Pohlia nutans Nickmossa NE NA Mossor LC DD NT VU EN CR RE Livskraftig (LC) Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Bryales, Familj: Mielichhoferiaceae, Släkte: Pohlia (nickmossor), Art: Pohlia nutans - nickmossa (Hedw.) Lindb. Synonymer: Webera nutans Hedw., Pohlia marchica Osterwald, Pohlia marchica Osterw. in Warnst. Kännetecken Arten bildar 1–3 cm höga, gröna till gulbruna, glänsande tuvor. Stammen är rödbrun. Bladen är äggrunda, tillspetsade, upp till 3 mm långa och utan nedlöpande bladbas. Bladkanterna är nedtill smalt tillbakaböjda, upptill plana och har tänder närmast bladspetsen. Nerven är mörkt grön till brun och når bladspetsen men är inte utlöpande. Bladcellerna är rombiska, 5–6 gånger så långa som breda och något tjockväggiga. Honbladen är mer avlånga än de vegetativa bladen, vilket gäller de flesta arterna i släktet. Arten är samkönad och kapslar förekommer ofta. Kapseln är oval till kort cylindrisk och nedåtriktad till rakt utåtstående. Kapselskaftet är 2–4 cm långt och rödaktigt. Sporerna är 18–24 µm i diameter, gulbruna och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning förekommer ibland med kortbladiga, lätt avfallande skottspetsar, särskilt när arten växer på störd, trampad mark. Arten är mycket variabel och många former finns beskrivna. Underarten schimperi bildar 3–5 cm höga, glänsande, relativt täta, gulgröna tuvor med rött inslag. Den är sällsynt, har sällan kapslar och växer i skuggade klippskrevor i alpin miljö. Vanlig nickmossa är mycket variabel och delar många kännetecken med de flesta närstående arter i släktet. Arten kan även likna arter i släktet bryummossor Bryum, men bladen hos de senare har kantlist och saknar oftast tänder i bladspetsen. Utbredning och status Arten är allmän i hela Norden från havet till högalpin nivå. Utbredningen omfattar hela Europa, Azorerna, södra Afrika, stora delar av Asien, Australien, Nya Zeeland, Antarktis, Syd- och Nordamerika samt Grönland. Ekologi Vanlig nickmossa växer på jord, ved och klippor med ett tunt humustäcke och lågt pH. Arten återfinns ofta i urbana och människonära miljöer, t.ex. vägkanter, ruderatmark, skogsstigar och igenväxande betesmark, men växer dessutom på hyggen, hedar, myrar och i branter där marken ofta störs. Den växer ofta tillsammans med andra vanliga arter, t.ex. brännmossa Ceratodon purpureus, fransmossor Ptilidium spp. och smaragdmossa Dicranella heteromalla. Sporerna mognar på sommaren. Övrigt Etymologi: nutans = lutande; nutans presens particip av nutare (lat.) = nicka, svikta, vackla. Uttal: [Pólia nútans] KEY FACTS Nodding Thread-moss. Forms 1–3 cm high, glossy, green to yellowish-brown tufts. Leaves ovate, up to 3 cm long, apex acute, base not decurrent. Leaf margin narrowly recurved below, plane above, denticulate near apex. Costa dark green to brown, percurrent. Synoicous, capsules common. Capsule pendulous to horizontal, ovoid to broadly cylindrical. Seta 2–4 cm long, reddish. Vegetative propagation by short-leaved, caducous shoot apices occurs occasionally. The subspecies schimperi forms relatively dense, 3–5 cm high, glossy, yellowish green tufts with a reddish tinge. Paroicous (occasionally polyoicous), capsules very rare. Mainly alpine, found in shady rock crevices. – Grows on soil, wood and rock with a thin cover of acidic humus. Very common along roadsides and in waste ground in urban areas, but also in clear-cuts, along forest paths and in abandoned pastures. ArtDatabanken - artfaktablad 1 Litteratur Hallingbäck, T. 2008. Pohlia nutans nickmossa s. 419-420. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Författare Tomas Hallingbäck 2008 ArtDatabanken - artfaktablad 2