uppkomma av många anledningar men
den främsta anledningen är antibiotikabehandling, men det kan
också bero på att vi äter för ensidigt och fel saker eller intag av
andra läkemedel eller miljögifter. En av de stora förändringar som
skett de senaste dryga hundra åren, när det gäller människans
livssituation, är ökad hygien. Med det följer mycket gott, men det
leder också till problem för tarmfloran. I vår iver att utrota sjukdomsframkallande mikroorganismer tar vi också död på dem som
hjälper och skyddar oss.
-19Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Människan har genom årtusendena utvecklats till att äta en allsidig,
icke värmebehandlad och varierad kost. På så vis får vi i oss allt det
kroppen och våra tarmbakterier behöver. Vid för ensidig kost finns
därför stor risk att obalans och därmed brist på viktiga näringsämnen uppstår - vi får inte i oss alla de nödvändiga mineraler och
vitaminer som vi behöver. Lika allvarligt är att ensidig kost skapar
en obalans i tarmfloran. Det går därför inte att med vi tamin och
mineraltillskott via tabletter helt kompensera för en för ensidig kost.
Får inte bakterierna de ämnen de behöver kan de inte växa och dör
ut – och dör de får vi sämre näringsupptag och immunsystem, och
vi blir lättare offer för sjukdomsframkallande mikroorganismer. Det
är också viktigt att vara medveten om att en ensidig kost – att man
bara håller sig till ett fåtal födoämnen – är lika illa oavsett om det är
så att man bara lever på sallad och tomater, eller på enbart oxfilé.
Dock har man konstaterat att den obalans som kan uppstå vid t ex
för stort intag av svårsmälta animaliska produkter innebär en stor
risk ur ett annat hänseende. Denna kosthållning gör att förruttnelsebakterierna i vår tarmflora får extra näring. De här bakterierna är
ofta av typen ”gramnegativa stavar” och kan utsöndra gifter (endotoxiner) som i sin tur kan tas upp av tjocktarmen och på så vis förs
in i kroppen. Avföringen får också en mycket obehaglig doft eftersom dessa bakterier producerar vissa illaluktande svavelföreningar.
Det finns en del ny forskning som tyder på att just dessa endotoxiner kan orsaka inflammationer i kärlväggarna och på så vis
bidra till ateroskleros, och därmed många av de cirkulationssjukdomar som det civiliserade samhället lider av idag. Mer forskning krävs dock för att kunna verifiera detta, och även om man de
senaste 20 åren har bedrivit mycket forskning kring funktionen av
våra tarmbakterier och hur viktig balansen mellan dessa är för vårt
välbefinnande, finns det dock även här mycket att göra innan vi vet
hur samspelet verkligen fungerar.
Sammanfattningsvis kan sägas att rätt kost är olika för olika
personer och kan variera beroende på livsbetingelserna. Generellt sett kan vi dock säga att de flesta mår bra av en varierad
kost bestående av spannmålsprodukter av fullkorn, rotfrukter,
grönsaker, dvs födoämnen rika på lösliga och olösliga kostfibrer. Detta i kombination med syrade mjölkprodukter som
innehåller hälsosamma bakterier (probiotika) samt ost, ger oss
det mesta av vad kroppen behöver. Ägg, kött och fisk är inget
problem att äta i begränsade mängder, men vid hög konsumtion riskerar man att få obalans i tarmfloran genom en ökad
mängd förruttnelsebakterier. Varje individ måste dock själv
känna vad som är rätt och mängderna av de olika födoämnena
är beroende av hur aktiva vi är.
-20Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Kapitel 3
Kosten – en ständig kamp mellan gott
och ont
Det finns en barnramsa som lyder, ”Äta bör man annars dör man,
men äta gör man och ändå dör man”. Det är egentligen precis vad
det handlar om. Det som vi måste få i oss för att leva är också
orsaken till vår död. Vi har i förra kapitlet bl a belyst hur viktigt det är
att äta och få i sig alla de livsnödvändiga födoämnena. Hur mycket
av de olika ämnena vi egentligen behöver äta är individuellt och
beror på hur vårt matsmältningssystem fungerar och på vår aktivi tetsnivå, men också på våra arvsanlag. Äter vi för lite av något vi
behöver blir vi lätt trötta och hängiga och kan få någon bristsjukdom
som i värsta fall kan leda till döden, och äter vi för mycket av vissa
födoämnen under lång tid kan vi också bli sjuka och dö i förtid. Om
vi bortser från akut giftiga ämnen, som snabbt förstör vårt nervsystem eller inre organ, så krävs det alltså att vi missköter oss
under ganska lång tid innan effekten av den felaktiga kosten påverkar oss. En av orsakerna till det är människans enorma förmåga till
anpassning till olika livsbetingelser och födor. En förmåga som likt
allt annat liv som finns på jorden beror på att den starke, mest
anpassningsbare, överlever och kan föra arten vidare. Utan den
förmågan skulle mänskligheten ha dött ut för länge sedan.
Ett problem människan nu står inför är de mycket snabba förändringar som skett när det gäller levnadsbetingelserna det senaste
seklet. Vår förmåga till att anpassning har vänts till något ont, för vi
märker inte på kort sikt hur felaktig kosthållning påverkar oss i
långa loppet – hur den belastar kroppen och skapar obalans, en
obalans som är orsaken till många av våra välfärdssjukdomar
såsom hjärtkärlsjukdomar och typ 2 diabetes (åldersdiabetes).
Kroppens förmåga till anpassning
Det är en konstant strid på liv och död inne i våra kroppar. Celler
dör och celler bildas hela tiden. Vi har en enorm förmåga till
regenerering (cellåterväxt) och anpassning efter de livsförhållanden
vi har. Lever vi på hög höjd ser kroppen till att bilda mer röda blodkroppar eftersom luften är så tunn – och därmed mängden syre så
liten – att vi annars riskerar att få för lite syre ut till våra celler. Jobbar vi hårt med våra muskler kommer dessa att bli starkare och
uthålligare, dvs kroppen anpassar sig till den miljö den befinner sig i
och de påfrestningar den får utstå. När vi tränar hårt anpassas
faktiskt hela kroppen därefter, alltifrån näringsupptag till cellnybildning och energiomsättning. Det omvända gäller dock om man
inte anstränger sig. Vi får svagare och mindre uthålliga muskler och
hela kroppen går ner på lågvarv. Så fort vi då måste anstränga oss
blir det jobbigt och vi blir lätt trötta.
Även våra inre organ har förmåga till anpassning. Dricker vi mycket
alkohol kommer de celler i levern som har hand om nerbrytningen
av alkohol att öka i antal, och de kommer också att producera mer
av de enzymer som krävs för nerbrytning av alkoholen. Samma sak
gäller för andra gifter – allt till en viss gräns! Som de flesta vet så
-21Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
får alkoholister till slut problem med levern. Cellerna blir ”överbelastade” och dör.
