INTRESSEORGANISATIONER Det finns ingen speciell förening för personer med McArdles sjukdom, men det finns en skandinavisk förening för personer med glykogenomsättningssjukdomar, Scandinavian Association for Glycogen Storage Disease (SAGSD), www.sagsd.org. Neuroförbundet Box 49084, 100 28 Stockholm tel 08-677 70 00 e-post info@ neuroforbundet.se www.neuroforbundet.se RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar Box 8026, 104 20 Stockholm tel 08-677 73 00 e-post [email protected] www.rbu.se SOCIALSTYRELSENS KUNSKAPSDATABAS Det här är en kort sammanfattning av texten om McArdles sjukdom i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser. Databasen ger aktuell information om sjukdomar och skador som leder till omfattande funktionsnedsättningar och finns hos högst hundra personer per miljon invånare. Databasen finns på: www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser INFORMATIONSCENTRUM FÖR OVANLIGA DIAGNOSER För produktion och uppdatering av texterna i databasen ansvarar Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet. Vi svarar även på frågor och hjälper till med informationssökning. Kontakta oss gärna. Informationscentrum för ovanliga diagnoser Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet Box 422, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90 e-post [email protected] www.ovanligadiagnoser.gu.se Reviderad december 2014 Artikelnummer 2015-2-17 McArdles sjukdom McARDLES SJUKDOM McArdles sjukdom kännetecknas av smärta, kramp och svaghet i musklerna vid intensivt muskelarbete, så kallad ansträngningstolerans. • Det finns inga säkra uppgifter om hur vanlig sjukdomen är i Sverige. • Orsaken är en förändring i en gen som medför brist på enzymet myofosforylas, vilket behövs vid nedbrytningen av glykogen. Glykogen krävs vid muskelarbete. Enzymbristen medför att glykogen ansamlas i vävnaderna. Intensivt muskelarbete riskerar därmed att skada muskelcellen. När muskelcellen skadas kan ämnen läcka ut till blodet, bl a myoglobin, och skada njurarna. Sjukdomen är ärftlig. Båda föräldrarna måste vara bärare av en förändrad gen. Sannolikheten för ett barn att få sjukdomen är då 25 procent. • Symtomen beror på att det inte finns tillräckligt med energi till muskelarbete. Muskelcellerna hamnar i en energikris som ger smärta, kramp, stelhet och svaghet i musklerna vid belastning. Symtomen försvinner vid vila. Hjärtklappning, andfåddhet och illamående kan också förekomma. Om myoglobin läcker ut färgas urinen mörkt rödbrun (myoglobulinuri) och ökar belastningen på njurarna, som skadas. Hos vissa blir skadan så allvarlig att dialys blir nödvändig. Upprepade episoder med muskelfiberskador kan hos ungefär en tredjedel med McArdles sjukdom med åren leda till en lätt, bestående muskelsvaghet. • Diagnosen fastställs genom olika undersökningar. DNA-analys är i de flesta fall möjlig. • Någon botande behandling finns inte, men symtomen kan lindras. Delvis går det att med rätt kost öka tillgången på energiämnen i muskulaturen. Därför behövs stöd av dietist för hjälp med frågor om kosten. Man bör undvika intensivt muskelarbete, t ex tunga lyft, men att låta bli allt belastande arbete är inte att rekommendera. Det är bra att förbereda tungt och långvarigt muskelarbete med lättare arbete. En fysioterapeut (sjukgymnast) kan ge individuella råd. Yrkesarbete och vardagliga aktiviteter går bra om muskelbelastningen är lätt eller måttlig. Personer med sjukdomen behöver därför se över sina arbetssätt, hemma, i skolan, på arbetet och fritiden. För barn och ungdomar med sjukdomen är det viktigt med information till förskola och skola om lämpliga fysiska aktiviteter, som anpassas efter vars och ens förutsättningar. Om man undviker intensivt muskelarbete är det ofta möjligt att leva ett aktivt liv. Det behövs inga regelbundna kontroller hos läkare. Däremot är det viktigt att söka sjukvård om man får mörk rödbrun urin eller har svåra muskelsmärtor som inte går över. resurser på riks- och regionnivå Utredning av personer som misstänks ha McArdles sjukdom bör ske på neuromuskulära enheter vid universitetssjukhusen. SAMHÄLLETS STÖDINSATSER Barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar kan få olika typer av stöd och insatser. Olika lagar reglerar de möjligheter till stöd som finns. En funktionsnedsättning eller en diagnos ger inte automatiskt rätt till en viss stödinsats, utan graden av funktionsnedsättning och det i­ndividuella behovet avgör. Den som har om­fattande funktionsnedsättningar kan få stöd och service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387, LSS) men stöd kan också ges enligt socialtjänst­lagen (2001:453). Kommunen har det yttersta ansvar­et för att den enskilde får den hjälp han eller hon behöver. KOMMUNEN ansvarar för stöd som kan under­ lätta vardagen, t ex personlig assistans, av­lösning, hjälp i hemmet, bostad med särskild service, bostadsanpassningsbidrag och färdtjänst. Kontakta kommunens biståndsbedömare, LSS-handläggare eller motsvarande för mer information. LANDSTINGET OCH KOMMUNEN har delat ansvar för hälso- och sjukvård, inklusive habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. I patientlagen (2014:821) regleras rätten till bl a information, delaktighet, tillgänglighet, fast vårdkontakt och individuell planering samt val av utförare. Habilitering/­ rehabilitering kan innebära stöd av t ex arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog och sjukgymnast. Landstinget eller sjukvårdsregionen ansvarar för tandvård samt tolktjänst för bl a döva. Kontakta landstinget eller sjukvårdsregionen för mer information. STATEN VIA FÖRSÄKRINGSKASSAN handlägger och beviljar ekonomiskt stöd som föräldraförsäkring, vårdbidrag, bilstöd, assistansersättning, handikappersättning och särskilt tandvårdsbidrag. Kontakta försäkringskassan för mer information.