Vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni

Politisk viljeinriktning för
Vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni i
Uppsala-Örebroregionen baserade på Socialstyrelsens Nationella
utvärdering 2013
Antagen av Samverkansnämnden 2013-12-06
2013-12-06
Rekommendationer och beslut i sammanfattning
Samverkansnämnden rekommenderar att landstingen ska:
•
Följa Socialstyrelsens kunskapsstöd för vård och insatser vid depression,
ångest och schizofreni som omfattar nationella riktlinjer samt nationell
utvärdering.
•
Se till att hälso- och sjukvården vidtar åtgärder för att minska den höga
dödligheten i kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa
•
Utveckla samverkan och rutiner för hur kroppsliga sjukdomar hos personer
med psykisk ohälsa kan förebyggas, upptäckas och behandlas inom
primärvården, psykiatrin och somatisk specialiserad sjukvård
•
Ge berörda verksamheter i uppdrag att ha rutiner för bedömning av risk för
självmord
•
Ge berörda verksamheter i uppdrag att se över och anpassa sina rutiner för
förebyggande läkemedelsbehandling med litium för personer med bipolär
sjukdom enligt rekommendationerna i Nationella riktlinjer för vård vid
depression och ångestsyndrom 2010
Samverkansnämnden beslutar att regionala utvecklingsgruppen för nationella
riktlinjer ska:
•
Följa upp givna uppdrag i den politiska viljeinriktningen och rapportera till
samverkansnämnden vid nämndens första sammanträde första året efter
genomförandet.
•
Inom ramen för det utvecklingsarbete som pågår inom utvecklingsgruppen för
samordning av nationella riktlinjer använda indikatorer för att följa upp vården
vid depression, ångest och schizofreni.
Samverkansnämnden beslutar att de regionala specialitetsråden ska:
•
Specialitetsråden i vuxenpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri samt
allmänmedicin gemensamt verka för ökad samverkan inom utbildning,
metodutveckling och forskning.
•
Specialitetsråden för barn- och vuxenpsykiatri samt allmänmedicin analysera
uppföljningsresultaten och återrapporterar till Kunskapsstyrningsgruppen
årligen.
2 (8)
2013-12-06
Inledning
Den politiska viljeinriktningen har utformats med utgångspunkt från Socialstyrelsens
utvärdering av psykiatrisk vård, primärvård och socialtjänstens insatser. Utvärderingen
har baserats på indikatorerna i Nationella riktlinjer för vård vid depression och
ångestsyndrom som publicerades 2010 och Nationella riktlinjer för psykosociala
insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som publicerades 2011.
Utvärderingens huvudsakliga syfte har varit att belysa kvaliteten och effektiviteten i
vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa.
Syfte med den politiska viljeinriktningen – Likvärdig vård
Den politiska viljeinriktningen är ett för regionen förtydligande av Socialstyrelsens
utvärdering av vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni och utgör
Samverkansnämndens rekommendation till landstingen. Den har som syfte att bidra
till en mer likvärdig vård inom regionen, vidare vara stöd för styrning och ledning av
hälso- och sjukvården med öppna och systematiska prioriteringar.
De enskilda landstingen förväntas ta in rekommendationerna i budget- och
planeringsprocesserna. Den politiska viljeinriktningen beskriver också de
utvecklingsområden inom vård vid depression, ångest och schizofreni som
Samverkansnämnden bedömer lämpar sig för ett regionalt samspel. Den riktar sig
därför också till berörda regionala specialitetsråd.
Förutsättningar för att kunna erbjuda en likvärdig vård till personer med psykisk
ohälsa är att skillnader i praxis utjämnas, samverkan mellan kommun och landsting
utvecklas och att möjligheterna till jämförelser utvecklas. För bättre samverkan mellan
kommun och landsting rekommenderar Samverkansnämnden att landstingen utvecklar
arbetet med de överenskommelser man slutit med kommunerna i linje med
överenskommelsen med SKL.
För att kunna göra rättvisande jämförelser rekommenderar Samverkansnämnden att
landstingen följer upp indikatorerna i Socialstyrelsens kunskapsstöd och speciellt de
16 redovisade utvalda indikatorerna som Samverkansnämnden ser störst ojämlikhet
inom.
Aktuell situation
Psykisk ohälsa
Depression och ångestsjukdomar utgör de två största diagnosgrupperna inom gruppen
psykiska sjukdomar. Psykisk ohälsa räknas idag som ett av de stora
folkhälsoproblemen och depression framför allt är en av de vanligaste orsakerna till
ohälsa, produktivitetsbortfall och arbetsoförmåga världen över. Uppskattningsvis
drabbas 25 procent av befolkningen någon gång i livet av ett ångestsyndrom. Minst 25
procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män kommer någon gång i livet att få en
behandlingskrävande depression. Det finns stora skillnader i psykisk ohälsa i åldern
3 (8)
2013-12-06
16-29 år mellan män och kvinnor. I den nationella folkhälsoenkäten för 2012 uppgav
20 procent av kvinnorna och 14 procent av männen att de upplevde ett nedsatt psykiskt
välbefinnande. En ökning av antalet vårdtillfällen kan också ses för åldersgruppen 1844 år, för både kvinnor och män.
