Om kärlkramp,
hjärtinfarkt, hjärtsvikt och
arytmi
Information till dig som har en
sjukdom i hjärtats kranskärl.
Reviderad version mars 2001
A
Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika
dokumenttyper. Detta är Information till allmänheten. Det innebär att den
innehåller information om lagstiftning, reformer, nationella riktlinjer mm,
som är riktad till allmänhet, patienter och/eller klienter.
Dokumentdatum: 2001-04-24
ISBN: 91-7201-524-1
Artikelnummer: 2001-114-5
Förord
Den här informationen vänder sig till dig som har en sjukdom i hjärtats
kranskärl och till dina anhöriga. För innehållet svarar Socialstyrelsen och
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund. Vi hoppas att informationen ska bidra
till att du som har kranskärlssjukdom aktivt kan delta i beslut som rör din
behandling. Vi vill också att du och dina anhöriga själva ska kunna minska
riskerna för att sjukdomen blir svårare.
Texten beskriver hur kranskärlssjukdom uppkommer, hur den kan
förebyggas och hur olika kranskärlssjukdomar kan utredas och behandlas.
Lagstiftningen inom hälso- och sjukvården sammanfattas. Hjärt- och
Lungsjukas Riksförbund presenteras i ett särskilt avsnitt. Ord som är
kursiverade förklaras på sid 27-30.
Upplysningar om din egen sjukdom kan du få av den läkare som ansvarar
för din behandling. Använd gärna den här informationen som underlag för
att ställa frågor till din läkare. Det kan finnas många förhållanden som är
viktiga i just ditt fall och som inte beskrivs här.
Kerstin Wigzell
Socialstyrelsen
Erland Johansson
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund
1
Innehåll
Förord......................................................................................................... 1
Vad är nationella riktlinjer?........................................................................ 4
Det är viktigt att förebygga - även efter att du blivit sjuk .......................... 5
Vad är kranskärlssjukdom? .................................................................. 5
Flera kända riskfaktorer....................................................................... 5
Du behöver få information, stöd och behandling................................. 7
Hur arbetar hälso- och sjukvården? ..................................................... 8
Du och dina anhöriga kan göra mycket själva ................................... 10
Kärlkramp................................................................................................. 11
Vad är kärlkramp?.............................................................................. 11
Hur vanligt är det med kärlkramp? .................................................... 11
Hur ser prognosen ut vid kärlkramp?................................................. 11
Hur undersöks du vid symtom på kärlkramp? ................................... 11
Hur kan kärlkramp behandlas? .......................................................... 12
Hjärtinfarkt och andra akuta tillstånd....................................................... 15
Vad är hjärtinfarkt? ............................................................................ 15
Vilka är symtomen på hjärtinfarkt? ................................................... 15
Vad gör man i det akuta skedet? ........................................................ 15
Hur undersöks du vid symtom på hjärtinfarkt?.................................. 16
Hur kan hjärtinfarkt behandlas?......................................................... 16
Hjärtsvikt.................................................................................................. 20
Vad är hjärtsvikt?............................................................................... 20
Hur vanligt är hjärtsvikt? ................................................................... 20
Vilka är symtomen och hur undersöks du? ........................................ 20
Hur kan hjärtsvikt behandlas?............................................................ 21
Arytmi....................................................................................................... 23
Vad är arytmi?.................................................................................... 23
Vilka är symtomen och hur undersöks du? ........................................ 23
Hur kan arytmi behandlas? ................................................................ 23
Prioriteringar ............................................................................................ 25
Etiska principer.................................................................................. 25
Varför behövs prioriteringar i kranskärlssjukvården? ....................... 25
Socialstyrelsens förslag...................................................................... 25
Vanliga undersöknings- och behandlingsmetoder ................................... 27
2
Vanliga läkemedel vid kranskärlssjukdom............................................... 29
Vad säger lagstiftningen?................................................................... 30
Dina valmöjligheter............................................................................ 30
Samarbete
..................................................................................... 31
Begripliga besked............................................................................... 31
Utbildning och forskning ................................................................... 31
Rehabilitering och hjälpmedel........................................................... 32
Medicinteknik .................................................................................... 32
Sekretess och tystnadsplikt ................................................................ 32
Din journal
..................................................................................... 32
Om du inte är nöjd ............................................................................. 32
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund ......................................................... 36
Delaktighet och jämlikhet .................................................................. 36
Hur arbetar Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund?.............................. 37
Hjärt & Lungskolan........................................................................... 38
Om du vill veta mer.................................................................................. 41
Bilaga: Handlingsplan Hjärt-lungräddning........................................ 42
3
Vad är nationella riktlinjer?
Patientinformationen ingår i ett mer omfattande material om
kranskärlssjukdom som kallas nationella riktlinjer. De nationella riktlinjerna
innehåller också information avsedd för läkare och annan vårdpersonal samt
för politiker som beslutar om hälso- och sjukvården.
De nationella riktlinjerna syftar till att stärka dina möjligheter som patient
att få en likvärdig vård byggd på aktuell kunskap, oavsett var du bor i
landet. Riktlinjerna ska ligga till grund för vårdprogram i ditt landsting eller
i din kommun. Utifrån vårdprogrammen ska du och den som ger dig vård
kunna komma överens om realistiska mål för vården och vad som behövs
för att uppnå dem.
Socialstyrelsen har huvudansvaret för de nationella riktlinjerna. De
nationella riktlinjerna för kranskärlssjukvård har tagits fram av en
arbetsgrupp med ledande experter inom området. Företrädare för
organisationer för vårdpersonal, landsting, kommuner samt patienter och
deras anhöriga har ingått i en referensgrupp som följt arbetet och
kommenterat innehållet.
Patientinformationen har skrivits av Pär Alexandersson vid Socialstyrelsens
informationsavdelning och Pelle Johansson vid Hjärt- och Lungsjukas
Riksförbund.
4
Det är viktigt att förebygga - även efter att du
blivit sjuk
Vad är kranskärlssjukdom?
Kranskärlen svarar för hjärtats blodförsörjning. Om insidan av kranskärlen
blir trängre försämras blodflödet. Följden kan bli kärlkramp. En blodpropp,
så kallad trombos, kan bildas om förträngningen brister. Kärlet kan då bli
tilltäppt och man får en hjärtinfarkt. Akut hjärtinfarkt kan leda till hjärtsvikt
och störningar i hjärtats rytm.
Förträngningen i kranskärlen kallas ateroskleros. Ateroskleros kommer av
ett par grekiska ord som betyder ungefär "hård gröt". Den vanligaste
svenska översättningen är åderförkalkning, och den används även här.
Förträngningen består bland annat av kolesterol.
Åderförkalkning kan ta åratal - sjukdom kan uppstå på sekunder
Det kan ta många år innan ateroskleros har utvecklats så långt att den ger
sjukdomssymtom. Sjukdomar till följd av ateroskleros kan däremot
uppkomma mycket hastigt. En blodpropp kan bildas inom sekunder eller
minuter om förträngningen i ett kranskärl brister.
En folksjukdom
Ungefär var tjugonde person som söker vård vid vårdcentral har symtom
som kan bero på kranskärlssjukdom.
Vid sjukhusens akutmottagningar söker varje år ungefär 150 000 personer
hjälp för symtom på kranskärlssjukdom. Av dessa läggs ungefär 90 000
personer varje år in på sjukhusens hjärtintensivavdelningar. Drygt 30 000 av
dem som läggs in drabbas av hjärtinfarkt. Många andra har svår kärlkramp
med hotande hjärtinfarkt.
Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Ungefär hälften av alla
dödsfall i hjärtinfarkt inträffar någon annanstans än på sjukhus.
Flera kända riskfaktorer
Det finns flera kända faktorer som ökar risken för åderförkalkning. Det är
dock inte säkert att alla dessa direkt leder till åderförkalkning.
De vanligaste riskfaktorerna är:
•
höga blodfetter,
•
tobaksrökning och
5
•
högt blodtryck.
Risken att man drabbas av kranskärlssjukdom ökar också
•
om man inte rör på sig tillräckligt mycket,
•
om man är överviktig, särskilt om man har bukfetma,
•
om man har diabetes,
•
om man har brister i omsättningen av glukos (en sockerart som finns
i blodet),
•
om man har en aggressiv, tävlingsinriktad personlighet ("typ Apersonlighet"),
•
om man känner sig stressad eller är utsatt för andra påfrestningar i
tillvaron,
•
om man har ärvt anlag för tidiga symtom på åderförkalkning och
•
om menstruationerna upphör tidigt.
Risken är också högre för äldre personer och för män.
Forskning under senare år pekar på att infektion i kärlväggen skulle ha
betydelse för uppkomsten av åderförkalkning. Forskningen fortsätter, bland
annat om vilken betydelse olika virus kan ha.
Kolesterolhalten har en nyckelroll
En nyckelroll har kolesterolhalten i blodet. Utan en viss mängd kolesterol
tycks andra riskfaktorer få mindre genomslag. Kolesterol är ett viktigt ämne
som bland annat behövs när kroppen bildar vissa hormoner. Men om man
äter mycket mättat fett bildas det mer kolesterol än vad kroppen behöver.
Både arv och miljö har betydelse för att åderförkalkning uppkommer.
Arvsanlagen kan påverka kroppens förmåga att omsätta fett- och
sockerämnen som finns i blodet. Tendenser till högt blodtryck, höga
kolesterolvärden och fetma kan också vara ärftligt.
Att man kan ha ärvt anlag som ökar risken för åderförkalkning gör det inte
mindre viktigt att påverka de riskfaktorer som hänger samman med hur man
lever.
