Kommentardel till inriktning Historia (LHI110 och LHI220)
Bilaga till kursplaner gällande fr.o.m. VT 2010
Inledning
Inriktning Historia består av kurserna LHI110, Historia för lärare 1 (30 hp, varav 3 hp
VFU), och LHI220, Historia för lärare 2 (30 hp, varav 12 hp VFU). Undervisningen inom
kurserna genomförs i samarbete mellan Institutionen för historiska studier, Ekonomiskhistoriska institutionen och Institutionen för pedagogik och didaktik (IPD). Institutionen
för historiska studier är kursansvarig institution för båda kurserna och har därmed
samordningsansvar för inriktningen.
Förklaring av centrala begrepp
Olika innebörder av ämnesbegreppet ”historia” – uppfattat som akademiskt ämne,
skolämne och lärarutbildningsämne – är av central betydelse för inriktningen och
diskuteras därför under rubriken ”Professionsperspektiv” nedan.
Professionsperspektiv
Inriktning Historia utgör en del av lärarprogrammet vid Göteborgs universitet och måste
förstås i det sammanhanget. Det övergripande syftet med inriktningens kurser är att bidra
till att uppfylla målbeskrivningarna i lärarprogrammets examensordning, dvs. att
studenterna efter genomförd utbildning ska kunna visa sådana kunskaper och färdigheter
som krävs för att förverkliga olika skolformers – i detta fall främst grundskolans,
gymnasiets och vuxenutbildningens – mål samt för att medverka i utvecklingen av
respektive verksamhet. Sammantaget handlar det om en lång rad olika kompetenser som
den professionelle läraren förväntas besitta, och det är därför viktigt att påpeka att olika
delar av lärarutbildningen är knutna till eller har relevans för olika kompetenser. Detta
gäller även inriktning Historia, som måste ses i relation till hela utbildningen och utifrån
sin plats i denna helhet.
Kurserna inom inriktningen syftar till att utveckla sådana kunskaper och färdigheter som
krävs för undervisning inom ämnet historia eller delar av andra ämnen som har historisk
anknytning. I detta sammanhang är dock innebörden av ämnesbegreppet ”historia” inte
självklar, varför kursernas utformning måste förstås utifrån en diskussion om historia som
akademiskt ämne, skolämne och lärarutbildningsämne. På lärarutbildningsämnet måste
ställas de dubbla kraven att det dels ska vila på vetenskaplig grund, dels ska ha en tydlig
Sidan 1 av 5
professionsrelevans och ge de studerande nödvändiga verktyg för att omsätta sina
ämneskunskaper i praktisk yrkesutövning. Med professionsrelevans menas då inte minst
att utbildningen har en sådan utformning att den knyter an till de formuleringar om
skolämnet historia som finns i olika styrdokument för skolan.
I någon mån ska alltså lärarutbildningsämnet historia genomsyras av hänsynstaganden
som är specifika för lärarutbildningen, t.ex. rörande bearbetning av värdegrundsfrågor.
Samtidigt framgår det också av styrdokumenten för såväl skolan och lärarutbildningen
som för högskolan mer generellt, att de lärarstuderandes utbildning ska vila på
vetenskaplig grund. Bl.a. av det skälet att de blivande lärarna under en lång yrkeskarriär
ska kunna följa med i kunskapsutvecklingen inom ämnet och förhålla sig självständigt till
olika forskningsbidrag till denna, är det avgörande att de har en djup förståelse för det
akademiska ämnet historia och dess inomvetenskapliga utveckling och villkor. Det är
först med en sådan förståelse ”inifrån” som de har den goda grundval för
ämneskunskapen vilken är helt nödvändig för att de på ett fullödigt sätt ska kunna
omsätta denna ämneskunskap i sin undervisningspraxis. Därför är det också en viktig
uppgift för de utbildningsansvariga att skapa förståelse för den centrala betydelsen av
dessa aspekter av studierna bland de lärarstuderande själva och i skolverksamheten.
Studenterna behöver alltså dels förstå skolämnet historia, dels vara förtrogna med det
akademiska ämnet och dels kunna förhålla sig till frågor om hur relationen mellan dessa
ser ut i deras egen utbildning och i skolan. Av särskild betydelse för att utveckla sådan
förståelse är ämnesdidaktiken, som syftar till att knyta ihop skolämnet och det
akademiska ämnet och vara en brygga mellan högskoleförlagd utbildning (HFU) och
verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Denna koppling mellan HFU och VFU vilar till
stor del på de pedagogiska teorier som utvecklas inom främst AUO1 och AUO2, vilka
operationaliseras i ämnesdidaktiken i förhållande till lokala förutsättningar genom
kritiska övningar. Didaktikens uppgift är också att ge studenterna de praktiska, men
teoretiskt grundade, redskap ifråga om betygssättning och bedömning, användning av
lokalhistoria och exkursionsdidaktik i undervisning etc. som är nödvändiga för deras
yrkesutövning samtidigt som de direkt knyter an till ämnesteoretiska kunskaper.
