GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

TerapiTips
NR 5 DECEMBER 2013 | U T G I V E N A V L Ä K E M E D E L S K O M M I T T É N I L A N D S T I N G E T S Ö R M L A N D
I DETTA NUMMER
Ordföranden har ordet
SID 2
Nya medarbetare i Läkemedelskommittén
SID 3 - 4
Nya riktlinjer för läkemedelshantering i Sörmland
SID 5 - 7
BPSD? Är det en sjukdom?
SID 8 - 9
Mellansvenskt läkemedelsforum 2014
SID 9
Temadag ”Mycket LUTS
och lite LUST?”
SID 10
Diabetesforum 2013
SID 11
Aktuella utbildningar
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
TILLÖNSKAR VI ALLA LÄSARE!
N R 5 2 0 1 3 | S I DA N 2
”Ordföranden har ordet”
Välkommen till ett nytt nummer av
TerapiTips!
H
östens stora utmaning har varit och är
fortfarande bytet av leverantör av dosexpedierade läkemedel. Landstinget
Sörmland har från den 7 oktober en ny leverantör
för dosexpedierade läkemedel. Upphandlingen har
genomförts tillsammans med landstingen i Dalarna,
Västmanland, Gävleborg, Uppsala, Örebro och
Värmland. Det nya avtalet är med Apotekstjänst
Sverige AB. Läkemedelskommittén har samlat all
grundläggande information på hemsidan där du också
kan följa vad som händer fortlöpande.
Kommuner: Se Insidan/Intranät i respektive kommun
Landstinget: Se Läkemedelskommitténs hemsida
Vi har också under hösten tillsammans med verksamhetscheferna påbörjat arbetet med att införa
”Läkemedelsberättelse och dokumentation
av läkemedelsförändringar under vårdtid”.
Läkemedelsberättelsen är en beskrivning av vilka
läkemedelsförändringar som har gjorts under
vårdtiden, vad och varför. Den är en del i den
utskrivningsinformation som ges till patient och
nästa vårdgivare. Till patient ska även ges en aktuell
läkemedelslista eller för dospatient aktuellt dosrecept.
Målsättningen med detta omfattande arbete är
att minska överföringsfel av läkemedel i vårdens
övergångar och att säkerställa att patienten får rätt
läkemedel.
Dokumentet ”Läkemedelshantering i Sörmland
2013” är nu färdigt efter revision. Det innehåller
riktlinjer för läkemedelshantering i öppen vård,
sluten vård, tandvård och kommunal hälso- och
sjukvård. Syftet med en gemensam instruktion för
läkemedelshanteringen i hela länet är att skapa samsyn, enhetlighet och främja samverkan och därmed
öka säkerheten för patienten. Läs mer på sidan 5.
Den 5-6 februari 2014 går ”Mellansvenskt
läkemedelsforum” av stapeln, denna gång i Västerås.
Läs mer på sidan 9.
Från 1 januari 2014 gäller nya regler för samverkan mellan den offentligt finansierade hälsooch sjukvården och industrin som levererar läkemedel, medicinteknik och laboratorieteknik. För
första gången finns nu en gemensam överenskommelse
om samverkansregler mellan parterna Sveriges
Kommuner och Landsting, LIF – de forskande
läkemedelsföretagen, Swedish Medtech och Swedish
Labtech. Arbetsgivaren behöver ta ett större ansvar
för fortbildning då den så kallade 50 procent-regeln
upphör helt. 50 procent-regeln innebar att företagen
kunde stå för upp till 50 procent av kostnader för
resor, kost och logi samt hela deltagaravgiften för
en medarbetare i hälso- och sjukvården. I framtiden
ska sjukvårdshuvudmännen själva stå för alla dessa
kostnader. Just denna del av överenskommelsen har
dock en övergångperiod fram till 31 december 2014,
helt enkelt för att landstingen ska hinna ta in de extra
kostnaderna i sina budgetar. Mer detaljer om detta i
TerapiTips nummer 2/2014.
Till sist vill vi på Läkemedelskommittén tillönska er
alla en lång och skön Advent och så småningom en
riktigt
God Jul och ett
Gott Nytt Läkemedelsår 2014!
Lars Steen
Ordförande Läkemedelskommittén
S I DA N 3 | N R 5 2 0 1 3
Nya medarbetare i
Läkemedelskommittén
Jag heter Malin Engström, läkare med specialistkompetens
i Geriatrik, kliniskt verksam och sektionsansvarig läkare
för Geriatrik, bitr. verksamhetschef för Medicinkliniken på
Mälarsjukhuset.