Stora skillnader mellan olika länder - och inom Sverige
Åderförkalkning är särskilt vanligt i industrialiserade länder där människor
äter mycket mättat fett. I Japan är rökning och högt blodtryck vanligt. Men
man äter inte mycket mättat fett och antalet hjärtinfarkter är därför litet. I
6
Sverige äter vi mycket mättat fett. Rökning och högt blodtryck bidrar hos
oss till att antalet hjärtinfarkter är relativt stort.
Men det finns också skillnader mellan länder där människor har ungefär
samma nivå på blodfetterna. I Frankrike drabbas människor mer sällan av
hjärtinfarkt än nordeuropéer. En förklaring tros vara att man äter mer frukt
och grönsaker i södra Europa. Betydelsen av att dricka vin har också
diskuterats.
I Sverige är kranskärlssjukdom vanligare i de norra delarna av landet.
Förutom skillnader i kostvanor kan klimat och ljusförhållanden ha
betydelse.
Du behöver få information, stöd och behandling
Även när man börjat få symtom på kranskärlssjukdom är det viktigt med
förebyggande arbete. Det finns idag mycket goda och väl dokumenterade
erfarenheter av att detta är effektivt. Du som lider av kranskärlssjukdom
behöver få bästa möjliga information, stöd och behandling för att förhindra
sjukdomens utveckling och förebygga allvarliga tillbud, till exempel
hjärtinfarkt. Detta kallas sekundärprevention.
Använd tiden mellan läkarbesöken på bästa sätt
För att sekundärpreventionen ska bli framgångsrik räcker det inte med att du
regelbundet lämnar prover och besöker din läkare. Tiden mellan
läkarbesöken måste också användas på bästa sätt. Det är därför viktigt att du
och vårdpersonalen tillsammans lägger upp en plan utifrån dina möjligheter.
Dina anhöriga behöver också bli delaktiga
Både du och dina anhöriga behöver få information om sjukdomen och olika
riskfaktorer. Du behöver både få veta vad hälso- och sjukvården kan göra
för att behandla sjukdomen - och vad du själv behöver göra för att minska
riskerna för att sjukdomen utvecklas vidare. Dina anhöriga behöver också få
möjlighet att förstå din situation och hur de kan hjälpa till.
Rekommendationer utifrån forskning och erfarenheter i vården
Det finns några allmänna rekommendationer som gäller för dig som lider av
kranskärlssjukdom. Dessa är:
•
Du bör sluta röka.
•
Ditt totala kolesterolvärde bör vara mindre än 5 mmol/l och av detta
bör ditt så kallade LDL-kolesterolvärde vara mindre än 3 mmol/l
(LDL-kolesterol brukar kallas "det onda kolesterolet").
7
•
Du bör inte väga mer än vad som är normalt i förhållande till längd,
ålder och kön.
•
Du bör ha normala blodtrycksvärden.
•
Du bör motionera regelbundet.
•
Du bör ha så god omsättning av sockerarten glukos som möjligt.
Bakom rekommendationerna finns forskning och omfattande erfarenheter
från hälso- och sjukvården. Uppföljningar av personer som haft hjärtinfarkt
talar för att risken att dö i förtid eller bli sjuk på nytt minskar med upp till
hälften när de slutar röka. Sänkningar av kolesterolnivåer har visat sig
kunna minska risken att dö i förtid med nästan en tredjedel och risken för
fortsatt sjuklighet med ännu mer.
Läkemedel kan hjälpa till att förebygga
Läkemedelsbehandling är ofta en viktig del av vården vid
kranskärlssjukdom. Behandling med acetylsalicylsyra efter hjärtinfarkt
minskar risken att dö av infarkt med omkring 15 procent och risken att
drabbas av en ny hjärtinfarkt med minst 30 procent. En grupp läkemedel
som kallas statiner kan sänka kolesterolet och minska risken för hjärtinfarkt.
Andra läkemedel har också visat sig ha god effekt. Läs mer om dessa i
avsnitten om kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi.
Däremot kan östrogenbehandling inte rekommenderas vid
kranskärlssjukdom. Inte heller behandling med E-vitamin eller fiskolja kan
rekommenderas. Övervikt ökar risken för kranskärlssjukdom, men
behandling med bantningsmedel har inte kunnat påverkat sjukdomen i de
studier som gjorts.
Hur arbetar hälso- och sjukvården?
Efter en hjärtinfarkt eller vid annan kranskärlssjukdom behandlas
blodfettsrubbningar och störningar av blodsockeromsättningen till en början
ofta utan läkemedel. Detta kan till exempel gälla under de första tre
månaderna. Under den tiden kan du få hjälp att sluta röka, få råd om kosten
och hjälp att börja träna och motionera.
Genom att behandlingen börjar utan läkemedel kan du se vilken betydelse
det har att direkt påverka riskfaktorerna. Det är dina behov som avgör när
läkemedel bör börja användas. Ibland kan läkemedelsbehandling behövas
redan från början. Det gäller till exempel i de relativt ovanliga fall då man
ärvt anlag för mycket höga kolesterolnivåer, så kallad familjär
hyperokolesterolemi.
8
Råd och stöd att leva ett gott liv
En mycket viktig del av hälso- och sjukvårdens arbete för dig som har
kranskärlssjukdom är att ge råd och information så att du kan få ett gott liv,
trots din sjukdom.
Råden kan gälla den fysiska förmågan. Många som har en
kranskärlssjukdom blir osäkra på vad hjärtat orkar med. Kan man arbeta?
Kan man motionera? Kan man resa bort? Hur påverkas sex- och samliv?
Kranskärlssjukdom kan påverka den fysiska förmågan, men ofta är det
rädsla som lägger hinder i vägen. Trots trötthet och bröstsmärta kan till
exempel de flesta som har haft en hjärtinfarkt uppnå minst samma
prestationsförmåga som före infarkten. Men det är viktigt att lära sig att
lyssna till kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situation som
det innebär att ha en kranskärlssjukdom.
Det är också viktigt att du får veta varför du behandlas på ett visst sätt.
Varför får du ett visst läkemedel? Hur ofta behöver du ta det? Vilka effekter
har det och vilka biverkningar kan det ge?
Behovet av stöd kan också gälla andra frågor. För många människor
förändras livet på ett genomgripande sätt när de drabbas av
kranskärlssjukdom. Livet är inte längre en självklarhet. Känslan av att inte
vara osårbar kan vara svår att hantera. Man kan bli handlingsförlamad och
känna sig utsatt och otrygg.
Den vårdpersonal som känner till din sjukdom kan hjälpa dig att gå vidare.
Det är därför viktigt att du tar upp dina frågor och farhågor med din läkare,
de sjuksköterskor du möter och kanske också med psykolog, sjukgymnast
och arbetsterapeut.
Det är också viktigt att du tar till dig den information du får. Det kan finnas
många skäl till att du har svårt att göra det, särskilt under den första tiden
efter att du fått veta att du har en kranskärlssjukdom. Fråga därför gärna
många gånger, tills du känner att du förstår. Och ta upp de frågor som dyker
upp efter hand.
Kranskärlssjuksköterskor informerar och ger stöd
Vid de flesta svenska sjukhus har läkare hjälp av särskilda
kranskärlssjuksköterskor när det gäller förebyggande arbete.
Kranskärlssjuksköterskorna arbetar bland annat med information om vilken
kost som är lämplig och hur du kan sluta röka. De sysslar även med annan
rådgivning, kontroll och uppföljning.
Vårdkedja och vårdprogram
För att du som lider av kranskärlssjukdom ska få så bra stöd och hjälp som
möjligt är det viktigt att vårdpersonalen på sjukhuset samarbetar med den
9
läkare och de sjuksköterskor som du möter på vårdcentralen. Goda
kontakter mellan hälso- och sjukvården och patientföreningen är också till
fördel för dig som har kranskärlssjukdom.
En god grund för en fungerande "vårdkedja" är ett lokalt vårdprogram för
kranskärlssjukdom i varje landsting eller kommun. Läs mer om
vårdprogrammen på sid 4.
Du och dina anhöriga kan göra mycket själva
Det finns mycket som du själv kan göra för att minska riskerna för att
kranskärlssjukdomen utvecklas och blir allvarligare. I första hand handlar
det om att sluta röka, att börja motionera regelbundet och att äta rätt slags
fett och mer fibrer, till exempel frukt och grönsaker. Det kan också vara
viktigt att lära sig att hantera stressiga situationer och ilska.
För att lyckas med att själv påverka riskerna behöver du få information, stöd
och uppmuntran från vårdpersonalen. Inte minst behöver du få veta hur det
du gör påverkar bland annat kolesterolvärdet och blodtrycket.
Det är också viktigt att dina anhöriga blir delaktiga i behandlingen och får
veta vad de kan göra för att hjälpa och stödja dig. Ett bra sätt är att de lär sig
hjärt-lungräddning för att snabbt kunna hjälpa dig om du drabbas av
hjärtstopp eller andra akuta tillstånd.
Träning och samtal tillsammans med andra
Ytterligare stöd och hjälp kan du få från andra som är i samma situation som
du eller som tidigare har varit det. Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund har
ett omfattande eftervårdsprogram som kan komplettera hälso- och
sjukvårdens hjälp och stöd. Läs mer om Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund.
10
Kärlkramp
Vad är kärlkramp?
Kärlkramp yttrar sig oftast som en tillfällig, hopkramande smärta i bröstet. I
medicinska sammanhang används beteckningen angina pectoris.