Anpassningen gäller också matsmältningen och de enzymer och
andra kemiska föreningar som bryter ner det vi äter. Organen som
producerar dessa ämnen ställer in sig på en produktion som är
anpassad till det vi brukar äta. Förändrar vi därför matvanorna eller
äter mycket oregelbundet kan det bli obalans. Detta kan bl a yttra
sig i att vi inte kan tillgodogöra oss all den mat vi äter, vi kan känna
oss uppblåsta och må illa. Som tidigare beskrivits så är matsmältningen och upptaget av födan en process som startar redan i munhålan och pågår ända tills exkrementerna lämnar kroppen. För att
så skall ske så effektivt som möjligt måste alla de kemiska ämnen
som behövs för nedbrytningen finnas i proportionerlig mängd till det
vi äter.
Om någon som äter minimalt med fett plötsligt intar en stor mängd
smör motsvarande exempelvis 2500 kcal (ca 345 gram) kommer
kroppen därför inte att kunna ta upp hela kalorimängden. Det beror
på att levern och bukspottkörteln inte kan producerar den mängd
galla respektive enzymet lipas som behövs för att kunna bryta ner
allt smöret i tarmen, så att det sedan ska kunna tas upp i kroppen.
Samma sak gäller om vi bara äter rent nötkött motsvarande 2500
kcal (ca 2 kg), och inte är vana köttätare. För att köttet skall kunna
tas upp i kroppen måste vi bryta ner proteinet till mindre beståndsdelar. Det sker med hjälp av saltsyran i magsäcken och enzymet
pepsin som finns både i magsäcken och i tarmen. Äter vi därför mer
kött eller protein än vi normalt gör kan inte kroppen producera tillräckligt av de ämnena, och delar av maten går osmält ner genom
matsmältningskanalen.
Samma verkningsmekanisk har egentligen läkemedlet Xenical, som
ges till kraftigt överviktiga personer så att de lättare skall kunna gå
ner i vikt. Medlet gör så att kroppen inte kan tillgodogöra sig maten.
Det hämmar nämligen enzymet lipas, som behövs för fettnedbrytningen, så att ca 30 % av fettet i maten passerar genom magtarmkanalen utan att tas upp i kroppen. På så vis får man i sig
mindre kalorier i förhållande till vad man äter och har lättare att gå
ner i vikt.
Om man däremot fortsätter att äta mycket protein eller fett ökar
produktionen långsamt av de ämnen som behövs för att bryta ner
födoämnena och ta upp dem i kroppen, men allt till en viss gräns.
Det finns också personer som rent generellt har sämre näringsupptag eller lider av någon sjukdom som gör att man inte kan tillgodogöra sig födan. Dessa kan till synes äta stora mängder mat utan
att gå upp i vikt.
Även om kroppen alltså anpassar sig till den mat vi äter så att vi
kan tillgodogöra oss den på bästa sätt så har vi alla lite olika förmåga till det. Många äldre människor har förmodligen svårare att
öka produktionen av de ämnen som behövs vid matsmältningen.
Anledningen kan vara att funktionen hos våra inre organ som
producerar dessa ämnen blir sämre med åren. Men det är givetvis
mycket individuellt och beror på hur väl resten av vår kropp fungerar. Det är alltså inte bara hjärta och hjärna som kan få sämre
cirkulation och funktion med åren, utan det gäller alla kroppens inre
organ.
-22Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Förändringar i matvanor och livsföring har, som nämnts tidigare, ur
ett evolutionsperspektiv gått väldigt snabbt och blivit mycket drastiska under det senaste århundradet. Vår förmåga till anpassning
har inte hunnit med vilket har lett till ökad sjuklighet. Ett tydligt
exempel på detta är ju den mycket kraftiga ökningen av diabetes
typ 2. Diabetes uppkommer när kroppen inte klarar av att reglera
nivån på blodsockret (glukos). Vi får för höga nivåer av glukos i
blodet. Det viktigaste hjälpmedlet för att sänka blodsockret är insulinet som produceras i bukspottkörteln. Det är mycket viktigt för
människan att ha en stabil blodsockernivå. Vid för låga nivåer
mister vi medvetandet och vid för höga kan glukosmolekylerna
reagera med andra ämnen och bilda skadliga substanser. Människan har därför utvecklats för att kunna hålla en så jämn glukosnivå
som möjligt i samspel med den kost vi ätit. Men tidigare har det
varit en helt annan typ av kost än den som många äter idag. Nu
äter vi ofta stora mängder av ”snabba kolhydrater”, dvs livsmedel
som innehåller vitt mjöl och vitt socker. Äter vi det lurar vi kroppen
att producera mer insulin än nödvändigt. Eftersom mjölet och
sockret snabbt bryts ner till glukos och kommer in i blodet tror
kroppen att vi har fått i oss mer kolhydrater än vi egentligen fått och
producerar därmed för mycket insulin i förhållande till den mängd vi
ätit. Detta leder i sin tur till att vi får en obalans i blodsockernivån,
då den stora mängden insulin gör att blodsockret sjunker till en nivå
som ligger under det normala efter ett tag. När blodsockret sjunker
finns det andra mekanismer som träder in, vi blir bl a hungriga
eftersom kroppen tror att vi har fått för lite kolhydrater och vi måste
därför äta mer.
Höga insulinnivåer har, förutom att sänka blodsockernivån, också
andra effekter på kroppen. En är att bilda fett av det överskott av
glukos som finns. Vi blir således lätt överviktiga av för mycket
snabba kolhydrater. Om en förhöjning av insulinproduktionen fortgår under lång tid anpassar sig cellerna till de höga insulinnivåerna
och blir då mindre känsliga för insulin. Det här gör i sin tur att ännu
mer insulin måste produceras för att kunna sänka blodsockret till
rätt nivå. Ytterligare en konsekvens är att bukspottkörteln kan bli
överbelastad och därför i vissa fall inte kan fungera normalt. Det
kan t o m bli så att den kan sluta producera insulin och andra
enzymer som är viktiga för matsmältningen och hela metabolismen.
Kontentan av resonemanget blir således att även om kroppen har
en otrolig förmåga att anpassa sig till livsbetingelserna – vilket ju är
anledningen till att vi existerar idag – kan det på kort sikt bli helt fel.
