Renovera med Guds ord
Nehemja kap.7-8
Av: Johannes Djerf
Efter några söndagars paus så har vi åter igen kommit tillbaka till
Nehemja bok. Där nu alla stenar sitter på sin plats runt muren, den sista
dörren är nu uppsatt. Muren är färdig!
För dig som behöver en uppdatering så är bakgrunden den att Nehemja,
munkskänken hos den persiska kungen i Susans borg känner stor nöd för
sitt folk i Jerusalem, där portarna till templet ligger nedbrända och där
folket lider stor nöd. Han börjar be för sitt folk. Han ber och han ber och
dörr efter dörr öppnas för honom att komma till Jerusalem och själv vara
en del av bönesvaret och genom Guds kraft så uppmuntrar han och leder
folket att stå upp och bygga upp muren igen. Det finns människor som vill
förstöra och motgångarna kommer, och de verkar inte sluta i första taget.
Lögnerna, anklagelserna och frestelserna kommer utifrån, men också
inifrån. Ibland folket så är det nära att hela bygget stannar pga.av att
andra beroenden än Gud försöker ta över. Ondskan vill förstöra bygget,
men genom bönens kraft så får Nehemja och hans vänner se hur den
nedbrända muren byggs upp meter efter meter och till slut står den nu
helt färdig. En fantastisk resa för Nehemja då han fått upptäcka vem han
är, han har fått upptäcka gåvor hos sig själv som han inte riktigt visste
om. Och han har fått se hur Gud kan använda och skapa något oerhört
stort av en enkel mans bön och längtan efter förändring. Men under dessa
52 dagar som det tagit att resa upp muren igen, så har det inte bara hänt
saker i Nehemjas liv utan också hos folket, som nu är samlat.
I kapitel 7, som vi inte går igenom så noga, så räknas varje familj upp, en
beskrivning som nästintill är identisk med den som finns i Esra bok.kap.2.
Nehemja ger oss en sammanfattning i vers 66-67 i kap.7 att ”Hela
församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, förutom deras 7 337 tjänare
och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor. 49942 st. får
jag det till, eller min miniräknare på mobilen får det till det i alla fall. Man
kan tycka att alla dessa släkttavlor är onödiga, för de ger inte jätte stor
hänryckning till att vinna världen för Jesus direkt utan är oftast ganska så
sura att läsa. Men de här registren var till stor betydelse eftersom det var
av stor vikt att en jude kunde bevisa sitt släktskap med Abraham, och
därmed Guds folk, och Guds välsignelse.
Om någon sådan här släkttavla kom bort så kunde människors identitet
ifrågasättas, vilket kanske får oss att fundera. Jag vet inte hur stor koll
du har på din släkt. Jag vet om att jag är släkt med Astrid lindgren, och
jag skryter gärna med det, men jag tror att det är svårt att härleda
släkten Djerf till någon av Israels tolv stammar, och hur kan jag då veta
att jag fått del av den välsignelse som Gud har lovat Abraham och hans
avkomma? Denna fråga var församlingarna i Galatien oroliga över. Skulle
man behöva omskära sig för att tillhöra Guds folk? Paulus skriver ett brev
till dem då han poängterar att Gud lovat Abraham att alla folk skulle bli
välsignade i honom. Men hur? Jo, “Nu gavs löftena åt Abraham och hans
avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar
om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som
är Kristus.” gal.3:16. Alltså genom Jesus så går Guds välsignelse, Guds
beskydd, Guds frid ut till alla folk. För den som tror på hans namn blir
välsignad tillsammans med Abraham! Det var ett litet sidospår ifrån
texten men detta är en sådan där avgörande grund i den kristna tron!
Vilket också gör vår matrikel, spännande och full av glädje. Den kanske
inte har riktigt samma vikt som judarnas släkttavlor hade, men visst talar
den om identitet, att du som finns här i tillhör Törestorps
Missionsförsamling. Du tillhör Guds folk, du är ett Guds barn! Ingen är
bortglömd eller mindre viktig! Vilket är en stor uppmuntran och en bra
reklam för vår medlemsintagning nästa söndag! Finns du inte med här!