Jag arbetar deltid i läkemedelskommittén sedan hösten
2013 och värnar om god läkemedelsanvändning för äldre.
Läkemedelskommittén är en plattform att nå ut med information,
inhämta kunskap och skapa nätverk över hela länet. Arbetet
innebär även en möjlighet att driva läkemedelsfrågor och
kvalitetsutveckling inom Hälso- och sjukvården.
Malin Engström
Geriatriker
Medicinkliniken MSE
Jag heter Nils Skanke och är barnläkare. Född och uppvuxen i Trondheim Norge och läkarstudier i Zürich,
Schweiz. Jag har arbetat som barnläkare i Eskilstuna,
Uppsala, Karlstad och Stockholm. Min huvudsakliga
kliniska inriktning nuförtiden är hematologi, immunologi
och barnreumatologi. Jag har dock ganska bred klinisk
erfarenhet inom olika områden av pediatriken inklusive
öppenvårdpediatrik. Jag har också varit verksamhetschef
vid Barn och ungdomskliniken Sörmland.
Mitt engagemang i läkemedelskommittén härrör sig
utifrån ett behov av att bidra till att bevaka ett starkare
barnperspektiv på användande av läkemedel till barn.
Flertalet läkemedel som används till barn är inte utprovade inom denna åldersgrupp. Att regionens läkemedelskommittéer nu kommer ut med särskilda
rekommendationer för läkemedel till barn är ett led i strävan att minska ”off labelförskrivningen” och
därmed bidra till att öka säkerheten vid behandling av barn.
Närmast nu handlar mitt engagemang om att få ett häfte upptryckt med rekommenderade
barnläkemedel i ett händigt format för bruk i primärvården. Rekommendationerna kommer i första
hand att gälla vanliga barnåkommor inom öppenvården och implementering kommer att ske under
början av 2014.
Nils Skanke
Överläkare
Barn & Ungdomskliniken Sörmland
N R 5 2 0 1 3 | S I DA N 4
Jag heter Shilan Ghaderi och är biomedicinsk
analytiker (BMA) i botten, studerade på 90-talet i
Örebro 3 år.
Jag läste läkarprogrammet i Göteborg med
cellbiologi inriktning (40 poäng cellbiologi).
Vikarierade på medicinkliniken MSE 7-8
månader, sedan AT-tjänstgöring också i Eskilstuna, därefter vikarierade jag 10 månader på
Torshälla vårdcentral och efter det började
jag min ST-internmedicin med gren till hematologi MSE. Beräknad färdig specialist i internmedicin våren 2015, därefter påbyggnad med
hematologi med extra intresse för koagulation. Shilan Ghaderi
Sammankallande expertgruppen
Koagulation/trombos
Jag heter Björn Lundahl, sedan 18:e november 2013 arbetar jag deltid
som Informationsläkare. Övrig tid arbetar jag som Allmänläkare på
Tunafors Vårdcentral i Eskilstuna.
Mina läkarstudier gjorde jag vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Specialistläkare i Allmänmedicin sedan 2007.
Det finns ett stort behov av producentobunden läkemedelsinformation
och jag ser fram emot att försöka bidra till ökad kunskap om läkemedel och läkemedelshantering till mina kliniskt aktiva kollegor på
vårdcentraler och sjukhuskliniker.
Björn Lundahl
Informationsläkare
Läkemedelskommittén Sörmland
S I DA N 5 | N R 5 2 0 1 3
Nya riktlinjer för läkemedelshantering i Sörmland
N
u finns nya riktlinjer för läkemedelshantering ”Läkemedelshantering i
Sörmland 2013”! Riktlinjerna gäller i
öppen vård, sluten vård, tandvård och kommunal
hälso- och sjukvård.
Syftet med en gemensam instruktion för läkemedelshanteringen i hela länet är att skapa
samsyn, enhetlighet och främja samverkan och
därmed öka säkerheten för patienten. Syftet är
också att underlätta arbetet för vårdpersonal,
sjuksköterskor/distriktssköterskor och läkare.
Nya häftet finns på Läkemedelskommitténs
hemsida. Det finns enbart i elektronisk form som
man själv kan skriva ut hela eller delar av. En
av orsakerna till detta är att vi ska kunna göra
snabbare uppdateringar.