Vår förmåga till att anpassa oss – exempelvis till ett högt kolhydratsintag genom en ökad insulinproduktion som i exemplet ovan –
har alltså lett till en missanpassning i hela vår organism, med sjuklighet som följd. Det skulle förmodligen krävas tusentals år av evolution för att kunna anpassa människan till de förändringar i kosten
som skett de senaste 150-åren. Människan i det moderna samhället är i obalans med evolutionen. Det är en av grundorsakerna till att
många idag mår så dåligt.
-23Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Kolhydrater på gott och ont
Vi har i styckena ovan pratat en del om kolhydrater och glukos.
Kolhydrater är egentligen ett samlingsnamn på många olika ämnen
som har det gemensamt att de består av någon sockerart. Sockerarter i sin tur är föreningar som består av kol, väte och syre och
som kan bilda kristaller med en söt smak. Det finns i huvudsak tre
olika sockerarter som har betydelse för människan, glukos, galaktos och fruktos. Dessa är mycket lika varandra och består alla av en
ringstruktur med sex kolatomer, sex syreatomer och tolv väteatomer. Att de är olika ämnen beror på att dessa atomer är kopplade till varandra på lite olika sätt. De tre nämnda sockerarterna har
förmågan att bilda långa kedjor eller bara slå ihop sig två och två. I
det senare fallet får vi disackarider. Den vanligaste disackariden är
sackaros, vanligt strösocker, som består av en glukosmolekyl och
en fruktosmolekyl. En annan är mjölksocker som består av en glukos och en galaktos. När glukos bildar långa kedjor med hundratals
molekyler eller mer kallas det för stärkelse eller glykogen. Dessa är
egentligen olika föreningar som gör att det går att lagra glukos i
växt eller djurriket. Det som skiljer dem åt är att glukosmolekylerna
är lite olika hopkedjade. Fruktos kan hos växter också bilda långa
kedjor och då kallas det inulin eller FOS. Dessa brukar benämnas
som lösliga kostfibrer och kan inte brytas ned i människokroppen
utan hjälp av tarmbakterier. Till lösliga kostfibrer hör också betaglukaner, en tredje typ av glukoskedjor, och där bindningarna
mellan molekylerna likt inulin inte kan brytas ned av människans
egna enzymer, utan vi måste förlita oss på tarmbakterierna. Slutligen måste också cellulosa nämnas. Det är också en form av glukoskedja som finns hos alla växter, men där är molekylerna så
sammanbundna att även våra tarmbakterier har problem att bryta
ned bindningarna.
Trots att livet inte går att upprätthålla utan kolhydrater är det dessa
som i den moderna kosten skapar de största problemen, och indirekt är orsaken till många av våra folksjukdomar.
.
Ser vi exempelvis på två produkter som introducerades under
andra halvan av 1800-talet, det raffinerade sockret och det vita
mjölet, så har det visat sig vara två av de största hoten mot folkhälsan. Bägge dessa ämnen innehåller stora mängder glukos. Det
vita mjölet nära 70 % glukos i form av stärkelse och sockret, eller
sackaros, består ju av 50 % av glukos och 50 % fruktos.
När stärkelse och sackaros kommer in i våra kroppar bryts de ner
och glukosen tas upp genom mag- och tarmslemhinnan. Snabbast
är upptaget av glukosen från stärkelsen eftersom nedbrytningen
redan börjar i munhålan. Som tidigare nämnts höjs därmed
blodsockernivån snabbt, vilket gör att bukspottkörteln börjar insöndra och producera insulin för att kunna sänka och stabilisera nivån.
För den glukos som finns i ”sockret” tar det lite längre tid. Det beror
på att det enzym, sackaras, som krävs för att spjälka sackarosen till
glukos och fruktos endast finns i tunntarmens slemhinna. Sackarosen måste ju därför först passera genom magsäcken innan det kan
brytas ner och tas upp av kroppen.
Hur snabbt stärkelsen bryts ner beror också till stor del på texturen
på det livsmedel som stärkelsen ingår i, dvs hur lätt eller svårt det
är för enzymerna att reagera med de långa ”glukossträngarna”.
-24Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Intas stärkelsen som grova hårda bitar går nedbrytningen betydligt
långsammare än om den intas som en homogeniserad välling.
Vätska som innehåller vanligt socker såsom läsk ger också en
snabb glukosstegring i blodet, speciellt om man dricker på fastande
mage. Magsäcken töms då mycket snabbt ut i tunntarmen och
sackarosen spjälkas och tas upp genom tarmslemhinnan in i kroppen. Något av det mest blodsockerhöjande man kan äta är följaktligen vitt sötat bröd, såsom bullar och vissa typer av vitt matbröd,
(ex. formfranska) som sköljs ned med sockersötad saft eller läsk.
Snabbast är dock ren glukos, även kallat druvsocker, och maltos
som består av två glukosmolekyler.
I detta sammanhang går det inte att låta bli att nämna GI-metoden,
som idag är så populär. GI, som står för Glykemiskt Index, bygger
på att man äter livsmedel som inte ger en så snabb glukosstegring,
dvs livsmedel med låga GI-värden. Det finns därför tabeller som
anger GI-värdet för olika livsmedel. Värdet har man fått fram genom
att mäta vilken blodsockerhöjande effekt olika livsmedel har när de
äts på fastande mage. Värdet 100 har man gett en portion vitt bröd
som innehåller 50 gram kolhydrater. När man sedan jämför med
andra livsmedel tar man så mycket så att portionen också innehåller 50 gram kolhydrater, och ser sedan hur mycket blodsockret
ökar, vilket ger livsmedlet dess GI-värd. Det som i praktiken avgör
vilket GI-värde ett livsmedel har är en kombination av texturen på
livsmedlet och vilken typ av kolhydrater det innehåller.
Det hela är dock inte så enkelt. Generellt bryts ju stärkelse ner
snabbare än strösocker, men många stärkelserika produkter har
trots det lägre GI än socker, och det kan synas lite märkligt att
knäckebröd och strösocker har ungefär samma GI. Orsaken är att
kolhydraterna i knäckebröd är stärkelse där nedbrytningen startar
redan i munhålan, men texturen i brödet bromsas nedbrytningen
något. Socker å andra sidan har en textur som gör det mycket
lättillgängligt, men måst ju först genom magsäcken innan det kan
brytas ner och tas upp av kroppen. Vi skall också vara medvetna
om att socker består av 50 % glukos och 50 % fruktos, så att det
egentligen bara är hälften av de kolhydrater vi får i oss via socker
som bidrar till den direkta blodsockerstegringen.