Kom och bli en del av oss, du som tror på Jesus hör ihop med oss andra,
du är under samma välsignelse! Amen!
Även om vi kanske har hört det många gånger, visst är det gott att
påminna sig om vad Guds ord säger! När vi nu går in i kapitel 8 i
Nehemja, så möts vi faktiskt av just detta. Guds ords betydelse för våra
liv! Vi läser kap.8:1–12. Och vi läser tillsammans med David Sveders
teaterföreställning. (29:30-34:39)
Det här är verkligen en sådan här drömtext för en pastor! 5 dagar efter
det att muren var klar, på nyårsdagen i den judiska kalendern, så gick
folket ut ur sina hus och gick till sina grannar, till sina släktingar och
vänner och drog dem samman till torget vid vattenporten i Jerusalem med
en enda gemensam längtan efter att få höra Guds ord! Det var inte någon
mer andlig och stark ledare som Nehemja och det var inte någon lärd och
kunnig pastor som Esra som sa åt dem att nu måste ni läsa, utan det kom
ifrån folket själva.
Som en enda familj, som en enda man så kom alla, 50 000, män, kvinnor
& barn i olika åldrar och bad Esra, den skriftlärde att hämta bokrullen,
Mose lagbok, och läsa det som Gud hade gett dem!
Det fanns en hunger efter Guds ord! De samlades inte bara för lite
underhållning, lyssna på en fin sång, skratta lite och höra en fin 15
minuters predikan för trevnadens skull, och sedan avsluta med ett litet
gott fika, utan de väntade på Guds egna ord! Alla lyssnade från tidig
morgon till middagen står det i vers 3, alltså runt 6 timmar så lyssnade de
på första mosebok, andra mosebok, tredje mosebok… och man ville inte
att Esra skulle sluta! Tänk den dagen då ingen vill att jag ska sluta
predika, utan hungern bara fortsätter och fortsätter och stillas aldrig av
att middagen väntar på spisen hemma eller att man måste åka till A6 och
handla. Då är det som vi kallar för väckelse inte långt borta tror jag.
Kanske inte genom att vi har 5 timmar långa predikningar, även om det
vore väldigt härligt, men det är inte det jag menar, utan sanningen att när
vi dras mot Guds ord och inte kan få nog, då händer något!
Folket hade under en lång tid fokuserat på det praktiska bygget. På att få
muren klar. Men när muren var klar så fattades det dem ändå något!
Muren, det praktiska var inte hela delen av ett upprättande av Guds folk,
utan det som de verkligen behövde renovera, var deras inre bygge. De
hade haft skriftrullarna inne i templet under tiden av murbyggandet, men
de hade blivit liggande. Det var nog inte medvetet utan fokuset hade bara
varit någon annan stans. Och på samma sätt så tror jag att vi behöver
komma rätt på insidan nu när det yttre är på plats! Vet ni att det är
nästan exakt på dagen som vi för tre år sedan invigde våra nyrenoverade
lokaler. Och visst har det blivit bra! Jag är otroligt stolt över vår kyrka,
varje gång jag går in här. Lokalerna är nästan fortfarande som nya, och
de utnyttjas till fullo under varje vecka och de har öppnat upp för många
nya kontakter med människor runt omkring oss. Men, det är inte allt som
behövs. Det kan göra ont att höra det, men jag tror vi vet om det var och
en. Att hur fina lokaler vi än har så kommer det inte förändra en, inte ens
en annan människas liv. Utan det är bara Guds ord som kan förändra! Och
därför så blir de här orden ett direkt budskap till oss som församling ikväll
tycker jag. Det är dags att komma rätt på insidan nu, när det yttre är på
plats. Vi har till och med en städfirma som sköter städningen i kyrkan åt
oss!