Beteckningen kommer av två latinska ord som betyder "sammanpressning"
och "bröst".
Oftast beror kärlkramp på att hjärtats kranskärl är åderförkalkade och att
hjärtat därför får för lite blod. Bröstsmärtan utlöses när hjärtmuskulaturen
behöver mer syre, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning.
Blodflödet räcker då inte för att föra in tillräckligt med syre och näring till
hjärtat.
Kärlkramp som har yttrat sig på samma sätt i minst två veckor utan tecken
till försämring kallas stabil angina pectoris.
Hur vanligt är det med kärlkramp?
Kärlkramp är en vanlig sjukdom. Årligen drabbas ungefär 11 000 personer
mellan 45 och 70 års ålder i Sverige av kärlkramp. Ungefär 95 000 personer
i landet lever med kärlkramp. Ungefär hälften av dem som drabbas har så
svåra symtom att det väsentligt begränsar deras dagliga liv.
Bland medelålders personer är kärlkramp ungefär dubbelt så vanligt bland
män som bland kvinnor. Med stigande ålder jämnas könsskillnaden ut.
Bland personer som är äldre än 75 år är det ungefär lika vanligt med
kärlkramp bland män som bland kvinnor.
Hur ser prognosen ut vid kärlkramp?
Prognosen vid stabil kärlkramp är numera relativt god. Nya läkemedel och
nya möjligheter till kirurgiska ingrepp har bidragit till detta. Utsikterna kan
vara sämre om man har nedsatt funktion hos vänster hjärtkammare eller om
blodflödet är begränsat i flera av de största kranskärlen eller i vissa viktiga
delar av kranskärlen. Kirurgiska ingrepp i kranskärlen kan dock ofta
förbättra prognosen.
Hur undersöks du vid symtom på kärlkramp?
När din läkare utreder om du har kärlkramp behöver han eller hon dina svar
på bland annat dessa frågor:
•
Var sitter smärtan?
•
Hur kan smärtan beskrivas?
11
•
Kommer smärtan vid ansträngning?
•
Hur länge varar smärtan?
Undersökningar för att utesluta andra diagnoser
Flera olika undersökningsmetoder kan behövas för att utesluta att smärtan
beror på andra sjukdomar och skador. EKG registreras i regel alltid vid
utredning av kärlkramp. Även ekokardiografi används ganska ofta.
I regel behövs en funktionsutvärdering av hjärtats arbetsförmåga innan
läkemedel börjar användas i behandlingen. Även laboratorieprover är ofta
aktuella för att se om du har till exempel blodbrist eller diabetes.
Laboratorieprover kan även bidra till att kartlägga riskfaktorer för
kranskärlssjukdom och ge underlag inför den fortsatta behandlingen.
Undersökningar för att bedöma behandlingen
Ytterligare undersökningar kan behövas för att bedöma vilken behandling
som är bäst. Avgörande är vad du som lider av kärlkramp behöver. Om du
är äldre och bara har lindriga symtom kan behandlingen ofta påbörjas direkt
efter att diagnosen är ställd. Detsamma gäller om du har en form av
kärlkramp som inte kan opereras.
Kranskärlsröntgen kan behövas ganska snabbt efter att diagnosen ställts. Det
gäller om du fått kärlkramp tidigt efter en hjärtinfarkt eller om du tidigt
drabbats av kärlkramp efter ett ingrepp i kranskärlen.
Myokardskintigrafi används i regel bara efter remiss från en specialist när
kärlkramp utreds.
Hur kan kärlkramp behandlas?
Behandlingen vid kärlkramp syftar i regel till att minska eller ta bort
symtomen på sjukdomen och att förebygga hjärtinfarkt.
Riskfaktorer och ändrad livsstil
Du som lider av kärlkramp behöver få ordentlig information om vad
sjukdomen beror på och hur riskerna för att den utvecklas kan minskas.
Även dina anhöriga behöver få veta detta. Utan ändrad livsstil kan värdet av
läkemedelsbehandling och kirurgiska ingrepp vara begränsat. Läs mer om
det förebyggande arbetet på sid 5.
Läkemedelsbehandling
Flera olika läkemedel används för att behandla personer med kärlkramp:
12
•
Alla som lider av kärlkramp behöver behandlas med
acetylsalicylsyra, om det inte finns särskilda skäl emot det.
Behandlingen minskar risken för framtida hjärtinfarkt och
förebygger dödsfall. Den är livslång.
•
Nitrater, bland annat nitroglycerin, behövs i regel alltid för att
minska anfall av kärlkramp. Du som lider av kärlkramp kan själv
ofta ta läkemedlet inför en väntad ansträngning.
•
Läkemedel som minskar blodfetterna behövs inte sällan om
kolesterolnivån är för hög. Behandlingen minskar påtagligt risken
för hjärtinfarkt och dödsfall. Den kan också minska behovet av
kirurgiska ingrepp.
•
Betablockerare behövs ofta, särskilt vid kärlkramp som tydligt
hänger samman med fysisk eller psykisk ansträngning. Behandling
med betablockerare kan göra att man drabbas av färre
kärlkrampsanfall.
•
Kalciumantagonister behövs ofta, särskilt vid kärlkramp som även
förekommer när man vilar. Vissa kalciumantagonister har visat sig
vara lika effektiva som betablockerare vid kronisk kärlkramp.
Kirurgiska ingrepp
Ingrepp i hjärtats kranskärl övervägs i regel alltid när läkemedel mot kronisk
kärlkramp inte givit tillräckligt bra resultat. Ingrepp kan också behövas när
riskerna för hjärtinfarkt är särskilt stora.
Ingreppen görs i första hand för att minska symtomen på kärlkramp. Hur
allvarliga symtomen ska vara innan ett ingrepp behövs är något som du och
din läkare tillsammans behöver överväga. Även måttliga symtom kan vara
tillräckliga för att du som har kärlkramp ska känna dig hindrad i ditt
vardagsliv.
Två sorters kranskärlsingrepp kan bli aktuella:
•
Ballongvidgning leder till lyckade resultat hos 90-95 procent av dem
som behandlas på detta sätt. Risken att på nytt drabbas av
kranskärlssjukdom efter ingreppet är dock relativt stor. Risken för
återfall och komplikationer har dock minskat under senare år. Det
finns inga säkra belägg för att ballongvidgning kan skydda mot
hjärtinfarkt och för tidig död. Ballongvidgningar görs oftare bland
yngre personer med kärlkramp.
•
Kranskärlskirurgi - "by pass-operation" - har också blivit en allt
säkrare metod. Risken för komplikationer ökar med åldern och vid
kraftigt nedsatt funktion i vänstra hjärtkammaren. Diabetes och
njursvikt ökar också risken. Risken att avlida i samband med en
planerad by pass-operation är så låg som 1 procent. By pass-
13
operationer är vanligare bland personer med många förträngningar i
hjärtats kranskärl.
Det är viktigt att du som står inför ett beslut om kranskärlsingrepp
informeras ordentligt om de olika metodernas fördelar och nackdelar och att
du verkligen är delaktig i valet av metod. Ofta går det inte säkert att säga att
den ena metoden är bättre än den andra. Behandlingen med ballongvidgning
är lindrigare än behandlingen med kranskärlskirurgi. Riskerna för att
kärlkrampen blir bestående är dock mindre vid kranskärlskirurgi.
Den oro som du och dina närmaste kan känna inför ett kirurgiskt ingrepp
ska tas på allvar inom vården. Målsättningen bör vara att du som patient inte
ska behöva vänta mer än högst ett par månader för kranskärlsröntgen,
ballongvidgning eller kranskärlskirurgi. Det går dock inte att uppnå överallt
i landet idag.
När den vanliga behandlingen inte hjälper
Ibland hjälper inte de läkemedel som nämns här. Samtidigt går det kanske
inte att göra något kirurgiskt ingrepp, till exempel på grund av att ett eller
flera sådana ingepp gjorts. Detta kallas refraktär angina pectoris (refraktär
betyder att kroppen inte svarar på en viss behandling). Du kan då behöva
behandlas med andra, alternativa metoder. Tala med din läkare om detta.
14
Hjärtinfarkt och andra akuta tillstånd
Vad är hjärtinfarkt?
Blodflödet i ett av hjärtats kranskärl kan hastigt försämras om en
förträngning brister och kärlet täpps till av en blodpropp. En plötslig spasm det vill säga en krampryckning - kan också påverka flödet. Om blodflödet
plötsligt försämras blir det brist på syre i den del av hjärtmuskulaturen som
kärlet förser med blod. Syrebristen kan leda till hjärtinfarkt.
Även andra akuta tillstånd kan uppkomma när hjärtat får för lite syre. Ett
sådant tillstånd kallas instabil kärlkramp. Instabil kärlkramp skiljer sig från
stabil kärlkramp genom att den snabbt försämras eller kan utlösas lätt. (Läs
mer om stabil kärlkramp på sid 11.) Det som sägs här om hjärtinfarkt gäller
även för instabil kärlkramp.
Vilka är symtomen på hjärtinfarkt?
Klassiska symtom på hjärtinfarkt är ihållande eller återkommande obehag
och tryck eller smärta i bröstet. Smärtan kan stråla ut mot vänstra armen,
nacken, underkäken eller ryggen. Men det är inte alltid smärtan som är det
dominerande symtomet. Istället kan ångest, andfåddhet, illamående,
matthet, svaghet och svimning kännas starkare. Äldre personer, kvinnor och
personer med diabetes känner ofta sådana symtom.