Livsmedel
Socker
Knäckebröd
(medelgrovt)
Rågbröd
(fullkorn)
Kokt potatis
Jasminris
Spagetti
Banan
Äpple
Vindruvor
Apelsinjuice
Coca Cola
Gröna ärtor
Kålrot
GI-värde
Vitt bröd
100
97
GI-värde
Glukos
100
68
95
67
89
62
93
81
65
84
52
61
66
83
68
103
65
57
46
59
36
43
46
58
48
72
Hur snabbt blodsockret stiger efter en måltid har egentligen inte
heller bara med GI-värdet att göra utan också hur man kombinerar
olika livsmedel och den totala mängden kolhydrater man äter. Att
bara se på GI-värdet kan därför ibland vara missvisande. Vid en
kost med mycket protein och fett töms magen långsammare, det
medför en lägre påverkan av livsmedel som har höga GI-värden
som intas samtidigt. När det gäller t ex vanligt socker är det alltså
inte bara frågan om att man äter, utan när och hur mycket, som har
betydelse för blodsockernivån. Generellt ger dock livsmedel som
äts på fastande mage och innehåller mycket kolhydrater per viktenhet, och som lätt bildar en lättflytlig smet, den högsta blodsockerstegringen. Kombinationen av livsmedel som nämndes tidigare, vitt sötat bröd med sockersötad läsk eller saft, är därför något
som ger den högsta höjningen – och ju mer man äter och dricker ju
högre nivå får man.
Det intressanta när man äter är därför inte bara GI-värdet utan
ännu viktigare är något som kallas GL (Glycemic Load). GL är
enkelt uttryckt GI-värdet multiplicerat med den mängd kolhydrater
man äter. Därför ger 20 gram vitt bröd (ca 10 g kolhydrater) med GI
-25Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
på 100 ett GL på 10 medan 100 gram bröd (ca 50 g kolhydrater) ett
GL-värde på 50. På motsvarande sätt ger 100 gram kokt kålrot (ca
6 g kolhydrater) med ett GI på 103 bara ett GL på 6. Det betyder att
100 gram vitt bröd ger drygt 8 gånger högre belastning av glukos
än 100 gram kålrot, trots att kålroten hade lite högre GI-värde.
Standardiseringen av GI-metoden är också ett problem. Förutom
vitt bröd har man på senare år mer gått över till att jämföra med 50
gram glukos, och gett det värdet 100. Vitt bröd får då värdet 70. Det
finns därför lite olika typer av GI-tabeller.
Hur farligt är då sockret och det vita mjölet, dvs produkter som har
relativt högt GI och som lätt ger höga GL-värden? Ja glukosen som
bildas är ju inte farlig i sig, den är ju som alla vet livsnödvändig.
Som tidigare nämnts så är det glukos som ger oss en stor del av
vår energi för främst muskler och hjärna. Den bidrar också till att vi
håller värmen och ger energi till de energikrävande processer som
bygger upp och bryter ner cellerna. Vi skulle helt enkelt inte klara
oss utan glukos. Hur kan glukosen då vara farlig?
Ur principiell synvinkel finns det dock fyra huvudsakliga problem
med produkter som innehåller stora mängder glukos, och de är alla
associerade till vitt mjöl och socker. Ett är som tidigare nämnts den
snabba blodsockerstegringen, med den påföljande kraftiga insulinproduktionen, vilket i längden ökar risken för diabetes. Det andra är
att vi lätt får i oss för mycket kalorier, och överskottet omvandlas till
fett. Vi blir överviktiga. Kroppen lurar nämligen sig själv till att äta
mer kolhydrater eftersom den snabba blodsockersvängningen som
sker, beroende på överproduktion av insulin, gör oss också hungriga på nytt. Det gör att vi gärna äter lite extra och oftare. Vi tar
gärna en kaka till!
Det tredje problemet är att vi kan blir undernärda om vi enbart äter
socker och produkter av vitt mjöl. Låter det konstigt? Det är det
egentligen inte. Som vi tidigare lärt oss så är ju näring inte bara
energirika föreningar som glukos, utan vi behöver 100-tals olika
ämnen för vår kropp skall fungera som den skall. Vitt strö- eller
bitsocker är nära nog 100 % kolhydrater. Och äter vi bara det får vi
ju inte i oss några andra näringsämnen. Faktum är därför att vi
snart skulle bli mycket sjuka om vi bara åt rent socker. Are Waerland skriver i den bok som omnämnts i inledningen, ”In the Cauldron of Disease”, att man skulle klara sig bättre på att en diet bestående av soppa på en linneservett än rent socker. Anledningen är att
man med sockerdieten bara får i sig energi, och därmed lurar kroppen att jobba på för fullt. Det innebär att man efter några veckor
skulle förbruka många av de vikiga vitaminer, mineraler och spårämnen som kroppen behöver. Med ”servettdieten” går kroppen ner i
lågvarv, och använder som energikälla det som finns i våra depåer
utav kolhydrater, fett och proteiner. Givetvis är ingen av dieterna att
rekommendera men faktum är att ”sockerdieten” snabbare leder till
bristsjukdomar.
Att bara äta vitt bröd är dock inte lika hälsofarligt som sockerdieten,
men nära nog. Mjölet, även om det är raffinerat så att skal och
grodd är borta, innehåller trots allt både protein lite fett och fibrer,
samt en del vitaminer och mineraler. Det gör att vi i alla fall får i oss
en del andra näringsämnen. Som källa för tillfällig snabb energi är
dock både socker eller vitt bröd alldeles utmärkt. Men absolut inte i
de mängder som dagens västerländska kost innehåller.
-26Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Det finns också ett fjärde problem med en diet av socker och produkter av vitt mjöl som är lätt att förbise. Eftersom dessa ämnen så
lätt och snabbt tas upp i kroppen får de livsnödvändiga hälsosamma bakterierna i tjocktarmen ingen näring. Detta skapar obalans i tarmfloran. Om vi då tillsammans med de ”snabba kolhydraterna” äter mycket animaliskt protein kan vi få ännu större negativa effekter eftersom förruttnelsebakterierna då lättare förökas.
Dessa kan producera giftiga föreningar och försvagar tarmslemhinnan. Genom att gifterna då lättare läcker in i blodbanorna ökar
också risken för hjärt - och kärlsjukdomar (läs mer om det i nästa
stycke). Mycket talar också för att obalansen i tarmfloran även
minskar vårt skydd mot skadliga bakterier och virus och att vi får ett
sämre immunsystem i sig. En kost av stora mängder kött och vitt
bröd är därför något av de sämsta man kan äta för att vår tarmflora
och, därmed för att vi människor skall må bra.
Fett på gott och ont
1953 publicerade den amerikanske fysiologiprofessorn Ancel Keys
sina forskningsrön som visade att personer som åt mycket fett
oftare fick hjärtinfarkt. Det var starten på ”fetthysterin”. Han visade
också på kopplingen mellan sjukdom och kolesterolnivå. Idag är
läkemedel och livsmedel som skall sänka kolesterolnivån en
mångmiljardindustri.