Hör ni. Det är dags att börja renovera och städa vår insida med det som
verkligen betyder något, Guds ord!
Här, mitt i församlingen men också hemma hos dig mitt i din vardag. Jag
tror inte att det bara är hemma hos mig som skriftrullen, min bibel då och
då bli liggandes utan att bli öppnad utan jag tror att det har hänt hemma
hos dig också. Det är inte alltid medvetet, men i fokus på att altanen
måste bli färdig eller att köket ska bli färdigt, att vi måste ha ordning i
trädgården eller att sommarstugan är i behov av renovering så blir den
andliga renoveringen liggandes. Vi vet så väl om det, den första instinkten
som vi har som ett Guds barn är att ja, jag vill öppna boken. Jag vill suga
åt mig och lära mig mer av det som Gud har gett mig, men ”Jag ska
bara”, som den gamla barndomsvännen Alfons Åberg brukade säga, och
efter många ”jag ska bara”, så har vi tystat ner den där inre rösten som
längtar efter ordet.
Men vet ni, inom oss var och en så finns det en och annan tapet som
behöver tapetserats om. En vägg som behöver rivas och en trädgård som
behöver bli vattnad. Vi behöver nya minnen, nya upplevelser, nya tilltal.
Vi behöver be Gud riva ner de väggar som gör att vår tro bara finns i de
små utrymmena och vi behöver be Guds Ande vattna så att allt får nytt
liv, och att vi får blomma ut. Visst är detta en renovering som verkligen
känns aktuell!? Och genom Guds ord så kan det ske. Gud har valt att
renovera oss, framförallt genom sitt ord. Bibeln är gemenskap. Det är
kommunikation mellan Gud och hans barn. Låter vi ordet bli liggandes så
blir det lätt bara en stum enmans dialog ifrån oss själva. Men Gud vill ha
gemenskap! Din och min insida är i lika stort behov av renovering, som
denna kyrka en gång var. Den renoveringen kanske aldrig kommer bli klar
fören vi kommer hem till Gud, men tillsammans som församling så
behöver vi be Gud om hjälp att än en gång hitta och öppna det som Gud
gett oss. Ja, men du predikar ju varje söndag Johannes, då får jag ju min
dos, det borde väl räcka, tänker du kanske. Ja, jag försöker att oftast
predika utifrån det som Gud gett, men det är inte det som detta handlar
om, det handlar om att vi tillsammans skapar en hunger efter Guds ord.
Och den hungern kan inte jag säga till dig att du ska få, den måste börja
hos dig, den måste börja hos oss tillsammans. Så, låt oss be om den
hungern! Varför då? Jo, för utifrån en sådan längtan förändras inte bara vi
utan också hela vår omgivning! Och det vill jag tro att vi alla drömmer om
och att det är därför som vi har en församling på det här sättet! Så, låt
oss be Guds Ande om hjälp att följa den första instinkten!
”Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni
genom den växer upp till frälsning, då ni nu har smakat att Herren är god,
står det i 1 petr.2:2-3.
Jag har inte sett det med egna ögon än, men på föräldrakursen som jag
och Lisa gått så har vi lärt oss att det första som man gör när barnet är
fött är att lägga det på mammans mage, hud mot hud, för att barnet själv
på egen hand ska följa sin första redan nerlagda instinkt att söka sig till
bröstet och mjölken. På samma sätt så behöver vi vara nära Gud, hud
mot hud så säga, längta och följa den inre rösten som vill åt Guds ord,
den rena andliga mjölken.