Det måste betonas att den vetenskapliga grunden är central för en lärares professionella
kompetens. De bedömningar av olika historiska framställningars vetenskapliga grund och
förmågan att tillämpa kritiskt tänkande och källanalys som är så viktiga för den
verksamme läraren måste utgå från gedigna akademiska kunskaper i ämnet. Därför kan
lärarutbildningen inte bygga på en uttunnad eller nedbantad version av den
ämnesteoretiska kunskap som ryms inom de fristående kurserna i historia. Tvärtom måste
kurserna inom inriktning Historia utgå från en uppläggning som liknar fristående kurser i
ämnet för att ge den inomvetenskapliga förståelsen för ämnets karaktär. Samtidigt måste
kurserna på vissa mycket specifika sätt anpassas till de särskilda krav som
lärarutbildningsämnet historia ställer enligt resonemanget ovan. Denna diskussion
utvecklas vidare nedan under rubriken ”Progression”.
Sidan 2 av 5
Genus- och värdegrundsperspektiv
Frågor om genus, klass och etnicitet är ett genomgående tema i både LHI110 och
LHI220. Dels ägnas mycket utrymme åt dessa frågor i litteraturen, dels uppmärksammas
de löpande i framför allt LHI110 som består av en kronologisk översiktskurs där fr.a.
genushistoriska perspektiv är ständigt närvarande. Värdegrunden som begrepp behandlas
inom ämnesdidaktiken och relateras då uttryckligen till de övriga delar av utbildningen
där dessa aspekter särskilt lyfts fram och bearbetas.
IKT i samhälle och undervisning
I båda inriktningskurserna genomförs olika undervisningsinslag i viss utsträckning i
sådana former och med stöd av sådana digitala redskap att frågor om digital kompetens,
kritisk mediekompetens och pedagogik baserad på informations- och
kommunikationsteknik (IKT) aktualiseras och problematiseras. Bland annat ges därmed
tillfälle till reflektion över de didaktiska konsekvenserna av att utnyttja IKT i olika
lärandesituationer, liksom de större samhälleliga följderna av IKT:s ökande betydelse för
informationsspridning, opinionsbildning och lärande i dagens värld.
Integration
På grund av hur VFU:n är organiserad vid Göteborgs universitet har studenterna mycket
varierande VFU-placeringar vilket har visat sig skapa problem när kursansvariga alltför
hårt och specifikt kopplar VFU-uppgifter till HFU-innehållet, då ju detta innehåll är både
ämnes- och kursspecifikt. För utbildningens legitimitet är det därför viktigt att utforma
VFU-uppgifter på ett sådant sätt att de upplevs som meningsfulla av alla (eller åtminstone
de allra flesta) studenter oavsett placering, vilket i sin tur innebär att dessa uppgifter inte
alltid kan knytas så specifikt till ett visst HFU-innehåll som man skulle kunna önska.
Av dessa skäl består vissa delar av ämnesdidaktiken i inriktningen av mer generella
moment kopplade till lärarrollen vilka sedan kan prövas i praxis under VFU-perioder:
arbetstider, planeringsarbete, bedömning och examination av elever osv. Dessa inslag
varvas dock med mer uttalat ämnesdidaktiska moment som bryggar över från ämnesteori
till praxis, t.ex. genom att ta upp och bearbeta centrala begrepp inom ämnet och hur de
kan gestaltas i skolmiljön. Det kan exempelvis röra sig om hur periodiseringar används
och har använts historiskt, hur de kan vara ett verktyg för historisk förståelse och
användas i undervisningen osv. Andra inslag är lokalhistoria och kartmaterial i
undervisningen, exkursionsdidaktik etc. Andra terminen handlar didaktiken bl.a. om hur
man på ett för elever tillgängligt sätt kan träna källkritik och förhålla sig kritiskt till
historiska (och andra) framställningar.