Men fett är livsnödvändigt. Det är ju ett av de tre viktiga ämnena,
tillsammans med kolhydrater och protein, som utgör huvuddelen av
vår kost. En normalviktig människa på 70 kilo består av ca 10 till15
kilo fett. Liksom kolhydrater är dock fett inget enhetligt ämne. Fett
är en grupp ämnen som delar vissa egenskaper, och då främst att
de inte löser sig i vatten. De delas upp i tre huvudgrupper; triglycerider, fosfolipider och steroler. Beroende på vilken typ av fett det är
har det också helt olika funktion i kroppen. Triglycerider tjänstgör
främst som energireserv, fosfolipider utgör en stor del av våra cellmembran och sterolen kolesterol är viktig för vår produktion av galla
och könshormoner. Kolesterol fyller också en viktig funktion i hjärnan som isoleringsmaterial runt nervcellerna och är en beståndsdel
i alla cellmembran.
Keys hade dock i viss mån rätt. Många efter honom har också visat
att ett högt intag av fett oftast ger en förhöjning av kolesterol och att
de med förhöjt kolesterol oftare får hjärt - och kärlsjukdomar. När
man tittar i kärlen hos dem som blivit sjuka hittade man också inlagringar av kolesterol i kärlväggarna. Det märkliga är dock att det
finns många personer med höga kolesterolnivåer som inte har
dessa inlagringar och därför inte har blivit sjuka i hjärt- och kärlsjukdomar, medan många med normala, eller till och med låga
nivåer, blir sjuka. Många tusen vetenskapliga artiklar har skrivit i
ämnet under de senaste dryga 50 åren som gått sedan Keys publicerade sin artikel. Nu vet man därför betydligt mer om det komplexa
samspel som finns i människokroppen när det gäller fettmetabolismen och om kolesterol som markör för hjärt- och kärlsjukdomar.
Man vet t ex att kolesterol är ett så viktigt ämne att alla celler förutom nervceller kan syntetisera det. Störst produktion sker i tarmepitelcellerna och i levern. Produktionen står också under s k feedback-kontroll vilket gör att produktionen minskar om vi får i oss
-27Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
mycket genom maten och ökar vid intag av kolesterolfattig föda.
Nivån ökar också när vi äter mycket mättat fett, dvs triglycerider
med mättade fettsyror. Den normala nivån i blodet hos varje individ
är dock till största delen ärftligt betingat. Hela kolesterolmetabolismen med dessa olika feed-back-system är mycket komplicerad
och involverar en rad olika enzymer, receptorer och andra ämnen.
Man vet också att kolesterol cirkulerar i blodet bundet till olika typer
av partiklar och att det kolesterol som finns i de s k LDL-partiklarna
lättare deponeras i blodkärlsväggarna. Sambandet mellan nivån av
det kolesterol som finns i LDL-partiklarna och hjärtinfarkt är också
betydligt starkare än nivån av totalkolesterol.
Att kolesterolet i LDL-partiklarna deponeras i kärlväggarna beror på
flera samverkande faktorer. Först måste dock kärlväggen på något
sätt vara skadad eller inflammerad. Hur kärlväggarna blir skadade
eller inflammerade finns det flera olika teorier kring, men många
bygger på att det är bakterier eller delar av bakterier som kommer
in i blodet. En av teorierna är att endotoxiner från gramnegativa
förruttnelsebakterier i tjocktarmen tas upp genom en skadad tarmvägg och på så vis kommer in i kroppen. Vid en kost som består av
stora mängder animaliska proteiner och för lite fibrer gynnas de
gramnegativa bakterierna. En skadad eller inflammerad kärlvägg
gör i sin tur att makrofager (en sorts vit blodkropp) fäster på det
skadade stället för att hjälpa till att reparera skadan. Dessa makrofager har en receptor på sig som kallas scavangerreceptor. Den
kan bl a binda till skadade LDL-partiklar. Dessa kan i sin tur bli skadade eller ändra lite i sin ytstruktur ifall de oxideras eller om glukos
eller andra ämnen bundit till dem. Det är något som bl a kan sker
vid långvarit högt blodsocker eller vid onormalt höga nivåer av vissa
andra ämnen såsom bl a fria radikaler. När makrofagen tar upp
LDL-partiklarna deponeras kolesterolet i kärlväggens endotelceller
som övergår till s k skumceller. Det är i och för sig en reversibel
process, dvs kolesterolet kan på ett naturligt sätt lämna kärlväggen,
så händer det ibland är det inget problem. Men om man under
längre tid har höga nivåer av LDL-partiklar och ofta har små inflammationer i kärlväggarna, samt belastar kroppen med t ex höga
blodsockervärden eller cigarettrök (bildar fria radikaler) så att LDLpartiklarna skadats, är risken stor att vissa blodkärl med åren får så
mycket kolesterol inlagrat att man får hjärtinfarkt eller andra kärlsjukdomar, t ex stroke.
Ja att äta för mycket fett kan vara farligt och leda till hjärtkärlsjukdomar, men det är inte speciellt farligt om man i övrigt äter
mycket frukt och grönt och fiberrikt bröd, samt har en någorlunda
hög aktivitetsnivå. Tyvärr så kombineras ofta fettrik mat med kött
och snabba kolhydrater (bröd på vitt mjöl eller vitt socker). Att äta
så någon gång ibland är inte skadligt, men att leva på en sådan
kost under lång tid är som tidigare nämnts förödande. Ett annat
problem med att äta mycket fett är givetvis att man får i sig mycket
kalorier vilket kan bidra till att man går upp i vikt om man inte är
tillräckligt fysiskt aktiv.
När det gäller fett så pratas det även mycket om mättade och
omättade fettsyror. Forskning de senaste decennierna har också
visat vilka positiva effekter det finns av de fleromättade fettsyrorna
Omega 3 och Omega 6. Dessa två har viktiga funktioner för hjärnan
och nervernas uppbyggnad. Förhållandet mellan dessa två fleromättade fettsyror bör dock ligga på 1:4. Det är därför värt att
notera att förhållandet mellan Omega 3:Omega 6 i vissa oljor som
-28Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
innehåller stora mängder fleromättade fettsyror är ganska olika – i
olivolja är det 1:10, solrosolja 1:120 och i rapsolja 1:2. Vissa feta
fiskar innehåller också mycket fleromättat fett, men där är förhållandet mellan Omega 3: Omega 6 omvänt. Hos både lax och
strömming är det t ex 10:1.