När jag och Lisa precis blivit tillsammans så kommer jag ihåg en gång när
hon var och hälsade på mig. Vi hade varit hemma hos mig under dagen,
när jag skulle till kyrkan på kvällen. Lisa ville inte åka hem än så hon
stannade kvar medans jag gick iväg och när jag kom hem på kvällen igen
så hade hon diskat upp den rejäla diskhögen som tidigare hade legat
framme och så stod det på en lapp på kylskåpet ”jag ser fram emot att
dela resten av mitt liv med dig”. Den lappen hängde kvar länge högt upp
på kylskåpet kan jag säga, inte bara för att lappen sa vem som skulle bli
första diskare utan för den sa mig otroligt mycket mer. Den gjorde mig
glad under tunga dagar, den gav mig hopp och den berättade om min
framtid.
På samma sätt så lyfte folket i Jerusalem upp Guds ord och byggde en
hög träställning så att alla kunde se och höra. De förstod att detta är
något som vill säga oss något. Det gick inte bara vifta bort det. De ville
sätta ordet högt, över deras egna tankar. Och när Esra, som nog var väl
förberedd som den studerande person han var, och öppnar skriften inför
allt folket så reser sig den enorma folkmassan sig upp står det. Inte för att
någon sa åt dem utan för att man hade respekt för ordet. Har vi, har du
den respekten för Guds ord idag? Lyfter du det högt över dina egna tankar
och alla åsikter som vi omges av ifrån olika ledare och medier idag. När
människor frågar sig vad kärlek verkligen är, när man talar om vårt
ursprung, när man talar om ondska, fiender, skvaller, sorg, sjukdom,
döden, makt, äktenskapet, materialism, pengar, församling, framtiden,
låter du Guds ord sitta högt uppe på kylskåpet och tala till dig? I vissa
delar av världen kan man riskera livet för att få tag på en Bibel, här tar vi
inte ens med den på gudstjänsten. Jag talar till mig lika mycket som till er
och jag funderar på om det är respekten för ordet som vi kanske saknar?
Vad än orsaken är så tror jag att vi alla behöver en större respekt för
ordet. Det kommer inte alltid vara det lättaste. Du kommer få människor
emot dig, vilket är det sista som vi vill många gånger, men instinkten att
följa Guds ord, är det som förändrar och gör att vi och andra verkligen
växer.
Folket vid vattenporten lyssnade uppmärksamt på ordet som Esra läste,
och när Esra också började förstå vad han läste, började han prisa Herren,
då folket svarade med amen, amen! De ville ledas av det som lästes och
rätta sig efter dess sanning. Men man tog inte bara till det utan att
reflektera över vad det betydde för ens egna liv. Utan man samlades i
grupper där man stod då Esra hade olika medhjälpare som fanns i de olika
grupperna som i sin tur utlade texten tydligt så att man förstod står det i
vers 8. Man tolkade ordet, diskuterade det och fördjupade sig i det. Det
var oerhört genomtänkt in i minsta detalj. Troligen organiserat av
Nehemja, som hade känsla för sådana här bitar, som även här ger oss ett
exempel på hur en församling bör fungera. Vi behöver det stora
massmötet så säga, den stora Gudstjänsten. Men vi behöver också den
lilla gruppen där vi får jobba med ordet, tolka det och diskutera det, för
att det ska bli mer greppbart för vårt egna liv. Vi är inte en jättestor
församling än, men jag tror att även vi behöver den lilla gruppen. Har du
en sådan grupp, där du får möjlighet att få personlig hjälp och samtala om
att förstå Guds ord? Personligen så tror jag att vi har en av våra stora
utmaningar här som församling. Vi är duktiga på att gå på Gudstjänster,
vilket är härligt och behövligt, men om jag frågar er om en vecka vad jag
predikade om idag så är det inte många av er som kommer att komma
ihåg det. Frågar jag om en månad så är jag väldigt tveksam om ens jag
kom ihåg vad jag pratade om idag. Förhoppningsvis så har ordet fått
påverka oss på något sätt på vägen, annars skulle jag inte stå här och
predika, men i vilket sammanhang får vi möjlighet att dagligen jobba med
det och leva med det i allt vi gör? En stor utmaning, som jag tycker vi
tillsammans ska försöka hitta vägar i, för jag tror vi behöver det lilla
sammanhanget precis lika mycket som det stora, för att upptäcka vad
ordet verkligen betyder! Ordet behöver bli personligt.