Ungefär hälften av alla som drabbas av hjärtinfarkt har haft
"varningssymtom" under månaden före infarkten, särskilt under dagarna
närmast före. Det kan ha varit kortare perioder av tryck eller smärta över
bröstet, andfåddhet eller trötthet.
Vad gör man i det akuta skedet?
Ju tidigare behandlingen kan påbörjas vid akut hjärtinfarkt, desto bättre blir
resultaten. Det är därför mycket viktigt att du som har en kranskärlssjukdom
vet vilka symtom som är vanligast vid en hjärtinfarkt och vad du behöver
göra om du känner dessa symtom. Dina anhöriga bör också få veta detta.
Det är också bra om de kan hjälpa dig med hjärt-lungräddning om du
drabbas av hjärtstopp eller andnöd.
Följande allmänna rekommendationer gäller:
•
Kontakta omedelbart larmcentralen (tel 112) vid alarmerande
symtom som kraftig andfåddhet, ihållande oregelbunden hjärtrytm,
långvarig matthet, medvetanderubbning eller svimning.
•
Vid ihållande tryck över bröstet behöver du ofta snabbt få
nitroglycerin och acetylsalicylsyra. Om besvären kvarstår efter 15
15
minuter behöver larmcentralen kontaktas så att du kan komma till
närmaste sjukhus för hjärtintensivvård.
•
Vänd dig till sjukhus med hjärtintensivvård om obehagen först går
över men återkommer och då är tätare och utlöses lättare.
Mål för hälso- och sjukvårdens räddningsinsatser
Socialstyrelsen, den medicinska expertisen och de som samordnar
landstingens arbete har satt upp mål för att du som har en
kranskärlssjukdom ska få hjälp så snabbt som möjligt om du drabbas av en
hjärtinfarkt:
•
Det bör inte dröja mer än 30-45 minuter innan de flesta som får
symtom som kan bero på hjärtinfarkt kontaktar hälso- och
sjukvården.
•
Efter att hälso- och sjukvården har kontaktats bör det i tätorter oftast
inte dröja mer än 5-10 minuter innan någon som behärskar hjärtlungräddning är hos den sjuke.
•
Efter den första kontakten bör det i tätorter inte dröja mer än 10
minuter innan kompetent vårdpersonal med tillgång till bland annat
defibrillator och möjlighet att behandla symtom finns hos den sjuke.
I glesbygd bör det inte dröja mer än 30 minuter.
Tanken är att dessa mål ska skrivas in i vårdprogram i just ditt landsting
eller din kommun. De som ansvarar för vården bör då också berätta vad de
behöver göra för att uppnå målen och följa upp om de lyckas med detta.
Hur undersöks du vid symtom på hjärtinfarkt?
För att omedelbart kunna bedöma vad akut smärta eller akuta obehag i
bröstet beror på behöver läkaren få veta hur du som har ont själv upplever
symtomen. Det är också viktigt att registrera ditt EKG, även om inte alla
med misstänkt hjärtinfarkt har tydliga EKG-förändringar. Ofta behövs även
biokemiska analyser av blodprover.
Ekokardiografi kan vara mycket viktigt för att utesluta andra diagnoser.
Hur kan hjärtinfarkt behandlas?
Behandlingen vid hjärtinfarkt och instabil kärlkramp syftar till att lindra
smärta och ångest, minska skada och komplikationer samt förhindra
återinsjuknande.
16
Akuta symtom
Om du kommer till sjukhus med symtom på hjärtinfarkt tar den som
ansvarar för vården omedelbart ställning till vilken behandling du behöver.
Det kan gälla
•
smärtlindring
•
behandling för att lösa upp eventuell blodpropp
•
behandling mot hjärtsvikt
•
behandling mot oregelbundenheter i hjärtrytmen.
Behandling för att lösa upp eventuell blodpropp kallas även trombolys.
Trombolysbehandling har visat sig öka överlevnaden väsentligt hos
patienter med akut infarkt och en kort tid till behandlingsstart. Helst ska
behandlingen sättas in under de första timmarna. Ingen säker effekt uppnås
vid behandling senare än tolv timmar efter smärtdebut. Tar det lång tid att
komma till sjukhuset bör trombolysbehandlingen startas på vårdcentral eller
i ambulans, om det går att ställa diagnos och genomföra behandlingen på ett
säkert sätt.
Om du har haft en hjärtinfarkt kan det hända att du får kärlkramp och att
blodflödet till hjärtmuskulaturen försämras. Det finns också risk för att du
drabbas av en ny hjärtinfarkt medan du ligger på sjukhus eller kort tid efter
att du åkt hem.
Ungefär var femte person som har drabbats av hjärtinfarkt får inflammation
i hjärtsäcken (den säckformade hinna som omsluter hjärtat). Hjärtsvikt med
nedsatt funktion hos vänstra hjärtkammaren och blodpropp på insidan av
hjärtat är andra komplikationer som kan inträffa.
Undersökningar och ingrepp i kranskärlen
Tidigare har kranskärlsröntgen, ballongvidgning och bypassoperation oftast
utförts när kranskärlssjukomen pågått en tid och kärlkrampen är stabil. Ny
forskning visar att dessa ingrepp bör göras tidigt under sjukdomsförloppet,
redan under första veckan om sjukdomen är instabil. Då ökar möjligheterna
att överleva medan kärlkrampssymtomen och risken för hjärtinfarkt
minskar.
Särskilt gäller detta om du har instabil kärlkramp, med symtom som
kvarstår trots läkemedelsbehandling eller där undersökningar visar tecken
på dålig blodströmning i kranskärlen.
17
Efter det akuta skedet
Efter det akuta skedet är vården på sjukhuset inriktad på att ge dig god
omvårdnad. Du behöver information och kanske också smärtlindring.
Komplikationer behöver förebyggas, övervakas och behandlas. Oftast finns
det ingen anledning för dig att avstå från fysisk aktivitet under någon längre
tid, om blodtrycket är stabilt och du inte har ont.
På sjukhuset bedömer man vilka risker det finns för att du blir sjuk på nytt
och vilka symtom som kan förväntas när man kommer hem. Oftast görs
ekokardiografi och arbets-EKG för att bedöma riskerna.
Prognosen efter akut kranskärlssjukdom påverkas i första hand av
•
hur gammal du är,
•
om hjärtfunktionen är nedsatt,
•
om det finns allvarliga förändringar i kranskärlen och
•
om hjärtrytmen lätt blir oregelbunden.
Prognosen kan ofta förbättras och de fortsatta symtomen lindras. Alla som
har haft hjärtinfarkt eller instabil kärlkramp behöver acetylsalicylsyra. De
flesta behöver även få betablockerare under ett till två år efter det akuta
skedet, om det inte finns särskilda skäl emot det.
Rehabilitering
Rehabilitering är en viktig del av behandlingen efter det akuta skedet. Syftet
är att du som har drabbats av en hjärtinfarkt ska få hjälp och stöd för att
kunna börja leva som vanligt igen. Hur detta bäst kan gå till behöver du och
vårdpersonalen diskutera innan du åker hem från sjukhuset.
En bra form för rehabiliteringen är att hälso- och sjukvården genomför ett
"program" med information och utbildningar tillsammans med dig som har
haft en hjärtinfarkt och helst också någon eller några av dina anhöriga. Hur
programmet bör se ut avgörs utifrån dina behov och förutsättningar. Flera
olika delar av vården behöver delta i rehabiliteringen. Samordningen sköts
ofta av en kranskärlssjuksköterska. I samband med
rehabiliteringsprogrammet är det i regel bra om vården erbjuder dina
anhöriga utbildning i hjärt-lungräddning.
Organiserad sjukgymnastik är en viktig del av rehabiliteringen. Sjukhuset
erbjuder ofta sjukgymnastik, men även Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund
har träningsprogram som är särskilt utformade för dig som har en
kranskärlssjukdom. Sjukgymnastiken gör att du orkar mer. Den kan också
göra dig säkrare på att du klarar av det du vill eller behöver göra. När dina
anhöriga ser att du förmår göra olika saker blir de ofta mindre oroliga.
18
I vanliga fall kan man börja arbeta 4-8 veckor efter en hjärtinfarkt och 8-12
veckor efter kranskärlskirurgi, om man inte har hjärtsvikt eller hinder för
blodflödet till hjärtat. Efter en ballongvidgning kan man i regel börja arbeta
nästan direkt, om man inte har en hjärtskada.
19
Hjärtsvikt
Vad är hjärtsvikt?
Hjärtsvikt uppkommer när hjärtats arbetssätt har förändrats genom sjukdom
i hjärtmuskulaturen, till exempel efter en hjärtinfarkt. Vid hjärtsvikt är
hjärtats förmåga att pumpa blod nedsatt. Detta påverkar njurarna och gör att
det samlas vätska i kroppen. Tillståndet är kroniskt och leder till att man
ofta behöver vårdas på sjukhus.
Hjärtsvikt förekommer även utan att ge några symtom, så kallad latent
hjärtsvikt. Med modern diagnostik går det att upptäcka latent hjärtsvikt.
Hur vanligt är hjärtsvikt?
Allt fler drabbas av hjärtsvikt. Omkring 150 000 personer i Sverige har idag
hjärtsvikt på grund av högt blodtryck och kranskärlssjukdom. Minst lika
många har latent hjärtsvikt på grund av skador i hjärtmuskulaturen. Ungefär
hälften av alla som har drabbats av en hjärtinfarkt visar tecken på hjärtsvikt i
det akuta skedet, men alla dessa får inte hjärtsvikt.