− Reglerna gäller även naturläkemedel, vissa
utvärtes medel och veterinära läkemedel.
− Rapportering önskas dessutom för kosmetiska
och hygieniska produkter.
Samtliga misstänkta biverkningar av läkemedel
ska rapporteras. Misstänkta biverkningar som
har samband med exponering i arbetet ska rapporteras. Förgiftningar och missbruk av nya
läkemedel räknas som biverkningar vad gäller
rapporteringskrav enligt EU-regler.
Nyheter
Ett nytt uppdaterat avsnitt om biverkningsrapportering finns i kap 6.7.1 eftersom nya
rutiner införts. Andra nyheter i häftet är bl.a.
avsnittet om Egenvård kap 1.2 samt avsnittet
om Läkemedelsgenomgångar kap 2.6 eftersom
det kommit nya författningar sedan förra häftet
trycktes.
Biverkningsrapportering
Nya rutiner för biverkningsrapportering finns
på Läkemedelsverkets hemsida. Där finns även
blanketter för rapportering, både i elektronisk
form och i wordform. Biverkningar kan rapporteras av hälso- och sjukvårdspersonal samt av
patienter/konsumenter. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses läkare, sjuksköterskor, tandläkare och farmaceuter.
− Redan en misstanke om läkemedelsbiverkning
ska rapporteras, den behöver inte vara utredd
eller bekräftad.
Egenvård
Egenvård är hälso- och sjukvårdsåtgärder som
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt
att en patient själv kan utföra (SOSFS 2009:6).
Vilka åtgärder som kan utgöra egenvård kan
inte anges generellt utan är beroende på omständigheter i varje enskilt fall.
N R 5 2 0 1 3 | S I DA N 6
För att egenvård ska komma i fråga vid läkemedelsbehandling måste en individuell bedömning göras där antingen den enskilde själv eller en
anhörig kan förstå och ansvara för att läkemedel
tas i rätt tid, på rätt sätt och att man är medveten
om vad förpackningarna innehåller etc. Det är
viktigt att tänka på att anhörig till vuxna personer
inte har någon skyldighet att hjälpa till med
egenvården.
Läkemedelsgenomgångar
I kap. 2.6 beskrivs kort hur läkemedelsgenomgångar och läkemedelsberättelse ska gå till. Se
även Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården http://www.socialstyrelsen.
se/sosfs/2000-1
Vårdgivaren ska erbjuda en enkel läkemedelsgenomgång till de patienter som är 75 år och äldre
som är ordinerade fem läkemedel eller flera vid
besök hos läkare i öppen vård, inskrivning i sluten
vård, påbörjad hemsjukvård eller vid inflyttning
i en sådan boendeform eller bostad som omfattas
av 18§ hälso- och sjukvårdslagen.
Patienter som är 75 år och äldre som är ordinerade minst fem läkemedel ska även erbjudas en
enkel läkemedelsgenomgång minst en gång per år
under pågående hemsjukvård eller boende i sådan
boendeform eller bostad som omfattas av 18§
hälso- och sjukvårdslagen.
Vårdgivaren ska även erbjuda patienter som
har läkemedelsrelaterade problem eller där det
finns misstanke om sådana problem en enkel
läkemedelsgenomgång.
En läkare ska ansvara för läkemedelsgenomgångar.
Vid en enkel läkemedelsgenomgång ska följande
kartläggas:
1. vilka läkemedel patienten är ordinerad och
varför
2. vilka av dessa läkemedel patienten använder
3. vilka övriga läkemedel (även receptfria och
naturläkemedel) patienten använder.
Läkaren skall kontrollera om läkemedelslistan
är korrekt samt göra en bedömning av om läkemedelsbehandlingen är ändamålsenlig och säker.
En fördjupad läkemedelsgenomgång ska erbjudas den patient som efter enkel läkemedelsgenomgång har kvarstående läkemedelsrelaterade
problem eller där det finns misstanke om sådana
problem.
En läkemedelsberättelse ska upprättas av en
läkare när en patient under vårdtillfället fått en
läkemedelsgenomgång.
Läkemedelsberättelsen ska innehålla uppgifter
om:
1. vilka ordinationer som har ändrats,
2. vilka andra åtgärder rörande läkemedelsbehandlingen som har vidtagits och
3. orsakerna till de vidtagna åtgärderna.
Vid utskrivningen ska patienten få läkemedelsberättelsen, den uppdaterade läkemedelslistan och
den övriga information om målen för läkemedelsbehandlingen, vilka andra åtgärder som har vidtagits och orsakerna till åtgärderna.