Det pratas också en hel del om faran med transfetter. Transfetter är
fettsyror som förekommer naturligt i låg nivå i animaliska produkter,
men de framställs också industriellt genom att man på kemisk väg
”rätar ut” omättade fettsyror så att de liknar mättade fettsyror. På så
vis får de högre smältpunkt och bättre hållbarhet. Det finns också
en annan likhet mellan mättade fettsyror och transfettsyror och det
är att det höjer nivån av LDL-partiklar och därmed kolesterolet.
Följaktligen har man då också sett ett samband mellan transfetter
och hjärt - kärlsjukdomar.
Sammanfattningsvis kan sägas att fett är något vi måste äta för att
vi skall fungera och vara friska, men som allt vi äter gäller det att
inte äta för mycket eller för lite. Hög fettkonsumtion av mättat fett i
kombination med mycket animaliskt protein samt vitt mjöl och
socker är dock på lång sikt förödande. Den nämnda kombinationen
är förmodligen roten till de flesta av våra folksjukdomar.
Typ av fett
Mättat fett
Enkelomättat
fett
Fleromättat
(tot)
varav
Omega 3
varav
Omega 6
Mjölkfett
74 %
Typ av fett
Mättat fett
Enkelomättat
fett
Fleromättat
fett
varav
Omega 3
varav
Omega 6
Olivolja
12,5 %
24 %
76 %
2%
11,5 %
0,5 %
1%
-
10 %
Solrosolja
12 %
Rapsolja
5,5 %
24,5 %
61,5 %
63,5 %
33 %
0,5%
11 %
62 %
22 %
Protein – kroppens verkmästare och
byggmaterial
Den tredje huvudkomponent vi behöver i vår kost är protein. Allt
som sker i kroppen är i grunden beroende av proteiner. Protein är
liksom kolhydrater och fett en benämning på en grupp av föreningar
med lite olika struktur och funktion. Det gemensamma för alla proteiner är att de är uppbyggda av aminosyror, dvs kemiska föreningar som har det gemensamt att de har ett ”skellett” av några
kolatomer och minst en s k amino- och en karboxylgrupp på sig.
Aminosyror har förmågan binda till varandra och på så vis bilda
långa kedjor, ungefär som glukos kan bilda stärkelse. De proteiner
som finns hos människan består av 20 olika aminosyror. Beroende
på i vilken ordning dessa aminosyror är bundna till varandra kan
därför ett enormt stort antal olika proteiner med olika egenskaper
bildas. Muskelfibrer och enzymer består uteslutande av protein,
men hela cellen med dess membran och inre beståndsdelar är till
stor del uppbyggda av proteiner. Men proteiner utgör inte bara fasta
strukturer. Även våra antikroppar, som är en viktig del av vårt
immunsystem, och som cirkulerar runt i blodet, är också proteiner.
Det som styr vilka proteiner som bildas är våra arvsanlag, vårt
DNA. Man kan säga att det är DNA som bestämmer i vilken ordning
de olika aminosyrorna skall kopplas ihop med varandra och hur
lång aminosyrekedjan blir. Detta i sin tur bestämmer vilken funktion
proteinet skall få.
Proteinsyntesen via DNA är en mycket komplicerad mekanism som
finns i allt växt- och djurliv. Den moderna utvecklingsteorin om livets
uppkomst bygger på att aminosyror samt något som liknar DNA, en
gång i tiden spontant bildades på en livlös planet. Atmosfären bestod då av metangas, ammoniak och vattenånga. Under miljontals
år hände dock inte mycket, men sedan började dessa ämnen successivt blida större komplex som sedan kunde kopiera sig själva,
och efter ytterligare miljontals år hade vi något som kan kallas för
-29Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
en primitiv cell. Celler kunde sedan klumpa ihop och bilda flercelliga
organismer. Allt detta skedde enligt kemins lagar, liksom allt liv vi
har idag lyder under dessa. Det som sedan bidragit till utvecklingen
är hela tiden mutationer, små förändringar i DNA som skett genom
bl a kosmisk strålning. Miljarders miljarder sådana mutationer har
skett genom årmiljonerna, men det är bara de som varit ”livskraftiga” som förts vidare och gjort att världen ser ut som den gör –
att det finns bakterier, encelliga djur, maskar, växter, insekter och
allt annat liv på jorden. Det är något helt ofattbart men ändå självklart. Det är alltså ständiga små mutationer av DNA, som skapat
människan och allt annat som vi kallar liv.
Men åter till protein, som är en mycket viktig del av vår kost. Men
för att kroppen skall kunna ta tillvara på det protein vi äter måste
det först brytas ned till fria aminosyror eller fragment bestående av
några få aminosyror. Det sker i magsäcken och sedan vidare i tolvfingertarmen och första delen av tunntarmen. Likt glukos och fett
förs aminosyrorna eller fragmenten via portvenen till levern för
vidare bearbetning. Där byggs det mesta av aminosyrorna ihop till
en typ av ospecifikt protein kallat albumin, för att sedan via blodet
kunna transporteras ut till de celler i kroppen där det behövs. Där
bryts de åter ner till fria aminosyror för att sedan, beroende på vilken typ av cell det är, bilda nya specifika proteiner som muskelfibrer, enzymer, antikroppar etc. Vi har också hela tiden en viss
mängd fria aminosyror som cirkulerar i blodet. De är bl a mycket
viktiga för att hjärnan skall fungera optimalt. Flera av våra 20
aminosyror utgör nämligen förstadier till hjärnans signalsubstanser.
Vid brist eller obalans i dessa kan vår mentala status påverkas,
både på gott och ont. När vi skall sova behöver vi aminosyran
tryptofan för att lättare kunna somna in. På motsvarande sätt finns
det andra aminosyror som gör att vi är mer pigga och kan koncentrera oss bättre.
Det har debatterats mycket när det gäller hur mycket protein man
behöver äta för att må bra. Idag råder rekommendationen att det
räcker med 0,75 gram protein per kg kroppsvikt. Det skulle betyda
att en person som väger 70 kg skulle behöva äta 53 gram protein
per dag. Det motsvarar ca 260 gram rent kött, ett drygt halvkilo bröd
eller 1,5 liter mjölk. Det låter kanske mycket, men ser vi på en
normal frukost, lunch och middag så får vi lätt i oss den mängden.
Förmodligen kan man också klara sig alldeles utmärkt på en mindre
mängd protein. Studier har gjorts där man bara ätit 20 gram protein
per dag under mer än ett års tid utan några som helst negativa
effekter. Att äta mindre än 20 gram per dag är dock inget att
rekommendera.
I dagens industrialiserade värld är dock inte problemet att vi får i
oss för lite protein utan snarare att vi får i oss för mycket, och allt vi
får för mycket av belastar kroppen. Vid för mycket protein måste
lever och njurar arbeta hårdare för att göra sig av med överskottet.