I genomsnitt drabbas män av hjärtsvikt omkring tio år tidigare än kvinnor.
En orsak är att män ofta tidigare drabbas av hjärtinfarkt än kvinnor. Hos
äldre och personer med diabetes orsakas hjärtsvikt ofta av "tysta"
hjärtinfarkter, det vill säga hjärtinfarkter som inte ger några symtom och
som upptäcks först i efterhand, till exempel genom EKG-förändringar.
Vilka är symtomen och hur undersöks du?
De vanligaste symtomen på hjärtsvikt är andfåddhet och trötthet.
Vätskeansamling i benen, så kallat ödem, är också vanligt. Andra vanliga
symtom är hjärtklappning, hosta - inte minst på natten - och behov av att
kasta vatten om natten. Aptiten kan också vara dålig och man kan må illa
eller ha problem med avföringen. Om hjärtsvikten är svår kan levern vara
öm och förstorad.
Symtomen på hjärtsvikt är sådana att de kan förväxlas med symtomen på
andra sjukdomar. Andfåddhet kan till exempel bero på lungsjukdom och
vätskeansamling på njursjukdom. Därför behöver hjärtats funktion
undersökas, oftast med ekokardiografi. Registrering av EKG, hjärtlungröntgen, laboratorieprover och arbetsprov - oftast att cykla - kan också
vara viktiga för att din läkare säkert ska kunna säga att symtomen beror på
hjärtsvikt.
Latent hjärtsvikt ger inga symtom och upptäcks bara genom att
hjärtfunktionen undersöks med ekokardiografi.
20
Hur kan hjärtsvikt behandlas?
Behandlingen av hjärtsvikt syftar till att minska symtomen och sjukligheten
och till att förbättra livskvaliteten och överlevnaden. Även den
underliggande kranskärlssjukdomen behöver behandlas, inte bara
hjärtsvikten. Det innebär bland annat att du behöver vara uppmärksam på de
riskfaktorer och rekommendationer som nämns på sid 5.
Rådgivning och information
Rådgivning och information till dig som har hjärtsvikt är en viktig del av
behandlingen. Detsamma gäller rådgivning och information till dina
anhöriga.
Särskilt viktigt är det att du och dina anhöriga får veta hur ni kan följa olika
symtom på hjärtsvikt. Ökad vikt, svullnader och svårigheter att andas kan
tyda på försämring. Det är också viktigt att känna till hur man själv kan
anpassa dosen av urindrivande läkemedel. Risken är annars att du hamnar i
en "ond cirkel" med alltför höga doser och urindrivande medel och ständigt
ökande törst. Information om hur man kan leva med hjärtsvikt har också stor
betydelse. Det gäller bland annat möjligheterna att arbeta och resa.
Du som har hjärtsvikt kan också göra mycket för att leva på ett sådant sätt
att symtomen blir mindre och riskerna minskar. Du behöver bland annat
•
undvika övervikt,
•
äta mindre salt, helst inte mer än 5 gram varje dag,
•
undvika att dricka mer än nödvändigt,
•
sluta röka och
•
undvika alkohol, som kan utlösa allvarliga rubbningar av
hjärtrytmen.
Om det inte finns särskilda skäl emot det så är det viktigt att du som har
hjärtsvikt erbjuds att delta i program för fysisk träning och att du tar vara på
den möjligheten. Fysisk träning kan öka arbetsförmågan och välbefinnandet.
Riskerna med fysisk träning vid hjärtsvikt är små.
Ett bra sätt för dig och dina anhöriga att själva delta i behandlingen är att
använda en så kallad hjärtbok. I hjärtboken kan du bland annat notera din
vikt, ditt ankelmått (för att se om det samlas vätska i benen) och om du
drabbas av andnöd. Din läkare eller kranskärlssjuksköterska bör kunna
hjälpa dig att få en hjärtbok.
21
Läkemedel
Behandlingen av hjärtsvikt omfattar i regel också olika läkemedel:
•
ACE-hämmare minskar symtomen och har även visat sig kunna
minska behovet av sjukhusvård och dödligheten.
•
Diuretika: Urindrivande läkemedel är viktigt om man får tecken på
vätskeansamlingar. Dosen bör vara individuellt anpassad.
•
Digitalis lindrar i första hand symtomen, men minskar också
behovet av sjukhusvård. Om du har förmaksflimmer är digitalis bra
för att påverka hjärtverksamheten.
•
Betablockerare är numera ett basläkemedel vid hjärtsvikt.
Ingrepp
Under behandlingen tar din läkare i regel ställning till om blodflödet till
hjärtat behöver återställas med ballongvidgning eller kranskärlskirurgi. Om
du har hjärtsvikt och särskilt svår kranskärlssjukdom kan en operation lindra
dina symtom och förbättra din prognos.
22
Arytmi
Vad är arytmi?
Arytmi innebär att hjärtats naturliga rytm är störd. Ofarlig arytmi som inte
behöver behandlas är mycket vanlig.
Vid kranskärlssjukdom, särskilt i samband med en akut hjärtinfarkt,
påverkas hjärtrytmen ofta. Det är också vanligt med olika
hjärtrytmrubbningar efter att en hjärtinfarkt har läkt. Under de senaste åren
har risken att avlida på grund av arytmi efter en hjärtinfarkt minskat, främst
tack vare bättre behandlingsmöjligheter.
Om du drabbas av rytmstörningar i samband med en akut hjärtinfarkt
behöver du ofta omedelbar behandling. Hjärt-lungräddning är i regel en
viktig del av behandlingen vid allvarlig arytmi.
Vilka är symtomen och hur undersöks du?
Oftast känner man själv om hjärtrytmen är störd. Men även långvariga
störningar av hjärtrytmen kan leda till symtom som inte direkt gör att man
tänker på arytmi. Om du har arytmi kan du tillfälligtvis förlora medvetandet,
drabbas av yrsel, bli trött eller få andra symtom som liknar dem vid
hjärtsvikt.
I första hand behövs olika former av EKG-undersökningar för att konstatera
om hjärtrytmen är störd.
Hur kan arytmi behandlas?
Om du drabbas av allvarliga störningar av hjärtrytmen, till exempel om du
svimmar, är det viktigt att du snabbt kan få hjälp. Med mun-till-munandning och tryck på bröstkorgen kan cirkulationen och andningen hållas i
gång i väntan på mer avancerad lungräddning. Om dina anhöriga lär sig
hjärt-lungräddning kan de vara till stor nytta om det händer dig något.
Olika läkemedel används med framgång vid arytmi. Eftersom vissa av dessa
är förknippade med risker för allvarliga biverkningar ansvarar hjärtläkare
vid ordination av sådana medel för behandlingen.
Pacemaker kan användas för att ge hjärtat elektriska impulser som gör att
rytmen blir jämn och hjärtat slår i lagom fart. Tillfällig
pacemakerbehandling kan man i regel få på alla sjukhus där personer med
symtom på hjärtsjukdom vårdas. Planerade pacemakeroperationer kräver
särskild kunskap och utrustning och görs på mer specialiserade sjukhus.
23
Andra former av elektrisk behandling av hjärtrymten kan också användas,
bland annat defibrillator. Kirurgiska metoder används också, men ställer
stora krav på läkarens skicklighet och förekommer bara på ett fåtal sjukhus.
24
Prioriteringar
Etiska principer
Att prioritera innebär att ge förtur åt något eller någon. Dagligen gör vi alla
prioriteringar eftersom vi inte har tid, pengar eller andra resurser till allt vi
vill göra. Även inom hälso- och sjukvården behövs prioriteringar.
Riksdagen har beslutat att dessa tre etiska principer ska gälla vid
prioriteringar i hälso- och sjukvården:
• Människovärdesprincipen: Alla människor har samma värde.
• Behov-solidaritetsprincipen: Resurserna bör satsas på områden där
behoven är störst och där möjligheterna att göra nytta är störst.
• Kostnadseffektivitetsprincipen: När man väljer mellan olika områden
eller åtgärder i vården bör man sträva efter att kostnaderna står i rimlig
relation till åtgärdens effekt.
Det är emot dessa principer att låta en människas behov stå tillbaka på grund
av till exempel ålder eller ekonomiska förhållanden. Däremot kan det vägas
in om ålder eller livsstil minskar nyttan av vården eller behandlingen.
Varför behövs prioriteringar i kranskärlssjukvården?
Ny forskning visar att kranskärlsröntgen, ballongvidgning och
bypassoperation bör göras tidigt under sjukdomsförloppet (se sid. 17). Den
nya kunskapen kan inte omedelbart slå igenom överallt inom hälso- och
sjukvården. Idag råder det brist på utbildad personal, utrustning och lokaler.
De ekonomiska resurserna är också begränsade. Patienter med störst behov
och nytta av ingrepp måste därför prioriteras i första hand.
Många personer med så kallad stabil kärlkramp står idag på väntelista till
kranskärlsröntgen. Om allt fler patienter med kärlkramp behandlas tidigt
under sjukdomsförloppet kan det också leda till att de som redan väntar på
behandling trängs undan.
Det är också viktigt att hitta en god avvägning mellan förebyggande arbete
och olika typer av behandling vid kranskärlssjukdom.
Socialstyrelsens förslag
Socialstyrelsens har bedömt olika typer av kranskärlsvård utifrån fyra
frågor:
25
• Vilka konsekvenser har sjukdomen eller tillståndet för patienten
om ingen behandling ges?
• Hur påverkar vården hälsa och livskvalitet?
• Vilka vetenskapliga belägg finns det för denna effekt?