Bilagor
Flera av bilagorna är uppdaterade. Två är helt
nya, Bilaga 9 ”Checklista för riskanalys inför
ordination i Kommunal Hälso- och sjukvård” och
Bilaga 10 ”Läkarintyg avseende egenvård” (enligt
chefsläkarmeddelande från 2012). Observera att
två av bilagorna (bilaga 1 och 10) är i form av
länkar som leder vidare till originaldokumentet.
Läkemedelshanteringshäftet och bilagorna kan
nås här.
Bilagorna finns på hemsidan även som fria länkar
för att man enkelt ska kunna skriva ut aktuell
bilaga. En bilaga som ofta används är Bilaga 3A
”Ansvar Läkemedelshantering”.
S I DA N 7 | N R 5 2 0 1 3
Lån av läkemedel
erhålls och risk för förväxling undviks. Det finns
flera läkemedel som har liknande namn. Lånas
enstaka tabletter i burk eller läkemedelspåse
måste läkemedelsnamn, styrka, beredningsform
anges på bägaren eller läkemedelspåsen, för en
säker identifiering.
1. Den som lånar ut ska förvissa sig om att den
som lånar är behörig. Detta kan t.ex. ske genom att man kontrollringer till den avdelning
som vill låna läkemedel.
”En säker läkemedelshantering är en
förutsättning för hög patientsäkerhet”
Kapitel 3.1.3 om lån av läkemedel är inte
ändrat men expertgruppen vill här förtydliga
vilka rutiner som gäller eftersom lån av fr.a.
kontrollvaror (t.ex. narkotika) diskuterats den
senaste tiden.
2.
Vid lån av narkotika eller andra kontrollvaror
måste lånet föras in i narkotikajournalen både
på den utlånande och på den inlånande avdelningen med kontrasignering.
3. ”Lån” av läkemedel mellan enheter dokumen teras skriftligt av säkerhetsskäl.
Dokumentation av preparatnamn, styrka och
beredningsform ska göras så att rätt läkemedel
Vår förhoppning är att detta häfte ska vara ett
värdefullt hjälpmedel vid utarbetandet av de
lokala instruktionerna och ett stöd i det dagliga
arbetet för all personal i hälso- och sjukvården!
För expertgruppen Läkemedelshantering
Agneta Schultz
Ulla Eurenius
ApotekareSjuksköterska
Läkemedelskommittén
Medicinkliniken MSE
N R 5 2 0 1 3 | S I DA N 8
BPSD? Är det en sjukdom?
- Hallå!? Hallå!? Hallå!?
F
örkortningen som myntades 1996 står för
Beteendestörningar och Psykiska Symptom
vid Demenssjukdom. Det fanns behov av
ett samlingsbegrepp för ett antal vanliga symptom
som uppträder vid demenssjukdom. Dels är
det frågan om beteenden som är belastande för
individen och andra människor, dels om psykiska
symptom. Till den förstnämnda kategorin hör till
exempel rop- och vandringsbeteenden. Vi har alla
hört oupphörliga rop -Hallå!? Hallå!? Till den
andra kategorin hör bland annat depression och
hallucinationer.
Men begreppet BPSD blev snart ifrågasatt*. Det
är för oprecist för en heterogen samling symptom
av olika svårighetsgrad vid olika demenssjukdomar. Lägg därtill att vi faktiskt saknar god kunskap om naturalförloppet för symptomen i fråga
vid olika demensdiagnoser. Om nu ens demensdiagnosen blivit korrekt...
Vid närmare analys kan man i alla fall urskilja
fyra olika symptomkluster:
A. Affektiva symptom; depression, mani/hypo mani, ångest/oro, irritabilitet.
B.Psykossymptom; hallucinationer, vanföre ställningar, felaktig identifiering.
C.Hyperaktivitet; psykomotorisk agitation
(både verbal och fysisk, aggressiv och non aggressiv), vandringsbeteende, ropbeteende,
sömnstörning.
D.Apati; initiativlöshet, tillbakadragenhet, för lust av intressen.
Av denna uppräkning borde framgå att det är fullständigt osannolikt att ett och samma läkemedel
skulle kunna fungera ”mot allt”! Och ändå är
det fortfarande ack så vanligt, i det närmaste
praxis, att försöka behandla rubb och stubb med
antipsykosmedel.