Vid för högt proteinintag finns också risken att överskottsprotein
lagras in mellan cellerna eller gör så att cellmembranen blir
tjockare. Det kan bl a vara en av orsaken till högt blodtryck, men
det gör också att cellerna får svårare att både ta upp näring och ge
ifrån sig slaggprodukter. Vid hård fysisk träning behöver dock kroppen mer protein för att bygga upp och reparera, vilket gör att behovet av protein kan vara 1-2 gram per kg kroppsvikt.
-30Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
Samband mellan gener och vad man skall
äta
Orsaken till att vi blir sjuka eller mår dåligt kan bero på att kroppen
saknar något ämne. Ofta kan det vara frågan om något essentiellt
ämne, dvs något som kroppen inte själva kan producera. Det finns
ett visst antal ämnen som är essentiella för alla människor. Det är i
första hand vitaminer och mineraler, men det finns också flera
aminosyror och fettsyror som är essentiella. Vissa ämnen är också
mer eller mindre essentiella, dvs en del människor, men inte alla,
kan behöva ämnet mer än andra. Orsaken till det är oftast brist på
ett enzym som gör att någon process inte fungerar som den ska.
Som vi vet så bildas ju alla enzymer i kroppen av cellerna själva
med hjälp av DNA-koden som finns i våra gener – vår arvsmassa –
och det är därför mutationer i arvsmassan som alltså är orsaken till
problemet. Sådana mutationer kan också göra att vi tål andra
ämnen sämre – de kan inte brytas ner och omsättas i kroppen på
ett normalt sätt. I bägge fallen så är det genom att förändra vår kost
vi kan komma ifrån problemen. Det blir därför ännu viktigare att
man äter rätt. Rent evolutionsbiologiskt kan vi ha en rad mutationer
som inte har varit letala (dödliga) därför att vi har fått i oss de
ämnen vi behöver genom kosten utan att behöva tänka på det.
Skulle mutationerna leda till sådana bristillstånd som inte kan
kompenseras via kosten skulle individen troligen dö så att mutationen inte kan föras vidare. Detta är helt i enlighet med Darwins
evolutionsteori. Men när vi med vår västerländska ensidiga kost inte
får i oss alla de essentiella ämnena träder dessa ”genetiska sjukdomar” fram. Det finns därför anledning att tro att en allsidig och rätt
balanserad kost skulle kunna ”bota” vissa sjukdomar som i grund
och botten är orsakad av vår genetiska kod. Problemet är bara att
det här är frågan om mycket komplexa samband och man vet för
lite om detta idag. Det skulle också krävas mycket forskning för att
kunna visa på sambanden, även om det finns åtskilliga exempel på
människor som ändrat sina kostvanor och blivit befriade från sina
symptom – blivit botade.
Redan idag vet man emellertid en hel del om problematiken, och
hur flera sjukdomar är en kombination mellan våra gener och
kosten. Ett exempel på en genetisk sjukdom som man känt till i
många år och som går att bota med rätt kost är fenylketonuri. Det
är en recessivt ärftlig (man måste nedärva anlaget från bägge
föräldrarna för att bli sjuk) sjukdom som beror på att den essentiella
aminosyran fenylalanin inte kan brytas ned. Detta är en följd av
brist på enzymet fenylalanin–hydroxylas som normalt omvandlar
fenylalanin till tyrosin. Det överskott av fenylalanin som tillförs via
kosten, och som inte utnyttjas för proteinsyntesen, ansamlas
därmed i kroppen. Detta leder till toxiska koncentrationer och bildning av vissa nedbrytningsprodukter som normalt inte förkommer i
kroppen, bl.a. fenylketoner. Sjukdomen leder till en mycket svår
psykisk utvecklingsstörning, och utan behandling är flertalet drabbade i behov av samhällets omsorger resten av livet.
Här är det alltså frågan om att begränsa tillförseln av ett naturligt
ämne till kroppen. Om man behandlar barn med fenylketonuri med
fenylalaninfattig specialkost omedelbart från födelsen kan de allvarliga effekterna på centrala nervsystemet förhindras och intelligensutvecklingen blir normal. Dietbehandling behövs sedan under hela
livet, men är speciellt viktig under spädbarns- och barnaåren. Med
-31Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
anledning av detta undersöks sedan 1966 alla nyfödda barn under
första levnadsveckan för att diagnostisera sjukdomen med det så
kallade PKU-provet. På så vis kan kostbehandling sättas in innan
skadorna på centrala nervsystemet utvecklats. Man räknar med att
det årligen föds mellan fem och tio barn med fenylketonuri i
Sverige. Resultatet av screeningen har blivit att det i dag inte finns
några personer med fenylketonuri födda efter 1966 som kräver
samhällets omsorger. För en gravid kvinna med fenylketonuri är det
också mycket viktigt att hon intar en fenylalaninfattig specialkost
under hela graviditeten för att inte riskera föda ett skadat barn.
Hemokromatos är också ett exempel där en ärftlig skada i ämnesomsättningen kan ge upphov till sjukdom. Sjukdomen gör att
regleringen av järnupptaget i tarmen inte fungerar normalt – utan
man har lättare för att ta upp järn ur födan. Man får på så vis ett
överskott på järn som lagras i olika vävnader med negativa effekter
på dess funktion. Efter relativt lång tid, 40-60 år, kan det ge upphov
till en rad symptom. Det kan vara alltifrån allmän trötthet till funktionsstörningar på de inre organen och slutligen levercirrhos (levercellerna förlorar sin funktion). Botemedlet är att tappa blod och att
äta mat med lågt järninnehåll. Sjukdomen upptäcktes så sent som
1865, men den lär ha funnits i minst 60 generationer tillbaks. I Sverige räknar man med att 7,5 % av befolkningen i norra Sverige har
genen. Det krävs dock, liksom för fenylketonuri, att bägge föräldrarna har genen för att man skall drabbas av sjukdomen.
Ett tredje slående exempel hur våra gener kan påverka hur vi
måste äta för att må bra är det som omnämndes i förra kapitlet, dvs
omsättningen av B-vitaminet folsyra. Folsyra har, tillsammans med
vitamin B12, i huvudsak två viktiga funktioner. Dessa är dels vid
nybildning av celler – det ingår i en process för att tillverka
beståndsdelar för vårt DNA, och när en cell delas måste ju en helt
ny kopia av DNA -spiralerna bildas – och dels att återomvandla
homocystein till metionin. Höga nivåer av homocystein har visat sig
vara skadligt för människan på flera sätt, och då främst associerats
med hjärt-kärlsjukdomar.