• Är kostnaderna för effekten rimlig?
Förebyggande arbete
Socialstyrelsen bedömer att råd om rökstopp och rökavvänjningsprogram
ska ha mycket hög prioritet. Idag görs detta inte på ett systematiskt sätt i
hela Sverige. Förebyggande arbete med läkemedel till patienter som fått en
kranskärlssjukdom diagnostiserad bör också ha mycket hög prioritet.
Kolesterolsänkande läkemedel hos personer som i övrigt är friska bör ha
mycket låg prioritet.
Undersökningar och ingrepp i kranskärlen
När det gäller kranskärlsröntgen, ballongvidgning och bypassoperation
föreslår Socialstyrelsen att du som löper hög risk utan behandling bör
prioriteras framför dig som löper mindre risk. Kranskärlsingrepp som är
förenade med hög risk för dig som patient prioriteras lågt.
26
Vanliga undersöknings- och behandlingsmetoder
Ballongvidgning: Ett sätt att vidga ett åderförkalkat blodkärl. Ett smalt rör
(kateter) förs in i kärlet och vidgas i ena änden så att även blodkärlet tänjs
ut. Ballongvidgning kallas också ballongdilatation och förkortas ibland
PTCA efter sin engelska beteckning.
Defibrillator: En apparat som på elektrisk väg förhindrar eller avbryter
hjärtflimmer och återställer den normala hjärtrytmen. Defibrillatorer finns
såväl på sjukhus och vårdcentraler som i ambulanser. En apparat som
inoperaras i kroppen - implanterbar defibrillator - sätts in i enstaka fall.
EKG: Förkortning för elektrokardiogram, en kurva som avbildar
hjärtmuskulaturens arbete. EKG kan registreras i olika sammanhang - när
man vilar, när man utför vissa arbetsuppgifter (oftast att cykla), under längre
tidsperioder etc.
Ekokardiografi: Ett sätt att registrera hjärtväggens och hjärtklaffarnas läge
och rörelser med hjälp av ultraljud.
Funktionsutvärdering: Ett sätt att undersöka hur till exempel hjärtat
fungerar istället för hur det ser ut. Ofta görs utvärderingen i ett laboratorium
där man belastas på olika sätt, bland annat genom att cykla.
Hjärt-lungräddning: Beteckning på de åtgärder som behövs vid
hjärtstillestånd för att andning och blodcirkulation på nytt ska komma igång.
Det är mycket viktigt att du får hjärt-lungräddning så fort som möjligt om
du drabbas av hjärtstopp och/eller andnöd.
Grundläggande hjärt-lungräddning kan utföras av bland annat dina anhöriga
efter att de fått en kort utbildning. Det behövs inga hjälpmedel. Genom
mun-till-munandning får blodet syre och genom tryck på bröstkorgen
pumpas blod ut i kroppen, bland annat till hjärtats och hjärnans blodkärl.
Genom Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund kan dina anhöriga få utbildning
i hjärt-lungräddning.
Mer avancerad hjärt-lungräddning utförs av särskilt utbildade
ambulanssjukvårdare, annan hälso- och sjukvårdspersonal och på
sjukhusens intensivvårdsavdelningar. Det handlar bland annat om
defibrillering (se defibrillator ovan) och injektioner av vissa läkemedel.
Kranskärlskirurgi: Ett sätt att på kirurgisk väg leda blodflödet i till exempel
hjärtats kranskärl förbi ett ställe där flödet är hindrat på grund av
åderförkalkning. Kallas även bypassoperation.
Kranskärlsröntgen: En metod för att med kontraströntgen beskriva
kranskärlens utseende och utbredning samt graden av
kranskärlsförändringar på grund av åderförkalkning. Kallas även
koronarangiografi.
27
Myokardskintigrafi: Myokardiet är ett annat namn på hjärtmuskulaturen.
Skintigrafi är en metod att undersöka till exempel hjärtat genom att föra in
ett radioaktivt spårämne och sedan kartlägga hur det fördelas i kroppen.
Pacemaker: Ett sätt att med en hjärtstimulator få hjärtat att slå i önskad takt.
Hjärtstimulatorn sätts in under huden och sänder via trådar elektriska
impulser till hjärtat.
28
Vanliga läkemedel vid kranskärlssjukdom
Förklaringarna här gäller innehållet i olika läkemedel. Namn på särskilda
mediciner har inte tagits med. Om du vill veta mer om läkemedel som
används vid kranskärlssjukdom kan du fråga din läkare, annan vårdpersonal
eller ditt apotek.
ACE-hämmare: Medel som sänker blodtrycket och stimulerar hjärtat genom
att hämma ACE, ett ämne som finns i blodet och som får blodkärlen att dra
sig samman. Behandling med ACE-hämmare kan ge yrsel, huvudvärk och
hosta. Ibland kan det vara säkrast att ACE-hämmare först ges på sjukhus,
under noggrann observation. Det gäller bland annat om man har nedsatt
njurfunktion, lågt blodtryck eller av andra skäl riskerar att få biverkningar
av medicinen.
Acetylsalicylsyra: Vanligt medel som sedan länge har använts i högre doser
för att lindra värk och sänka febern vid till exempel vanliga förkylningar. I
lägre doser kan acetylsalicylsyra förebygga blodpropp genom att göra det
svårare för blodet att klumpa ihop sig. Förkortas ibland ASA. Om du
regelbundet äter acetylsalicylsyra har du något lättare att blöda.
Betablockerare: Medel som blockerar så kallade betareceptorer. Kan göra
att man blir kall om händer och fötter. Medicinen kan också ge biverkningar
som man inte alltid tänker på, till exempel att man blir trött i benen när man
anstränger sig, att den sexuella förmågan minskar, att man blir deprimerad,
får svårt att sova och kanske drömmer mardrömmar. Om du har astma ska
du inte använda betablockerare.
Digitalis: Medel som länge har använts för att stärka hjärtat. Kan ge
biverkningar som du behöver diskutera med din läkare, till exempel att du
mår illa, tappar aptiten eller känner dig trött.
Diuretika: Urindrivande läkemedel som verkar i njurarna. Urindrivande
medel kan lätt leda till att man får för lite kalium och magnesium kvar i
kroppen och kombineras ofta med mediciner som gör att mindre kalium och
magnesium drivs ut tillsammans med urinen. Det är en fördel att använda de
urindrivande läkemedel som leder till att du förlorar så lite kalium och
magnesium som möjligt. Diuretika leder ofta till att man blir törstigare än
vanligt och oftare måste gå på toaletten. För att du ska slippa gå upp mitt i
natten kan det vara bra att ta medicinen på morgonen och tidigt på
eftermiddagen. Vissa värktabletter kan minska effekten av diuretika.
Kalciumantagonister: Medel som vidgar blodkärlen. Detta minskar hjärtats
behov av syre och kan minska antalet kärlkrampsattacker. Medicinen kan
också sänka blodtrycket, om det är för högt, och i vissa fall hjälpa mot
oregelbunden hjärtverksamhet. Yrsel och huvudvärk är vanligt under de
första dagarna av behandlingen, men brukar gå över. Svullna anklar kan
vara en annan bieffekt.
29
Nitrater: Salter som kan påverka till exempel kranskärlens förmåga att
vidga sig. Ett exempel är nitroglycerin, som både är ett starkt sprängämne
och ett läkemedel som kan vidga blodkärl och sänka blodtrycket. Du kan ta
medicinen vid akut smärta eller inför en situation då du vet att du kan få ett
kärlkrampsanfall. Om du regelbundet tar nitrater kan du behöva vissa
"mellanperioder" utan medicinen så att inte kroppen vänjer sig vid den. De
första dygnen av behandlingen kan du få huvudvärk, men det brukar gå
över.
Statiner: En grupp av läkemedel som sänker blodets kolesterolhalt.
Vad säger lagstiftningen?
I hälso- och sjukvårdslagen anges målet för all hälso- och sjukvård, både
offentlig och privat. Målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för
alla.
Kraven på en god vård innebär att den ska
•
vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i
vård och behandling
•
vara lätt tillgänglig
•
bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
•
främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen.
Ansvariga för den offentliga hälso- och sjukvården är landstingen och i
vissa fall kommunerna.
Dina valmöjligheter
Vården och behandlingen ska så långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med dig som patient. Ditt landsting eller i vissa fall din
kommun har skyldighet att erbjuda dig en god vård. Du kan få den vård och
behandling som är motiverad med hänsyn till vetenskap och beprövad
erfarenhet. Även om du anser att du behöver viss vård eller behandling är
det läkaren eller i vissa fall annan hälso- och sjukvårdspersonal som avgör
om du kan få det.
Finns det flera sätt att behandla din sjukdom eller skada, som stämmer med
vetenskap och beprövad erfarenhet, så ska du få möjlighet att välja det
alternativ som du föredrar. Har du en skada eller sjukdom som är
livshotande eller särskilt allvarlig ska du få möjlighet till en ny medicinsk
bedömning, men detta gäller bara om det inte är entydigt vad vetenskap och
beprövad erfarenhet säger och om det medicinska ställningstagandet kan
innebära särskilda risker för dig eller ha stor betydelse för dig i framtiden.
30
Beslut om hälso- och sjukvård kan inte överklagas, men om du anser att
läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal inte bedömt dig på rätt sätt
så kan du vända dig till patientnämnden/förtroendenämnden, Socialstyrelsen
eller till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Du bör också ha möjlighet
att få komma till en annan läkare om du tycker att den läkare som du vänt
dig till först inte bedömt dig riktigt.