Första linjens vård
Den psykiska ohälsan är, i första hand, en angelägenhet för primärvården, den så
kallade första linjens sjukvård. Primärvårdens ansvar för omhändertagande av
psykiska sjukdomar är omfattande. En majoritet av alla vuxna personer med
depression och ångesttillstånd söker och behandlas inom primärvård. Barn och unga
vänder sig i första hand till skolhälsovård och ungdomsmottagningar.
Skillnader i hälsa och dödlighet
Socialstyrelsens utvärdering visar en ökad dödlighet i somatiska sjukdomar för
personer med psykisk ohälsa. Dödligheten efter förstagångsstroke och hjärtinfarkt är
betydligt högre för personer som med en samtidig psykiatrisk diagnos än bland dem
utan. Andra stora skillnader är att personer med en psykisk ohälsa har fler undvikbara
slutenvårdstillfällen än personer utan samt att det finns en högre dödlighet i sjukdomar
som betraktas som hälsopolitiskt och sjukvårdspolitiskt åtgärdbara. Anmärkningsvärt
är att de senaste åren har överlevnaden ökat i den totala befolkningen, men den
förbättringen kan inte ses hos personer med psykisk ohälsa.
Bemötande information och delaktighet
Enligt de nationella patientenkäterna får de flesta områden inom hälso- och sjukvården
goda omdömen från patienterna förutom inom psykiatrins öppen och slutenvård. Det
lägsta resultatet får den psykiatriska slutenvården, där enbart 57 procent av patienterna
anser att de fått ett gott bemötande. Patienterna inom psykiatrisk öppen och slutenvård
upplever heller inte att de får tillräcklig information om sitt tillstånd och att de inte
känner sig delaktiga i planeringen och genomförandet av sin vård och behandling.
Kostnader för psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa beräknas kosta över 70 miljarder kronor om året i förlorade
arbetsinsatser och i utgifter för vård och omsorg. Trots att den ökade
vårdproduktionen, mätt som antal besök och antal vårdtillfällen, har ökat mer inom
psykiatrin har kostnaderna under de senaste åren inte ökat lika mycket som
kostnaderna för specialiserad somatisk vård och primärvård.
4 (8)
2013-12-06
Mål, rekommendationer
Mål
Uppsala-Örebroregionen ska erbjuda ett effektivt och gott omhändertagande av alla
patienter med psykisk ohälsa. Vården ska upplevas som säker, trygg och av hög
kvalitet. Den ska ges med respekt för den enskildes integritet och såväl patienter som
närstående ska uppleva att det erbjuds en god vård på lika villkor vid behov av
behandling eller insatser vid depression, ångest eller schizofreni.
Rekommendationer
Information, delaktighet och inflytande
Möjlighet att få information om, vara delaktiga i och ha inflytande över vård och
behandling är viktigt för patienter och anhöriga inom den psykiatriska vården. Det är
angeläget att hälso- och sjukvården skapar förutsättningar för patienten är delaktig i
sin egen vård och förstår konsekvenserna av sin sjukdom, både på kort och på lång
sikt. Närståendes förståelse för och medverkan i vården är av stort värde.
Bedömning och omhändertagande av vårdsökande inom första linjens vård
Hög tillgänglighet i det primära omhändertagandet och god kontinuitet under det
fortsatta vårdförloppet är grundläggande förutsättningar för ett effektivt
omhändertagande av patienter med psykisk ohälsa. God samverkan mellan primärvård
och specialistpsykiatri är en förutsättning. Det krävs både tillgång till personal med
adekvat kompetens och att val av behandlingsmetoder görs enligt principerna för
stegvis vård.
Somatisk hälsa för personer med psykiatrisk diagnos
Landstingen bör vidta åtgärder för att minska den somatiska dödligheten hos personer
med psykiatrisk diagnos. Även somatiska undvikbara slutenvårdstillfällen bör minskas
och samarbetet mellan primärvården, psykiatrin och den specialiserade somatiska
vården bör stärkas. Rutiner för att förebygga, tidigare upptäcka och behandla
somatiska sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa bör utarbetas och
implementeras i verksamheterna.
Komplicerad och komplex problematik
Det är viktigt att landsting och kommuner samverkar till att skapa förutsättningar,
både fysiskt och psykosocialt, för individens bästa möjliga funktionsnivå. Vård och
insatser bör utformas så att de stödjer patientens integritet, resurser och behov och vara
individuellt anpassad.
5 (8)
2013-12-06
För att minska återinskrivningar till psykiatrisk slutenvård bör rekommendationerna
om antipsykotiska läkemedel efter psykiatrisk slutenvård för personer med schizofreni
i enlighet med de nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande
tillstånd 2011 i större grad tillämpas. Det behövs också en ökning av behandlingsuppföljningarna för att förhindra återinskrivningar.