Progression
Inriktning Historia syftar främst till att förbereda studenterna för undervisning i
grundskolans senare år och i gymnasiet, men även med denna inskränkning finns en stor
spännvidd i de tänkta elev- och åldersgrupperna. Det betyder att undervisningen på
inriktningens kurser inte alltför hårt får knyta an till vissa åldrar eller skolformer utan röra
sig på en lite mer allmän nivå. Ändå är kurserna upplagda på ett sätt som innebär att det
Sidan 3 av 5
finns en tydlig progression i utbildningen. Första terminen består sålunda av en
kronologisk orientering kopplad till didaktisering av centrala begrepp som periodisering
m.m., medan andra terminen i högre grad fokuserar på problematisering, kritiskt
tänkande, källanalys och hur man förhåller sig till olika framställningar och bruk av
historien samt historiemedvetande; innehållet är alltså då på en analytiskt högre, mer
problematiserande nivå. Inom didaktiken knyts dessa resonemang till frågor om hur
sådana abstrakta begrepp och metoder kan omsättas i en skolmiljö på ett sätt som gör att
innehållet blir tillgängligt för barn och ungdomar.
LHI110, Historia för lärare 1
I enlighet med skolans styrdokument ger grundkursen LHI110 grundläggande
kronologisk orientering i viktigare historiska sammanhang med betoning på modern
historia. Detta är något som studenterna själva känner ett stort behov av att behärska
innan de går ut i verksamheten. VFU har också placerats relativt sent i kursen för att
studenterna inför den ska ha genomfört så mycket som möjligt av den kronologiska
orienteringen. I kursen ges dels en kunskapsorientering, dels en grundläggande träning av
förmågan att kunna resonera om övergripande historiska sammanhang utifrån olika
perspektiv – kultur-, social- och ekonomisk-historiska för att bara nämna några – och att
problematisera historiska framställningar av olika slag. Kursen innehåller också mer
uttalat didaktiserande moment som kopplar den vetenskapligt förankrade ämnesteoretiska
kunskapen till den praktiska verksamhet i skolan som studenterna får delta i under sin
VFU.
I moment 1 ges en översiktlig orientering om historia i tid och rum från forntiden fram till
ca 1500 med utgångspunkt i hur människors livsvillkor och försörjningsmöjligheter
förändrats. Därtill behandlas frågor om periodisering och övergripande problem kring
centrala historiska samhällsförändringar, från den neolitiska revolutionen till den
senmedeltida agrarkrisen och Nordens integrering i det europeiska feodalsamhället.
Moment 2 sträcker sig från ca 1500 till ca 1815 och fokuserar på bakgrunden till och
uppkomsten av det moderna samhället, det europeiska statssystemets framväxt under
samspelet mellan ekonomisk och militär konkurrens och konfrontationen mellan olika
samhällens försörjningssystem samt deras politiska, religiösa och vetenskapliga
föreställningar. I moment 3, som omfattar halva kursens poängtal, förs den kronologiska
orienteringen från ca 1815 fram till nutid, från den industriella revolutionen i England till
2000-talets globalisering och informationssamhälle. Här behandlas hur människors
livsvillkor förändras på alla plan genom industrialisering, sekularisering och
demokratisering och hur förutsättningar men också nya hinder för politiskt deltagande
uppstår, inte minst genom den ökande användningen av IKT i olika sammanhang.
LHI220, Historia för lärare 2
Efter den kronologiskt ordnade grundkursen får studenterna under sin andra termin
fördjupa sig i ett valbart kulturhistoriskt eller ekonomisk-historiskt ämnesområde. Detta
gör det möjligt att ytterligare problematisera historiska tolkningar och framställningar och
hur dessa kan påverka förståelsen av historiska händelser och fenomen, samt ger
studenterna en beredskap för hur detta kan hanteras och användas i forskning och
undervisning. Vidare behandlas mer utförligt frågor om det akademiska ämnet historia
och hur vetenskaplig kunskap produceras – kriterier och normer inom ämnet osv. – vilket
Sidan 4 av 5
är nödvändigt för att självständigt kunna förhålla sig till ämnesutvecklingen inom
området och för att förstå vad som kännetecknar vetenskaplig kunskap i ämnet. Denna
förmåga kräver slutligen att studenterna själva tränar sig i vetenskaplig
kunskapsproduktion genom att skriva en uppsats där de får träna och reflektera över
problemformulering, metoder och tillvägagångssätt. De ämnen som väljs kan dels vara
materialcentrerade, dels teoricentrerade. Arbetet kan således ha formen av en traditionell
uppsats med användandet av empiriskt källmaterial, men det kan också ha formen av
exempelvis en historiografisk analys.
Sidan 5 av 5