Dina möjligheter att påverka valet av vårdcentral, sjukhus eller läkare beror
främst på bestämmelser och avtal inom ditt landsting eller din kommun.
Inom primärvården ska du dock kunna få välja en läkare som du har fast
kontakt med.
Samarbete
Goda behandlingsresultat bygger på samarbete mellan dig som patient och
hälso- och sjukvårdspersonalen.
Hälso- och sjukvården är frivillig och behandling får bara ges med ditt
samtycke. (Andra regler gäller vård som meddelas med stöd av lagen om
psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård samt vid åtgärder
enligt smittskyddslagen.) Du kan avstå från eller avbryta en behandling och
du avgör själv om du ska ta den medicin som läkaren ordinerat. Om du
väljer att avstå från eller avbryta en behandling mot din läkares inrådan så
har läkaren inte något ansvar för följderna av detta.
Begripliga besked
Som patient ska du få begripliga besked om ditt hälsotillstånd och om de
undersökningar och behandlingar som finns. Ytterst är det den som har
ansvaret för din vård som ska se till att du får tillräcklig information.
Ibland kan det vara bra om du själv tar initiativ och ber om upplysningar.
Du bör informera läkaren om allt som du vet om din sjukdom, annars får
inte läkaren ett fullständigt underlag för sina åtgärder och du riskerar att få
fel vård och behandling. Den som inte behärskar svenska eller som är
allvarligt hörsel- eller talskadad bör vid behov få språk- eller teckentolk.
Utbildning och forskning
För att läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal ska få en god
utbildning behöver de vara med vid till exempel olika undersökningar. Vill
du slippa detta så kan du säga ifrån. Som patient kan du också bli tillfrågad
om du vill delta i en vetenskaplig undersökning, till exempel utprovning av
ett nytt läkemedel. Du måste alltid bli informerad innan en undersökning
eller behandling av vetenskapliga skäl inleds och du har alltid rätt att säga
nej.
31
Rehabilitering och hjälpmedel
Sjukvårdshuvudmännen ska, enligt hälso- och sjukvårdslagen (§§ 3a,3b och
18b), erbjuda dem som bor i landstinget eller kommunen rehabilitering och
hjälpmedel för funktionshindrade. Rehabilitering och tillhandahållande av
hjälpmedel ska planeras i samverkan med den enskilde.
Medicinteknik
Socialstyrelsen har tillsyn över medicintekniska produkter och
handikapphjälpmedel. En särskild lag reglerar kraven på medicintekniska
produkter. Den 1 september 2001 övertas ansvaret av Läkemedelsverket.
Sekretess och tystnadsplikt
Alla anställda inom hälso- och sjukvården (såväl den offentliga som privata)
är skyldiga att iaktta tystnadsplikt. Inga uppgifter som rör dina personliga
förhållanden, till exempel din sjukdom eller behandling, får i princip lämnas
ut till någon annan utan att du har lämnat ditt medgivande. Det gäller i
allmänhet även om någon annan myndighet vill ha uppgifter om dig. Det är
bra om du meddelar personalen att du till exempel tillåter att uppgifter om
hur du mår lämnas ut till dina närstående.
Din journal
I din journal antecknas fortlöpande den vård och behandling du får.
Journalen tillhör vården, men du har nästan alltid rätt att själv läsa din
journal. Du kan också begära att få kopia av de handlingar du vill mot en
mindre avgift. Exempel på vad som ska stå i din journal är vilken
information du fått och vilka läkemedel du ska ta.
Uppgifterna i din journal skyddas av sekretess. Det finns dock bestämmelser
som säger att personalen måste lämna ut uppgifter i vissa situationer. Om en
läkare, av starka skäl, anser att det skulle vara till skada för en patients
behandling kan han neka en patient att läsa hela eller delar av journalen.
Även i några andra fall kan journaluppgifter vara sekretessbelagda för
patienten.
Om du inte är nöjd
Om du är missnöjd med behandlingen bör du i första hand ta upp det med
den vårdpersonal som du har kontakt med. Du kan också vända dig till den
ansvariga läkaren eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan i
kommunen. Ofta beror missnöje på missförstånd som kan klaras ut direkt
med den berörda personalen. Om du ändå inte blir nöjd så kan du vända dig
till någon representant för sjukhusets, vårdcentralens eller sjukhemmets
ledning.
32
Patientnämnder
Om du är osäker på vart du bör vända dig eller vilka regler som gäller så
kan du kontakta landstingets eller kommunens patientnämnd.
Patientnämnden ska hjälpa dig att få den information du behöver för att
kunna ta till vara dina intressen. Du ska också få hjälp att vända dig till rätt
myndighet.
Patientnämnden är till för att utifrån synpunkter och klagomål stödja och
hjälpa dig som patient och bidra att kvaliteten i vården utvecklas.
Patientnämnden motsvarar det som tidigare kallades förtroendenämnd. I
ditt landsting eller din kommun kan patientnämnden fortfarande kallas
förtroendenämnd.
Adress och telefonnummer till patientnämnden kan du få av vårdpersonalen
eller av landstingets eller kommunens informationsavdelning. Ofta hittar du
också uppgifterna på telefonkatalogens blå sidor eller i landstingskatalogen.
Patientombudsmän
I vissa landsting finns patientombudsmän anställda. Deras uppgift är att
hjälpa dig att klara ut eventuella klagomål med de ansvariga inom vården.
De kan också hänvisa dig vidare om vill gå vidare med ditt klagomål.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Om du anser att någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har gjort
sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesutövning som du vill få
rättsligt prövad kan du anmäla honom eller henne till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd, förkortat HSAN. Mer om de regler som gäller
för anmälan kan du få veta genom HSAN eller genom patientnämnden/
förtroendenämnden i ditt landsting eller din kommun.
Adress: Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Box 3539,
103 69 Stockholm. Tel 08-786 99 00.
Patientförsäkring
Enligt patientskadelagen ska alla som bedriver hälso- och sjukvård ha en
försäkring som kan ge ersättning till patienter som utsatts för skador i
vården. Om du vill veta mer om regler och villkor för ersättning vid skador i
landstingens hälso- och sjukvård kan du ta kontakt med vårdpersonalen eller
landstingets patientnämnd/förtroendenämnd. Du kan också vända dig direkt
till landstingens försäkringsbolag.
Adress: Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, Grev Turegatan 9A,
Box 49, 114 46 Stockholm. Tel 08–611 18 07. Det finns också utförlig
33
information på försäkringsbolagets hemsida på Internet (www.lofforsakring.com).
Även inom den privata vården kan du ta kontakt med vårdpersonalen om du
vill veta mer om patientskadefrågor. Patientskadelagen gäller också för
privata vårdgivare. Dessa kan ha sin patientförsäkring tecknad i vilket
försäkringsbolag som helst.
Om en skada uppstått i samband med vård/behandling hos en privat
vårdgivare som saknar försäkring kan du vända dig till
Patientförsäkringsföreningen (PFF).
Adress: Patientförsäkringsföreningen/Patientskadenämnden, 115 87
Stockholm. Tel till PFF 08-783 70 00 och till PSN 08-783 71 44. Se också
föreningens/nämndens hemsida på Internet (www.pff.se).
Läkemedelsförsäkring
Om du tror att du skadats av läkemedel som sålts och lämnats ut i Sverige
kan du anmäla skadan till läkemedelsförsäkringen. Läkemedelsförsäkringen
gäller oavsett om läkemedlet förskrivits i offentlig eller privat vård.
Adress: Försäkringsbolaget Zurich, Läkemedelsförsäkringen, Box 5069,
102 42 Stockholm. Tel 08-579 330 00.
Socialstyrelsens regionala enheter
Socialstyrelsen har tillsyn över hälso- och sjukvården och bevakar att
kvaliteten och säkerheten är hög samt att den enskildes rätt tas till vara.
Vänd dig till Socialstyrelsen om du vill ha mer information om din rätt som
patient, med medicinska eller rättsliga klagomål på vården.
Enligt tillsynslagen ska alla allvarliga skador och risker för att skador kan
uppkomma anmälas till Socialstyrelsen (detta kallas ibland för "Lex
Maria"). Skyldigheten att anmäla ligger på den som ansvarar för vården.
Ärendena utreds och erfarenheterna återförs för att förebygga fortsatta
misstag och höja säkerheten.
Adresser:
Socialstyrelsen, Vasagatan 45, 411 37 Göteborg. Tel 031-62 78 00 (för
Västra Götalands län samt kommunerna Falkenberg, Kungsbacka och
Varberg)
Socialstyrelsen, Box 2163, 550 02 Jönköping. Tel 036-30 94 00 (för
Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län)
Socialstyrelsen, Box 4106, 203 12 Malmö. Tel 040-10 79 00 (för Skåne,
Kronobergs och Blekinge län samt kommunerna Halmstad, Hylte och
Laholm)
34
Socialstyrelsen, Regionala tillsynsenheten, 106 30 Stockholm. Tel 08-555
530 00 (för Stockholms och Gotlands län)
Socialstyrelsen, Box 34, 901 02 Umeå. Tel 090-71 43 20 (för
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)
Socialstyrelsen, Box 423, 701 48 Örebro. Tel 019-602 88 70 (för Uppsala,
Gävleborgs, Västmanlands, Dalarnas, Värmlands, Örebro och
Södermanlands län).
35
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund är ett av landets största
handikappförbund med 184 föreningar och cirka 44 000 registrerade
medlemmar (2000). Förbundet bildades 1939 och har som yttersta syfte att
ta till vara de hjärt- och lungsjukas intressen.
Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter, statsstöd, projektbidrag
från myndigheter och organisationer, sponsorstöd samt gåvor och
testamenten från enskilda personer.
Förbundskansliet finns i Stockholm. Kontakta gärna din närmaste
lokalförening. Telefon och adress dit hittar du i telefonkatalogen eller på vår
hemsida.
Adress till förbundskansliet:
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund
Box 9090
102 72 Stockholm
Tel 08-556 062 00
Hemsidan: www.hjart-lung.se
E-post: [email protected]
Delaktighet och jämlikhet
Funktionsnedsättning och handikapp
Du som drabbats av en hjärtsjukdom har fått en "funktionsnedsättning" i och
med att det har uppstått en skada på hjärtat. Skadan är i de flesta fall av
bestående natur. Begreppet "handikapp" avser förlust eller begränsning av
möjligheterna att delta i samhällslivet på samma villkor som andra.
Människosyn och samhällssyn
Förbundets bas bygger på en humanistisk människosyn, där varje människa
är lika mycket värd, oavsett hälsotillstånd, ålder eller kön. Förbundet ser
samhället som den gemensamma basen för allt mänskligt liv och arbetar för
att samhället byggs utifrån en strävan att solidariskt utveckla ett rättvist
samhälle.
Människan är en social varelse som växer, påverkar och utvecklas
tillsammans med andra. Alla har samma mänskliga rättigheter och samma
rätt att få dem respekterade oavsett funktionsförmåga och "nyttighet".
Hjärtsjukas behov ska beaktas vid samhällsplanering och gemensamma
resurser skapas och användas så att hjärtsjuka får samma möjlighet som
andra att delta i samhällslivet.
36
Handikappfrågorna berör många samhällsområden och de flesta
samhällsfrågor har en handikappaspekt. Handikappolitiken angår
följaktligen alla människor och ska medverka till att klyftorna mellan
funktionshindrade och andra utjämnas. Målet är att alla medborgare får full
delaktighet i samhället.
Kunskapssyn
Folkbildningen är och har varit central inom förbundet. En
kunskapsutveckling måste bygga på människors egna erfarenheter där
frågandet, nyfikenheten, ifrågasättandet, prövandet och handlandet är
viktiga steg. Lärandet är en livslång process.
Hur arbetar Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund?
Förebyggande åtgärder
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund sprider kunskap om förebyggande
åtgärder så att hjärtsjukdomar inte uppkommer och så att skador på hjärta
orsakar så liten funktionsnedsättning som möjligt.
Medicinsk vård och behandling
Förbundet skapar också opinion för att en effektiv medicinsk vård och
behandling ska finnas tillgänglig för människor med hjärtsjukdom. I
uppgiften ingår att tillsammans med specialister från olika
kompetensområden arbeta fram vårdprogram för att på ett tidigt stadium
upptäcka, bedöma och behandla hjärtsjukdomar. Detta förutsätter tillgång
till aktuella behandlingsmetoder och effektiv utrustning liksom att hjärtsjuka
får regelbunden och nödvändig behandling samt erforderliga läkemedel.
Rehabilitering
Förbundet verkar för att hjärtsjuka får en effektiv rehabilitering enligt hälsooch sjukvårdslagen så att de kan uppnå och bibehålla självständighet och
funktionsförmåga. Genom en effektiv rehabilitering kan du som är hjärtsjuk
återfå och behålla bästa möjliga fysiska, psykiska och sociala förmåga så att
du fortfarande kan leva ett innehållsrikt liv.
Sjukvårdshuvudmännens rehabiliteringsprogram ska utgå från individens
behov. Det inbegriper olika aktiviteter som funktionsträning,
självförtroendeträning och rådgivning.
37
Stöd och service
Förbundet verkar för att hjärt- och lungsjuka har tillgång till ändamålsenliga
hjälpmedel och enligt socialtjänstlagen får det stöd och den service som
bidrar till ett oberoende i det dagliga livet.
Förbundet arbetar tillsammans med andra handikapporganisationer för att
staten ska beakta handikappfrågorna i budgetarbetet. Förbundet verkar
också för att de lokala föreningarna ska få ekonomiska medel att utveckla
effektiva metoder för att stödja projekt och andra åtgärder av betydelse för
hjärtsjuka.
Forskning och internationellt arbete
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund delar årligen ut forskningsbidrag från
sin forskningsfond. Förbundet arbetar aktivt för att stödja hjärt- och
lungsjuka utanför landets gränser, i första hand inom Norden och i
Baltikum.
Hjärt & Lungskolan
En modell för långsiktig rehabilitering
Forskare är idag överens om att kranskärlssjukdom till stor del är relaterat
till livsstilen. Du som har genomgått en bypassoperation, en
ballongvidgning eller har fått en hjärtinfarkt behöver se över hur du lever
för att behandlingsresultatet ska bli bra. Det gäller rökning, kost, fysisk
aktivitet och stress.
Erfarenheten visar att det ofta är svårt att på egen hand förändra sitt
beteende på ett bestående sätt. Hjärt- och Lungsjukas Förbund har därför
byggt upp gruppaktiviteter i sina lokalföreningar. Där kan du som patient
och dina anhöriga fortsätta efter att du avslutat rehabiliteringsprogrammet
på sjukhuset. Detta kallas Hjärt & Lungskolan och finns på många håll i
landet.
Gruppledarna har oftast egen erfarenhet av hjärt- eller lungsjukdom. De har
genomgått en ledarutbildning i förbundets regi.
Hjärt & Lungskolans sju olika aktiviteter
Motionsverksamhet
Det är väl dokumenterat inom forskningen att regelbunden motion, som är
anpassad efter vad du själv orkar, har stor betydelse för hälsan. Fysisk
aktivitet inverkar gynnsamt på bland annat högt blodtryck och höga
38
blodfetter. Det är en stor fördel för dig som hjärtsjuk att motionera i grupp
tillsammans med personer som är i samma situation.
Motionsprogrammen är utformade av erfarna sjuksköterskor och
sjukgymnaster som arbetat med rehabilitering vid hjärtsjukdom inom hälsooch sjukvården.
Samtalsgrupper
Att drabbas av en livshotande sjukdom kan vara psykiskt påfrestande både
för dig som har drabbats och för dina anhöriga. Frågorna kommer ofta när
det har gått en tid och sjukhusets rehabiliteringsprogram är avslutat. Det kan
vara frågor av psykosocial karaktär eller om riskfaktorer och mediciner. Det
kan också handla om att du behöver prata med andra som har varit med om
något liknande.
Samtalsgrupperna arbetar i studiecirkelform och träffas sammanlagt 30
timmar, fördelade på tio gånger. De frågor som gruppen inte kan lösa på
egen hand besvaras av någon medicinskt sakkunnig som bjuds in.
Kostcirklar
Många som drabbas av hjärtsjukdom behöver ändra sina kostvanor. I
kostcirklarna ingår både teori och praktik. I kostcirklarna samverkar
förbundet med dietister.
Hjärt-lungräddning
Förbundet har sedan 1986 utbildat egna instruktörer i hjärt-lungräddning
enligt den modell som Svenska Cardiologföreningen (hjärtspecialisternas
förening) arbetat fram.
Att utbilda sig till livräddare tar tre timmar. Utbildningen innehåller en
teoretisk del och praktisk tillämpning på en docka. Många anhöriga
genomgår varje år en livräddarkurs för att hålla kunskaperna aktuella.
Rökavvänjning
Många hjärtsjuka har försökt att sluta röka på egen hand, men misslyckats.
Att göra det i grupp är ofta ett effektivt sätt att åstadkomma ett bestående
rökstopp. Rökavvänjningsgruppen träffas under 30 timmar, fördelade på tio
sammankomster.
Stresshantering
I samverkan med forskare på området har förbundet tagit fram ett eget
studiematerial som heter "Studiecirkel om stress". I stresscirkeln får du lära
dig mer om sambandet mellan stress och hjärtsjukdom samt hur stress yttrar
sig. Det ingår också övningar i att träna in ett nytt beteende.
Föreläsningar
39
För att kunna ge medlemmar och andra information om hjärt- och
lungsjukdom och dess konsekvenser arrangerar lokalföreningarna
föreläsningar i olika ämnen. Bland annat bjuds läkare, sjukgymnaster,
apotekare, psykologer, kuratorer, dietister med flera specialister in som
föreläsare.
40
Om du vill veta mer
Ditt landsting, din kommun, ditt sjukhus eller din vårdcentral kan ha mer
material om kranskärlssjukdom och om hur vården arbetar där du bor. Fråga
gärna vårdpersonalen om detta.
Mer om de läkemedel som används vid kranskärlssjukdom kan du få veta på
ditt apotek. På apoteket kan det också finnas broschyrer som berättar mer
om olika hjärtsjukdomar.
På ditt bibliotek bör du kunna få hjälp att hitta böcker och artiklar om
kranskärlssjukdom. Där bör du också kunna hitta de lagar och andra regler
som gäller inom hälso- och sjukvården. Mer information om arbetet med
nationella riktlinjer hittar du på Socialstyrelsens hemsida på Internet
(www.sos.se). Aktuell lagstiftning finns på Rixlex på Riksdagens hemsida
(www.riksdagen.se).
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund har också informationsmaterial om
kranskärlssjukdom. Adresser och information finns även på förbundets
hemsida (www.hjart-lung.se).
41
Bilaga:
Handlingsplan Hjärt-lungräddning
© European Resuscitation Council 1992
42