För att folsyran skall kunna ha sin effekt måste den omvandlas till
”aktiv folsyra”, och för det behövs ett enzym som kallas 5-MTHFR
(metylen tetrahydro folat reduktas). Det finns dock uppgifter som
säger att ca 12 % av befolkningen har en mutation i den gen som
producerar 5-MTHFR. Har man den muterade genen från bara en
av föräldrarna fungerar det ganska bra, men har man anlaget från
bägge är funktionen på det enzym man producerar mycket dåligt.
Det innebär att dessa personer inte kan omvandla folsyra till aktivt
folsyra lika enkelt. Men kemins lagar säger att om man ökar
koncentrationen av substratet så kan man i alla fall få mer av
produkten. Det betyder att man genom att tillföra mer folsyra kan
producera samma mängd aktivt folsyra som en person utan defekt
5-MTHFR. Krasst kan man därför säga att de personer som har
defekt 5-MTHFR måste få i sig mer folsyra än andra för att vara
friska.
De symptom som uppträder vid folsyrabrist kan vara mycket olika
och ibland diffusa. Det kan bestå av stickningar i benen, myrkrypningar, nedsatt känsel, yrsel, hjärtklappning, svår trötthet, tungsveda, mag-tarmproblem etc. Med andra ord en massa olika
symtom som också kan ha andra orsaker. Det kan också bero på
-32Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
bris av B12, som alltid samverkar med folsyra, och i vissa fall på
järnbrist, infektioner eller andra saker. De vanligaste sjukdomarna
man relaterar till B12/folsyrabrist är dock atrofisk gastrit, perniciös
anemi, diabetes typ 2, hypotyreos, reumatoid artrit, celiaki, Morbus
Crohn, Ulcerös colit, Parkinsons sjukdom, vitiligo och Addisons
sjukdom. Men återigen, det kan finnas många andra orsaker till
dessa sjukdomar, vilket också gör det svårt att hitta rätt botemedel.
Intressant i sammanhanget är att man får samma symtom vare sig
man har defekt 5-MTHFR eller en direkt brist på folsyra eller B12.
Om man också har en bris på vitamin B6 kan symtomen förstärkas
eller så kan helt nya uppträda. B6 har nämligen som uppgift att
omvandla homocystein till cystein, en aminosyra som är mycket
viktig för kroppen, och som bl a har en viktig funktion för att vårt
”avgiftningssystem” skall fungera. Om vi har för lite av B6 och
B12/folsyra kan homocystein ackumuleras till mycket höga nivåer.
Vi riskerar då också att få för lite metionin och cystein vilket gör att
ovanstående symptom kan förvärras. Fungerar dock B6 som den
ska, och man äter mycket metioninrik föda, minskar risken för
problem även om man har låga nivåer på folsyra och B12.
Ja, kroppen är komplex och består av tusentals reaktioner – hur
skall man egentligen veta vad orsaken till att man mår dåligt?
När det gäller cancer finns det idag flera olika genförändringar som
associeras med vissa cancertyper. Det gäller främst colo-rektalcancer, endomerticancer, bröstcancer och prostatacancer. Sambanden mellan genförändring och sjukdom är dock i de flest fall
bara statistiska. Man kan därför bara säga att man har en högre
risk att drabbas av cancer om man har genförändringen, men inte
vilka som kommer att drabbas. Det finns därför mycket som pekar
på att ärftlighet i kombination med livsföring kan ligga bakom om
man blir sjuk eller inte. Det finns också studier som visar att vissa
personer med en viss genetisk defekt producerar dubbelt så mycket
av en speciell celltillväxtfaktor (IGF2). Dessa personer har i sin tur
visat sig ha större risk för att få coloncancer. Det finns till och med
de som tror att ca 1/3 av alla coloncancerfall beror på överproduktion av IGF2. I en annan studie kring coloncancer har man
visat att surhetsgraden i tjocktarmen påverkar risken för cancer.
Om det inte är surt nog bildas giftiga ämnen av de gallsalter som
inte återabsorberats i tarmen (ca 3-4 %). Brist på syrabildande
bakterier, obalans i tarmfloran, kan orsaka detta. Kombinationen av
någon gendefekt och brist på syrabildande bakterier kan förmodligen vara den utlösande orsaken för coloncancer – alltså genetisk
förändring i kombination med ”livsföringsfel”. Vad som är sanningen
vet dock ingen idag, och hur man skall leva och vad man skall äta
för att inte få cancer är det heller ingen som vet. Mer forskning
krävs därför kring livsföringens betydelse för att drabbas av cancer.
Are Waerland skrev dock redan 1936 i boken ”Kräftans Grundorsaker” att livsföringen är den största orsaken till cancer. Vad ha då
syftade på var förstoppning orsakad av felaktig kost och obalans i
tarmfloran, miljögifter, samt olika typer av strålning vi blir utsatta för,
däribland från solen. Han påtalade också att dålig cirkulation som
orsakade ackumulering av gifter i cellerna kunde vara en orsak,
samt att det var frågan om långvarig påverkan innan själva cancern
bröt ut.
Vi kan alltså konstatera att även om vi är ärftligt dispositionerade för
-33Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se
vissa sjukdomar så kan kosten och övrig livsföring i många fall
kompensera för de ärftliga defekter vi har. Den stora frågan är som
sagt bara hur? I framtiden kan förmodligen listan göras mycket lång
över liknande samband, men idag finns fortfarande inte så mycket
kunskap. Vi kan bara ana att sådana samband föreligger. Det enda
vi kan göra idag är egentligen att pröva oss fram.
Sammanfattning
Kosten är som sagt på gott och ont. I detta kapitel framkommer det
ännu tydligare det vi avslutade med att säga i förra kapitlet, dvs att
det inte finns något som är ”rätt kost” för alla – i alla fall inte på
detaljnivå. Generellt, och för de flesta människor, talar dock mycket
för att man bör äta mindre kött och mer fiberrik kost, dvs spannmålsprodukter med hela sädeskornet, frukt, rotfrukter och grönsaker samt produkter med hälsosamma mikroorganismer eller
kosttillskott med probiotika. Vi får inte glömma de viktiga fleromättade fettsyrorna Omega 3 och Omega 6 som finns i olika oljor från
växtriket, i frön och fet fisk. Olika typer av syrade mjölkprodukter
och ostar kan också vara bra eftersom de bl a tillför viktig kalk och
nyttiga mikroorganismer. Animaliskt protein från kött, fisk och ägg
är inte skadligt i måttliga mängder och i kombination med annan
mat. Man bör dock akta sig för en överkonsumtion, dels för att för
mycket protein belastar lever och njurar och dels för att det kan
orsaka obalans i tarmfloran.
-34Sjukdomarnas orsak och prevention av P-J Fager
©Arebe Group AB, 2006, www.arebe.se