Gemensamt för alla de antipsykotiska läkemedlen är någon grad av sänkning av dopaminnivån. Gemensamt för demenssjukdomarna är
bland annat att dopaminnivåerna redan är för
låga... ett svajigt farmakologisk utgångsläge
alltså. Från att ha visat dokumenterad god
effekt vid schizofreni med psykotiska symptom,
agitation och aggressivitet så gled antipsykosläkemedlen in i demenssjukvården och kom
där att, utan närmare utvärdering, användas
mot diverse symptom. Den ”förbättring” av
symptomen man åstadkommer, sker oftast till
priset av försämrade kognitiva och motoriska
funktioner.
Den demenssjuke blir för sederad för att kunna tänka och helt enkelt för stel för att få upp
munnen för att ropa och för stel för att alls kunna
ta sig ur sängen för att vandra och ”störa”!
Det finns starkt vetenskapligt stöd för att de
initiala interventionerna vid BPSD skall vara
av icke-farmakologisk art. Först kommer en
kartläggning av vilka symptom det är frågan
om. BPSD-registrets** skattningsskala ger ett
utmärkt utgångsläge. Sedan skall en medicinsk
bedömning följa, inklusive fysiskt och psykiskt
status, och därefter i stort sett alltid sanering
av läkemedel med tänkbar ogynnsam effekt.
Åtgärder skall övervägas med avseende på
närhet/ fysisk kontakt, meningsfull sysselsättning,
rörlighet/aktivitet, fungerande mag-tarmfunktion
och vattenkastning, vikt, nutrition och sömn.
Omgivande miljö och interaktionsmönster
med personal och andra boende skall ses över.
Och sist, men icke minst, skall av effekten av
genomförda åtgärder utvärderas, regelbundet,
och med samma kartläggningsinstrument som
man använde från början. Kartläggning måste
ske regelbundet, eftersom symptomen fluktuerar
och inte kan åtgärdas en gång för alla, och för
att uppmärksamma eventuella biverkningar i
symptomfloran. Det är intervention enligt ovan
som är det som verkligen kan ta skruv för att
reducera, och förebygga, BPSD!
Läkemedelsbehandling vid symptom inom
”klustret” är inte alls utesluten, men skall ha
S I DA N 9 | N R 5 2 0 1 3
ett bestämt fokus. Vid affektiva symptom bör
SSRI prövas. Vid vissa psykossymptom som
hallucinationer kan kolinesterashämmare vara
bäst. Vid ”farliga” symptom kan en kortvarig
behandling med antipsykosmedel vara lämpligast.
Vid symptom på hyperaktivitet eller apati kan
det lika gärna ge bäst effekt att sanera befintlig
medicinering och prova smärtlindring. Konfusion
utgör alltid differentialdiagnos vid snabbt förändrade symptombilder och då bör orsaken åtgärdas.
*Demens är ett syndrom med stadigvarande nedsättning av
kognitiva funktioner såsom minne och andra intellektuella
förmågor (orientering, språk och tankeförmåga) och med
en varierande symptomkonstellation av neuropsykiatriska
symptom. BPSD kommer att börja utmönstras till förmån
för begreppet NPSD (NeuroPsykiatriska Symptom vid
Demenssjukdom) men BPSD är fortfarande det begrepp
som används.
** BPSD-registret
Marie Holmberg Clausen
Geriatriker, Minnesmottagningen MSE
och
Sammankallande Samarbetsgruppen äldre
och läkemedel
Kom !
i håg
Mellansvenskt läkemedelsforum
5-6 februari 2014 i Västerås
Programmets huvudrubriker är:
• Äldre och läkemedel (Demens -aktuella
och framtida läkemedel, BPSD,
Depressioner hos äldre)
• Infektion (Borrelia, Tularemi – zoonoser.
Vaccinationer – nytta kontra risk)
• Läkemedel under graviditet och amning
samt riktlinjer vid osteoporos
• Astma/KOL (Syrgasbehandling, Astmabehandling hos barn, KOL-diagnostik och
behandling)
• Antikoagulantia (Förmaksflimmer och
strokeprofylax, DVT)
Dessutom: ”Pandemier – apokalyps eller
tomma hot?”
Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar i Uppsala samt känd ornitolog och
expert på antibiotikaresistensens utbredning till alla hörn på vår jord. Han är tillika
författare till boken ”Pandemi”.
Läkemedelskommittéerna i Dalarna, Gävleborg,
Sörmland, Uppsala län, Värmland, Västmanland och
Örebro arrangerar gemensamma utbildningsdagar för
läkare i regionen, ej företagssponsrade.