Det är också viktigt att hälso- och sjukvården och socialtjänsten arbetar för att det för
de svårast sjuka finns en upprättad samordnad individuell plan (SIP), att en Case
manager ACT utsetts, att tillgång till multiprofessionellt team finns och att en fast
läkarkontakt har utsetts. Det skapar förutsättningar för att alla i vården är insatta i
patientens individuella vårdplan samtidigt som det ger förutsättningar att tillgodose
patientens behov.
Bedömning av risk för självmord
Landstingen bör i enlighet med de nationella riktlinjerna för depression och
ångesttillstånd 2010 ställa krav på verksamheterna att systematiskt bedöma risk för
självmord i större utsträckning än vad som sker idag för att minska antal självmord
och dödsfall med oklart uppsåt.
Uppföljning
Urval av indikatorer
I den nationella utvärderingen för vård och insatser vid depression, ångest och
schizofreni 2013 har indikatorerna delats upp på fyra olika områden. Totalt beskrivs
42 indikatorer, av dessa relaterar ett antal till kommunens verksamhet eller till
kommun och landsting gemensamt. Nedan redovisas 18 indikatorer som valts ut på
grund av stora ojämlikheter i vården och som kräver riktade insatser för att vården för
patienter med psykiska diagnoser ska förbättras. Indikatorerna under de psykosociala
insatserna är något landstingen inte ensam kan råda över resultatet utan god samverkan
med kommunerna krävs för att nå goda resultat.
6 (8)
2013-12-06
Namn på indikator
Område D: Depression och ångestsyndrom
Självmord med oklart uppsåt
Dödlighet bland personer som behandlats för depression och ångest
Dödlighet bland personer som behandlats med bipolär sjukdom
Dödlighet bland personer som behandlats för ångestsyndrom
Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer med depression
Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer som vårdats för
bipolär sjukdom
Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer som vårdats för
ångestsyndrom
Område P: Psykosociala insatser vid schizofreni och
schizofreniliknande tillstånd
Tillgång till samordnade vård- och stödåtgärder enligt ACT-modellen
Överenskommelse om samarbete mellan kommun och landsting
Område S: Schizofreni och schizofreniliknande insatser
Dödlighet bland vårdade för schizofreni
Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer som vårdats
inom sluten psykiatrisk vård för schizofreni
Följsamhet till antipsykotiska läkemedel efter psykiatrisk slutenvård för
personer med schizofreni
Område Ö: Psykisk sjukdom övergripande
Dödlighet bland personer som vårdats inom psykiatrisk vård
Hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet för personer med psykisk sjukdom
Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet för personer med psykisk
sjukdom
Dödlighet efter hjärtinfarkt för personer med psykisk sjukdom
Dödlighet efter förstagångsstroke för personer med psykisk sjukdom
Undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen för personer med psykisk
sjukdom
Indikator
D1
D2
D3
D4
D5
D6
D7
P7
P9
S1
S2
S6
Ö3
Ö4
Ö5
Ö7
Ö8
Ö9
Samverkansnämnden rekommenderar att:
•
Hälso- och sjukvården vidtar åtgärder för att minska den höga dödligheten i
kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa.
•
Samverkan och rutiner utvecklas för hur kroppsliga sjukdomar hos personer med
psykisk ohälsa kan förebyggas, upptäckas och behandlas inom primärvården,
psykiatrin och somatisk sjukvård.
•
Respektive landsting ger berörda verksamheter och framförallt primärvården i
uppdrag att ha rutiner för självmordsriskbedömningar.
•
Respektive landsting ger berörda verksamheter i uppdrag att se över och anpassa
sina rutiner för förebyggande läkemedelsbehandling med litium för personer med
7 (8)
2013-12-06
bipolär sjukdom enligt rekommendationerna i Nationella riktlinjer för vård vid
depression och ångestsyndrom 2010
•
Utvalda indikatorer används för att följa upp vården för personer med depression,
ångest och schizofreni.
•
Givna uppdrag i den politiska viljeinriktningen följs upp av den Regionala
utvecklingsgruppen.
Sammanfattning organisatoriska konsekvenser landstingen i U/Öregionen
För att vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni ska kunna förbättras
och ojämlikheter i framförallt somatisk dödlighet för personer med psykiatrisk diagnos
minskas krävs ett större organiserat samarbete mellan landstingens verksamheter.
Kostnadsökningarna kommer att drabba landstingen olika, beroende på i vilken grad
respektive landstings organisation idag korresponderar med riktlinjerna.
För att patienter med komplex problematik, som tidigare ofta fanns på institution, inte
ska hamna i en gråzon mellan olika ansvars- och kompetensområden ställs krav på
integrering och samordning av resurser. Landstingen behöver bidra till samverkan och
samordning mellan huvudmännen för att förbättra möjligheterna till
uppföljning/åtgärder kring personer med komplex eller psykiatrisk omfattande
problematik.
8 (8)