I texten så läser vi att samtalet om ordet gjorde att man hittade nya
saker som man under en tid glömt bort. De fann skrivet i lagen att
HERREN genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor
under högtiden i sjunde månaden, vers.14. En högtid som skulle påminna
dem om Guds beskydd under vandringen ifrån Egypten till Kanaans land
och det skulle även utgöra en påminnelse om att människan är beroende
av naturen och av Gud som låter marken avge sin gröda. En högtid som
skulle skapa glädje hos folket, men när de såg att de hade glömt bort en
viktig högtid som hörde ihop med hela deras historia och tro på Gud, så
brast de alla ut i gråt.
Tänk er in i situationen. 50 000 människor som är helt förkrossade, böjda
mot marken och gråter! Vilket ljud! De var helt förtvivlade.
Och samma förtvivlan kan möta oss när vi läser ordet och förstår det. När
vi jämför våra liv med en god Gud så gör det oss väldigt nakna. Det ger
oss insikt om vårt läge. Gud smetar inte bara över det som är fel hos oss.
Vilket gör ont ibland, det kan skapa många tårar, för det är jobbigt att
förstå att man inte lever så som Gud vill och det är inte alltid det enklaste
att förändra sitt liv efter Guds ord. En nöd, en smärta som vi behöver.
Men det är inte det som är målet med Guds ord till oss. Bibelns Gud är
inte ute efter att sänka människor. Gud tänker aldrig att ”yes, nu har jag
sänkt en människa till”. Nej, Guds budskap genom hela Bibeln, både i GT
och NT är nåd. När Nehemja och Esra hör folkets gråt så vill de stoppa
gråten. Sörj inte, gråt inte! Denna dag är helig för vår Gud! Var inte
bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet! Vers.10. Gråt och förtvivlan
utan hopp och glädje hör aldrig ihop med vår Gud! Synden finns där, Vi
har anledning att gråta! Men det är inte den som vi ska tänka på! Det är
inte den som ska prägla vårt liv! Utan vår frälsning! Vår räddning. Denna
nåd fanns redan nu, men först i Jesus så ser vi hela denna möjlighet till
denna glädje, som tog all vår synd på sig.
”Han, alltså Jesus, har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte
på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd,
som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet”. 2.tim.2:9. Detta är vår
starkhet, som vi får fylla oss med idag. Det är dessa ord som bär oss dag
för dag. Du som har misslyckats någon gång har anledning att glädja dig!
Vi var döda genom våra överträdelser, men han har gjort oss levande
tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ef.2:5. Så Gläd er alltid i
Herren. Än en gång, vill jag säga gläd er! Fil.4:4. Ordet ger oss glädje!
Folket gick iväg, åt och drack, sände omkring sig gåvor och gjorde sig
mycket glada. Ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem,
vers.12. När de hade förstått ordet så torkade de bort tårarna ifrån deras
kinder och fyllde sig med Guds starkhet och nåd. Och fortsätter vi och läsa
så ser vi hur de börjar fira lövhyddohögtiden igen, som inte firats sedan
Josuas tid.
Den styrkan, den glädjen hittar också vi i Gudstjänsten när vi kommer
samman, den nåden finner vi var gång du öppnar Guds ord och vill förstå.
Och vi får idag be Guds helige Ande om ny hjälp och ledning till att förstå
vad Gud har gett oss. Nehemja, betyder faktiskt tröstaren.
Och på samma sätt som Nehemja skapade enhet mellan folket, delade ut
gåvor och visade var och ens betydelse, visade på Guds beskydd, visade
på styrkan i bönen, i Guds ord och visade tröst och glädje så vill den
heliga Ande komma över dig just nu och visa på att du och jag är i behov
av en renovering med Guds ord. Amen.