Läkemedelskommittén bjuder länets AT-läkare på
anmälningsavgiften.
Program Mellansvenskt Läkemedelsforum 2014
Anmälan via www.orebroll.se/lakemedelsforum
Sista anmälningsdag 6 december 2013!
N R 5 2 0 1 3 | S I DA N 1 0
Temadag ”Mycket LUTS
och lite LUST?”
D
en 24 oktober arrangerade Expertgruppen
för gynekologi och urologi temadag på
temat ”Mycket LUTS och lite LUST?”
på Safiren i Katrineholm. Ca sjuttio personer
närvarade och syftet var att
belysa problematiken kring
LUTS och LUTS från flera
olika håll.
Dagen inleddes med en
föreläsning om läkemedelsbehandling av LUTS av JanErik Damber, professor och
överläkare vid Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg. Värt
att notera är att benign prostatahyperplasi är vanligt
förekommande och att läkemedelsbehandling av
prostataproblem generellt har relativt blygsam
effekt. Följsamheten till behandlingen är dålig,
framför allt något år in i behandlingen.
Därefter fortsatte Sonny Schelin, specialist
i urologi och kirurgi i Kalmar, att prata om
invasiva behandlingsmetoder med fokus på
minimalinvasiva metoder. Vid användning av
dessa metoder kan patienten ofta gå hem relativt
snart efter ingreppet och riskerna är mindre än
vid öppenkirurgiska ingrepp. Vid uppföljning ett
år efter behandling förefaller effekten av minimalinvasiva ingrepp vara ungefär likvärdiga med
andra kirurgiska metoder.
Före lunchen presenterade Torsten Lindeborg,
överläkare vid urologen på Mälarsjukhuset, ett
antal patientfall med anknytning till förmiddagens
föreläsningar som även kommenterades av JanErik och Sonny.
På eftermiddagen tog Helena
Cewers, barnmorska och
sexolog från Skåne universitetssjukhus, över med sin
uppskattade föreläsning ”Lust
att ha lust”. Hon pratar om
lust och problem associerade
till detta utifrån vardagliga
situationer. Hennes syfte är att
få publiken att känna igen sig
själva, men också att tänka till
kring denna problematik som alltför sällan berörs
vid mötet med våra patienter.
Dagen avslutades med att Ann Blom, inkontinenssamordnare och sektionschef för Vesicacentralen, presenterade Sörmlands vårdprogram
för urininkontinens som blev klart under 2012.
Cecilia Olvén, Apotekare
För expertgruppen Gynekologi och urologi
S I DA N 1 1 | N R 5 2 0 1 3
Diabetesforum 2013
D
en 24 oktober anordnades det årliga
”Diabetesforum i Sörmland”. Denna
gång var det förlagt till Åsa folkhögskola i Sköldinge. Cirka 70 personer aktiva inom
diabetesvården i vårt landsting deltog. Temat för
årets forum var ”Kvalitet i diabetesvården”.
Ämnen som belystes var bl.a. Hälso- och
sjukvårdsförvaltningens initiativ ”Diabetesprocessen” och diabetesfotomhändertagandet
i länet, pedagogisk utbildning för diabetessköterskor med syfte att kunna bedriva gruppverksamhet för diabetiker. Hans-Åke Lanthén redogjorde för Landstingets ledningssystem, där
diabetes är ett pilotområde. Statistik från NDR
(Nationella DiabetesRegistret) redovisades.
En positiv och uppmuntrande nyhet är att
diabetesvården i den sörmländska primärvården
tillhör den bästa i landet. Det visar en rapport från
Sveriges kommuner och landsting. Tydliga
satsningar och tydliga vårdprogram som är lika
i hela länet är delar av framgången. Det firade vi
alla med tårta förstås!
Majoriteten av deltagarna lämnade in en
utvärdering, vilket ger en bra återkoppling.
Många kloka samt tänkvärda kommentarer. Vi
som arrangerar dessa träffar tackar för och tar till
oss era synpunkter och gläder oss åt övervägande
positiva omdömen om dagen som helhet.
Vi ser att det årliga diabetesforumet är mycket
uppskattat och är viktigt för erfarenhets- och
kunskapsutbyte mellan olika yrkesutövare i
diabetesvården i Sörmland.
Lars Steen och Diabetessamordnarna
Diabetesrådet och Diabetesprocessen